HOPP OM EN ÅTERSTÄLLELSE

Omkring år 1527 flyttade även teologen Johannes Campanus till Wittenberg. Han anses vara en av sin tids största bibelkännare. Trots att Campanus befann sig i reformernas centrum blev han med tiden besviken på Martin Luthers läror. Vad berodde det på?

Campanus hade både invändningar mot läran om transsubstantiation och läran om konsubstantiation.d Författaren André Séguenny skriver att Campanus trodde att ”brödet som substans hela tiden förblir bröd, men som sakrament symboliserar det Kristus kött”. Vid ett möte i Marburg 1529, där de här frågorna diskuterades, hindrades Campanus från att berätta vad han funnit i Skrifterna. Från och med då undvek de övriga reformatorerna i Wittenberg honom.

Reformatorerna var mest upprörda över Campanus uppfattningar om Fadern, sonen och den heliga anden. I boken Restitution, som Campanus gav ut 1532, säger han att Jesus och Fadern är två olika personer. Han förklarar att Fadern och sonen ”är ett” på samma sätt som en man och hans hustru sägs vara ”ett kött” – enade, men ändå två personer. (Johannes 10:30; Matteus 19:5) Campanus påpekade att Bibeln använder samma bildspråk för att visa att Fadern har myndighet över sonen: ”En kvinnas huvud är mannen; och Kristi huvud är Gud.” (1 Korinthierna 11:3)

Men hur är det då med den heliga anden? Campanus skrev: ”Det finns ingen vers i Bibeln som stöder tanken på att den heliga Anden är den tredje personen ... Guds ande ska förstås som en kraft i verksamhet, i den meningen att Gud bereder och genomför allt genom sin andliga kraft.” (1 Moseboken 1:2)

Luther kallade Campanus för en hädare och en motståndare till Guds son. Och en annan reformator krävde att han skulle avrättas. Men Campanus lät sig inte avskräckas. I The Radical Reformation sägs det att ”Campanus var övertygad om att en orsak till Kyrkans förfall var att man hade förlorat den ursprungliga apostoliska och bibliska förståelsen av Guds väsen”.

Campanus hade aldrig för avsikt att organisera en egen religiös rörelse. Enligt honom själv sökte han förgäves sanningen ”bland sekterna och alla kättare”. Hans förhoppning var att katolska kyrkan skulle återinföra den sanna kristna läran. Till sist såg dock katolska kyrkan till att han blev gripen, och han kan ha tillbringat mer än 20 år i fängelse. Historiker tror att han dog omkring år 1575.