Reformationen i England — en tid av förändring
”Det var en värld mitt uppe i förändring och omvärdering.”
SÅ BESKRIVER J. J. Scarisbrick 1500-talets England i biografin ”Henrik VIII”. Religiösa omvälvningar i Europa bidrog till att somliga menade att den hävdvunna religionen behövde reformeras.
Martin Luthers kontroversiella läror vann anhängare i England. Och från och med slutet av 1300-talet hade lollarderna, nitiska förkunnare och försvarare av Bibeln, överlevt och spridit sina läror runt om i England.
År 1526 hade exemplar av William Tyndales översättning av de grekiska skrifterna till engelska nått England trots mäktiga fienders ansträngningar att förhindra dess spridning. Sådana traditionella katolska läror som skärselden, transsubstantiationen och prästernas celibat avslöjades som icke bibelenliga.
Men vad som i verkligheten satte fart på den engelska reformationen var en kris i kungens egen familj. Henrik VIII ville skilja sig från sin katolska hustru, Katarina av Aragonien, eftersom han önskade sig en manlig arvinge till tronen. De sex barn som Katarina hade fött åt Henrik var antingen dödfödda eller hade dött vid späd ålder, alla utom ett, dottern Maria. Dessutom var Henrik intresserad av den unga, livliga Anna Boleyn och planerade att gifta sig med henne.
Henriks skicklige och mäktige bundsförvant, kardinal Thomas Wolsey, drev omedvetet på reformationen. Alltsedan Henrik började regera år 1509 hade Wolsey stadigt skaffat sig mera makt och rikedom. Slutligen var det bara kungen själv som hade större inflytande. Men Wolsey var härsklysten och hade höjt skatterna och var därför illa omtyckt. Dessutom tycktes han mena att han inte behövde följa den egna kyrkans lagar, eftersom han var far till två utomäktenskapliga barn.
Adeln konspirerade för att få Wolsey på fall, och saken avgjordes när han misslyckades med att utverka den skilsmässa som Henrik så desperat eftertraktade. Wolsey blev fråntagen sin ställning och dog år 1530, precis innan han skulle inställa sig hos kungen anklagad för förräderi.
En antikyrklig anda växte sig stark i England. Historikern Scarisbrick skrev att det ”pläderades för att kyrkan behövde en grundlig utrensning, att samhället inte längre kunde bära denna oekonomiska börda, denna ofantliga institution som slukade så mycket folk, som lade beslag på så mycket rikedom, tog så mycket och gav så lite tillbaka ... , och att utflödet av engelsk valuta till Rom ... skadade Englands ekonomi”.
Cromwelltiden
Till slut ”löstes” Henriks äktenskapsproblem med hjälp av hans främste rådgivare, Thomas Cromwell, och den nye ärkebiskopen av Canterbury, Thomas Cranmer. Engelska kyrkan bröt med Rom, och kungen blev överhuvud för kyrkan i England. Cranmer fick Henriks äktenskap med Katarina annullerat år 1533. Då hade Henrik redan gift sig med Anna Boleyn, som väntade barn. Denna frigörelse från påvlig auktoritet hade djupgående återverkningar.
Cromwell fick obegränsad auktoritet över kyrkan, och den ende han var underställd var kungen. Klostren revs efter hand, och deras ägodelar överlämnades till staten, vilket gav ett välbehövligt tillskott till statskassan. Cromwell spelade dessutom en viktig roll när det gällde tryckningen och spridningen av Bibeln på engelska, som A. G. Dickens konstaterar i sin bok The English Reformation: ”Det politiska initiativet, planerandet av utgivningen, finansieringen, påtryckningarna att tvinga in Stora Bibeln i engelska kyrkan, allt detta kom från kanslern Thomas Cromwell.”
Allteftersom Bibeln blev mer tillgänglig för allmänheten, fick den ett starkt inflytande på människors syn på den hävdvunna religionen. Dickens framhåller: ”Den utpräglade enkelhet som utmärkte Jesu Kristi och apostlarnas liv stod i bisarr kontrast till medeltids- och renässanskyrkans ofantliga rätts- och tvångsmaskineri, dess stora rikedomar och praktfulla arkitektoniska mästerverk.”
Henrik uttryckte sitt intresse för vissa religiösa reformer, men hans hållning var ofta dikterad av politisk egennytta snarare än av stark religiös övertygelse. Han var fullt medveten om de två stridande falangerna vid hovet, den som var för en reform och den som ville behålla den traditionella religionen, de konservativa. För att behålla kontrollen spelade han skickligt ut den ena gruppen mot den andra.
År 1540 avbröts den gyllene eran av reformer tillfälligt av Cromwells fall. Hans konservativa fiender övertygade Henrik om att han var både förrädare och kättare, och han blev avrättad utan rättegång.
Nu tycktes de konservativa ha övertaget. Men de kunde inte sätta stopp för den reform som redan hade börjat. Likväl infriade inte reformationen sitt löfte. Protestantiska reformatorer misslyckades i att utradera många av de falska människogjorda läror och traditioner som besmittat den romersk-katolska tron.
När Henrik år 1543 gifte sig med sin sjätte och sista hustru, Katarina Parr, repade de reformsinnade mod. Hon visade stort intresse för de nya religiösa lärorna. Men de konservativa var inte villiga att ge upp utan strid. Deras ränksmideri och hovintriger skulle få den nya drottningen att bli inblandad i en desperat strid för livet, något som kommer att behandlas i ett kommande nummer av Vakna!
[Bild på sidan 26]
Henrik VIII och Anna Boleyn
[Bild på sidan 26]
Katarina av Aragonien
[Bild på sidan 26]
William Tyndale
[Bild på sidan 26]
Thomas Cromwell
[Bild på sidan 26]
Thomas Cranmer
[Bild på sidan 26]
Thomas Wolsey
[Bildkälla på sidan 27]
Thomas Wolsey: Från boken The Story of Liberty, 1878; vapensköld, bakgrund och kung Henrik VIII med Anna Boleyn: Från boken The Library of Historic Characters and Famous Events, Vol. VII, 1895; Katarina av Aragonien, Thomas Cranmer och Thomas Cromwell: Från boken Heroes of the Reformation, 1904