Lije, som citerades tidigare, och hans syskon kommer ihåg hur deras pappa hjälpte dem att stärka sin tro under flykten. De säger: ”Han kastade bort de få oviktiga saker vi bar på, en efter en. Till slut höll han upp den tomma väskan och sa med ett leende: ’Ser ni? Mer än så här behöver vi inte!’” (Läs 1 Timoteus 6:8.)

Lije säger också: ”Många föräldrar som sett familjemedlemmar våldtas och mördas kan omöjligen tänka sig att återvända med sina barn till den plats där de här tragedierna inträffade.”