Tröst för den som visar ånger

HAR du någonsin begått en allvarlig synd och senare känt djup sorg över ditt felaktiga handlingssätt? Detta kan till och med hända dem som tjänat Gud under lång tid. Kung David i Israel begick äktenskapsbrott, men när han ådagalade uppriktig ånger, förlät Gud honom och bistod honom under de svåra åren som följde i hans liv. — 2 Samuelsboken 11:2—4; 12:13.

Var kan du få hjälp och tröst, om du har begått en allvarlig moralisk synd? Det som en ung kvinna som just hade börjat studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen var med om får illustrera detta. Hon berättar:

”Mina föräldrar var långt ifrån vad man kan kalla religiösa. Pappa brukade komma med uttalanden om det grova hyckleri som förekom i de kyrkosamfund som han personligen hade undersökt. Men han lärde i alla fall mina två äldre bröder att vara hedervärda män och mig att vara en hedervärd kvinna. Pappa hade faktiskt långa samtal med mig och förklarade att sexuella njutningar uteslutande borde reserveras för äktenskapet. Han var en sådan fin man; vår familj drabbades av en stor förlust när han dog år 1967.

Sex år senare började jag studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Efter endast några veckor avbröts emellertid mina bibelstudier, när jag blev tvungen att åka till England i ett tjänsteuppdrag. Där blev jag kär i en nära arbetskamrat, och efter någon tid bad han mig att gifta mig med honom.

Men vad kan hända, när en ogift man och kvinna, som är djupt förälskade, befinner sig ensamma i en vacker hotellsvit med blommors ljuva doft som uppfyller luften, dämpad belysning och musik i bakgrunden, förutom ett omfattande urval av utsökta viner nära till hands? Först en lätt beröring, därefter en kyss, och sedan leder det ena snabbt till det andra. Och så, innan man vet ordet av ...

Då visste jag faktiskt ännu inte vad bibeln hade att säga om otukt, även om jag misstänkte att den inte godkände sådant. Men jag var väl medveten om vad mina föräldrar hade lärt mig. Mitt samvete började oroa mig mer och mer. Jag kände mig så skamsen och besviken på mig själv. I nästan två veckor grubblade jag, tills jag inte kunde stå ut längre. Jag var inte riktigt säker på var jag stod i Jehovas ögon, och detta bekymrade mig.

Slutligen fattade jag mod och ordnade så att jag fick tala med min vän Robin, med vars hustru jag hade kommit överens om att fortsätta mina bibelstudier. Han var en kristen äldste bland Jehovas vittnen. Jag vet inte varför jag ville bekänna allt. Jag betraktade verkligen inte Robin som något slags präst. Men jag kände mig i alla fall tvungen att söka hans råd och vägledning.

Robin lyssnade uppmärksamt och tålmodigt, medan jag bokstavligen talat inför honom hävde ur mig vad jag hade gjort. Han räckte mig sin rena, vita näsduk, så att jag kunde torka mina tårar. Och under det som för mig tycktes som timmar yttrade han ingenting alls. Slutligen sade han:

’Kära barn, vet du inte att Jehova bryr sig om dig? Jag vet att det krävdes en hel del mod och ödmjukhet av dig för att komma till mig. Sådana egenskaper är sällsynta, verkligen sällsynta. Jag är säker på att Gud kan forma en person som du och göra bruk av dig. Därmed säger jag naturligtvis inte att det du har gjort var rätt, eftersom det inte var det. Låt oss se vad bibeln har att säga om ditt problem i hopp om att vi båda kan bli uppbyggda och styrkta. Tycker du inte det?’

Jag kommer aldrig att glömma det första skriftställe som Robin slog upp. Jag kunde knappt läsa det för tårarnas skull: ’Så att ni nu tvärtom skall välvilligt förlåta och trösta honom, för att en sådan man inte på ett eller annat sätt skall bli uppslukad av sin alltför stora bedrövelse.’ (2 Korintierna 2:7) Så kom det sig att jag under mina allra sista veckor i London fick en mängd värdefulla bibliska råd och anvisningar av Robin och hans hustru.

Jag klargjorde för den man som jag älskade min nya föresats att leva enligt Guds normer för moralisk renhet och lät honom tydligt förstå mina avsikter att så småningom bli ett Jehovas vittne. Han samtyckte med tvekan till mitt beslut utan att helt förstå vad det var frågan om.”

En kort tid därefter döptes denna unga kvinna och blev ett Jehovas vittne. Och trots att hon var djupt förälskad, sade hon till mannen att hon inte ville gifta sig med honom, om inte han också blev en tjänare åt Jehova Gud. När han inte gjorde några andliga framsteg, bröt hon slutligen deras förhållande. Hon började i heltidstjänsten som pionjär och har nu varit reguljär pionjär i tio år.

[Infälld text på sidan 22]

”Först en lätt beröring, därefter en kyss, och sedan leder det ena snabbt till det andra”