Spiritismen lär att själen, eller ”en förkroppsligad ande”, lämnar kroppen vid döden — som en fjäril som lämnar sin kokong. De tror att dessa andar senare återföds som människor för att rena sig från de synder som de begått i ett tidigare liv. Man kan dock inte komma ihåg dessa tidigare synder. ”Gud [har] ansett lämpligt att kasta en slöja över det förflutna”, står det i Evangelium enligt Spiritismen.

Vad är orsaken till lidandet?

En stor del av det mänskliga lidandet är en direkt orsak av ovisa, oerfarna eller till och med onda människors handlande. Men hur är det med de tragiska händelser som människor inte i första hand är skyldiga till? Varför inträffar det till exempel olyckor och naturkatastrofer? Varför föds vissa barn med defekter? Allan Kardec betraktade sådant som straff. Han skrev: ”Om Han straffar oss, så är det därför att vi gjort det onda. Om vi inget ont gjort i detta livet, så har vi alltså gjort det i ett annat.” Spiritister får lära sig att be: ”Min Gud, Du är fullkomligt rättvis; varje lidande på jorden bör alltså ha sin orsak . ... Jag tar emot det lidande som träffat mig, som en soning för mina föregående fel och som en prövning för framtiden.” — Evangelium enligt Spiritismen.

Lärde Jesus något sådant? Nej. Jesus kände väl till Bibelns uttalande: ”Tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla.” (Predikaren 9:11) Han visste att sorgliga ting ibland inträffar. Men det betyder inte att sådana händelser är ett straff för synder.

Betrakta den här händelsen i Jesu liv: ”När ... [Jesus] gick vidare, såg han en människa som var blind från födelsen. Och hans lärjungar frågade honom: ’Rabbi, vem har syndat, den här mannen eller hans föräldrar, så att han föddes blind?’” Jesu svar var mycket upplysande: ”Varken den här mannen eller hans föräldrar har syndat, utan det var för att Guds gärningar skulle göras uppenbara i hans fall. Sedan han hade sagt detta, spottade han på marken och gjorde lera med spotten, och han lade sin lera på hans ögon och sade till honom: ’Gå och tvätta dig i dammen Siloam.’ ... Och så gick han bort och tvättade sig, och han kom tillbaka seende.” — Johannes 9:1–3, 6, 7.

Jesu ord visade att varken mannen själv eller hans föräldrar var ansvariga för hans medfödda blindhet. Jesus gav alltså inget stöd åt tanken att mannen straffades för synder begångna i ett tidigare liv. Det är sant att Jesus visste att alla människor ärver synd. Men den synd man ärver är inte synder från tiden före födelsen, utan synden från Adam. På grund av Adams synd föds alla människor ofullkomliga, underkastade sjukdom och död. (Job 14:4; Psalm 51:5; Romarna 5:12; 9:11) Det var faktiskt en av orsakerna till att Jesus sändes till jorden — för att han skulle bereda människan en väg ut ur synden. Johannes döparen sade att Jesus var ”Guds Lamm som tar bort världens synd”. — Johannes 1:29.a

Lägg också märke till följande: Jesus sade inte att Gud hade orsakat mannens medfödda blindhet, så att Jesus en dag, när han råkade komma förbi, skulle få bota honom. Vilken grym och cynisk handling det skulle ha varit! Skulle det ha varit till lov och pris för Gud? Nej. Det var i stället det mirakulösa botandet av den blinde mannen som gjorde ”Guds gärningar ... uppenbara”. Liksom fallet var med alla andra botanden Jesus utförde, speglade denna händelse Guds uppriktiga kärlek till lidande människor och bekräftade sanningen i hans löfte att göra slut på all sjukdom och allt lidande i sin rätta tid. — Jesaja 33:24.

Det är verkligen tröstande att veta att vår himmelske Fader inte orsakar lidande, utan ger ”goda ting åt dem som ber honom”. (Matteus 7:11) Vilken ära det kommer att skänka den Allrahögste, när de blindas ögon öppnas, de dövas öron upplåts och de lama går, hoppar och springer! — Jesaja 35:5, 6.