Om vi inte har en sådan glädje, kan vi behöva göra justeringar för att undvika att tänka eller handla på ett oskriftenligt sätt, som skulle kunna bedröva Guds ande. (Efesierna 4:30) Men låt oss inte, som personer som är hängivna Jehova, frukta att en tillfällig brist på djupt känd glädje är ett bevis på Guds ogillande. Vi är ofullkomliga och upplever smärta, sorgsenhet och ibland även depression, men Jehova förstår oss. (Psalm 103:10—14)

Vi får inte tjäna med en tävlingslysten inställning, för Paulus skrev: ”Om vi lever genom ande, så låt oss också fortsätta med att vandra ordningsfullt genom ande. Låt oss inte bli självupptagna, så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra.” (Galaterna 5:25, 26) Vi kommer inte att ha sann glädje, om vi tjänar därför att vi önskar överglänsa andra eller söker beröm.

Så länge kung David i Israel försökte dölja sin synd, kände han sig olycklig. Hans livssaft verkade faktiskt försvinna, och han kan ha blivit fysiskt sjuk. Vilken lättnad han måste ha känt, när han ångrade och bekände sin synd! (Psalm 32:1—5) Vi kan inte heller vara glada, om vi döljer någon allvarlig synd. Det skulle mycket väl kunna leda till ett liv fyllt av oro och ängslan. Det är förvisso inte det rätta levnadssättet för att få uppleva glädje. Bekännelse och ånger däremot skänker lättnad och återupplivar en glad anda. — Ordspråken 28:13.