Jehovas vittnen vidtog också omedelbara åtgärder för att tillgodose sina bröders och andra intresserade personers behov i Kalamata. Förnödenheter sändes från närliggande församlingar och från Aten med tåg. Trots att några av vittnena förlorade sina hem och annan egendom, visade de att de inte hade förlorat sin uppskattning av andliga värden. Det var alldeles för farligt att använda deras möteslokal i staden, och därför reste de ett tält som ”Rikets sal” några kilometer utanför staden för att hålla sina söndagsmöten. Dessutom restes fyra mindre tält inne i staden för de bibelstudiemöten som hålls under veckan. Trots dessa olägenheter översteg närvaroantalet 100 procent av församlingens medlemsantal.

[Bilder på sidan 23]

Den av tält iordninggjorda ”Rikets salen” utanför Kalamata