Kapitel 1

Varför vara intresserad av andra religioner?

1—7. Nämn några saker som är kännetecknande för olika religioner i världen.

VAR du än bor har du utan tvivel med egna ögon sett hur religionen påverkar miljoner människors liv, ja, kanske även ditt. I länder där hinduism utövas ser man ofta människor förrätta puja — en ceremoni i vilken man kan frambära offer i form av kokosnötter, blommor och äpplen till sina gudar. En präst tar ett rött eller gult färgämne, tilaka, och sätter ett märke på pannan på de troende. Miljoner människor vallfärdar också varje år till floden Ganges för att bli renade av dess vatten.

² I katolska länder ser man människor med ett krucifix eller ett radband i handen be i kyrkor och katedraler. Pärlorna i radbandet används för att räkna de böner man frambär till Maria. Och det är inte svårt att känna igen nunnor och präster i deras karakteristiska svarta dräkter.

³ I protestantiska länder vimlar det av kapell och kyrkor, och på söndagarna brukar församlingsborna sätta på sig sina bästa kläder och samlas för att sjunga psalmer och höra predikningar. Deras präster bär ofta en svart dräkt och har en särskild krage som visar att de är präster.

⁴ I islamiska länder kan man höra de muslimska böneutroparna ropa fem gånger om dagen från minareterna för att kalla samman de trogna till ṣalāt, dvs. en rituell bön. De betraktar Koranen som islams heliga bok. Enligt den islamiska tron var det Gud som uppenbarade den och profeten Muhammed som fick den av ängeln Gabriel på 600-talet v.t.

⁵ På gatorna i många buddistiska länder ses buddistmunkarna, vanligtvis klädda i saffransgula, svarta eller röda dräkter, som ett tecken på fromhet. Gamla tempel med bilder av den fridfulle Buddha vittnar om att den buddistiska tron är mycket gammal.

⁶ Shinto, som utövas främst i Japan, kommer in i människors dagliga liv genom de altaren man har i hemmen och genom de offer man frambär till avlidna släktingar. Japanerna känner sig fria att be om de mest världsliga ting, till och med om att de skall lyckas väl med proven i skolan.

⁷ En annan religiös verksamhet som är känd över hela världen är den att människor går från hus till hus och står på gatorna med biblar och biblisk litteratur. Nästan alla som ser någon komma med tidskrifterna Vakttornet och Vakna! förstår att han är ett Jehovas vittne.

8. Vad visar historien när det gäller religiositet?

⁸ Vad visar denna stora variation av religiositet i världen? Den visar att människor i tusentals år känt ett andligt behov och en längtan efter andliga ting. Människan har levt med sina prövningar och bördor, sina tvivel och frågor, däribland mysteriet med döden. Människors religiösa känslor har kommit till uttryck på många olika sätt, då de vänt sig till Gud eller till sina gudar för att söka välsignelse och tröst. Religionen försöker också besvara de stora frågorna: Varför finns vi till? Hur bör vi leva? Vilken framtid väntar mänskligheten?

9. I vilket avseende ägnar sig de flesta människor åt någon form av religion i sitt liv?

⁹ Å andra sidan finns det miljoner människor som inte tillhör någon religion och inte heller tror på någon gud. De är ateister. Andra är agnostiker och menar att Gud är okänd och troligen också omöjlig att lära känna. Men detta betyder självklart inte att de saknar principer eller etik, lika lite som det är självklart att den som bekänner sig tillhöra en religion har det. Men om man godtar att religion är ”hängivenhet för någon princip; strikt trohet eller trofasthet; samvetsgrannhet; from tillgivenhet eller hängivenhet”, då ägnar sig de flesta människor, även ateister och agnostiker, åt någon form av religion i sitt liv. — The Shorter Oxford English Dictionary.

10. Påverkar religion vår moderna värld? Ge exempel.

¹⁰ Eftersom det finns så många religioner i världen och världen krymper mer och mer på grund av de allt snabbare kommunikationerna, påverkas hela världen av de olika trosuppfattningar som finns, oavsett om människor tycker om det eller inte. Det raseri som bröt ut år 1989 över boken Satansverserna, som skrevs av en som vissa människor betecknade som en avfällig muslim, är ett klart bevis för hur religiösa känslor kan blossa upp i global omfattning. Islamiska ledare krävde att boken skulle förbjudas och att författaren rentav skulle dödas. Vad får människor att reagera så våldsamt i religiösa frågor?

11. Varför är det inte orätt att undersöka andra trosuppfattningar?

¹¹ För att kunna svara på den frågan måste vi känna till något om bakgrunden till religionerna i världen. Det är som Geoffrey Parrinder förklarar i boken World Religions—From Ancient History to the Present (Världsreligioner — från forntidens historia till nutidens): ”Att studera olika religioner behöver inte innebära att man överger sin egen tro, utan den kan snarare växa av att man ser hur andra människor har sökt verkligheten och har berikats genom sitt sökande.” Kunskap leder till förståelse, och förståelse till att man tolererar människor med en annan åsikt.

Varför undersöka?

12. Vilka faktorer avgör i allmänhet vilken religion någon omfattar?

¹² Har du någon gång tänkt eller sagt: ”Jag har min egen religion. Det är en högst personlig fråga. Jag diskuterar inte religion med andra”? Det är sant att religion är en högst personlig fråga, för så gott som ända från födelsen har vi fått religiösa eller etiska tankar inskärpta i sinnet genom våra föräldrar och släktingar. Vi följer därför i allmänhet våra föräldrars och far- och morföräldrars religiösa ideal. Religionen har blivit så gott som en familjetradition. Vad har det lett till? Jo, till att det i många fall är andra som har valt religion åt oss. Det har helt enkelt blivit en fråga om var och när vi föddes. Som historikern Arnold Toynbee visade avgörs en individs anslutning till en viss tro ofta av ”var han råkade födas geografiskt sett”.

13, 14. Varför är det inte förnuftigt att ta för givet att den religion man fick när man föddes automatiskt är godkänd av Gud?

¹³ Är det förnuftigt att ta för givet att den religion man fick när man föddes måste vara den helt igenom sanna? Om du föddes i Italien eller Sydamerika, skulle du, utan att ha möjlighet att välja, förmodligen ha uppfostrats som katolik. Om du föddes i Indien, skulle du troligen automatiskt bli hindu, eller om du kom från Punjab, kanske sikh. Om dina föräldrar var från Pakistan, skulle du självklart vara muslim. Och om du föddes i ett socialistiskt land någon gång under de senaste årtiondena, skulle du kanske inte haft någon annan möjlighet än att bli uppfostrad som ateist. — Galaterna 1:13, 14; Apostlagärningarna 23:6.

¹⁴ Är den religion man fick när man föddes automatiskt den sanna, den som är godkänd av Gud? Om den tanken hade följts under årtusendenas gång, skulle många människor fortfarande utöva primitiv shamanism och ägna sig åt gammal fruktbarhetsdyrkan och förutsätta att ”det som dög bra åt mina förfäder duger bra åt mig”.

15, 16. Vilken nytta har man av att undersöka andra religioner?

¹⁵ Med de många och vitt skilda religiösa uttryck som har utvecklats världen runt under de gångna 6.000 åren, är det åtminstone allmänbildande och tankemässigt vidgande att förstå vad andra tror och hur deras trosuppfattningar kommit till. Och det kan också vidga vyerna och ge ett mera konkret hopp för framtiden.

¹⁶ På grund av invandring och allmän flyttning i många länder bor människor med olika religioner nu i samma trakt. Förståelse för varandras uppfattningar kan därför leda till att kommunikationer och samtal mellan människor med olika tro blir mera meningsfulla. Det kan kanske också skingra något av det hat som finns i världen på grund av religiösa skiljaktigheter. Det är sant att människor kan starkt ogilla andra människors trosuppfattningar, men det finns ingen anledning att hata någon bara därför att han eller hon har en annan uppfattning. — 1 Petrus 3:15; 1 Johannes 4:20, 21; Uppenbarelseboken 2:6.

17. Varför bör vi inte hata dem som har andra religiösa tankar än vi?

¹⁷ I den forntida judiska lagen hette det: ”Du skall inte hysa hat till din broder i ditt hjärta, men väl må du tillrättavisa din nästa, så att du inte för hans skull kommer att bära på synd. Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren [Jehova].” (3 Moseboken 19:17, 18) Grundaren av kristendomen sade: ”Men till er som lyssnar säger jag: Fortsätt att älska era fiender, att göra gott mot dem som hatar er, ... och er lön skall vara stor, och ni skall vara den Högstes söner, för han är omtänksam om de otacksamma och onda.” (Lukas 6:27, 35) Under rubriken ”Den prövade” framförs en liknande princip i Koranen (sura 60:7, Zetterstéen): ”Det kan hända, att Gud [Allah] åstadkommer vänskap mellan eder och dem, som I bekämpat; ja, Gud är mäktig, och Gud är ock överseende och barmhärtig.”

18. Hur har det betydelse vad man tror?

¹⁸ Men att tolerans och förståelse behövs innebär inte att det inte har någon betydelse vad man tror. Som historikern Geoffrey Parrinder sade: ”Det sägs ibland att alla religioner har samma mål eller är likvärdiga vägar till sanningen eller också att alla lär samma läror. ... Men de gamla aztekerna, som höll upp sina offers bultande hjärtan mot solen, hade sannerligen inte en religion som var lika god som den fridfulle Buddhas.” Och är det inte Gud själv som bör bestämma vad som är godtagbart eller inte när det gäller tillbedjan? — Mika 6:8.

Hur bör religion värderas?

19. Hur bör religionen påverka en persons uppförande?

¹⁹ Även om de flesta religioner har en samling bestämda trosuppfattningar eller läror, kan dessa ofta bilda en mycket komplicerad teologi, som går utöver vad den vanlige lekmannen kan förstå. Men principen om orsak och verkan gäller i alla fall. En religions läror bör påverka varje troendes personlighet och dagliga uppförande. Varje människas uppförande kommer således normalt sett att i större eller mindre grad vara en återspegling av hennes religiösa bakgrund. Vilken verkan har din religion på dig? Gör din religion dig till en mer omtänksam person? Till en mer frikostig, ärlig, ödmjuk, tolerant och medlidsam person? Detta är rimliga frågor, för som en stor religiös lärare, Jesus Kristus, sade: ”Varje gott träd [frambringar] fin frukt, men varje ruttet träd frambringar värdelös frukt; ett gott träd kan inte bära värdelös frukt, inte heller kan ett ruttet träd frambringa fin frukt. Varje träd som inte frambringar fin frukt blir nerhugget och kastat i elden. Av deras frukter skall ni alltså verkligen känna igen dessa människor.” — Matteus 7:17—20.

20. Vilka frågor uppstår beträffande religion och historia?

²⁰ Världshistorien måste helt visst få oss att stanna upp och undra vilken roll religion spelat i de många krig som orsakat så många människors död och ett sådant gränslöst lidande. Varför har så många människor dödat och dödats i religionens namn? Korstågen, inkvisitionen, striderna i Mellersta Östern och Nordirland, slaktandet i striden mellan Irak och Iran (1980—1988), striderna mellan hinduer och sikher i Indien — alla dessa händelser får sannerligen tänkande människor att ställa frågor om religiösa trosuppfattningar och moralprinciper. — Se rutan här nedan.

21. Nämn några exempel på den frukt kristenheten frambringat.

²¹ Kristenheten har gjort sig känd för sin skrymtaktighet på det här området. I två världskrig har katoliker dödat katoliker och protestanter dödat protestanter på befallning av sina ”kristna” politiska ledare. Men ändå sätter bibeln klart köttets gärningar i kontrast till andens frukt. Om köttets gärningar sägs det: ”De är otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism, fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, söndringar, sekter, känslor av avund, dryckesorgier, bullersamma festupptåg och ting som dessa. Om dessa ting förvarnar jag er nu, på samma sätt som jag har förvarnat er: de som ägnar sig åt sådana ting skall inte ärva Guds rike.” Trots detta har så kallade kristna utövat sådant i århundraden, och deras uppförande har ofta tolererats av deras präster. — Galaterna 5:19—21.

22, 23. Vilken frukt bör däremot sann religion bära?

²² Däremot beskrivs andens positiva frukt som ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådana ting finns ingen lag.” Alla religioner borde frambringa detta slag av fridsam frukt. Men gör de det? Gör din det? — Galaterna 5:22, 23.

²³ Denna boks granskning av människans sökande efter Gud genom världens religioner bör därför kunna besvara några av våra frågor. Men enligt vilka normer bör en religion bedömas, och enligt vems måttstock?

”Min religion duger bra åt mig”

24, 25. Vilken uppfordran ställs varje individ inför i fråga om sin religion?

²⁴ Många människor som inte vill diskutera religion säger: ”Min religion duger bra åt mig. Jag gör ingen något illa, och jag hjälper när jag kan.” Men räcker det? Är vår egen måttstock för religion tillräcklig?

²⁵ Om religion är ”uttrycket för en människas tro på och vördnad för en övernaturlig makt erkänd som universums skapare och härskare”, som det heter i en ordbok, då bör frågan verkligen vara: Är min religion god nog för universums skapare och härskare? I så fall skulle Skaparen också ha rätt att bestämma hur uppförandet, tillbedjan och läran skall vara för att vara godtagbar och hur den inte får vara. För att göra det måste han uppenbara sin vilja för människan, och den uppenbarelsen måste vara lättillgänglig för alla. Vidare bör hans uppenbarelser alltid vara harmoniska och konsekventa, även om de getts med flera hundra års tidsskillnad. Detta innebär en uppfordran för varje individ — att själv undersöka bevisen och pröva vad som är Guds godtagbara vilja.

26. Vilken helig bok bör tjäna som en måttstock för sann gudsdyrkan, och varför det?

²⁶ En av de äldsta böcker som ger sig ut för att vara inspirerad av Gud är bibeln. Den är också den mest spridda och översatta boken i hela historien. För närmare två tusen år sedan sade en av dess skribenter: ”Ta inte längre gestalt efter denna tingens ordning, utan förvandla er genom att göra om ert sinne, så att ni kan pröva er fram till vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är.” (Romarna 12:2) Vad skulle vara grunden för ett sådant prov? Samme skribent sade: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” Den inspirerade bibeln bör därför tjäna som en tillförlitlig måttstock för sann och godtagbar gudsdyrkan. — 2 Timoteus 3:16, 17.

27. a) Vilka heliga skrifter har några av världsreligionerna? b) Hur bör deras läror vara i jämförelse med bibelns?

²⁷ Den äldsta delen av bibeln är äldre än alla andra religiösa skrifter i världen. Torah, dvs. de fem första böckerna i bibeln, den lag som Mose skrev under inspiration, daterar sig till 1400- och 1500-talen f.v.t. Som en jämförelse kan nämnas att den hinduiska skriften Rigveda (en samling hymner) fullbordades omkring år 900 f.v.t., och den ger sig inte ut för att vara inspirerad av Gud. Den buddistiska kanon ”de tre korgarna” (Tripitaka) daterar sig till 400-talet f.v.t. Koranen, som påstås ha förmedlats från Gud genom ängeln Gabriel, kom till på 600-talet v.t. Mormons bok, som Joseph Smith i Förenta staterna sägs ha fått av en ängel kallad Moroni, kom till på 1800-talet. Om några av dessa verk har inspirerats av Gud som somliga påstår, får den religiösa vägledning de erbjuder inte strida mot lärorna i bibeln, som är den ursprungliga inspirerade källan. De borde också besvara några av människors mest förbryllande frågor.

Frågor som kräver svar

28. Nämn några frågor som kräver svar.

²⁸ 1) Lär bibeln det som de flesta religioner lär och det som många människor tror, nämligen att människor har en odödlig själ och att den vid döden går vidare till en annan plats, till ”livet efter detta” — himmelen, helvetet eller skärselden — eller att den återvänder i en reinkarnation?

2) Lär bibeln att universums suveräne Herre är namnlös? Lär den att han är en Gud eller att han är tre personer i en Gud eller att han är många gudar?

3) Vad var, enligt bibeln, Guds ursprungliga uppsåt med att skapa människor till liv på jorden?

4) Lär bibeln att jorden skall förintas, eller pekar den bara på ett slut eller en avslutning på den fördärvade världsordningen?

5) Hur kan man i verkligheten få inre frid och frälsning?

29. a) Vilken grundprincip bör vägleda oss i vårt sökande efter sanningen? b) Vilka svar ger bibeln på våra frågor?

²⁹ Alla religioner har olika svar, men i vårt sökande efter den religion ”som är ren” bör vi till sist komma fram till det som Gud vill att vi skall komma fram till. (Jakob 1:27; 1917; Hd) Varför kan vi säga det? Därför att vår grundprincip är: ”Låt Gud befinnas sannfärdig, om också varje människa befinns vara en lögnare, alldeles som det är skrivet: ’Att du må bevisas rättfärdig i dina ord och må vinna, när du håller på att dömas.’” — Romarna 3:4.a

30. Bland annat vilka frågor kommer att behandlas i nästa kapitel?

³⁰ Låt oss nu, när vi har lagt grunden för att undersöka världens religioner, övergå till människans första sökande efter andlighet. Vad vet vi om hur religion började? Vilka mönster av tillbedjan bildades bland forntidens kanske lite primitiva människor?

Kapitel 2

Religion — Hur började det?

1, 2. Vad har observerats när det gäller ålder och variation i fråga om religion?

RELIGIONENS och människans historia är lika gamla. Så säger arkeologerna och antropologerna. Även bland de mest ”primitiva”, dvs. outvecklade, civilisationer har man funnit tecken på någon form av gudsdyrkan. I själva verket heter det i The New Encyclopædia Britannica att ”det, så långt forskarna har upptäckt, aldrig funnits något folk någonstans, någon gång, som inte i någon bemärkelse varit religiöst”.

² Förutom att religion funnits till sedan urminnes tider, finns det också stor variation i fråga om sådan. Huvudjägarna i Borneos djungler, eskimåerna i det frusna Arktis, nomaderna i Saharaöknen, stadsborna i de stora metropolerna i världen — alla folk och nationer på jorden har sin gud eller sina gudar och sin form av gudsdyrkan. Det finns verkligen en förbluffande mängd olika religioner.

3. Vilka frågor om världens religioner behöver begrundas?

³ Helt logiskt uppstår frågor i sinnet. Varifrån kommer alla dessa religioner? Eftersom det finns markanta skillnader men också likheter mellan dem, kan de då ha uppstått oberoende av varandra, eller kan de ha utvecklats från en och samma källa? Vi kan i själva verket fråga: Varför uppstod religion över huvud taget? Och hur? Svaren på dessa frågor är av avgörande betydelse för alla som är intresserade av att finna sanningen om religion och religiösa trosuppfattningar.

Frågan om ursprunget

4. Vad vet vi om många religioners grundare?

⁴ När det gäller frågan om ursprung tänker människor som tillhör olika religioner på sådana namn som Muhammed, Buddha, Konfucius och Jesus. Vi kan i nästan alla religioner finna en centralfigur som får äran av att ha upprättat den ”sanna tron”. Några av dessa var reformatorer och motståndare till bilddyrkan. Andra var moralfilosofer. Ytterligare andra var osjälviska folkhjältar. Många av dem har efterlämnat skrifter eller uttalanden som bildat grunden till en ny religion. Med tiden förädlades och förskönades det de sade eller gjorde och gavs också en mystisk utstrålning. Några av dessa ledare blev rentav upphöjda till gudar.

5, 6. Hur uppstod många religioner?

⁵ Det måste poängteras att dessa individer, även om de betraktas som grundare av de stora religioner vi är bekanta med, egentligen inte är upphovsmän till religion som sådan. I de flesta fall växte deras läror fram ur redan existerande religiösa uppfattningar, även om de flesta av dessa grundare påstod att de hade blivit inspirerade av Gud. Eller också ändrade och modifierade de redan existerande religiösa system som på ett eller annat sätt hade blivit otillfredsställande.

⁶ Buddha, till exempel, var enligt historien, så exakt den nu är, en prins som förfärades över det lidande och de djupt beklagliga förhållanden som rådde omkring honom i det samhälle som dominerades av hinduism. Buddismen blev resultatet av hans sökande efter en lösning på livets kvalfulla problem. På liknande sätt kände sig Muhammed djupt oroad över den avgudadyrkan och den omoral han såg i de religiösa seder som utövades omkring honom. Han påstod senare att han hade fått särskilda uppenbarelser från Gud, och dessa bildade Koranen och blev grunden för en ny religiös rörelse, islam. Protestantismen växte fram ur katolicismen som ett resultat av reformationen som började tidigt under 1500-talet, då Martin Luther protesterade mot den tidens avlatshandel i katolska kyrkan.

7. Vilken fråga om religion behöver fortfarande besvaras?

⁷ När det gäller de religioner som finns nu råder det således ingen brist på upplysningar om deras uppkomst och utveckling, deras grundare, deras heliga skrifter osv. Men hur är det med de religioner som fanns före dem? Och dem som fanns ännu längre bakåt i tiden? Om vi går tillräckligt långt tillbaka i historien, kommer vi förr eller senare att ställas inför frågan: Hur uppstod religion? Det är tydligt att vi måste se bortom de enskilda religionernas gränser för att finna svaret på den frågan.

Många teorier

8. Vilken inställning hade människor till religion i århundraden?

⁸ Studiet av religionens uppkomst och utveckling är relativt nytt. I århundraden godtog människor i huvudsak den religiösa tradition som de föddes in i och uppfostrades i. Flertalet av dem var nöjda med de förklaringar de fick av sina förfäder och ansåg att deras religion var den rätta. Det fanns sällan någon orsak att ifrågasätta något och inte heller att undersöka hur, när och varför saker och ting hade börjat. I själva verket var det få människor som var medvetna om att det fanns andra religioner, eftersom de i århundraden knappt haft några möjligheter att resa och meddela sig med andra.

9. Vilka försök har gjorts sedan 1800-talet för att söka finna hur och varför religion uppstått?

⁹ Men under 1800-talet började bilden förändras. Evolutionsteorin svepte fram genom intellektuella kretsar. Den jämte den nystartade vetenskapliga forskningen fick många att ifrågasätta etablerade system, religionen inbegripen. Några forskare insåg begränsningarna med att söka ledtrådar i de existerande religionerna och började därför söka bland det som fanns kvar av forna civilisationer eller i de avlägsna hörn av världen där människor fortfarande levde i primitiva samhällen. De försökte tillämpa psykologiska, sociologiska, antropologiska och liknande metoder på dessa i hopp om att finna spår av hur och varför religion uppstått.

10. Vad blev resultatet av den forskning man gjorde i fråga om religionens ursprung?

¹⁰ Vad blev resultatet? Plötsligt blossade det upp en mängd olika teorier — lika många som det fanns forskare, tycktes det — och den ene forskaren motsade den andre, och den ene försökte överträffa den andre i djärvhet och originalitet. Några av dessa forskare kom fram till viktiga slutsatser; andras verk har helt enkelt fallit i glömska. Det är både bildande och upplysande att titta lite på resultaten av denna forskning. Det hjälper oss att bättre förstå den religiösa inställning som människor vi träffar kan ha.

11. Förklara vad animism går ut på.

¹¹ En teori, som vanligtvis kallas animism, framfördes av den engelske antropologen Edward Tylor (1832—1917). Han menade att sådana erfarenheter som drömmar, syner, hallucinationer och en död kropps livlöshet fick primitiva människor att dra slutsatsen att en själ (latin: anima) bor i kroppen. Eftersom de ofta drömde om sina kära som dött, antog de, enligt denna teori, att själen levde vidare efter döden och att den lämnade kroppen och bodde i träd, klippor, floder osv. Till sist kom den döde och de föremål som själarna sades bebo att tillbes som gudar. Och därmed var religionen född, sade Tylor.

12. Förklara vad animatism går ut på.

¹² En annan engelsk antropolog, R. R. Marett (1866—1943), framförde tanken på en förfinad form av animism, som han kallade animatism. Sedan Marett hade studerat de trosuppfattningar som melanesierna i Stilla havet och infödingarna i Afrika och Amerika hade, kom han fram till att primitiva folk inte föreställde sig att allting hade en personlig själ, utan trodde att det fanns en opersonlig kraft eller en övernaturlig makt som besjälade allting; den tron väckte känslor av vördnad och fruktan hos människan, och det blev grunden till hennes primitiva religion. För Marett var religion huvudsakligen människans emotionella svar på det okända. Hans favorituttalande var att religion var ”inte så mycket uttänkt som utdansad”.

13. Vilken teori om religion framförde James Frazer?

¹³ År 1890 utgav en skotsk expert på gammal folktro, James Frazer (1854—1941), en inflytelserik bok, Den gyllene grenen, i vilken han argumenterade och hävdade att religionen växt fram ur magi. Enligt Frazer försökte människan först behärska sitt liv och sina levnadsförhållanden genom att imitera det hon såg hända i naturen. Hon trodde till exempel att hon kunde framkalla regn genom att stänka vatten på marken till ackompanjemang av åskliknande trumslag eller att hon kunde orsaka sin fiende skada genom att sticka nålar i en docka. Detta ledde till att hon började bruka ritualer, trollformler och magiska föremål på många områden i livet. När dessa inte fungerade som hon väntade, övergick hon sedan till att blidka de övernaturliga krafterna och bönfalla dem om hjälp i stället för att försöka behärska dem. Ritualerna och besvärjelserna blev offer och böner, och så uppstod religion. Enligt Frazer är religion ”ett bevekande (propitiation) eller försonande (conciliation) av makter, som äro högre än människan”.

14. Hur förklarade Sigmund Freud religionens uppkomst?

¹⁴ Även den kände österrikiske psykoanalytikern Sigmund Freud (1856—1939) försökte förklara religionens uppkomst, och det gjorde han i sin bok Totem und Tabu (Totem och tabu). Som psykoanalytiker förklarade Freud att den tidigaste religionen växte fram ur vad han kallade en fadersgestaltsneuros. Han teoretiserade att fadern i primitiva samhällen dominerade stammen, precis som det var med vildhästar och boskap. Sönerna, som både hatade och beundrade fadern, gjorde uppror och dödade fadern. För att få faderns makt åt dessa kannibaliska vildar upp sitt offer, påstod Freud. Av samvetskval hittade de senare på riter och ritualer för att försona sin handling. Enligt Freuds teori blev fadersgestalten Gud, riterna och ritualerna blev den första religionen, och ätandet av den dräpte fadern blev den tradition av gemenskap, nattvard, som tillämpas i många religioner.

15. Vad har hänt med de flesta teorier om religionens uppkomst?

¹⁵ Ett otal andra teorier som är försök att förklara religionens uppkomst skulle kunna anföras. Men de flesta av dem har fallit i glömska, och ingen av dem har egentligen framstått som mer trovärdig eller godtagbar än de övriga. Varför det? Helt enkelt därför att det aldrig funnits några historiska vittnesbörd eller bevis för att dessa teorier var sanna. De har bara varit produkter av någon forskares fantasi eller gissningar och har snart ersatts av näste som trätt fram.

En bristfällig grund

16. Varför har många års forskning inte lyckats förklara hur religion uppstod?

¹⁶ Många har efter flera års brottande med denna fråga nu kommit fram till att det är högst osannolikt att man någon gång kommer att finna svaret på frågan om hur religion uppstod. För det första därför att ben och kvarlevor från forntida människor inte säger något om hur dessa tänkte, vad de fruktade eller varför de dyrkade någon gud. De slutsatser man kan dra av dessa artefakter är i bästa fall kvalificerade gissningar. För det andra är den religion som utövas av nutida så kallade primitiva folk, till exempel australiska infödingar, inte nödvändigtvis någon säker måttstock att tillämpa på vad forntida människor gjorde eller tänkte. Ingen vet med säkerhet om eller hur deras kultur har förändrats under århundradenas lopp.

17. a) Vad vet nutida religionshistoriker? b) Vad tycks vara huvudintresset när man analyserar religion?

¹⁷ I boken World Religions—From Ancient History to the Present dras slutsatsen att ”den nutida religionshistorikern vet att det är omöjligt att nå fram till religionens ursprung”, detta på grund av alla osäkra faktorer som finns. Men när det gäller historikernas ansträngningar görs detta konstaterande i boken: ”Tidigare fanns det alltför många teoretiker som var intresserade av att inte bara beskriva eller förklara religionen, utan också att bortförklara den, i den tanken att om de tidiga religionsformerna visades vara grundade på illusioner, då kunde de senare och högre religionerna undermineras.”

18. a) Varför har de många forskarna inte lyckats förklara religionens ursprung? b) Vad var tydligen ”vetenskapsmännens” verkliga syfte med att forska i religion?

¹⁸ Den här sista kommentaren visar varför olika ”vetenskapsmän” som forskat i religionens ursprung inte har kommit med några hållbara förklaringar. Logiken säger oss att en riktig slutsats bara kan komma av en riktig förutsättning. Om man börjar med en oriktig förutsättning, är det inte sannolikt att man kommer fram till en riktig slutsats. ”Vetenskapsmännens”, forskarnas, upprepade misslyckande när det gäller att ge en vettig förklaring kastar allvarliga tvivel över den förutsättning de grundat sina uppfattningar på. De har genom att följa sina förutfattade meningar i sina försök att bortförklara religionen försökt att bortförklara Gud.

19. Vilken grundprincip ligger bakom framgångsrika vetenskapliga undersökningar? Ge exempel.

¹⁹ Situationen kan jämföras med de många försök astronomer som levde före 1500-talet gjorde att förklara planeternas rörelser. Det fanns många teorier, men ingen av dem var verkligt tillfredsställande. Varför det? Därför att de var grundade på antagandet att jorden var universums centrum kring vilket stjärnorna och planeterna kretsade. Verkliga framsteg gjordes inte förrän vetenskapsmän — och katolska kyrkan — var villiga att acceptera det faktum att jorden inte var universums centrum, utan att den kretsade kring solen, solsystemets centrum. De många teoriernas oförmåga att förklara de verkliga förhållandena fick fördomsfria forskare att ompröva den förutsättning efter vilken de gjort sina undersökningar och inte att försöka komma med nya teorier. Och det ledde till framgång.

20. a) Vilken felaktig förutsättning låg till grund för den ”vetenskapliga” undersökningen av religionens ursprung? b) Vilket fundamentalt behov omnämnde Voltaire?

²⁰ Samma princip kan tillämpas på undersökningen av religionens ursprung. Många människor har på grund av att ateismen ökat och evolutionsteorin accepterats så allmänt tagit för givet att Gud inte finns. De anser på grundval av detta antagande att förklaringen till att det finns religion finns i människan själv — i hennes tankeprocesser, hennes behov, hennes fruktan och hennes ”neuroser”. Voltaire sade: ”Om Gud ej fanns, måste man uppfinna honom”, och därför påstår de att människan har uppfunnit Gud. — Se rutan på sidan 28.

21. Vilken logisk slutsats kan vi dra av att så många teorier misslyckats med att förklara religionens uppkomst?

²¹ Är inte tiden nu inne för att ompröva den förutsättning på vilken dessa undersökningar har grundats, eftersom så många teorier har misslyckats med att ge ett verkligt tillfredsställande svar? Skulle det inte vara logiskt att söka svaret någon annanstans i stället för att helt meningslöst fortsätta att kämpa i samma gamla hjulspår? Om vi vill vara fördomsfria, kommer vi att hålla med om att det är både förnuftigt och vetenskapligt att göra det. Och vi har just ett sådant exempel som kan hjälpa oss att se det logiska i att handla så.

En gammal fråga

22. Hur påverkade atenarnas många teorier om sina gudar deras olika former av gudsdyrkan?

²² Aten i Grekland var under första århundradet enligt den vanliga tideräkningen ett framträdande lärdomscentrum. Men bland atenarna fanns det många olika skolor i fråga om åsikter, till exempel den epikureiska och den stoiska, och var och en av dem hade sin egen föreställning om gudarna. På grund av dessa olika föreställningar vördades många gudar och utvecklades olika former av gudsdyrkan. Staden var därför full av människogjorda avgudabilder och tempel. — Apostlagärningarna 17:16.

23. Vilken helt annan uppfattning om Gud framförde aposteln Paulus för atenarna?

²³ Den kristne aposteln Paulus besökte Aten omkring år 50 v.t. och framförde då en helt annan uppfattning. Han sade till dem: ”Den Gud som har gjort världen och allting i den, denne som verkligen är Herre över himmel och jord, han bor inte i tempel gjorda med händer, inte heller betjänas han av människohänder som om han behövde något, eftersom han själv åt alla ger liv och andedräkt och allt.” — Apostlagärningarna 17:24, 25.

24. Vad sade Paulus i själva verket till atenarna om sann tillbedjan?

²⁴ Paulus sade med andra ord till atenarna att den sanne Guden, som ”har gjort världen och allting i den”, inte är en produkt av människans fantasi och inte heller kan betjänas på de sätt människan kanske tänker ut. Sann religion är inte helt enkelt en ensidig ansträngning av människan att försöka fylla ett visst psykologiskt behov eller dämpa en viss fruktan. Eftersom den sanne Guden är Skaparen, som gav människan tankeförmåga och förmåga att resonera, är det i stället enbart logiskt att han skulle ge människan möjlighet att komma i ett gott och tillfredsställande förhållande till honom. Enligt Paulus var det precis vad Gud gjorde. ”Han har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta, ... för att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss.” — Apostlagärningarna 17:26, 27.

25. Förklara huvudtanken i Paulus’ argumentering om mänsklighetens ursprung.

²⁵ Lägg märke till huvudtanken i det Paulus sade: Gud ”har från en enda människa gjort varje nation av människor”. Även om det i dag finns många nationer av människor som lever över hela jorden, vet vetenskapsmännen att alla människor verkligen härstammar från en och samma familj. Denna tanke är av stor betydelse, därför att när vi talar om att alla människor härstammar från en och samma familj, betyder det mycket mer än att de är enbart biologiskt och genetiskt släkt med varandra. De är släkt även på andra områden.

26. Vad vet man om språk, något som stöder Paulus’ tanke?

²⁶ Lägg till exempel märke till vad som sägs i boken Story of the World’s Worship (Religionsutövningen i världen och dess historia) om människans språk. ”De som har studerat språken i världen och jämfört dem med varandra har något att säga, och det är detta: Alla språk kan grupperas i familjer eller klasser, och man kan se att alla dessa familjer har uppstått ur en gemensam källa.” Med andra ord uppstod språken i världen inte separat och oberoende av varandra, så som evolutionister vill få oss att tro. De framför teorin att grottmänniskor i Afrika, Europa och Asien började med att grymta och brumma och så småningom utvecklade egna språk. Men så var det inte. Vittnesbörden visar att språken ”har uppstått ur en gemensam källa”.

27. Varför är det logiskt att tro att människans uppfattningar om Gud och religion har uppstått ur en gemensam källa?

²⁷ Om det är så när det gäller något så personligt och unikt mänskligt som språket, skulle det då inte vara rimligt att tro att människans uppfattningar om Gud och religion också borde ha uppstått ur en gemensam källa? När allt kommer omkring är religion förbunden med tankeverksamhet, och tankeverksamheten är förbunden med människans förmåga att använda språk. Det är inte så att alla religioner i verkligheten vuxit fram ur en enda religion, men idéerna och begreppen bör kunna spåras till någon gemensam början eller källa till religiösa uppfattningar. Finns det några bevis som stöder detta? Och om människans religioner verkligen kommer från en källa, vad skulle det då kunna vara för källa? Hur kan vi få reda på det?

Olika men ändå lika

28. Hur kan vi få reda på om världens religioner har något gemensamt ursprung?

²⁸ Vi kan få svaret på samma sätt som språkexperter fått sina svar om språkets ursprung. En etymolog kan genom att placera de olika språken sida vid sida och lägga märke till deras likheter spåra dem tillbaka till deras ursprung. Vi kan på liknande sätt placera religionerna sida vid sida och så undersöka deras läror, legender, ritualer, ceremonier, institutioner osv. och se om det finns någon tråd som är gemensam för dem alla, och om en sådan tråd finns se vart den leder oss.

29. Vad kan många av skiljaktigheterna mellan religionerna höra samman med?

²⁹ De många religioner som finns i dag tycks ytligt sett skilja sig ganska mycket från varandra. Men om vi bortser från det som bara är utsmyckningar och senare tillägg eller om vi bortser från sådana skiljaktigheter som beror på klimat, språk, förhållanden som är säregna för deras ursprungsland och andra faktorer, är det förvånansvärt hur lika de flesta av dem visar sig vara.

30. Vilka likheter finner man mellan romersk katolicism och buddism?

³⁰ Så till exempel skulle de flesta människor tänka att det knappast kan finnas två religioner som är mer olika varandra än romersk-katolska kyrkan i Väst och buddismen i Öst. Men vad ser vi om vi bortser från skiljaktigheter som kan höra samman med språk och kultur? Om vi är objektiva, måste vi medge att det finns mycket som de två religionerna har gemensamt. Både katolicismen och buddismen är genomsyrade av ritualer och ceremonier. I båda används bland annat ljus, rökelse, vigvatten, radband, helgonbilder, sång- och böneböcker och till och med korstecknet. Båda religionerna har institutioner för munkar och nunnor och är kända för prästerligt celibat, särskilda dräkter, heliga dagar och särskild mat. Den här listan är inte alls fullständig, men den illustrerar vad saken gäller. Frågan är: Varför har två religioner som verkar vara så olika så många saker gemensamt?

31. Vilka likheter finner man mellan andra religioner?

³¹ Lika upplysande som det visar sig vara att jämföra dessa två religioner med varandra är det att jämföra andra religioner med varandra. När man gör det, finner man att vissa läror och trosuppfattningar finns hos nästan alla av dem. De flesta av oss är bekanta med sådana läror som själens odödlighet, himmelsk belöning för alla goda människor, evig pina för de onda i en underjordisk värld, skärselden, en treenig gud eller en gudom bestående av många gudar och en gudamoder eller en gudom kallad himmelens drottning. Men utöver dessa finns det en mängd legender och myter som förekommer lika allmänt. Det finns till exempel legender om människans fall från gudomlig nåd på grund av sitt olovliga försök att vinna odödlighet, behovet av att frambära offer till försoning av synd, sökandet efter ett livets träd eller en ungdomens källa, gudar och halvgudar som levde bland människor och frambringade en övermänsklig avkomma och en katastrofal flod som dödade nästan hela mänskligheten.a

32, 33. a) Vilken slutsats kan vi dra av de märkliga likheter som finns mellan världens religioner? b) Vilken fråga behöver besvaras?

³² Vilken slutsats kan vi dra av allt detta? Vi lägger märke till att de som trodde på dessa myter och legender bodde långt ifrån varandra geografiskt sett. Deras kultur och traditioner var olika. Deras sociala seder hade inget samband med varandra. Men när det gällde deras religioner, då trodde de på ungefär samma saker. Även om inte alla dessa människor trodde på allt det som nämnts, trodde de allesammans på något av det. Den självklara frågan blir då: Varför det? Det var som om det fanns en gemensam källa varifrån alla religioner hämtat sina grundläror — mer eller mindre. Allteftersom tiden gick utbroderades och modifierades dessa grundidéer, och andra läror utvecklades från dem. Men grunddragen är omisskännliga.

³³ Helt logiskt är likheten i de grundtankar som världens många religioner har ett starkt bevis för att de inte har uppkommit separat och oberoende av varandra. Går man tillräckligt långt tillbaka i tiden ser man i stället att deras idéer måste ha ett gemensamt ursprung. Vilket då?

En tidig guldålder

34. Vilken legend om människans början är vanlig i många religioner?

³⁴ Bland de legender som är vanliga i många religioner är intressant nog en som säger att mänskligheten började i en guldålder, i vilken människan var utan skuld, levde i lycka och frid i nära gemenskap med Gud och var fri från sjukdom och död. Man har i många religioners skrifter och legender funnit samma tanke om ett fullkomligt paradis som en gång funnits, även om detaljerna kan variera.

35. Beskriv vad anhängarna av Zarathustra (Zoroaster) trodde om en tidig guldålder.

³⁵ I Avesta, den forntida persiska zoroastriska religionens heliga bok, talas det om ”den oförvitlige Yima, den gode herden”, som var den första dödliga människa med vilken Ahura Mazdah (skaparen) samtalade. Ahura Mazdah gav Yima anvisning att ”ge näring åt, härska över och vaka över min värld”. För att kunna göra det skulle han bygga ”en Vara”, en underjordisk bostad för alla levande varelser. I den fanns ”varken övermod eller småaktighet, varken dumhet eller våld, varken fattigdom eller bedrägeri, varken svaghet eller missbildning, varken enormt stora tänder eller kroppar utöver det vanliga måttet. Invånarna led inte av någon befläckelse från den onda anden. De bodde bland väldoftande träd och gyllene pelare; dessa var de största, bästa och vackraste på jorden; de var själva ett högväxt och vackert släkte.”

36. Hur beskrev den grekiske poeten Hesiodos en ”gyllene” ålder?

³⁶ Bland de forntida grekerna talas det i Hesiodos’ poem Verk och dagar om människans fem åldrar, av vilka den första var den ”gyllene”, då människor åtnjöt fullständig lycka. Han skrev:

Den legendariska guldåldern gick förlorad, enligt den grekiska mytologin, då Epimetheus tog emot den vackra Pandora som hustru, en gåva av den olympiske guden Zeus. En dag öppnade Pandora locket på sin stora ask, och ur den flög plötsligt bekymmer, elände och sjukdom som människorna aldrig skulle befrias från.

37. Beskriv den forntida kinesiska legendariska skildringen av ett ”paradis” i historiens början.

³⁷ Forntida kinesiska legender talar också om en guldålder i Huang-tis (Gule kejsarens) dagar. Han sägs ha härskat i hundra år på 2500-talet f.v.t. Han får äran av att ha kommit på allt som har med civilisation att göra — kläder och husrum, transportfordon, vapen och krigföring, markskötsel, hantverk, silkesodling, musik, språk, matematik, tideräkningen osv. Under hans regering, sägs det, ”fanns det inga tjuvar och inte heller några slagsmål i Kina, och folket levde i ödmjukhet och frid. Regn i rätt tid och bra väderlek ledde till mycket stora skördar år efter år. Det mest häpnadsväckande var att inte ens vilddjuren dödade och att rovfåglarna inte gjorde någon skada. Kort sagt: Kinas historia började med ett paradis.” Kineserna påstår ännu i denna dag att de härstammar från Gule kejsaren.

38. Vilken slutsats kan vi dra av alla de snarlika legendariska skildringarna av människans början?

³⁸ Man kan finna liknande legendariska skildringar av en tid av lycka och fullkomlighet i början av människans historia i många andra folks religioner — hos egyptierna, tibetanerna, peruanerna, mexikanerna och andra. Var det bara av en händelse som alla dessa folk, som levde långt ifrån varandra och hade helt olika kulturer, språk och seder, hade samma idéer om sitt ursprung? Var det bara av en tillfällighet eller en slump som de alla valde att förklara sin början på samma sätt? Logik och erfarenhet säger oss att det knappast kan vara så. Tvärtom måste det i alla dessa legender vara invävt några gemensamma trådar av sanning om människans och hennes religions början.

39. Vilken sammansatt bild kan man få, om man sammanfogar de gemensamma dragen i de många legenderna om människans början?

³⁹ Ja, man kan verkligen urskilja många gemensamma drag i alla de olika legenderna om människans början. När man för samman dem, börjar en mera fullständig bild framträda. Den visar hur Gud skapade den förste mannen och den första kvinnan och satte dem i ett paradis. De var mycket nöjda och mycket lyckliga till att börja med, men de blev snart upproriska. Detta uppror ledde till att de förlorade det fullkomliga paradiset, och i stället bara fick slita och släpa, plågas och lida. Till sist blev människorna så onda att Gud straffade dem genom att sända en stor syndaflod som dödade alla utom en familj. Allteftersom denna familj växte, gick några av dess barn samman och började bygga ett väldigt torn i trots mot Gud. Gud omintetgjorde deras planer genom att förbistra deras språk och sprida ut dem till jordens avlägsnaste hörn.

40. Förklara bibelns samband med legenderna om ursprunget till människans religioner.

⁴⁰ Är denna sammansatta bild bara ett resultat av att någon övat sina mentala förmågor? Nej, i verkligheten är det den bild bibeln för fram i de 11 första kapitlen i 1 Moseboken 1—11. Utan att här gå in på om bibeln är sann eller inte kan man lägga märke till att bibelns skildring av människans tidigaste historia återspeglas i huvuddragen i många legender.b Redogörelsen visar att när människorna började spridas ut från Mesopotamien tog de med sig sina minnen, erfarenheter och uppfattningar vart de än begav sig. Med tiden utvecklades och förändrades dessa och blev grundstommen i religionen i alla delar av världen. Om man med andra ord går tillbaka till den analogi som tillämpades tidigare, utgör skildringen i 1 Moseboken den ursprungliga, kristallklara källan från vilken man hämtat de grundidéer om människans och hennes gudsdyrkans början som man finner i de olika religionerna i världen. Till dessa fogade de sina särskilda läror och sedvänjor, men sambandet är helt klart.

41. Vad bör du tänka på när du studerar kapitlen som nu följer i den här boken?

⁴¹ I de kapitel som nu följer i den här boken skall vi gå igenom lite mer detaljerat hur vissa bestämda religioner började och hur de utvecklades. Du kommer att finna det upplysande att lägga märke till inte bara hur alla religioner skiljer sig från varandra, utan också hur de liknar varandra. Du kommer också att kunna se hur alla religioner passar in tidsmässigt i människans historia och i religionshistorien, hur deras heliga böcker eller skrifter har samband med varandra, hur deras grundare eller ledare påverkades av andra religiösa idéer och hur det har påverkat människans uppförande och historia. Om du med dessa tankar i minnet studerar människans långa sökande efter Gud, får du hjälp att klarare se sanningen om religion och religiösa läror.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 23]

Den nystartade vetenskapliga forskningen och evolutionsteorin fick många att ifrågasätta religion

[Infälld text på sidan 34]

Det är som om det fanns en gemensam källa varifrån alla religioner hämtat sina grundläror

[Ruta på sidan 28]

Varför är människan religiös?

▪ John B. Noss framhåller i sin bok Man’s Religions (Människans religioner): ”Alla religioner säger på ett eller annat sätt att människan inte står ensam och inte heller kan göra det. Hon är på ett avgörande sätt förbunden med och även beroende av makter i naturen och i samhället utanför henne själv. Hon vet, dunkelt eller klart, att hon inte är ett oberoende kraftcentrum som kan vara fristående från världen.”

I boken World Religions—From Ancient History to the Present sägs något liknande: ”Studiet av religionen visar att en viktig del av den är längtan efter värden i livet, en tro på att livet inte är en slump och saknar mening. Sökandet efter en mening leder till tron på en kraft som är större än den mänskliga och slutligen till ett universellt eller övermänskligt sinne som har uppsåtet och viljan att bevara de högsta värdena för mänskligt liv.”

Religion tillfredsställer alltså ett grundläggande mänskligt behov, ungefär som mat stillar vår hunger. Vi vet att om vi äter vad som helst och hur mycket som helst när vi känner oss hungriga, kan vi visserligen stilla vår hunger, men i det långa loppet kommer vi att skada vår hälsa. För att leva ett hälsosamt liv måste vi äta nyttig och närande mat. Likaså måste vi äta nyttig andlig mat för att bevara oss andligt friska. Det är därför som det sägs i bibeln: ”Inte bara av bröd lever människan, utan av varje yttrande från Jehovas mun lever människan.” — 5 Moseboken 8:3, NW.

[Karta på sidan 39]

(För formaterad text, se publikationen)

När människorna spreds ut från Mesopotamien, tog de med sig sina religiösa uppfattningar och minnen

BABYLON

LYDIEN

SYRIEN

EGYPTEN

ASSYRIEN

MEDIEN

ELAM

PERSIEN

[Bilder på sidan 21]

Sådana män som Buddha, Konfucius och Luther ändrade religiösa system som redan fanns; de var inte upphovsmän till religion

[Bild på sidan 25]

Den österrikiske psykoanalytikern Sigmund Freud hänförde religion till fruktan för en fadersgestalt

[Bild på sidan 27]

Antagandet att jorden var universums centrum ledde till helt felaktiga slutsatser om planeternas rörelser

[Bilder på sidan 33]

Varför tycks buddism och romersk katolicism ha så mycket gemensamt?

Kinesisk buddistisk barmhärtighetsgudinna med litet barn

Katolsk madonnabild med barnet Jesus

Tibetansk buddist som använder bönekvarn och radband

Katolik som använder radband

[Bild på sidan 36]

Kinesiska legender talar om en guldålder under Huang-tis (Gule kejsarens) regering i sagornas värld

Kapitel 3

Gemensamma trådar i mytologin

1—3. a) Varför bör myter intressera oss? b) Vad kommer vi att behandla i det här kapitlet?

VARFÖR se lite närmare på myter? Är de inte bara fantasier från forna tider? Det är visserligen sant att många är grundade på fantasier, men vissa är grundade på verkligheten. Tänk till exempel på de myter och legender som finns över hela världen och har sin grund i den världsomfattande syndaflod, den stora översvämning, som bibeln talar om och som verkligen inträffat.

² Ett skäl till att se lite närmare på myter är att trosuppfattningar och riter som finns i olika religioner i dag har sin grund i dessa myter. Tron på en odödlig själ till exempel kan spåras från forntida assyrisk-babyloniska myter via egyptisk, grekisk och romersk mytologi fram till kristenheten, där den har blivit en av grundlärorna i dess teologi. Myter är bevis för att den forntida människan sökte finna gudar och även en mening med livet. I det här kapitlet kommer vi helt kort att behandla några av de gemensamma grundtankar som framträder i de myter som finns i världens större kulturer. När vi granskar dessa mytologier, kommer vi att märka att skapelsen, floden, falska hel- och halvgudar, den odödliga själen och soldyrkan dyker upp regelbundet som gemensamma trådar i mytologins lappverk. Men varför skulle det vara så?

³ Mycket ofta ligger historiska fakta som grund — en person eller en händelse som längre fram blivit förstorad eller förvanskad och så format myten. Ett exempel på detta är bibelns skildring av skapelsen.a

Fantasi och verklighet i fråga om skapelsen

4, 5. Ge några exempel på vad man trodde enligt grekisk mytologi.

⁴ Skapelsemyter finns det gott om, men ingen med en så enkel logik som skapelseberättelsen i bibeln. (1 Moseboken, kapitel 1, 2) Den som finns i till exempel grekisk mytologi låter barbarisk. Den förste grek som skrev ner myterna på ett systematiskt sätt var Hesiodos, som skrev sin Theogoni på 700-talet f.v.t. Han förklarar hur gudarna och världen blev till. Han börjar med Gaia (jorden), som födde Uranos (himlen). Vad som sedan hände förklarar forskaren Jasper Griffin i The Oxford History of the Classical World (Den klassiska världens historia, Oxford):

⁵ ”Hesiodos berättar historien, känd för Homeros, om ordningen bland himlens gudar. Först var Uranos högst, men han slungade ner sina barn, och Gaia uppmanade sin son Kronos att kastrera honom. Kronos i sin tur åt upp sina barn, tills hans maka Rhea gav honom en sten att äta i stället för Zeus. Barnet Zeus fostrades upp på Kreta, tvingade sin far att spy upp hans syskon och besegrade tillsammans med dessa och andra Kronos och hans titaner och slungade ner dem i Tartaros.”

6. Varifrån härstammar sannolikt mycket i den grekiska mytologin, enligt Jasper Griffin?

⁶ Varifrån fick grekerna denna underliga mytologi? Samme författare svarar: ”Dess yttersta ursprung tycks ha varit sumeriskt. I dessa österländska berättelser finner vi en följd av gudar, och grundtankarna med kastrering, uppslukande och en sten återkommer på sätt som, även om de varierar, visar att överensstämmelsen med Hesiodos inte är någon tillfällighet.” Vi måste betrakta det forntida Mesopotamien och Babylon som källan till många av de myter som genomsyrat andra kulturer.

7. a) Varför är det inte lätt att få upplysning om forntida kinesiska myter? b) Hur förklarar en kinesisk myt skapandet av jorden och människan? (Jämför 1 Moseboken 1:27; 2:7.)

⁷ Den forntida mytologin i den kinesiska folkreligionen är inte alltid så lätt att fastställa, eftersom många skrifter förstördes under perioden 213—191 f.v.t.b Men vissa myter har levt kvar, till exempel den som beskriver hur jorden bildades. En professor i orientalisk konst, Anthony Christie, skriver: ”Vi får veta att kaos var som en hönas ägg. Varken himmel eller jord existerade. Ur ägget föddes Pangu, medan jorden gjordes av dess tunga element och himlen av dess lätta. Pangu framställs som en dvärg, klädd i björnskinn eller en mantel av löv. I 18.000 års tid växte avståndet mellan jorden och himlen dagligen med tre meter, och Pangu växte i samma takt så att hans kropp fyllde gapet däremellan. När han dog, blev olika delar av hans kropp olika naturelement. ... Lopporna på hans kropp blev människosläktet.”

8. Hur uppstod språken, enligt inkamytologin?

⁸ Från inkafolket i Sydamerika kommer en legend som förklarar hur en mytisk skapare gav varje nation ett språk. ”Han gav varje nation det språk som skulle talas i den. ... Han gav kropp och själ åt var och en, åt såväl män som kvinnor, och befallde varje nation att sänka sig ner under jorden. Följaktligen fick varje nation passera underjorden och så komma upp på de platser han anvisade dem.” (Cristóbal de Molina från Cuzco: The Fables and Rites of the Yncas [Inkaindianernas fabler och riter], citerad i South American Mythology [Sydamerikansk mytologi]) I det här fallet tycks bibelns skildring av språkförbistringen i Babel utgöra den verkliga grunden till denna inkamyt. (1 Moseboken 11:1—9) Men låt oss nu rikta vår uppmärksamhet på den syndaflod eller stora översvämning som beskrivs i 1 Moseboken 7:17—24 i bibeln.

Floden — faktum eller myt?

9. a) Vad sägs det i bibeln om förhållandena på jorden före floden? b) Vad måste Noa och hans familj göra för att räddas undan floden?

⁹ Bibeln för oss omkring 4.500 år tillbaka i tiden, till omkring år 2.500 f.v.t., och berättar att upproriska andesöner till Gud materialiserade sig och tog mänsklig gestalt och ”började ta sig hustrur”. Genom denna onaturliga beblandning frambringades de våldsamma nefilim, ”de väldiga männen som fanns förr i tiden, de ryktbara männen”. Deras laglösa uppträdande påverkade världen före floden så till den grad att Jehova sade: ”’Jag ämnar utplåna människorna, som jag har skapat, från markens yta, ... eftersom jag i sanning ångrar att jag har gjort dem.’ Men Noa fann ynnest för Jehovas ögon.” Det berättas sedan vilka speciella och praktiska åtgärder Noa måste vidta för att rädda sig själv och också sin familj och olika slag av djur från att gå under i den stora floden. — 1 Moseboken 6:1—8,; 1 Mos. 6:13—8:22, NW; 1 Petrus 3:19, 20; 2 Petrus 2:4; Judas, vers 6.

10. Varför bör bibelns skildring av floden inte betraktas som en myt?

¹⁰ Första Mosebokens skildring av vad som hände före floden stämplas som en myt av moderna kritiker. Men berättelsen om Noa blev godtagen och trodd av sådana trogna män som Jesaja, Hesekiel, Jesus Kristus och apostlarna Petrus och Paulus. Den stöds också av det förhållandet att den återspeglas i så många mytologier över hela världen, däribland i det gamla Gilgamesh-eposet liksom också i kinesernas, aztekernas, inkaindianernas och mayafolkets myter. Låt oss nu med bibelns skildring i minnet begrunda den assyrisk-babyloniska mytologin och dess hänvisningar till en flod.c — Jesaja 54:9; Hesekiel 14:20; Matteus 24:37; Hebréerna 11:7.

Floden och gudamänniskan Gilgamesh

11. På vad grundar sig vår kunskap om Gilgamesh-eposet?

¹¹ Om vi går kanske cirka 4.000 år tillbaka i tiden, träffar vi på den kända akkadiska myten kallad Gilgamesh-eposet. Vår kunskap om det grundar sig huvudsakligen på en kilskriftstext som kom från Assurbanipals bibliotek. Han regerade från år 668 till år 627 f.v.t. i det forntida Nineve.

12. Vem var Gilgamesh, och varför var han inte populär? (Jämför 1 Moseboken 6:1, 2.)

¹² Det handlar om Gilgamesh’ hjältedåd, och han beskrivs som varande två tredjedelar gud och en tredjedel människa, dvs. en halvgud. I en svensk översättning av eposet heter det: ”Han lät bygga muren kring fållrika Uruk, kring det heliga E-anna, det strålande huset.” (Enligt detta svenska verk är E-anna himmelsguden Anus och kärleks- och stridsgudinnan Ishtars tempel i Uruk.) (Se rutan på sidan 45, där en förteckning över assyrisk-babyloniska gudar och gudinnor finns.) Men Gilgamesh var inte precis någon trevlig person att ha i sin närhet. Invånarna i Uruk klagade och sade till gudarna: ”Gilgameš avhåller jungfrun från [den älskade], en hjältes dotter, en mans hustru”, eller som en annan översättning lyder: ”Hans lusta lämnar ingen jungfru åt hennes älskare, varken stridsmannens dotter eller ädlingens hustru.”

13. a) Vad gjorde gudarna, och vad gjorde Gilgamesh? b) Vem var Utnapishtim?

¹³ Vad gjorde gudarna då som svar på folkets protest? Gudinnan Aruru skapade Enkidu till att vara Gilgamesh’ mänsklige rival. Men i stället för att bli fiender blev de nära vänner. Längre fram i eposet dör sedan Enkidu. Gilgamesh utropar då nedbruten: ”Skall också jag liksom Enkidu dö? Går det ej med mig som med honom? Ångest har fått insteg i mitt sinne; jag fruktar döden och löper på stäppen.” Han ville komma åt odödlighetens hemlighet och började därför söka Utnapishtim, som hade överlevt den stora floden, ”stormfloden”, och fått odödlighet tillsammans med gudarna.

14. a) Vad blev Utnapishtim uppmanad att göra? (Jämför 1 Moseboken 6:13—16.) b) Vad blev, enligt eposet, resultatet av Gilgamesh’ resa?

¹⁴ Gilgamesh finner till sist Utnapishtim, som berättar för honom om floden. Enligt eposets elfte tavla, känd som Syndaflodstavlan, berättar Utnapishtim vilka anvisningar han fick när det gällde floden: ”Riv (ditt) hus, bygg ett skepp! Lämna gods i sticket, sök livet! Försmå egendom, rädda livet! Allt slags säd för ombord på skeppet!” Låter inte det här ganska likt bibelns skildring av Noa och floden? Men Utnapishtim kan inte ge Gilgamesh odödlighet. Gilgamesh återvänder besviken hem till Uruk. Skildringen slutar med att han dör. Den sorg och besvikelse som hör ihop med döden och livet efter detta är det budskap som går genom hela eposet. Dessa forntidens människor fann inte sanningens och hoppets Gud. Men att eposet har samband med bibelns enkla skildring av tiden före floden är helt uppenbart. Låt oss nu se på andra legender som innehåller berättelsen om floden.

Legender om en flod i andra kulturer

15. Varför är den sumeriska flodlegenden av intresse för oss?

¹⁵ En myt som är ännu äldre än Gilgamesh-eposet är den sumeriska myten om ”Xisuthros, motsvarigheten till den bibliske Noa, som beskrivs som en from, gudfruktig kung som ständigt söker gudomliga uppenbarelser i drömmar eller besvärjelser”. (Ancient Near Eastern Texts Relating to the Old Testament [Forntida skrifter från Främre Orienten förbundna med Gamla testamentet]) Enligt samma källa erbjuder denna myt ”den närmaste och mest markanta parallell man kan tänka sig till bibelns stoff som man hittills funnit i sumerisk litteratur”. De babyloniska och assyriska civilisationerna, vilka kom senare, var påverkade av den sumeriska.

16. Varifrån kan de kinesiska flodlegenderna ha kommit?

¹⁶ I boken China—A History in Art (Kina — En historia i konst) får vi veta att en av Kinas forntida härskare var Yü, ”besegraren av den stora översvämningen. Yü ledde översvämningens vatten ner i floder och hav för att låta sitt folk ha någon plats att bo på igen.” Mytologiexperten Joseph Campbell skrev om den kinesiska ”perioden av de tio stora” och sade: ”Fram till denna viktiga tid, som slutar i en stor översvämning, blev tio kejsare utnämnda i den tidiga Chou-dynastins mytologi. Följaktligen tycks det vi ser här kunna vara en lokal omformning av den serie gamla sumeriska kungar som finns uppräknade.” Campbell tog sedan fram andra saker i kinesiska legender som tycktes ”förstärka argumentet för att de har sitt ursprung i Mesopotamien”. Det för oss tillbaka till samma grundkälla som många myter har. Men berättelsen om den stora floden förekommer också på de amerikanska kontinenterna — som exempel kan nämnas Mexico under aztekernas tid på 1400- och 1500-talen v.t.

17. Vilka flodlegender hade aztekerna?

¹⁷ I den aztekiska mytologin talas det om fyra tidigare tidsåldrar och att det bodde jättar på jorden under den första av dem. (Detta är ytterligare en påminnelse om nefilim, jättarna som omtalas i 1 Moseboken 6:4 i bibeln.) I den ingår också en urtidslegend om en stor flod, i vilken ”vattenmassorna där ovan smälte samman med dem där nedan och så utplånade horisonterna och gjorde en tidlös kosmisk ocean av alltsammans”. Den gud som behärskade regn och vatten var Tlaloc. Men man fick inte hans regn billigt, utan det gavs ”i utbyte mot blodet av offrade människor vars flödande tårar skulle simulera och så stimulera flödet av regn”. (Mythology—An Illustrated Encyclopedia) I en annan legend sägs det att Chalchiuhtlicue, vattengudinnan, härskade under den fjärde eran och att hennes värld gick under genom en stor flod. Människor räddades genom att bli fiskar!

18. Vilka berättelser förekommer allmänt i sydamerikansk mytologi? (Jämför 1 Moseboken 6:7, 8; 2 Petrus 2:5.)

¹⁸ Inkaindianerna hade på liknande sätt sina legender om en stor flod. Den brittiske författaren Harold Osborne säger: ”De berättelser som kanske är de vanligaste i sydamerikanska myter är de som handlar om en syndaflod. ... Myter om en syndaflod förekommer mycket allmänt bland både folken i bergstrakterna och stammarna i de tropiska låglänta områdena. Syndafloden förbinds ofta med skapelsen och med en uppenbarelse av den gud som är skaparen. ... Det betraktas ibland som ett straff från Gud att människor tillintetgörs för att låta ett nytt släkte utvecklas i deras ställe.”

19. Beskriv mayafolkets flodlegend.

¹⁹ På liknande sätt hade mayafolket i Mexico och Centralamerika en flodlegend som inbegrep en universell syndaflod, en haiyococab, som betyder ”vatten över jorden”. Den katolske biskopen Las Casas skrev att indianerna i Guatemala ”kallade den Butic, ett ord som betyder översvämning av många vatten och betyder den slutliga domen, och de tror att en annan Butic skall komma och att den är en annan översvämning och dom, men inte av vatten, utan av eld”. Det finns många fler flodlegender runt om i världen, men de få som redan anförts kan bekräfta sannfärdigheten i det som legenden har sin grund i, nämligen den historiska händelse som omtalas i Första Moseboken.

Den allmänt accepterade tron på den odödliga själen

20. Vad var den assyrisk-babyloniska tron när det gällde livet efter detta?

²⁰ Men inte alla myter är grundade på fakta eller på bibeln. Människan har i sitt sökande efter Gud gripit tag i halmstrån, förledd av sin illusion om odödligheten. Som vi skall se genom hela den här boken är tron på en odödlig själ eller varianter av den en tro som gått i arv genom årtusendena och nu nått fram till oss. I den assyrisk-babyloniska kulturen trodde människor på ett liv efter detta. I New Larousse Encyclopedia of Mythology förklaras det: ”Under jorden, bortom Apsus avgrund [Apsu, oceanen som är full av sötvatten och omsluter jorden], låg den underjordiska boningsort dit människor kom efter döden. Det var ’Landet utan återvändo’. ... I dessa regioner av evigt mörker befinner sig de dödas själar — edimmu — ’iklädda vingar, likt fåglar’, alla blandade i en enda röra.” Enligt myten styrdes den här underjordiska världen av gudinnan Ereshkigal, ”den stora jordens prinsessa”.

21. Vad hände med de döda, enligt egyptiernas tro?

²¹ Egyptierna trodde också på en odödlig själ. Innan själen kunde nå en lycklig hamn, måste den vägas mot Maat, sanningens och rättvisans gudinna, som symboliserades av sanningens fjäder. Antingen hjälpte den sjakalhövdade guden Anubis eller falken Horus till i proceduren. Om själen blev godkänd av Osiris, skulle den gå vidare för att så få del av gudarnas lycksalighet. (Se illustrationen på sidan 50.) Här som så ofta annars finner vi den gemensamma tråden i form av den babyloniska tron på en odödlig själ forma människors religion, liv och handlingar.

22. Vad var den kinesiska uppfattningen om de döda, och vad gjorde man för att hjälpa dem?

²² I den gamla kinesiska mytologin ingick tron på att man lever vidare efter döden och att man måste hålla sina förfäder lyckliga. Förfäderna ”föreställdes vara levande, mäktiga andar, som alla var livligt intresserade av sina levande avkomlingars välgång, men kunde straffa i vrede om de misshagades”. De döda skulle ges all tänkbar hjälp, vilket inbegrep att människor fick följa dem i döden. Därför blev ”några i Shang-dynastin ... begravda tillsammans med från hundra till tre hundra människor som offrats för att så kunna betjäna kungen i nästa värld. (Denna sedvänja förbinder det forntida Kina med Egypten, Afrika, Japan och andra länder där liknande offer frambars.)” (John B. Noss: Man’s Religions) I dessa fall ledde tron på en odödlig själ till att människor offrades. — Jämför med Predikaren 9:5, 10; Jesaja 38:18, 19.

23. a) Vem och vad var Hades i den grekiska mytologin? b) Vad är hades enligt bibeln?

²³ Grekerna, som hade utformat många gudar i sin mytologi, var också bekymrade för sina döda och deras öde. Enligt myterna var det Kronos’ son och gudarna Zeus’ och Poseidons bror som härskade i den mörka, dystra underjorden. Han hette Hades, och hans rike fick sitt namn efter honom. Hur kom de dödas själar till Hades?d

24. a) Vad hände i underjorden, enligt den grekiska mytologin? b) Vilka likheter med Gilgamesh-eposet fanns i grekisk mytologi?

²⁴ Författaren Ellen Switzer förklarar: ”Det fanns ... förskräckliga varelser i underjorden. Där fanns Karon, som rodde färjan vilken förde dem som nyss dött från de levandes land till underjorden. Karon krävde betalning för sin färjtransport [över floden Styx], och grekerna begravde därför ofta sina döda med ett mynt under tungan för att vara säkra på att de hade rätt avgift med sig. De döda själar som inte kunde betala fick stanna på fel sida om floden, i något slags ingenmansland, och kunde återvända för att spöka för de levande.”e

25. Vilka lät sig påverkas av den grekiska tanken om själen?

²⁵ Den grekiska mytologin om själen fortsatte sedan att påverka den romerska uppfattningen, och grekiska filosofer, till exempel Platon (omkring 427—347 f.v.t.), påverkade starkt tidiga avfälliga kristna tänkare till att godta läran om den odödliga själen, trots att den inte var grundad på bibeln.

26, 27. Hur såg aztekerna, inkaindianerna och mayafolket på döden?

²⁶ Aztekerna, inkaindianerna och mayafolket trodde också på en odödlig själ. Döden var lika mycket ett mysterium för dem som för andra civilisationer. De hade ceremonier och trosuppfattningar som skulle hjälpa dem att försona sig med den. Som historikern och arkeologen Victor W. von Hagen förklarar i sin bok The Ancient Sun Kingdoms of the Americas (Amerikas gamla solriken): ”De döda var i verkligheten levande: de hade bara gått från ett stadium till ett annat; de var osynliga, ogripbara och osårbara. De döda ... hade blivit osynliga medlemmar av familjen.” — Jämför med Domarboken 16:30; Hesekiel 18:4, 20; NW.

²⁷ I samma bok heter det att ”[inka]indianen trodde på odödligheten, ja, han trodde att man aldrig dog, ... att den döda kroppen bara blev odöd och började påverkas av de osynliga makterna”. Mayafolket trodde också på en själ och dessutom på 13 himlar och 9 helveten. Vart vi än vänder oss ser vi således att människor har velat förneka döden som en verklighet och att den odödliga själen har varit en krycka att stödja sig på. — Jesaja 38:18; Apostlagärningarna 3:23.

28. Vilka är några av de trosuppfattningar man har i Afrika?

²⁸ Afrikas mytologier innehåller också tankar om en själ som lever vidare. Många afrikaner lever i fruktan för de dödas själar. I New Larousse Encyclopedia of Mythology heter det: ”Denna tro är förbunden med en annan tro — tron att själen fortsätter att leva efter döden. Magiker kan anropa själar för att få sina krafter ökade. De dödas själar vandrar ofta in i djurkroppar, eller kan rentav reinkarneras i växter.” Zulufolket dödar därför inte vissa ormar som de tror vara släktingars andar.

29. Ge exempel på legender som förekommer bland vissa stammar i södra Afrika. (Jämför 1 Moseboken 2:15—17; 3:1—5.)

²⁹ Masaistammen i sydöstra Afrika tror på en skapare kallad ’Ng ai, som låter en skyddsängel vakta varje medlem av masaistammen. I samma ögonblick som en krigare dör för ängeln dennes själ till livet efter detta. I det nyss citerade uppslagsverket Larousse berättas det om en legend som zulufolket har om döden och som också handlar om den första människan, Unkulunkulu, som i denna myt hade blivit den högsta varelsen. Han sände kameleonten för att underrätta mänskligheten: ”Människor skall inte dö!” Kameleonten var långsam och blev lite distraherad på vägen. Unkulunkulu sände därför ett annat budskap med en ödla och lät säga: ”Människor skall dö!” Ödlan kom fram först, ”och sedan dess har ingen människa undkommit döden”. Med viss variation förekommer denna legend bland bechuanastammen, basutostammen och barongastammen.

30. Vad kommer vi att fortsätta att finna i den här boken när det gäller själen?

³⁰ Vi kommer att finna, när vi fortsätter att studera människans sökande efter Gud, hur viktig myten om den odödliga själen har varit och fortfarande är för människor.

Soldyrkan och människooffer

31. a) Vad trodde egyptierna om solguden Ra? b) Hur utgör det en kontrast till det som sägs i bibeln? (Psalm 19:5—7, NW)

³¹ I den egyptiska mytologin finns en stor mängd gudar och gudinnor. Precis som det förhöll sig i många andra forntida samhällen drogs egyptierna i sitt sökande efter Gud till dyrkan av det som uppehöll dem i deras dagliga liv — solen. De vördade därför Ra (Amon-Ra), himlens suveräne herre, som varje dag företog en färd med båt från öst till väst. När natten kom, tog han en farlig väg genom underjorden.

32. Beskriv en av festerna för eldguden Xiuhtecutli (Huehueteotl).

³² Människooffer var vanliga inslag i den soldyrkan som aztekerna, inkaindianerna och mayafolket ägnade sig åt. Aztekerna firade regelbundet vissa religiösa högtider där människooffer till olika gudar ingick, i synnerhet då solguden Tezcatlipoca dyrkades. Och vid festen för eldguden Xiuhtecutli (Huehueteotl) ”fick krigsfångarna dansa med sina tillfångatagare och ... virvlades runt en bländande eld och kastades sedan ner på glöden och drogs upp medan de fortfarande var vid liv för att deras ännu klappande hjärtan skulle kunna skäras ut och offras åt gudarna”. — The Ancient Sun Kingdoms of the Americas.

33. a) Vad ingick i inkareligionen? b) Vad sägs det i bibeln om människooffer? (Jämför 2 Kungaboken 23:5, 11; Jeremia 32:35; Hesekiel 8:16.)

³³ Lite längre söderut hade inkareligionen sina egna slag av offer och myter. I den forntida inkareligionen ingick att man offrade barn och djur till solguden Inti och till Viracocha, skaparen.

Mytiska gudar och gudinnor

34. Vilka utgjorde den mest framträdande triaden i Egypten, och vad hade de gudarna för ställning?

³⁴ Den mest framträdande av Egyptens triader är den som bestod av Isis, symbolen för gudomligt moderskap, Osiris, hennes bror och make, och Horus, deras son, som i allmänhet framställdes som en falk. Isis avbildas ibland på egyptiska statyer som en mor med sitt barn vid bröstet och påminner mycket om kristenhetens statyer och målningar av jungfrun och barnet, vilka trädde fram på scenen först drygt två tusen år senare. Isis’ make, Osiris, blev så småningom populär som de dödas gud, eftersom han erbjöd de dödas själar hoppet om evig lycka i livet efter detta.

35. Vem var Hathor, och vilken var den främsta årliga festen som firades till hennes ära?

³⁵ Egyptens Hathor var kärlekens och glädjens, musikens och dansens gudinna. Hon blev de dödas drottning, och hon hjälpte dem med en stege för att nå himlen. Enligt New Larousse Encyclopedia of Mythology firades hon med stora fester, ”framför allt på nyårsdagen, som var hennes födelsedag. Innan solen gick upp skulle prästinnorna bära ut Hathors bild på terrassen för att exponera den för den uppgående solens strålar. Den glädje som då uppstod blev en förevändning för en verkligt uppsluppen fest, och dagen slutade i sång och stark berusning.” Har nyårsfirandet ändrats särskilt mycket under de tusentals år som gått sedan dess?

36. a) I vilken religiös omgivning befann sig Israel på 1500-talet f.v.t.? b) Vilken särskild innebörd hade de tio plågorna?

³⁶ Egyptierna hade också många djurgudar och djurgudinnor, till exempel tjuren Apis, väduren Banaded, grodan Heket, kon Hathor och krokodilen Sebek. (Romarna 1:21—23) Det var i denna religiösa omgivning som israeliterna befann sig i fångenskap som slavar på 1500-talet f.v.t. Jehova, Israels Gud, var tvungen att sända tio olika plågor över Egypten för att frigöra dem ur Faraos hårdnackade grepp. (2 Moseboken 7:14—12:36) Dessa plågor innebar ett avsiktligt förödmjukande av Egyptens mytiska gudar. — Se sidan 62.

37. a) Vad slags personer var några av romarnas gudar? b) Hur påverkade gudarna dem som följde dem? c) Vad fick Paulus och Barnabas erfara i Lystra?

³⁷ Låt oss nu gå vidare till gudarna i det forntida Grekland och Rom. Från det forntida Grekland lånade Rom många gudar, med deras dygder och synder. (Se sidan 43 och rutan på sidan 66.) Venus och Flora till exempel var skamlösa prostituerade, Bacchus var en drinkare och frossare, Mercurius var en stråtrövare och Apollo en kvinnoförförare. Det sägs att Jupiter, gudarnas far, begick äktenskapsbrott eller incest med omkring 59 kvinnor! (Hur påminner inte detta om de upproriska änglar som levde tillsammans med kvinnor före floden!) Eftersom människor brukar uppföra sig som de gudar de tillber, är det då underligt att sådana romerska kejsare som Tiberius, Nero och Caligula levde ett sedeslöst liv som äktenskapsbrytare, otuktsmän och mördare?

38. a) Beskriv vilket slag av gudsdyrkan som utövades i Rom. b) Hur påverkade religionen den romerske soldaten?

³⁸ Romarna förde in gudar från många olika traditioner i sin religion. De började till exempel entusiastiskt dyrka den persiske ljusguden Mithras, som då blev deras solgud (se sidorna 60, 61), och den syriska gudinnan Atargatis (Ishtar). De omvandlade den grekiska jaktgudinnan Artemis till Diana och hade egna varianter av den egyptiska gudinnan Isis. De började också dyrka den av tre gestalter bestående keltiska fruktbarhetsgudinnan. — Apostlagärningarna 19:23—28.

39. a) Vem var överhuvud för de romerska prästerna? b) Beskriv en av romarnas religiösa ceremonier.

³⁹ För att kunna utöva sin offentliga gudsdyrkan i sina hundratals helgedomar och tempel hade de en mängd olika präster, vilka alla stod ”under myndighet av Pontifex Maximus [översteprästen], vilken var statsreligionens huvud”. (Atlas of the Roman World) En av de romerska ceremonierna var, enligt denna atlas, det s. k. taurobolium, där ”gudsdyrkaren stod i en grop och badades i blodet av en tjur som offrats ovanför honom. Han trädde fram ur denna rit i ett rent och oskyldigt tillstånd.”

Kristna myter och legender?

40. Hur ser många forskare på händelserna under kristendomens första tid?

⁴⁰ Enligt vissa moderna kritiker finns det myter och legender också i kristendomen. Är det verkligen så? Många forskare avfärdar Jesu jungfrufödelse, hans underverk och hans uppståndelse som myter. En del säger till och med att han aldrig har existerat, utan att myten om honom härstammar från äldre mytologi och soldyrkan. Som mytologiexperten Joseph Campbell skrev: ”Flera forskare har därför hävdat att det aldrig funnits vare sig någon Johannes [döparen] eller någon Jesus, utan bara en vattengud och en solgud.” Men vi måste komma ihåg att många av dessa forskare är ateister och därför fullständigt tar avstånd från all tro på Gud.

41, 42. Vilka bevis finns det för att händelserna under kristendomens första tid verkligen inträffat?

⁴¹ Denna skeptiska uppfattning strider dock mot de historiska bevis som finns. Den judiske historikern Josefos (o. 37—o. 100 v.t.) skrev till exempel: ”För somliga judar tycktes nederlaget för Herodes’ här vara en hämnd från Gud, och sannerligen en rättvis hämnd, för hans behandling av Johannes med tillnamnet döparen. Herodes hade nämligen låtit döda honom, fastän han var en god man.” — Markus 1:14; 6:14—29.

⁴² Samme historiker intygade också att Jesus Kristus var en verklig, historisk person, för han skrev att det framträdde en man, ”en viss Jesus, en fantastisk människa, om man nu kan kalla honom människa, ... som hans lärjungar kallar Guds son”. Han sade vidare att ”Pilatus hade dömt honom. ... Och ännu i dag finns dessa som kallas ’messianister’ efter honom kvar ibland oss.”f — Markus 15:1—5, 22—26; Apostlagärningarna 11:26.

43. På vilken grundval kunde aposteln Petrus tro på Kristus?

⁴³ Den kristne aposteln Petrus kunde därför som ögonvittne till Jesu förklaring med fullständig övertygelse skriva och säga: ”Det var ju inte slugt uttänkta osanna historier [grekiska: mý·thos] vi gick efter då vi gjorde er bekanta med vår Herre Jesu Kristi kraft och närvaro, utan vi hade kommit att vara ögonvittnen till hans storhet. Han fick nämligen från Gud, Fadern, ära och härlighet, när ord sådana som dessa framfördes till honom av den storslagna härligheten: ’Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.’ Ja, dessa ord hörde vi framföras från himmelen medan vi var tillsammans med honom på det heliga berget.” — 2 Petrus 1:16—18.g

44. Vilken princip är tillämplig då människors uppfattningar strider mot Guds ord?

⁴⁴ I denna strid mellan människors ”expertutlåtanden” och Guds ord måste vi tillämpa en tidigare nämnd princip: ”Hur förhåller det sig då? Om några inte gav uttryck åt tro, skall väl då deras brist på tro göra Guds trofasthet utan verkan? Aldrig må det hända! Nej, låt Gud befinnas sannfärdig, om också varje människa befinns vara en lögnare, alldeles som det är skrivet: ’Att du må bevisas rättfärdig i dina ord och må vinna, när du håller på att dömas.’” — Romarna 3:3, 4.

Gemensamma trådar

45. Vilka är några av de gemensamma trådar man finner i olika mytologier i världen?

⁴⁵ Den här korta genomgången av några av de mytologier som finns i världen har tjänat syftet att visa att de har vissa gemensamma drag som i många fall kan spåras tillbaka till Babylon i Mesopotamien, där de flesta religioner har sin vagga. Det finns gemensamma trådar, antingen i tron på en skapelse eller i skildringarna av en tid då halvgudar och jättar bodde på jorden och en syndaflod tillintetgjorde de onda eller i de grundläggande trosuppfattningar som gäller soldyrkan och en odödlig själ.

46, 47. a) Vilken förklaring kan vi med bibelns hjälp ge när det gäller det ursprung och de trådar som de olika mytologierna har gemensamt? b) Vilka andra sidor av forntida gudsdyrkan skall vi behandla?

⁴⁶ Vi kan från biblisk ståndpunkt sett förklara dessa gemensamma trådar, då vi påminner oss att människor efter floden för mer än 4.200 år sedan spreds ut från Babel i Mesopotamien på Jehovas befallning. Även om de var skilda från varandra och bildade familjer och stammar med olika språk, började de ändå med samma grundläggande kunskap i fråga om äldre historia och religiösa uppfattningar. (1 Moseboken 11:1—9) Denna kunskap har under århundradenas lopp förvanskats och utbroderats i varje kultur och resulterat i många av de sagor, legender och myter vi har i dag. Dessa myter, som är vitt skilda från bibelns sanning, har inte fört människor närmare den sanne Guden.

⁴⁷ Men människors religiösa känslor har även kommit till uttryck på en mängd andra sätt — genom spiritism, shamanism, magi, förfädersdyrkan osv. Säger sådana saker något om människans sökande efter Gud?

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 43]

Grekiska och romerska gudar

Många gudar och gudinnor i den grekiska mytologin innehade likartade ställningar i den romerska mytologin. I tabellen här nedan räknas några av dem upp.

Grekiska Romerska Ställning

Afrodite Venus Kärlekens gudinna

Ares Mars Krigets gud

Artemis Diana Jaktens och barnafödandets gudinna

Asklepios Aesculapius Läkekonstens gud

Demeter Ceres Växtlighetens gudinna

Eros Cupido Kärlekens gud

Hestia Vesta Den husliga härdens gudinna

Hypnos Somnus Sömnens gud

Pluton, Hades Pluto Underjordens gud

Rhea Ops Kronos’ maka och syster

Zeus Jupiter Gudarnas härskare

Grundat på The World Book Encyclopedia, 1987, band 13.

[Ruta på sidan 45]

Assyrisk-babyloniska gudar och gudinnor

Anu — den högste guden som härskade över himlen; Ishtars far

Assur — assyriernas nationelle krigsgud och dessutom fruktbarhetens gud

Ea — vattengud. Far till Marduk. Varnade Utnapishtim för floden

Enlil (Bel) — luftens herre; fick senare sin motsvarighet i Zeus i den grekiska mytologin. Babylonierna införlivade honom i Marduk (Bel)

Ishtar — gudinna som var planeten Venus personifierad; sakral prostitution ingick i hennes kult. Hon kallades Astarte i Fenicien, Atargatis i Syrien, Astarte i bibeln (1 Kungaboken 11:5, 33), Afrodite i Grekland och Venus i Rom

Marduk — den främste bland de babyloniska gudarna; ”alla de andra gudarna införlivades i honom, och han tog över alla deras olika funktioner”. Han kallades Merodak av israeliterna

Shamash — solgud av ljus och rättvisa. Föregångare till grekernas gud Apollon

Sin — mångud, medlem av den triad där Shamash (solen) och Ishtar (planeten Venus) ingick

Tammus (Dumuzi) — skördeguden. Ishtars älskare

(Grundat på New Larousse Encyclopedia of Mythology)

[Ruta/Bilder på sidorna 60, 61]

Den romerske soldatens gudar

Rom var känt för sin väldisciplinerade här. Det romerska väldets sammanhållning berodde på de militära styrkornas moral och effektivitet. Var religionen en faktor att räkna med? Ja, och i det här sammanhanget kan vi vara glada att romarna lämnade efter sig tydliga tecken på sin ockupation i form av landsvägar, fästningar, akvedukter, amfiteatrar och tempel. I Northumbria i norra England till exempel finns den berömda Hadrianus’ vall som byggdes omkring år 122 v.t. Vad har utgrävningar avslöjat när det gäller romersk garnisonsverksamhet och den roll religionen spelade?

I Housesteads Museum, som ligger i närheten av de utgrävda ruinerna av en romersk garnison vid Hadrianus’ vall står följande att läsa på ett utställningsföremål: ”En romersk soldats religiösa liv var indelat i tre delar. Först ... kulten ägnad åt de avgudade kejsarna och dyrkan av sådana romerska skyddsgudar som Jupiter, Victoria och Mars. Varje år och i varje fästning tillägnades Jupiter ett altare på paradplatsen. Alla soldater förväntades ta del i att fira de avgudade kejsarnas födelsedagar, tronbestigningsdagar och segrar.” Hur liknar inte detta de seder som dagens arméer följer i sin gudsdyrkan, där fältpräster, altaren och flaggor ingår som en reguljär del.

Men vad ingick i den andra delen av den romerske soldatens religiösa liv? I den ingick dyrkan av skyddsgudarna och skyddsanden för deras särskilda förband ”men också av de gudar de förde med sig från sina hemländer”.

”Till sist kan nämnas de kulter som den enskilde individen följde. Så länge en soldat fullgjorde sina förpliktelser i förbindelse med de officiella kulterna var han fri att dyrka vilken annan gud som helst.” Det låter som om man hade en mycket liberal syn på religionsfrihet, men ”de religioner som betraktades som inhumana, av vilka druidkulten var en, och de vars lojalitet mot staten var suspekt, till exempel kristendomen, tillhörde undantagen”. — Jämför Lukas 20:21—25; 23:1, 2; Apostlagärningarna 10:1, 2, 22.

Intressant nog fann man år 1949 ett Mithrastempel på en mosse i Carrawburgh strax intill Hadrianus’ vall. (Se foto.) Arkeologer beräknar att det byggdes omkring år 205 v.t. I det finns en bild av en solgud, flera altaren och en inskription på latin som delvis lyder: ”Till den oövervinnlige guden Mithras.”

[Ruta på sidan 62]

Egyptens gudar och de tio plågorna

Jehova verkställde domen över Egyptens maktlösa gudar med hjälp av de tio plågorna. — 2 Moseboken 7:14—12:32.

Plåga Beskrivning

[Ruta på sidan 66]

Mytologi och kristendom

Tillbedjan av de mytiska gudarna i det forntida Grekland och Rom var allmänt förhärskande, då kristendomen trädde in på scenen för närmare två tusen år sedan. I Mindre Asien användes fortfarande de grekiska namnen, vilket förklarar varför människor i Lystra (i våra dagars Turkiet) kallade de kristna helbrägdagörarna Paulus och Barnabas ”gudar” och talade om dem som Hermes respektive Zeus och inte som de romerska gudarna Mercurius och Jupiter. I skildringen heter det att ”prästen åt Zeus, vars tempel låg utanför staden, förde tjurar och kransar till portarna och ville anställa slaktoffer tillsammans med folkskarorna”. (Apostlagärningarna 14:8—18) Det var bara med svårighet som Paulus och Barnabas lyckades övertala folkskaran att inte frambära offer åt dem. Det visar hur allvarligt dessa människor tog sin mytologi då på den tiden.

[Bild på sidan 42]

Berget Olympos eller Olympen i Grekland, där gudarna förmodades bo

[Bild på sidan 47]

Kilskriftstavla av lera med en del av Gilgamesh-eposet

[Bild på sidan 50]

Den sjakalhövdade guden Anubis väger ett hjärta, en själ, på vänstra vågskålen, mot Maat, sanningens och rättvisans gudinna, symboliserad av en fjäder. Thot skriver resultatet på en tavla innan det meddelas Osiris

[Bild på sidan 55]

Chalchiuhtlicue, aztekernas sötvattensgudinna; ett uggleliknande kärl med en hålighet där offrade hjärtan tros ha förvarats

[Bild på sidan 57]

Den egyptiska triaden: (från vänster) Horus, Osiris och Isis

[Bilder på sidan 58]

Inkaindianernas soldyrkan utövades i Machu Picchu i Peru

Intihuatanan (infälld bild), där solen ”tjudrades fast”, användes möjligen i samband med soldyrkan i Machu Picchu

[Bilder på sidan 63]

Bilder av falken Horus, tjuren Apis och grodan Heket. De egyptiska gudarna kunde inte hindra de plågor som Jehova sände, inte heller den då Nilens vatten förvandlades till blod

[Bilder på sidan 64]

Grekiska gudar: (från vänster) Afrodite; Zeus bärande Ganymedes, gudarnas munskänk; och Artemis

Kapitel 4

Sökandet efter det okända genom magi och spiritism

1. Vad sade Paulus till atenarna på Areopagen? Varför sade han så?

”ATENSKA män, jag iakttar att ni i allting tycks vara mer benägna än andra att frukta gudomligheterna.” (Apostlagärningarna 17:22) Så sade den kristne aposteln Paulus till en folkskara som var församlad på Areopagen, Areskullen, i den forntida staden Aten i Grekland. Paulus sade så därför att han tidigare hade sett att ”staden var full av avgudabilder”. (Apostlagärningarna 17:16) Vad hade han sett?

2. Vad visade att atenarna fruktade gudomligheterna?

² Paulus hade utan tvivel sett en mängd olika grekiska och romerska gudar i denna världsstad, och det var helt uppenbart att människors liv kretsade kring dyrkan av dessa gudar. Av fruktan för att eventuellt glömma att vörda någon viktig eller mäktig gud, som då kunde bli förtörnad, dyrkade atenarna också ”en okänd Gud”. (Apostlagärningarna 17:23) Det visade tydligt vilken fruktan de hyste för gudomligheterna.

3. Är fruktan för gudomligheter begränsad till atenarna?

³ Fruktan för gudomligheterna, i synnerhet de okända, är naturligtvis inte begränsad till atenarna under första århundradet. Nästan alla människor har under årtusendenas gång behärskats av en sådan fruktan. I många delar av världen påverkas nästan alla sidor i människors liv direkt eller indirekt av deras gudstro eller tro på andar. Som vi såg i förra kapitlet var de forntida egyptiernas, grekernas, romarnas, kinesernas och andra folks mytologier djupt rotade i deras tro på olika gudar och andar, vilka spelade en viktig roll i människors privata och nationella angelägenheter. Under medeltiden hörde man många historier om alkemister, trollkarlar och häxor i kristenheten, och det är i stort sett likadant i dag.

Våra dagars riter och vidskepelse

4. Nämn några vanliga seder som helt uppenbart är förbundna med vissa gudar eller andar.

⁴ Vare sig människor är medvetna om det eller inte så har mycket av det de gör samband med tron på eller utövandet av vidskepelse, och vissa saker är också förbundna med vissa gudar eller andar. Visste du till exempel att födelsedagsfirandet har sitt ursprung i astrologin, där man lägger stor vikt vid en människas exakta födelsedatum? Hur är det med födelsedagstårtan? Den tycks vara förbunden med den grekiska gudinnan Artemis, vars födelsedag firades med månformade honungskakor med ljus ovanpå. Eller visste du att seden att vara klädd i svart vid en begravning ursprungligen var ett knep för att undgå att bli uppmärksammad av onda andar som sades ligga på lur vid sådana tillfällen? En del svarta afrikaner målar sig vita, och sörjande i andra länder klär sig i ovanliga färger, så att andarna inte skall känna igen dem.

5. Ge exempel på några vanliga former av vidskepelse som du känner till.

⁵ Förutom dessa vanliga seder har människor överallt seder som avslöjar deras vidskepelse och fruktan. Om man i västvärlden slår sönder en spegel, ser en svart katt eller går under en stege, betraktas det som dåliga omen, och detsamma gäller tisdagen eller, beroende på var man bor, fredagen den 13. I Österlandet bär japanerna kimono med vänstra sidan vikt över den högra, för det är bara lik som sveps tvärtom. De bygger sina hus utan fönster och dörrar åt nordost för att demonerna, som anses komma från det hållet, inte skall hitta in i huset. I Filippinerna ställer människor de dödas skor vid sidan av benen innan de begravs, så att ”sankt” Petrus skall välkomna dem. De vuxna uppmanar barnen att uppföra sig väl och pekar på ”gubben i månen” och säger att det är ”sankt” Mikael och tillägger att han ser och skriver ner allt vad de gör.

6. I vilken utsträckning sysslar människor med spiritism i vår tid?

⁶ Men tron på andar och olika gudar är inte begränsad till några till synes ofarliga seder eller former av vidskepelse. Människor har i både primitiva och moderna samhällen tagit till olika medel för att behärska eller blidka de andar de fruktar och för att vinna de goda andarnas ynnest. Vi kan naturligtvis i första hand tänka på de människor som bor i avlägsna djungler och bergstrakter och som vänder sig till andemedier, medicinmän och shamaner (magipräster), när de blivit sjuka eller fått det svårt på annat sätt. Men även människor i större och mindre städer går till astrologer, medier och spåmän av olika slag för att förhöra sig om framtiden eller för att få hjälp att fatta viktiga beslut. En del ägnar sig åt sådant med stor entusiasm, trots att de till namnet tillhör någon viss religion. Många andra har gjort spiritism, svart magi och det ockulta till sin religion.

7. Vilka frågor behöver vi se lite närmare på?

⁷ Varifrån härstammar alla dessa seder och vidskepligheter? Är de bara olika sätt att närma sig Gud? Och viktigast av allt — vilken verkan har de på dem som följer dem? För att få svar på dessa frågor måste vi gå tillbaka i människans historia och se vilka former av gudsdyrkan människor hade i början.

Att söka nå det okända

8. Vilken unik egenskap skiljer människor från de lägre skapelserna?

⁸ Tvärtemot vad vissa evolutionister hävdar har människan en andlig dimension som skiljer henne från de lägre skapelserna och gör henne överlägsen dem. Hon föds med en stark längtan att utforska det okända. Hon brottas ständigt med sådana frågor som: Vad är meningen med livet? Vad händer efter döden? I vilket förhållande står människan till den materiella världen, ja, till hela universum? Hon drivs också av en önskan att nå något som är högre eller mäktigare än henne själv för att på så sätt få viss kontroll över sin omgivning och sitt liv. — Psalm 8:4, 5; Predikaren 3:11; Apostlagärningarna 17:26—28.

9. Hur beskriver en forskare ”andlighet”?

⁹ Ivar Lissner säger så här i sin bok Man, God and Magic (Människan, Gud och magin): ”Man måste helt enkelt förundra sig över den ihärdighet med vilken människan under hela sin historia har strävat efter att nå utanför sig själv. Hennes energi har aldrig uteslutande inriktats på livets nödtorft. Hon har alltid hållit på att söka, att treva sig fram, vidare och vidare, i en strävan efter det ouppnåeliga. Denna egendomliga, nedärvda längtan hos människan är hennes andlighet.”

10. Vad visar att människan har en naturlig längtan att söka nå Gud?

¹⁰ De som inte tror på Gud ser naturligtvis inte saker och ting på riktigt samma sätt. Som vi har sett i kapitel 2 hänför de i allmänhet denna tendens hos människan till hennes behov, antingen psykologiska eller andra. Men är det inte så att det första som de flesta människor gör när de råkar i en farlig eller förtvivlad situation är att de vänder sig till Gud eller någon högre makt för att få hjälp? Det är väl den erfarenhet de flesta av oss har. Så reagerar människor i dag, och så reagerade de också förr. Lissner tillägger därför: ”Ingen som har ägnat sig åt att utforska de äldsta primitiva folken kan undgå att förstå att de alla hade en föreställning om Gud, att de alla var väl medvetna om att det fanns ett högre väsen.”

11. Vad har människans strävan att nå det okända lett till? (Jämför Romarna 1:19—23.)

¹¹ Hur de sedan försökte tillfredsställa sin medfödda längtan att nå det okända var en helt annan sak. Nomadiserande jägare och herdar bävade för vilddjurens makt. Jordbrukarna i synnerhet var tvungna att anpassa sig efter skiftningarna i väder och vind. De som bodde i djunglerna reagerade helt annorlunda än de som bodde i öknarna eller i bergen. På grund av dessa olika behov och olika former av fruktan utvecklade människor ett virrvarr av olika religiösa seder och bruk genom vilka de hoppades kunna anropa de godsinta gudarna och blidka dem som var skräckinjagande.

12. Vilka gemensamma drag kan man se i de religiösa seder som människor har överallt?

¹² Men trots att det finns så många olika religiösa seder, kan man se att de har vissa saker gemensamt. Till detta hör vördnad och fruktan för heliga andar och övernaturliga krafter, bruk av magi, förutsägelse av framtiden med hjälp av tecken och omen, astrologi och olika metoder av spådom. När vi granskar dessa seder, kommer vi att finna att de i alla tider har spelat en stor roll i att forma människors religiösa tänkande runt om i världen, och gör det även i vår tid.

Heliga andar och övernaturliga krafter

13. Vad kunde vara förbryllande för människor i forna tider?

¹³ Människors liv tycktes i forna tider vara fyllt av mysterier. Runt omkring dem hände oförklarliga och förbryllande saker. De kunde till exempel inte förstå varför en stor och stark människa plötsligt kunde bli sjuk, eller varför det inte började regna när det skulle eller varför ett kalt och till synes livlöst träd vid en viss tid på året blev grönt och visade sig vara fullt av liv. Till och med ens egen skugga, hjärtslag och andedräkt var mysterier.

14, 15. Vad föreföll naturligast för människan att tillskriva det oförklarliga, till följd av bristande kunskap och vägledning? (Jämför 1 Samuelsboken 28:3—7.)

¹⁴ Eftersom människan föds med en andlig böjelse, var det naturligt att hon tillskrev vissa övernaturliga krafter dessa mystiska saker och händelser. Men eftersom hon inte fick rätt vägledning och rätt kunskap, kom hennes värld snart att fyllas av själar, andar, spöken och demoner. Algonkinindianerna i Nordamerika kallar en människas själ otahchuk, som betyder ”hans skugga”, och malajerna i Sydostasien tror att en människas själ flyr ut genom hennes näsborrar, när hon dör. I vår tid är tron på andar och på själar som lever vidare efter döden — och försök att på något sätt få kontakt med dem — nästan universell.

¹⁵ Andra saker i naturen — solen, månen, stjärnorna, världshaven, floderna och bergen — tycktes på samma sätt vara levande och ha direkt inflytande på människors verksamhet. Eftersom dessa tycktes leva i en värld för sig, personifierades de som andar och gudar. Några av dem betraktades som goda och hjälpsamma, medan andra ansågs vara onda och farliga. Dyrkan av det skapade kom att inta en framträdande plats i nästan alla religioner.

16. Hur kom dyrkan av andar, gudar och heliga föremål till uttryck?

¹⁶ Sådana här trosuppfattningar kan vi finna i olika religioner i praktiskt taget alla forntida civilisationer. Babylonierna och egyptierna tillbad solgudar, mångudar och stjärnbildsgudar. De dyrkade också både tama och vilda djur. Hinduerna är kända för sina gudar, som uppgår till ett antal av flera miljoner. Kineserna har alltid haft heliga berg och flodgudar som de dyrkat, och de visar sonlig vördnad genom sin förfädersdyrkan. De forntida druiderna på de brittiska öarna ansåg eken vara helig, och de vördade särskilt misteln som växte på den. Längre fram bidrog grekerna och romarna med sin del, och tron på andar, gudar, själar, demoner och heliga föremål av alla slag blev fast förankrad.

17. Vilka exempel visar att skapade ting dyrkas även i vår tid?

¹⁷ Även om en del människor i vår tid kanske betraktar alla sådana trosuppfattningar som vidskepelse, förekommer ändå dessa tankar i många människors religiösa seder och bruk över hela världen. Några tror fortfarande att vissa berg, floder, egendomliga klippformationer, gamla träd och en mängd andra ting är heliga och dyrkar därför dessa. De bygger altaren, helgedomar och tempel på dessa platser. Floden Ganges är helig för hinduerna, vilkas högsta önskan är att få bada i den medan de lever och få sin aska spridd över den när de dött. Buddisterna anser det vara något alldeles extra att få tillbe i Buddhatemplet i Bodh Gayā i Indien, där Buddha sägs ha fått upplysning under ett bodhiträd. Katoliker går på knä till Mariakyrkan i Guadalupe i Mexico eller badar i det ”heliga” vattnet i helgedomen i Lourdes i Frankrike i ett försök att bli mirakulöst botade. Att man även i vår tid dyrkar skapade ting i stället för Skaparen finns det många bevis för. — Romarna 1:25.

Uppkomsten av magi

18. Vad ledde tron på andar och olika gudar till?

¹⁸ När tron att den livlösa världen var full av andar, både goda och onda, väl var befäst, var det lätt att ta nästa steg — att försöka få kontakt med de goda andarna för att få vägledning och välsignelse och att försöka blidka de onda. Resultatet blev att man började utöva magi, något som flitigt har utövats i praktiskt taget alla nationer sedan dess. — 1 Moseboken 41:8; 2 Moseboken 7:11, 12; 5 Moseboken 18:9—11, 14; Jesaja 47:12—15; Apostlagärningarna 8:5, 9—13; 13:6—11; 19:18, 19.

19. a) Vad är magi? b) Varför tycker många människor att man kan tro på magi?

¹⁹ Magi går i grund och botten ut på att man försöker behärska eller styra naturkrafterna eller de övernaturliga krafterna så att de lyder människan och gör det hon vill. I forna tiders samhällen kände människor inte till den verkliga orsaken till många vardagliga företeelser och trodde därför att man, om man upprepade vissa magiska ord eller besvärjelser eller utförde vissa ritualer, kunde få fram vissa önskvärda effekter. Vad som gjorde att man trodde på denna form av magi var att vissa ritualer faktiskt fungerade. Vi kan ta ett exempel från Mentawaiöarna väster om Sumatra. Där sades medicinmännen, som i själva verket var magiker eller trollkarlar, vara förvånansvärt duktiga på att bota diarré. Deras magiska recept gick ut på att den sjuke skulle lägga sig på mage nära kanten av en klippa och då och då slicka marken. Vad var det som gjorde att det fungerade? Jorden på klipporna innehöll kaolin, den vita lera som man brukar använda i vissa av dagens mediciner mot diarré.

20. Hur kom magi att styra människors liv?

²⁰ Några få framgångar av detta slag överskylde snabbt alla misslyckanden och befäste magiutövarnas goda rykte. De blev snart präster, hövdingar, shamaner, medicinmän, trollkarlar och medier som man visade vördnad och hög aktning för. Människor gick till dem med sina problem, till exempel när man ville att de skulle bota eller förebygga sjukdomar, finna borttappade saker, identifiera tjuvar, avvärja ont inflytande och utkräva hämnd. Så småningom kom man att ha en stor mängd olika vidskepliga seder och ritualer för olika saker i livet, bland annat för det vi nyss nämnt, men också i samband med födslar, åldrande, trolovningar, äktenskap, dödsfall och begravningar. Magins makt och mysterium kom snart att styra varje sida av människors liv.

Regndanser och trollformler

21, 22. Vad menas med ”imitativ magi”? Ge exempel.

²¹ Trots att olika folk utövar magi på så enormt många olika sätt, är grundtankarna bakom dessa seder märkligt lika. För det första har vi tanken att lika framkallar lika, att man kan få fram en önskad effekt genom att imitera den. Detta kallas ibland imitativ magi. När brist på regn hotade de nordamerikanska omahaindianernas grödor, dansade de runt ett kärl med vatten. En av dem drack lite av vattnet och sprutade sedan ut det i luften för att imitera duggregn eller en regnskur. Eller också kunde en man rulla sig på marken som en skadad björn för att förvissa sig om att han skulle få framgång i sin björnjakt.

²² Andra folk hade lite mer utstuderade ritualer som inbegrep sånger och offer. Kineserna gjorde en stor pappers- eller trädrake, deras regngud, och tågade runt med den, eller också förde de ut sin gudabild ur templet och satte den i solen, så att den kunde känna värmen och kanske sända regn. Ngonifolket i Östafrika har den ritualen att de häller öl i en kruka som de sedan gräver ner i jorden i ett regntempel varefter de ber: ”Herre Chauta, du har förhärdat ditt hjärta emot oss, vad vill du att vi skall göra? Vi är nära att förgås. Ge dina barn regn, här är öl, som vi har gett dig.” Sedan dricker de upp resten av ölet och börjar sjunga och dansa och vifta med kvistar som de doppat i vatten.

23. Hur kom utövandet av trolldom att utvecklas? (Jämför 3 Moseboken 19:31; 20:6, 27; 5 Moseboken 18:10—13.)

²³ En annan tanke bakom magiska handlingar är att föremål som har tillhört en person fortsätter att påverka honom även sedan de skilts från honom. Denna tanke ledde till att man började utöva trolldom mot människor genom att påverka något som en gång tillhört dem. Ännu på 1500- och 1600-talen trodde människor i Europa och England att häxor och trollkarlar kunde skada människor genom sådana krafter. I metoden ingick till exempel att man gjorde en bild i vax av en person och stack nålar i den, skrev hans namn på ett papper och sedan brände upp det, grävde ner en bit av hans kläder eller gjorde något annat med hans hår, avklippta naglar, svett eller avföring. Hur omfattande dessa och andra magihandlingar var kan man se av de parlamentsbeslut som fattades i England 1542, 1563 och 1604, då man förklarade att trolldomsutövning var belagt med dödsstraff. Denna form av magi har på ett eller annat sätt utövats av människor i nästan alla nationer i alla tider.

Framtiden i tecken och omen

24. a) Vad är spådom? b) Hur utövade babylonierna spådom?

²⁴ Magi används ofta för att få fram fördolda upplysningar eller för att se in i framtiden med hjälp av tecken och omen. Detta är vad man kallar spådom, något som babylonierna var kända för. Enligt boken Magic, Supernaturalism, and Religion (Magi, supranaturalism och religion), ”var de mästare i konsten att förutse saker, att förutsäga framtiden i slaktade djurs levrar och inälvor, i eld och rök och i dyrbara stenars glans; de kunde förutsäga händelser med hjälp av källbrus och formen på växter. ... Atmosfäriska tecken, regn, moln, vind och blixtar tolkades som förebud; genom det knakande ljudet från möbler och träpaneler kunde man förutsäga vad som skulle ske i framtiden. ... Flugor och andra insekter, och även hundar, kunde vara bärare av ockulta budskap.”

25. Vad sade Hesekiel och Daniel som visar att spådom utövades i det forntida Babylon?

²⁵ I bibelboken Hesekiel sägs följande hända under ett fälttåg: ”Kungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar. Han vill låta spå åt sig, han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.” (Hesekiel 21:21) Spåmän, besvärjare, trollkarlar och magiutövande präster ingick också normalt i det babyloniska hovet. — Daniel 2:1—3, 27, 28.

26. Nämn en form av spådom som var populär bland grekerna.

²⁶ Också i andra nationer, både i Öst och i Väst, sysslade människor med många former av spådom. Grekerna vände sig till orakel när det gällde stora politiska händelser, men också när det gällde sådana privata, jordiska angelägenheter som äktenskap, resor och barn. Det mest berömda av dessa var oraklet i Delfi. Svaren, som man trodde kom från guden Apollon, gavs genom prästinnan, Pythia, som frambringade obegripliga ljud och tolkades av prästerna i tvetydigt formulerade verser. Ett klassiskt exempel var det svar som Krösus, kungen i Lydien, fick: ”Om Krösus går över floden Halys, skall han förstöra ett mäktigt välde.” Det mäktiga välde som förstördes visade sig vara hans eget. Persern Cyrus besegrade Krösus, när denne gick över floden Halys för att invadera Kappadokien.

27. I vilken utsträckning sysslade romarna med spådom?

²⁷ I västvärlden nådde spådomskonsten en höjdpunkt genom romarna, som såg omen och förebud i nästan allt de sysslade med. Människor i alla samhällsklasser trodde på astrologi, trolldom, amuletter och spådom i en mängd olika former. Och ”alla de olika formerna av gudadyrkan som förekom i den romerska världen betraktades av folket som lika sanna”, enligt Edward Gibbon, en auktoritet i ämnet romersk historia. Den berömde statsmannen och vältalaren Cicero var expert på att söka omen i fåglars flykt. Den romerske historikern Petronius konstaterade att det måste ha funnits fler gudar än människor i vissa romerska städer, av mängden religioner och kulter att döma.

28. Hur utövade kineserna spådom i forna tider?

²⁸ I Kina har man grävt fram mer än 100.000 bitar av orakelben och -skal från perioden 1000—2000 f.v.t. (Shang-dynastin). Shangprästerna använde dem när de sökte gudarnas vägledning för allt från väder till trupprörelser. Prästerna skrev frågor i gammal skrift på dessa ben. Sedan hettade de upp benen och undersökte sprickorna som uppstod och skrev ner svaren på samma ben. En del forskare tror att kinesernas skrivkonst har utvecklats från denna gamla skrift.

29. Vilken spådomsprincip framställs i I Ching?

²⁹ Den mest kända kinesiska urkunden om spådom är I Ching (Förvandlingarnas bok), som sägs ha skrivits av de två första Chou-kejsarna, Wen Wang och Chou Kung, på 1100-talet f.v.t. Den innehåller detaljerade förklaringar av växelspelet mellan de två motsatta krafterna yin och yang (mörker—ljus, negativ—positiv, kvinna—man, måne—sol, jord—himmel osv.), vilka många kineser fortfarande tror vara de principer som styr allting i livet. I den boken framhålls tanken att allt ständigt förvandlas och att inget är permanent. För att kunna lyckas i det man gör måste man vara medveten om och handla enligt alla de förändringar som sker varje ögonblick. Människor ställer därför frågor och kastar stickor och vänder sig sedan till I Ching för att få svar. I Ching har i århundraden legat till grund för geomantik och en mängd andra former av spådom i Kina.

Från astronomi till astrologi

30. Beskriv hur astronomin utvecklades från början.

³⁰ Den ordning som råder i fråga om solen, månen, stjärnorna och planeterna har länge fascinerat människor på jorden. Man har i Mesopotamien funnit stjärnkataloger från omkring 1800 f.v.t. Babylonierna kunde på grundval av dessa upplysningar förutsäga många astronomiska fenomen, till exempel månförmörkelser, stjärnbilders uppgång och nedgång och vissa rörelser hos planeterna. Egyptierna, assyrierna, kineserna, indianerna, grekerna, romarna och andra forntida folk iakttog på liknande sätt himlen och gjorde detaljerade förteckningar över astronomiska fenomen. De byggde sedan sina kalendrar på dessa förteckningar och ordnade sina årliga aktiviteter efter dem.

31. Hur framföddes astrologin ur astronomin?

³¹ Man kunde med hjälp av de astronomiska iakttagelserna märka att vissa fenomen på jorden tycktes sammanfalla med vissa fenomen på himlavalvet. Årstidsväxlingarna, till exempel, följde noga solens rörelse, ebb och flod följde månens faser, Nilens årliga översvämning följde alltid Sirius’, den ljusstarkaste stjärnans, framträdande på himlen. Den naturliga slutsatsen var att himlakropparna hade ett viktigt samband med att dessa och andra saker hände på jorden. Egyptierna gav Sirius namnet Frambringaren av Nilen. Föreställningen att stjärnorna påverkade det som hände på jorden ledde snabbt till tanken att man med himlakropparnas hjälp kunde förutsäga framtiden. På så sätt framföddes astrologin ur astronomin. Det dröjde inte länge förrän kungar och kejsare hade officiella astrologer i sitt hov för att kunna rådfråga stjärnorna om viktiga nationella angelägenheter. Men även vanliga människor vände sig till stjärnorna för att få veta sitt öde.

32. På vilka sätt utövade babylonierna astrologi?

³² Återigen kom babylonierna in i bilden. De betraktade stjärnorna som gudarnas himmelska hem, precis som templen var deras jordiska. Detta ledde till tanken att man skulle gruppera stjärnorna i stjärnbilder och också till tron att sådana himmelska störningar som förmörkelser eller vissa ljusstarka stjärnors eller kometers framträdande på himlen förebådade sorg och krig på jorden. Man har bland de artefakter man grävt fram i Mesopotamien funnit hundratals redogörelser som kungar fått av astrologer. I några av dessa nämndes till exempel att en nära förestående månförmörkelse var tecken på att en viss fiende skulle lida nederlag eller att en viss planets framträdande i en viss stjärnbild skulle innebära ”stor vrede” på jorden.

33. Vad sade Jesaja om de babylonier ”som spanar i stjärnorna”?

³³ Man kan också se i vilken omfattning babylonierna förlitade sig på denna form av spådom genom att läsa de hånfulla ord profeten Jesaja uttalade mot dem då han förutsade Babylons förstöring: ”Bli stående med dina trollformler och med mängden av dina trolldomskonster, som du har mödat dig med från din ungdom. ... Må de nu stå upp och rädda dig, de som tillber himlarna, de som spanar i stjärnorna, de som meddelar kunskap vid nymånarna om de ting som skall komma över dig.” — Jesaja 47:12, 13, NW.

34. Vilka var de ”vise männen” som kom till barnet Jesus?

³⁴ Från Babylon exporterades sedan astrologin till Egypten, Assyrien, Persien, Grekland, Rom och Arabien. I Österlandet hade hinduerna och kineserna också utstuderade former av astrologi. De ”vise männen” som enligt evangelieskribenten Matteus kom till barnet Jesus var ”astrologer från östliga trakter”. (Matteus 2:1, 2) En del forskare tror att dessa astrologer kan ha tillhört den kaldeiska och medo-persiska astrologiskolan i Partien, som var en provins i Persien och senare blev det självständiga väldet Partien.

35. Vad kom att utvecklas inom astrologin från grekernas tid?

³⁵ Men det var grekerna som utvecklade astrologin i den form den utövas i dag. Klaudius Ptolemaios, en grekisk astronom i Alexandria i Egypten, samlade på 100-talet v.t. alla astrologiska upplysningar som fanns att tillgå i fyra böcker som han kallade Tetrabiblos, och dessa har tjänat som grund för astrologin ända fram i vår tid. Härifrån har det som vanligen kallas födelseastrologi utvecklats, dvs. en metod att förutsäga en människas framtid genom att studera hennes födelsetabell eller horoskop — en tabell som visar solens, månens och olika planeters positioner bland stjärnbilderna sett från personens födelseort i det ögonblick han föddes.

36. Vad bevisar att astrologin kom att bli respektabel?

³⁶ På 1300- och 1400-talen hade astrologin blivit allmänt accepterad i västvärlden. Universiteten lärde ut astrologi som ett vetenskapligt ämne som krävde goda kunskaper i språk och matematik. Astrologer betraktades som lärda. Shakespeares skrifter är fulla av anspelningar på att människors liv påverkas av astrologi. Varje kungahus och många adelsmän hade egna astrologer som alltid var redo att stå till tjänst. Knappt något — vare sig det gällde krig, byggnadsarbete, affärer eller resor — gjordes utan att stjärnorna först rådfrågades. Astrologin hade blivit respektabel.

37. Hur har vetenskapliga framsteg påverkat astrologin?

³⁷ Trots att sådana astronomer som Kopernikus och Galilei genom sina verk, såväl som framstegen på den vetenskapliga forskningens område, i så hög grad har skamfilat astrologins rykte som erkänd vetenskap, har den levt kvar ända fram i vår tid. (Se sidan 85.) Denna mystikfyllda konst, som först utövades av babylonierna, byggdes på av grekerna och vidareutvecklades av araberna, lever fortfarande kvar och påverkar många även i dag, från statsöverhuvuden till mannen på gatan, vare sig de kommer från tekniskt välutvecklade nationer eller avlägsna byar i utvecklingsländer.

Ödet skrivet i ansiktet och i handflatan

38. Vad ledde till att det uppstod fler former av spådom förbundna med människans hand och ansikte?

³⁸ Om detta att titta upp på himlen för att finna tecken och omen för framtiden verkar lite ofattbart, finns det andra mera påtagliga och lättillgängliga sätt för dem som vill syssla med spådomskonst. Zohar eller Sefer ha-zohar (hebreiska; ”Ljusglansen”) är ett verk från 1200-talet om judisk mysticism, och i det heter det: ”På himlavalvet som innesluter universum ser vi många figurer formade av stjärnorna och planeterna. De uppenbarar dolda ting och djupa mysterier. På liknande sätt finns det på huden som omsluter vår mänskliga varelse former och drag som är våra kroppars stjärnor.” Denna filosofi ledde till ännu fler former av spådom eller sätt att förutsäga framtiden på. Man började undersöka ansiktet och handflatan för att finna profetiska tecken. Både i Öst och i Väst utövas fortfarande denna spådomsform allmänt. Men det är helt klart att den har sitt ursprung i astrologi och magi.

39. Vad är fysiognomik, och hur har detta tillämpats?

³⁹ Fysiognomik är en spådomskonst där man undersöker olika drag i ansiktet, till exempel formen på ögonen, näsan, tänderna och öronen. En viss Jean d’Indagine utgav i Strasbourg år 1531 en bok i detta ämne, och i den gav han genom livfulla gravyrer exempel på ansikten med olika former på ögonen, näsan, öronen osv. och sin tolkning av dessa. Intressant nog citerade han Jesu Kristi ord i Matteus 6:22: ”Om därför ditt öga är ogrumlat, kommer hela din kropp att vara upplyst” och sade på grundval av dessa ord att stora, ljusa, runda ögon betydde redbarhet och god hälsa, medan insjunkna, små ögon var tecken på avund, illvilja och misstänksamhet. Men i en liknande bok, Compendium of Physiognomy, som utgavs år 1533, påstod författaren Bartolommeo Cocle att stora, runda ögon var tecken på en nyckfull och lat person.

40. a) Vad är kiromanti? b) Hur sökte man stöd för kiromantin i bibeln?

⁴⁰ Enligt spåmän återspeglar handen, näst efter huvudet, krafterna från ovan mer än någon annan del av kroppen. Att studera handens linjer för att avgöra någons karaktär och öde är således en annan populär form av spådom — kiromanti, vanligen kallad konsten att spå i händerna. Under medeltiden sökte utövarna av kiromanti stöd i bibeln för sin konst. De anförde sådana verser som: ”Han [binder] alla människors händer, så att var och en som han har skapat kan lära av det” och ”långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära”. (Job 37:7; Ordspråksboken 3:16) Handens upphöjningar eller berg studerades också, eftersom man trodde att de representerade planeterna och därmed avslöjade något om individen och hans framtid.

41. Hur utövas spådomskonsten i Orienten?

⁴¹ Att förutsäga framtiden genom att studera olika drag i ansiktet och i handen är enormt populärt i Orienten. Inte bara professionella spåmän står till tjänst och gör sådant, utan också många amatörer, för det finns ett rikt utbud av böcker och andra publikationer på alla nivåer för dem som vill pröva att göra det själv. Ofta spår människor sig i handen på skoj, men många gör det på fullt allvar. Men i allmänhet nöjer sig människor sällan med att bara gå till ett enda ställe för att bli spådda. När de står inför allvarliga problem eller måste fatta viktiga beslut, går de till sitt tempel, antingen ett buddisttempel, taoisttempel, shintotempel eller något annat tempel för att rådfråga sina gudar. Sedan går de till en astrolog för att rådfråga stjärnorna och till en spåman för att bli spådda i handen eller i ansiktet, och därefter som en sista åtgärd går de hem och rådfrågar sina avlidna förfäder. De hoppas att de någonstans skall få ett svar som verkar passa dem.

Bara oskyldig lek?

42. Till vad har människors naturliga önskan att lära känna framtiden lett dem?

⁴² Det är helt naturligt att alla vill veta vad som skall hända i framtiden. Alla vill också ha en god och trygg framtid och kunna avvärja sådant som kan skada en. Det är därför som människor tiderna igenom har vänt sig till andar och olika gudar för att få vägledning. Det var så de började ägna sig åt spiritism, magi, astrologi och andra former av vidskepelse. Förr bar människor amuletter av olika slag för att skydda sig, och de vände sig till medicinmän och shamaner för att bli botade. Än i dag bär människor ”Sankt” Christopher-medaljer eller ”lyckobringande” amuletter, och de har sina seanser, ouijabord, kristallkulor, horoskop och tarokkort. När det gäller spiritism och vidskepelse tycks människor inte ha ändrat sig mycket.

43. a) Vad anser många om spiritism, magi och spådom? b) Vilka frågor om vidskepliga seder och bruk behöver besvaras?

⁴³ Många inser naturligtvis att sådant inte är något annat än vidskepelse och att det saknar verklig grund, och så kanske de tillägger att de sysslar med sådant bara för nöjes skull. Andra argumenterar och säger att magi och spådom faktiskt är bra, eftersom det ger psykisk trygghet åt människor som annars kunde bli alltför skrämda av de problem och svårigheter de möter i livet. Men är allt sådant bara oskyldig lek eller en psykologisk hjälp? Varifrån kommer egentligen de spiritistiska och magiska seder och bruk som vi har behandlat i detta kapitel, för att inte tala om alla de andra som vi inte har nämnt?

44. Vad kan sägas om grunden till alla sådana seder och bruk?

⁴⁴ Vi har, när vi har undersökt olika aspekter på spiritism, magi och spådom, sett att de har ett nära samband med tron på att själarna lever vidare efter döden och att det finns goda och onda andar. Tron på andar, magi och spådom är således grundad på en form av polyteism som har sina rötter i läran om människosjälens odödlighet. Är detta en sund grund att bygga sin religion på? Anser du att en gudsdyrkan som har en sådan grund är godtagbar?

45. Vilken fråga om mat offrad åt avgudar ställdes de kristna under första århundradet inför?

⁴⁵ De kristna under det första århundradet ställdes inför samma frågor. De var omgivna av greker och romare, med deras gudar och gudomligheter och vidskepliga ritualer. En sådan ritual var seden att offra mat åt avgudar och därpå ta del i att äta av den. Borde någon som älskade den sanne Guden och var intresserad av att behaga honom ta del i sådana ritualer? Lägg märke till hur aposteln Paulus besvarade den frågan.

46. Vad trodde Paulus och de första kristna om Gud?

⁴⁶ ”Vad nu det beträffar att äta mat som varit offrad åt avgudar, så vet vi att en avgud ingenting är i världen och att ingen Gud finns utom en enda. Ty även om det finns de som kallas ’gudar’, det må vara i himmelen eller på jorden, alldeles som det finns många ’gudar’ och många ’herrar’, så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, från vilken alla ting är, och vi för honom.” (1 Korintierna 8:4—6) För Paulus och de kristna under första århundradet var sann religion inte dyrkan av många gudar, inte polyteism, utan dyrkan av ”bara en Gud, Fadern”, vars namn uppenbaras i bibeln genom följande ord: ”För att man må inse att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” — Psalm 83:1918, NW.

47. Hur avslöjade Paulus vilka ”gudarna” och ”herrarna” i himmelen eller på jorden egentligen var?

⁴⁷ Vi bör emellertid lägga märke till att aposteln Paulus visserligen sade att ”en avgud ingenting är”, men han sade inte att de ”gudar” och de ”herrar” som människor vände sig till genom magi, spådomskonst och offer inte existerade. Vad betyder då detta? Paulus förklarade det längre fram i samma brev då han skrev: ”Utan jag säger att de ting, som nationerna offrar, offrar de åt demoner och inte åt Gud.” (1 Korintierna 10:20) Ja, det nationerna i själva verket tillbad genom sina gudar och herrar var demoner — änglar eller andevarelser som gjorde uppror mot den sanne Guden och förenade sina krafter med sin ledare Satan, djävulen. — 2 Petrus 2:4; Judas, vers 6; Uppenbarelseboken 12:7—9.

48. Vilken fara när det gäller det ockulta finns ännu i dag, och hur kan man undvika den?

⁴⁸ Ofta tycker människor synd om de så kallade primitiva folk som är slavar under vidskepelse och fruktan. De säger att de känner motvilja mot deras blodiga offer och grymma riter. Och det med all rätt. Ändå hör man fortfarande talas om voodoo, sataniska kulter och också människooffer. Men även om detta kanske tillhör ytterligheterna, visar det ändå att intresset för det ockulta fortfarande är mycket livaktigt. Det kan börja med ”oskyldig lek” och nyfikenhet, men det slutar ofta i tragedi och död. Hur förståndigt är det inte att lyda bibelns varning: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka.” — 1 Petrus 5:8; Jesaja 8:19, 20.

49. Vad skall vi undersöka i kapitlen som följer i den här boken?

⁴⁹ Vi har nu sett hur religionen började, granskat skilda slag av forntida mytologier och också tittat på olika former av spiritism, magi och vidskepelse och skall nu rikta vår uppmärksamhet mot de mera formella stora religionerna i världen — hinduism, buddism, taoism, konfucianism, shinto, judendom, kristenhetens kyrkor och islam. Hur uppstod dessa religioner? Vad lär de? Vilken inverkan har de på sina troende? Vi skall ta upp dessa och andra frågor i kapitlen som följer.

[Infälld text på sidan 76]

Viss magi tycktes fungera

[Ruta på sidan 85]

Har astrologin vetenskaplig grund?

Enligt astrologin sägs solen, månen, stjärnorna och planeterna kunna påverka förhållandena på jorden, och likaså sägs dessa himlakroppars inbördes ställning i det ögonblick då en människa föds ha betydelse för den människans liv. Men vetenskapliga upptäckter har skapat stora problem för astrologin:

▪ Sådana astronomer som Kopernikus, Galilei och Kepler har klart visat att jorden inte är universums centrum. Det är också känt nu att de stjärnor som tycks ingå i en stjärnbild ofta i verkligheten inte är förenade i en grupp. En del av dem kan befinna sig långt ut i rymden, medan andra kan befinna sig relativt nära. De olika stjärnbildernas zodiakiska egenskaper är således helt och hållet inbillade.

▪ Planeterna Uranus, Neptunus och Pluto var okända för forntidens astrologer, eftersom de har upptäckts först sedan teleskopet uppfunnits. Men hur kunde då deras ”inflytande” förklaras med hjälp av astrologiska kartor och tabeller gjorda flera hundra år tidigare? Och varför skulle en planets ”inflytande” vara ”gott” och en annans ”ont”, när vetenskapen nu vet att varje planet i grund och botten är en anhopning av livlösa bergarter eller gaser som rusar fram i rymden?

▪ Enligt den genetiska forskningen grundas vår personlighet inte när vi föds, utan när vi avlas, då en enda av miljoner spermier från fadern förenar sig med en enda äggcell från modern. Men ändå ställer astrologerna en människas horoskop efter hennes födelseögonblick. Denna skillnad på omkring nio månader borde astrologiskt sett ge människan en helt annan personlighetsprofil.

▪ Solens ingång i stjärnbilderna från jorden sett sker i dag omkring en månad senare än för 2.000 år sedan, då de astrologiska kartorna och tabellerna utarbetades. Således skulle en person som är född i slutet av juni eller i början av juli enligt astrologin räknas som kräfta (hyperkänslig, lynnig och reserverad). Men i verkligheten är solen då i stjärnbilden Tvillingarna, vilket skulle göra den personen öppenhjärtig, spirituell och pratsam.

Det är helt klart att astrologin inte har någon rationell eller vetenskaplig grund att stå på.

[Bilder på sidan 71]

Sönderslagna speglar, svarta katter och vissa tal ligger till grund för vidskepliga uppfattningar. Det kinesiska tecknet för ”fyra” låter som ”död” på kinesiska och japanska

[Bilder på sidan 74]

Till vänster: Mariakyrkan i Guadalupe i Mexico, där katoliker ber att få bli mirakulöst botade.

Till höger: Stonehenge i England, där druiderna sägs ha dyrkat solen

[Bild på sidan 80]

En del människor vänder sig till shamaner och trollkarlar

[Bilder på sidan 81]

Andra har sina seanser, ouijabord, kristallkulor, tarokkort och spåmän

[Bilder på sidan 82]

Spådomskonsten i Orienten, där man använder sig av inskriptioner på sköldpaddsskal och yin-yangsymbolen, har en lång historia

[Bilder på sidan 87]

Många rådfrågar horoskop därför att de tror att solens, månens, planeternas och stjärnornas position i födelseögonblicket påverkar deras liv

[Bilder på sidan 90]

Den som vill bli spådd kan skaka ut en lyckostav ur behållaren och få ett budskap och en uttolkning

Kapitel 5

Hinduism — ett försök att nå befrielse

”Det första man gör på morgonen i det hinduiska samhället är att följa den religiösa seden att bada i en flod i närheten — eller hemma, om man inte har tillgång till något vattendrag. Folk tror att man blir helig då. Sedan går man, utan att ännu ha ätit, till templet på orten och frambär offer i form av blommor och mat till den lokala guden. Somliga tvättar gudabeläten och gör den fin med rött och gult puder.

I nästan varje hem har man ett hörn eller rentav ett rum där man dyrkar familjens favoritgud. En populär gud på vissa platser är Ganesa, elefantguden. Det är särskilt till honom som folk vänder sig för att be om lycka, eftersom han är känd för att undanröja hinder av olika slag. På andra platser är det kanske främst Krishna, Rama, Śiva, Durga eller någon annan gud som dyrkas.” — Tara C., Katmandu, Nepal.

1. a) Beskriv några hinduiska seder. b) Vilka är några av skiljaktigheterna mellan västerländsk och hinduisk syn på livet?

VAD är hinduism? Är det bara en religion där man dyrkar djur, badar i Ganges och delar upp människor i kaster, som man grovt förenklat tror i västvärlden? Eller är det mer än så? Svaret är: Det är mycket mer än så. Hinduismen är ett annorlunda sätt att se på livet, ett synsätt som är helt främmande för en västerlänning med sina värderingar. En västerlänning vill gärna se livet som en kronologisk följd av händelser i historien. En hindu ser livet som ett återfödandets kretslopp där människans historia har föga betydelse.

2, 3. a) Varför är det så svårt att definiera hinduism? b) Hur förklarar en indisk författare hinduism och polyteism?

² Det är inte lätt att definiera hinduism, eftersom den inte har någon bestämd troslära, prästerlig hierarki eller organisation som tar ledningen. Men den har swamier (lärare) och guruer (andliga ledare). Enligt en grov definition i en historiebok är hinduism ”hela det komplex av trosuppfattningar och seder som har framträtt sedan deras gamla (och heligaste) skrifter, Vedaböckerna, skrevs tills nu”. En annan lyder: ”Vi kan säga att hinduism är trohet mot eller dyrkan av gudarna Vishnu eller Shiva [Śiva] eller gudinnan Shakti [Śakti] eller deras inkarnationer, fasetter, makor eller makar eller avkomma.” Där ingår dyrkan av Rama och Krishna (inkarnationer av Vishnu), Durga, Skanda och Ganesa (Śivas maka respektive söner). Det sägs att hinduismen har 330 miljoner gudar, men ändå påstår man att hinduismen inte är polyteistisk. Hur kan man säga så?

³ Den indiske författaren A. Parthasarathy förklarar: ”Hinduerna är inte polyteistiska. I hinduismen talas det om en enda Gud. ... Hinduernas olika gudar och gudinnor representerar bara de krafter och funktioner som den ende suveräne Guden har i den synliga världen.”

4. Vad innefattar termen ”hinduism”?

⁴ Hinduerna talar ofta om sin tro som sanatana dharma, som betyder evig lag eller ordning. Hinduisma är i själva verket en vag term som beskriver en mängd religioner och sekter (sampradayas) som har utvecklats och blomstrat i tusentals år under den komplexa gamla hinduiska mytologins skyddande hand. Den mytologin är så invecklad att det heter i New Larousse Encyclopedia of Mythology: ”Indisk mytologi är en snårig djungel av frodiga växter. När man kommer in i den, ser man inte längre dagsljuset och tappar orienteringen.” Men i det här kapitlet skall vi inte behandla detta, utan några särdrag och vissa läror i denna tro.

Hinduismens forntida rötter

5. Hur spridd är hinduismen?

⁵ Även om hinduismen kanske inte är lika spridd som vissa andra stora religioner, var det ändå närmare 700 miljoner eller omkring var åttonde människa (13 % av jordens befolkning) som lojalt omfattade den år 1990. Men flertalet av dem finns i Indien. Man kan då helt logiskt fråga: Hur kom hinduismen att bli så koncentrerad till Indien, och varför det?

6, 7. a) Hur nådde hinduismen Indien, enligt vissa historiker? b) Hur framställs hinduismens flodlegend? c) Vilken form av religion utövades i Indusdalen innan arierna kom dit, enligt arkeologen Marshall?

⁶ En del historiker säger att hinduismen hade sina rötter i en folkvandring som för mer än 3.500 år sedan förde ett ljushyat ariskt folk ner från nordväst till Indusdalen, ett folkslag som nu främst finns i Pakistan och i Indien. Därifrån spred de sig till floden Ganges’ slättland och över hela Indien. En del experter säger att de religiösa tankar som dessa förde med sig var grundade på forntida iranska och babyloniska läror. En sak som många kulturer har gemensamt och som man också finner i hinduismen är en flodlegend. — Se rutan på sidan 120.

⁷ Men vilken form av religion utövades i Indusdalen innan arierna kom dit? En arkeolog, sir John Marshall, säger: ”’Den stora modergudinnan’, som ibland framställs i form av statyetter föreställande en gravid kvinna, men i de flesta fall som en naken kvinna med höga halsband och högt uppsatt hår. ... Därnäst kommer ’Den manlige Guden’, ’som omedelbart känns igen som en prototyp av den historiske guden Śiva’, sittande så att fotsulorna rör vid varandra (en yogaställning), ityfallisk (som påminner om dyrkan av lingam eller linga [fallos]), omgiven av djur (en bild av Shivas epitet: ’Djurens Herre’). Fallos- och vulvabilder i sten finns i mängd, ... vilket visar att de dyrkade Shivas och hans makas linga och yoni.” (World Religions—From Ancient History to the Present) Śiva dyrkas ännu i denna dag som fruktbarhetsguden, fallos- eller lingaguden. Han rider på tjuren Nandi.

8, 9. a) Hur visar en hinduisk forskare att han inte instämmer i Marshalls teori? b) Vilka motargument framförs när det gäller dyrkan av föremål inom hinduismen och inom ”kristendomen”? c) Vad utgör grunden till hinduismens heliga skrifter?

⁸ Den hinduiske forskaren Swami Sankarananda instämmer inte i Marshalls tolkning, utan säger att stenarna man dyrkade, av vilka en del är kända som Sivalinga, ursprungligen var symboler av ”himlens eld eller solen och solens eld, solstrålarna”. (The Rigvedic Culture of the Pre-Historic Indus [Den rigvediska förhistoriska Induskulturen]) Han menade att ”könsdyrkan ... inte från början var en religiös kult. Det har den blivit sedan. Den är en urartning av den ursprungliga dyrkan. Det är folket som sänker idealet, som är för högt för dem att förstå, till deras nivå.” Han säger som ett motargument mot västerlänningarnas kritik av hinduismen att ”de kristna ... är hängivna könsdyrkare” och grundar sitt påstående på de kristnas dyrkan av korset, en hednisk fallossymbol.

⁹ Så småningom skrevs de indiska trosuppfattningarna, myterna och legenderna ner, och i dag utgör de hinduismens heliga skrifter. Fastän dessa heliga skrifter är så omfattande, gör de inte anspråk på att vara en enhetlig hinduisk lära.

Hinduismens heliga skrifter

10. Vilka är några av hinduismens äldsta skrifter?

¹⁰ De äldsta skrifterna är Vedaböckerna, en samling böner och hymner kända som Rigveda, Samaveda, Yajurveda och Atharvaveda. De utarbetades under flera hundra år och fullbordades omkring år 900 f.v.t. Vedaböckerna kompletterades senare av andra skrifter, däribland Brahmanas och Upanishaderna.

11. a) Vad är skillnaden mellan Brahmanas och Upanishaderna? b) Vilka läror finns uttryckta i Upanishaderna?

¹¹ I Brahmanas specificeras hur ritualer och offer skall utföras, både i hemmet och i offentliga sammanhang, och där behandlas deras djupa innebörd mycket detaljerat. De började skrivas omkring år 300 f.v.t. eller senare. I Upanishaderna (ordagrant: ”sitta nära en lärare”), som också kallas Vedanta och skrevs omkring år 600—300 f.v.t., avhandlas det bakomliggande skälet till all tanke och handling, enligt hinduisk filosofi. Lärorna om samsara (själavandring) och karma (tron att ens gärningar i ett tidigare liv är orsaken till den ställning man har i livet nu) finns uttryckta i dessa skrifter.

12. Vem var Rama, och var finns historien om honom?

¹² Några andra skrifter är Purana, långa allegoriska berättelser som innehåller många hinduiska myter om gudar och gudinnor och även hinduiska hjältar. I denna omfattande samling hinduiska skrifter finns också de episka dikterna Ramayana och Mahabharata. Den första handlar om ”Herren Rama ... den härligaste av alla personer som skildras i den skrivna litteraturen”, enligt A. Parthasarathy. Ramayana är en av hinduernas populäraste skrifter, och den är från omkring 300-talet f.v.t. Den handlar om hjälten Rama eller Ramachandra, av hinduerna betraktad som en mönstergill son, bror och äkta man. Han anses vara den sjunde uppenbarelseformen (avataran eller inkarnationen) av Vishnu, och hans namn anropas ofta som hälsning.

13, 14. a) Vad är Bhagavad-Gita, enligt en hinduisk källa? b) Vad betyder śruti och smriti, och vad är Manusmriti?

¹³ Enligt Bhaktivedanta Swami Prabhupāda, grundaren av International Society for Krishna Consciousness (Internationella sällskapet för Krishnamedvetenhet), ger ”Bhagavad-gītā [som ingår i Mahabharata] enastående moralundervisning. Anvisningarna i Bhagavad-gītā är de främsta i fråga om religion och moral. ... Den sista anvisningen i Gītā är all morals och religions sista ord: överlämna dig åt Kṛṣṇa [Krishna].” — BG.

¹⁴ Bhagavad-Gita (Herrens sång), av somliga betraktad som ”juvelen i Indiens andliga vishet”, är ett samtal på ett slagfält ”mellan Herren Śrī Kṛṣṇa [Krishna], den högste Guden, och Arjuna, hans förtrogne vän och anhängare, som han undervisar i tekniken för självförverkligande”. Men Bhagavad-Gita är bara en bok i hinduernas omfattande samling av heliga skrifter. Några av dessa skrifter (Vedaböckerna, Brahmanas och Upanishaderna) betraktas som śruti (”hörda”) och anses därför vara direkt uppenbarade heliga skrifter. Andra, till exempel de episka diktverken och Puranas, är smriti (”ihågkomna”) och således skrivna av människor, även om de tillkommit genom uppenbarelse. Ett exempel är Manusmriti (Manus lag), där hinduernas religiösa och sociala lag finns skriven och grunden till kastväsendet finns förklarad. Vilka är några av de trosuppfattningar som har uppstått genom dessa hinduiska skrifter?

Läror och uppförande — ahimsa och varna

15. a) Definiera ahimsa, och förklara hur jainisterna tillämpar det. b) Hur såg Gandhi på ahimsa? c) Hur skiljer sig sikher från hinduer och jainister?

¹⁵ I hinduismen, liksom i andra religioner, finns det vissa grunduppfattningar som påverkar tänkandet och det dagliga uppförandet. En framträdande sådan är ahimsa (sanskrit: ahinsa) eller icke-våld, en uppfattning som Mohandas Gandhi (1869—1948), även kallad Mahatma, blev så känd för. (Se sidan 113.) På grundval av denna filosofi förutsätts hinduer inte döda eller öva våld mot andra varelser, vilket är en av anledningarna till att de dyrkar vissa djur, till exempel kor, ormar och apor. De striktaste representanterna för denna lära om ahimsa och respekt för livet är de som följer jainismen eller jinismen (som grundades på 500-talet f.v.t.), de vilka går barfota och till och med bär munskydd för att inte av misstag svälja någon insekt. (Se sidan 104 och fotot på sidan 108.) Sikherna däremot är kända för sin krigartradition, och Singh, som är ett vanligt efternamn bland dem, betyder lejon. — Se sidorna 100, 101.

16. a) Hur betraktar de flesta hinduer kastväsendet? b) Vad sade Gandhi om kastväsendet?

¹⁶ En sida av hinduismen som är allmänt känd är varna, dvs. kastväsendet, vilket indelar samhället i fasta och bestämda klasser. (Se sidan 113.) Man kan inte undgå att lägga märke till att det hinduiska samhället fortfarande är uppdelat i sådana skikt på grund av detta kastväsen, trots att buddister och jainister tar avstånd från det. Men precis som det råder rasdiskriminering i Förenta staterna och andra länder, är kastväsendet djupt inrotat i det indiska psyket. Det är på sätt och vis en sådan form av klasstänkande som man i mindre skala fortfarande kan finna i det brittiska samhället och i andra länder. (Jakob 2:1—9) I Indien föds man således in i ett strängt kastväsen, och det är nästan omöjligt att ta sig ur det, och den genomsnittlige hindun gör inte ens ett försök att komma ur det. Han betraktar det som sin förutbestämda, oundvikliga lott i livet, följden av det han gjort i ett tidigare liv, dvs. karma. Men hur uppstod då kastväsendet? Vi måste återigen gå tillbaka till hinduisk mytologi.

17, 18. Hur uppkom kastväsendet, enligt hinduisk mytologi?

¹⁷ Enligt hinduisk mytologi fanns det ursprungligen fyra stora kaster grundade på Purushas, mänsklighetens urfaders, kroppsdelar. I en av hymnerna i Rigveda heter det:

”När så de Puruṣa [Purusha] fördelt, hur blev han omgestaltad då?

Vad blev hans armar och hans mun? Och skänklarna och fötterna?

Brahmanen [den högsta kasten] uppstod ur hans mun, hans armar blev rājanya,

och vāiçya [vaisya] kom ur skänklarna, ur fötterna kom çūdra-kast [sudra-kast].” — Främmande religionsurkunder.

¹⁸ De prästerliga brahmanerna, den högsta kasten, antogs alltså ha kommit från Purushas mun, delen högst upp. Den makthavande eller krigförande klassen (kshatriya eller rajanya) kom från hans armar. Handels- och jordbrukarklassen, kallad vaisya eller vaishya, kom från hans lår eller skänklar. En lägre kast, sudra eller shudra, dvs. arbetarklassen, kom från delen längst ner på kroppen, hans fötter.

19. Vilka andra kaster har uppstått?

¹⁹ Under århundradenas gång har ännu lägre kaster uppstått, de utstötta och kastlösa, eller som Mahatma Gandhi lite välvilligare kallade dem, harijans eller ”Guds (Vishnus) barn”. Det har sedan år 1948 varit förbjudet att vara kastlös i Indien, men trots det finns det fortfarande sådana, och de har mycket svårt att klara sig.

20. Vilka andra aspekter på kastväsendet finns det?

²⁰ Med tiden ökades antalet kaster för att passa praktiskt taget alla yrken och hantverk i det indiska samhället. Detta gamla kastväsen, som håller var och en på hans eller hennes plats i samhället, är i själva verket också rasistiskt och ”gäller klart åtskilda rastyper som varierar från vad som kallas den [ljushyade] ariska till den [mörkhyade] fördravidiska”. Varna, dvs. kast, betyder ”färg”. ”De tre första kasterna var arier, det renaste folket; den fjärde kasten, som bestod av mörkhyade urinnevånare, var icke-arier.” (Donald A. Mackenzie: Myths and Legends Series—India [Myter och legender — Indien]) Man kan konstatera att Indiens kastväsen, förstärkt av den religiösa läran om karma, har hållit miljoner människor fångna i ständig fattigdom och orättvisa.

Tillvarons otillfredsställande kretslopp

21. Hur påverkar karma en människas öde, enligt Garuda Purana?

²¹ En annan grundlära som påverkar hinduernas etik och uppförande, och en av de viktigaste, är den som gäller karma. Den går i princip ut på att allt man gör får antingen positiva eller negativa följder; ens handlingar avgör varje tillvaro för själen i dess vandring eller reinkarnering. Som det förklaras i Garuda Purana:

”Människan är skaparen av sitt eget öde, och även som foster står hon under inflytande av de handlingar som hon gjort under en tidigare existens. Vare sig en människa är innesluten i ett bergsfäste eller vaggar omkring på havet, vare sig hon sitter säker i sin moders knä eller hålles högt över hennes huvud, kan hon aldrig fly från verkningarna av sina egna tidigare handlingar. ... Vad som skall hända en människa vid en särskild ålder eller tidpunkt kommer helt visst att drabba henne då och på den dagen.”

Det heter vidare i Garuda Purana:

”Den kunskap en människa skaffat sig i sin tidigare födelse, den förmögenhet hon gett bort i välgörenhet i sitt tidigare liv och de gärningar hon utfört i en tidigare inkarnation går före hennes själ i dess tillfälliga boning.”

22. a) Hur skiljer sig hinduismens uppfattning om vad som händer själen efter döden från den man har i kristenheten? b) Vad lär bibeln om själen?

²² På vad vilar denna trosuppfattning? Den odödliga själen är livsnerven i läran om karma, och karma är det som skiljer hinduismens syn på själen från kristenhetens. Hindun tror att varje människas själ, jīva eller prān,b passerar genom många reinkarnationer och möjligen också ”helvetet”. Den måste sträva efter att förena sig med den ”Högsta verkligheten”, även kallad Brahman eller Brahm (inte att förväxla med hinduernas gud Brahma). Enligt kristenhetens läror, däremot, kan själen komma till himmelen, helvetet, skärselden eller limbus, beroende på vilken av kristenhetens kyrkor man tror på. — Predikaren 9:5, 6, 10; Psalm 146:4.

23. Hur påverkar karma en hindus syn på livet? (Jämför Galaterna 6:7—10.)

²³ Hinduerna har en benägenhet att vara fatalistiska på grund av sin tro på karma. De tror att deras nuvarande status och levnadsförhållanden är en följd av hur de har levt i ett tidigare liv och därför är vad de förtjänar, antingen det är gott eller dåligt. En hindu kan försöka skaffa sig en bättre meritlista, så att hans nästa liv kanske blir lite drägligare. Han har därför lättare att acceptera sin lott i livet än vad en västerlänning har. Hindun ser allt som resultatet av lagen om orsak och verkan i förhållande till sitt tidigare liv, dvs. principen att man får skörda vad man har sått i ett förmodat tidigare liv. Denna tro grundar sig naturligtvis på förutsättningen att människan har en odödlig själ som vandrar vidare in i ett annat liv — som människa, djur eller växt.

24. Vad är moksha, och hur tror hindun att han kan uppnå detta?

²⁴ Vad är således slutmålet, enligt hinduernas tro? Att uppnå moksha, som betyder befrielse eller frigörelse från det malande hjulet av återfödelser och olika liv. Det är alltså fråga om räddning undan en förkroppsligad tillvaro, inte för kroppen, utan för ”själen”. ”Då moksha — befrielsen från återfödelsernas långa kedja — är varje hindus mål, utgör döden på sätt och vis den största händelsen i hans liv”, säger en kommentator. Moksha kan man uppnå genom att följa olika margas eller vägar. (Se sidan 110.) Ja, tänk så mycket i denna religiösa lära som vilar på den forntida babyloniska läran om den odödliga själen!

25. Hur skiljer sig hinduns syn på livet från den som ges i bibeln?

²⁵ Men enligt bibeln är detta förakt och denna ringaktning för det materiella livet diametralt motsatt Jehova Guds ursprungliga uppsåt med mänskligheten. När han skapade det första människoparet, var hans avsikt att de skulle leva ett lyckligt, glädjerikt liv på jorden. Så här sägs det i bibeln:

”Och Gud grep sig an med att skapa människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne; till mankön och kvinnkön skapade han dem. Dessutom välsignade Gud dem, och Gud sade till dem: ’Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er, och råd över havets fiskar och himlarnas flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig på jorden.’ ... Därpå såg Gud på allt som han hade gjort, och se! det var mycket gott.” (1 Moseboken 1:27—31, NW)

Enligt bibelns profetior närmar sig en tid då frid och rättvisa skall råda över jorden, en tid då varje familj kommer att ha en egen tillfredsställande bostad och människors eviga lott kommer att vara hälsa och liv i fullkomlighet. — Jesaja 65:17—25; 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:1—4.

26. Vilken fråga behöver nu besvaras?

²⁶ Nästa fråga att besvara är: Vilka gudar måste en hindu behaga för att få en god karma?

Hinduernas värld av gudar

27, 28. a) Vilka gudar ingår i hinduernas trimurti? b) Vilka är deras makor eller gemåler? c) Nämn några andra hinduiska gudar och gudinnor.

²⁷ Även om man inom hinduismen kan göra anspråk på att ha flera miljoner gudar, är det i praktiken bara vissa favoritgudar som deras dyrkan kretsar kring i olika sekter inom hinduismen. Tre av de mest framstående gudarna ingår i vad hinduerna kallar trimurti, en treenighet eller triad av gudar. — Beträffande vilka andra gudar hinduerna dyrkar, se sidorna 116, 117.

²⁸ Triaden består av skaparen Brahma, uppehållaren Vishnu och förstöraren Śiva, och var och en av dem har åtminstone en maka eller gemål. Brahma är gift med Sarasvati, kunskapens gudinna. Vishnus maka är Lakshmi, medan Śivas första maka var Sati, som begick självmord. Hon var den första kvinna som lät bränna sig på bål och blev på så sätt den första satin. Tusentals hinduiska änkor har under århundradenas lopp följt hennes mytologiska exempel och låtit sig brännas tillsammans med sin döde man på bål, även om den seden nu är olaglig. Śiva har också en annan maka som är känd under flera olika namn och titlar. Som den goda gudinnan är hon Parvati och Uma, men också Gauri, den gyllene gudinnan, men som den skräckinjagande gudinnan är hon Durga eller Kali.

29. Hur betraktas Brahma av hinduerna? (Jämför Apostlagärningarna 17:22—31.)

²⁹ Trots att Brahma är en centralfigur i den hinduiska mytologin, intar han inte någon viktigare plats i genomsnittshinduns gudsdyrkan. Det är faktiskt mycket få tempel som är tillägnade honom, trots att han kallas Brahma, skaparen. Enligt den hinduiska mytologin fick en högsta gud, ett högsta upphov eller väsen, i uppgift att skapa det materiella universum, nämligen Brahman eller Brahm, som identifieras med den heliga stavelsen OM eller AUM. Alla tre medlemmarna av triaden anses vara delar av detta ”väsen”, och alla andra gudar betraktas som olika uppenbarelser av dem. Vilken gud man än tillber som den högste så anses den guden vara den alltomspännande. Så även om hinduerna öppet dyrkar miljoner gudar, erkänner de flesta bara en sann gud, som kan framträda i många gestalter: i form av en man, en kvinna eller till och med ett djur. Därför är hinduiska lärde snabba att påpeka att hinduismen i själva verket är monoteistisk, inte polyteistisk. Men enligt senare tids vediskt tänkande har tron på en högsta gud förkastats och ersatts med tron på en opersonlig gudomlig princip eller verklighet.

30. Vilka är några av Vishnus avatarer eller inkarnationer?

³⁰ Vishnu, en god gud, en solens och världsalltets gud, är den som anhängarna av vaishnavismen låter sin gudsdyrkan kretsa kring. Han uppenbarar sig i tio avatarer eller inkarnationer, däribland som Rama, som Krishna och som Buddha.c En annan avatara är Vishnu Narayana, ”avbildad som människa sovande på den hopringlade ormen Shesha eller Ananta, flytande på världsalltets vatten tillsammans med sin maka, gudinnan Lakshmi, som sitter vid hans fötter, medan guden Brahma stiger upp ur en lotusblomma som växer ut från Vishnus navel”. — The Encyclopedia of World Faiths.

31. Vad för slags gud är Śiva?

³¹ Śiva, också allmänt kallad Mahesha (suverän herre) och Mahadeva (stor gud), är hinduismens näst störste gud, och den gudsdyrkan som ägnas honom kallas saivism. Han beskrivs som ”den store asketen, mästeryogin som sitter djupt försjunken i meditation på Himalayas sluttningar, insmord med aska på kroppen och hela huvudet fullt av flätor”. Han är också känd ”för sin eroticism, som alstringskraftens förmedlare och skapelsens suveräne herre, Mahadeva”. (The Encyclopedia of World Faiths) Śiva tillbes med hjälp av linga, dvs. fallossymbolen. — Se foton på sidan 99.

32. a) I vilka former uppenbarar sig gudinnan Kali? b) Hur har ett engelskt ord sin upprinnelse i dyrkan av henne?

³² I likhet med många andra världsreligioner har hinduismen en övergudinna, som kan vara antingen tilldragande eller skräckinjagande. I sin mera behagliga form kallas hon Parvati och Uma, men i sin mer skräckinjagande form framträder hon som Durga eller Kali, en blodtörstig gudinna som njuter av blodiga offer. Som modergudinnan, Kali Ma (svarta jordmodern), är hon den främsta guden för shaktisekten. Hon avbildas naken ner till höfterna bärande prydnader i form av lik, ormar och dödskallar. I forna tider offrades strypta människor till henne av troende som kallades thugi, och det är härifrån som det engelska ordet ”thug” (”bandit” eller ”mördare”) kommer.

Hinduismen och floden Ganges

33. Varför är Ganges helig för hinduer?

³³ Vi kan inte tala om hinduismens gudavärld utan att nämna dess heligaste flod — Ganges. Mycket i hinduisk mytologi är direkt förbundet med floden Ganges eller Ganga Ma (Moder Ganga), som hängivna hinduer kallar den. (Se kartan på sidan 123.) De läser upp en bön som innehåller 108 olika namn på floden. Varför vördas Ganges så av uppriktiga hinduer? Därför att den är så nära förbunden med deras möjligheter att överleva dag för dag och med deras forntida mytologi. De tror att den tidigare fanns i himlen och var Vintergatan. Men hur kom den då att bli en flod?

34. Hur kom floden Ganges till, enligt en variant av den hinduiska mytologin?

³⁴ De flesta hinduer skulle med vissa variationer förklara det så här ungefär: Maharajah Sagara hade 60.000 söner som dödades av Kapilas eld. Kapila var en uppenbarelseform av Vishnu. Deras själar skulle dömas till helvetet om inte gudinnan Ganga kom ner från himlen för att rena dem och befria dem från förbannelsen. Bhagīratha, ett barnbarnsbarn till Sagara, lade sig ut för dem hos Brahma och bad att den heliga Ganga skulle få komma ner till jorden. I en skildring heter det vidare: ”Ganga svarade. ’Jag är en sådan mäktig ström att jag skulle bryta sönder jordens grundvalar.’ [Bhagīratha] gick då, efter tusen års botgöring, till guden Shiva, den störste av alla asketer, och övertalade honom att stå högt ovan jorden mitt ibland Himalayas klippor och is. Shiva hade många flätor på huvudet, och han lät Ganga dundra ner från himlen i sina lockar, vilka tog upp och mildrade den stöt som hotade jorden. Ganga rann då stilla och mjukt ner på jorden och flöt ner från bergen och ut över slätterna och förde med sig vatten och därmed liv till den torra jorden.” — Sir Edmund Hillary: From the Ocean to the Sky (Från oceanen till himlen).

35. Hur förklarar de som följer Vishnu att floden finns?

³⁵ De som följer Vishnu har en något annorlunda version av hur Ganges kom till. Enligt en forntida text, Vishnu Purana, är deras version:

”Från denna region [Vishnus heliga säte] utgår floden Ganges, som tar bort alla synder. ... Hon utgår från nageln på Vishnus stortå på vänster fot.”

Eller som Vishnus efterföljare säger på sanskrit: ”Visnu-padabja-sambhuta”, som betyder ”Född av Vishnus lotuslika fot”.

36. Vad tror hinduerna om den kraft Ganges’ vatten besitter?

³⁶ Hinduerna tror att Ganges har makt att befria, rena och bota troende. I Vishnu Purana heter det:

”De heliga, som har renats genom att bada i den här flodens vatten och vars sinnen är hängivna Kesava [Vishnu], får slutlig befrielse. Den heliga floden renar dag för dag alla varelser, när de hör om, längtar efter, ser, vidrör, badar i eller lovsjunger den. Och de som bor även en bit ifrån och som ... utropar ’Ganga och Ganga’ befrias från de synder de begått under sina tre tidigare liv.”

I Brahmandapurana heter det:

”De som badar gudfruktigt en gång i Gangas rena strömmar, deras stammar skyddar hon mot hundratusentals faror. Synder som lagrats upp i generationer utplånas. Man blir omedelbart renad bara genom att bada i Ganga.”

37, 38. Varför vallfärdar miljoner hinduer till Ganges?

³⁷ Indier vallfärdar till floden för att förrätta puja, sin form av gudsdyrkan, genom att offra blommor, mässande rabbla upp böner och av en präst ta emot tilakan, dvs. det röda eller det gula märket på pannan. Sedan vadar de ut i vattnet för att bada. Många dricker dessutom vattnet, trots att det är svårt förorenat av sopor, kemikalier och lik. Likväl är Ganges så andligt tilldragande att miljoner indier strävar efter att åtminstone en gång få bada i sin ”heliga flod”, förorenad eller ej.

³⁸ Andra för ner kropparna av sina nära och kära till strandkanten för att bränna dem på bål och sedan strö ut askan i floden. De tror att detta garanterar den hädangångna själen evig lycka. De som är alltför fattiga för att kunna bränna den döde på bål skjuter ut den svepta kroppen i floden, där den angrips av asätande fåglar eller bara löses upp. Detta får oss att fråga: Vad, utöver vad vi redan gått igenom, lär hinduismen om livet efter döden?

Hinduismen och själen

39, 40. Vad säger en hinduisk kommentator om själen?

³⁹ I Bhagavad-Gita får vi detta svar:

”Då själen, kroppens furste, genomgått dess barndom, ungdom, mandom och förfall, då drar han hädan i en annan kropp.” — Kapitel 2, text 12 (N. Runebergs översättning).

⁴⁰ En hinduisk kommentar till denna text lyder: ”Eftersom varje levande väsen är en enskild själ, ändras vars och ens kropp i varje ögonblick och tar ibland gestalten av ett barn, ibland av en ungdom och ibland av en gammal människa — trots att samma ande-själ finns där och inte undergår någon förändring. Denna enskilda själ ändrar slutligen kroppen själv genom att vandra från en kropp till en annan, och eftersom den säkert får en annan kropp i nästa födelse — antingen materiell eller andlig — har Arjuna ingen orsak att klaga med anledning av döden.”

41. Vilken skillnad måste göras beträffande själen, enligt bibeln?

⁴¹ Lägg märke till att det i kommentaren heter att ”varje levande väsen är en enskild själ”. Det stämmer med vad som sägs i 1 Moseboken 2:7 (NW) i bibeln:

”Och Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.”

Men en viktig skillnad måste göras: Är människan en levande själ med alla dess funktioner och möjligheter, eller har hon en själ skild från hennes kroppsliga funktioner? Är människan en själ, eller har hon en själ? Följande citat klargör vilken uppfattning hindun har.

42. Hur skiljer sig hinduismens lära om själen från bibelns?

⁴² I kapitel 2, text 17, i Bhagavad-Gita heter det:

”Men förgängligt, vet, är det, som genomtränger alltet här: och detta oförgängliga [själen] förstörs av ingen någonsin.” — K. F. Johanssons översättning i Främmande religionsurkunder.

Denna text förklaras sedan:

”Varenda kropp har en enskild själ i sig, och tecknet på att själen finns där är individens medvetande.”

Hinduismen lär således att människan har en själ, medan bibeln lär att hon är en själ. Det är en oerhörd skillnad, och det påverkar djupt de läror som är en följd av dessa uppfattningar. — 3 Moseboken 24:17, 18, NW.

43. a) Varifrån kommer läran om den odödliga själen? b) Vad har den läran lett till?

⁴³ Läran om den odödliga själen kommer ursprungligen från det forntida Babylons osunda religiösa kunskapsdamm. Den leder helt logiskt till de olika uppfattningar om livet efter döden som kommer till synes i de läror man finner i så många religioner — reinkarnation, himmel, helvete, skärseld, limbus osv. För hindun är himlen och helvetet några slags mellanstationer där själen får vänta tills den når fram till sin nästa reinkarnation. Något som är särskilt intressant är hinduns uppfattning om helvetet.

Hinduernas lära om helvetet

44. Hur vet vi att hinduismen lär att det finns ett helvete där människor plågas i medvetet tillstånd?

⁴⁴ En text i Bhagavad-Gita lyder:

”Åt dem beskärd är vistelse i helvetet, Janardana (Kṛṣṇa) [Krishna], som gått förlustiga de helga släktens bruk, så ha vi lärt.” (K. F. Johanssons översättning i Främmande religionsurkunder) — Kapitel 1, text 44.

En kommentar lyder: ”De som är mycket syndfulla under sitt jordiska liv måste gå igenom olika slags straff på helvetesplaneter.” Men det är en viss skillnad mellan hinduismens helvetestro och kristenhetens tro på evig plåga i ett brinnande helvete: ”Detta straff ... är inte evigt.” Men vad är då egentligen hinduernas helvete?

45. Hur beskrivs plågorna i hinduismens helvete?

⁴⁵ Följande beskrivning av en syndares öde är hämtat från Markandeya Purana:

”Sedan lägger Yamas [dödsgudens] sändebud kvickt hemska rännsnaror om honom och drar honom söderut, darrande av spöslaget. Gallskrikande i en skräckinjagande och olycksbådande ton dras han sedan av Yamas sändebud genom svår terräng med [växten] kusa, törnbuskar, myrstackar, nålar och stenar, med eld flammande på vissa ställen och marken full med hål, stekt av solens hetta och bränd av dess strålar. Syndaren får gå till Yamas hus genom en fruktansvärd gång dragen av de förskräckliga sändebuden och äten av hundratals sjakaler. ...

När hans kropp bränns, förnimmer han starkt hur han bränns; och när hans kropp utsätts för hugg och slag, känner han stor smärta.

Hans kropp förintas på detta sätt, en varelse som, även om den går in i en annan kropp, lider eviga kval på grund av sina onda handlingar. ...

För att hans synder sedan skall tvättas bort förs han in i ett annat sådant helvete. När syndaren så har gått igenom alla helvetena, får han leva som ett djur. Han får då leva olika liv som mask, insekt och fluga, rovdjur, mygga, elefant, träd, häst, ko och sedan olika andra liv i synd och elände. När han så gått igenom alla dessa liv kan han bli människa och då födas puckelryggig eller ful eller också bli en dvärg eller en chandala puckasa.”

46, 47. Vad sägs det i bibeln om de dödas tillstånd, och vilka slutsatser kan vi dra av det?

⁴⁶ Jämför detta med vad som sägs om de döda i bibeln:

”Ty de levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls, inte heller har de längre någon lön, ty minnet av dem är glömt. Även deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan förgåtts, och de har till obestämd tid ingen del mer i något som helst som måste göras under solen. Allt som din hand finner att göra, gör det med själva din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i sheol, den plats dit du går.” — Predikaren 9:5, 6, 10, NW.

⁴⁷ Om det är så att människan inte har en själ, utan är en själ, som det sägs i bibeln, då finns det naturligtvis inget medvetet liv efter döden. Det finns ingen ”lycksalighet” och inget lidande efter döden. Alla ologiska krångligheter med ”livet efter detta” försvinner.d

Hinduismens rival

48, 49. a) Vilka är några av hinduismens läror? b) Varför har en del ifrågasatt värdet av hinduism? c) Vem trädde fram och utmanade den hinduiska tanken?

⁴⁸ Denna med nödvändighet korta granskning av hinduismen har visat att den är en polyteistisk religion grundad på monoteism — tron på Brahman, den högste guden, det högsta upphovet eller väsendet, symboliserad genom stavelsen OM eller AUM och med många sidor och uppenbarelseformer. Det är också en religion som lär tolerans och uppmuntrar till omtänksamhet mot djur.

⁴⁹ Å andra sidan finns det vissa saker i hinduismen, som läran om karma och orättvisorna i kastväsendet, förutom avgudadyrkan och konflikterna i myterna, som har fått somliga tänkande människor att ifrågasätta värdet av denna tro. En sådan tvivlare trädde fram i nordöstra Indien år 560 f.v.t. Det var Siddhārtha Gautama. Han införde en ny tro, som inte fick någon framgång i Indien men fick stor framgång på andra ställen, som vi skall se i nästa kapitel. Denna nya tro var buddismen.

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidorna 100, 101]

Sikhism — En reformreligion

Sikhism, som symboliseras av tre svärd och en cirkel, är en religion som mer än 17 miljoner människor tillhör. De flesta bor i Punjab i Indien. Sikhernas Gyllene tempel ligger mitt i en konstgjord sjö i Amritsar, sikhernas heliga stad. Sikhiska män känns lätt igen på sina blå, vita eller svarta turbaner, som de bär därför att det är en viktig del av deras religionsutövning, liksom det är att de låter håret växa och bli långt.

Ordet sikh (hindi) betyder ”lärjunge”. Sikherna är lärjungar till sin grundare, gurun Nānak, och följer de läror som införts av de tio guruer (Nānak och nio andra efter honom), vars skrifter finns i sikhernas heliga bok, Guru Granth Sahib. Den här religionen kom till i början av 1500-talet, då gurun Nānak ville ta det bästa i hinduismen och islam och bilda en sammanslagen religion.

Nānaks mission kan uttryckas i en enda mening: ”Eftersom det bara finns en Gud, och han är vår Fader, måste vi alla vara bröder.” Sikherna tror på bara en Gud och förbjuder bruk av avgudar, precis som muslimerna. (Psalm 115:4—9; Matteus 23:8, 9) De följer den hinduiska traditionen att tro på en odödlig själ, reinkarnation och karma. Sikhernas gudstjänstlokal kallas gurdwara. — Jämför Psalm 103:12, 13; Apostlagärningarna 24:15.

Ett av gurun Nānaks stora bud var: ”Kom alltid ihåg Gud, upprepa hans namn.” Gud omtalas som ”den Sanne”, men inget namn anges. (Psalm 83:17—1916—18, NW) Ett annat bud var: ”Dela med dig av din förtjänst åt de mindre lyckligt lottade.” I enlighet med detta bud finns det en langar, ett gratiskök, i alla sikhtempel, där människor av alla slag kan äta gratis. Det finns även rum som resande gratis kan bo i över natten. — Jakob 2:14—17.

Den siste gurun, Gobind Singh (1666—1708), införde ett sikhiskt brödraskap kallat khālsa, som följer vad som kallas de fem k:na, vilka är: kesh, oklippt hår, som symboliserar andlighet; kangha, en kam i håret, som symboliserar ordning och disciplin; kirpan, ett svärd, som betecknar värdighet, mod och självuppoffring; kara, ett stålarmband, som symboliserar enighet med Gud; kachh, underkläder i form av shorts, som bärs som tecken på anspråkslöshet och som symbol för moralisk återhållsamhet. — Se The Encyclopedia of World Faiths, sidan 269.

[Bild]

Sikhernas Gyllene tempel i Amritsar i Punjab i Indien

[Bilder]

Den blå turbanen betyder ett sinne så vidsträckt som himlen, utan plats för fördomar

Den vita turbanen betyder en from person som lever ett exemplariskt liv

Den svarta turbanen är en påminnelse om britternas förföljelse av sikherna år 1919

Andra färger är en smaksak

[Bild]

Vid ceremonier berättar sikhprästen om de heliga vapnens historia

[Ruta/Bilder på sidan 104]

Jainism — självförnekelse och icke-våld

Den här religionen, med sitt gamla indiska hakkors, svastika, som symbol, grundades på 500-talet f.v.t. av den förmögne indiske fursten Nataputta Vardhamāna, mera känd som Vardhamana Mahāvīra (en titel som betyder ”stor man” eller ”stor hjälte”). Han övergick till att leva ett självförnekande och asketiskt liv. Naken började han vandra för att söka kunskap ”i byarna och på slätterna i centrala Indien i sin strävan att bli befriad från födelsens, dödens och återfödelsens kretslopp”. (John B. Noss: Man’s Religions) Han trodde att själen kunde bli frälst enbart genom extrem självförnekelse och självdisciplin och en sträng tillämpning av ahimsa, dvs. att inte ta till våld mot någon enda varelse. Han gick till sådan ytterlighet när det gäller ahimsa att han bar en mjuk kvast med vilken han milt och vänligt kunde sopa undan alla de insekter som eventuellt kom i hans väg. I hans respekt för livet ingick också att han skulle bevara sin själ ren och ostrafflig.

Hans nutida efterföljare lever ett snarlikt liv i självförnekelse och respekt för alla andra varelser, i ett försök att förbättra sin karma. Vi ser återigen vilken kraft tron på själens odödlighet har på människors liv.

I dag har den här religionen knappt fyra miljoner anhängare, och de flesta av dem bor i Bombay och Gujarat i Indien.

[Bild]

En jainist som tillber vid foten av den 17 meter höga bilden av den helige Gomateswara i Karnataka i Indien

[Ruta/Bilder på sidorna 106, 107]

Kortfattad förklaring av hinduiska ord

ahimsa (sanskrit: ahinsa) — icke-våld; att inte skada eller döda något. Grundtanken bakom hinduernas vegetarianism och respekt för djur

ashram — en helgedom eller en plats där en guru (andlig ledare) undervisar

ātman — ande; förbunden med det som är odödligt. Översätts ofta felaktigt med själ. Se jīva

avatara — en uppenbarelseform eller inkarnation av en hinduisk gud

bhakti — hängivenhet för en gud, vilket leder till frälsning

bindi — ett rött märke som gifta kvinnor har på pannan

brahman — den prästerliga och högsta kasten; även den yttersta verkligheten. Se sidan 116

dharma — den yttersta lagen för allting; det som avgör det rätta eller felaktiga i olika handlingar

ghat — trappa eller avsats vid en flod

guru — lärare eller andlig ledare

harijan — medlem av de kastlösa; betyder ”Guds folk”, ett namn som Mahatma Gandhi gav dem i medlidsamhet

japa — tillbedjan av Gud genom upprepande av ett av hans namn; en mala, ett radband med 108 pärlor, används för att hålla räkningen

jīva (eller prān, prāni) — den egna själen eller varelsen

karma — principen att varje handling får antingen positiva eller negativa följder i nästa liv i själavandringen

kshatriya — de utbildades, styrandes och krigandes klass; den näst högsta kasten

mahant — helig man eller lärare

mahatma — hinduiskt helgon, från maha, hög eller stor, och ātman, ande

mantra — en helig formel som tros ha magisk kraft. Den används när någon invigs i en sekt, och den rabblas upp i böner och besvärjelser

maya — världen som illusion

moksha eller mukti — frigörelse från återfödelsens kretslopp; slutet på själens vandring. Även kallad nirvana, individens uppgående i det högsta väsendet, Brahman

OM, AUM — en stavelse eller ett uttryck som symbol för Brahman använt för meditation; ljudet anses vara den mystiska vibrationen; används som helig mantra

paramatman — världsanden, den universella ātman eller Brahman

puja — gudsdyrkan

sadhu — helig man; asket eller yogi

samsara — den vandring en evig, oförstörbar själ gör

Shakti (Śakti) — en guds kvinnliga kraft eller maka, särskilt Śivas gemål

sraddha — viktiga riter för att hedra förfäder och hjälpa bortgångna själar att uppnå moksha

sudra — arbetare, den lägsta av de fyra huvudkasterna

swami — lärare eller högre andlig ledare

tilaka — ett märke på pannan som symboliserar kvarhållandet av minnet av Herren i alla hans aktiviteter

trimurti — den hinduiska triaden bestående av Brahma, Vishnu och Śiva

Upanishaderna — hinduismens tidiga heliga poetiska skrifter. Även kallad Vedanta, slutet på Vedaböckerna

vaisya — köpmännens och jordbrukarnas klass; tredje gruppen i kastväsendet

Vedaböckerna — hinduismens tidigaste heliga poetiska skrifter

yoga — från roten yuj, som betyder förena eller oka; går ut på att individen skall förena sig med det universella gudaväsendet. Populärt kallad meditationsdisciplin och inbegriper full behärskning av kroppsställningen och andningen. Hinduismen erkänner åtminstone fyra huvudvägar eller stora yoga-skolor. Se sidan 110

[Bilder]

Från vänster: Hinduisk mahant; sadhu, som står och mediterar; guru från Nepal

[Ruta på sidan 110]

Fyra vägar till moksha

Den hinduiska tron erbjuder åtminstone fyra sätt att uppnå moksha, dvs. befrielse för själen. Dessa är kända som yogas eller mārgas, dvs. vägar till moksha.

1. Karma-yoga — ”Handlingens väg eller karma-yoga, handlingsdisciplin. Karma-mārga betyder i grund och botten att man utför sin dharma enligt sin plats i livet. Vissa saker krävs av alla, till exempel ahimsa och avhållsamhet från alkohol och kött, men varje individs speciella dharma beror på dennes kast och stadium i livet.” — Great Asian Religions (Stora asiatiska religioner).

Denna karma utförs strikt inom kastens gränser. Renheten inom kasten vidmakthålls genom att man varken gifter sig eller äter utanför sin kast, som bestämdes av ens karma i en tidigare tillvaro. Därför betraktar man inte sin kast som orättvis, utan som ett arv från en tidigare inkarnation. Enligt hinduisk filosofi är inte män och kvinnor helt jämlika. De är uppdelade i kast, kön och också färg. Ju ljusare hudfärg, desto högre kast, är den allmänna regeln.

2. Jñāna-yoga — ”Kunskapens väg eller jñāna-yoga, kunskapsdisciplin. Jñāna-mārga ger i kontrast till handlingens väg, karma-mārga, med dess föreskrivna plikter för varje tillfälle i livet, en filosofisk och psykologisk väg till kunskap om det egna jaget och om universum. Att vara, inte att göra, är nyckeln till jñāna-mārga. [Kursiverat av oss] Av största betydelse är att den här vägen gör moksha möjlig i det här livet för dess utövare.” (Great Asian Religions) Den vägen inbegriper introspektiv, själviakttagande, yoga, avståndstagande från världen och ett asketiskt liv. Den är uttrycket för självbehärskning och självförnekelse.

3. Bhakti-yoga — ”Den populäraste formen av hinduisk tradition i dag. Det här är hängivenhetens väg, bhakti-mārga. I kontrast till karma-mārga ... är den här vägen lättare, spontanare och kan följas av alla oberoende av kast, kön eller ålder. ... [Den] tillåter mänskliga känslor och begär att flöda fritt och inte att övervinnas av yogaasketism. ... [Den] består uteslutande av hängivenhet för gudaväsen.” Och det finns traditionsenligt 330 miljoner sådana att vörda. Att veta är att älska, enligt denna tradition. Ja, bhakti betyder ”emotionell hängivenhet för ens utvalde gud”. — Great Asian Religions.

4. Rāja-yoga — En metod bestående av ”särskilda kroppsställningar och andningsmetoder och ett rytmiskt upprepande av de rätta tankeformlerna”. (Man’s Religions) Den består av åtta steg.

[Ruta/bild på sidan 113]

Mahatma Gandhi och kastväsendet

”Icke-våld är min första trosartikel och också min sista.” — Mahatma Gandhi, 23 mars 1922.

Mahatma Gandhi, en ledare som är berömd för att utan våld ha hjälpt Indien att uppnå självständighet från Storbritannien (beviljades år 1947) och också för att ha fört en kampanj för att förbättra levnadsvillkoren för miljoner medhinduer. Som den indiske professorn M. P. Rege förklarar: ”Han förkunnade ahimsa (icke-våld) som det fundamentala moralvärdet, vilket av honom tolkades som omsorg om varje människas värdighet och välbefinnande. Han förnekade de hinduiska skrifterna som auktoritet, då lärorna i dem stred mot ahimsa, han kämpade tappert för att få bort det kastlösa ståndet och det hierarkiska kastväsendet och han verkade för kvinnans jämlikhet på alla områden i livet.”

Vad hade Gandhi för syn på de kastlösas levnadsvillkor? I ett brev till Jawaharlal Nehru, daterat den 2 maj 1933, skrev han: ”Harijanrörelsen är för stor för enbart en intellektuell satsning. Det finns inget så uselt i världen, och ändå kan jag inte lämna religionen och därför inte heller hinduismen. Mitt liv skulle bli en börda om jag inte hade hinduismen. Jag älskar kristendom, islam och många andra trosuppfattningar genom hinduism. ... Men jag kan inte tolerera den med dess kastlöshet.” — The Essential Gandhi (Den verklige Gandhi).

[Bild]

Mahatma Gandhi (1869—1948), vördad hinduledare och lärare i ahimsa

[Ruta/bilder på sidorna 116, 117]

Några av hinduismens gudar och gudinnor

Aditi — gudarnas mor; himlens gudinna; den Oändliga

Agni — eldguden

Brahma — Skaparen, skapelsens princip i universum. En av gudarna i trimurti (triad)

Brahman eller Brahm — den Högste, universums allt uppfyllande väsen, representerad genom ljudet OM eller AUM. (Se symbolen här ovan.) Omtalas också som atman. En del hinduer betraktar brahman som en opersonlig gudomlig princip eller som den yttersta verkligheten

Buddha — Gautama, buddismens grundare; hinduerna betraktar honom som en inkarnation (avatara) av Vishnu

Durga — Śivas maka eller Śakti och identisk med Kali

Ganesa (Ganesha) — Śivas elefanthövdade gudason, hindrens herre, lyckans gud. Även kallad Ganapati och Gajanana

Ganga — gudinna, en av Śivas gemåler och en personifikation av floden Ganges

Hanuman — apgud och hängiven följeslagare till Rama

Himalaya — snöns boning, Parvatis far

Kali — Śivas svarta gemål (Śakti) och blodtörstig gudinna. Ofta avbildad med en stor röd tunga som hänger ut

Krishna — den lekfulle åttonde inkarnationen av Vishnu och guden i Bhagavad-Gita. Med gopierna eller mjölkerskorna hade han kärleksförhållanden

Lakshmi — skönhetens och lyckans gudinna; Vishnus gemål

Manasa — ormgudinna

Manu — människosläktets förfader; räddad av en stor fisk från att gå under i floden

Mitra — ljusets gud. Av romarna kallad Mithras

Nandi — tjuren, Śivas åkdon eller transportmedel

Nataraja — Śiva i dansställning omgiven av en ring av eldslågor

Parvati eller Uma — gudinna och gemål till Śiva. Uppenbarar sig också i form av gudinnan Durga eller Kali

Prajapati — universums skapare, skapelsernas herre, gudarnas, demonernas och alla andra skapelsers far. Senare känd som Brahma

Purusha — kosmisk människa. De fyra stora kasterna gjordes av hans kropp

Radha — Krishnas gemål

Rama, Ramachandra — den sjunde inkarnationen av guden Vishnu. I det episka diktverket Ramayana berättas historien om Rama och hans maka Sita

Sarasvati — kunskapens gudinna och gemål till Brahma, Skaparen

Shashti — gudinnan som skyddar kvinnor och barn i samband med förlossningar

Śiva — fruktbarhetens, dödens och förintelsens gud; en av gudarna i trimurti. Hans symbol är treudden och fallosen

Soma — både en gud och en drog; livselixiret

Vishnu — livets uppehållare; tredje guden i trimurti

[Bildkälla]

(Grundat på en förteckning i Mythology—An Illustrated Encyclopedia)

[Bilder]

Medurs uppifrån vänster: Nataraja (dansande Śiva), Sarasvati, Krishna, Durga (Kali)

[Ruta på sidan 120]

Hinduernas flodlegend

”Till Manu [människosläktets förfader och förste laggivare] förde man om morgnarna vatten till att tvätta sig i. ... Under det han tvättade sig, fick han en fisk [Vishnu i sin inkarnation som Matsya] i händerna.

Och den talade till honom orden: ’Håll mig vid liv, och jag vill rädda dig.’ — ’Varifrån skall du rädda mig?’ — ’En flod skall rycka bort alla dessa väsen. Från den vill jag rädda dig.’ — ’Hur skall jag hålla dig vid liv?’”

Fisken informerade Manu om hur den skulle ta hand om honom. ”Då talade han: ’Så och så många år härefter skall en flod komma. Gör dig därför en farkost och vänta på mig. Och när floden höjt sig, då skall du bege dig ombord på farkosten, och jag skall rädda dig.’”

Manu följde fiskens anvisningar, och under floden drog fisken farkosten till ”detta nordliga berg. Då sade fisken: ’Jag har räddat dig. Bind skeppet vid ett träd. Men akta dig, att icke, medan du är på berget, vattnet skiljer dig från jorden! Stig alltså småningom ned, allt efter som vattnet sjunker.’” — Satapatha-Brahmana (enligt K. F. Johanssons översättning i Främmande religionsurkunder); jämför 1 Moseboken 6:9—8:22.

[Karta/Bilder på sidan 123]

(För formaterad text, se publikationen)

Ganges är mer än 2.400 kilometer lång och går från Himalaya till (Calcutta och dess delta i Bangladesh

INDIEN

Calcutta

Ganges

[Bilder]

Ganga Ma, högst upp på Śivas huvud, ringlar sig ner genom hans hår

Hängivna hinduer på en ghat, badande i Ganges vid Varanasi (Benares)

[Bild på sidan 96]

Ganesa, hinduernas elefanthövdade lyckogud, son till Śiva och Parvati

[Bilder på sidan 99]

Lingabilder (fallossymboler) dyrkade av hinduer. Śiva (fruktbarhetens gud) dels inuti en linga och dels med fyra huvuden runt en annan linga

[Bild på sidan 108]

Jainistnunnor som bär mukha-vastrika, ett munskydd, som hindrar insekter från att komma in och bli dödade

[Bild på sidan 115]

Ormdyrkan utövas huvudsakligen i Bengalen. Manasa är ormgudinnan

[Bild på sidan 118]

Vishnu, med sin maka Lakshmi, på den hopringlade ormen Ananta med den fyrhövdade Brahma på en lotusblomma som växt ut från Vishnus navel

Kapitel 6

Buddism — ett sätt att söka upplysning utan Gud

1. a) Hur har buddismen gjort sig märkbar i det västerländska samhället? b) Vad är orsaken till denna utveckling i västvärlden?

BUDDISMEN var obetydligt känd utanför Asien vid sekelskiftet, men den har nu blivit en världsreligion. Ja, många människor i Väst blir ganska förvånade när de finner att buddismen har sådan framgång där de bor. Att det har blivit så beror till stor del på den internationella flyktingströmmen. Det har bildats ganska stora asiatiska invandrargrupper i bland annat Västeuropa, Nordamerika och Australien. Fler och fler immigranter rotar sig i sina nya länder, och för då också med sig sin religion. Samtidigt blir det fler västerlänningar som för första gången i sitt liv konfronteras med buddism. Detta förutom släpphäntheten och den andliga tillbakagången i de traditionella kyrkorna har gjort att en del människor gått över till denna ”nya” religion. — 2 Timoteus 3:1, 5.

2. Var finns buddismens anhängare i dag?

² Enligt 1989 Britannica Book of the Year har buddismen omkring 300 miljoner anhängare över hela världen, och av dessa finns omkring 200.000 i Västeuropa, ungefär lika många i Nordamerika, 500.000 i Latinamerika och 300.000 i Sovjetunionen. Men de flesta finns fortfarande i sådana asiatiska länder som Sri Lanka, Myanmar (Burma), Thailand, Japan, Korea och Kina. Vem var då Buddha? Hur uppstod denna religion? Vilka läror och seder finns inom buddismen?

En fråga om tillförlitlig källa

3. Vilket källmaterial finns om Buddhas liv?

³ ”Vad som är känt om Buddhas liv är huvudsakligen grundat på de kanoniska skrifternas vittnesbörd, av vilka de mest omfattande och uttömmande är skrivna på pali, ett gammalt indiskt språk”, heter det i boken World Religions—From Ancient History to the Present. Vad detta betyder är att det inte finns något källmaterial från hans tid som kan berätta något för oss om Siddhārtha Gautama, grundaren av denna religion, vilken bodde i norra Indien på 500-talet f.v.t. Det är naturligtvis ett problem, men en fråga som är allvarligare är när och hur de ”kanoniska skrifterna” kom till.

4. Hur blev Buddhas äkta lära först bevarad?

⁴ Enligt buddistisk tradition sammanträdde en rådsförsamling av 500 munkar strax efter Gautamas död för att besluta vad som var Mästarens äkta lära. Om ett sådant konsilium verkligen ägt rum har debatterats mycket av forskare och historiker som studerat buddism. Men en sak som är viktig att komma ihåg är att det även i buddistiska skrifter erkänns att den äkta lära som fastställdes inte skrevs ner av lärjungarna, utan lärdes utantill. Det dröjde ganska lång tid innan de heliga skrifterna upprättades.

5. När blev skrifterna på pali nedskrivna?

⁵ Enligt lankesiska krönikor från 300- och 500-talen v.t. skrevs de första av dessa ”kanoniska skrifter” ner på pali under kung Vattagamani Abhayas regering i första århundradet f.v.t. Andra skildringar av Buddhas liv förekom inte i skriven form förrän kanske under första århundradet v.t. eller kanske rentav inte förrän på 400-talet v.t., närmare tusen år efter hans tid.

6. Vilken kritik har riktats mot de ”kanoniska skrifterna”? (Jämför 2 Timoteus 3:16, 17.)

⁶ Således konstateras det i Abingdon Dictionary of Living Religions (Abingdons ordbok om levande religioner): ” ’Biografierna’ är både av sent datum och fyllda av legender och myter, och de äldsta kanoniska skrifterna är produkter av en lång muntlig överföringsprocess som uppenbarligen medfört att de blivit något reviderade och fått många tillägg.” En forskare påstod rentav ”att inte ett ord av den nedskrivna läran med fullständig säkerhet kan tillskrivas Gautama”. Är sådan kritik berättigad?

Buddhas avlelse och födelse

7. Hur kom Buddhas mor att avla honom, enligt buddistiska skrifter?

⁷ Granska följande utdrag ur Jataka, som är en del av Pāli-kanon, och Buddha-charita, en sanskritisk skrift från 100-talet v.t. som handlar om Buddhas liv. Först skildras hur Buddhas mor, drottning Mahā-Māyā, kom att avla honom i en dröm.

”De fyra ärkeänglarna (storkonungarna) lyfte henne upp tillsammans med bädden och bar henne bort till Himālaya-bergen. ... Därefter kom deras hustrur fram till henne, förde henne till Anotatta-sjön och badade henne för att rena henne från varje mänsklig fläck. ... Ej långt därifrån ligger Silverberget, och på dess spets ligger ett gyllene hus. Där redde de henne ett himmelskt läger med huvudgärden åt öster och lade henne ned därpå. Bodhisatta hade blivit en härlig vit elefant. ... Han [gick] hän mot Silverberget. ... Tre gånger vandrade han omkring sin moders läger, med sin högra sida vänd däremot, och berörande hennes högra sida, syntes han liksom ingå i hennes liv. Så blev han avlad (antog han återfödelse) på sista dagen av midsommarfesten.”

8. Vad förutsades när det gällde Buddhas framtid?

⁸ När drottningen berättade drömmen för sin man, kungen, sammankallade han 64 framstående hinduiska präster och gav dem mat och kläder och bad dem göra en uttolkning. Så här svarade de:

”Bliv inte orolig, o konung! ... En son skall du erhålla; om denne väljer en husfaders liv, skall han bli en konung, en världshärskare (cakravartin); men om han uppgiver en husfaders liv och drager sig tillbaka från världen (som munk), skall han bli en buddha och förjaga syndens och okunnighetens moln från denna värld.”

9. Vilka ovanliga händelser sägs ha inträffat efter uttalandet om Buddhas framtid?

⁹ Därefter sägs 32 underverk eller ”goda förebud” ha inträffat:

”Då ... vacklade, darrade, bävade de tiotusen världarna våldsamt. ... Eldarna i alla helveten slocknade; ... sjukdomar upphörde bland människorna; ... alla instrument gav ifrån sig sina toner, utan att någon rörde dem; ... i det stora världshavet blev vattnet sött; ... alla de tio tusen världarna rullade sig ihop och blev till en enda massa av blomsterkransar av största möjliga prakt.”

10. Hur beskrivs Buddhas födelse i buddisternas heliga skrifter?

¹⁰ Sedan kom Buddhas ovanliga födelse i en lund av sālaträd kallad Lumbini-lunden. När drottningen ville ta tag i en gren på det högsta sāla-trädet i lunden, gick trädet henne till mötes och böjde sig ner, så att hon kunde nå grenen. Och medan hon stod och höll grenen, förlöstes hon.

”Bodhisatta kom ut ur moderlivet, som en präst stiger ned från predikstolen, eller som en man går ned från en stege, i det han stod där med utsträckta händer och fötter utan att vara fläckad av orenlighet i följd av sin tillvaro i moderlivet. ...”

Den blivande Buddha ”ställde sig på marken. ... När han på detta sätt överskådat de fyra huvudväderstrecken och de fyra mellanliggande väderstrecken ... , men ändå ej upptäckt någon sin like, utropade han: ’detta är den bästa (nordliga) riktningen’ och gjorde sju stora steg, följd av Mahā-Brahmā, som över honom höll den vita solskärmen. ... Vid det sjunde steget gjorde han halt, och med sin hjältestämma ropade han lejon- (seger-)ropet. ’Jag är den förste i världen; jag är den bäste i världen, jag är den ädlaste i världen. Detta är min sista födelse. Aldrig ges det vidare någon återfödelse!’” — Citaten hämtade från Främmande religionsurkunder.

11. Vilken slutsats har en del forskare kommit fram till när det gäller skildringarna av Buddhas liv i de heliga skrifterna?

¹¹ Det finns också lika utstuderade berättelser om hans barndom, hans möten med unga beundrarinnor, hans vandringar, ja, om nästan allt som hänt honom under hans levnad. Det är kanske inte förvånansvärt att de flesta forskare avfärdar alla dessa skildringar som legender och myter. En tjänsteman vid British Museum antyder rentav att det på grund av den ”stora samlingen legender och under ... är omöjligt att få en historiskt riktig bild av Buddhas liv”.

12, 13. a) Vad sägs det i folksägnen om Buddhas liv? b) Vad erkänns allmänt om tiden för Buddhas födelse? (Jämför Lukas 1:1—4.)

¹² Förutom dessa myter finns det en folksägen om Buddhas liv som är vida spridd. I en nutida skrift, A Manual of Buddhism (Lärobok i buddism), publicerad i Colombo på Sri Lanka, ges följande förenklade skildring:

”Den dag i maj år 623 f. Kr. då det var fullmåne föddes i släkten Sakya i Nepal en indisk prins vid namn Siddhattha Gotama.a Kung Suddhodana var hans far, och drottning Mahā-Māyā var hans mor. Hon dog några få dagar efter det att hon hade fött barnet, och Mahā Pajāpati Gotamī blev hans fostermor.

När han var sexton år, gifte han sig med sin kusin, den vackra prinsessan Yasodharā.

Lyckligt gift levde han sedan i närmare tretton år i lyx, lyckligt ovetande om livets skiften utanför palatsets grindar.

Sanningen gick gradvis upp för honom med tiden. Vändpunkten i hans liv kom när han var 29 år, då också hans son Rāhula föddes. Han betraktade sitt barn som ett hinder, för han insåg att alla utan undantag var underställda födelse, sjukdom och död. Han insåg således hur universell sorgen var och beslöt därför att söka finna ett universalmedel mot denna universella sjukdom bland människor.

Han drog sig därför bort från sina kungliga njutningar och lämnade hemmet en kväll ... , klippte håret, iklädde sig en askets enkla klädnad och vandrade i väg som sanningssökare.”

¹³ Dessa få biografiska uppgifter står helt klart i skarp kontrast till de fantastiska uppgifter som finns i de ”kanoniska skrifterna” och är allmänt godtagna, sånär som på årtalet för hans födelse.

Hur han fick upplysningen

14. Vad var vändpunkten i Gautamas liv?

¹⁴ Vad var ”vändpunkten i hans liv” som nämndes nyss? Den inträffade då han för första gången i sitt liv såg en sjuk människa, en gammal människa och en död människa. Denna upplevelse fick honom att våndas över meningen med livet — Varför föds människor? Är det bara för att lida, bli gamla och sedan dö? Sedan sägs det att han såg en helig man, en man som dragit sig bort från världen på jakt efter sanningen. Detta fick Gautama att överge sin familj, sina ägodelar och sitt furstliga namn och ägna de sex följande åren åt att söka svaret hos hinduiska lärare och guruer, men utan framgång. Enligt berättelserna började han ägna sig åt meditation, fasta, yoga och extrem självförnekelse, men han fann ändå ingen andlig frid eller upplysning.

15. Hur nådde Gautama vad som antas vara upplysning?

¹⁵ Till sist insåg han att hans extremt självförnekande liv var lika meningslöst som det njutningslystna liv han hade levt tidigare. Han började nu gå vad han kallade medelvägen och undvek de extrema livsstilar han tidigare följt. Han kom fram till att svaret måste finnas i hans eget medvetande och satte sig därför och mediterade under ett pipalträd, ett indiskt fikonträd. Han stod emot djävulen Maras angrepp och frestelser och fortsatte ståndaktigt att meditera i fyra veckor (en del säger sju veckor) tills han enligt vad man antar överskred gränsen för all kunskap och förståelse och nådde upplysning.

16. a) Vad blev Gautama? b) Vilka olika uppfattningar har man om Buddha?

¹⁶ Härigenom blev Gautama, enligt buddistisk terminologi, Buddha — den uppvaknade eller upplyste. Han hade nått slutmålet, nirvana, tillståndet av fullkomlig frid och upplysning, fri från begär och lidande. Han har också blivit känd som Sakyamuni (vis man av Sakya-släkten), och han talade ofta om sig själv som Tathagata (en som således kom [för att undervisa]). Men olika sekter inom buddismen har olika uppfattningar i det här ämnet. En del betraktar honom strikt som en människa som fann vägen till upplysning för egen del och sedan lärde sina efterföljare den. Andra betraktar honom som den siste av en serie buddhor som kommit i världen för att predika eller återuppliva dharma (pali: dhamma), Buddhas lära eller levnadsväg. Ytterligare andra betraktar honom som en bodhisattva, en som fått upplysning men dröjt med att träda in i nirvana för att kunna hjälpa andra i deras strävan att få upplysning. Hur som helst så är den här händelsen, upplysningen, av central vikt och betydelse för alla skolor av buddism.

Vad innebär upplysningen?

17. a) Var och för vilka höll Buddha sin första predikan? b) Förklara helt kort de fyra ädla sanningarna.

¹⁷ När Buddha hade fått upplysning och övervunnit en första tvekan, började han undervisa andra om sin nyfunna sanning, sin dharma. Han höll sin första och troligen mest betydelsefulla predikan i staden Benares, i en rådjurspark, för fem bhikshuer — lärjungar eller munkar. I den predikan lärde han att man för att bli frälst måste undvika både ett liv i lustar och njutningar och ett liv i asketism och följa medelvägen. Sedan måste man förstå och följa de fyra ädla sanningarna (se rutan på motsatt sida), vilka helt kort kan sammanfattas så här:

1) All existens är lidande.

2) Lidandet uppstår av begär eller längtan.

3) Upphävandet av begäret betyder upphävandet av lidandet.

4) Upphävandet av begäret uppnås genom att man följer den åttafaldiga vägen, att man behärskar sitt uppförande, sitt tänkande och sin tro.

18. Varifrån sade Buddha att han hade fått sin upplysning? (Jämför Job 28:20, 21, 28; Psalm 111:10.)

¹⁸ Denna predikan om medelvägen och om de fyra ädla sanningarna innehåller grunddragen i upplysningen och betraktas som ett koncentrat av Buddhas hela lära. (Jämför som kontrast Matteus 6:25—34; 1 Timoteus 6:17—19; Jakob 4:1—3; 1 Johannes 2:15—17.) Gautama påstod inte att den här predikan var inspirerad av Gud, utan tog själv äran åt sig med orden ”upptäckt av Tathagata”. Buddha lär på sin dödsbädd ha sagt till sina lärjungar: ”Sök frälsning endast i sanningen; sök inte hjälp hos någon annan än er själva.” Enligt Buddha kommer upplysningen således inte från Gud, utan från ens egen ansträngning att försöka tänka rätt och utföra goda gärningar.

19. Varför välkomnades Buddhas budskap på den tiden?

¹⁹ Det är inte svårt att förstå varför denna lära välkomnades i det indiska samhället på den tiden. Den fördömde den girighet och den religiösa korruption som främjades av de hinduiska brahminerna, dvs. prästkasten, å ena sidan, och den extrema asketism som utövades inom jainismen och andra mystiska kulter å den andra. Den avvisade också offren och ritualerna, myriaderna av gudar och gudinnor och det tungsamma kastväsendet, som behärskade och förslavade varenda sida av människors liv. Kort sagt utlovades befrielse åt alla som ville följa Buddhas väg.

Buddismen sprids och ökar sitt inflytande

20. a) Vad är buddismens ”tre juveler”? b) Hur omfattande var Buddhas predikokampanj?

²⁰ När de fem munkarna, bhikshuerna, godtog Buddhas lära, blev de den första sanghan, dvs. munkorden. Så fullbordades buddismens ”tre juveler” (triratna), nämligen Buddha, dharma och sangha, vilka förmodades hjälpa människor att komma in på upplysningens väg. Gautama Buddha var nu beredd och gick så ut och predikade i hela Gangesdalen. Folk av alla samhällsklasser kom för att höra honom, och de blev hans lärjungar. När han dog vid 80 års ålder, hade han blivit välkänd och högt aktad. Hans sista ord till sina lärjungar lär ha varit: ”Förgänglig är varje gestaltning; kämpa med iver för Er frälsning.” — Främmande religionsurkunder.

21. a) Vem bidrog till att buddismen fick en sådan utbredning? b) Vad ledde hans ansträngningar till?

²¹ På 200-talet f.v.t., omkring 200 år efter Buddhas död, framträdde buddismens störste förkämpe, kejsar Aśoka, som lade större delen av Indien under sitt välde. Bedrövad av allt det slaktande och all den omvälvning som hans erövringar lett till omfattade han buddismen och gav den statligt stöd. Han reste religiösa monument, sammankallade rådsförsamlingar och uppmanade människor att leva enligt Buddhas föreskrifter. Aśoka sände också missionärer till alla delar av Indien och till Sri Lanka, Syrien, Egypten och Grekland. Det var främst på grund av Aśokas ansträngningar som buddismen växte från att vara en indisk sekt till att bli en världsreligion. Han har med stor rätt av somliga betraktats som den andre grundaren av buddismen.

22. Hur kom buddismen att bli befäst i hela Asien?

²² Från Sri Lanka spreds buddismen österut till Myanmar (Burma), Thailand och andra delar av Indokina. Norrut spreds buddism till Kashmir och Centralasien. Från dessa trakter färdades buddistmunkar redan under första århundradet v.t. genom de ogästvänliga bergs- och ökentrakterna och tog med sig sin religion in i Kina. Från Kina var steget inte långt för buddismen att spridas till Korea och Japan. Buddismen fördes också in i Tibet, Indiens granne i norr. Den blandades upp med landets trosuppfattningar och trädde fram som lamaism och kom att behärska både det religiösa och det politiska livet där. På 500- eller 600-talet v.t. hade buddismen blivit väl befäst i hela Sydostasien och Fjärran Östern. Men vad hände i Indien?

23. Vad hände buddismen i Indien?

²³ Medan buddismen spreds och fick inflytande i andra länder, gick den successivt tillbaka i Indien. Munkarna blev djupt engagerade i filosofiska och metafysiska strävanden och började förlora kontakten med den buddistiska lekmannaklassen. Vad som också påskyndade buddismens fall i Indien var att man förlorade statens stöd och att hinduiska tankar och seder godtogs. Till och med sådana för buddister så heliga platser som Lumbini, där Gautama föddes, och Bodh Gayā, där han vann sin ”upplysning”, föll i ruiner. På 1200-talet hade buddismen praktiskt taget försvunnit från Indien, sitt ursprungsland.

24, 25. Vilken vidare utveckling inom buddismen har kunnat iakttas under 1900-talet?

²⁴ På 1900-talet har buddismens karaktär undergått en annan förändring. De politiska omvälvningar som skett i Kina, Mongoliet, Tibet och länder i Sydostasien har gett buddismen ett förödande slag. Tusentals kloster och tempel har förstörts, och hundratusentals munkar och nunnor har drivits bort, fängslats eller rentav dödats. Men trots detta har buddismen fortfarande ett starkt inflytande på människors tänkande och vanor i dessa länder.

²⁵ I Europa och Nordamerika tycks buddismens tanke att man skall gå in i sig själv och söka ”sanningen” ha stor dragningskraft, och utövandet av meditation ger människor möjlighet att fly undan allt bråk och stim i västvärlden. I förordet till boken Living Buddhism (Levande buddism) skrev Tenzin Gyatso, den landsflyktige Dalai lama, följande intressanta ord: ”Buddismen kan kanske i dag ha del i att påminna västvärldens människor om den andliga dimensionen i deras liv.”

Buddismens olika skolor

26. På vilka sätt är buddismen uppdelad?

²⁶ Även om man brukar tala om buddismen som en enda religion, är den i verkligheten uppdelad i flera olika skolor. Var och en av dessa har sina egna läror, seder och heliga skrifter grundade på olika tolkningar av Buddhas och hans lärors natur. Dessa skolor är sedan uppdelade i en mängd olika grupper och sekter, av vilka många är starkt påverkade av olika lokala kulturer och traditioner.

27, 28. Hur skulle du vilja beskriva theravada-buddismen? (Jämför Filipperna 2:12; Johannes 17:15, 16.)

²⁷ Theravada (de äldstes skola) eller hinayana (den lilla vagnen) är en skola av buddismen som har framgång på Sri Lanka och i Myanmar (Burma), Thailand, Kambodja (Kampuchea) och Laos. En del betraktar den här skolan som den konservativa. Den betonar att man kan vinna vishet och arbeta på sin egen frälsning genom att dra sig tillbaka från världen och leva som munk och som sådan ägna sig åt meditation och studium i ett kloster.

²⁸ I några av dessa länder ser man ofta grupper av unga män med rakat huvud gå omkring barfota i saffransgula dräkter bärande på en tiggarskål för att få bidrag av lekmännen, som har till uppgift att förse dessa munkar med vad de behöver för dagen. Det är sed att männen skall leva åtminstone någon del av sitt liv i kloster. Slutmålet för dem som lever i kloster är att bli en arhat, dvs. en som har nått andlig fullkomlighet och befrielse från smärta och lidande i återfödelsens kretslopp. Buddha har visat vägen, och sedan ankommer det på var och en att följa den.

29. Vad är kännetecknande för mahayana-buddismen? (Jämför 1 Timoteus 2:3, 4; Johannes 3:16.)

²⁹ Mahayana (den stora vagnen) är en skola av buddism som är vanlig i Kina, Korea, Japan och Vietnam. Den kallas så därför att den betonar Buddhas lära att ”sanningen och frälsningens väg är för alla oavsett om man bor i en grotta, i ett kloster eller i ett hus. ... Den är inte bara för dem som överger världen.” Grundtanken i mahayana är att Buddhas kärlek och medlidande är så omfattande att han inte skulle kunna neka någon att få frälsning. Den lär att vi alla har buddhanaturen i oss och därför kan bli en buddha, en upplyst, en bodhisattva. Upplysningen kommer inte av ihärdig självdisciplin, utan av tro på Buddha och medlidande med allt levande. Detta tilltalar naturligtvis de praktiskt sinnade massorna mera. Men på grund av denna liberalare inställning har en mängd olika grupper och kulter utvecklats.

30. Vilket mål söker anhängare av den buddistiska skolan ”Det rena landet”? (Jämför Matteus 6:7, 8; 1 Kungaboken 18:26, 29.)

³⁰ Bland de många mahayana-sekter som har utvecklats i Kina och Japan finner man de buddistiska skolorna Det rena landet och Zen. Den förra kretsar kring tron på Amida Buddhas frälsande makt, hans som lovade sina efterföljare en återfödelse i Det rena landet eller i Paradiset i väster, ett land av lust och glädje, ett land bebott av gudar och människor. Därifrån är det lätt att uppnå nirvana. Anhängaren av denna skola kan genom att upprepa bönen ”Jag tror på Amida Buddha”, och ibland göra det flera tusen gånger om dagen, rena sig för att så få upplysning eller bli återfödd i Paradiset i väster.

31. Vad är kännetecknande för zenbuddism? (Jämför Filipperna 4:8.)

³¹ Zenbuddismen (Ch’an-skolan i Kina) har fått sitt namn av seden att meditera. Orden ch’an (kinesiska) och zen (japanska) är varianter av det sanskritiska ordet dhyāna, som betyder ”meditation”. Denna skola lär att studium, goda gärningar och ritualer är av föga värde. Man kan få upplysning enbart genom meditation över sådana olösbara gåtor som ”Ljudet av handklappning med en hand — hur låter det?” och ”Vad finns där ingenting finns?” Zenbuddismens mystiska natur kommer bland annat till uttryck i sådan förfinad konst som blomsterarrangemang, kalligrafi, tuschmålning, poesi och trädgårdsskötsel, konstarter som fått ett gynnsamt mottagande i västvärlden. Zenbuddistiska meditationscentra finns nu i många länder i Väst.

32. Hur utövas tibetansk buddism?

³² Till sist finns det tibetansk buddism eller lamaism. Denna form av buddism kallas ibland mantrayana (mantravagnen) på grund av dess framträdande bruk av mantras, dvs. en lång serie ord eller stavelser som läses upp, ibland med och ibland utan mening. Denna form av buddism lägger stor vikt vid ritualer, böner, magi och spiritism i sin gudsdyrkan i stället för vid vishet och medlidande. Böner upprepas tusentals gånger om dagen med hjälp av radband och bönekvarnar. De komplicerade ritualerna kan bara läras in muntligt genom lamor eller munkledare, av vilka Dalai lama och Panchen lama är de mest kända. När en lama dör, söker man efter ett barn som laman sägs ha återfötts i för att bli näste andlige ledare. Men den beteckningen används också allmänt om alla munkar, som vid ett tillfälle beräknades uppgå till ungefär en femtedel av hela befolkningen i Tibet. Lamor kan också vara lärare, läkare, jordägare och politiker.

33. Hur påminner den uppdelning i olika trosriktningar som finns inom buddismen om den som finns i kristenheten? (Jämför 1 Korintierna 1:10.)

³³ Dessa huvudskolor av buddism är i sin tur indelade i många mindre grupper eller sekter. En del håller sig till en viss ledare, till exempel Nichiren i Japan, som lärde att endast den mahayananska Lotus Sutra innehåller Buddhas uttryckliga läror, och Nun Ch’in-Hai på Taiwan, som följs av flertalet där. I det här avseendet skiljer sig inte buddismen mycket från kristenheten med dess många samfund och sekter. Det är vanligt att se människor som säger sig vara buddister ta del i seder som hör samman med taoism, shinto och förfädersdyrkan, ja, även i seder som finns i kristenheten.b Alla dessa buddistiska sekter påstår att deras tro och deras seder grundar sig på Buddhas läror.

De tre korgarna och andra buddistiska skrifter

34. Vad måste vi hålla i minnet när vi granskar buddismens läror?

³⁴ De läror som man tillskriver Buddha förmedlades muntligt och började skrivas ner först flera hundra år efter det att han hade försvunnit från scenen. I bästa fall representerar de således vad hans efterföljare i senare generationer ansett vara hans ord och gärningar. Vad som komplicerar saken ännu mera är att buddismen redan då hade splittrats i många skolor. Olika skrifter presenterar därför helt olika versioner av buddism.

35. Vilka är buddismens tidigaste heliga skrifter?

³⁵ De tidigaste buddistiska skrifterna skrevs på pali, som sägs vara Buddhas modersmål, och skrevs omkring första århundradet f.v.t. De godtas av theravada-skolan som de äkta skrifterna. De består av 31 böcker organiserade i tre samlingar kallade Tipitaka (sanskrit: Tripitaka), som betyder ”tre korgar” eller ”tre samlingar”. Vinaya-pitaka (ordningens korg) innehåller huvudsakligen regler och bud för munkar och nunnor. Sutta-pitaka (lärotalens korg) innehåller predikningar, liknelser och ordspråk framförda av Buddha och hans ledande lärjungar. Och Abhidhamma-pitaka (metafysikens korg) till sist innehåller utläggningar av buddistiska läror.

36. Vad kännetecknar de buddistiska mahayana-skrifterna?

³⁶ Mahayana-skolans skrifter är däremot till största delen skrivna på sanskrit, kinesiska och tibetanska och är mycket omfångsrika. Enbart de kinesiska skrifterna omfattar mer än 5.000 band. De innehåller mycket som inte fanns med i de tidigare skrifterna, till exempel berättelser om lika många buddhor som det finns sandkorn i Ganges, buddhor som sägs ha levt i oräkneliga miljoner år under vilka var och en presiderat över sin egen buddhavärld. En skribent konstaterar utan överdrift att dessa skrifter ”kännetecknas av skiljaktigheter, mycket stor fantasi, färgstarka personligheter och ett övermått av upprepningar”.

37. Vilka problem uppstod genom mahayana-skrifterna? (Jämför Filipperna 2:2, 3.)

³⁷ Självfallet är det få som kan få grepp om dessa mycket abstrakta avhandlingar. Det har lett till att dessa senare riktningar har fört buddismen långt bort från det som Buddha ursprungligen hade tänkt sig. Enligt Vinaya-pitaka ville Buddha att hans läror skulle förstås av alla slags människor, inte bara av de utbildade. Han ville därför att hans uppfattningar skulle läras ut på det vanliga folkets språk, inte på hinduismens heliga döda språk. På theravada-buddisternas invändning att dessa böcker inte är kanoniska svarar således de som följer mahayana att Gautama Buddha först undervisade de enkla och okunniga, men att han för de lärda och visa uppenbarade de läror som senare skrevs i mahayana-böckerna.

Kretsloppet med karma och samsara

38. a) Vilka jämförelser kan göras mellan buddismens och hinduismens läror? b) Vilken uppfattning om själen har buddister i teorin och i praktiken?

³⁸ Buddismen befriade visserligen människor från hinduismens bojor i viss utsträckning, men dess grundläror är ändå ett arv från hinduismens läror om karma och samsara. Enligt Buddhas ursprungliga lära skiljer sig buddismen från hinduismen däri att buddismen förnekar att det finns en odödlig själ och lär att människan är ”en kombination av fysiska och mentala krafter eller energier”.c Men dess läror kretsar fortfarande kring uppfattningen att alla människor vandrar från liv till liv genom oräkneliga återfödelser (samsara) och får lida för de handlingar de utfört förr och nu (karma). Även om dess budskap om upplysning och befrielse från detta kretslopp kan verka tilltalande, frågar sig en del: Hur hållbar är grunden? Vilka bevis finns det för att allt lidande är ett resultat av ens handlingar i ett tidigare liv? Ja, och vilka bevis finns det för att man över huvud taget har levt tidigare?

39. Hur förklaras lagen om karma i en lärobok i buddism?

³⁹ En förklaring av lagen om karma lyder:

”Kamma [pali; motsvarar karma] är en lag i sig själv, men det betyder inte att det måste finnas en laggivare. Vanliga naturlagar, som gravitationen, behöver ingen laggivare. Lagen om kamma kräver inte heller någon laggivare. Den fungerar inom sitt område utan ingripande från någon yttre, oberoende styrande kraft.” — A Manual of Buddhism (Lärobok i buddism).

40. a) Vad visar existensen av naturlagar? b) Vad sägs det i bibeln om orsak och verkan?

⁴⁰ Låter detta förnuftigt? Behöver naturlagarna verkligen ingen laggivare? Raketexperten dr Wernher von Braun sade vid ett tillfälle: ”Universums naturlagar är så exakta att det inte är några svårigheter för oss att bygga ett rymdskepp som kan flyga till månen, och vi kan tidsbestämma färden med en precision på en bråkdel av en sekund. Dessa lagar måste ha stiftats av någon.” Lagen om orsak och verkan omnämns också i bibeln. Det heter: ”Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Galaterna 6:7) Det sägs inte att den här lagen inte behöver någon laggivare, utan det sägs att ”Gud driver man inte gäck med”, vilket visar att den här lagen har satts i verksamhet av den som stiftat den, Jehova.

41. a) Vilken skillnad kan man se om man jämför lagen om karma med den lag domstolarna följer? b) Jämför karma med bibelns löfte.

⁴¹ Dessutom sägs det i bibeln att ”den lön synden betalar ut är död” och ”den som har dött har ... blivit frikänd från sin synd”. Till och med domstolar erkänner att ingen skall behöva lida två gånger för något brott. Varför skulle då någon som redan betalt sina synder med döden återfödas bara för att på nytt lida för sina tidigare handlingar? Och hur skall man kunna ångra sig och bättra sig, om man inte vet vilka tidigare handlingar man straffas för? Kan detta kallas rättvisa? Är detta i överensstämmelse med den barmhärtighet som sägs vara Buddhas mest framträdande egenskap? I bibeln däremot sägs det efter uttalandet ”den lön synden betalar ut är död”: ”Men den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” Ja, här ges löftet att Gud skall ta bort all förgängelse, synd och död och skall ge hela mänskligheten frihet och fullkomlighet. — Romarna 6:7, 23; 8:21; Jesaja 25:8.

42. Hur förklarar en forskare i buddism återfödelsen?

⁴² När det gäller återfödelsen förklarar buddistforskaren dr Walpola Rahula, som forskat i buddism:

”En varelse är ingenting annat än en kombination av fysiska och mentala krafter eller energier. Vad vi kallar död är den fysiska kroppens fullständiga upphörande att fungera. Upphör alla dessa krafter och energier samtidigt som kroppen slutar att fungera? Buddismen säger ’nej’. Viljan, längtan, törsten att existera, att fortsätta, att bli mer och mer är en enorm kraft som driver hela liv, hela existenser, ja, hela världen. Detta är den största kraften, den största energin i världen. Enligt buddismen upphör inte denna kraft när kroppen upphör att fungera, dvs. dör, utan den fortsätter att visa sig i en annan form genom att frambringa en ny existens, och detta kallas återfödelse.”

43. a) Hur fastställs ens genetiska uppbyggnad biologiskt sett? b) Vilket ”bevis” framförs ibland till stöd för återfödelsen? c) Stämmer ett sådant ”bevis” för återfödelse med vanlig erfarenhet?

⁴³ I det ögonblick man avlas ärver man 50 procent av sina gener av sin mor och 50 procent av sin far. Ingen kan därför till 100 procent likna någon i en tidigare existens. Återfödelsens process kan verkligen inte finna stöd i någon känd vetenskaplig princip. De som tror på läran om återfödelse anför ofta som bevis människor som påstår sig känna igen ansikten, händelser och platser som de tidigare aldrig haft kännedom om. Är detta logiskt? Om man kan säga att någon som kan berätta saker från en förgången tid måste ha levt under den tidsperioden, kan man också säga att den som kan förutsäga framtiden — och det är många som påstår sig kunna det — måste ha levt i framtiden. Men så är naturligtvis inte fallet.

44. Jämför bibelns lära om ”anden” med buddismens lära om återfödelsen.

⁴⁴ Drygt 400 år före Buddhas tid kunde man i bibeln läsa om en livskraft. Där beskrivs vad som händer när någon dör: ”Stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har givit den.” (Predikaren 12:7) Ordet ”ande” är översatt från det hebreiska ordet rú·ach, som betyder den livskraft som ger liv åt alla levande varelser, både människor och djur. (Predikaren 3:18—22) Men den viktiga skillnaden är att rú·ach är en opersonlig kraft. Den har inte någon egen vilja och behåller inte heller någon avlidens personlighet eller karaktärsdrag. Den går inte från en person till en annan vid döden, utan den ”vänder åter till Gud, som har givit den”. Med andra ord ligger en persons möjligheter till framtida liv — hoppet om en uppståndelse — helt i Guds händer. — Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 17:31.

Nirvana, är det att uppnå det ouppnåeliga?

45. Vad är nirvana, enligt buddismen?

⁴⁵ Detta leder vidare till Buddhas lära om upplysning och frälsning. Grunduppfattningen om frälsning är för en buddist befrielse från lagarna om karma och samsara och uppnåendet av nirvana. Och vad är nirvana? Enligt buddistiska skrifter är det något som man inte kan beskriva eller förklara, utan bara uppleva. Det är inte en himmel dit man kommer när man dör, utan det är något uppnåeligt som är inom räckhåll för alla, här och nu. Ordet sägs betyda ”blåsa ut, utsläcka”. Några förklarar därför nirvana vara upphörandet av all passion och längtan; en tillvaro som är fri från alla sådana sinnesförnimmelser som smärta, fruktan, brist, kärlek eller hat; ett tillstånd av evig frid, vila och oföränderlighet. Nirvana sägs i allt väsentligt vara upphörandet av en individs existens.

46, 47. a) Vad är källan till frälsning, enligt buddismen? b) Varför strider buddismens uppfattning om källan till frälsning mot vanlig erfarenhet?

⁴⁶ Buddha lärde att upplysning och frälsning — nirvanas fulländning — inte kommer från någon Gud eller yttre kraft, utan inifrån människan själv genom hennes egen ansträngning att utföra goda handlingar och ha rätta tankar. Detta väcker frågan: Kan något fullkomligt komma ur något ofullkomligt? Säger inte vanlig erfarenhet oss, i likhet med vad den hebreiske profeten Jeremia sade, att ”jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg”? (Jeremia 10:23, NW) Om man inte kan ha fullständig kontroll över sina handlingar ens i enkla vardagliga angelägenheter, är det då logiskt att tro att någon helt i egen kraft kan arbeta fram sin egen eviga frälsning? — Psalm 146:3, 4.

⁴⁷ Precis som en man som fastnat i kvicksand med största sannolikhet inte kan ta sig ur den på egen hand är alla människor fångade i synd och död, och ingen är i stånd att själv ta sig ur denna svåra belägenhet. (Romarna 5:12) Men enligt Buddha beror frälsningen helt och hållet på ens egen ansträngning. Hans avskedsförmaning till sina lärjungar löd: ”Förlita er på er själva och inte på någon hjälp utifrån; håll fast vid sanningen som en lampa; sök frälsning endast i sanningen; sök inte hjälp hos någon annan än er själva.”

Upplysning eller desillusion?

48. a) Hur beskriver en bok vilken verkan till exempel den komplicerade buddistiska läran om nirvana har? b) Vad har resultatet blivit av det intresse för buddism som på senare tid uppstått i vissa länder?

⁴⁸ Vilken verkan har en sådan lära? Väcker den sann tro och hängivenhet hos sina anhängare? I några buddistiska länder är det, enligt boken Living Buddhism, så att inte ens ”munkar tänker särskilt mycket på det storslagna och sublima i sin religion. Uppnåendet av nirvana anses allmänt vara en hopplöst orealistisk strävan, och meditation utövas sällan. Förutom ett planlöst studerande av Tipitaka ägnar de sig åt att utöva ett välgörande och harmoniskt inflytande i samhället.” I ”World Encyclopedia” (på japanska) kommenteras också det nu återuppvaknade intresset för buddismens läror, och man konstaterar: ”Ju mer specialiserat studiet av buddism blir, desto mer avlägsnar det sig från det ursprungliga syftet — att vägleda folket. Ur denna synvinkel behöver den nya trenden att noggrant studera buddismen inte betyda ett återupplivande av en levande tro. Man kan snarare konstatera att när en religion blir föremål för en komplicerad metafysisk forskning, förlorar dess verkliga liv som tro sin kraft.”

49. Vad har buddismen blivit för många?

⁴⁹ Buddismens grundtanke är att kunskap och förståelse leder till upplysning och frälsning. Men de komplicerade lärorna i de olika skolorna av buddism har enbart medfört ovan nämnda ”hopplöst orealistiska” situation, och de går över de flesta anhängarnas fattningsförmåga. För dem har buddismen reducerats till att göra gott och följa några få ritualer och enkla föreskrifter. Man ger sig inte in på sådana invecklade livsfrågor som: Varifrån kommer vi? Varför är vi här? Och vilken framtid väntar människan och jorden?

50. Vilken fråga dyker upp i sinnet med tanke på vad en del uppriktiga buddister erfarit? (Jämför Kolosserna 2:8.)

⁵⁰ En del uppriktiga buddister har erkänt att förvirring och desillusion har uppstått till följd av de komplicerade läror och de betungande ritualer som finns i den buddism som utövas i dag. De humanitära ansträngningar som gjorts av grupper och föreningar av buddister i en del länder har kanske gett många lindring från plåga och lidande, men har buddismen som källa till sann upplysning och befrielse för alla levt upp till sitt löfte?

Upplysning utan Gud?

51. a) Vad sägs det i en anekdot om Buddhas undervisning? b) Vilken viktig sak saknades helt uppenbart i Buddhas undervisning? (Jämför 2 Krönikeboken 16:9; Psalm 46:2; 145:18.)

⁵¹ I skildringar av Buddhas liv berättas det att han och hans lärjungar vid ett tillfälle var i en skog. Han tog upp en handfull löv och sade till sina lärjungar: ”Vad jag har lärt er kan jämföras med löven i min hand, vad jag inte har lärt er kan jämföras med alla övriga löv i skogen.” Lärdomen var naturligtvis att Buddha bara hade lärt ut en del av sin kunskap. Men en viktig sak saknades — Gautama Buddha hade knappt sagt något alls om Gud, men heller aldrig påstått sig vara Gud. Ja, det sägs att han sade till sina lärjungar: ”Om det finns en Gud, är det inte troligt att han skulle bry sig om mina dagliga göromål”, och ”det finns inga gudar som kan eller vill hjälpa människan”.

52. a) Vad är buddismens syn på Gud? b) Vad har buddismen förbigått?

⁵² I den här bemärkelsen spelar buddismen mycket liten roll i människans sökande efter den sanne Guden. I The Encyclopedia of World Faiths konstateras det att ”den tidiga buddismen tycks ha fäst föga avseende vid frågan om Gud, och den lärde och krävde sannerligen inte tro på Gud”. Eftersom buddismen framhåller att var och en skall söka frälsning på egen hand och tränga in i sitt eget sinne eller medvetande för att få upplysning, är den i själva verket agnostisk, om inte ateistisk. (Se rutan på sidan 145.) Buddismen har i sitt försök att frigöra sig från hinduismens bojor av vidskepelse och dess förbryllande skara av mytiska gudar svängt till den andra ytterligheten. Den förbigår den grundläggande tron på ett Högsta väsen, genom vars vilja allt existerar och fungerar. — Apostlagärningarna 17:24, 25.

53. Vad kan sägas om att söka upplysning utan Gud? (Jämför Ordspråksboken 9:10; Jeremia 8:9.)

⁵³ På grund av detta självupptagna och oberoende tänkesätt har resultatet blivit en verklig labyrint av legender, traditioner, invecklade läror och tolkningar frambringade av de många skolor och sekter som bildats under århundradenas lopp. Vad som var avsett att ge en enkel lösning på de komplicerade livsproblemen har resulterat i ett religiöst och filosofiskt system som går över de flesta människors fattningsförmåga. Den genomsnittlige buddisten är i stället helt upptagen med att dyrka avgudar och reliker, gudar och demoner, andar och förfäder och att utföra många andra ritualer och seder som har föga samband med vad Gautama Buddha lärde. Att söka upplysning utan Gud fungerar uppenbarligen inte.

54. Vilka andra orientaliska religiösa tänkares läror skall vi undersöka i nästa kapitel?

⁵⁴ Ungefär samtidigt som Gautama Buddha sökte vägen till upplysning levde i en annan del av kontinenten Asien två filosofer vars tankar kom att påverka miljoner människor. Det var Lao-tzu och Konfucius, de två visa män som vördats av generationer kineser och andra. Vad lärde de, och hur påverkade de människans sökande efter Gud? Det skall vi undersöka i nästa kapitel.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 139]

Buddhas fyra ädla sanningar

Buddha framställde sin grundlära i de så kallade fyra ädla sanningarna. Vi citerar här boken Buddha talade och sade, som innehåller Predikan i Benares, där dessa fyra ädla sanningar finns uppräknade, i en översättning till nutidssvenska av Åke Ohlmarks:

▪ ”Detta, ni tiggarmunkar, är den ädla sanningen om lidandet. Födelse är lidande, åldrande är lidande, sjukdom är lidande, död är lidande; att vara förenad med det man tycker illa om är lidande; att vara skild från det man tycker om är lidande; lidande är ävenledes alla behov som icke blir tillfredsställda. ...

▪ Och detta, ni munkar, är den ädla sanningen om lidandets ursprung: I sanning, det är åtrån som ger upphov till existensens förnyande, åtrån som beledsagad av sinnenas glädje söker sin tillfredsställelse än här, än där, åtrån efter lidelsernas tillfredsställande, åtrån efter ett kommande liv, åtråns krav på lycka i det liv som är. ...

▪ Och detta, ni munkar, är den ädla sanningen om lidandets upphävande: I sanning, det är upphävandet av åtråns törst genom lidelsens fullständiga förintelse; förkastandet av den, frigörelsen från den, att inte längre ge den någon hemvist. ...

▪ Och detta, ni munkar, är den ädla sanningen om den väg som leder till lidandets upphävande. I sanning, detta är den ädla åttafaldiga vägen, vilket vill säga: Rätt tro, rätt beslut, rätt tal, rätt uppträdande, rätt leverne, rätt strävan, rätt tänkande och rätt försjunkande.”

[Ruta på sidan 145]

Buddismen och Gud

”Buddismen lär ut vägen till fullkomlig godhet och vishet utan en personlig Gud; den högsta kunskapen utan en ’uppenbarelse’; ... möjligheten till förlossning utan ställföreträdande förlossare, en frälsning i vilken var och en är sin egen frälsare.” — Bhikshu Subhadra: The Message of Buddhism (Buddismens budskap), citatet hämtat från What Is Buddhism? (Vad är buddism?)

Är då buddister ateister? I boken What Is Buddhism?, utgiven av Buddhist Lodge i London, ges detta svar: ”Om man med ateist menar en som förkastar tanken på en personlig Gud, så är vi det.” Och sedan sägs det: ”Ett växande sinne kan lika lätt smälta tanken på ett universum lett av en orubblig lag som det kan smälta tanken på en avlägsen person som man aldrig kan se, som bor någonstans man inte känner till och som någon gång av ingenting skapat ett universum genomsyrat av fientlighet, orättvisa, ojämnt fördelade möjligheter och lidande och stridigheter utan ände.”

Teoretiskt sett förespråkar inte buddismen tro på Gud eller på en Skapare. Men i nästan alla länder där buddism utövas i dag finner man buddistiska tempel och stupor, och uppriktiga buddister dyrkar buddha- och bodhisattvabilder och reliker av sådana och frambär dessutom böner till och offer åt dem. Buddha, som aldrig påstod sig vara Gud, har blivit en gud i ordets alla bemärkelser.

[Karta på sidan 142]

(För formaterad text, se publikationen)

På 600-talet v.t. hade buddismen spritts från Indien till hela östra Asien

INDIEN

Benares

Bodh Gayā

200-TALET V.T. SRI LANKA

300-TALET F.V.T. KOREA

500-TALET V.T. JAPAN

600-TALET V.T. TIBET

[Bilder på sidan 131]

Buddisttemplen varierar i stil i olika delar av världen

Chengteh, norra Kina

Kofu, Japan

New York, USA

Chiang Mai, Thailand

[Bild på sidan 133]

Stenrelief: Māyā från Gandhara i Pakistan drömmer att den blivande Buddha som en gloriaomgiven vit elefant tränger in i höger sida på drottning Māyā och gör henne havande

[Bilder på sidan 134]

Buddistmunkar och andra som tillber i ett tempel i New York

[Bilder på sidan 141]

Buddhabilder med stiliserade gester

träder in i nirvana

undervisar

mediterar

motstår frestelse

[Bild på sidan 147]

Procession för att fira Buddhas födelsedag i Tokyo i Japan. Den vita elefanten i bakgrunden symboliserar Buddha

[Bilder på sidan 150]

Sidor i Lotus Sutra (900-talet), på kinesiska, där bodhisattvan Kuan-yins makt att frälsa från eld och översvämning beskrivs. Bodhisattva Ksitigarbha (till höger) var populär i Korea på 1300-talet

[Bild på sidan 155]

Buddistisk skriftrulle från Kyoto i Japan; skildrar plågorna i ”helvetet”

[Bilder på sidan 157]

Nutida buddister tillber inför (medurs uppifrån vänster) en linga i Bangkok i Thailand; relik av Buddhas tänder i Kandy på Sri Lanka; buddhabilder i Singapore och i New York

[Bilder på sidan 158]

En buddistkvinna i bön framför familjealtare, och barn som tar del i tempeltjänst

Kapitel 7

Taoism och konfucianism — ett sökande efter Himlens väg

Taoismen, konfucianismen och buddismen är de tre mest framträdande religionerna i Kina och Fjärran Östern. I motsats till buddismen har emellertid taoismen och konfucianismen inte blivit världsreligioner, utan har i stort sett varit begränsade till Kina och de områden där den kinesiska kulturen haft inflytande. Även om det inte finns några officiella uppgifter om hur många anhängare taoismen och konfucianismen för närvarande har i Kina, har dessa religioner under de 2.000 senaste åren dominerat det religiösa livet för närmare en fjärdedel av världens befolkning.

1. (Inbegrip inledningen.) a) Var utövas taoismen och konfucianismen, och hur omfattande är dessa religioner? b) Vilken tidsperiod skall vi nu gå till för att undersöka dessa läror?

”LÅT hundra blommor blomstra. ... Låt hundra tankeskolor tävla med varandra.” Detta berömda uttalande, som den kinesiske statschefen Mao Tse-tung gjorde i ett tal år 1956, är egentligen en parafras av ett uttryck som kinesiska lärde har använt för att beskriva den period i Kinas historia som brukar kallas ”De stridande staterna” och som sträcker sig från 400-talet till 200-talet f.v.t. Den mäktiga Chou-dynastin (o. 1122—256 f.v.t.) hade vid det laget urartat till ett lösligt system av feodalstater som ständigt låg i strid med varandra, till stort förfång för det enkla folket.

2. a) Vad låg bakom uppkomsten av ”de hundra tankeskolorna”? b) Vad finns kvar av de ”tankeskolor” som utvecklades?

² Den oordning och det lidande som krigen förde med sig försvagade i hög grad den härskande klassens hävdvunna makt. Det enkla folket ville inte längre underkasta sig aristokratins nycker och förslagna metoder och stillatigande finna sig i konsekvenserna. Följden blev att åsikter och önskningar som länge hållits tillbaka nu blommade upp likt ”hundra blommor”. Olika tankeskolor lade fram sina idéer om styrelsesätt, rättskipning, rangordning, uppförande och etik, liksom också om sådana ämnen som jordbruk, musik och litteratur, för att livet skulle kunna återgå till mer normala banor. De kom att kallas ”de hundra tankeskolorna”. De flesta av dem utövade inte något bestående inflytande. Två av skolorna blev emellertid så framträdande att de har påverkat livet i Kina i över 2.000 år. De kom så småningom att bli kända som taoism och konfucianism.

Vad är Tao?

3. a) Vad innebär det kinesiska begreppet Tao? b) Vad trodde kineserna var alltings upphov i stället för en Skapare? (Jämför Hebréerna 3:4.)

³ För att kunna förstå varför taoismen (uttalas dao-) och konfucianismen kom att utöva ett så djupgående och bestående inflytande på det kinesiska folket, liksom också på invånarna i Japan, Korea och andra kringliggande nationer, är det nödvändigt att veta något om det grundläggande kinesiska begreppet Tao. Själva ordet betyder ”väg eller stig”. I vidare bemärkelse kan det också betyda ”metod, princip eller lära”. Kineserna menade att den harmoni och ordning som de kunde skönja i universum var manifestationer av Tao, en sorts gudomlig vilja eller lag som var närvarande i och styrde universum. I stället för att tro på en gudomlig Skapare, som behärskar universum, trodde de med andra ord att försynen, himlens vilja eller rätt och slätt himlen själv var alltings upphov.

4. Hur tillämpade kineserna begreppet Tao på mänskliga angelägenheter? (Jämför Ordspråksboken 3:5, 6.)

⁴ Begreppet Tao tillämpades också på mänskliga angelägenheter. Kineserna trodde att det finns ett naturligt och tillbörligt sätt att göra allting på och att allt och alla har sin rätta plats och sin rätta funktion. De trodde till exempel att om härskaren fullgjorde sina plikter genom att behandla folket rättvist och förrätta de offer som hörde himlen till, skulle nationen få röna fred och välstånd. Och om varje medborgare var villig att söka ”vägen”, dvs. Tao, och följa den, skulle allting bli harmoniskt, fridsamt och effektivt. Men om de handlade i strid mot den eller motstod den, skulle resultatet bli kaos och katastrof.

5. a) Vad är taoismens uppfattning om Tao? b) Vad är konfucianismens uppfattning om Tao? c) Vilka frågor behöver besvaras?

⁵ Uppfattningen att man bör följa Tao och inte hindra dess flöde är ett grundläggande drag i kinesernas filosofiska och religiösa tänkande. Taoismen och konfucianismen kan sägas vara två olika uttryck för samma tanke. Taoismen har en dragning åt mysticism och förordar i sin ursprungliga form ett levnadssätt präglat av overksamhet, stillhet och passivitet samt att man håller sig borta från samhällslivet och återvänder till naturen. Dess grundläggande tanke är att allting kommer att ordna sig om människor bara slår sig till ro, låter bli att göra något och låter naturen ha sin gång. Konfucianismen, å andra sidan, har en mer pragmatisk framtoning. Den lär att rangordningen kommer att upprätthållas när var och en spelar sin bestämda roll och gör sin plikt. Av det skälet reglerar den noga alla mänskliga och sociala relationer (härskare—undersåte, far—son, man—hustru osv.) och ger riktlinjer för dem alla. Detta väcker osökt följande frågor: Hur uppstod dessa två system? Vilka var deras grundare? Hur utövas de i våra dagar? Och vart har de lett människan i hennes sökande efter Gud?

Taoismen — en filosofisk begynnelse

6. a) Vad vet man om taoismens grundare? b) Hur kom taoismens grundare att få namnet Lao-tzu?

⁶ Taoismen var från början snarare en filosofi än en religion. Dess grundare, Lao-tzu, var missnöjd med de kaotiska och oroliga förhållanden som rådde på den tiden och sökte lindring genom att fly samhällslivet och återvända till naturen. Det är inte mycket man vet om denne man, som anses ha levt på 500-talet f.v.t. — även om till och med detta är osäkert. Han kallades allmänt Lao-tzu, vilket betyder ”Den gamle mästaren” eller ”Den gamle”, eftersom hans mor enligt legenden var havande med honom så länge att hans hår redan var vitt när han föddes.

7. Vad får vi veta om Lao-tzu i det historiska verket Shih Chi?

⁷ Den enda officiella urkunden om Lao-tzu finns i det historiska verket Shih Chi av Ssu-ma Ch’ien, en aktad historieskrivare vid det kejserliga hovet som levde omkring år 100 f.v.t. Enligt denna källa var Lao-tzus verkliga namn Li Erh. Han tjänade som sekreterare vid de kejserliga arkiven i Loyang i centrala Kina. Men vad som är mer intressant är vad detta verk har att förtälja om Lao-tzu:

”Lao-Tse [Lao-tzu] ... levde länge under Chou-dynastin, och när han såg dess förfall, skyndade han att avsäga sig sitt ämbete och gav sig på väg mot Han-Kou. Vid porten vid Han-Kou sade In-Hi, portväktaren, till honom: ’Eftersom du vill dra dig undan världen, så ber jag dig att du författar en bok till min undervisning.’ Så kom det sig att Lao-Tse skrev ett verk i två delar, omfattande något mera än fem tusen ord, som handlar om Vägen och Dygden. Därefter begav han sig bort. Man vet icke hur han slutade sina dagar.” — Enligt Jean Grenies bok Tao.

8. a) Vilken bok sägs Lao-tzu ha gett upphov till? b) Varför har boken blivit föremål för många olika uttolkningar?

⁸ Många forskare betvivlar denna redogörelses äkthet. Den bok som den talar om är i alla händelser känd som Tao-te-ching (vilket vanligtvis översätts ”Den klassiska boken om Vägen och Dygden”) och betraktas som taoismens viktigaste urkund. Den är skriven i en kärnfull, kryptisk stil, och somliga versrader är bara tre eller fyra ord långa. Då somliga tecken dessutom har genomgått avsevärda förändringar sedan Lao-tzus dagar, är det inte förvånande att boken blivit föremål för många olika uttolkningar.

Ett smakprov ur ”Tao-te-ching”

9. Hur beskrev Lao-tzu Tao i Tao-te-ching?

⁹ I Tao-te-ching utvecklade Lao-tzu begreppet Tao, naturens grundläggande väg, och tillämpade det på varje plan av människans verksamhet. Vi citerar här från en modern översättning av Alf Henrikson och Hwang Tsu-Yü i boken Kinesiska tänkare för att få en uppfattning om innehållet i Tao-te-ching. Det sägs där beträffande Tao:

10. a) Vad är taoismens mål? b) Hur tillämpas denna taoistiska uppfattning på människors uppförande?

¹⁰ Vilken slutsats kan vi dra av dessa gåtfulla textavsnitt? Att Tao i taoisternas ögon är någon sorts mystisk, kosmisk kraft som bär ansvaret för det materiella universum. Taoismens mål är att människor skall söka Tao, lämna denna världen och bli ett med naturen. Denna uppfattning kommer också till synes i taoisternas syn på människors uppförande. Här följer ett uttryck för detta ideal, hämtat från Tao-te-ching:

11. Hur kan taoismens ideal beskrivas?

¹¹ Dessa få exempel visar att taoismen, åtminstone i början, i grund och botten var en filosofisk skola. Som en reaktion mot de orättvisor och lidanden, den skövling av landet och den meningslöshet som de fått uppleva under den tidens förtryckande feodalvälde menade taoisterna att det bästa sättet att finna frid och harmoni var att återgå till de traditioner som människor hade i forna tider, innan det fanns några kungar och ministrar som behärskade det enkla folket. Deras ideal var att leva ett lugnt och stilla liv på landet, i harmoni med naturen. — Ordspråksboken 28:15; 29:2.

Taoismens andre vise man

12. a) Vem var Chuang Chou? b) Hur utvecklade han Lao-tzus ursprungliga läror?

¹² Lao-tzus filosofi utvecklades ytterligare av Chuang Chou, eller Chuang-tzu, vilket betyder ”Mästaren Chuang” (369—286 f.v.t.), som betraktades som Lao-tzus mest framstående efterträdare. I sin bok Chuang-tzu vidareutvecklade han inte bara ämnet Tao, utan utredde också begreppen yin och yang, som tidigare hade förklarats i I Ching. (Se sidan 83.) Enligt hans uppfattning är ingenting verkligt bestående eller absolut, utan allting pendlar mellan två motsatser. I kapitlet ”Höstflod” skrev han:

”Ingenting i universum är bestående, eftersom allting endast lever länge nog för att dö. Endast Tao, som inte har vare sig början eller slut, består för evigt. ... Livet kan liknas vid en snabbfotad häst som galopperar i full karriär — det förändras ideligen, varje bråkdels sekund. Vad skall du göra? Vad skall du inte göra? Det spelar egentligen inte någon roll.”

13. a) Vad är taoismens syn på livet, enligt Chuang-tzus vidareutveckling av denna lära? b) Vilken dröm av Chuang-tzu är mest ihågkommen?

¹³ På grund av denna passiva livsfilosofi anser taoisten att det är meningslöst att försöka förhindra det som naturen har satt i rörelse. Förr eller senare kommer allting att återgå till sin motsats. Hur outhärdlig en situation än är, kommer den snart att förbättras. Hur angenäm en situation än är, kommer den snart att försvinna. (Se som kontrast till detta Predikaren 5:17, 18.) Ett typiskt exempel på denna livsfilosofi är följande dröm, som kanske är det textavsnitt som gemene man bäst minns av Chuang-tzus verk:

”En gång drömde jag, Chuang-Chou, att jag var en fjäril som fladdrade hit och dit med alla en fjärils avsikter och uppsåt. Jag var medveten allenast om lyckan att vara en fjäril, jag visste inte att jag var Chou. Snart vaknade jag, och där befann jag mig nu oförhappandes och kände mig sannerligen åter som Chou. Nu vet jag inte om jag den gången var en människa som drömde sig vara fjäril, eller om jag nu är en fjäril som drömmer sig vara människa.” — Enligt Jean Grenies bok Tao.

14. Inom vilka områden kommer det taoistiska inflytandet till synes?

¹⁴ Att denna filosofi utövat stort inflytande framgår av den stil inom poesi och måleri som utvecklats av senare tiders kinesiska konstnärer. (Se sidan 171.) Taoismen skulle emellertid inte fortsätta att vara en passiv filosofi så länge till.

Från filosofi till religion

15. a) Vilken uppfattning ledde taoisternas fascinerade intresse för naturen dem till? b) Vilka uttalanden i Tao-te-ching gav ökat fog för en sådan uppfattning?

¹⁵ I sina försök att bli ett med naturen kom taoisterna att bli besatta av tanken på dess tidlöshet och återhämtningsförmåga. De tänkte att man genom att leva i harmoni med Tao, dvs. naturens väg, på något sätt skulle kunna få del av naturens hemligheter och bli immun mot fysisk skada, sjukdom och till och med döden. Även om Lao-tzu inte gjorde detta till en tvistefråga, finns det vissa avsnitt i Tao-te-ching som tycks tyda på ett sådant tänkesätt. Det sägs till exempel i kapitel 16: ”Att vara ett med Tao är evigt. Och om än kroppen dör, kommer Tao aldrig att förgås.”a

16. Hur bidrog Chuang-tzus skrifter till taoismens tro på magiska krafter?

¹⁶ Chuang-tzu bidrog också till sådana spekulationer. I en dialog i Chuang-tzu frågade en mytisk gestalt en annan: ”Du har nått hög ålder, och ändå är ditt utseende likt ett barns. Varav kommer det sig?” Den andre svarade: ”Jag har lyssnat efter tao.” Om en annan taoistisk filosof skrev Chuang-tzu: ”Lie-tzu kunde färdas åkande på vinden, och återvände först efter femton dagar. Han hade ingen iver beträffande sådant som skänker lycka (i vanlig mening).”

17. Vilka taoistiska sedvänjor uppstod till följd av tidigare spekulationer, och vad blev resultatet? (Jämför Romarna 6:23; 8:6, 13.)

¹⁷ Dessa och liknande historier stimulerade taoisternas fantasi, och de började experimentera med meditation, mathållning och andningsövningar som de menade skulle hindra att kroppen bröts ner och dog. Snart började det cirkulera legender om odödliga människor som kunde flyga på molnen och efter eget gottfinnande framträda i synlig eller osynlig gestalt och som vistades på heliga berg eller avlägsna öar i otaliga år och livnärde sig på dagg eller magiska frukter. Den kinesiska historien förtäljer att Ch’in-kejsaren Shih-huang-ti år 219 f.v.t. skickade i väg ett antal fartyg med 3.000 pojkar och flickor för att försöka finna sagoön P’eng-lai, de odödligas boning, och föra tillbaka den ört som gav dem odödlighet. Det behöver väl knappast sägas att de aldrig återkom med detta livselixir. Enligt traditionen befolkade de i stället de öar som nu kallas Japan.

18. a) Vilken taoistisk uppfattning låg till grund för tron på ”odödlighetspiller”? b) Vilka andra magiska sedvänjor utvecklades inom taoismen?

¹⁸ Under Han-dynastin (206 f.v.t—220 v.t.) nådde taoismens magiska sedvänjor på nytt en kulmen. Det sägs att kejsaren Wu-ti, även om han förespråkade konfucianismen som Kinas officiella lära, var mycket tilltalad av den taoistiska uppfattningen om den fysiska kroppens odödlighet. Han var särskilt intresserad av att kunna skapa ett ”odödlighetspiller” med hjälp av alkemi. Enligt taoismen uppstår liv genom en kombination av de motsatta krafterna yin och yang (det kvinnliga och det manliga). Genom att blanda bly (som representerar det mörka, yin) och kvicksilver (som representerar det ljusa, yang) efterliknade alkemisterna naturens egna processer, och slutresultatet skulle, enligt deras uppfattning, bli ett odödlighetspiller. Taoisterna utarbetade också yogaliknande övningar, olika former av andningskontroll, kostföreskrifter och sexuella handlingar som de trodde skulle stärka en människas livskraft och förlänga hennes liv. I deras utrustning ingick också magiska amuletter som påstods kunna göra en människa osynlig och osårbar mot vapen eller sätta henne i stånd att gå på vattnet eller flyga genom rymden. De använde sig också av magiska sigill, vanligtvis innehållande symbolen yin—yang, som de fäste på byggnader och över dörröppningar för att jaga bort onda andar och vilda djur.

19. Hur blev taoismen organiserad?

¹⁹ På 100-talet v.t. blev taoismen organiserad. En viss Chang Ling, eller Chang Tao-ling, grundade ett hemligt taoistiskt samfund i västra Kina och ägnade sig åt magiska kurer och alkemi. Eftersom varje medlem avkrävdes en avgift på fem peck ris, kom hans rörelse att kallas Fem peck ris-taoism (wu-tou-mi tao).b Chang påstod att han fått en personlig uppenbarelse från Lao-tzu och blev så småningom taoismens förste ”himmelske mästare”. Enligt traditionen lyckades han till slut framställa ett livselixir och for levande upp till himlen, ridande på en tiger, från berget Lung-hu (Drake-tiger-berget) i Kiangsiprovinsen. I och med Chang Tao-ling började en månghundraårig succession av taoistiska ”himmelska mästare”, som alla påstås vara en reinkarnation av Chang.

Konfrontationen med buddismen

20. Hur försökte taoismen motverka buddismens inflytande?

²⁰ I början av T’ang-dynastin (618—907 v.t.) började buddismen gripa omkring sig i Kinas religiösa liv. Som motåtgärd lade taoismen an på att framstå som en religion med kinesiska rötter. Lao-tzu upphöjdes till gud, och taoismens urkunder erkändes som kanoniska. Man byggde tempel och kloster och instiftade munk- och nunneordnar efter i stort sett samma mönster som inom buddismen. Dessutom utökade taoismen sin egen gudavärld med många av den kinesiska folktrons gudar, gudinnor, feer och odödliga, till exempel De åtta odödliga (Pa Hsien), härdens gud (Tsao Shen), stadsgudar (Ch’eng Huang) och dörrväktare (Men Shen). Resultatet blev en blandning av buddistiska element, traditionella vidskepelser, spiritism och förfädersdyrkan. — 1 Korintierna 8:5.

21. Vad förvandlades taoismen så småningom till, och hur skedde det?

²¹ Allteftersom tiden gick urartade taoismen till ett system präglat av avgudadyrkan och vidskepelse. Var och en tillbad helt enkelt sina egna favoritgudar och -gudinnor i närmaste tempel och bönföll dem om beskydd mot olycka och om hjälp att förvärva jordiska rikedomar. Prästerna kunde mot betalning anlitas till att förrätta begravningar, välja ut lämpliga platser för gravar, hus och affärsrörelser, kommunicera med de döda, jaga bort onda andar och spöken, officiera vid högtider och utföra allsköns andra ritualer. Vad som från början var en mystisk filosofisk skola hade således förvandlats till en religion djupt nersmutsad av tron på odödliga andar, halvgudar och ett brinnande helvete — uppfattningar som hämtats från det forntida Babylons osunda källa av falska läror.

Kinas andre framträdande vise man

22. Vilken tankeskola kom att bli den dominerande i Kina, och vilka frågor behöver vi undersöka närmare?

²² När vi nu har spårat taoismens uppkomst, utveckling och förfall, bör vi hålla i minnet att den bara var en av de ”hundra tankeskolor” som blomstrade i Kina under den period som kallas ”De stridande staterna”. En annan skola som så småningom kom att bli mycket framträdande, ja rentav den dominerande, var konfucianismen. Hur kom det sig då att konfucianismen fick en så framträdande ställning? Av Kinas alla visa män är Konfucius utan tvivel den som är mest känd utanför Kinas gränser, men vem var han egentligen? Och vad lärde han?

23. Vilka uppgifter beträffande Konfucius’ person får vi i det historiska verket Shih Chi?

²³ För att få svar på dessa frågor om Konfucius skall vi än en gång vända oss till Ssu-ma Ch’iens historiska verk Shih Chi. I motsats till de knapphändiga upplysningarna om Lao-tzu innehåller detta verk en utförlig levnadsteckning över Konfucius. Här följer några upplysningar om hans person, som hämtats från en översättning av den kinesiske forskaren Lin Yutang:

”Konfucius föddes i staden Tsou, i länet Ch’angping, i landet Lu. ... [Hans mor] bad vid berget Nich’iu och födde Konfucius som bönesvar i hertig Hsiangs av Lu tjugoandra år (551 f. Kr.). Vid födelsen hade han en tydlig utbuktning på huvudet, och det var därför han kallades ’Ch’iu’ (som betyder ”kulle”). Hans författarnamn var Chungni, och hans efternamn var K’ung.”c

24. Vad hände under tidigare delen av Konfucius’ liv?

²⁴ Kort efter hans födelse dog hans far, men hans mor lyckades, trots att hon var fattig, sörja för att han fick en god utbildning. Den unge pojken utvecklade ett livligt intresse för historia, poesi och musik. Enligt Samtalen med Konfucius, en av de konfucianska ”fyra böckerna”, började han ägna sig åt vetenskapliga studier när han var 15 år gammal. Vid 17 års ålder fick han en enklare befattning som ämbetsman i sin hemstat Lu.

25. Hur påverkades Konfucius av sin mors död? (Jämför Predikaren 9:5, 6; Johannes 11:33, 35.)

²⁵ Hans ekonomiska situation förbättrades tydligen, för han gifte sig vid 19 års ålder och fick en son påföljande år. När han var omkring 25 år gammal, dog emellertid hans mor. Detta berörde av allt att döma Konfucius mycket djupt. Eftersom han var oerhört noga med att följa de gamla traditionerna, drog han sig tillbaka från det offentliga livet och sörjde sin mor vid hennes grav i 27 månader och gav på så sätt det kinesiska folket ett klassiskt exempel på sonlig vördnad.

Läraren Konfucius

26. I vilket yrke började Konfucius verka efter sin mors död?

²⁶ Därefter lämnade han sin familj och började verka som kringvandrande lärare. Han undervisade i bland annat musik, poesi, litteratur, samhällslära, etik och naturvetenskap — så mycket man nu visste om detta ämne på den tiden. Han måste ha gjort sig nog så berömd, för det sägs att han vid ett tillfälle hade så många som 3.000 elever.

27. Vad är känt om Konfucius som lärare? (Jämför Matteus 6:26, 28; 9:16, 17; Lukas 12:54—57; Johannes 4:35—38.)

²⁷ I Orienten vördas Konfucius främst som mästerlig lärare. I inskriptionen på hans grav i Ch’ü-fou i Shantungprovinsen kallas han bara: ”Forntidens allraheligaste lärare.” En västerländsk skribent beskriver hans undervisningsmetoder på följande sätt: ”Han vandrade omkring från ’plats till plats åtföljd av sådana som andäktigt lyssnade till hans betraktelser om livet’. Närhelst de färdades någon längre sträcka, åkte han på en oxkärra. Djurets långsamma takt gjorde att hans elever kunde följa efter till fots, och det framgår tydligt att han ofta fick uppslag till sina föreläsningar genom händelser som inträffade utmed vägen.” Det är intressant att lägga märke till att Jesus längre fram, och helt oberoende av Konfucius, använde en liknande metod.

28. Vad var det, enligt den kinesiske författaren Lin Yutang, som gjorde att Konfucius blev så högt aktad som lärare?

²⁸ Det som gjorde Konfucius till en så högt aktad lärare bland Österlandets folk var utan tvivel att han själv var en så flitig forskare, i synnerhet när det gällde historia och etik. ”Människor drogs till Konfucius, inte så mycket därför att han var sin tids visaste man, utan därför att han var den lärdaste forskaren, den ende på den tiden som kunde undervisa dem om forntidens böcker och forntidens vetenskap”, skrev Lin Yutang. Lin framhöll att denna kunskapstörst kanske var det främsta skälet till att konfucianismen triumferade över andra tankeskolor och sammanfattade situationen på följande sätt: ”De konfucianska lärarna hade något bestämt att lära ut, och de konfucianska eleverna hade något bestämt att lära sig, nämligen historisk kunskap, medan de andra skolorna tvingades ventilera blott och bart sina egna uppfattningar.”

”Himlen känner mig!”

29. a) Vad var Konfucius’ främsta ambition i livet? b) Hur försökte han fullfölja denna ambition, och med vilket resultat?

²⁹ Trots sin framgång som lärare betraktade inte Konfucius undervisningen som sitt livsverk. Han ansåg att hans läror om etik och moral skulle kunna rädda den tidens problemfyllda värld, om bara härskarna ville tillämpa dem genom att anlita honom eller hans lärjungar som styresmän. Han och några av hans närmaste lärjungar lämnade därför hans hemstat Lu och färdades från stat till stat för att försöka finna en vis härskare som ville anamma hans idéer om styrelsesätt och samhällsliv. Vad blev resultatet? Det sägs i Shih Chi: ”Slutligen lämnade han Lu, blev övergiven i Ch’i, blev utdriven ur Sung och Wei, led brist mellan Ch’en och Ts’ai.” Efter att ha fört ett kringflackande liv i 14 år återvände han till Lu, besviken men inte nedbruten.

30. Vilka litterära verk utgör grunden till konfucianismen?

³⁰ De återstående åren av sitt liv ägnade han åt litterärt arbete och undervisning. (Se sidan 177.) Även om han säkerligen beklagade sin obemärkta ställning, sade han: ”Jag knorrar inte mot Himlen, ej heller knotar jag gentemot människorna. Mitt studium ligger härnere, min insikt tränger dit upp. Himlen känner mig.” Han dog slutligen år 479 f.v.t., vid 73 års ålder.

Konfucianismens grundläggande tankar

31. Hur menade Konfucius att man kunde skapa fred och ordning i samhället?

³¹ Även om Konfucius utmärkte sig som forskare och lärare, var hans inflytande ingalunda begränsat till den akademiska världen. Konfucius’ mål var inte bara att lära ut regler för uppförandet eller moralen, utan också att återinföra fred och ordning i samhället, som på den tiden var i upplösning på grund av de ständiga striderna mellan olika feodalherrar. För att nå detta mål måste, enligt Konfucius’ lära, alla, från kejsaren och ner till det enkla folket, lära sig vilken roll de förväntades spela i samhället och sedan leva i enlighet därmed.

32, 33. a) Vad innebar begreppet li, enligt konfucianismen? b) Vad skulle, enligt Konfucius, bli resultatet av att utöva li?

³² Inom konfucianismen kallas detta begrepp för ”li”, vilket betyder anständighet, hövlighet, tingens naturliga ordning, och i vidare bemärkelse ritual, ceremoni och pietet. Som svar på frågan: ”Vad är detta stora li?” gav Konfucius följande förklaring:

”Av alla de ting som människor lever efter, är li det största. Utan li vet vi inte hur man skall förrätta vederbörlig tillbedjan av universums andar; eller hur man skall fastställa den ställning som med rätta skall innehas av kungen och ministrarna, härskarna och undersåtarna, de äldre och de yngre; eller hur man skall fastställa de moraliska relationerna mellan könen, mellan föräldrar och barn och mellan bröder; eller hur man skall skilja mellan de olika slagen av relationer inom familjen. Det är därför en ädel man sätter li så högt.”

³³ Li är således de levnadsregler som en verkligt ädel man (chün-tzu, ibland översatt med ”upphöjd man”) följer i alla sina sociala relationer. När var och en strävar efter att handla så, ”fungerar allting på rätt sätt inom familjen, staten och världen”, sade Konfucius, och det är detta som menas med att följa Tao, eller himlens väg. Men hur skall då li komma till uttryck? Detta för oss fram till ett annat viktigt begrepp inom konfucianismen — ”jen” (uttalas rönn), humanitet eller välvillighet.

34. Vad är jen enligt konfucianismen, och hur kan det bidra till att råda bot på sociala missförhållanden?

³⁴ Medan li lägger tonvikten vid återhållsamhet genom yttre regler, har jen att göra med den mänskliga naturen, en människas inre. Konfucianismens grundtanke, i synnerhet som den kommer till uttryck hos Konfucius’ främste lärjunge, Mencius, är att människonaturen i grunden är god. Lösningen på alla sociala missförhållanden är således att utveckla den egna personligheten, och denna utveckling börjar med undervisning och kunskap. I det inledande kapitlet i Den stora kunskapen heter det:

”Sedan kunskapen fullkomnats blev tankarna sanna. Sedan tankarna blivit sanna var sinnet rättat. Sedan sinnet blivit rättat var människan kultiverad. Sedan människan blivit kultiverad styrdes familjen i god anda. Sedan familjen börjat styras i god anda regerades staten väl. Sedan statens regering ordnats väl bragtes lugn och lycka till hela riket. Från Himlens Son [kejsaren] till folkets massa, envar måste betrakta kultiverandet av sin egen människa såsom roten till allt därutöver.”

35. a) Hur kan principerna li och jen sammanfattas? b) Hur återspeglas allt detta i kinesernas livssyn?

³⁵ Att iaktta li gör det således enligt Konfucius möjligt att uppföra sig på ett tillbörligt sätt i alla situationer, och att uppodla jen hjälper en att behandla alla andra på ett vänligt sätt. Teoretiskt sett leder detta till frid och harmoni i samhället. Konfucianismens ideal, som grundar sig på principerna li och jen, kan sammanfattas på följande sätt:

Allt detta hjälper oss att förstå varför de flesta kineser, och även andra orientaliska folk, lägger så stor vikt vid familjebanden, vid att vara flitig, vid utbildning och vid att veta sin plats och handla därefter. Dessa konfucianska begrepp har i århundraden inpräglats i människors sinnen och har på gott och ont sjunkit djupt ner i det kinesiska folkets medvetande.

Konfucianismen blir statskult

36. Hur kom konfucianismen att upphöjas till statskult?

³⁶ I och med konfucianismens ökade inflytande upphörde den period som kallades ”de hundra tankeskolorna”. Kejsarna av Han-dynastin fann i konfucianismens lära om lojalitet mot härskaren precis vad de behövde för att befästa sin makt. Under kejsaren Wu-ti, som vi redan har nämnt i samband med taoismen, upphöjdes konfucianismen till statskult. Endast de som var väl bevandrade i konfucianismens klassiska urkunder utvaldes att bekläda statliga ämbeten, och den som hoppades på en post i regeringens tjänst var tvungen att genomgå statliga examensprov baserade på konfucianismens klassiska urkunder. Konfucianska riter och ritualer blev hovets religion.

37. a) Hur kom konfucianismen att bli en religion? b) Varför är konfucianismen i själva verket mer än bara en filosofi?

³⁷ Dessa förändrade förhållanden bidrog i hög grad till att upphöja Konfucius’ ställning i det kinesiska samhället. Han-dynastins kejsare gjorde det till en tradition att frambära offer vid Konfucius’ grav. Han förlänades också hederstitlar. År 630 v.t. befallde T’ai-tsung, en av T’ang-dynastins kejsare, att ett statligt tempel tillägnat Konfucius skulle uppföras i varje provins och län i hela riket och att offer skulle frambäras regelbundet. Av praktiska skäl upphöjdes Konfucius till gud, och konfucianismen blev en religion som knappast skilde sig särskilt mycket från taoismen och buddismen. — Se rutan på sidan 175.

Österns vishet i historiskt perspektiv

38. a) Vad har hänt med taoismen och konfucianismen sedan år 1911? b) Men hur förhåller det sig fortfarande med grundtankarna i dessa religioner?

³⁸ Sedan kejsardömet avskaffades i Kina år 1911, har konfucianismen och taoismen utsatts för häftig kritik, ja rentav förföljelse. Taoismen har råkat i vanrykte på grund av sina magiska och vidskepliga sedvänjor, och konfucianismen har stämplats som feodalistisk, i det den befrämjat en slavmentalitet som hållit människor, i synnerhet kvinnor, i underdånighet. Trots detta officiella fördömande är emellertid grundtankarna i dessa religioner så djupt rotade i kinesernas medvetande att de fortfarande har ett starkt grepp om många människor.

39. Vad sägs det i en nyhetsrapport beträffande vidskepliga religiösa sedvänjor i Kina?

³⁹ Under rubriken ”Kinesiska religiösa riter sällsynta i Beijing [Peking] men blomstrar i kusttrakterna” rapporterade den kanadensiska tidningen Globe and Mail år 1987 att efter närmare 40 års ateistiskt styre i Kina är begravningsriter, tempelandakter och många vidskepliga sedvänjor fortfarande vanligt förekommande på landsbygden. ”De flesta byar har en feng-shui, vanligen en äldre man som kan tolka vindens (feng) och vattnets (shui) krafter för att avgöra det gynnsammaste läget för allting, vare sig det gäller familjegraven, ett nytt hus eller nya vardagsrumsmöbler”, förklarar rapporten.

40. Vilka religiösa sedvänjor förekommer på Taiwan?

⁴⁰ På andra håll lever taoismen och konfucianismen kvar överallt där den traditionella kinesiska kulturen har överlevt. På Taiwan finns det en man som påstår sig vara en avkomling av Chang Tao-ling och som presiderar som ”himmelsk mästare” med befogenhet att tillsätta taoistiska präster (Tao Shih). Den populära gudinnan Matsu, som fått namnet ”Den heliga modern i himlen”, dyrkas som öns skyddshelgon och beskyddare av sjömän och fiskare. Vad de breda lagren beträffar, är de mest intresserade av att frambära offer åt flodernas, bergens och stjärnornas andemakter, åt alla de olika yrkenas skyddsgudar och åt hälsans, lyckans och rikedomens gudar.d

41. Hur är det med konfucianismen, som religion betraktad, i våra dagar?

⁴¹ Hur är det då med konfucianismen? Den har spelat ut sin roll som religion och fungerar nu mest som kulturminne. I Ch’ü-fou i Kina, Konfucius’ födelseort, har genom statens försorg Konfucius’ tempel och egendom bevarats som turistattraktioner. Enligt tidskriften China Reconstructs anordnas där föreställningar i vilka man ”iscensätter religiösa ritualer för Konfucius”. Och i Singapore, på Taiwan, i Hongkong och i andra områden i östra Asien firar människor fortfarande Konfucius’ födelsedag.

42. På vilket sätt har taoismen och konfucianismen kommit till korta i fråga om att vägleda människor i sökandet efter den sanne Guden?

⁴² När vi nu undersökt konfucianismen och taoismen, kan vi tydligt se hur ett system som grundar sig på mänsklig vishet och mänskligt resonemang till sist kommer till korta i sökandet efter den sanne Guden, hur logiskt och välmenande det än må vara. Varför det? Därför att det inte tar hänsyn till en mycket viktig faktor, nämligen en personlig Guds vilja och krav. Konfucianismen sätter sin lit till den mänskliga naturen som drivfjäder till att göra det som är gott, och taoismen vänder sig till naturen själv. Men sådan tillit är missriktad, eftersom den i själva verket innebär att man dyrkar det skapade i stället för Skaparen. — Psalm 62:10; 146:3, 4; Jeremia 17:5.

43. Hur har kinesernas religiösa traditioner på det hela taget hindrat dem i sökandet efter den sanne Guden?

⁴³ Å andra sidan har sådana traditioner som hör samman med förfädersdyrkan och bilddyrkan, vördnad för en kosmisk himmel samt dyrkan av andekrafter i naturen och de riter och ritualer som är förbundna därmed blivit så djupt rotade i det kinesiska folkets tänkesätt att de accepteras som en självklarhet. Ofta är det mycket svårt att tala med en kines om en personlig Gud eller Skapare, eftersom detta begrepp är så främmande för honom. — Romarna 1:20—25.

44. a) Hur reagerar tänkande människor inför naturens under? b) Vad uppmuntras vi att göra?

⁴⁴ Det går inte att förneka att naturen är full av storslagna under och stor vishet och att vi människor är utrustade med sådana underbara förmågor som förnuft och samvete. Men som det framhölls i kapitlet om buddismen har de under som vi ser i naturen fått tänkande människor att dra slutsatsen att det måste finnas en formgivare, en Skapare. (Se sidorna 151, 152.) Bör vi inte då, logiskt sett, söka finna denne Skapare? Skaparen inbjuder oss faktiskt att göra detta: ”Lyft era ögon högt upp och se. Vem har skapat dessa ting? Det är han som för fram härskaran av dem, ja, efter antal, dem alla kallar han rentav vid namn.” (Jesaja 40:26, NW) Genom att göra detta kommer vi inte bara att lära känna vem Skaparen är, nämligen Jehova Gud, utan också vad han har i beredskap åt oss i framtiden.

45. Vilken annan österländsk religion skall vi undersöka härnäst?

⁴⁵ Förutom buddismen, konfucianismen och taoismen, som har spelat en framträdande roll i Österlandets religiösa liv, finns det en annan religion — shinto — som är unik för det japanska folket. På vilket sätt är den annorlunda? Varifrån härstammar den? Har den lett människor till den sanne Guden? Dessa frågor kommer vi att behandla i nästa kapitel.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Ruta på sidan 162]

Uttal av kinesiska ord

I överensstämmelse med de flesta vetenskapliga verk används i denna bok Wade-Giles’ system för translitterering av kinesiska ord. Motsvarande svenska ljud anges nedan:

ch dj, som i Tao te ching (djing)

ch’ tj, som i dynastin Ch’in (tjinn)

hs sh, som i Ta-hsüeh (shy-ä), Den stora kunskapen

j r, som i jen (rönn), humanitet

k g, som i Kuan-yin (goan-jinn), en buddistisk gudinna

k’ k, som i K’ung-fu-tzu (kong-fo-tz), Konfucius

t d, som i Tao (dao), Vägen

t’ t, som i dynastin T’ang (tang)

[Ruta på sidan 175]

Konfucianismen — filosofi eller religion?

Eftersom Konfucius talade mycket lite om Gud, betraktar många människor konfucianismen som blott och bart en filosofi och inte som en religion. Både hans ord och hans gärningar visade emellertid att han var religiös. Denna religiositet kom till uttryck på två sätt. För det första hade han en vördnadsfull fruktan för en mäktig, kosmisk andemakt, på kinesiska kallad T’ien eller Himlen, som han betraktade som källan till all dygd och moralisk godhet och vars vilja, enligt hans förmenande, styr allting. För det andra lade han mycket stor vikt vid ett skrupulöst iakttagande av de riter och ceremonier som hörde samman med dyrkan av himlen och döda förfäders andar.

Även om Konfucius själv aldrig förespråkade dessa uppfattningar som en form av religion, har de för generationer av kineser kommit att uppfylla alla kriterier på en religion.

[Ruta/bilder på sidan 177]

Konfucianismens fyra böcker och fem klassiker

De fyra böckerna

1. Den stora kunskapen (Ta-hsüeh), grundvalen för en ädel mans uppfostran, den första lärobok som studerades av skolpojkar i det gamla Kina

2. Läran om mittens väg (Chung-yung), en avhandling om den mänskliga naturens utveckling genom måttlighet

3. Samtalen med Konfucius (Lun-yü), en samling uttalanden av Konfucius. Betraktas som Konfucianismens viktigaste källskrift

4. Meng-tzus verk (Meng-tzu), skriftliga och muntliga uttalanden av Konfucius’ mest berömde lärjunge, Meng-tzu eller Mencius

De fem klassikerna

1. Dikternas bok (Shih Ching), 305 dikter som skildrar det dagliga livet under tidigare delen av Chou-dynastin (1000—600 f.v.t.)

2. Historiens bok (Shu Ching), redogör för cirka 1.700 år av Kinas historia från och med Shang-dynastin (1766—1122 f.v.t.)

3. Förvandlingarnas bok (I Ching), en bok om spådom, som baserar sig på tolkningar av de 64 möjliga kombinationerna av sex brutna och obrutna linjer

4. Riternas bok (Li-chi), en samling regler angående ceremonier och ritualer

5. Vår och höst (Ch’un-ch’iu), Konfucius’ hemstat Lus annaler. Omfattar tiden 721—478 f.v.t.

[Bilder]

De fem klassikerna (ovan) och (till vänster) ett avsnitt ur Den stora kunskapen (en av De fyra böckerna), som citeras på sidan 181

[Bild på sidan 163]

Tao, ”den väg en person bör vandra”

[Bild på sidan 165]

Lao-tzu, taoismens store filosof, ridande på en buffel

[Bild på sidan 166]

Taoistiskt tempel på Taiwan, helgat åt Matsu, ”Den heliga modern i himlen”

[Bild på sidan 171]

Dimhöljda berg, stilla vatten, vajande träd och visa män som dragit sig tillbaka — populära motiv i kinesiska landskapsmålningar — återspeglar taoismens ideal om ett liv i harmoni med naturen

[Bilder på sidan 173]

Vänstra bilden: Forntida taoistisk träskulptur föreställande Det långa livets gudomlighet tillsammans med De åtta odödliga.

Högra bilden: Taoistisk präst i full ornat officierar vid en begravning

[Bild på sidan 179]

Konfucius, den främste av Kinas vise, vördas som undervisare i moral och etik

[Bild på sidan 181]

Högtidsfirande med musik vid Sung Kyun Kwan i Söul i Korea, en konfuciansk läroanstalt från 1300-talet där man vidmakthåller konfucianismens ritualer

[Bilder på sidan 182]

Vare sig den typiske kinesen bekänner sig till buddismen, taoismen eller konfucianismen frambär han vördnadsbetygelser åt förfäderna i sitt hem (vänster), tillber rikedomens gud (mitten) och frambär offer i templen vid de olika högtiderna (höger)

Kapitel 8

Shinto — Japans sökande efter Gud

”Eftersom min far var shintopräst, blev vi tillsagda att offra ett glas vatten och en skål ångkokt ris på kamidana [en shintoistisk ”gudahylla” i hemmet] varje morgon före frukost. Efter denna handling av tillbedjan tog vi ner risskålen och åt ur den. Jag var övertygad om att gudarna skulle beskydda oss när vi gjorde så.

När vi köpte ett hus, undersökte vi noga den gynnsammaste platsen för det nya huset i förhållande till vårt gamla genom att rådfråga en shaman, ett andemedium. Han varnade oss för tre demonportar och gav oss anvisningar om att följa den reningsprocedur min far föreskrev. Så vi renade huset med salt en gång varje månad.” — Mayumi T.

1. (Inbegrip introduktionen.) I huvudsak var utövas shinto, och vad inbegriper den religionen för några av de troende?

SHINTO är i huvudsak en japansk religion. I Nihon Shukyo Jiten (Uppslagsbok om japanska religioner) heter det: ”Utformningen av shintoismen är nästan identisk med den japanska etniska kulturen, och det är en religiös kultur som aldrig har praktiserats utanför detta etniska samhälle.” Men japanskt inflytande när det gäller affärer och kultur har nu nått så långt att det bör intressera oss att få reda på vilka religiösa faktorer som har format Japans historia och den japanska personligheten.

2. I vilken utsträckning påverkar shinto japanernas liv?

² Även om shintoismen uppges ha mer än 91.000.000 medlemmar i Japan, omkring tre fjärdedelar av befolkningen, visar en undersökning att bara 2.000.000 människor, tre procent av den vuxna befolkningen, verkligen bekänner sig tro på shinto. Men Sugata Masaaki som forskar i shinto säger: ”Shinto är så oupplösligt invävt i det dagliga livet i Japan att människor knappt är medvetna om dess existens. För japanen är det inte så mycket en religion som något som hör till livet och som man knappt tänker på, ungefär som luften man andas.” Även de som menar sig vara likgiltiga för religion köper shintoistiska amuletter till skydd i trafiken, firar bröllop enligt shintoistisk tradition och lägger ner mycket pengar på shintoistiska fester.

Hur började det?

3, 4. Hur kom japansk religion att kallas shinto?

³ Benämningen ”shinto” uppstod på 500-talet v.t. för att skilja den gamla japanska religionen från buddismen, som höll på att införas i Japan. ”Naturligtvis fanns ’japanernas religion’ ... innan buddismen infördes”, förklarar Sachiya Hiro som forskar i japanska religioner, ”men det var en undermedveten religion som bestod av seder och bruk. I och med att buddismen infördes blev människor dock medvetna om att dessa seder utgjorde en japansk religion, olik buddismen som var en främmande religion.” Hur uppstod denna japanska religion?

⁴ Det är svårt att nämna ett datum då den ursprungliga shintoismen, ”japanernas religion”, uppstod. I Kodansha Encyclopedia of Japan förklaras det att i samband med att man började odla ris på fält som sätts under vatten gjorde denna form av jordbruk ”det nödvändigt med välorganiserade och stabila samhällen, och jordbruksriter — som senare kom att spela en så viktig roll i shinto — utvecklades”. Dessa forntida människor trodde på och dyrkade flera naturgudar.

5. a) Vad är shintoisternas syn på de döda? b) Jämför shintoisternas syn på de döda med bibelns.

⁵ Förutom denna dyrkan ledde fruktan för de avlidnas själar till riter som skulle blidka dem. Detta utvecklades senare till dyrkan av förfädernas andar. Enligt shinto behåller en ”bortgången” själ sin personlighet och fläckas av dödens orenhet omedelbart efter döden. När de anhöriga utför minnesriter, renas själen tills all illvilja är borta och den får en fridsam och välvillig personlighet. Med tiden upphöjs förfaderns ande till att bli en släktgud eller en skyddsgud. På så sätt finner vi att tron på den odödliga själen är grundläggande för ytterligare en religion och bestämmer de troendes tänkesätt och handlingar. — Psalm 146:4; Predikaren 9:5, 6, 10.

6, 7. a) Hur betraktade shintoisterna sina gudar? b) Vad är en shintai, och varför är den betydelsefull inom shinto? (Jämför 2 Moseboken 20:4, 5; 3 Moseboken 26:1; 1 Korintierna 8:5, 6.)

⁶ Naturgudar och släktgudar ansågs vara andar som ”flöt” i och uppfyllde luften. Under olika fester åkallade människor gudarna för att de skulle slå sig ner på de särskilda platser som var helgade för tillfället i fråga. Gudarna sades ta tillfällig boning i olika shintai, föremål för tillbedjan, till exempel träd, stenar, speglar och svärd. Shamaner eller andemedier ledde ritualer för att nedkalla gudarna.

⁷ Gudarnas ”landningsplatser”, som tillfälligt renades för festerna, fick efter hand en mer permanent form. Människor byggde tempel för välvilliga gudar, dem som föreföll välsigna dem. I början gjorde man inga avbilder av gudarna, utan tillbad den shintai i vilka gudarnas andar sades bo. Till och med ett helt berg, som berget Fuji, kunde tjäna som shintai. Med tiden kom det att finnas så många gudar att japanerna myntade uttrycket yaoyorozu-no-kami, vilket ordagrant betyder ”åtta miljoner gudar” (”kami” betyder ”gudar” eller ”gudomligheter”). Nu används uttrycket för att beteckna ”oräkneliga gudar”, eftersom antalet gudar inom shintoismen hela tiden ökar.

8. a) Hur kom Amaterasu Omikami till, och hur blev hon tvingad att lysa upp världen, enligt shintoistisk mytologi? b) Hur kom Amaterasu Omikami att bli nationalguden, och hur var kejsarna förbundna med henne?

⁸ I och med att shintoritualerna koncentrerades omkring tempel hade varje släkt sin egen skyddsgud i ett tempel. Men när den kejserliga familjen enade nationen på 600-talet v.t., upphöjde de sin solgudinna Amaterasu Omikami till nationalgud och centralgestalt bland shintogudarna. (Se rutan på sidan 191. Med tiden framväxte myten att kejsaren var en direkt avkomling av solgudinnan. För att bestyrka denna trosuppfattning sammanställdes två viktiga shintoskrifter, Kojiki och Nihon shoki, på 700-talet v.t. I dessa böcker användes myter som upphöjde den kejserliga familjen till gudaättlingar, och de hjälpte till att etablera kejsarnas överhöghet.

En religion med fester och ritualer

9. a) Varför beskriver en forskare shinto som en religion bestående av en serie ”utan”? b) Hur viktiga är lärorna i shinto? (Jämför Johannes 4:22—24.)

⁹ De här två böckerna med shintoistisk mytologi betraktades dock inte som inspirerade skrifter. Intressant nog har inte shinto någon känd grundare eller någon bibel. ”Shinto är en religion bestående av en serie ’utan’”, förklarar Shouichi Saeki, en shintokännare. ”Den är utan bestämda läror och utan detaljerad teologi. Den är så gott som utan regler att följa. ... Fastän jag växte upp i en familj som av tradition har hållit fast vid shinto, har jag inga minnen av att ha fått någon seriös religiös undervisning.” (Kursiverat av oss.) För shintoister är läror, regler och ibland till och med vad de tillber oviktigt. ”Vid ett och samma tempel byttes ofta templets gud ut mot en annan”, säger en shintoforskare, ”och ibland var de människor som dyrkade dessa gudar och sände upp böner till dem inte medvetna om förändringen.”

10. Vad är mycket viktigt för shintoister?

¹⁰ Vad är då viktigt för shintoister? ”Ursprungligen”, sägs det i en bok om japansk kultur, ”betraktades inom shinto handlingar som främjade harmonin och försörjningen inom ett litet samhälle som ’goda’ och handlingar som hindrade sådant som ’onda’.” Harmonin med gudarna, naturen och samhället ansågs vara av högsta värde. Allt som störde den fridfulla harmonin i samhället var ont, oavsett det moraliska värdet.

11. Vilken roll spelar festerna i shintoisternas tillbedjan och dagliga liv?

¹¹ Eftersom shinto inte har någon formell lära, främjar den harmonin i samhället genom ritualer och fester. Uppslagsboken Nihon Shukyo Jiten förklarar: ”Vad som är viktigast inom shintoismen är om man firar fester eller inte.” (Se rutan på sidan 193. Att tillsammans fira fester tillägnade släktgudar bidrog till en samarbetsvillig anda hos människor i det risodlande samhället. Större fester hade och har fortfarande med risodling att göra. På våren åkallar byborna ”risfältens gud” för att han skall komma ner till deras by, och de ber om god skörd. På hösten tackar de sina gudar för skörden. Under festerna bär de omkring sina gudar på en mikoshi, ett bärbart altarskrin , och dricker risvin (sake) och äter mat tillsammans med gudarna.

12. Vilket slags reningsriter utförs i shinto, och i vilket syfte?

¹² För att vara i gemenskap med gudarna tror shintoisterna dock att de måste renas från all moralisk orenhet och synd. Det är här ritualerna kommer in i bilden. Det finns två sätt att rena en människa eller ett föremål. Det ena är oharai och det andra är misogi. Oharai går ut på att en shintopräst svänger en gren från det vintergröna trädet sakaki med papper eller lin fäst vid spetsen för att rena ett föremål eller en människa, medan man vid misogi använder vatten. Dessa reningsritualer är så viktiga för shinto att en japansk auktoritet konstaterar: ”Man kan lugnt säga att utan dessa ritualer kan inte shinto bestå [som religion].”

Shintoismens anpassningsförmåga

13, 14. Hur har shinto anpassats till andra religioner?

¹³ Fester och ritualer har hängt kvar inom shinto trots den förändring som denna religion har genomgått under åren. Vilken förändring? En shintoforskare liknar förändringarna inom shinto vid dem som en påklädbar docka genomgår. När buddismen kom, iklädde sig shinto den buddistiska läran. När människor behövde moralnormer, iklädde den sig konfucianismen. Shinto har varit oerhört anpassbar.

¹⁴ Synkretism, blandning av element från en religion med en annan, var något som skedde mycket tidigt i shintoismens historia. Även om konfucianism och taoism, i Japan kallat ”Yins och yangs väg”, hade infiltrerat shintoismen, var buddismen den viktigaste beståndsdelen i den uppblandade shintoismen.

15, 16. a) Hur reagerade shintoisterna för buddismen? b) Hur gick sammansmältningen mellan shinto och buddism till?

¹⁵ När buddismen kom via Kina och Korea, kallade japanerna sina traditionella religiösa seder för shinto, ”gudarnas väg”. Men i och med att en ny religion anlände splittrades Japan i frågan om huruvida buddismen skulle accepteras eller inte. De som var för buddismen insisterade: ”Alla grannländer tillber på det sättet. Varför skall Japan vara annorlunda?” De som var emot buddismen argumenterade: ”Om vi tillber grannländernas gudar, kommer vi att väcka våra egna gudars vrede.” Efter årtionden av oenighet vann slutligen de som var för buddismen. Vid slutet av 500-talet v.t., när prins Shōtoku omfattade buddismen, hade den nya religionen slagit rot.

¹⁶ När buddismen spreds till landsbygden, möttes den av de lokala shintogudarna, vars existens var mycket fast förankrad i folkets dagliga liv. De båda religionerna måste kompromissa för att kunna samexistera. Buddistmunkar som övade självdisciplin uppe i bergen hjälpte till att sammansmälta de bägge religionerna. Bergen ansågs vara shintogudarnas boningsplatser, och munkarnas asketiska livsföring i bergen gav upphov åt idén att blanda buddismen och shintoismen, vilket också ledde till att man byggde jinguji, tempel ägnade åt båda religionerna. Undan för undan kom de båda religionerna att sammansmälta, medan initiativet till att skapa religiösa teorier kom att ligga hos buddismen.

17. a) Vad betyder kamikaze? b) Hur förbands kamikaze med trosuppfattningen att Japan är en gudomlig nation?

¹⁷ Under tiden höll trosuppfattningen att Japan var en gudomlig nation på att slå rot. När mongolerna angrep Japan på 1200-talet, uppstod tron på kamikaze, som ordagrant betyder ”gudomlig vind”. Mongolerna anföll ön Kyushu två gånger med överlägsna flottstyrkor, och båda gångerna gäckades deras försök av stormar. Japanerna gav sina shintogudar (kami) äran för dessa stormar eller vindar (kaze), och detta ökade deras gudars ryktbarhet i hög grad.

18. Vilken konflikt uppstod mellan shinto och andra religioner?

¹⁸ I och med att förtroendet för shintogudarna växte kom de att betraktas som de ursprungliga gudarna, medan buddhorna (”de upplysta”) och bodhisattvor (blivande buddhor som hjälper andra att uppnå upplysning; se sidorna 136—138, 145, 146 betraktades som endast tillfälliga lokala manifestationer av gudomen. Som ett resultat av denna konflikt mellan shinto och buddismen utvecklades olika skolor inom shinto. Några betonade buddismen, andra upphöjde shintos många gudomligheter och ytterligare andra använde en senare form av konfucianism för att utsmycka sina läror.

Kejsardyrkan och statsshinto

19. a) Vad var restaurationsshintoisternas syfte? b) Vilket tänkesätt ledde Norinaga Motooris läror till? c) Vad inbjuder Gud oss att göra?

¹⁹ Efter många års kompromissande avgjorde shintoteologerna att deras religion hade befläckats av kinesiskt religiöst tänkande. De insisterade därför på en återgång till de gamla japanska sederna. En ny skola inom shinto, kallad restaurationsshinto, uppstod med Norinaga Motoori (uttalas Motoʹori), en 1700-talsforskare, som en av sina främsta teologer. Motoori studerade de klassiska skrifterna, i synnerhet de shintoskrifter som kallas Kojiki, för att söka ursprunget till den japanska kulturen. Han lärde om solgudinnan Amaterasu Omikamis överlägsenhet, men var något vag beträffande hur naturfenomenen kunde tillskrivas gudarna. Dessutom är den gudomliga försynen oförutsägbar, enligt hans lära, och det är respektlöst av människor att försöka förstå den. Fråga inte, utan underordna er den gudomliga försynen, var hans tanke. — Jesaja 1:18.

20, 21. a) Hur försökte en shintoistisk teolog rena shinto från ”kinesiskt” inflytande? b) Vilken rörelse bildades till följd av Hiratas filosofi?

²⁰ En av hans efterföljare, Atsutane Hirata, utvidgade Norinagas tankar och försökte rena shinto från allt ”kinesiskt” inflytande. Vad gjorde Hirata? Han sammansmälte shinto med avfällig ”kristen” teologi! Han liknade Amenominakanushi-no-kami, en gud som omnämns i Kojiki, vid ”kristendomens” Gud och beskrev denne universums härskande gud som om han hade två underordnade gudar, ”Högalstraren (Takami-musubi) och Gudaalstraren (Kami-musubi), som förefaller representera de manliga och de kvinnliga principerna”. (Religions in Japan [Religioner i Japan]) Ja, han antog läran om en treenig gud från katolicismen, även om det aldrig blev en lära inom shintoismens huvudriktning. Men Hiratas blandning av så kallad kristendom med shinto inympade så småningom kristenhetens form av monoteism i det shintoistiska sinnet. — Jesaja 40:25, 26.

²¹ Hiratas teologi blev grunden för rörelsen kring kejsardyrkan vilken ledde till att de feodala militärdiktatorerna, shogunerna, störtades och kejsarstyret återinfördes 1868. I och med införandet av kejsardömet utsågs Hiratas lärjungar till regeringens ombud för shintokulten, och de arbetade för att göra shinto till statsreligion. Under den då nya konstitutionen ansågs kejsaren, som betraktades som ättling i rakt nedstigande led till solgudinnan Amaterasu Omikami, vara ”helig och okränkbar”. Han blev statsshintoismens högste gud. — Psalm 146:3—5.

Shintos ”Heliga skrift”

22, 23. a) Vilka två förordningar utfärdade kejsaren? b) Varför betraktades dessa förordningar som heliga?

²² Shintoismen hade visserligen sina forntida uppteckningar, ritualer och böner i skrifterna Kojiki, Nihon shoki och Engishiki, men statsshinto behövde en helig bok. År 1882 utfärdade kejsar Meiji (Mutsuhito) Kejserliga förordningen för soldater och sjömän. Eftersom den kom från kejsaren, betraktades den av japanerna som en helig skrift, och den blev grunden för daglig meditation för män i det militära. Den betonade att en människas plikt att betala sina skulder till och fullgöra sina förpliktelser mot den gudomlige kejsaren stod över alla andra förpliktelser hon kunde ha mot någon annan.

²³ Ett tillägg till shintoismens heliga skrifter kom när kejsaren den 30 oktober 1890 utgav Kejserliga förordningen om undervisning. I den ”lades inte bara grunden för skolundervisningen, utan den blev praktiskt taget statsshintoismens heliga skrift”, förklarar Shigeyoshi Murakami som forskar i statsshinto. Förordningen klargjorde att det ”historiska” förhållandet mellan de mytiska kejserliga förfäderna och deras undersåtar var grundvalen för undervisningen. Hur betraktade japanerna dessa förordningar?

24. a) Ge ett exempel på hur de kejserliga förordningarna betraktades av folket. b) Hur kom statsshinto att leda till kejsardyrkan?

²⁴ ”När jag var flicka brukade vicerektorn [i skolan] hålla ett träskrin i ögonhöjd och vördnadsfullt bära upp det på podiet”, påminner sig Asano Koshino. ”Rektorn tog emot skrinet och drog ut rullen på vilken Kejserliga förordningen om undervisning var skriven. Medan förordningen lästes, skulle vi böja huvudet tills vi hörde de avslutande orden: ’Hans Majestäts namn och sigill.’ Vi hörde den så många gånger att vi lärde oss orden utantill.” Fram till år 1945 formades genom ett undervisningssystem grundat på mytologi hela nationen till att viga sig åt kejsaren. Statsshinto betraktades som den högsta religionen, och de 13 övriga shintosekterna med olika läror degraderades till att kallas sektshinto.

Japans religiösa mission — världserövring

25. Hur betraktades den japanske kejsaren av folket?

²⁵ Statsshinto hade en avgud också. ”Varje morgon klappade jag händerna mot solen, symbolen för gudinnan Amaterasu Omikami, och sedan vände jag mig österut mot det kejserliga palatset och tillbad kejsaren”, påminner sig Masato, en äldre japansk man. Kejsaren tillbads som gud av sina undersåtar. Han betraktades som den högste i både politiskt och religiöst avseende på grundval av sin härstamning från solgudinnan. En japansk professor sade: ”Kejsaren är gud uppenbarad bland människor. Han är en manifesterad gudom.”

26. Vilken lära blev resultatet av vördandet av kejsaren?

²⁶ Som följd av detta utvecklades läran att ”centrum för fenomenens värld är Mikados [kejsarens] land. Från detta centrum måste vi föra ut denna Stora ande över hela världen. ... Stor-Japans expansion utöver världen och upphöjandet av hela världen till Gudarnas land är den brådskande uppgiften nu, ja, vårt eviga och oföränderliga syftemål.” (D. C. Holtom: The Political Philosophy of Modern Shinto [Den politiska filosofin i nutida shinto]) Där fanns ingen åtskillnad mellan kyrka och stat!

27. Hur användes tillbedjan av den japanske kejsaren av militarister?

²⁷ John B. Noss ger i sin bok Man’s Religions följande kommentar: ”Den japanska militären var inte sen att ställa sig till förfogande för att åstadkomma detta. Den gjorde det till en del av sin krigspropaganda att erövringar var Japans heliga mission. I sådana ord kan vi sannerligen se den logiska följden av en nationalism som sammansmälts med religiösa värderingar.” Vilken tragedi som höll på att förberedas för japanerna och för andra folk, i första hand på grundval av den shintoistiska myten om kejsarens gudomlighet och sammanblandningen av religion och nationalism!

28. Vilken roll spelade shinto i den japanska krigsansträngningen?

²⁸ Japanen i allmänhet hade inget annat alternativ än att tillbe kejsaren under statsshinto och dess imperialistiska system. Norinaga Motooris lära: ”Fråga inte, utan underordna er den gudomliga försynen” genomsyrade och styrde japanernas tänkande. År 1941 hade hela nationen mobiliserats i andra världskrigets krigsansträngning under statsshintoismens baner och i hängivenhet för den ”levande människoguden”. ”Japan är en gudomlig nation”, tänkte folket, ”och kamikaze, den gudomliga vinden, kommer att blåsa när det uppstår en kris.” Soldaterna och deras familjer bad sina skyddsgudar om framgång i kriget.

29. Vad ledde till att många förlorade tron efter andra världskriget?

²⁹ När den ”gudomliga” nationen besegrades år 1945 i och med de båda atombomberna som förintade Hiroshima och större delen av Nagasaki, kom shinto att ställas inför en allvarlig kris. Över en natt blev den förment oövervinnlige gudomlige härskaren Hirohito en enkel besegrad mänsklig kejsare. Japanernas tro slogs i spillror. Kamikaze hade svikit nationen. I uppslagsboken Nihon Shukyo Jiten sägs det: ”En av orsakerna var nationens besvikelse över att ha blivit förrådd. ... Vad värre var: den shintoistiska världen gav ingen religiöst kvalificerad och skälig förklaring till de tvivel som [nederlaget] gav upphov åt. Den allmänna tendensen blev därför den religiöst omogna reaktionen: ’Det finns ingen gud eller Buddha.’”

Vägen till verklig harmoni

30. a) Vilken lärdom kan vi dra av det som hände shinto under andra världskriget? b) Varför är det så viktigt att vi använder vårt förnuft när det gäller vår tillbedjan?

³⁰ Den kurs som statsshinto slog in på betonar hur viktigt det är för varje individ att undersöka de traditionella trosuppfattningar han omfattar. Shintoister kanske sökte en väg till harmoni med sina medjapaner medan de understödde militarismen. Men det bidrog naturligtvis inte till världsvid harmoni, och i och med att familjeförsörjarna och de unga dödades i strid medförde det inte heller någon harmoni i hemlandet. Innan vi överlämnar vårt liv åt någon, måste vi förvissa oss om vem och vad det är vi ger ut oss för. ”Jag [bönfaller] er”, sade en kristen lärare till romare som tidigare hade tillbett kejsaren, ”att framställa era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst.” Precis som de romerska kristna skulle använda sitt förnuft till att välja vem de skulle överlämna sig åt, är det oerhört viktigt att vi använder vårt förnuft till att avgöra vem vi bör tillbe. — Romarna 12:1, 2.

31. a) Vad har varit tillräckligt för de flesta shintoister? b) Vilken fråga måste besvaras?

³¹ För shintoister i allmänhet var en viss guds identitet inte den viktiga faktorn i deras religion. ”För människor i allmänhet hade gudar eller buddhor ingen betydelse”, säger Hidenori Tsuji, som undervisar i japansk religionshistoria. ”Vare sig de var gudar eller buddhor, var det nog för folket om de hörde bönerna om goda skördar, tillfrisknande från sjukdom och trygghet för familjen.” Men ledde det dem till den sanne Guden och till hans välsignelse? Historiens svar är entydigt.

32. Vad kommer att behandlas i nästa kapitel?

³² I sitt sökande efter en gud gjorde shintoisterna, därför att de grundade sina trosuppfattningar på myter, en vanlig människa, deras kejsare, till en gud, den så kallade ättlingen till solgudinnan Amaterasu Omikami. Men tusentals år innan shinto fick sin början hade den sanne Guden uppenbarat sig för en trons man av semitisk härkomst i Mesopotamien. I nästa kapitel kommer vi att behandla denna betydelsefulla händelse och vad som blev följden.

[Ruta på sidan 191]

Solgudinnan i shintoistisk mytologi

I Shintoistisk mytologi sägs det att för länge sedan tvättade guden Izanagi ”sitt vänstra öga, och födde på så sätt den stora gudinnan Amaterasu, solgudinnan”. Senare skrämde Susanoo, havsslätternas gud, Amaterasu så att hon ”gömde sig i en klippgrotta i himlen och stängde för ingången med ett stenblock. Världen lades i mörker.” Gudarna smidde därför ihop en plan för att få ut Amaterasu ur grottan. De samlade ihop galande tuppar som förkunnar gryningen och gjorde en stor spegel. I sakakiträden hängde de upp juveler och tygremsor. Sedan började gudinnan Ama no Uzume dansa och trumma på ett kar med sina fötter. I sin vilda dans slet hon av sig kläderna, och gudarna brast i skratt. Allt det här väckte Amaterasus nyfikenhet, så hon tittade ut och fick se sig själv i spegeln. Spegelbilden lockade henne ut ur grottan, och då tog Styrkans gud tag i hennes hand och förde ut henne i det fria. ”Än en gång lystes världen upp av solgudinnans strålar.” — New Larousse Encyclopedia of Mythology. — Jämför 1 Moseboken 1:3—5, 14—19; Psalm 74: 16, 17; 104:19—23.

[Ruta på sidan 193]

Shinto — en religion med fester

Det japanska året är fullt av religiösa fester, matsuri. Här följer några av de viktigaste:

▪ Sho-gatsu, nyårsfesten, 1—3 januari.

▪ Setsubun, bönkastning inomhus och utomhus medan man ropar: ”Demonerna ut, lyckan in”; 3 februari.

▪ Hina matsuri, flickornas dockfest, 3 mars. Man ställer fram en scen med dockor som föreställer ett gammalt kejserligt hushåll.

▪ Pojkfesten, 5 maj. Koi-nobori (vindstrutar som föreställer karpar och som symboliserar styrka) hängs upp på pålar.

▪ Tsukimi, beundran av höstens fullmåne medan man offrar små runda riskakor och förstlingen av skörden.

▪ Kanname-sai, kejsarens offrande av det första nya riset, i oktober.

▪ Niiname-sai firas av kejserliga familjen i november, när kejsaren, som fungerar som kejsar-shintoismens överstepräst, smakar det nya riset.

▪ Shichi-go-san, som betyder ”sju-fem-tre”, firas av shintoistiska familjer den 15 november. Sju, fem och tre betraktas som viktiga övergångsår; barn klädda i färggranna kimonor besöker familjetemplet.

▪ Många buddistiska fester firas också, däribland Buddhas födelsedag den 8 april och Obon, lyktfesten, den 15 juli, vilken slutar med att lyktor seglar ut på havet eller en flod ”för att vägleda förfädernas andar tillbaka till den andra världen”.

[Bild på sidan 188]

En shintoist ber gudarna om ynnest

[Bild på sidan 189]

Shinto, ”Gudarnas väg”

[Bild på sidan 190]

Ett helt berg, som Fuji, betraktas ibland som shintai, ett föremål för tillbedjan

[Bilder på sidan 195]

Shintoister som bär en mikoshi, ett bärbart altarskrin, och (ovan) blad från stockrosen (aoi) bärs under Aoifesten i Kyoto

[Bild på sidan 196]

Svängandet av papper eller lin fäst vid en gren av ett ständigt grönt träd anses rena människor och föremål och garantera dem trygghet

[Bilder på sidan 197]

En japan upplever ingen motsägelse i att be inför både ett shintoaltare (till vänster) och ett buddistiskt altare

[Bild på sidan 198]

Kejsar Hirohito (på podiet) tillbads som ättling till solgudinnan

[Bild på sidan 203]

En ung kvinna fäster en inköpt ema, en böneplatta av trä, vid altaret

Kapitel 9

Judendomen — ett sökande efter Gud genom Skriften och traditionen

1, 2. Nämn några framträdande judar som har påverkat historien och kulturen. b) Vilken fråga kan somliga ta upp?

MOSE, Jesus, Mahler, Marx, Freud och Einstein — vad hade de alla gemensamt? De var alla judar och har på olika sätt påverkat människans historia och kultur. Det är mycket tydligt att judar har utmärkt sig under flera tusen år, något som bibeln också vittnar om.

² Till skillnad från andra gamla religioner och kulturer har judendomen sina rötter i historien, inte i mytologin. Men somliga kanske ändå frågar: Varför skall vi intressera oss för judarnas religion, judendomen, när de är så få? De är ju bara omkring 18 miljoner i en värld av mer än 5 miljarder människor.

Varför judendomen bör intressera oss

3, 4. a) Vad består de hebreiska skrifterna av? b) Vilka är några av anledningarna till att vi bör granska den judiska religionen och dess rötter?

³ En anledning är att den judiska religionens rötter går cirka 4.000 år tillbaka i historien och att andra stora religioner mer eller mindre står i tacksamhetsskuld till dess skrifter. (Se sidan 220.) Kristendomen, som grundades av Jesus (hebreiska: Je·shú·a‛), en jude som levde i första århundradet, har sina rötter i de hebreiska skrifterna. Och läser man Koranen, ser man att även islam har mycket att tacka dessa skrifter för. (Koranen, sura 2:49—57; 32:23, 24) När man undersöker den judiska religionen, undersöker man således också rötterna till hundratals andra religioner och sekter.

⁴ En annan mycket viktig anledning är att den judiska religionen är en mycket betydelsefull länk i människans sökande efter den sanne Guden. Enligt de hebreiska skrifterna tillbad Abram, judarnas förfader, den sanne Guden redan för närmare 4.000 år sedan.a En rimlig fråga är då: Hur utvecklades judarna och deras tro? — 1 Moseboken 17:18.

Vad har judarna för ursprung?

5, 6. Nämn helt kort något om judarnas historia och varifrån ordet jude kommer.

⁵ Judarna är i huvudsak avkomlingar av en gammal hebreisktalande gren av den semitiska rasen. (1 Moseboken 10:1, 21—32; 1 Krönikeboken 1:17—28, 34; 2:1, 2) Deras förfader Abram utvandrade för närmare 4.000 år sedan från kaldéernas blomstrande metropol Ur i Sumer till Kanaans land, om vilket Gud hade sagt: ”Åt din säd skall jag ge detta land.”b (1 Moseboken 11:31—12:7) Han omtalas som ”Abram, hebréen”, i 1 Moseboken 14:13, men hans namn ändrades senare till Abraham. (1 Moseboken 17:4—6) Det är från honom som judarna härstammar, med början från hans son Isak och sonson Jakob, vars namn ändrades till Israel. (1 Moseboken 32:27—29) Israel hade 12 söner, som blev grundarna till 12 stammar. En av dessa var Juda, från vars namn ordet ”jude” så småningom uppkom. — 2 Kungaboken 16:6.

⁶ Med tiden kom benämningen ”jude” att tillämpas på alla israeliter, inte bara på Judas avkomlingar. (Ester 3:6; 9:20) Eftersom judarnas släktregister förstördes år 70 v.t., då romarna förstörde Jerusalem, finns det i dag ingen jude som bestämt kan hävda från vilken stam han kommer. Den forntida judiska religionen har likväl utvecklats och förändrats under årtusendenas gång. I dag utövas judendomen av miljoner judar i republiken Israel och i diasporan (judar förskingrade över hela världen). Vad är grunden till den religionen?

Mose, lagen och en nation

7. Vilken ed svor Gud inför Abraham, och varför gjorde han det?

⁷ År 1943 f.v.t.c utvalde Gud Abram till att vara hans särskilde tjänare och svor senare en högtidlig ed inför honom på grund av att han så trosvisst ville offra sin son Isak, även om offrandet aldrig fullbordades. (1 Moseboken 12:1—3; 22:1—14) I den eden sade Gud: ”Jag svär vid mig själv, säger Herren [hebreiska: יהוה, JHVH]: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik som stjärnorna på himmelen. ... Och i din säd skall alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.” Denna svurna ed upprepades till Abrahams son och sonson och fortsatte sedan att gälla Juda stam och Davids släktlinje. Denna strikt monoteistiska uppfattning om en personlig Gud som handlar direkt med människor var unik i den forntida världen, och den kom att bilda grunden till den judiska religionen. — 1 Moseboken 22:15—18; 26:3—5; 28:13—15; Psalm 89:4, 5, 29, 30, 36, 37.

8. Vem var Mose, och vilken uppgift hade han i Israel?

⁸ För att kunna uppfylla löftet till Abraham lade Gud grunden till en nation genom att ingå ett särskilt förbund med Abrahams avkomlingar. Detta förbund ingicks genom Mose, den store hebreiske ledaren och medlaren mellan Gud och Israel. Vem var Mose, och varför är han så viktig för judar? Enligt bibelns skildring i 2 Moseboken föddes han i Egypten (1593 f.v.t.) och hade israelitiska föräldrar som levde som slavar och fångar tillsammans med resten av Israel. Han var den som ”Herren hade umgåtts” med och utvalt till att leda sitt folk till frihet i Kanaan, det utlovade landet. (5 Moseboken 6:23; 34:10) Mose fullgjorde sin viktiga uppgift att vara medlare för det lagförbund som Gud hade ingått med Israel, förutom att han var deras profet, domare, ledare och historiker. — 2 Moseboken 2:1—3:22.

9, 10. a) Vad var det för lag som förmedlades genom Mose? b) Vilka sidor av livet omfattade de tio budorden? c) Vilken förpliktelse medförde lagförbundet för Israel?

⁹ Den lag som Israel tog emot bestod av tio ord eller bud och över 600 lagar som tillsammans bildade en stor lagsamling med anvisningar och vägledning för det dagliga uppförandet. (Se sidan 211.) Buden i den gällde både världsliga och heliga angelägenheter — både det fysiska och moraliska livet och dyrkan av Gud.

¹⁰ Detta lagförbund, denna religiösa konstitution, gav patriarkernas tro form och innehåll. Genom detta förbund blev Abrahams avkomlingar en nation av överlämnade tjänare åt Gud. På så sätt började den judiska religionen ta bestämd form, och judarna blev en nation organiserad för att tillbe och tjäna sin Gud. Enligt 2 Moseboken 19:5, 6 lovade Gud dem: ”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, så skall ni vara ... mig ett rike av präster och ett heligt folk.” Israeliterna skulle således bli ett utvalt folk till att tjäna Guds syften. Men villkoret för att förbundslöftena skulle uppfyllas var: ”Om ni nu hör [dvs. lyder].” Denna överlämnade nation hade nu förpliktelser gentemot sin Gud. Gud kunde därför längre fram (på 700-talet f.v.t.) säga till judarna: ”Ni är mina vittnen, säger Herren [hebreiska: יהוה, JHVH], ni är min tjänare, den som jag har utvalt.” — Jesaja 43:10, 12.

En nation med präster, profeter och kungar

11. Hur utvecklades prästadömet och kungadömet?

¹¹ Medan nationen Israel fortfarande var i öknen och var på väg mot det utlovade landet, infördes ett prästadöme i Mose brors, Arons, släktlinje. Ett stort bärbart tält eller tabernakel blev centrum för israeliternas tillbedjan och frambärande av offer. (2 Moseboken, kapitel 26—28) Med tiden kom nationen Israel till det utlovade landet, Kanaan, och intog det, precis som Gud hade befallt. (Josua 1:2—6) Så småningom upprättades ett jordiskt kungadöme, och år 1077 f.v.t. blev David, av Juda stam, kung. I och med hans regering blev både kungadömet och prästadömet fast etablerat i ett nytt nationellt centrum, Jerusalem. — 1 Samuelsboken 8:7.

12. Vilket löfte hade Gud gett David?

¹² Efter Davids död byggde hans son Salomo ett storslaget tempel i Jerusalem, och det ersatte tabernaklet. Eftersom Gud hade ingått ett förbund med David om att kungadömet skulle förbli i hans släktlinje för evigt, förstod man att en smord kung, Messias, en dag skulle komma från Davids släkt. Profetiorna visade att Israel och alla andra nationer skulle få en fullkomlig regering genom denne messianske kung eller denna ”säd”. (1 Moseboken 22:18) Detta hopp slog rot, och den judiska religionens messianska natur utkristalliserades klart. — 2 Samuelsboken 7:8—16; Psalm 72:1—20; Jesaja 11:1—10; Sakarja 9:9, 10.

13. Vilka använde Gud till att tillrättavisa det avfälliga Israel?

¹³ Men judarna lät sig påverkas av den falska religion som kananéerna och andra folk runt omkring dem utövade. Det ledde till att de bröt sitt förbundsförhållande till Gud. Jehova sände då en lång rad profeter som fick framföra hans budskap till folket i syfte att tillrättavisa det och föra det tillbaka. Därigenom kom profetiorna att bli ett annat unikt drag i judarnas religion och kom att utgöra en stor del av de hebreiska skrifterna. Ja, 18 böcker i de hebreiska skrifterna bär profeters namn. — Jesaja 1:4—17.

14. Hur visade det som hände att profeterna i Israel var sannfärdiga?

¹⁴ Jesaja, Jeremia och Hesekiel var några av dessa framträdande profeter som fick varna nationen för Jehovas annalkande straff mot den för dess avgudadyrkan. Verkställandet av detta straff kom år 607 f.v.t. då Jehova, på grund av Israels avfällighet, tillät Babylon, det då dominerande världsväldet, att förstöra Jerusalem och dess tempel och föra nationen i fångenskap. Profeterna bevisades vara sannfärdiga i vad de hade förutsagt, och Israels 70-åriga fångenskap under större delen av 500-talet f.v.t. är nu nedtecknad historia. — 2 Krönikeboken 36:20, 21; Jeremia 25:11, 12; Daniel 9:2.

15. a) Hur slog en ny form av tillbedjan rot bland judarna? b) Vilken verkan hade synagogorna på tillbedjan i Jerusalem?

¹⁵ År 539 f.v.t. besegrades Babylon av persern Cyrus, och han lät judarna återvända till sitt land och bygga upp templet igen i Jerusalem. En kvarleva gav gynnsamt gensvar, men flertalet judar blev kvar under det babyloniska samhällets inflytande. Dessa judar påverkades senare av den persiska kulturen. Som en följd därav växte det upp judiska kolonier i Mellersta Östern och runt Medelhavet. I varje koloni bildades en ny form av tillbedjan och med den en synagoga, ett centrum där judarna i varje stad kunde samlas. Detta gjorde naturligtvis att det återuppbyggda templet i Jerusalem fick mindre betydelse. Dessa judar som spritts ut så långt var nu verkligen en diaspora. — Esra 2:64, 65.

Judendomen träder fram i grekisk klädnad

16, 17. a) Vilket nytt inflytande svepte fram över Medelhavsområdet på 300-talet f.v.t.? b) Genom vilka spreds den grekiska kulturen, och hur gjordes det? c) Hur kom judendomen på så sätt att träda fram på scenen?

¹⁶ På 300-talet f.v.t. var det judiska samhället statt i omvandling och sögs därför med av den våg av icke-judisk kultur som svepte fram i Medelhavsområdet och i den övriga världen. Denna våg kom från Grekland, och judendomen trädde fram ur den i en hellenistisk klädnad.

¹⁷ År 332 f.v.t. erövrade den grekiske härföraren Alexander den store blixtsnabbt Mellersta Östern och välkomnades av judarna när han kom till Jerusalem.d Alexanders efterträdare fortsatte hans plan att hellenisera världen, att införa det grekiska språket, den grekiska kulturen och den grekiska filosofin i alla delar av imperiet. Det ledde till att den grekiska och den judiska kulturen blandades, vilket kom att få förvånansvärda följder.

18. a) Varför var den grekiska Septuagintaöversättningen så nödvändig? b) Vilken sida av grekisk kultur gjorde särskilt intryck på judarna?

¹⁸ Judarna i diasporan började tala grekiska i stället för hebreiska. I början av 200-talet f.v.t. påbörjades därför den första översättningen av de hebreiska skrifterna, kallad Septuagintaöversättningen, till grekiska, och genom den kom många icke-judar att få respekt för judarnas religion och bli förtrogna med den, och en del omvände sig också till den.e Judarna å andra sidan blev insatta i grekiskt tänkande, och några blev till och med filosofer, något helt nytt för judarna. Ett exempel på en sådan är Filon från Alexandria, som levde under första århundradet v.t. och försökte förklara judendomen i grekiska filosofiska termer, som om judendom och grekisk filosofi ytterst uttryckte samma sanningar.

19. Hur beskriver en judisk författare den period då grekisk och judisk kultur smältes samman?

¹⁹ Den judiske författaren Max Dimont säger som sammanfattning av den här perioden av givande och tagande mellan grekisk och judisk kultur: ”Berikade med platoniskt tänkande, aristotelisk logik och euklidisk vetenskap kunde lärda judar nalkas Torah med nya redskap. ... De började foga grekiskt resonemang till judisk uppenbarelse.” Det som skulle komma att hända under Roms välde, som lade under sig det grekiska väldet och sedan Jerusalem år 63 f.v.t., skulle bana väg för ännu mer betydande förändringar.

Judendomen under Roms välde

20. Hurdan var den religiösa situationen bland judarna under första århundradet v.t.?

²⁰ Judendomen intog en unik ställning under första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Max Dimont förklarar att den balanserade mellan ”Greklands sinne och Roms svärd”. Judarna hade höga förväntningar på grund av det politiska förtrycket och tolkningarna av profetiorna om Messias, särskilt de i Daniels bok. Judarna var uppdelade i olika läger. Fariséerna lade större vikt vid en muntlig lag (se sidan 221) än vid tempeloffer. Sadducéerna lade stor vikt vid templet och prästadömet. Sedan fanns det esséer, zeloter och herodianer, som sinsemellan var religiöst och filosofiskt oense. De judiska ledarna, som kallades rabbier (mästare, lärare) på grund av sin kunskap i lagen, växte i prestige och blev ett nytt slag av andliga ledare.

21. Vilka händelser påverkade judarna drastiskt under de två första århundradena v.t.?

²¹ De inre och yttre stridigheterna fortsatte emellertid inom judendomen, i synnerhet i landet Israel. Till sist bröt fullt uppror ut mot Rom, och år 70 v.t. belägrade romerska härar Jerusalem, ödelade staden, brände ner dess tempel till grunden och skingrade dess invånare. Jerusalem blev till slut förbjudet område för judar. Utan tempel, utan land och med folket utspritt över hela det romerska riket behövde judendomen nu en ny uttrycksform för att kunna överleva.

22. a) Hur påverkades judendomen av att judarna förlorade templet i Jerusalem? b) Hur delar judarna upp bibeln? c) Vad är Talmud, och hur kom den till?

²² Sadducéerna försvann med förstöringen av templet, och den muntliga lag som fariséerna var förkämpar för blev kärnan i en ny, rabbinsk judendom. Intensivare studium, bön och fromhetsgärningar ersatte offren i templet och vallfärderna dit. Judendomen kunde därmed utövas var som helst, när som helst och i vilken kulturell omgivning som helst. Rabbinerna skrev ner denna muntliga lag med kommentarer och skrev sedan kommentarer till dessa kommentarer, och hela denna samling blev vad man kallar Talmud. — Se sidorna 220, 221.

23. Vilken förskjutning i det judarna lade huvudvikt vid ägde rum under inflytande av grekiskt tänkande?

²³ Vad ledde allt detta till? Max Dimont säger i sin bok Jews, God and History (Judarna, Gud och historien) att även om fariséerna förde den judiska ideologins och religionens fackla vidare, så ”hade facklan tänts av de grekiska filosoferna”. Även om Talmud innehåller många lagar, återspeglade dess illustrationer och förklaringar att den klart påverkats av grekisk filosofi. Grekiska religiösa uppfattningar, till exempel den om den odödliga själen, fanns med uttryckta i judiska termer. Ja, i denna nya rabbinska era växte judarnas vördnad för Talmud, som då var en blandning av formalism och grekisk filosofi, ända därhän att de under medeltiden kom att vörda den mer än bibeln.

Judendomen under medeltiden

24. a) Vilka två stora kolonier av judar uppstod under medeltiden? b) Hur påverkade de judendomen?

²⁴ Under medeltiden (från omkring 500 till 1500 v.t.) uppstod två klart skilda kolonier av judar — sefardiska judar, som hade framgång i Spanien under muslimskt styre, och askenasiska judar i Central- och Östeuropa. Ur båda dessa grupper kom lärda rabbiner, vars skrifter och tankar ligger till grund för den religiösa tolkning som judarna har ännu i dag. Många av de seder och bruk och den religionsutövning som förekommer inom judendomen i dag fick sin början under medeltiden, vilket är intressant. — Se sidan 231.

25. Hur reagerade till sist katolska kyrkan mot judarna i Europa?

²⁵ På 1100-talet började en våg av utvisningar av judar från olika länder. Som den israeliske författaren Abba Eban förklarar i sin bok My People—The Story of the Jews (Mitt folk — Judarnas historia): ”I alla länder ... som kom under katolska kyrkans unilaterala inflytande är historien densamma: skrämmande förnedring, tortyr, blodbad och utdrivning.” År 1492 gjorde Spanien, som på nytt hade kommit under katolskt välde, till sist likadant och beordrade att alla judar i landet skulle utdrivas. Mot slutet av 1400-talet hade alltså judarna drivits ut från nästan alla länder i Västeuropa och flytt till Östeuropa och olika länder kring Medelhavet.

26. a) Vad ledde till besvikelse för judarna? b) Vilka stora rörelser började utvecklas bland judarna?

²⁶ Under århundradena som följde med förtryck och förföljelse uppstod många som påstod sig vara Messias bland judarna i olika delar av världen, och de blev alla mer eller mindre väl mottagna, men det slutade med besvikelse. På 1600-talet behövdes nya initiativ för att återuppliva judarna och föra dem ut ur denna mörka tidsperiod. I mitten av 1700-talet kom ett svar på den förtvivlan judarna kände. Det var chassidismen (se sidan 226), en blandning av mysticism och religiös extas som kom till uttryck i daglig hängivenhet och verksamhet. Som en kontrast till den erbjöd en tysk jude, filosofen Moses Mendelssohn, en annan lösning ungefär samtidigt, en rörelse kallad Haskala (upplysning), vilken skulle leda till vad som historiskt sett betraktas som ”den moderna judendomen”.

Från ”upplysning” till sionism

27. a) Hur påverkade Moses Mendelssohn judarnas inställning? b) Varför förkastade många judar hoppet om en personlig Messias?

²⁷ Enligt Moses Mendelssohn (1729—1786) skulle judarna bli accepterade om de kunde frigöra sig från Talmud och anpassa sig till den västerländska kulturen. Han var en av de judar som den tidens icke-judiska värld respekterade mest. Men den våldsamma antisemitism som på nytt bröt ut på 1800-talet, i synnerhet i det ”kristna” Ryssland, gjorde rörelsens anhängare besvikna, och många började då inrikta sig på att finna en politisk fristad åt judarna. De förkastade tanken på en personlig Messias som skulle leda judarna tillbaka till Israel och började med andra medel arbeta på att upprätta en judisk stat. Detta blev då vad man kallar sionism: ”sekulariseringen av ... judisk messianism”, som en auktoritet uttrycker det.

28. Vilka händelser på 1900-talet har påverkat judarnas inställning?

²⁸ Mordet på omkring sex miljoner europeiska judar i den nazistinspirerade Förintelsen (1935—1945) gav sionismen dess slutliga kraft och fick hela världen att känna stor sympati för den. Sionistdrömmen blev en verklighet år 1948 då staten Israel upprättades, vilket för oss till dagens judendom och till frågan: Vad tror nutidens judar?

Gud är en

29. a) Vad är den moderna judendomen, enkelt uttryckt? b) Hur uttrycks judarnas identitet? c) Vilka är några av de högtider och seder som judarna har?

²⁹ Enkelt uttryckt är judendomen ett folks religion. Den som omvänder sig till judendomen blir därför en del av både det judiska folket och den judiska religionen. Det är en monoteistisk religion i striktaste bemärkelse och en religion som vidhåller att Gud ingriper i människans angelägenheter, särskilt i judarnas. I judarnas religion ingår flera årliga högtider och olika seder och bruk. (Se sidorna 230, 231.) Det finns inga trosbekännelser eller lärosatser som godtas av alla judar, men trosbekännelsen att Gud är en, som finns uttryckt i shema, en bön grundad på 5 Moseboken 6:4, intar en central plats i judarnas tillbedjan i synagogan: ”HÖR, ISRAEL! HERREN, VÅR GUD, HERREN ÄR EN.”

30. a) Vilken uppfattning har judarna om Gud? b) Hur betraktas Gud inom judendomen i strid med kristenhetens uppfattning?

³⁰ Denna tro på en Gud vidarebefordrades till kristendomen och islam. Rabbinen dr J. H. Hertz säger: ”Detta storslagna uttalande om absolut monoteism var en krigsförklaring mot all polyteism. ... På samma sätt utesluter shema treenigheten i den kristna trosbekännelsen som ett brott mot tron att Gud är en.”f Men låt oss nu se på vad judarna tror om livet efter detta.

Döden, själen och uppståndelsen

31. a) Hur kom läran om den odödliga själen in i den judiska läran? b) Vilket dilemma medförde läran om själens odödlighet?

³¹ En av grundlärorna i den moderna judendomen är att människan har en odödlig själ som lever vidare när kroppen dött. Men kommer den läran från bibeln? I Encyclopaedia Judaica medges det öppet: ”Det var troligen under grekiskt inflytande som läran om själens odödlighet kom in i judendomen.” Men detta skapade ett läromässigt dilemma, som samma verk förklarar: ”I grund och botten är de två uppfattningarna om uppståndelsen och själens odödlighet motsägande. Den ena gäller en kollektiv uppståndelse vid dagarnas slut, dvs. att de döda som sover i jorden skall uppstå ur graven, medan den andra gäller själens tillstånd efter kroppens död.” Hur löstes dilemmat i den judiska teologin? ”Man påstod att när någon dog så fortsatte hans själ att leva någon annanstans (och detta gav upphov åt alla trosuppfattningarna om himlen och helvetet), medan hans kropp låg i graven och väntade på den fysiska uppståndelsen för alla döda här på jorden.”

32. Vad sägs det i bibeln om de döda?

³² Universitetslektorn Arthur Hertzberg skriver: ”I den [hebreiska] bibeln är arenan där människans liv utspelas den här världen. Där finns ingen lära om en himmel eller ett helvete, bara en växande tanke på en slutlig uppståndelse för de döda vid dagarnas slut.” Det är en enkel och exakt förklaring av den bibliska tanken, för det heter att ”de döda vet alls ingenting. ... Ty i dödsriket [sheol, dvs. människosläktets gemensamma grav], dit du går, kan man inte verka eller tänka, där finns ingen insikt eller vishet.” — Predikaren 9:5, 10; Daniel 12:1, 2; Jesaja 26:19.

33. Hur betraktades läran om uppståndelsen ursprungligen av judarna?

³³ I Encyclopaedia Judaica heter det: ”Under den rabbinska tiden betraktas läran om de dödas uppståndelse som en av de centrala lärorna inom judendomen” och ”skall särskiljas från tron på ... själens odödlighet.”g Men i dag, då läran om själens odödlighet är godtagen av alla trosriktningar inom judendomen, är tron på de dödas uppståndelse inte det.

34. Hur utmålas själen i Talmud i kontrast till i bibeln? Vad säger senare tids skribenter?

³⁴ Talmud, som i kontrast till bibeln påverkats av hellenism, är fylld av förklaringar och berättelser och även beskrivningar av den odödliga själen. I senare litteratur om judisk mystik, kabbala, går man till och med så långt att man börjar lära om reinkarnation (själavandring), som i grund och botten är en gammal hinduisk lära. (Se kapitel 5.) Denna lära accepteras allmänt som en judisk lära i Israel i dag, och den spelar också en viktig roll i chassidisk tro och litteratur. Som exempel kan nämnas att Martin Buber i sin bok Die Erzählungen der Chassidim (Chassidimberättelser) tar med en berättelse om själen från den skola som Elimelekh, en rabbin från Lizhensk, hade: ”På försoningsdagen, då Rabbi Abraham Jehoschua skulle recitera berättelsen om översteprästens tjänst i det allraheligaste (Avodan, den bön i vilken översteprästens tjänst i Jerusalem upprepades) och kom till det ställe där det heter: ’Och så sade han’, brukade han aldrig säga dessa ord, utan säga: ’Och så sade jag.’ För han hade inte glömt den tid då hans själ var i en översteprästs kropp i Jerusalem.”

35. a) Vilken ståndpunkt har reformjudendomen intagit till läran om den odödliga själen? b) Vad är bibelns klara lära om själen?

³⁵ Reformjudendomen har gått så långt att den förkastar tron på uppståndelsen. Ordet har tagits bort ur reformjudendomens bönböcker, och det är endast tron på den odödliga själen som erkänns. Tänk så mycket klarare den bibliska tanken är i 1 Moseboken 2:7: ”Och Herren Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse [själ, Åk].” Kroppen plus anden, dvs. livskraften, bildar ”en levande varelse [eller själ]”.h (1 Moseboken 2:7; 7:22; Psalm 146:4) Och omvänt — när den syndiga människan dör, dör också själen. (Hesekiel 18:4, 20, Åk) När en människa dör, upphör hon således att vara vid medvetet liv. Hennes livskraft återvänder till Gud som gav den. (Predikaren 3:19; 9:5, 10; 12:7) Det verkliga bibliska hoppet för de döda är uppståndelsen — hebreiska: techi·játh ham·me·thím, dvs. ”återupplivande av de döda”.

36, 37. Vad trodde de trogna hebréerna i bibeln om ett liv i framtiden?

³⁶ Denna slutsats kanske förvånar även många judar, men uppståndelsen har i tusentals år varit det verkliga hoppet för dem som tillber den sanne Guden. Den trogne, lidande Job talade för omkring 3.500 år sedan om ett tillfälle i framtiden då Gud skulle uppresa honom från sheol, dvs. dödsriket eller graven. (Job 14:14, 15) Profeten Daniel blev också försäkrad att han skulle få uppstå ”vid dagarnas slut”. — Daniel 12:2, 13.

³⁷ Det finns ingen grund i Skriften för att säga att dessa trogna hebréer trodde att de hade en odödlig själ som skulle leva vidare i en annan värld efter döden. De hade helt klart tillräckliga skäl till att tro att den suveräne Herren, som kan räkna och behärska stjärnorna i universum, också kan komma ihåg dem då tiden är inne för uppståndelsen. De hade varit trogna mot honom och hans namn. Han skulle vara trogen mot dem. — Psalm 18:26; 147:4; Jesaja 25:7, 8; 40:25, 26.

Judendomen och Guds namn

38. a) Vad har hänt under århundradenas lopp när det gäller bruket av Guds namn? b) Vad är grunden för Guds namn?

³⁸ Enligt judendomen finns Guds namn i skriven form, men det är alltför heligt för att få uttalas.i Det har lett till att det korrekta uttalet har varit förlorat i drygt 2.000 år. Men den inställningen har judarna inte alltid haft. För omkring 3.500 år sedan talade Gud till Mose och sade: ”Så skall du säga till Israels barn: Herren [hebreiska: יהוה, JHVH], era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta skall vara mitt namn i evighet, och så skall man nämna mig från släkte till släkte.” (2 Moseboken 3:15; Psalm 135:13) Vad var det för namn som han skulle nämnas vid? I fotnoten till 2 Moseboken 3:14 (1982) heter det: ”Jag är Det betyder ’Han som kallar sig ”Jag är”’, på hebreiska Jahvé eller Jehová, vilket också kan översättas ’Han är’.” Här finns således Guds heliga namn, tetragrammaton, de fyra hebreiska konsonanterna JHVH (Jahvé), som i sin latiniserade form har kommit att bli känt i århundraden som JEHOVA.

39. a) Varför är Guds namn viktigt? b) Varför slutade judarna att uttala Guds namn?

³⁹ Judarna har historien igenom alltid lagt stor vikt vid Guds egennamn, även om man drastiskt har ändrat inställning till bruket av det från den inställning man hade i forna tider. Som dr A. Cohen förklarar i Everyman’s Talmud (Envars Talmud): ”Särskild vördnad fästes vid Gudomens ’särskiljande namn’ (Shem Hameforash), som Han hade uppenbarat för Israels folk, nämligen tetragrammaton, JHVH.” Guds namn vördades därför att det representerade och karakteriserade Guds egen person. När allt kommer omkring var det Gud själv som kungjorde sitt namn och uppmanade sina tillbedjare att använda det. Detta framhävs genom det faktum att namnet förekommer 6.828 gånger i den hebreiska bibeln. Hängivna judar anser det emellertid vara vanvördigt att uttala Guds egennamn.j

40. Vad har en del judiska auktoriteter sagt om bruket av Guds namn?

⁴⁰ En rabbin vid namn A. Marmorstein skrev i sin bok The Old Rabbinic Doctrine of God (Den gamla rabbinska läran om Gud) om det gamla rabbinska (obibliska) förbudet mot att uttala namnet: ”Det fanns en tid då detta förbud [att bruka Guds namn] var helt okänt bland judarna. ... Varken i Egypten eller i Babylonien kände judarna till eller höll en lag som förbjöd bruket av Guds namn, tetragrammaton, i vanliga samtal eller hälsningar. Men från 200-talet f.v.t. till 200-talet e.v.t. fanns ett sådant förbud som i viss utsträckning iakttogs.” I gamla tider fick man inte bara använda namnet, utan, som dr Cohen säger: ”Det fanns en tid då ett fritt och öppet bruk av Namnet, även av lekmannen, förespråkades. ... Det har hävdats att rekommendationen var grundad på en önskan att särskilja israeliterna från [icke-judarna].”

41. Vad var det, enligt en rabbin, som gjorde att förbudet mot bruket av Guds namn infördes?

⁴¹ Men vad var det då som gjorde att man förbjöd bruket av Guds namn? Doktor Marmorstein svarar: ”Hellenistiskt [grekiskinfluerat] motstånd mot judarnas religion och prästernas och adelns avfällighet gjorde att regeln att inte uttala tetragrammaton i helgedomen [templet i Jerusalem] infördes och fastslogs.” I sitt ytterligtgående nit att undvika att respektlöst nämna Guds namn lyckades de helt få bort det i tal, vilket undergrävde och försvagade möjligheten att identifiera den sanne Guden. Den kombinerade pressen av religiöst motstånd och avfällighet fick judarna att upphöra med att använda Guds namn.

42. Vad visar bibelns redogörelse om bruket av Guds namn?

⁴² Men som dr Cohen förklarar: ”På bibelns tid tycks man inte ha haft några samvetsbetänkligheter mot att använda [Guds namn] i dagligt tal.” Patriarken Abraham ”åkallade Herrens namn”. (1 Moseboken 12:8) De flesta av dem som skrev den hebreiska bibeln använde namnet fritt men respektfullt ända fram till Malakis bok, som skrevs på 400-talet f.v.t. — Rut 1:8, 9, 17.

43. a) Vad finns det rikligt med klara bevis för när det gäller judarnas bruk av Guds namn? b) Vad har en indirekt verkan blivit av att judarna upphörde att använda Guds namn?

⁴³ Det finns rikligt med klara bevis för att de forntida hebréerna använde och uttalade Guds namn. Marmorstein medger angående förändringen som kom senare: ”För under den här tidsperioden, under första hälften av 200-talet [f.v.t.], kan man lägga märke till en stor förändring i bruket av Guds namn, vilket medförde många förändringar inom judisk teologi och filosofi med verkningar som märks ännu i dag.” En verkan som förlusten av namnet har fått är att tron på en anonym gud har bidragit till att skapa ett teologiskt vakuum i vilket kristenhetens lära om treenigheten lättare kunde utvecklas.k — 2 Moseboken 15:1—3.

44. Nämn några andra verkningar av att Guds namn inte brukas.

⁴⁴ Vägran att använda Guds namn minskar tillbedjan av den sanne Guden. Som en kommentator sade: ”När Gud omtalas som ’Herren’, är tyvärr frasen, även om den är korrekt, kall och färglös. ... Man måste komma ihåg att man genom att översätta JHVH eller adonai med ’Herren’ på många ställen i Gamla testamentet för in en tanke på något abstrakt, formellt och avlägset som är helt främmande för den ursprungliga texten.” (The Knowledge of God in Ancient Israel [Kunskapen om Gud i det forntida Israel]) Vilken sorg att se det storslagna och betydelsefulla namnet Jahvé eller Jehova saknas i många bibelöversättningar, när det helt klart förekommer tusentals gånger i den ursprungliga hebreiska texten! — Jesaja 43:10—12, NW.

Väntar judarna fortfarande på Messias?

45. Vilken biblisk grund finns det för att tro på Messias?

⁴⁵ Det finns många profetior i de hebreiska skrifterna från vilka judarna för över 2.000 år sedan hämtade sitt messianska hopp. Andra Samuelsboken 7:11—16 visade att Messias skulle vara av Davids ätt. I Jesaja 11:1—10 profeterades det att han skulle ge alla människor rättfärdighet och frid. I Daniel 9:24—27 angavs kronologin för när Messias skulle framträda och när han skulle avskäras i döden.

46, 47. a) Vilket slag av Messias väntade de judar som levde under romarväldet? b) Vilken förändring har ägt rum när det gäller judarnas längtan efter Messias?

⁴⁶ Under första århundradet var förväntningarna på Messias höga, enligt Encyclopaedia Judaica. Messias förväntades vara ”en karismatiskt begåvad avkomling av David som judarna under romartiden trodde skulle uppresas av Gud till att bryta hednaoket och härska över ett återupprättat Israels rike”. Men den militante Messias som judarna väntade på kom inte.

⁴⁷ Men som det framhålls i The New Encyclopædia Britannica var det messianska hoppet viktigt när det gällde att hålla det judiska folket samman under deras många svåra prövningar: ”Att judendomen överlevt beror utan tvivel till stor del på dess orubbliga tro på det messianska löftet och framtidshoppet.” Men när den moderna judendomen uppstod under 1700- och 1800-talen, slutade många judar att passivt vänta på Messias. I och med den nazistinspirerade Förintelsen förlorade många till sist både tålamodet och hoppet. De började betrakta det messianska budskapet som en belastning och började därför tolka det enbart som en ny tidsålder av välgång och frid. Sedan dess kan judarna, även om det finns undantag, som grupp betraktade knappast sägas vänta på en personlig Messias.

48. Vilka frågor kan med fog väckas om judendomen?

⁴⁸ Denna förändring till en icke-messiansk religion väcker allvarliga frågor. Var judendomen falsk i flera tusen år, då man trodde att Messias skulle vara en person? Vilken form av judendom kan hjälpa en i sökandet efter Gud? Är det den forna judendomen med dess utsmyckningar av grekisk filosofi? Eller är det någon av de icke-messianska former av judendom som har utvecklats under de 200 senaste åren? Eller finns det ytterligare någon väg som troget och exakt har bevarat det messianska hoppet?

49. Vad inbjuds uppriktiga judar att göra?

⁴⁹ Med dessa frågor i minnet föreslår vi att uppriktiga judar på nytt undersöker ämnet Messias genom att granska påståendena om Jesus från Nasaret, inte som kristenheten har framställt honom, utan som de judar som skrivit de grekiska skrifterna presenterar honom. Det är stor skillnad. Kristenhetens religioner har genom sin obibliska lära om treenigheten, vilken är helt oacceptabel för alla judar som omhuldar den rena läran: ”HÖR, ISRAEL! HERREN, VÅR GUD, HERREN ÄR EN”, bidragit till att judarna har förkastat Jesus. (5 Moseboken 6:4) Vi inbjuder dig därför att med öppet sinne läsa följande kapitel för att så lära känna de grekiska skrifternas Jesus.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 217]

Sefardiska och askenasiska judar bildade två kolonier

[Ruta/Bild på sidan 211]

De tio budorden om tillbedjan och uppförande

Miljoner människor har hört talas om de tio budorden, men inte så många har läst dem. Vi vill därför återge huvuddelen av deras innehåll här.

▪ ”Du skall inga andra gudar ha vid sidan av mig.

▪ Du skall inte göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe sådana, ej heller tjäna dem. ... [Detta bud var vid denna tidiga tidpunkt, år 1513 f.v.t., unikt i sitt förkastande av avgudadyrkan.]

▪ Du skall inte missbruka Herrens [hebreiska: יהוה], din Guds, namn. ...

▪ Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. ... Herren [har] välsignat sabbatsdagen och helgat den.

▪ Hedra din fader och din moder. ...

▪ Du skall inte dräpa.

▪ Du skall inte begå äktenskapsbrott.

▪ Du skall inte stjäla.

▪ Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

▪ Du skall inte ha begär till din nästas hus ... hustru ... tjänare ... tjänarinna ... oxe eller ... åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.” — 2 Moseboken 20:3—17.

Även om det bara var de fyra första buden som direkt gällde religiös tro och tillbedjan, visade de andra buden sambandet mellan ett rätt uppförande och ett rätt förhållande till Skaparen.

[Bild]

Trots denna unika lag från Gud imiterade Israel den kalvdyrkan som deras hedniska grannar ägnade sig åt (guldkalv, Byblos)

[Ruta/Bilder på sidorna 220, 221]

Hebréernas heliga skrifter

De heliga hebreiska skrifterna började med ”Tanakh”. Namnet ”Tanakh” kommer från de tre avdelningar som utgör den judiska bibeln på hebreiska: Torah (lagen), Nevi’im (profeterna) och Kethuvim (skrifterna), där de första bokstäverna i varje del bildar ordet TaNaKh. Dessa böcker skrevs på hebreiska och arameiska från 1500-talet till 400-talet f.v.t.

Judarna tror att de skrevs under olika och minskande grad av inspiration. De sätter dem därför i följande ordning, efter vikt och betydelse:

Torah — de fem Moseböckerna eller Pentateuken (från grekiskan för ”fem skriftrullar”), lagen, som består av Genesis (1 Moseboken), Exodus (2 Moseboken), Leviticus (3 Moseboken), Numeri (4 Moseboken) och Deuteronomium (5 Moseboken). Men uttrycket ”Torah” kan också användas om hela den judiska bibeln, såväl som om den muntliga lagen och Talmud (se nästa sida).

Nevi’im — profeterna, omfattar Josua och vidare fram till de stora profeterna Jesaja, Jeremia och Hesekiel och sedan de 12 ”mindre” profeterna från Hosea till Malaki.

Kethuvim — skrifterna, omfattar de poetiska verken: Psalmerna, Ordspråksboken, Job, Höga Visan och Klagovisorna. De omfattar dessutom Rut, Predikaren, Ester, Daniel, Esra, Nehemja och Första och Andra Krönikeboken.

Talmud

Ur icke-judisk synvinkel är ”Tanakh”, dvs. den judiska bibeln, den viktigaste av de judiska skrifterna, men ur judisk synvinkel är det inte så. Många judar instämmer i rabbinen Adin Steinsaltz’ kommentar: ”Om bibeln är hörnstenen i judendomen, då är Talmud mittpelaren, som stiger upp ur grunden och stöttar hela den ståtliga andliga och intellektuella byggnaden. ... Inget annat verk har haft ett så jämförelsevis stort inflytande på judiskt liv rent teoretiskt och praktiskt.” (The Essential Talmud [Den oumbärliga Talmud]) Men vad är då Talmud?

Ortodoxa judar tror inte bara att Gud gav den skrivna lagen, Torah, till Mose vid berget Sinai, utan också att Gud uppenbarade för honom särskilda förklaringar av hur lagen skulle tillämpas och att dessa skulle vidarebefordras muntligen. Detta kallades den muntliga lagen. Talmud är således den skrivna sammanfattningen, med senare kommentarer och förklaringar av den muntliga lagen, sammanställd av rabbiner från 100-talet v.t. och in i medeltiden.

Talmud är vanligen uppdelad i två huvudsektioner:

Mishna: En samling kommentarer som tillägg till den bibliska lagen, grundad på rabbinernas förklaringar kallade Tannaim (lärare). Den skrevs ner i slutet av 100-talet och i början av 200-talet v.t.

Gemara (ursprungligen kallad Talmud): En samling kommentarer till Mishna gjord av rabbiner under en senare tidsperiod (o. 200—600 v.t.).

Förutom dessa två huvudsektioner kan Talmud också innehålla kommentarer till Gemara gjorda av rabbiner under medeltiden. Två framträdande rabbiner var Raschi (Salomo ben Isak, 1040—1105), som gjorde det svåra språket i Talmud betydligt mer lättförståeligt, och Rambam (Mose ben Maimon, mera känd som Maimonides, 1135—1204), som omorganiserade Talmud i en mera koncis version (”Mishne hattora”) och därmed gjorde den tillgänglig för alla judar.

[Bilder]

Nedan: Gammal Torah från vad som är känt som Esters grav i Iran; till höger: En lovsång grundad på verser i bibeln på hebreiska och jiddisch

[Ruta/Bilder på sidorna 226, 227]

Judendomen — en religion med många åsikter

Det är stora skillnader mellan de olika fraktionerna av judendom. Judendomen betonar av tradition vikten av att utöva sin religion. Debatter om sådana frågor, snarare än olika trosuppfattningar, har orsakat allvarliga spänningar bland judar och har lett till att judendomen uppdelats i tre stora riktningar.

ORTODOX JUDENDOM — Denna gren godtar inte bara att den hebreiska ”Tanakh” är inspirerad, utan tror också att Mose fick den muntliga lagen från Gud på Sinai berg samtidigt som han fick den skrivna lagen. Ortodoxa judar håller ytterst noga buden i båda lagarna. De tror att Messias en dag skall komma och ge Israel en gyllene tid. På grund av meningsskiljaktigheter inom den ortodoxa gruppen har olika fraktioner uppstått. En sådan är chassidismen.

Chassidim (som betyder ”de fromma”) — De betraktas som ultraortodoxa. Rörelsen grundades av Israel ben Elieser, känd som Baʽal Shem Tov (”Det goda namnets herre”), i mitten av 1700-talet i Östeuropa, och dess anhängare följer en lära som lägger tonvikt vid musik och dans, med mystikfylld glädje som resultat. Många av deras trosuppfattningar, däribland tron på reinkarnation, grundar sig på de judiska mystikfyllda böcker som kallas kabbala. De leds i dag av rebber (”rabbiner” på jiddisch) eller zaddikim, som av sina medtroende betraktas som ytterst rättfärdiga män eller helgon.

Chassidim finns i dag huvudsakligen i Förenta staterna och Israel. De bär en särskild form av östeuropeiska kläder, vanligen svarta, från 1700- och 1800-talen, vilka gör dem mycket iögonenfallande, i synnerhet i en modern stadsmiljö. Numera är de uppdelade i sekter som följer olika framstående rebber. En mycket aktiv grupp är lubavitcherna, som energiskt försöker värva proselyter bland judar. En del grupper tror att det bara är Messias som har rätt att återställa Israel som judisk nation och är därför motståndare till den världsliga staten Israel.

REFORMJUDENDOMEN (även kallad ”liberal” och ”progressiv” judendom) — Den rörelsen började i Västeuropa i början av 1800-talet. Den grundar sig på Moses Mendelssohns tankar, en intellektuell jude på 1700-talet som ansåg att judarna borde införliva sig med den västerländska kulturen i stället för att särskilja sig från icke-judarna. Reformjudar förnekar Torah som gudomligt uppenbarad sanning. De betraktar de judiska lagarna om mat, renhet och klädsel som föråldrade. De tror på vad de kallar en ”messiansk era av universellt brödraskap”. De har under senare år återgått till mera traditionell judendom.

KONSERVATIV JUDENDOM — Denna gren började i Tyskland år 1845 som ett sidoskott till reformjudendomen, som ansågs ha förkastat alltför många traditionella judiska seder. Den konservativa judendomen godtar inte tanken att Mose skulle ha fått den muntliga lagen av Gud, utan menar att rabbinerna, som sökte anpassa judendomen till en ny era, hittade på den muntliga Torah. De konservativa judarna lyder föreskrifterna i bibeln och den rabbinska lagen, om dessa ”motsvarar de moderna kraven på judiskt liv”. (The Book of Jewish Knowledge [Boken om judiskt vetande]) De använder hebreiska och engelska i sin liturgi och håller strängt på dietlagarna (kashrut). Män och kvinnor får sitta tillsammans under gudstjänsten, vilket de ortodoxa inte tillåter.

[Bilder]

Till vänster: Judar vid Klagomuren i Jerusalem Ovan: En jude som ber, med Jerusalem i bakgrunden

[Ruta/Bilder på sidorna 230, 231]

Några viktiga högtider och seder

Flertalet av de judiska högtiderna har sin grund i bibeln och är i allmänhet förbundna med antingen vissa årstider och olika skördar eller historiska händelser.

▪ Shabbat (Sabbat) — Den sjunde dagen i den judiska veckan (från solnedgången på fredagen till solnedgången på lördagen) betraktas som veckans heligaste dag, och att särskilt iaktta denna dag ingår som en mycket viktig del av tillbedjan. Judarna går då till synagogan, där Torah föreläses och böner frambärs. — 2 Moseboken 20:8—11.

▪ Jom Kippur — Försoningsdagen, en allvarlig högtid som kännetecknas av fasta och självprövning. Den är kulmen på de tio dagar av botgöring som börjar med Rosh Hashana, det judiska nyåret, som infaller i september enligt den vanliga judiska kalendern. — 3 Moseboken 16:29—31; 23:26—32.

▪ Sukkot (ovan, till höger) — Lövhyddohögtiden eller bärgningshögtiden. Då firas skörden och att större delen av jordbruksåret är slut. Hålls i oktober. — 3 Moseboken 23:34—43; 4 Moseboken 29:12—38; 5 Moseboken 16:13—15.

▪ Chanukka — Invigningsfesten. En populär fest som hålls i december till minne av att judarna genom mackabéerna återfick sin självständighet från det syrisk-grekiska väldet och av återinvigningen av templet i Jerusalem i december 165 f.v.t. Kännetecknas vanligtvis av att man tänder ljus i åtta dagar.

▪ Purim — Lottfesten. Firas i slutet av februari eller i början av mars till minne av att judarna i Persien under 400-talet f.v.t. befriades från Haman och undkom hans folkmordsplan. — Ester 9:20—28.

▪ Pesach — Påskhögtiden. Instiftad till minne av Israels befrielse från fångenskapen i Egypten (1513 f.v.t.). Det är den största och äldsta judiska högtiden. Hålls den 14 nisan (judisk kalender), som i allmänhet infaller i slutet av mars eller i början av april. Varje judisk familj kommer tillsammans och äter påskmåltiden, séder. Under de sju följande dagarna får inget syrat bröd ätas. Denna period kallas det osyrade brödets (matsa [mazza]; plur.: matsot [mazzot]) högtid. — 2 Moseboken 12:14—20, 24—27.

Några judiska seder

▪ Omskärelse — För judiska pojkar. Det är en viktig ceremoni som äger rum när barnet är åtta dagar gammalt. Den kallas ofta Abrahams förbund, eftersom omskärelsen var tecknet på Guds förbund med honom. Män som omvänder sig till judendomen måste också omskäras. — 1 Moseboken 17:9—14.

▪ Bar Mitsva (nedan) — En annan viktig judisk ritual. Betyder ordagrant ”budets son”, en ”term som betecknar uppnåendet av både religiös och rättslig mogenhet såväl som tillfället då denna ställning formellt antas för pojkar som är 13 år och en dag”. Denna judiska sed tillkom först på 1400-talet v.t. — Encyclopaedia Judaica.

▪ Mezuza (ovan) — Ett judiskt hem känns i allmänhet lätt igen genom mezuzan, dvs. en hylsa med en skriftrulle i, på höger sida om dörrposten när man går in. I praktiken är mezuzan en liten pergamentrulle på vilken orden i 5 Moseboken 6:4—9 och; 11:13—21 finns skrivna. Den ligger hoprullad i en liten hylsa. Hylsan fästes sedan vid varje dörr till varje bostadsrum.

▪ Jarmulke, kipa (kalott för män) — Enligt Encyclopaedia Judaica: ”Ortodoxa judar ... betraktar täckandet av huvudet, både i och utanför synagogan, som ett tecken på trohet mot den judiska traditionen.” Eftersom det inte nämns någonstans i Tanakh om att man skall täcka huvudet under gudstjänsten, nämner Talmud att denna sed är frivillig. Chassidiska judiska kvinnor har antingen en huvudbonad på sig vid alla tillfällen eller rakar huvudet och bär peruk.

[Bild på sidan 206]

Abram (Abraham), judarnas förfader, tillbad Jehova Gud för närmare 4.000 år sedan

[Infälld text på sidan 208]

Davidsstjärnan — en icke-biblisk symbol för Israel och judendomen

[Bild på sidan 215]

En judisk skriftlärd som skriver av hebreisk text

[Bild på sidan 222]

Chassidisk judisk familj som firar sabbaten

[Bild på sidan 233]

Hängivna judar bär fylakterier, ett slags bönekapslar, på armen och på pannan

Kapitel 10

Kristendomen — Var Jesus vägen till Gud?

De av världens större religioner som vi hittills begrundat har, med undantag av judendomen, i stor utsträckning varit grundade på myter och legender. Vi skall nu undersöka en annan religion som gör anspråk på att föra människor närmare Gud — kristendomen. Vad är kristendomen byggd på — myter eller historiska fakta?

1. a) Varför har kristenhetens historia fått somliga att hysa allvarliga tvivel beträffande kristendomen? b) Vilken skillnad gör vi här mellan kristenheten och kristendomen?

KRISTENHETEN,a vars historia har präglats av krig, inkvisition, korståg och religiöst skrymteri, har inte främjat kristendomens sak. Hängivna muslimer och andra pekar på det moraliska förfallet och dekadansen i västvärldens ”kristna” samhälle som ett skäl till att förkasta kristendomen. De så kallade kristna nationerna har i själva verket tappat sitt moraliska roder och har lidit skeppsbrott på trolöshetens, girighetens och njutningslystnadens klipprev.

2, 3. a) Vilken kontrast kan vi se mellan de första kristnas uppförande och den nutida kristenhetens? b) Vilka frågor skall nu behandlas?

² Att urkristendomens normer skilde sig mycket från dem som präglar våra dagars toleranta samhälle bekräftas av professor Elaine Pagels i hennes bok Adam, Eva och ormen, där hon förklarar: ”Många kristna under de första fyra århundradena var stolta över sin sexuella återhållsamhet; de avhöll sig från polygami och ofta även från skilsmässa, som tilläts av judisk tradition; och de avvisade utomäktenskapliga sexuella bruk som var allmänt accepterade bland deras icke-kristna och icke-judiska samtida och som omfattade prostitution och homosexualitet.”

³ Det är därför på sin plats att fråga: Är kristenhetens historia och dess moraliska tillstånd i vår tid en sann återspegling av Jesu Kristi läror? Vad slags människa var Jesus? Bidrog han till att föra människor närmare Gud? Var han den Messias som utlovats i de hebreiska skrifternas profetior? Detta är några av de frågor som vi skall behandla i det här kapitlet.

Jesus — vilka kriterier uppfyllde han?

4. Vilken tydlig skillnad kan vi lägga märke till mellan kristendomen och dess rötter och världens större religioner?

⁴ Som vi redan sett har mytologi spelat en framträdande roll i nästan alla världens större religioner. När vi i föregående kapitel undersökte judendomens ursprung, kunde vi emellertid konstatera att den inte började med en myt, utan med den historiska personen Abraham och hans förfäder och avkomlingar. När det gäller kristendomen och dess grundare, Jesus, börjar inte heller den med mytologi, utan med en verklig, historisk person. — Se sidan 237.

5. a) Nämn tre av de kriterier som Jesus uppfyllde som bevis för att han var Abrahams utlovade ”säd”. b) Vilka skrev de kristna grekiska skrifterna?

⁵ Den första versen i de kristna grekiska skrifterna, som vanligen kallas Nya testamentet (se sidan 241), lyder: ”Boken med Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, historia.” (Matteus 1:1) Är detta bara ett löst påstående av Matteus, en före detta judisk uppbördsman och en av Jesu levnadstecknare och närmaste lärjungar? Nej, de 15 verser Matt. 1:2—16 som sedan följer redogör för Abrahams släktlinje ända fram till Jakob, som ”blev far till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus, som kallas Kristus”. Jesus var verkligen en avkomling av Abraham, Juda och David och uppfyllde således tre av kriterierna på den ”säd” som skulle födas i Abrahams släktlinje och var förutsagd i 1 Moseboken 3:15. — 1 Moseboken 22:18; 49:10; 1 Krönikeboken 17:11.

6, 7. Varför var Jesu födelseort så betydelsefull?

⁶ Ett annat kriterium på den messianska ”säden” skulle vara hans födelseort. Var föddes Jesus? Matteus berättar för oss att Jesus var ”född i Betlehem i Judeen i kung Herodes’ dagar”. (Matteus 2:1) Läkaren Lukas’ skildring bekräftar detta faktum och säger beträffande Jesu blivande fosterfar: ”Också Josef [gick] upp från Galileen, från staden Nasaret, till Judeen, till Davids stad, som kallas Betlehem, eftersom han var medlem av Davids hus och familj, för att bli inskriven tillsammans med Maria, som hade getts honom till hustru såsom det var utlovat och som nu snart väntade barn.” — Lukas 2:4, 5.

⁷ Varför var det så viktigt att Jesus skulle födas i Betlehem och inte i Nasaret eller någon annan stad? Därför att den hebreiske profeten Mika redan på 700-talet f.v.t. hade uttalat följande profetia: ”Men du Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Judas släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bli en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.” (Mika 5:2) Genom att födas i Betlehem uppfyllde Jesus således ännu ett kriterium på den utlovade Säden och Messias. — Johannes 7:42.

8. Nämn några av de profetior som Jesus uppfyllde.

⁸ Jesus uppfyllde i själva verket många fler profetior i de hebreiska skrifterna och bevisade därigenom att han uppfyllde alla kriterier på att vara den utlovade Messias. Du kan undersöka några av dessa i din egen bibel. (Se sidan 245.)b Men låt oss nu helt kort granska Jesu budskap och tjänst.

Jesu liv visar vägen

9. a) Hur inledde Jesus sin offentliga tjänst? b) Hur vet vi att Jesus hade Guds godkännande?

⁹ Bibeln berättar att Jesus uppfostrades som de flesta andra judiska ungdomar på den tiden; han besökte till exempel traktens synagoga och templet i Jerusalem. (Lukas 2:41—52) När han var 30 år, började han sin offentliga tjänst. Först begav han sig till sin kusin Johannes, som döpte judar i floden Jordan som symbol av att de ångrat sina synder. Lukas berättar: ”När nu allt folket lät döpa sig, blev också Jesus döpt, och medan han bad öppnades himmelen, och den heliga anden kom ner över honom i kroppslig gestalt lik en duva, och en röst ljöd från himmelen: ’Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.’” — Lukas 3:21—23; Johannes 1:32—34.

10, 11. a) Vad var utmärkande för Jesu undervisning och predikotjänst? b) Hur framhöll Jesus betydelsen av sin Faders namn?

¹⁰ I sinom tid började Jesus sin tjänst som Guds smorde Son. Han vandrade igenom Galileen och Judeen och predikade budskapet om Guds rike, botade sjuka och utförde andra underverk. Han ville inte ha betalt för sina tjänster och strävade inte heller efter att bli rik eller att upphöja sig själv. I stället sade han att det är lyckligare att ge än att få. Han lärde också sina lärjungar att predika. — Matteus 8:20; 10:7—13; Apostlagärningarna 20:35.

¹¹ När vi analyserar Jesu budskap och de metoder han använde, ser vi att hans tillvägagångssätt skiljer sig mycket från många av kristenhetens predikanters. Han manipulerade inte massorna med billiga, känslomässiga effekter eller genom att skrämma dem med ett brinnande helvete. Med hjälp av enkel logik och liknelser eller illustrationer från det dagliga livet vädjade Jesus i stället till människors hjärta och sinne. Hans berömda bergspredikan är ett framträdande exempel på hans läror och undervisningsmetoder. I denna predikan ingår också Jesu mönsterbön, där han tydligt visar vad som är det viktigaste i en kristens liv genom att sätta helgandet av Guds namn i främsta rummet. (Se sidorna 258, 259.) — Matteus 5:1—7:29; 13:3—53; Lukas 6:17—49.

12. a) Hur kom egenskapen kärlek till uttryck i Jesu undervisning och handlingssätt? b) Hur annorlunda skulle världen vara om människor verkligen utövade kristen kärlek?

¹² I sitt umgänge med sina efterföljare och med människor i största allmänhet visade Jesus kärlek och medömkan. (Markus 6:30—34) Samtidigt som han predikade budskapet om Guds rike lade han också själv i dagen kärlek och ödmjukhet. Under de sista timmarna av sitt liv kunde han därför säga till sina lärjungar: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35) Själva kärnan i kristendomen är således självuppoffrande kärlek grundad på principer. (Matteus 22:37—40) Detta betyder i praktiken att en kristen bör älska till och med sina fiender, även om han kan hata deras onda gärningar. (Lukas 6:27—31) Begrunda detta ett ögonblick. Hur annorlunda skulle inte den här världen se ut om alla verkligen utövade detta slag av kärlek! — Romarna 12:17—21; 13:8—10.

13. På vilket sätt skilde sig Jesu lära från Konfucius’, Lao-tzus och Buddhas läror?

¹³ Jesu lära gällde dock mycket mer än bara etik eller filosofi, som Konfucius’ och Lao-tzus läror. Jesus lärde inte att man kan uppnå frälsning i egen kraft genom kunskapens och upplysningens väg, som Buddha gjorde. Han framhöll i stället att Gud är källan till frälsning, då han sade: ”Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv. Gud sände nämligen inte ut sin Son i världen för att han skulle döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” — Johannes 3:16, 17.

14. Varför kunde Jesus säga: ”Jag är vägen och sanningen och livet”?

¹⁴ Genom att låta sin Faders kärlek komma till uttryck i sina egna ord och handlingar förde Jesus människor närmare Gud. Detta är ett av skälen till att han kunde säga: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ... Den som har sett mig, han har också sett Fadern. Hur kommer det sig att du säger: ’Visa oss Fadern’? Tror du inte att jag är i gemenskap med Fadern och Fadern i gemenskap med mig? De ting jag säger till er talar jag inte av egen ingivelse; utan Fadern som förblir i gemenskap med mig, han gör sina gärningar. ... Ni hörde att jag sade till er: Jag går nu bort, och jag skall komma tillbaka till er. Om ni älskade mig, skulle ni glädja er över att jag nu går min väg till Fadern, eftersom Fadern är större än jag.” (Johannes 14:6—28) Ja, Jesus var ”vägen och sanningen och livet”, eftersom han förde dessa judiska människor tillbaka till sin Fader, deras sanne Gud, Jehova. I och med Jesus fick således människors sökande efter Gud plötsligt ny drivkraft, eftersom Gud i sin enorma kärlek hade sänt Jesus till jorden som en fyr som strålar ut ljus och sanning för att vägleda människor till Fadern. — Johannes 1:9—14; 6:44; 8:31, 32.

15. a) Vad måste vi göra för att finna Gud? b) Vilka vittnesbörd om Guds kärlek har vi här på jorden?

¹⁵ Med Jesu tjänst och föredöme som grundval kunde missionären Paulus längre fram säga till grekerna i Aten: ”Och han [Gud] har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta, och han har förordnat om de fastställda tiderna och de bestämda gränserna för deras boende, för att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss. Ty genom honom har vi liv och rör oss och är till.” (Apostlagärningarna 17:26—28) Ja, en människa kan finna Gud, om hon är villig att göra sig mödan att söka honom. (Matteus 7:7, 8) Gud har gjort sig själv och sin kärlek uppenbara genom att dana en jord som kan hysa en till synes oändlig mångfald livsformer. Han förser människor med allt vad de behöver, vare sig de är rättfärdiga eller orättfärdiga. Han har också gett människor sitt skrivna ord, bibeln, och sänt sin Son som lösenoffer.c Dessutom har Gud gett människor den hjälp de behöver för att finna vägen till honom. — Matteus 5:43—45; Apostlagärningarna 14:16, 17; Romarna 3:23—26.

16, 17. Hur måste sann kristen kärlek komma till uttryck?

¹⁶ Den kristna kärleken bör naturligtvis inte bara komma till uttryck i ord, utan också, och det är viktigare, i gärning. Därför skrev aposteln Paulus: ”Kärleken är långmodig och omtänksam. Kärleken är inte svartsjuk, den skrävlar inte, blir inte uppblåst, bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen, blir inte uppretad. Den för inte räkenskap över oförrätten. Den gläder sig inte över orättfärdigheten, men den gläder sig med sanningen. Den fördrar allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting. Kärleken tryter aldrig.” — 1 Korintierna 13:4—8.

¹⁷ Jesus klargjorde också hur viktigt det är att förkunna om himmelriket — Guds styre över ett lydigt människosläkte. — Matteus 10:7; Markus 13:10.

Varje kristen är en förkunnare

18. a) Vad framhöll Jesus i sin bergspredikan? b) Vilket ansvar har varje kristen? c) Hur förberedde Jesus sina lärjungar för deras tjänst, och vilket budskap skulle de förkunna?

¹⁸ I sin bergspredikan framhöll Jesus för sina åhörare att de hade ansvaret att genom sina ord och handlingar ge upplysning åt andra. Han sade: ”Ni är världens ljus. En stad kan inte döljas när den ligger på ett berg. Inte heller tänder man en lampa och sätter den under sädesmåttet, utan på lampstället, och den lyser på alla i huset. Låt likaså ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” (Matteus 5:14—16) Jesus övade sina lärjungar så att de visste hur de skulle predika och undervisa på sina färder som kringresande Ordets förkunnare. Och vad skulle deras budskap vara? Det som Jesus själv förkunnade, nämligen Guds rike, som skulle styra jorden i rättfärdighet. Som Jesus förklarade vid ett tillfälle: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds rike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Lukas 4:43; 8:1; 10:1—12) Han sade också att en del av det tecken som skulle identifiera de yttersta dagarna var att ”dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma”. — Matteus 24:3—14.

19, 20. a) Varför har den sanna kristendomen alltid varit en aktiv, missionerande religion? b) Vilka viktiga frågor kräver nu svar?

¹⁹ Innan den uppståndne Jesus slutligen for upp till himmelen år 33 v.t., uppmanade han sina lärjungar: ”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:18—20) Detta är ett av skälen till att kristendomen, från allra första början, var en aktiv, missionerande religion som uppväckte vrede och svartsjuka hos anhängarna av den tidens grekiska och romerska religioner, som var grundade på mytologi. Den förföljelse som aposteln Paulus blev utsatt för i Efesus var ett belysande exempel på detta. — Apostlagärningarna 19:23—41.

²⁰ Frågan är nu: Vilket erbjudande innehöll budskapet om Guds rike för de döda? Vilket hopp för de döda förkunnade Kristus? Erbjöd han frälsning från ett ”brinnande helvete” för de troendes ”odödliga själar”, eller vad erbjöd han? — Matteus 4:17.

Hopp om evigt liv

21, 22. a) Vid vad liknade Jesus Lasarus’ tillstånd, och varför det? b) Vilket hopp hyste Marta för sin döde bror?

²¹ Den bästa och klaraste inblicken i det hopp som Jesus predikade får man kanske genom att se vad han sade och gjorde när hans vän Lasarus dog. Hur betraktade Jesus detta dödsfall? När Jesus var på väg till Lasarus’ hem, sade han till sina lärjungar: ”Lasarus, vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.” (Johannes 11:11) Jesus liknade Lasarus’ dödstillstånd vid sömn. När vi sover djupt är vi inte medvetna om någonting, vilket stämmer överens med det hebreiska uttrycket i Predikaren 9:5 (NW): ”Ty de levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls.”

²² Lägg märke till att Jesus inte sade något om att Lasarus’ själ var i himmelen, helvetet eller skärselden, trots att Lasarus hade varit död i fyra dagar! När Jesus kom fram till Betania och Marta, Lasarus’ syster, kom ut för att möta honom, sade han till henne: ”Din bror skall uppstå.” Vad svarade hon? Sade hon att han redan var i himmelen? Marta svarade: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.” Detta visar tydligt att judarnas hopp på den tiden var en uppståndelse, ett återvändande till liv här på jorden. — Johannes 11:23, 24, 38, 39.

23. Vilket underverk utförde Jesus, och vilken verkan fick det på de närvarande?

²³ Jesus svarade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör; och var och en som lever och utövar tro på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” (Johannes 11:25, 26) För att bekräfta detta uttalande begav sig Jesus till den håla där Lasarus var begravd och kallade fram honom levande inför ögonen på hans systrar Maria och Marta och deras grannar. Skildringen fortsätter: ”Därför satte många av de judar, som hade kommit till Maria och som såg vad han gjorde, tro till honom. Den folkskara som var med honom när han kallade Lasarus ut ur minnesgraven och uppväckte honom från de döda fortsatte således att bära vittnesbörd.” (Johannes 11:45; 12:17) De hade sett underverket med egna ögon, och de trodde på det och vittnade om att det verkligen inträffat. Jesu religiösa motståndare måste också ha trott på händelsen, för det sägs att de främsta prästerna och fariséerna lade råd om att döda Jesus, ”eftersom den här människan utför många tecken”. — Johannes 11:30—53.

24. a) Var hade Lasarus varit i fyra dagar? b) Vad sägs det i bibeln om odödlighet?

²⁴ Var hade Lasarus varit under de fyra dagar då han var död? Ingen annanstans än i graven, där han var helt omedveten och sov i väntan på en uppståndelse. Jesus välsignade honom genom att mirakulöst uppväcka honom från de döda. Men enligt aposteln Johannes’ skildring sade Lasarus ingenting om att han hade varit i himmelen, helvetet eller skärselden under dessa fyra dagar. Varför inte det? Helt enkelt därför att han inte hade någon odödlig själ som kunde bege sig till sådana platser.d — Job 36:14; Hesekiel 18:4, NW.

25. a) Vad åsyftas i bibeln, när det talas om evigt liv? b) Vad beror ankomsten av Guds utlovade rike på?

²⁵ När Jesus talade om evigt liv, syftade han således antingen på evigt liv i himmelen som förvandlad, odödlig andevarelse och medregent med honom i hans rike eller också på evigt liv som människa på en paradisisk jord under detta rikes styre.e (Lukas 23:43; Johannes 17:3) Enligt sitt löfte kommer Gud i bildlig bemärkelse att bo hos de lydiga människorna på jorden, och detta kommer att medföra rikliga välsignelser för jordens del. Allt detta beror naturligtvis på om Jesus verkligen var sänd och godkänd av Gud. — Lukas 22:28—30; Titus 1:1, 2; Uppenbarelseboken 21:1—4.

Guds godkännande — en verklighet, inte en myt

26. Vilken märklig händelse fick lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes bevittna?

²⁶ Hur vet vi att Jesus hade Guds godkännande? När Jesus döptes hördes en röst från himmelen säga: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matteus 3:17) Längre fram bekräftades detta godkännande inför andra vittnen. Lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes, tidigare fiskare från Galileen, följde med Jesus upp på ett högt berg (förmodligen berget Hermon, som når en höjd av 2.814 meter). Där hände något märkligt inför deras ögon: ”Och han [Jesus] förvandlades inför dem, och hans ansikte lyste såsom solen, och hans ytterkläder blev strålande såsom ljuset. Och se! Mose och Elia visade sig för dem, i samtal med honom. ... Se, då överskuggade dem en lysande molnsky, och se, ur molnskyn ljöd en röst, som sade: ’Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt; lyssna till honom.’ När lärjungarna hörde detta, föll de ner på sina ansikten och blev mycket rädda.” — Matteus 17:1—6; Lukas 9:28—36.

27. a) Vilken verkan hade Jesu förklaring på lärjungarna? b) Hur vet vi att Jesus inte var en mytisk person?

²⁷ Denna hör- och synbara bekräftelse från Gud stärkte Petrus’ tro enormt, för han skrev senare: ”Det var ju inte slugt uttänkta osanna historier [grekiska: mý·thois, myter] vi gick efter då vi gjorde er bekanta med vår Herre Jesu Kristi kraft och närvaro, utan vi hade kommit att vara ögonvittnen till hans storhet. Han fick nämligen från Gud, Fadern, ära och härlighet, när ord sådana som dessa framfördes till honom av den storslagna härligheten: ’Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.’ Ja, dessa ord hörde vi framföras från himmelen medan vi var tillsammans med honom på det heliga berget.” (2 Petrus 1:16—18) De judiska lärjungarna Petrus, Jakob och Johannes såg med egna ögon underverket med Jesu förklaring och hörde Guds godkännande röst från himlarna. Deras tro grundade sig på en verklighet som de själva hade sett och hört, inte på mytologi eller på ”judiska fabler”. (Se sidan 237.) — Matteus 17:9; Titus 1:13, 14.f

Jesu död och ännu ett underverk

28. Hur blev Jesus anklagad på falska grunder år 33 v.t.?

²⁸ År 33 v.t. blev Jesus gripen och ställd inför rätta av de judiska religiösa myndigheterna, på falska grunder anklagad för hädelse, därför att han kallat sig själv Guds Son. (Matteus 26:3, 4, 59—67) Eftersom judarna uppenbarligen föredrog att den romerska världsliga myndigheten avrättade honom, sände de honom till Pilatus och framförde återigen falska anklagelser mot honom, denna gång för att ha förbjudit människor att betala skatt till kejsaren och för att ha sagt att han själv var kung. — Markus 12:14—17; Lukas 23:1—11; Johannes 18:28—31.

29. Hur dog Jesus?

²⁹ Sedan Jesus hade skickats från den ene styresmannen till den andre, gav den romerske landshövdingen Pontius Pilatus efter för kraven från den religiöst uppviglade folkmassan, följde minsta motståndets lag och dömde Jesus till döden. Följden blev att Jesus dog en vanärande död på en påle, och hans kropp lades i en grav. Men efter mindre än tre dagar inträffade en händelse som förvandlade Jesu bedrövade lärjungar till lyckliga, trosvissa och nitiska evangelieförkunnare. — Johannes 19:16—22; Galaterna 3:13.

30. Vilka åtgärder vidtog de religiösa ledarna för att förhindra bedrägeri?

³⁰ De religiösa ledarna, som misstänkte att Jesu efterföljare skulle tillgripa oärliga metoder, vände sig till Pilatus med en begäran: ”’Herre, vi har dragit oss till minnes att den där bedragaren sade, medan han ännu levde: ”Efter tre dagar skall jag bli uppväckt.” Befall därför att graven görs säker ända till tredje dagen, för att hans lärjungar inte måtte komma och stjäla bort honom och säga till folket: ”Han har blivit uppväckt från de döda!” och detta sista bedrägeri bli värre än det första.’ Pilatus sade till dem: ’Ni har vaktmanskap. Gå och gör den säker så gott ni har förstånd till.’ Då gav de sig av och gjorde graven säker genom att försegla stenen och ha vaktmanskapet vid den.” (Matteus 27:62—66) Hur säker visade den sig vara?

31. Vad hände när några trogna kvinnor begav sig till Jesu grav?

³¹ På tredje dagen efter Jesu död begav sig tre kvinnor till graven för att smörja kroppen med välluktande olja. Vad fann de? ”Och mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till minnesgraven, när solen hade gått upp. Och de sade sinsemellan: ’Vem skall vältra bort stenen från ingången till minnesgraven åt oss?’ Men när de såg upp, fick de se att stenen hade vältrats bort, fastän den var mycket stor. När de gick in i minnesgraven, såg de en ung man sitta på högra sidan klädd i en lång vit dräkt, och de blev bestörta. Han sade till dem: ’Var inte bestörta längre. Ni söker Jesus, nasaréen, som blev hängd på pålen. Han har blivit uppväckt, han är inte här. Se! Det är platsen där man lade honom. Men gå bort, säg till hans lärjungar och till Petrus: ”Han går före er till Galileen; där skall ni få se honom, alldeles som han har sagt er.”’” (Markus 16:1—7; Lukas 24:1—12) Trots de religiösa ledarnas särskilda vaktmanskap hade Jesus uppväckts av sin Fader. Är detta en myt eller ett historiskt faktum?

32. Av vilka välgrundade skäl trodde Paulus att Jesus hade uppväckts?

³² Omkring 22 år efter denna händelse skrev Paulus, som tidigare själv förföljt de kristna, och förklarade hur han kom att tro att Kristus hade uppväckts: ”Jag har ju förmedlat till er, bland de första tingen, det som jag också har tagit emot, nämligen att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna; och att han blev begravd, ja, att han har blivit uppväckt på tredje dagen enligt Skrifterna; och att han visade sig för Kefas, sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta är kvar intill denna stund, men några har somnat in i döden. Därefter visade han sig för Jakob, sedan för alla apostlarna.” (1 Korintierna 15:3—7) Ja, Paulus hade faktiska skäl till att riskera livet för den uppväckte Jesus, däribland vittnesbördet från omkring 500 ögonvittnen som personligen hade sett den uppväckte Jesus! (Romarna 1:1—4) Paulus visste att Jesus hade uppväckts, och han hade ett ännu starkare skäl att säga så, då han vidare förklarade: ”Men allra sist visade han sig också för mig, såsom för en som är född för tidigt.” — 1 Korintierna 15:8, 9; Apostlagärningarna 9:1—19.

33. Varför var de första kristna villiga att lida martyrdöden för sin tro?

³³ De första kristna var villiga att dö martyrdöden på de romerska arenorna. Varför det? Därför att de visste att deras tro var grundad på historiska fakta och inte på myter. Det var ett faktum att Jesus var den Kristus eller Messias som utlovats i profetiorna och också att han hade sänts till jorden av Gud, fått Guds godkännande, dött på en påle och bevarat sin ostrafflighet som Guds Son och uppväckts från de döda. — 1 Petrus 1:3, 4.

34. Varför är Jesu uppståndelse, enligt aposteln Paulus, så viktig för den kristna tron?

³⁴ Vi rekommenderar dig att läsa hela kapitel 15 1 Kor. 15 i Paulus’ första brev till korintierna för att få en inblick i vad Paulus trodde om uppståndelsen och varför den är så viktig för den kristna tron. Kärnpunkten i hans budskap uttrycks i dessa ord: ”Men nu har Kristus uppväckts från de döda, förstlingen av dem som har somnat in. Ty eftersom döden är genom en människa [Adam], är också de dödas uppståndelse genom en människa. Ty alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i den Smorde.” — 1 Korintierna 15:20—22.

35. Vilka välsignelser har Gud utlovat för jorden och mänskligheten? (Jesaja 65:17—25)

³⁵ Jesu Kristi uppståndelse har således ett syfte som så småningom kommer att bli till nytta för hela mänskligheten.g Den öppnade också vägen för Jesus att till sist uppfylla de övriga av de messianska profetiorna. Hans rättfärdiga styre från de osynliga himlarna måste snart utsträckas till en renad jord. Då kommer det som bibeln beskriver som ”en ny himmel och en ny jord” att finnas, och där skall Gud ”torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:1—4.

Avfällighet och förföljelse väntad

36. Vad inträffade vid pingsten år 33 v.t. och vad blev resultatet?

³⁶ Kort efter Jesu död och uppståndelse inträffade ytterligare ett underverk som gav ökad kraft och intensitet åt dessa första kristnas predikande. På pingstdagen år 33 v.t. utgöt Gud från himmelen sin heliga ande eller verksamma kraft över omkring 120 kristna som var församlade i Jerusalem. Vad blev resultatet? ”Och tungor såsom av eld blev synliga för dem och blev fördelade, och en satte sig på var och en av dem, och de blev alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål, alldeles som anden förunnade dem att uttala sig.” (Apostlagärningarna 2:3, 4) De judar av olika språkgrupper som då befann sig i Jerusalem blev mycket förvånade över att få höra dessa, i deras ögon okunniga, galileiska judar tala främmande tungomål. Det ledde till att många blev troende. Det kristna budskapet spred sig som en löpeld, då dessa nyomvända judar återvände till sina hemländer. — Apostlagärningarna 2:5—21.

37. Hur reagerade vissa romerska härskare inför den nya kristna religionen?

³⁷ Men ovädersmoln tornade snart upp sig. Romarna blev misstänksamma mot denna nya och till synes ateistiska religion som inte hade några gudabilder. Från och med kejsar Neros tid utsatte romarna de kristna under de tre första århundradena enligt den vanliga tideräkningen för fruktansvärd förföljelse.h Många kristna dömdes till döden på de romerska arenorna för att tillfredsställa sadistiska och blodtörstiga kejsare och de folkskaror som samlades för att se fångar kastas för vilda djur.

38. Vilka förhållanden hade man profeterat skulle störa den första kristna församlingen?

³⁸ En annan störande faktor under denna första tid var något som apostlarna hade profeterat om. Petrus förklarade till exempel: ”Men det kom också att finnas falska profeter bland folket, liksom det också kommer att finnas falska lärare bland er. Just dessa skall i hemlighet införa fördärvliga sekter och skall förneka till och med den ägare som har köpt dem och skall därigenom dra snar tillintetgörelse över sig själva.” (2 Petrus 2:1—3) Avfällighet! Detta innebar ett avfall från sann tillbedjan, ett kompromissande med de religiösa strömningarna i den tidens romerska värld, som var genomsyrad av grekisk filosofi och grekiskt tänkande. Hur gick det till? I nästa kapitel kommer denna och närbesläktade frågor att besvaras. — Apostlagärningarna 20:30; 2 Timoteus 2:16—18; 2 Tessalonikerna 2:3.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 237]

Var Jesus en myt?

”Är levnadsteckningen över kristendomens grundare en produkt av människors sorger, fantasier och förhoppningar — en myt jämförbar med legenderna om Krishna, Osiris, Attis, Adonis, Dionysos och Mithras?” frågar historikern Will Durant. Han svarar att under första århundradet tycks tanken att förneka Kristi existens ”aldrig ha föresvävat ens de bittraste hedniska eller judiska motståndare till den nygrundade kristendomen”. — The Story of Civilization: Part III—Caesar and Christ.

Den romerske historieskrivaren Suetonius (o. 69—140 v.t.) säger beträffande kejsar Claudius (Klaudius) i det historiska verket The Twelve Caesars (De tolv kejsarna): ”Eftersom judarna i Rom ständigt vållade störningar på anstiftan av Chrestus [Kristus], fördrev han dem från staden.” Detta inträffade omkring år 52 v.t. (Jämför Apostlagärningarna 18:1, 2.) Lägg märke till att Suetonius inte ger uttryck åt något tvivel på Kristi existens. Med denna verklighetsbakgrund och i trots av livshotande förföljelse var de första kristna mycket aktiva i fråga om att förkunna sin tro. Det är knappast troligt att de skulle ha riskerat livet för en myt. Jesu död och uppståndelse hade ägt rum under deras livstid, och somliga av dem hade varit ögonvittnen till dessa händelser.

Historikern Will Durant drar följande slutsats: ”Att några få enkla män inom en enda generation kunde dikta ihop en så kraftfull och tilltalande personlighet, en så upphöjd etik och en så inspirerande vision av mänskligt brödraskap skulle vara ett långt otroligare mirakel än något av de underverk som finns omnämnda i evangelierna.”

[Bild]

Jesus predikade och utförde underverk i dessa trakter av Galileen i det forntida Palestina

[Ruta/Bild på sidan 241]

Vilka skrev bibeln?

Den kristna bibeln består av de 39 böcker som utgör de hebreiska skrifterna (se sidan 220), som av många kallas Gamla testamentet, och de 27 böcker som utgör de kristna grekiska skrifterna, som ofta kallas Nya testamentet.i Bibeln är således ett miniatyrbibliotek bestående av 66 böcker skrivna av omkring 40 män under loppet av 1.600 år (från 1513 f.v.t till 98 v.t.).

De grekiska skrifterna inleds med fyra evangelier, som berättar om Jesu liv och de goda nyheter som han predikade. Två av dessa skrevs av nära efterföljare till Kristus: uppbördsmannen Matteus och fiskaren Johannes. De två övriga skrevs av Markus och läkaren Lukas, som båda blev troende under kristendomens första tid. (Kolosserna 4:14) Efter evangelierna följer Apostlagärningarna, en skildring av de första kristnas missionsverksamhet sammanställd av Lukas. Därefter kommer 14 brev från aposteln Paulus till olika församlingar och enskilda kristna, och sedan följer brev från Jakob, Petrus, Johannes och Judas. Bibelns sista bok är Uppenbarelseboken, som skrevs av Johannes.

Att så många personer med skiftande bakgrund och från olika tidsperioder och kulturer har kunnat frambringa en så samstämmig bok är ett starkt bevis för att bibeln inte blott och bart är en produkt av mänsklig intelligens, utan är inspirerad av Gud. Bibeln själv förklarar: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud [ordagrant: ”Gud-andad”] och nyttig till undervisning.” Bibeln skrevs således under inflytande av Guds heliga ande eller verksamma kraft. — 2 Timoteus 3:16, 17, Int.

[Bild]

Denna ofullständiga romerska inskription med Pontius Pilatus’ namn skrivet på latin (andra raden: ”IVS PILATVS”) bekräftar att han var en inflytelserik person i Palestina, precis som det sägs i bibeln

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 245]

Profetior i Bibeln om Messias

Profetia Händelse Uppfyllelse

1 Mos. 49:10 Född av Juda stam Matt. 1:2—16; Luk. 3:23—33

Mik. 5:2 Född i Betlehem Luk. 2:4—11; Joh. 7:42

Jes. 7:14 Född av en jungfru Matt. 1:18—23; Luk. 1:30—35

Hos. 11:1 Kallad ut ur Egypten Matt. 2:15

Jes. 53:4 Bar våra sjukdomar Matt. 8:16, 17

Ps. 69:5 Hatad utan sak Luk. 23:13—25; Joh. 15:24, 25

Ps. 22:2 Övergiven av Gud Matt. 27:46; Mark. 15:34

[Ruta/Bild på sidorna 258, 259]

Jesus och Guds namn

När Jesus lärde sina lärjungar hur de skulle be, sade han: ”Så här skall ni alltså bedja: ’Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.’” — Matteus 6:9, 10.

Jesus visste hur betydelsefullt hans Faders namn var och lade därför stor tonvikt vid det. Han sade därför till sina religiösa fiender: ”Jag har kommit i min Faders namn, men ni tar inte emot mig; om någon annan skulle komma i sitt eget namn, då skulle ni ta emot denne. ... Jag har sagt er det, och ändå tror ni inte. De gärningar som jag gör i min Faders namn, dessa vittnar om mig.” — Johannes 5:43; 10:25; Markus 12:29, 30.

Jesus sade i bön till sin Fader: ”’Fader, förhärliga ditt namn.’ Därför kom en röst från himmelen: ’Jag både har förhärligat det och skall förhärliga det igen.’”

Vid ett senare tillfälle bad Jesus: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit ditt ord. Och jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek, med vilken du har älskat mig, må vara i dem och jag i gemenskap med dem.” — Johannes 12:28; 17:6, 26.

Som jude måste Jesus ha varit väl förtrogen med sin Faders namn, Jehova eller Jahve, för han kände till skriftstället där det sägs: ”’Ni är mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja min tjänare som jag har utvalt, för att ni må veta och ha tro på mig och för att ni må förstå att jag är Densamme. Före mig blev ingen Gud formad, och efter mig fortsatte det att inte finnas någon. ... Ni är alltså mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’och jag är Gud.’” — Jesaja 43:10, 12, NW.

Judarna som nation var således utvalda att vara Jehovas vittnen. Som jude var Jesus också ett vittne för Jehova. — Uppenbarelseboken 3:14.

Under det första århundradet hade tydligtvis de flesta judar upphört att uttala Guds uppenbarade namn. Men det finns handskrifter som visar att de första kristna som använde den grekiska Septuagintaöversättningen av de hebreiska skrifterna kunde ha sett det hebreiska tetragrammaton som förekom i den grekiska texten. Som George Howard, professor i religionshistoria och hebreiska, förklarade: ”När Septuagintaöversättningen, som den nytestamentliga kyrkan använde och citerade från, innehöll den hebreiska formen av Guds namn, tog utan tvivel de nytestamentliga skribenterna med tetragrammaton i sina citat. Men när den hebreiska formen av Guds namn [senare] togs bort och ersattes med grekiska uttryck i Septuagintaöversättningen, togs det också bort från citat från Septuagintaöversättningen i Nya testamentet.”

Professor Howard hävdar därför att de kristna under det första århundradet måste klart ha förstått sådana ställen som Matteus 22:44, där Jesus citerade de hebreiska skrifterna för sina fiender. Howard säger: ”Det första århundradets kyrka läste förmodligen ’JHVH sade till min Herre’” i stället för den senare versionen ”’Herren sade till min Herre’, ... vilken är lika tvetydig som den är inexakt.” — Psalm 110:1.

Att Jesus använde Guds namn bekräftas av att judarna århundraden efter hans död framförde anklagelsen att om han utförde underverk, så var det ”bara därför att han hade gjort sig själv till herre över Guds ’hemliga’ namn”. — The Book of Jewish Knowledge.

Jesus kände förvisso till Guds unika namn. Trots den tidens judiska tradition använde Jesus säkert detta namn. Han lät inte människors traditioner upphäva Guds lag. — Markus 7:9—13; Johannes 1:1—3, 18; Kolosserna 1:15, 16.

[Bild]

Papyrusfragment (från första århundradet f.v.t.) som visar den hebreiska formen av Guds namn i den grekiska Septuagintaöversättningen

[Bilder på sidan 238]

Jesus använde många liknelser i sin undervisning — om bland annat sådd, skörd, fiske, fynd av pärla, blandade hjordar och en vingård (Matteus 13:3—47; 25:32)

[Bild på sidan 243]

Med Guds kraft utförde Jesus många underverk. Bland annat stillade han en storm

[Bild på sidan 246]

Tetragrammaton, de fyra konsonanterna JHVH (Jehova)

[Bild på sidan 251]

Berättelsen om hur Lasarus blev uppväckt ger inte minsta antydan om att han hade en odödlig själ

[Bild på sidan 253]

Petrus, Jakob och Johannes visste att Guds godkännande av Jesus inte var en myt — de hörde och såg det själva vid Jesu förklaring

Kapitel 11

Avfällighet — vägen till Gud blockerad

1, 2. a) Varför är de 400 första åren i kristenhetens historia så viktiga? b) Vilken sanning i fråga om val framhöll Jesus?

VARFÖR är de 400 första åren i kristenhetens historia så viktiga? Av samma anledning som de första åren i ett barns liv är så viktiga — därför att de är de formbara åren då grunden läggs för individens framtida personlighet. Vad avslöjar kristenhetens första århundraden?

² Låt oss innan vi besvarar den frågan påminna oss en sanning som Jesus Kristus framhöll: ”Gå in genom den trånga porten; därför att bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse, och många är de som går in genom den; men trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.” Egennyttans väg är bred, men de rätta principernas väg är trång. — Matteus 7:13, 14.

3. Vilka två vägar fanns att välja mellan i kristendomens början?

³ I kristendomens början fanns det två vägar att välja mellan för dem som omfattade denna impopulära trosriktning — att hålla sig till Kristi och bibelns kompromisslösa läror och principer eller att dras till den breda, lättgångna vägen där man kunde kompromissa med den tidens värld. Som vi skall se visar de 400 första årens historia vilken väg de flesta till slut valde.

Filosofins lockelse

4. Hur påverkade det hedniska Rom den tidiga kyrkan, enligt historikern Durant?

⁴ Historikern Will Durant förklarar: ”Kyrkan tog över en del religiösa seder och formaliteter som var vanliga i det förkristna [hedniska] Rom — stolan och andra skrudar som hedniska präster bar, bruket av rökelse och vigvatten i reningsceremonier, användning av ljus och en ständigt brinnande låga framför altaret, tillbedjan av helgon, basilikans arkitektur, Roms lag som grunden till kanonisk lag, titeln Pontifex Maximus för översteprästen och på 300-talet latinet. ... Snart kom biskoparna och inte de romerska prefekterna att svara för ordningen och utöva makten i städerna; metropoliterna, dvs. ärkebiskoparna, kom att stödja, om inte rentav ersätta, de provinsiella styresmännen, och biskopssynoden kom att inta den lagstiftande församlingens plats. Den romerska kyrkan följde i den romerska statens fotspår.” — The Story of Civilization: Part III—Caesar and Christ.

5. Hur står villigheten att kompromissa med den hedniska romerska världen i kontrast till de första kristnas skrifter?

⁵ Denna villighet att kompromissa med den romerska världen står i skarp kontrast till Kristi och apostlarnas läror. (Se rutan på sidan 262.) Aposteln Petrus gav rådet: ”Ni älskade, ... jag ... söker väcka upp era klara tankeförmögenheter genom att påminna er om att ni skall komma ihåg uttalandena som tidigare gjorts av de heliga profeterna och budet från Herren och frälsaren genom era apostlar. Därför, ni älskade, då ni nu har denna förhandskunskap, så var på er vakt för att ni inte skall ryckas med av lagtrotsarnas villfarelse och komma bort från er egen fasta ståndpunkt.” Paulus gav det klara rådet: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. För vilken gemenskap har rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken delaktighet har ljus med mörker? ... ’”Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er”, säger Jehova, ”och sluta upp med att röra vid det orena”’; ’”och jag skall ta emot er”’.” — 2 Petrus 3:1, 2, 17; 2 Korintierna 6:14—17; Uppenbarelseboken 18:2—5.

6, 7. a) Hur var de tidiga ”kyrkofäderna” påverkade av grekisk filosofi? b) I vilka läror visade sig det grekiska inflytandet särskilt tydligt? c) Vilken varning för filosofi gav Paulus?

⁶ Trots denna klara förmaning lade sig de avfälliga kristna på 100-talet till med den hedniska romerska religionens yttre ståt. De avlägsnade sig från sitt rena bibliska ursprung och antog i stället hedniska romerska kläder och titlar och lät sig uppfyllas av grekisk filosofi. Professor Wolfson vid Harvard University förklarar i boken The Crucible of Christianity (Kristendomens svåra prov) att på 100-talet strömmade en stor mängd ”filosofiskt övade hedningar” in i kristendomen. Dessa beundrade grekernas vishet och tyckte att de såg likheter mellan grekisk filosofi och bibelns läror. Wolfson fortsätter: ”Ibland säger de med viss variation att filosofin är Guds särskilda gåva till grekerna genom mänskligt resonemang precis som Skriften är Guds särskilda gåva till judarna genom direkt uppenbarelse.” Han fortsätter: ”Kyrkofäderna ... började sitt systematiska arbete för att visa hur filosofernas läror finns dolda bakom det vardagliga språk som bibeln är skriven på och finns dolda i de dunkla facktermer som skapats i deras högre läroanstalter, samlingssalar och pelarhallar [centra för filosofisk diskussion].”

⁷ En sådan inställning lämnade vägen öppen för grekisk filosofi och terminologi att infiltrera kristenhetens läror, i synnerhet när det gällde treenighetsläran och tron på en odödlig själ. Wolfson förklarar: ”[Kyrko]fäderna började söka i den filosofiska terminologins förråd efter två bra fackuttryck, varav det ena skulle användas som benämning på den reella egenart som varje medlem av treenigheten har som individ och det andra skulle användas som benämning på deras underliggande gemensamma enhet.” De var dock tvungna att medge att ”föreställningen om en treenig Gud är ett mysterium som inte kan lösas genom mänskligt resonemang”. Paulus däremot hade klart insett faran med sådan besmittelse och förvanskning av ”de goda nyheterna”, då han skrev till de kristna i Galatien och i Kolosse: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill bortföra er som sitt byte genom den filosofi [grekiska: fi·lo·so·fí·as] och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition, i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus.” — Galaterna 1:7—9; Kolosserna 2:8; 1 Korintierna 1:22, 23.

Uppståndelsen avskaffad

8. Vilken gåta har människan brottats med, och hur har de flesta religioner försökt lösa den?

⁸ Som vi har sett genom hela den här boken har människan ständigt brottats med den gåta som gäller hennes korta, begränsade liv som slutar i döden. Som den tyske författaren Gerhard Herm förklarade i sin bok The Celts—The People Who Came Out of the Darkness (Kelterna — Folket som kom ut ur mörkret): ”Religion är bland annat ett sätt att få människor att finna sig i det faktum att de en dag måste dö, antingen genom löftet om ett bättre liv bortom graven eller återfödelse eller bådadera.” Praktiskt taget alla religioner har tron att människosjälen är odödlig och att den efter döden beger sig någonstans eller vandrar över i en annan varelse.

9. Vilken slutsats drog den spanske forskaren Miguel de Unamuno beträffande Jesu tro på uppståndelsen?

⁹ Nästan alla religioner i kristenheten i dag har också denna lära. Miguel de Unamuno, en känd spansk 1900-talsforskare, skrev om Jesus: ”Han trodde på en uppståndelse i köttet [som i Lasarus’ fall (se sidorna 249—252)], enligt judiskt synsätt, och inte på själens odödlighet, enligt [grekiskt] platoniskt synsätt. ... Beviset för detta kan man se i vilken ärlig uttolkande bok som helst.” Han drog slutsatsen: ”Själens odödlighet ... är en hednisk filosofisk lära.” (La Agonía Del Cristianismo [Kristendomens vånda]) Den ”hedniska filosofiska läran” nästlade sig in i kristenhetens lära, trots att Kristus uppenbart inte hade någon sådan tanke. — Matteus 10:28; Johannes 5:28, 29; 11:23, 24.

10. Vad blev några konsekvenser av tron på en odödlig själ?

¹⁰ Det försåtliga inflytandet från grekisk filosofi var en nyckelfaktor i den avfällighet som kom efter apostlarnas död. Den grekiska läran om den odödliga själen innebar ett behov av olika bestämmelseorter för själen — himmelen, helvetet, skärselden, paradiset och limbus.a Genom att manipulera med sådana läror blev det lätt för en prästklass att hålla sina hjordar undergivna och i fruktan för livet efter detta och att tvinga fram gåvor och bidrag från dem. Detta leder till en annan fråga: Hur uppkom kristenhetens separata prästklass? — Johannes 8:44; 1 Timoteus 4:1, 2.

Hur prästklassen bildades

11, 12. a) Vilket annat tecken på avfällighet uppstod? b) Vilken uppgift hade apostlarna och de äldste i Jerusalem?

¹¹ Ett annat tecken på avfällighet var att man drog sig tillbaka från den allmänna förkunnartjänsten för alla kristna, som Jesus och apostlarna hade lärt, till det exklusiva prästadöme och den hierarki som utvecklades i kristenheten. (Matteus 5:14—16; Romarna 10:13—15; 1 Petrus 3:15) Under första århundradet och efter Jesu död betjänade Jesu apostlar tillsammans med andra andligt kvalificerade kristna äldste i Jerusalem den kristna församlingen genom att ge råd och vägledning. Ingen var överlägsen någon annan. — Galaterna 2:9.

¹² År 49 v.t. blev det nödvändigt för dem att sammanträffa i Jerusalem för att lösa frågor som påverkade de kristna allmänt. I den bibliska skildringen sägs det att ”apostlarna och de äldste [pre·sbý·te·roi] tillsammans med hela församlingen” efter en öppen diskussion förordade ”att man skulle sända utvalda män ur sin krets till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas, ... och medelst deras hand skrev de: ’Apostlarna och de äldste, era bröder, till de bröder i Antiokia och Syrien och Cilicien som är av nationerna: Hälsningar!’” Tydligtvis tjänade apostlarna och de äldste som ett administrativt styrande organ för de vitt utspridda kristna församlingarna. — Apostlagärningarna 15:22, 23.

13. a) Vilket organ fanns för omedelbar tillsyn över var och en av de första kristna församlingarna? b) Vad var kvalifikationerna för församlingsäldste?

¹³ Eftersom denna styrande grupp i Jerusalem var de första kristnas organ för allmän tillsyn över alla kristna, kan man fråga: Vilken form av ledning hade de i varje församling — på det lokala planet? I Paulus’ brev till Timoteus klargörs det att församlingarna hade tillsyningsmän (grekiska: e·pí·sko·pos, grundordet för ”episkopal”) som var andliga äldste (pre·sbý·te·roi), män som var kvalificerade genom sitt uppförande och sin andliga förmåga att undervisa sina medkristna. (1 Timoteus 3:1—7; 5:17) I första århundradet utgjorde dessa män inte någon separat prästklass. De bar inte några särskiljande kläder. Det som särskilde dem var deras andlighet. Ja, varje församling hade en krets av äldste (tillsyningsmän), inte ett monarkiskt enmansstyre. — Apostlagärningarna 20:17; Filipperna 1:1.

14. a) Hur kom de kristna tillsyningsmännen till sist att ersättas av kristenhetens biskopar? b) Vem eftersträvade den främsta ställningen bland biskoparna?

¹⁴ Det var först när det gått en tid som ordet e·pí·sko·posb (tillsyningsman, uppsyningsman) omvandlades till ”biskop” och fick betydelsen en präst med domsrätt, jurisdiktion, över andra medlemmar av prästerskapet inom sitt stift. Den spanske jesuiten Bernardino Llorca förklarar: ”Först gjordes det inte så stor skillnad mellan biskoparna och presbyterna, och uppmärksamheten riktades bara på innebörden i orden: biskop är detsamma som uppsyningsman; presbyter är detsamma som äldre man. ... Men undan för undan blev skillnaden klarare, och benämningen biskop kom att avse mera betydande uppsyningsmän, sådana som hade den högsta prästerliga myndigheten och var behöriga att lägga händerna på någon och tilldela honom ett prästerligt ämbete.” (Historia de la Iglesia Católica [Katolska kyrkans historia]) Ja, biskoparna började fungera i något slags monarkiskt system, i synnerhet från början av 300-talet. En hierarki, en styrande krets av präster, upprättades, och med tiden kom biskopen i Rom, som påstod sig vara Petrus’ efterträdare, att erkännas av många som den högste biskopen och påven.

15. Vilken klyfta finns mellan hur ledningen utövades bland de första kristna och hur den utövas i kristenheten?

¹⁵ I våra dagar är biskopsämbetet i olika kyrkor i kristenheten en ställning förbunden med prestige och makt, i allmänhet väl aktad, och ofta identifierad med den högsta styrande klassen i varje nation. Men det är en enorm skillnad mellan deras stolta och upphöjda ställning och de första kristna församlingarnas enkla, anspråkslösa organisation ledd av Kristus och de äldste, tillsyningsmännen. Och vad skall vi säga om klyftan mellan Petrus och hans så kallade efterträdare, som har styrt i det praktfulla, luxuösa Vatikanen? — Lukas 9:58; 1 Petrus 5:1—3.

Påvlig makt och prestige

16, 17. a) Hur vet vi att den första församlingen i Rom inte styrdes av en biskop eller en påve? b) Hur utvecklades bruket av titeln ”påve”?

¹⁶ Bland de första församlingar som lät sig ledas av apostlarna och de äldste i Jerusalem fanns en i Rom, dit den kristna sanningen troligen kom någon tid efter pingsten år 33 v.t. (Apostlagärningarna 2:10) I likhet med vilken annan kristen församling som helst på den tiden fanns i den äldste, som tjänade som en krets av tillsyningsmän utan att någon av dem hade en högre ställning än någon annan. Det var säkerligen ingen av de första tillsyningsmännen i församlingen i Rom som av sina samtida betraktades som biskop eller påve, eftersom det monarkiska episkopatet i Rom ännu inte hade utvecklats. Exakt när det monarkiska, av en enda man styrda, episkopatet började är svårt att säga. Det finns tecken som tyder på att det började utvecklas under 100-talet. — Romarna 16:3—16; Filipperna 1:1.

¹⁷ Titeln ”påve” (från grekiskans pá·pas, fader) användes inte under de två första århundradena. En före detta jesuit, Michael Walsh, förklarar: ”Första gången en biskop i Rom kallades ’påve’ tycks ha varit på 200-talet, och titeln gavs åt påven Calixtus ... Mot slutet av 400-talet avsåg ’påven’ i allmänhet biskopen i Rom och ingen annan. Det var emellertid inte förrän på 1000-talet som en påve kunde insistera på att titeln tillämpades enbart på honom.” — An Illustrated History of the Popes (Illustrerad historia om påvarna).

18. a) Vem var en av de första biskoparna i Rom som begagnade sig av sin myndighet? b) På vad grundas det påvliga anspråket att vara främst? c) Vad är den rätta förståelsen av Matteus 16:18, 19?

¹⁸ En av de första biskoparna i Rom som begagnade sig av sin myndighet var påven Leo I (påve 440—461 v.t.). Michael Walsh förklarar vidare: ”Leo lade sig till med den en gång hedniska titeln Pontifex Maximus, som används av påvarna än i dag och som bars av de romerska kejsarna till slutet av 300-talet.” Leo I grundade sitt agerande på den katolska tolkningen av Jesu ord i Matteus 16:18, 19. (Se sidan 268.) Han ”förklarade att eftersom S:t Petrus var den främste av apostlarna, borde S:t Peterskyrkan betraktas som den främsta av alla kyrkor”. (Man’s Religions) Genom detta drag klargjorde Leo I att han skulle utöva andlig makt från Rom i Väst, medan kejsaren utövade världslig makt i Konstantinopel i Öst. Denna makt illustrerades ytterligare då påven Leo III krönte Karl den store till kejsare i Heliga romerska riket år 800 v.t.

19, 20. a) Hur har påven betraktats i modern tid? b) Nämn några av påvens officiella titlar. c) Vilken kontrast kan man se mellan påvarnas och Petrus’ uppförande?

¹⁹ Påven i Rom har sedan år 1929 av världsliga regeringar betraktats som styresmannen i en separat suverän stat, Vatikanstaten. Romersk-katolska kyrkan kan således som ingen annan religiös organisation sända diplomatiska representanter, nuntier, till regeringarna i världen. (Johannes 18:36) Påven hedras med många titlar, av vilka några är Jesu Kristi ställföreträdare, efterträdare till apostlarnas furste, den allmänna kyrkans främste biskop, patriark i Väst, primas över Italien, Vatikanstatens suverän. Han omges med pompa och ceremonier. Han äras som statsöverhuvud. Som kontrast kan vi se hur Petrus, som antas vara den förste påven och biskopen i Rom, reagerade då den romerske centurionen Kornelius föll ner för hans fötter för att betyga honom sin vördnad: ”Petrus lyfte upp honom, i det han sade: ’Stig upp; jag själv är också en människa.’” — Apostlagärningarna 10:25, 26; Matteus 23:8—12.

²⁰ Frågan är nu: Hur kunde så stor makt och prestige tillfalla den avfälliga kyrkan under dessa första århundraden? Hur kunde Kristi och de första kristnas enkelhet och ödmjukhet förvandlas till den stolthet och pompa man finner i kristenheten?

Kristenhetens grund

21, 22. Vilken stor förändring sägs ha inträffat i Konstantins liv, och hur utnyttjade han den?

²¹ Vändpunkten för denna nya religion i det romerska riket kom år 313 v.t., då kejsar Konstantins så kallade omvändelse till ”kristendomen” ägde rum. Hur gick denna omvändelse till? År 306 v.t. efterträdde Konstantin sin far och blev slutligen samregent med Licinius i det romerska riket. Han påverkades av sin mors hängivenhet för kristendomen och sin egen tro på gudomligt beskydd. Innan han begav sig ut i strid nära Rom vid den milviska bron (Pons Milvius) år 312 v.t. blev han, enligt vad han själv påstod, uppmanad i en dröm att måla det ”kristna” monogrammet — de grekiska bokstäverna khi (chi) och rho, de två första bokstäverna i Kristi namn på grekiska — på sina soldaters sköldar.c Med hjälp av denna ”heliga amulett” besegrade Konstantins trupper hans fiende Maxentius.

²² En kort tid efter det att Konstantin hade vunnit slaget påstod han att han hade blivit troende, fastän han inte döptes förrän precis innan han dog ungefär 24 år senare. Han fortsatte att stödja de till bekännelsen kristna i sitt rike genom att ”anta de [grekiska bokstäverna] Chi-Rho [Grekiska bokstäver] som sitt emblem. ... Men Chi-Rho hade redan använts som ligatur [sammanfogade bokstäver] i både hedniska och kristna sammanhang.” — The Crucible of Christianity, redigerad av Arnold Toynbee.

23. a) När började kristenheten, enligt en kommentator? b) Varför kan vi säga att Kristus inte grundade kristenheten?

²³ Resultatet blev att kristenhetens grund lades. Den brittiske radio- och TV-mannen Malcolm Muggeridge skrev i sin bok The End of Christendom (Kristenhetens slut): ”Kristenheten började med kejsar Konstantin.” Men han gjorde vidare den klarsynta kommentaren: ”Man kan också säga att Kristus själv avskaffade kristenheten redan innan den fanns genom att säga att hans rike inte var av den här världen — ett av hans mest långtgående och viktiga uttalanden.” Det är ett uttalande som i högsta grad ignorerats av kristenhetens religiösa och politiska ledare. — Johannes 18:36.

24. Vilken förändring inträffade i kyrkan i och med Konstantins ”omvändelse”?

²⁴ Kristenhetens religion blev med stöd av Konstantin Roms officiella statsreligion. Elaine Pagels, professor i religionskunskap, förklarar: ”Kristna biskopar som brukat bli fängslade, torterade och avrättade blev nu befriade från skatt, fick gåvor från kejsarens skattkammare, prestige och rentav inflytande vid hovet; deras kyrkor blev rika, mäktiga och betydande.” De hade blivit vänner med kejsaren, vänner med den romerska världen. — Jakob 4:4.

Konstantin, kätteri och renlärighet

25. a) Vilken teologisk debatt rasade på Konstantins tid? b) Vilken uppfattning hade man före 300-talet om Kristi förhållande till sin Fader?

²⁵ Varför var Konstantins ”omvändelse” så betydelsefull? Därför att han som kejsare hade ett mäktigt inflytande på den läromässigt delade ”kristna” kyrkan, och han ville ha ett enat rike. Vid den tidpunkten rasade en debatt bland de grekisktalande och de latintalande biskoparna om ”förhållandet mellan ’Ordet’ eller ’Guds Son’, som hade förkroppsligats i Jesus, och Gud, nu kallad ’Fadern’ — hans namn, Jahve, hade blivit allmänt bortglömt.” (The Columbia History of the World) Några gynnade den på bibeln grundade tanken att Kristus, Ló·gos, var skapad och därför var underordnad Fadern. (Matteus 24:36; Johannes 14:28; 1 Korintierna 15:25—28) Arius, som var präst i Alexandria i Egypten, var en av dessa. Ja, R. P. C. Hanson, professor i teologi, förklarar: ”Det fanns ingen teolog i vare sig Österns eller Västerns kyrka före den arianska tvistens utbrott [på 300-talet] som inte i någon mån betraktade Sonen som underordnad Fadern.” — The Search for the Christian Doctrine of God (Sökandet efter den kristna läran om Gud).

26. Hur var situationen i början av 300-talet när det gäller treenighetsläran?

²⁶ Andra betraktade uppfattningen att Kristus var underordnad som kätteri och var mera inne på den linjen att Jesus skulle tillbes som ”Gud förkroppsligad”. Men professor Hanson förklarar att perioden i fråga (300-talet) ”inte var en historia om försvarandet av en godtagen och befäst [trinitarisk] renlärighet mot angreppen från öppet kätteri [arianism]. Om det ämne som främst var under diskussion fanns det då ännu ingen ren lära.” Han fortsätter: ”Alla trodde att de hade Skriftens auktoritet på sin sida. De beskrev alla andra som oortodoxa, otraditionella och oskriftenliga.” De religiösa leden var grundligt delade i denna teologiska fråga. — Johannes 20:17.

27. a) Vad gjorde Konstantin för att försöka lugna debatten om Jesu natur? b) Hur representativt för kyrkan var kyrkomötet i Nicaea? c) Gjorde den nicenska trosbekännelsen slut på tvisten om treenighetsläran som höll på att utvecklas?

²⁷ Konstantin ville ha ett enat rike, och år 325 v.t. sammankallade han sina biskopar till ett kyrkomöte i Nicaea i den östra, grekisktalande delen av sitt rike, på andra sidan Bosporen från den nya staden Konstantinopel räknat. Det sägs att det var mellan 250 och 318 biskopar som kom, bara ett mindretal av hela antalet, och de flesta som kom var från den grekisktalande regionen. Inte ens påven Sylvester I var med.d Efter en het debatt kom detta icke representativa kyrkomöte fram till den nicenska trosbekännelsen med dess mycket positiva inställning till treenighetstanken. Men det lyckades inte avgöra den läromässiga tvisten. Det kunde inte klargöra vilken roll Guds heliga ande spelade i trinitarisk teologi. Debatten rasade i flera årtionden, och den krävde flera kyrkomöten och myndighetsutövande av olika kejsare och bruk av landsförvisning innan man till sist uppnådde allmän anslutning. Det var en seger för teologin och ett nederlag för dem som höll fast vid bibeln. — Romarna 3:3, 4.

28. a) Vilka är några av de konsekvenser treenighetsläran fått? b) Varför finns det ingen biblisk grund för att dyrka Maria som ”Guds moder”?

²⁸ Under århundradenas gång har treenighetsläran lett till att den ende sanne Guden, Jehova, har dolts i det träsk som utgörs av kristenhetens Gud-Kristus-teologi.e Nästa logiska konsekvens av denna teologi var att om Jesus verkligen var Gud förkroppsligad, då var Jesu mor, Maria, uppenbarligen ”Guds moder”. Detta har lett till att Maria under årens lopp har dyrkats i många olika former, detta trots att det inte finns ett enda skriftställe som nämner att Maria har någon mera betydande uppgift än att bara vara Jesu ödmjuka biologiska mor.f (Lukas 1:26—38, 46—56) Läran om Guds moder har under århundradenas gång utvecklats och utsmyckats av romersk-katolska kyrkan, vilket har lett till att många katoliker dyrkar Maria innerligare än de dyrkar Gud.

Kristenhetens schismer

29. Vilken utveckling varnade Paulus för?

²⁹ Ett annat kännetecken på avfällighet är att det leder till söndring och splittring. Aposteln Paulus hade profeterat: ”Jag vet att sedan jag gått bort, skall förtryckande vargar komma in bland er och skall inte behandla hjorden skonsamt, och mitt ibland er själva skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.” Paulus hade gett korintierna klara råd, då han sade: ”Nu förmanar jag er, bröder, genom vår Herre Jesu Kristi namn att ni alla skall tala överensstämmande och att det inte skall vara söndringar bland er, utan att ni må vara på rätt sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång.” Trots Paulus’ förmaning slog avfällighet och söndring snart rot. — Apostlagärningarna 20:29, 30; 1 Korintierna 1:10.

30. Vilken situation utvecklades snart i den tidiga kyrkan?

³⁰ Redan inom några få årtionden efter apostlarnas död förekom uppenbara schismer bland de kristna. Will Durant förklarar: ”Celsus [en motståndare till kristendomen under 100-talet] hade sarkastiskt framhållit att de kristna var ’uppdelade i ofantligt många fraktioner, där varje enskild ville ha sitt eget parti’. Omkring år 187 [v.t.] räknade Irenaeus upp tjugo olika former av kristendom, och omkring år 384 [v.t.] räknade Epifanios upp åttio.” — The Story of Civilization: Part III—Caesar and Christ.

31. Hur kom en stor klyfta att utvecklas i katolska kyrkan?

³¹ Konstantin gynnade den östra, grekiska sidan av sitt rike genom att låta bygga en stor ny huvudstad i vad som i dag är Turkiet. Han kallade den Konstantinopel (det nutida Istanbul). Det ledde till att katolska kyrkan under århundradenas lopp kom att polariseras och delas upp både språkmässigt och geografiskt — det latintalande Rom i Väst mot det grekisktalande Konstantinopel i Öst.

32, 33. a) Vad var det mer som orsakade splittring inom kristenheten? b) Vad sägs det i bibeln om bruket av bilder i tillbedjan av Gud?

³² Splittrande debatter om olika aspekter på treenighetsläran, som ännu höll på att utvecklas, fortsatte att vålla oro i kristenheten. Ett annat kyrkomöte hölls år 451 v.t. i Chalcedon för att definiera Kristi ”naturers” karaktär. Kyrkan i Väst godtog den trosbekännelse som fastslogs vid detta kyrkomöte, medan kyrkorna i Öst inte gjorde det, vilket ledde till att den koptiska kyrkan bildades i Egypten och Abessinien och de ”jakobitiska” kyrkorna bildades i Syrien och Armenien. Enheten inom den katolska kyrkan hotades ständigt genom delade meningar om svårfattliga teologiska frågor, i synnerhet den som gällde definitionen av treenighetsläran.

³³ En annan sak som orsakade splittring var dyrkan av bilder. Under 700-talet reste sig biskoparna i Öst mot denna bilddyrkan och trädde in i vad som kallas deras ikonoklastiska eller bildförstörande period. Med tiden återgick de till att använda ikoner. — 2 Moseboken 20:4—6; Jesaja 44:14—18.

34. a) Vad ledde till en stor spricka inom den katolska kyrkan? b) Vad blev slutresultatet av denna spricka?

³⁴ Ännu ett stort prov kom då kyrkan i Väst lade till det latinska ordet filioque (”och av Sonen”) i den nicenska trosbekännelsen för att visa att den Helige Ande utgick av både Fadern och Sonen. Slutresultatet av denna emendation, dvs. korrigering av texten, på 500-talet blev en spricka då ”en synod [av biskopar] i Konstantinopel år 876 fördömde påven både för hans politiska verksamhet och för att han inte gick till rätta med den kätterska filioque-klausulen. Denna handling var en del i Östs fullständiga förkastande av påvens anspråk på universell jurisdiktion över kyrkan.” (Man’s Religions) År 1054 bannlyste påvens representant patriarken av Konstantinopel, som i sin tur uttalade en förbannelse över påven. Denna splittring ledde slutligen till att de ortodoxa kyrkorna i Öst bildades — grekiska, ryska, rumänska, polska, bulgariska, serbiska och andra självstyrande kyrkor.

35. Vilka var valdenserna, och hur skilde sig deras trosuppfattningar från katolska kyrkans?

³⁵ En annan rörelse började också skapa oro inom kyrkan. På 1100-talet anlitade Petrus Valdus, från Lyon i Frankrike, ”några lärda att översätta bibeln till langue d’oc [ett regionalt språk] i södra Frankrike. Han studerade översättningen nitiskt och kom fram till att de kristna borde leva som apostlarna — utan enskild egendom.” (Will Durant: The Age of Faith [Trons tidsålder]) Han satte i gång en predikorörelse som kom att bli känd som valdenserna. De förkastade det katolska prästadömet, avlatshandeln, skärselden, transsubstantiationen och andra traditionella katolska seder och trosuppfattningar. De spred sig till andra länder. Kyrkomötet i Toulouse försökte stoppa dem år 1229 genom att förbjuda innehav av bibliska böcker. Endast liturgiböcker tilläts och då enbart på det döda språket latin. Men mer religiös splittring och förföljelse skulle komma.

Förföljelse av albigenserna

36, 37. a) Vilka var albigenserna, och vad trodde de? b) Hur kuvades albigenserna?

³⁶ Ännu en annan rörelse började på 1100-talet i södra Frankrike — albigenserna (också kallade katarer), som fått sitt namn efter staden Albi, där de hade många anhängare. De hade sin egen prästklass, som levde i celibat och förväntades bli hälsad med vördnad. De trodde att Jesus talade bildligt vid sin sista kvällsmåltid, då han sade om brödet: ”Detta är min kropp.” (Matteus 26:26, 1981) De förkastade treenighetsläran och lärorna om jungfrufödelsen, det brinnande helvetet och skärselden. De ifrågasatte således öppet Roms läror. Påven Innocentius III gav anvisning om att albigenserna skulle förföljas. ”Om nödvändigt”, sade han, ”så slå ner dem med svärdet.”

³⁷ Ett korståg sattes i gång mot ”kättarna”, och de katolska korsfararna slaktade 20.000 män, kvinnor och barn i Béziers i Frankrike. Efter stor blodsutgjutelse slöts fred år 1229, då albigenserna hade besegrats. Kyrkomötet i Narbonne ”förbjöd lekmän att äga någon del av bibeln”. Roten till problemet för katolska kyrkan var tydligen att bibeln fanns på folkets språk.

38. Vad var inkvisitionen, och hur fungerade den?

³⁸ Nästa steg som kyrkan tog var att inrätta inkvisitionen, en domstol som skulle slå ner kätteri. En anda av intolerans fanns redan hos folket, som var vidskepligt och alltför villigt att lyncha och mörda ”kättare”. Förhållandena under 1200-talet gjorde att man genom kyrkan fick möjlighet att missbruka sin makt. Men ”kättare som var fördömda av kyrkan skulle överlämnas åt den ’världsliga armen’ — de lokala myndigheterna — och brännas till döds”. (The Age of Faith) Genom att överlåta själva avrättningen åt de världsliga myndigheterna skulle kyrkan till synes vara fri från blodskuld. I och med inkvisitionen började en tid av religiös förföljelse, som ledde till misshandel, falska och anonyma angivelser, mord, rån, tortyr och långsam död för tusentals människor som vågade tro annorlunda än kyrkan. Religiös yttrandefrihet undertrycktes. Fanns det något hopp för dem som sökte den sanne Guden? Kapitel 13 besvarar den frågan.

39. Vilken religiös rörelse uppstod på 600-talet, och hur började den?

³⁹ Medan allt detta hände i kristenheten, tog en ensam arab i Mellersta Östern ståndpunkt mot den religiösa apati och bilddyrkan som fanns bland hans folk. Han började på 600-talet en religiös rörelse som i dag kräver lydnad och underkastelse av närmare en miljard människor. Den rörelsen är islam. I nästa kapitel skall vi gå igenom dess profets och grundares historia och förklara några av hans läror och varifrån de kommer.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 262]

De första kristna och det hedniska Rom

”När den kristna rörelsen trängde fram inom romarriket uppfordrade den även hedniska nyomvända att ändra sina attityder och beteenden. Många hedningar som hade uppfostrats till att betrakta äktenskapet som ett i grund och botten socialt och ekonomiskt arrangemang, homosexuella relationer som ett accepterat inslag i manlig uppfostran, prostitution, både manlig och kvinnlig, som vanlig och laglig, och skilsmässa, abort, födelsekontroll och utsättande av icke önskade spädbarn [till att dö] som praktiska lämplighetsfrågor, omfattade nu till sina släktingars häpnad det kristna budskapet, som vände sig mot dessa bruk.” — Elaine Pagels: Adam, Eva och ormen.

[Ruta på sidan 266]

Kristendomen kontra kristenheten

Porfyrios, en filosof från Tyrus och motståndare till kristendomen på 200-talet, väckte frågan ”om det inte var Jesu efterföljare, snarare än Jesus själv, som var ansvariga för den kristna religionens särpräglade form. Porfyrios (och Julianus [romersk kejsare och motståndare till kristendomen på 300-talet]) visade, på grundval av Nya testamentet, att Jesus inte kallade sig själv Gud och att han inte predikade om sig själv, utan om den ende Guden, alltings Gud. Det var hans efterföljare som övergav hans lära och introducerade en ny egen lära där Jesus (inte den ende Guden) var föremål för tillbedjan och dyrkan. ... [Porfyrios] satte fingret på en besvärande fråga för kristna tänkare: Vilar den kristna tron på Jesu predikande eller på de tankar som hans lärjungar hittade på generationer efter hans död?” — The Christians as the Romans Saw Them (De kristna som romarna såg dem).

[Ruta på sidan 268]

Petrus och påvedömet

I Matteus 16:18 sade Jesus till aposteln Petrus: ”Och jag säger dig att du är Petrus [grekiska: Pé·tros], Klippan, och på den klippan [grekiska: pé·tra] skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.” (1981) Katolska kyrkan grundar sig på dessa ord, när de påstår att Jesus byggde sin kyrka på Petrus, som, enligt katolikerna, var den förste i en obruten rad av biskopar i Rom vilka också var efterträdare till Petrus.

Vem var klippan som Jesus talade om i Matteus 16:18? Petrus eller Jesus? Sammanhanget visar att den avgörande punkten i diskussionen var att Jesus identifierades som ”Messias, den levande Gudens son”, vilket Petrus själv bekände. (Matteus 16:16, 1981) Jesus själv skulle därför helt logiskt vara den solida klippgrunden för kyrkan, inte Petrus, som senare kom att förneka Messias eller Kristus tre gånger. — Matteus 26:33—35, 69—75.

Hur vet vi att Kristus är grundstenen? Genom Petrus’ eget vittnesbörd, då han skrev: ”I det ni kommer till honom som till en levande sten, som väl är förkastad av människor, men är utvald, dyrbar, för Gud. ... Därför står det i Skriften: ’Se, jag lägger i Sion en utvald sten, en dyrbar grundhörnsten; och ingen som utövar tro på den skall någonsin bli besviken.’” Paulus förklarade också: ”Och ni har blivit uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, medan Kristus Jesus själv är grundhörnstenen.” — 1 Petrus 2:4—8; Efesierna 2:20.

Det finns inget i Skriften eller i historien som vittnar om att Petrus ansågs vara främst bland sina jämlikar. Han nämner inget om det i sina egna brev, och de andra tre evangelierna — däribland Markus’ (som tydligtvis bygger på vad Petrus berättat för Markus) — nämner inte ens Jesu uttalande till Petrus. — Lukas 22:24—26; Apostlagärningarna 15:6—22; Galaterna 2:11—14.

Det finns inte ens något absolut bevis för att Petrus någonsin var i Rom. (1 Petrus 5:13) När Paulus besökte Jerusalem, var det ”Jakob och Kefas [Petrus] och Johannes, de som tycktes vara pelare”, som gav honom stöd. Så vid den tidpunkten var Petrus en av åtminstone tre pelare i församlingen. Han var ingen ”påve”, och han var inte heller känd som sådan eller som ”ärkebiskop” i Jerusalem. — Galaterna 2:7—9; Apostlagärningarna 28:16, 30, 31.

[Bild på sidan 264]

Kristenhetens mystikfyllda treenighetstriangel

[Bilder på sidan 269]

Vatikanen (flaggan visas här nedan) sänder diplomater till världens regeringar

[Bilder på sidan 275]

Kyrkomötet i Nicaea lade grunden till vad som senare kom att bli treenighetsläran

[Bilder på sidan 277]

Dyrkan av Maria med ett barn (i mitten) är ett eko av en mycket äldre dyrkan av hedniska gudinnor — till vänster: Egyptens Isis och Horus; till höger: Roms Mater Matuta

[Bilder på sidan 278]

Österländska ortodoxa kyrkor — Sveti Nikolaj i Sofia i Bulgarien och (nedan) S:t Vladimirkyrkan i New Jersey i USA

[Bild på sidan 281]

”Kristna” korsfarare var inte bara organiserade för att befria Jerusalem från islam, utan också för att slakta sådana ”kättare” som valdenserna och albigenserna

[Bilder på sidan 283]

Tomás de Torquemada, dominikanermunk, ledde den grymma spanska inkvisitionen, som använde tortyrredskap för att tvinga fram bekännelser

Kapitel 12

Islam — vägen till Gud genom underkastelse

[Arabiska bokstäver]

1, 2. a) Hur lyder de inledande orden i Koranen? b) Varför är dessa ord så betydelsefulla för muslimer? c) På vilket språk skrevs Koranen ursprungligen, och vad betyder ordet ”Qur’ān”?

”I GUDS, den barmhärtige Förbarmarens namn!” Denna mening är en översättning av den arabiska texten här ovan, hämtad från Koranen. Fortsättningen lyder: ”Lov och pris hör Gud till, all världens Herre, den barmhärtige Förbarmaren, domedagens Konung! Dig dyrkar vi, och dig anropar vi om hjälp; led oss på den rätta vägen, deras väg, vilka du bevisat nåd, vilka ej drabbats av vrede och som ej fara vilse!” — Koranen, sura 1:1—7.a

² Dessa ord utgör Al-Fātiḥah (”Inledning till skriften”), första kapitlet (suran) i muslimernas heliga bok Koranen. Eftersom mer än en sjättedel av världens befolkning tillhör islam och hängivna muslimer upprepar dessa verser mer än en gång i sina fem dagliga böner, måste dessa ord höra till de mest reciterade på jorden.

3. Vilken omfattning har islam i våra dagar?

³ Enligt en källa finns det mer än 900 miljoner muslimer i världen, vilket gör att endast romersk-katolska kyrkan är större än islam. Islam är kanske den av världens större religioner som ökar snabbast, och muslimska riktningar har fått allt större utbredning i Afrika och i västvärlden.

4. a) Vad betyder ordet ”islam”? b) Vad betyder ordet ”muslim”?

⁴ Namnet ”islam” är betydelsefullt för en muslim, för det betyder ”undergivenhet”, ”underkastelse” eller ”överlämnande” åt Allah, och enligt en historiker uttrycker denna term ”den innersta inställningen hos dem som har lyssnat till Muhammeds förkunnelse”. Ordet ”muslim” betyder ”en som tillämpar eller utövar islam”.

5. a) Vilken uppfattning har muslimerna om den islamiska religionen? b) Vilka paralleller finns mellan bibeln och Koranen?

⁵ Muslimerna menar att deras tro är höjdpunkten på de uppenbarelser som gavs åt forna tiders trogna hebréer och kristna. Deras läror skiljer sig emellertid från bibelns i vissa avseenden, även om både de hebreiska och de grekiska skrifterna citeras i Koranen.b (Se rutan på sidan 285.) För att bättre kunna förstå muslimernas trosuppfattningar behöver vi få veta hur, var och när denna religion fick sin början.

Muhammeds kallelse

6. a) Var hade arabernas tillbedjan av Allah sitt centrum på Muhammeds tid? b) Vad sade traditionen om Ka‛ba?

⁶ Muhammedc föddes i Mecka (arabiska: Makka) i Saudiarabien omkring år 570 v.t. Hans far, ‛Abdallāh, dog innan Muhammed föddes. Hans mor Āmina dog när han var omkring sex år. På den tiden utövade araberna en form av tillbedjan av Allah som hade sitt centrum i Meckadalen, vid helgedomen Ka‛ba, en enkel kubformad byggnad, där man dyrkade en svart meteorsten. Enligt islamisk tradition ”byggdes Ka‛ba ursprungligen av Adam efter en himmelsk prototyp och återuppbyggdes efter syndafloden av Abraham och Ismael”. (Philip K. Hitti: History of the Arabs [Arabernas historia]) Den kom att hysa 360 avgudabilder, en för varje dag under månåret.

7. Vilka religiösa seder upprörde Muhammed?

⁷ När Muhammed växte upp, började han ifrågasätta sin tids religiösa seder. John Noss förklarar i sin bok Man’s Religions: ”[Muhammed] var upprörd över de ständiga strider som förekom i religionens och ärans öppet erkända intressen bland Quraysh-stammens hövdingar [Muhammed tillhörde denna stam]. Ännu större var hans missnöje med de primitiva kvarlevorna i den arabiska religionen, den avgudiska polyteismen och animismen, den omoraliskhet som florerade vid religiösa sammankomster och högtider, det drickande, hasardspel och dansande som då var på modet och seden att levande begrava oönskade nyfödda döttrar, något som praktiserades inte bara i Mecka, utan i hela Arabien.” — Sura 6:138.

8. Under vilka omständigheter ägde Muhammeds kallelse att bli profet rum?

⁸ Muhammeds kallelse att bli profet ägde rum när han var omkring 40 år. Han hade för vana att dra sig undan till en närbelägen klippgrotta, kallad Ghār Ḥirā’, för begrundan, och han hävdade att det var vid ett av dessa tillfällen som han fick kallelsen att bli profet. Muslimsk tradition förtäljer att medan han var där, uppenbarade sig en ängel, som senare identifierades som Gabriel, och befallde honom att läsa i Allahs namn, men Muhammed vägrade. Ängeln fattade då ett kraftigt tag om honom och kramade honom så hårt att han inte längre kunde uthärda det. Därefter upprepade ängeln sin befallning. Återigen vägrade Muhammed, och ängeln ”kvävde” honom därför ännu en gång. Detta upprepades tre gånger, innan Muhammed började läsa upp vad som kom att betraktas som den första av den rad uppenbarelser som nu utgör Koranen. Enligt en annan tradition uppenbarades det gudomliga budskapet för Muhammed likt en klockringning. — ”Uppenbarelsens bok”, ur Ṣaḥīḥ Al-Bukhārī.

Koranen uppenbaras

9. Vilken anses ha varit Muhammeds första uppenbarelse? (Jämför Uppenbarelseboken 22:18, 19.)

⁹ Vilken uppenbarelse sägs ha varit den första som Muhammed fick? De flesta islamiska auktoriteter är överens om att det var de fem första verserna i sura 96 i Koranen, med titeln Al-‘Alaq, ”Det stelnade blodet”, som lyder:

10—12. Hur har Koranen blivit bevarad?

¹⁰ Enligt den arabiska urkunden ”Uppenbarelsens bok” svarade Muhammed: ”Jag kan inte läsa.” Han var därför tvungen att lära sig uppenbarelserna utantill, så att han kunde upprepa och recitera dem. Araberna var skickliga i att använda minnet, och Muhammed var inget undantag. Hur lång tid tog det innan han hade fått hela det budskap som Koranen innehåller? Det anses allmänt att uppenbarelserna kom under en period av omkring 20 till 23 år, från omkring år 610 v.t. till hans död år 632 v.t.

¹¹ Muslimska källor förklarar att när Muhammed fick en uppenbarelse, läste han omedelbart upp den för dem som råkade befinna sig i hans närhet. Dessa i sin tur lärde sig uppenbarelsen utantill och höll den vid liv genom recitation. Eftersom konsten att tillverka papper var okänd för araberna, lät Muhammed skrivare teckna upp uppenbarelserna på de enkla material som då fanns att tillgå, till exempel skulderblad av kameler, palmblad, trästycken och pergament. Det var emellertid inte förrän efter profetens död som Koranen fick sin nuvarande utformning, under ledning av Muhammeds efterträdare och följeslagare. Detta skedde under det styre som utövades av de tre första kaliferna (muslimska ledare).

¹² Korantolkaren Muhammad Pickthall skriver: ”Samtliga suror i Koranen hade fått skriftlig form före Profetens död, och många muslimer hade lärt sig hela Koranen utantill. Men de skrivna surorna var utspridda bland folket; och då i en strid ... ett stort antal av dem som kunde hela Koranen utantill dödades, gjorde man en sammanställning av hela Koranen och satte den på pränt.”

13. a) Vilka tre källor ger muslimerna undervisning och vägledning? b) Hur betraktar somliga islamiska lärde översättningar av Koranen?

¹³ Tre urkunder styr muslimernas liv — Koranen, ḥadīth och sharī‛a. (Se rutan på sidan 291.) Muslimerna anser att Koranen på arabiska är den renaste formen av uppenbarelsen, eftersom Gud, enligt deras mening, använde det språket när han talade genom Gabriel. I sura 43:2 heter det: ”Vi hava förvisso gjort den till en arabisk koran, för den händelse I månden hava förstånd.” Alla översättningar av Koranen betraktas således som urvattnade versioner, där renheten i viss mån gått förlorad. Somliga islamiska lärde vägrar rentav att översätta Koranen. Enligt deras uppfattning är en översättning alltid ett svek. ”Muslimerna har [därför] alltid ogillat och ibland även förbjudit varje försök att översätta den till något annat språk”, förklarar dr J. A. Williams, docent i islamisk historia.

Islam vinner terräng

14. Vilken händelse utgjorde en viktig milstolpe i islams äldsta historia?

¹⁴ Muhammed kämpade mot ojämna odds när han grundade sin nya religion. Han avvisades av Meckas invånare, ja till och med av sina egna stamfränder. Efter 13 års förföljelser och hat flyttade han sitt verksamhetscentrum till en plats norr om Jatrib, som sedermera kom att kallas al-Madīna (Medina), profetens stad. Denna ”utvandring”, hidjra, som inträffade år 622 v.t., betraktas som en viktig milstolpe i islams historia, och detta år kom senare att bilda utgångspunkten för den islamiska kalendern.d

15. Hur kom Mecka att bli islams främsta vallfartsmål?

¹⁵ Muhammed lyckades till sist befästa sin maktställning, då staden Mecka gav sig för honom i januari 630 v.t. (8 A.H.) och han blev dess härskare. Med såväl de världsliga som de religiösa tyglarna i sin hand kunde han rensa Ka‛ba-helgedomen från avgudabilder och göra den till centrum för pilgrimsfärder till Mecka — en sedvänja som har fortsatt ända fram till vår tid. — Se sidorna 289, 303.

16. Hur långt spred sig islam?

¹⁶ Inom några decennier efter Muhammeds död år 632 v.t. hade islam spritt sig ända till Afghanistan och till Tunisien i Nordafrika. I början av 700-talet hade Koranens läror banat sig väg in i Spanien och nått så långt som till franska gränsen. Som professor Ninian Smart förklarade i sin bok Background to the Long Search (Bakgrund till det långa sökandet): ”Ur mänsklig synpunkt är denna bedrift av en arabisk profet som levde på 500- och 600-talen e. Kr. häpnadsväckande. Mänskligt sett var det från honom som en ny civilisation utgick. Men i muslimernas ögon var naturligtvis detta verk av gudomligt ursprung och bedriften Allahs.”

Muhammeds död leder till splittring

17. Vilket stort problem mötte islam då Muhammed dog?

¹⁷ Vid profetens död uppstod en kris inom islam. Han dog utan att efterlämna någon manlig arvinge eller klart angiven efterträdare. Philip Hitti förklarar: ”Kalifatet [kalifämbetet] är således det äldsta problem som islam måste möta. Det är fortfarande en het stridsfråga. ... Som den muslimske historikern al-Shahrastāni [1086—1153] uttrycker det: ’Aldrig har en islamisk stridsfråga vållat större blodsutgjutelse än kalifatet (imāma).’” Hur löste man då problemet år 632 v.t.? ”Abu-Bekr ... utnämndes (den 8 juni 632) till Muhammeds efterträdare genom en form av val, där de ledare som befann sig i huvudstaden, al-Madīna, tog del.” — History of the Arabs.

18, 19. Vilka uppfattningar skiljer sunniter och shiiter åt?

¹⁸ Profetens efterträdare skulle bli islams överhuvud, khalīfa (kalif). Frågan om vem som var Muhammeds rättmätige efterträdare vållade emellertid splittring inom muslimernas led. Sunniterna hyllar principen att kalifämbetet bör besättas genom val och således inte är begränsat till profetens köttsliga avkomlingar. De anser därför att de tre första kaliferna, Abū Bekr (Muhammeds svärfar), ‛Omar (profetens rådgivare) och ‛Othmān (profetens svärson), var Muhammeds legitima efterträdare.

¹⁹ Denna uppfattning bestrids av shiiterna, som säger att det rättmätiga ledarskapet löper i profetens släktlinje och genom hans kusin och svärson, ‛Alī ibn Abī Ṭālib, den förste imamen (ledaren och efterträdaren), som gifte sig med Muhammeds älsklingsdotter Fāṭima. Muhammeds dottersöner Hasan och Husain var en frukt av deras äktenskap. Shiiterna hävdar också ”att Allah och hans Profet från början tydligt utnämnt ‛Ali till den ende legitime efterträdaren men att de tre första kaliferna hade lurat av honom hans rättmätiga ämbete”. (History of the Arabs) Sunniterna är naturligtvis av en annan åsikt.

20. Vad hände med Muhammeds svärson ‛Alī?

²⁰ Vad hände då med ‛Alī? Under hans styre som den fjärde kalifen (656—661 v.t.) uppstod en maktkamp mellan honom och Syriens härskare, Mu‛āwija. Regelrätt krig utbröt, och för att skona muslimerna från ytterligare blodsutgjutelse lät de tvisten avgöras genom skiljedom. ‛Alīs godkännande av skiljedomsförfarandet försvagade hans ställning och stötte bort många av hans efterföljare, däribland de så kallade charidjiterna (separatisterna), som nu blev hans dödsfiender. År 661 v.t. mördades ‛Alī med en förgiftad sabel av en fanatisk charidjit. De två grupperna (sunniter och shiiter) låg i strid med varandra. Den sunnitiska grenen av islam valde då en ledare bland omajjaderna, rika hövdingar från Mecka som inte tillhörde profetens familj.

21. Vilka synpunkter har shiiterna på Muhammeds efterträdare?

²¹ I shiiternas ögon var ‛Alīs förstfödde son Hasan, profetens dotterson, den rättmätige efterträdaren. Han avstod emellertid frivilligt från makten och mördades. Hans bror Husain blev den nye imamen, men också han dödades — av omajjadernas trupper den 10 oktober 680 v.t. Hans död, som enligt shiiternas uppfattning var en martyrdöd, har haft stort inflytande på Shī‛at ‛Alī, ” ‛Alīs parti”, ända fram till våra dagar. Shiiterna menar att ‛Alī var Muhammeds rättmätige efterträdare och den förste ”imamen [ledaren], av Gud bevarad från villfarelse och synd”. ‛Alī och hans efterföljare betraktades av shiiterna som ofelbara lärare som förlänats ”syndfrihetens gudomliga gåva”. Den största shiitiska gruppen anser att det har funnits endast 12 rättmätiga imamer, och den siste av dessa, Muhammad al-Muntaẓar, försvann (878 v.t.) ”i kryptan till den stora moskén i Sāmarra utan att lämna efter sig någon avkomling”. Han blev därigenom ”den ’dolde (mustatir)’ eller ’väntade (muntaẓar) imamen’. ... I sinom tid kommer han att framträda som Mahdi (den gudomligt vägledde) för att återupprätta det sanna islam, erövra hela världen och införa ett kortvarigt millennium före alltings slut.” — History of the Arabs.

22. Hur firar shiiterna minnet av Husains martyrdöd?

²² Shiiterna firar årligen minnet av imamen Husains martyrdöd. De anordnar processioner, där somliga av dem ristar sig med knivar och svärd eller på annat sätt tillfogar sig själva lidande. I modern tid har shiiterna fått stor publicitet på grund av sin nitälskan för islams sak. Men de representerar bara omkring 20 procent av världens muslimer — det stora flertalet är sunniter. Låt oss nu granska några av islams läror och se hur de påverkar muslimernas dagliga liv.

Gud, inte Jesus, är den Högste

23, 24. Hur betraktade Muhammed och muslimerna judendomen och kristendomen?

²³ De tre stora monoteistiska religionerna i världen är judendomen, kristendomen och islam. Men i början av 600-talet v.t., då Muhammed framträdde, hade de två förstnämnda religionerna, så vitt han kunde se, avlägsnat sig från sanningens väg. Enligt vissa islamiska kommentatorer antyder Koranen ett fördömande av judar och kristna med orden: ”Icke den andra leden, dessas du vredgas på, deras som vilse vandrar.” (Sura 1:7, Åke Ohlmarks) Vad är orsaken till detta?

²⁴ I en kommentar till Koranen heter det: ”De som fick Skriften for vilse, judarna genom att bryta sitt förbund och utsprida beskyllningar om Maria och Jesus ... och de kristna genom att upphöja aposteln Jesus till jämlikhet med Gud” genom treenighetsläran. — Sura 4:152—175.

25. Vilka parallella uttalanden finner vi i Koranen och bibeln?

²⁵ Islams viktigaste lära är den så kallade shahāda, trosbekännelsen, som alla muslimer kan utantill: ”La ilāh illa Allāh; Muḥammad rasūl Allāh” (Ingen gud utom Gud [Allah]; Muhammed är Guds budbärare). Denna bekännelse stämmer överens med Koranens eget uttalande: ”Eder Gud är en enda Gud; det finns ingen gud utom honom, den barmhärtige Förbarmaren.” (Sura 2:158) Denna tanke hade uttryckts 2.000 år tidigare i följande uppmaning till det forntida Israel: ”Lyssna, o Israel: Jehova, vår Gud, är en Jehova.” (5 Moseboken 6:4, NW) Jesus upprepade detta det främsta av alla bud, som finns återgivet i Markus 12:29, omkring 600 år före Muhammed, och inte vid något tillfälle gjorde Jesus gällande att han var Gud eller att han var jämlik honom. — Markus 13:32; Johannes 14:28; 1 Korintierna 15:28.

26. a) Vilken inställning har muslimerna till treenighetsläran? b) Är treenighetsläran en biblisk lära?

²⁶ Beträffande Guds unika ställning sägs det i Koranen: ”Tron alltså på Gud och hans apostlar och sägen ej: ’De äro tre’, utan avhållen eder därifrån till fromma för eder själva! Gud är en enda Gud.” (Sura 4:169) Men vi bör lägga märke till att den sanna kristendomen inte har läran om en treenig Gud. Den läran är av hedniskt ursprung och infördes av avfällingar i kristenheten efter Kristi och apostlarnas död. — Se kapitel 11.e

Själen, uppståndelsen, paradiset och helveteselden

27. Vad säger Koranen om själen och om uppståndelsen? (Jämför med 3 Moseboken 24:17, 18, NW; Predikaren 9:5, 10; Johannes 5:28, 29.)

²⁷ Islam lär att människan har en själ som lever vidare i ett liv efter detta. Som det sägs i Koranen: ”Gud tager själarna hädan vid deras död, så ock den [själ], som ej är död, under sömnen. Och han kvarhåller den [själ], för vilken han bestämt döden.” (Sura 39:43) Samtidigt ägnar Koranen hela sura 75 åt ”Qiyāmat”, dvs. ”Uppståndelsen”. Det heter där bland annat: ”Jag svär vid uppståndelsens dag. ... ’Tänker väl människan, att vi aldrig skola hopsamla hennes ben?’ ... Hon spörjer: ’När inträffar uppståndelsens dag?’ ... Har ej denne [Gud eller Allāh] makt att uppväcka de döda till liv?” — Sura 75:1, 3, 6, 40.

28. Vad säger Koranen om helvetet? (Jämför med Job 14:13; Jeremia 19:5; 32:35; Apostlagärningarna 2:25—27; Romarna 6:7, 23.)

²⁸ Enligt Koranen kan själen gå olika öden till mötes, antingen få liv i en paradisisk himmelsk lustgård eller straff i ett brinnande helvete. Som det sägs i Koranen: ”De spörja, när domedagen skall komma. Jo, den dag, då de prövas i elden. ’Smaken eder prövning!’” (Sura 51:12—14) ”Dem [syndarna] väntar straff i det jordiska livet, men straffet i det tillkommande varder sannerligen ännu olidligare, och de få ingen försvarare i Gud.” (Sura 13:34) Man ställer frågan: ”Vet du ock, vad detta är? Jo, brinnande eld.” (Sura 101:7, 8) Detta hemska öde beskrivs i detalj: ”Dem, som förneka våra tecken, skola vi förvisso steka i eld. Så ofta deras hud varder genomstekt, skola vi giva dem en annan i stället, att de må smaka straffet; Gud är förvisso väldig och vis.” (Sura 4:59) I en annan beskrivning sägs det: ”Helvetet är förvisso ett bakhåll, ... där [de] må dväljas i åratal utan att njuta någon svalka eller dryck annat än sjudande vatten och var.” — Sura 78:21, 23—25.

29. Jämför och se kontrasten mellan islams lära och bibelns lära om själen och vad som händer den vid döden.

²⁹ Muslimerna tror att en död människas själ kommer till barzakh, ”skiljevägg”, en plats eller ett tillstånd där människor kommer att vara efter döden och före domen. (Sura 23:102, 103) Själen är där vid medvetet liv och får undergå något som kallas ”Dödens straff” om personen i fråga har varit ond eller åtnjuta lycka om han varit trogen. Men de trogna måste också genomgå vissa kval på grund av de få synder som de begått under livstiden. På domens dag lämnar alla detta övergångsstadium och går sitt eviga öde till mötes.f

30. Vad kan de rättfärdiga se fram emot, enligt Koranen? (Jämför med Jesaja 65:17, 21—25; Lukas 23:43; Uppenbarelseboken 21:1—5.)

³⁰ I kontrast till detta kan de rättfärdiga se fram emot paradisets himmelska lustgårdar: ”Men dem, som tro och göra goda gärningar, skola vi låta komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar, att där i evighet förbliva.” (Sura 4:60) ”På den dagen skall Paradisets invånare endast tänka på sin egen lycksalighet. Tillsammans med sina hustrur skall de vila i skuggiga lundar på mjuka schäslonger.” (Sura 36:55, 56, N. J. Dawood) ”Vi hava ju efter hugfästelsen [Mose lag] skrivit i Psaltaren: ’Mina rättfärdige tjänare skola ärva landet.’” I kommentarer till denna sura hänvisas ofta till Psalm 25:13 och Psalm 37:11, 29, liksom också till Jesu ord i Matteus 5:5. (Sura 21:105) Omnämnandet av hustrur väcker också en annan fråga:

Monogami eller polygami?

31. Vad säger Koranen om månggifte? (Jämför med 1 Korintierna 7:2; 1 Timoteus 3:2, 12.)

³¹ Är polygami eller månggifte den vanliga samlevnadsformen bland muslimer? Koranen tillåter visserligen polygami, men många muslimer har bara en hustru. På grund av det stora antalet änkor som lämnades kvar efter fältslag med många dödsoffer gav Koranen rum för månggifte: ”Om I frukten att ej kunna iakttaga rättvisa mot de faderlösa, äkten då så många kvinnor det synes eder lämpligt, två eller tre eller fyra, men frukten I ändock, att I ej skolen kunna iakttaga billighetens krav, så tagen blott en enda eller blott de slavinnor, över vilka I råden!” (Sura 4:3) En biografi över Muhammed av Ibn-Hishām nämner att Muhammed gifte sig med en rik änka, Chadidja, som var 15 år äldre än han. Efter hennes död tog han sig många hustrur. När han dog efterlämnade han nio änkor.

32. Vad är mut‛a?

³² En annan form av äktenskap inom islam kallas mut‛a. Det definieras som ”ett speciellt avtal som ingås mellan en man och en kvinna genom anbud om och godkännande av äktenskap för en begränsad tidsperiod och med en tydligt angiven hemgift, på samma sätt som vid avtal om ett permanent äktenskap”. (Muṣṭafā al-Rāfi‛ī: Islamuna) Sunniterna kallar denna form för ”fröjdeäktenskap”, och shiiterna betraktar det som ett temporärt äktenskap. Det heter vidare i detta verk: ”Barnen [som föds i sådana äktenskap] betraktas som legitima och har samma rättigheter som barnen i ett permanent äktenskap.” Denna form av tillfälliga äktenskap var tydligen vanligt förekommande på Muhammeds tid, och han tillät den. Sunniterna hävdar att denna typ av äktenskap senare blev förbjuden, medan imamerna, den största shiitiska gruppen, menar att den fortfarande är tillåten. Ja, många tillämpar detta, i synnerhet när en man är borta från sin hustru under en längre tid.

Islam och det dagliga livet

33. Vad är islams fem grundpelare och dess fem grundläggande trossatser?

³³ Islam inbegriper fem viktiga bud eller förpliktelser och fem grundläggande trossatser. (Se rutorna på sidorna 296 och 303.) En av förpliktelserna är att en rättrogen muslim skall vända sig mot Mecka i bön (ṣalāt) fem gånger om dagen. På den muslimska sabbaten (som infaller på fredagen) samlas männen i stora skaror till bön i moskén, när de hör böneutroparens enträgna maning från minareten. I många moskéer är böneutropningen numera inspelad på band eller skiva.

34. Vad är en moské, och hur används den?

³⁴ Moskén (arabiska: masdjid) är muslimernas gudstjänstlokal. Kung Fahd Ibn Abdul-Aziz av Saudiarabien kallade den ”grundvalen för kontakten med Gud”. Han definierar moskén som ”en plats för bön, studium, rättslig och dömande verksamhet, rådplägning, predikande, vägledning, undervisning och förberedelse. ... Moskén är det muslimska samhällets hjärta.” Sådana gudstjänstlokaler finns nu i hela världen. En av de mest berömda genom tiderna är La Mezquita (moskén) i Córdoba i Spanien, som i många hundra år var världens största moské. I dess mitt ligger nu en katolsk katedral.

Konflikter med och inom kristenheten

35. Vilket förhållande rådde i det flydda mellan islam och katolicismen?

³⁵ Med början på 600-talet spred sig islam västerut till Nordafrika, österut till Pakistan, Indien och Bangladesh och vidare ner till Indonesien. (Se kartan på främre försättsbladet.) Islam kom därmed i konflikt med en militant katolsk kyrka, som organiserade korståg för att återerövra det heliga landet från muslimerna. År 1492 fullbordade drottning Isabella och kung Ferdinand den katolska återerövringen av Spanien. Muslimer och judar var tvungna att omvända sig till katolicismen för att inte bli landsförvista. Den anda av ömsesidig tolerans som hade rått i Spanien under det muslimska styret försvann med tiden under påverkan av den katolska inkvisitionen. Islam överlevde dock och har under 1900-talet fått uppleva en återuppblomstring och stor tillväxt.

36. Vilken utveckling ägde rum inom den katolska kyrkan samtidigt som islam expanderade?

³⁶ Samtidigt som islam expanderade genomgick katolska kyrkan sina egna kriser i sina försök att bevara endräkten inom sina led. Men två inflytelserika företeelser skulle snart uppenbara sig på scenen, företeelser som ytterligare skulle komma att skaka denna kyrkas monopolställning — nämligen tryckpressen och bibeln på folkets språk. I nästa kapitel skall vi dryfta kristenhetens ökade splittring till följd av dessa och andra faktorer.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 285]

Koranen och bibeln

”Han har nedsänt skriften med sanningen till dig till bekräftelse på vad som kommit före den; han har ock nedsänt tora och evangelium förut till vägledning för människorna, och han har nedsänt urskillningen.” — Sura 3:2.

”Nästan alla historiska berättelser i Koranen har paralleller i bibeln. ... Bland Gamla testamentets gestalter är Adam, Noa, Abraham (som nämns omkring sjuttio gånger i tjugofem olika suror och har sitt namn som överskrift till sura 14), Ismael, Lot, Josef (som tillägnats sura 12), Mose (vars namn förekommer i trettiofyra olika suror), Saul, David, Salomo, Elia, Job och Jona (som har fått ge namn åt sura 10) flitigt förekommande. Berättelsen om skapelsen och Adams fall nämns fem gånger, floden åtta gånger och Sodom åtta gånger. I själva verket uppvisar Koranen fler paralleller med Pentateuken än med någon annan del av bibeln. ...

Av Nya testamentets gestalter framhålls endast Sakarias, Johannes döparen, Jesus (ʽĪsa) och Maria. ...

En jämförande undersökning av ... Koranens och bibelns berättelser ... avslöjar inget verbalt beroende [inget direkt citat].” — History of the Arabs.

[Ruta på sidan 291]

De tre källorna till undervisning och vägledning

Koranen sägs ha blivit uppenbarad för Muhammed av ängeln Gabriel. Koranens arabiska text betraktas som inspirerad.

Ḥadīth eller sunna, ”Profetens gärningar, uttalanden och tysta bifall (taqrīr) ... som fastställdes under det andra århundradet [A.H.] i form av nedskrivna ḥadīther. En ḥādīth är således en skriftlig redogörelse för en handling eller för uttalanden som gjorts av Profeten.” Termen kan också tillämpas på handlingar eller uttalanden som gjorts av någon av Muhammeds ”följeslagare eller deras efterträdare”. I en ḥadīth är det bara innebörden som betraktas som inspirerad. — History of the Arabs.

Sharīʽa, den kanoniska lagen, grundar sig på Koranens principer och reglerar muslimernas hela liv i religiöst, politiskt och socialt avseende. ”Alla människans handlingar faller inom fem rättsliga kategorier: 1) det som betraktas som en absolut plikt (farḍ) [där utförandet av handlingen belönas och underlåtenhet bestraffas]; 2) berömvärda eller förtjänstfulla handlingar (mustaḥabb) [där utförandet belönas men uraktlåtenhet inte bestraffas]; 3) tolererbara handlingar (jāʼiz, mubāḥ), som rättsligt sett är neutrala; 4) klandervärda handlingar (makrūh), som fördöms men inte bestraffas; 5) förbjudna handlingar (ḥarām), vilka kräver att förövaren bestraffas.” — History of the Arabs.

[Ruta på sidan 296]

Islams fem grundläggande trossatser

1. Tron på en enda Gud, Allah (sura 23:116, 117)

2. Tron på änglar (sura 2:172)

3. Tron på många profeter men ett enda budskap. Adam var den förste profeten. Bland de övriga märks Abraham, Mose och Jesus samt ”profeternas insegel”, Muhammed (sura 2:130; 4:135, 161; 33:40)

4. Tron på en domens dag (sura 15:35, 36)

5. Tron på att Gud är allvetande, förutvetande och styr alla händelseförlopp. Människan har dock valfrihet i sitt handlingssätt. [Islamiska sekter har delade meningar i fråga om människans fria vilja] (sura 9:51)

[Ruta på sidan 303]

Islams fem grundpelare

1. Uppläsning av trosbekännelsen (shahāda): ”Ingen gud utom Gud [Allah]; Muhammed är Guds budbärare” (sura 33:40)

2. Bön (ṣalāt) mot Mecka fem gånger om dagen (sura 2:144)

3. Allmosegivande (zakāh), förpliktelsen att ge en viss procent av sin inkomst och sitt kapital som allmosa (sura 24:55)

4. Fasta (ṣawm), i synnerhet under det månadslånga firandet av ramaḍān (sura 2:179—181)

5. Vallfärd (ḥaddj). En gång i livet måste varje muslimsk man vallfärda till Mecka. Endast sjukdom och fattigdom är giltiga ursäkter att slippa ifrån denna förpliktelse (sura 3:90, 91)

[Ruta/Bild på sidorna 304, 305]

Baha’i — Söker en enad värld

¹ Bahaʼi är inte en islamisk sekt, utan är en utlöpare av Babi-religionen, en religiös grupp som uppstod i Persien (nuvarande Iran) och som bröt sig loss från den shiitiska grenen av islam år 1844. Ledaren för denna rörelse var Mirza ʽAli Muhammad från Shiraz, som utropade sig själv till Bab (”port”) och imām-mahdī (”den rätt vägledde ledaren”) från Muhammeds släktlinje. Han avrättades år 1850 av de persiska myndigheterna. År 1863 förklarade Mirza Husain Ali Nuri, en framträdande medlem av Babi-gruppen, att ”han var ’Den som Gud skall uppenbara’, den som Bab hade förutsagt”. Han tog sig också namnet Bahaʼu’lla, (”Guds härlighet”) och grundade en ny religion, baha’i.

² Baha’u’lla blev förvisad från Persien och blev så småningom fängslad i Akka (i det nuvarande Israel). Där skrev han sitt viktigaste verk, al-Kitāb al-Aqdas (Den heligaste boken), i vilket han utvecklade baha’i till en religion med omfattande läror. Vid Baha’u’llas död övergick ledarskapet för den nystartade religionen till hans son ʽAbd al-Bahaʼ, därefter till hans barnbarnsbarn Shoghi Effendi Rabbani och år 1963 till ett administrativt organ med valda medlemmar, det så kallade Universella rättvisans hus.

³ Baha’i-rörelsen menar att Gud har uppenbarat sig för människan genom ”gudomliga Manifestationer”, däribland genom Abraham, Mose, Krishna, Zarathustra (Zoroaster), Buddha, Jesus, Muhammed, Bab och Baha’u’lla. De tror att dessa budbärare kom för att vägleda mänskligheten genom en utvecklingsprocess, i vilken Babs framträdande markerade början på en ny era för mänskligheten. Baha’ierna säger att hans budskap är den fullständigaste uppenbarelsen av Guds vilja som mänskligheten hittills fått och att det är det viktigaste gudagivna redskapet för att kunna åstadkomma en enad värld. — 1 Timoteus 2:5, 6.

⁴ En av baha’i-rörelsens grundprinciper är att ”världens alla stora religioner är gudomliga till sitt ursprung, att deras grundprinciper är i fullständig harmoni”. De ”skiljer sig endast i sina lärosatsers mindre väsentliga aspekter”. — 2 Korintierna 6:14—18; 1 Johannes 5:19, 20.

⁵ Baha’ierna tror också på en enda Gud, själens odödlighet och människosläktets utveckling (i biologiskt, andligt och socialt avseende). Å andra sidan förkastar de den gängse tron på änglar. De förkastar också treenighetsläran, hinduismens reinkarnationslära och uppfattningen att människan förlorat sin ursprungliga fullkomlighet och är i behov av en lösen genom Jesu Kristi blod. — Romarna 5:12; Matteus 20:28.

⁶ Människans brödraskap och jämlikheten mellan man och kvinna är viktiga principer inom baha’i. Baha’ierna praktiserar engifte. Minst en gång om dagen ber de någon av de tre böner som uppenbarats av Baha’u’lla. De fastar från soluppgången till solnedgången under de 19 dagarna i baha’i-månaden ‛Alā, som infaller i mars. (Baha’i-kalendern består av 19 månader med vardera 19 dagar, plus vissa skottdagar.)

⁷ Baha’i-religionen har inte många ritualer och har inte heller något prästerskap. Var och en som bekänner sig tro på Baha’u’lla och godtar hans läror kan bli antagen som medlem. De samlas för tillbedjan den första dagen i varje baha’i-månad.

⁸ Baha’ierna ser som sin uppgift att verkställa en andlig erövring av planeten. De försöker sprida sin tro genom samtal, sitt eget föredöme, deltagande i olika samhällsprojekt samt informationskampanjer. De tror på absolut lydnad för landets lag, och även om de röstar, engagerar de sig inte i politik. I militära sammanhang föredrar de vapenfri tjänst när sådan är möjlig, men de är inte vapenvägrare.

⁹ Som missionerande religion har baha’i-rörelsen vuxit snabbt under de senaste åren. Baha’ierna uppskattar antalet troende till närmare 5.000.000 världen utöver, men det faktiska antalet vuxna medlemmar är för närvarande lite drygt 2.300.000.

[Frågor]

1, 2. Hur uppstod baha’i-rörelsen?

3—7. a) Vilka är några av baha’is trosuppfattningar? b) Hur skiljer sig baha’is trosuppfattningar från bibelns läror?

8, 9. Vad ser baha’i-rörelsen som sin uppgift?

[Bild]

Baha’i-templet vid baha’is världscentrum i Haifa i Israel

[Bilder på sidan 286]

Enligt muslimsk tradition for Muhammed upp till himlen från denna klippa i Klippmoskén i Jerusalem

[Bilder på sidan 289]

Muslimska pilgrimer i Mecka går sju gånger runt Ka‛ba och rör vid eller kysser den svarta stenen (nedan till vänster)

[Bild på sidan 290]

Arabiska är det språk man måste kunna för att läsa Koranen

[Bilder på sidan 298]

Medurs uppifrån vänster: Klippmoskén i Jerusalem; moskéer i Iran, Sydafrika och Turkiet

[Bilder på sidan 303]

La Mezquita i Córdobavar en gång i tiden världens största moské (en katolsk katedral ligger nu i mitten av den)

Kapitel 13

Reformationen — sökandet tog en ny vändning

1, 2. a) Hur beskrivs den medeltida romersk-katolska kyrkan i en bok om reformationen? b) Vilka frågor uppstår beträffande tillståndet inom kyrkan i Rom?

”DET verkligt tragiska med den medeltida kyrkan är att den inte följde med sin tid. ... I stället för att vara progressiv och ge andlig vägledning var den bakåtsträvande och dekadent, moraliskt fördärvad på alla nivåer.” Så sägs det i boken The Story of the Reformation (Reformationens historia) om den mäktiga romersk-katolska kyrkan, som hade dominerat större delen av Europa från 400-talet och fram till 1400-talet v.t.

² Hur kunde kyrkan i Rom falla från sin suveräna maktställning och bli ”dekadent” och ”moraliskt fördärvad”? Hur kunde påvarna, som gjorde anspråk på att vara förordnade genom apostolisk succession, underlåta att ge ”andlig vägledning”? Och vad blev resultatet av denna försummelse? För att få svar på dessa frågor måste vi helt kort undersöka vilket slags kyrka den hade blivit och vilken roll den spelade i människans sökande efter den sanne Guden.

Kyrkans moraliska förfall

3. a) Hur var tillståndet inom den romerska kyrkan i materiellt avseende i slutet av 1400-talet? b) Hur försökte kyrkan bevara sin ståt och prakt?

³ I slutet av 1400-talet hade kyrkan i Rom med sina talrika församlingar och munk- och nunnekloster blivit den största jordägaren i hela Europa. Den lär ha ägt så mycket som hälften av all jord i Frankrike och Tyskland och två femtedelar eller mer i Sverige och England. Vad blev följden? ”Roms glans och prakt ökade ofantligt under slutet av 1400-talet och början av 1500-talet, och dess politiska inflytande hade en kortvarig blomstringsperiod”, sägs det i boken A History of Civilization. All denna prakt och ståt kostade emellertid en del, och för att vidmakthålla den måste påvedömet finna nya inkomstkällor. Historikern Will Durant beskriver de olika medel man tillgrep:

”Varje nyutnämnd präst var skyldig att till den påvliga kurian — påvedömets förvaltningsorgan — överlämna hälften av de inkomster han fått av sitt ämbete under första året (”annater”) och därefter årligen en tiondel — tionde. En ny ärkebiskop var tvungen att betala påven en ansenlig summa för sitt pallium — ett band av vitt ylle som tjänade som bekräftelse och tecken på hans myndighet. När en kardinal, ärkebiskop, biskop eller abbot dog, återgick hans personliga ägodelar till påvedömet. ... För varje domslut eller tjänst som erhölls från kurian förväntades en gåva i gengäld, och domen dikterades ibland av gåvans storlek.”

4. Hur påverkades påvedömet av de rikedomar som strömmade in till kyrkan?

⁴ De stora penningsummor som år efter år strömmade in i de påvliga kassakistorna ledde så småningom till mycket missbruk och korruption. Det har sagts att ”inte ens en påve kan röra vid beck utan att smutsa ner sina fingrar”, och denna period i kyrkans historia karakteriserades av vad en historiker har kallat ”en lång rad av mycket världsliga påvar”. Till dessa hörde Sixtus IV (påve åren 1471—1484), som lade ner stora penningsummor på att bygga det efter honom uppkallade Sixtinska kapellet och på att berika sina många syskonbarn, Alexander VI (påve åren 1492—1503), den ökände Rodrigo Borgia, som öppet erkände och gynnade sina oäkta barn, och Julius II (påve åren 1503—1513), ett syskonbarn till Sixtus IV, som intresserade sig mer för krig, politik och konst än för sina kyrkliga plikter. Det var med fullt berättigande som den holländske katolske skriftställaren Erasmus skrev år 1518: ”Den romerska kurians skamlöshet har nått sin kulmen.”

5. Vad visar dokument från den tiden om prästernas moraliska uppförande?

⁵ Korruptionen och omoraliskheten var inte begränsad till påvedömet. Ett vanligt talesätt på den tiden var: ”Om du vill bringa din son i fördärvet, gör honom då till präst.” Dokument från den tiden stöder denna tanke. Will Durant beskriver hur situationen var i England: ”[I de] anklagelser för brist på [sexuell] återhållsamhet som inregistrerades år 1499 ... utgjordes cirka 23 procent av de anklagade av präster, trots att prästerskapet förmodligen utgjorde mindre än 2 procent av befolkningen. Somliga biktfäder begärde sexuella tjänster av kvinnliga botgörare. Tusentals präster hade konkubiner; i Tyskland nästan samtliga.” (Jämför med 1 Korintierna 6:9—11; Efesierna 5:5.) Det moraliska förfallet sträckte sig också till andra områden. En spanjor som levde på den tiden lär klagande ha sagt: ”Jag ser att vi knappast kan få någonting av Kristi tjänare utan pengar; vid dopet vill de ha pengar ... , vid giftermålet vill de ha pengar, vid bikten vill de ha pengar — nej, inte ens sista smörjelsen kan man få utan pengar! Det blir ingen klockringning utan pengar, ingen begravning i kyrkan utan pengar; så det tycks som om paradiset är stängt för dem som inte har några pengar.” — Jämför med 1 Timoteus 6:10.

6. Hur beskrev Machiavelli den romerska kyrkan? (Romarna 2:21—24)

⁶ För att få en sammanfattning av tillståndet inom den romerska kyrkan i början av 1500-talet skall vi citera följande ord av Machiavelli, en berömd italiensk filosof som levde på den tiden:

”Om kristendomens religion hade blivit bevarad i enlighet med dess Grundares föreskrifter, skulle kristenhetens stater och samhällen ha varit långt mer förenade och lyckliga än de nu är. Inte heller kan det finnas ett starkare bevis för dess dekadans än det faktum att ju närmare människor är knutna till den romerska kyrkan, överhuvudet för deras religion, desto mindre religiösa är de.”

Tidiga reformsträvanden

7. Vilka klena ansträngningar gjorde kyrkan för att ta itu med några av missförhållandena?

⁷ Krisen inom kyrkan uppmärksammades inte bara av sådana män som Erasmus och Machiavelli, utan också av kyrkan själv. Kyrkomöten sammankallades för att ta itu med några av klagomålen och missförhållandena, men utan varaktigt resultat. Påvarna, som solade sig i sin egen makt och härlighet, motarbetade varje allvarligt reformförsök.

8. Vad blev resultatet av kyrkans fortsatta försummelse?

⁸ Om kyrkan hade gjort allvarligare ansträngningar för att hålla sitt hus rent, hade det kanske inte blivit någon reformation. Men som det nu var började man ropa på reformer både inom kyrkan och utanför den. I kapitel 11 har vi redan nämnt valdenserna och albigenserna. Även om de fördömdes som kättare och krossades skoningslöst, hade de ändå fått människor att känna missnöje med det katolska prästerskapets oegentligheter och väckt människors önskan att återvända till bibeln. Sådana stämningar kom till uttryck hos en rad tidiga reformatorer.

Interna protester i kyrkan

9. Vem var John Wycliffe, och vad predikade han emot?

⁹ John Wycliffe (1330?—1384), som ofta har kallats ”Reformationens morgonstjärna”, var katolsk präst och professor i teologi vid universitetet i Oxford i England. Han var väl medveten om de missförhållanden som rådde inom kyrkan och riktade i såväl tal som skrift kritik mot sådant som det moraliska fördärvet inom munkordnarna, påvens beskattningsrätt, transsubstantiationsläran (enligt vilken brödet och vinet som används i mässan bokstavligen förvandlas till Jesu Kristi lekamen och blod), bikten och kyrkans inblandning i världsliga angelägenheter.

10. Hur visade Wycliffe sin hängivenhet för bibeln?

¹⁰ Wycliffe var särskilt frispråkig i fråga om kyrkans underlåtenhet att undervisa människor i bibeln. Han sade en gång: ”Jag önskar vid Gud att varje församlingskyrka i detta land hade en tillförlitlig bibel och tillförlitliga förklaringar till evangeliet och att prästerna studerade dem väl och troget lärde ut evangeliet och Guds befallningar till människorna!” För detta ändamål satte Wycliffe mot slutet av sitt liv i gång med att översätta den latinska Vulgataöversättningen av bibeln till engelska. Med hjälp av sina medarbetare, i all synnerhet Nicholas av Hereford, framställde han den första fullständiga bibeln på engelska. Detta var utan tvivel Wycliffes största bidrag till mänskligheten i dess sökande efter Gud.

11. a) Vad åstadkom Wycliffes efterföljare? b) Vad hände med lollarderna?

¹¹ Wycliffes skrifter och delar av hans bibelöversättning spreds överallt i England av en grupp predikanter som ofta kallades ”fattigpräster”, eftersom de gick omkring enkelt klädda, barfota och utan materiella ägodelar. De kallades också föraktfullt för lollarder, av ett medeltida holländskt ord lollaerd, som betyder ”en som mumlar böner eller hymner”. (Brewer’s Dictionary of Phrase and Fable) ”Efter några få år utgjorde de ett mycket stort antal”, sägs det i boken The Lollards. ”Man beräknade att minst en fjärdedel av landets invånare reellt eller formellt hade anslutit sig till dessa uppfattningar.” Allt detta gick naturligtvis inte kyrkan oförmärkt förbi. På grund av sin förgrundsposition bland de styrande och bildade klasserna fick Wycliffe dö i frid den sista dagen på året 1384. Hans efterföljare var mindre lyckligt lottade. Under Henrik IV:s regering i England blev de stämplade som kättare, och många av dem blev fängslade, torterade eller brända på bål.

12. Vem var Jan Hus, och vad predikade han mot?

¹² En av dem som hade tagit starkt intryck av John Wycliffe var Jan Hus (1369?—1415) från Böhmen (Tjeckoslovakien). Hus var också katolsk präst och rektor för universitetet i Prag. I likhet med Wycliffe predikade Hus mot det moraliska förfallet inom den romerska kyrkan och framhöll vikten av att läsa bibeln. Till följd av detta drog han snart över sig den katolska hierarkins vrede. År 1403 befallde de kyrkliga myndigheterna honom att sluta predika Wycliffes påvefientliga idéer och brände också offentligt dennes skrifter. Hus fortsatte emellertid att i sina skrifter rikta svidande kritik mot vad som utövades i kyrkan, däribland handeln med avlatsbrev.a År 1410 blev han dömd och bannlyst.

13. a) Vad var den sanna kyrkan, enligt Hus’ lära? b) Vad blev resultatet av Hus’ orubbliga ståndpunktstagande?

¹³ Hus höll orubbligt fast vid bibelns läror. ”Att göra uppror mot en påve som syndar är att lyda Kristus”, skrev han. Han lärde också att den sanna kyrkan långt ifrån utgörs av påven och den romerska statskyrkan, utan består av ”det fullständiga antalet av alla de utvalda och Kristi symboliska kropp, vars huvud Kristus är; samt Kristi brud, som han i sin stora kärlek friköpt med sitt eget blod”. (Jämför Efesierna 1:22, 23; 5:25—27.) På grund av allt detta kallades han till konsiliet i Konstanz och dömdes för kätteri. Han förklarade då att ”det är bättre att dö väl än att leva illa”, vägrade att avsvärja sig sina uppfattningar och brändes på bål år 1415. Samma konsilium befallde också att Wycliffes ben skulle grävas upp och brännas, trots att han hade varit död och begraven i mer än 30 år!

14. a) Vem var Girolamo Savonarola? b) Vad försökte Savonarola göra, och vad blev resultatet?

¹⁴ En annan av de tidigare reformatorerna var dominikanermunken Girolamo Savonarola (1452—1498) vid klostret San Marco i Florens i Italien. Påverkad av den italienska renässansens anda sade Savonarola rent ut vad han tyckte om det moraliska förfallet inom både kyrka och stat. Med utgångspunkt från bibeln och syner och uppenbarelser som han sade sig ha fått sökte han upprätta en kristen stat, en teokratisk samhällsordning. År 1497 blev han bannlyst av påven. Följande år blev han arresterad, torterad och hängd. Hans sista ord var: ”Min Herre dog för mina synder; skall jag då inte villigt ge detta arma liv för honom?” Hans kropp brändes, och askan ströddes i floden Arno. Savonarola kallade sig passande ”en förelöpare och ett offer”. Bara några år senare bröt reformationen ut på allvar över hela Europa.

Ett söndrat hus

15. Hur splittrades kristenheten i Västeuropa av reformationen?

¹⁵ När reformationens stormvindar till sist bröt lös, ramponerade de kristenhetens religiösa hus i Västeuropa. Från att tidigare så gott som fullständigt ha dominerats av romersk-katolska kyrkan blev kristenheten nu ett söndrat hus. Södra Europa — Italien, Spanien, Österrike och delar av Frankrike — höll till största delen fast vid katolska kyrkan. Resten av Europa delades i tre huvudriktningar: Den lutherska i Tyskland och Skandinavien, den kalvinistiska (eller reformerta) i Schweiz, Nederländerna, Skottland och delar av Frankrike och den anglikanska i England. Inom dessa uppstod sedan mindre men radikalare grupper, först anabaptisterna och längre fram mennoniterna, huteranerna och puritanerna, som med tiden förde med sig sina trosuppfattningar till Nordamerika.

16. Vad hände till sist med kristenhetens hus? (Markus 3:25)

¹⁶ Under årens lopp har dessa huvudriktningar ytterligare splittrats i de hundratals sekter och samfund som vi finner i våra dagar — presbyterianer, metodister, baptister, kongregationalister för att bara nämna några få. Kristenheten blev verkligen ett söndrat hus. Hur uppstod denna splittring?

Luther och hans teser

17. Vilken tidpunkt kan anges som den officiella för när den protestantiska reformationen tog sin början?

¹⁷ Om man skall ange någon bestämd tidpunkt då den protestantiska reformationen tog sin början, skulle det vara den 31 oktober 1517, då augustinermunken Martin Luther (1483—1546) spikade upp sina 95 teser på dörren till slottskyrkan i Wittenberg i det tyska kurfurstendömet Sachsen. Men vad var det som framkallade denna dramatiska händelse? Vem var Martin Luther? Och vad var det han protesterade emot?

18. a) Vem var Martin Luther? b) Vad föranledde Luther att lägga fram sina teser?

¹⁸ I likhet med Wycliffe och Hus före honom var Martin Luther en klassiskt skolad munk. Han var också doktor i teologi och professor i bibelkunskap vid universitetet i Wittenberg. Luther gjorde sig känd för sin insikt i bibeln. Även om han hade mycket bestämda uppfattningar om vissa ämnen, till exempel att frälsning eller rättfärdiggörelse kommer av tro och inte av gärningar eller botövningar, hade han ingen tanke på att bryta med kyrkan i Rom. Hans teser var i själva verket en reaktion mot en speciell händelse och inte en planlagd revolt. Han protesterade mot avlatshandeln.

19. Hur utnyttjades avlatsbreven på Luthers tid?

¹⁹ Avlatsbrev som utfärdats av påven såldes på Luthers tid till allmänheten, inte bara för de levande, utan också för de döda. ”Så snart din slant i kistan klingar, sig själen upp ur skärselden svingar”, var ett vanligt talesätt. Ett avlatsbrev blev för gemene man nästan som ett försäkringsbrev som skyddade mot varje form av syndastraff och gjorde ånger och bättring överflödiga. Erasmus skrev: ”Överallt säljs befrielse från skärseldens plågor; den inte bara säljs, utan den tvingas på dem som vägrar att köpa den.”

20. Varför begav sig Johann Tetzel till Jüterbog? b) Hur reagerade Luther på Tetzels avlatshandel?

²⁰ År 1517 begav sig dominikanermunken Johann Tetzel till Jüterbog nära Wittenberg för att sälja avlatsbrev. De pengar som flöt in skulle till en del användas för att finansiera ombyggnaden av Peterskyrkan i Rom. De skulle också användas för att hjälpa Albrekt av Brandenburg att återbetala ett lån som han hade tagit för att kunna betala den romerska kurian för posten som ärkebiskop av Mainz. Tetzel uppbjöd all sin skicklighet som försäljare, och människorna flockades kring honom. Luther var uppbragt och använde det snabbaste medel som då fanns att tillgå för att offentligt ge uttryck åt sin åsikt om detta marknadsgyckel — genom att spika upp 95 debattpunkter på kyrkdörren.

21. Vilka argument anförde Luther mot handeln med avlatsbrev?

²¹ Luther kallade sina 95 teser för Disputatio pro declaratione virtutis indulgentiarum (Disputation för klargörande av avlatsbrevens verkningar). Hans syfte var inte så mycket att ifrågasätta kyrkans myndighet som att påvisa de överdrifter och det missbruk som kännetecknade handeln med påvliga avlatsbrev. Detta framgår av följande teser:

”5. Påven har varken viljan eller makten att efterskänka några straff, utom dem som han ålagt genom sin egen myndighet. ...

20. När således påven talar om ett fullständigt efterskänkande av alla straff, menar han i själva verket inte alla, utan endast dem som ålagts av honom själv. ...

36. Varje kristen som känner uppriktig ånger får rätteligen erfara fullständigt efterskänkande av straff och skuld också utan avlatsbrev.”

22. a) Vad ledde spridningen av Luthers budskap till? b) Vad hände Luther år 1520, och vad blev resultatet?

²² Med hjälp av den nyligen uppfunna tryckpressen spred sig dessa eldfängda idéer snabbt till andra delar av Tyskland — och Rom. Vad som börjat som en akademisk debatt om avlatshandeln blev snart en strid om trosfrågor och påvens myndighet. Kyrkan i Rom kallade först Luther till svaromål och befallde honom att ta tillbaka sina uttalanden. När Luther vägrade, fick han både de kyrkliga och de politiska myndigheterna emot sig. År 1520 utfärdade påven en bulla eller ett edikt där han förbjöd Luther att predika och befallde att hans böcker skulle brännas. I protest brände Luther offentligt den påvliga bullan. År 1521 blev han exkommunicerad av påven.

23. a) Vad var riksdagen i Worms? b) Hur förklarade Luther sin ståndpunkt i Worms, och vad blev följden?

²³ Senare samma år kallades Luther inför riksdagen i Worms. Han rannsakades där av kejsaren i Heliga romerska riket, Karl V, en orubblig katolik, och också av de sex kurfurstarna i de tyska kurfurstendömena och andra politiska och religiösa ledare och dignitärer. När man ännu en gång försökte få Luther att ta tillbaka sina ord, gjorde han detta berömda uttalande: ”Så länge jag inte har övertygats genom Skriften och förnuftet, ... är mitt samvete Guds Ords slav. Jag kan inte och vill inte återta någonting. Ty det är varken rätt eller riktigt att handla emot sitt samvete. Gud hjälpe mig. Amen.” Kejsaren förklarade honom därför i rikets akt. Men härskaren i hans egen hemstat, kurfursten Fredrik av Sachsen, kom till hans hjälp och erbjöd honom en fristad i Wartburgs slott.

24. Vad uträttade Luther under vistelsen i Wartburgs slott?

²⁴ Dessa åtgärder kunde emellertid inte hindra spridandet av Luthers idéer. Under de tio månader som Luther tillbringade innanför slottet Wartburgs trygga murar ägnade han sig åt författarskap och översättning av bibeln. Han översatte de grekiska skrifterna till tyska med utgångspunkt från Erasmus’ grekiska text. De hebreiska skrifterna följde senare. Luthers bibel visade sig vara precis vad det enkla folket behövde. Det uppges att ”fem tusen exemplar såldes på två månader, två hundra tusen på tolv år”. Det inflytande som den utövat på det tyska språket och den tyska kulturen jämförs ofta med det som Konung Jakobs översättning utövat på det engelska språket.

25. a) Hur myntades benämningen ”protestant”? b) Vad var den så kallade augsburgska bekännelsen?

²⁵ Under de år som följde efter riksdagen i Worms fick reformationen så stort stöd bland folket att kejsaren år 1526 tillförsäkrade alla tyska furstendömen rätten att själva välja om de ville tillhöra den lutherska eller den romersk-katolska kyrkan. Men när kejsaren år 1529 återkallade detta beslut, protesterade några av de tyska furstarna, vilket ledde till att benämningen ”protestant” kom att myntas om reformationens anhängare. Året därefter, 1530, försökte kejsaren vid riksdagen i Augsburg överbrygga klyftan mellan de två lägren. Lutheranerna presenterade sina trosuppfattningar i ett dokument, den så kallade augsburgska bekännelsen, som utformades av Philipp Melanchthon men var baserad på Luthers läror. Trots att detta dokument var avfattat i en mycket försonlig ton, förkastades det av den romerska kyrkan, och klyftan mellan protestantismen och katolicismen blev oöverstiglig. Många tyska furstendömen slöt upp bakom Luther, och de skandinaviska länderna följde snart efter.

Reform eller revolt?

26. Vilka viktiga frågor var det enligt Luther som skilde protestantismen från katolicismen?

²⁶ Vilka viktiga frågor var det då som skilde protestanterna från katolikerna? Enligt Luther var det tre frågor. För det första trodde Luther att en människa blev frälst på grund av ”rättfärdiggörelse genom tron allena” (latin: sola fide)b och inte genom prästerlig absolution eller botövningar. För det andra lärde han att förlåtelse är möjlig på grund av Guds nåd allena (sola gratia) och inte genom prästernas eller påvarnas bemyndigande. Slutligen hävdade Luther att alla lärofrågor skall befästas genom Skriften allena (sola scriptura) och inte genom påvar eller kyrkomöten.

27. a) Vilka oskriftenliga katolska läror och seder bibehölls av protestanterna? b) Vilka förändringar krävde protestanterna?

²⁷ Enligt The Catholic Encyclopedia behöll Luther trots detta ”så mycket av de gamla trossatserna och liturgin som kunde fås att stämma överens med hans speciella uppfattningar om synd och rättfärdiggörelse”. Den augsburgska bekännelsen förklarar beträffande den lutherska tron: ”Den ... innehåller [icke] något, som står i strid med den heliga Skrift eller den allmänneliga kyrkan eller den romerska kyrkan, så långt denna är känd genom de gamla författarna.” Ja, i den lutherska tron ingick, enligt den augsburgska bekännelsen, sådana oskriftenliga läror som lärorna om treenigheten, själens odödlighet och en evig pina liksom också sådana seder som barndop och kyrkliga helgdagar och fester. Å andra sidan krävde lutheranerna vissa förändringar, till exempel att folket skulle få ta del av både vinet och brödet vid nattvarden och att celibatet, klosterlöftena och den obligatoriska bikten skulle avskaffas.c

28. Vad lyckades reformationen uträtta, och vad lyckades den inte uträtta?

²⁸ I stort sett lyckades reformationen, såsom den förespråkades av Luther och hans efterföljare, bryta sig loss från påvens ok. Men som Jesus sade i Johannes 4:24: ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” I och med Luther tog människans sökande efter den sanne Guden så att säga bara en ny vändning; sanningens smala väg var ännu långt borta. — Matteus 7:13, 14; Johannes 8:31, 32.

Zwinglis reform i Schweiz

29. a) Vem var Huldrych Zwingli, och vad predikade han emot? b) Hur skilde sig Zwinglis reform från Luthers?

²⁹ Medan Luther utkämpade sina dueller med påvens sändebud och de världsliga myndigheterna i Tyskland, började den katolske prästen Huldrych (Ulrich) Zwingli (1484—1531) sina reformsträvanden i Zürich i Schweiz. Eftersom denna del av Schweiz var tysktalande, hade människorna där redan påverkats av reformvågen från norr. Omkring år 1519 började Zwingli predika mot avlatshandeln, Mariadyrkan, prästernas celibat och andra av den katolska kyrkans läror. Även om Zwingli menade sig vara helt oberoende av Luther, var han överens med Luther på många punkter och spred Luthers traktater runt om i landet. Men i motsats till den mer konservative Luther förordade Zwingli att man skulle avlägsna allt som påminde om den romerska kyrkan — helgonbilder, krucifix, prästerliga skrudar, ja till och med den liturgiska musiken.

30. I vilken viktig fråga skilde sig Zwingli från Luther?

³⁰ En allvarligare kontrovers uppstod emellertid mellan de båda reformatorerna över frågan om nattvarden eller mässoffret. Luther insisterade på en bokstavlig tolkning av Jesu ord, ”Detta är min kropp”, och trodde att Kristi lekamen och blod på ett mirakulöst sätt var närvarande i nattvarden genom brödet och vinet. Zwingli, å andra sidan, hävdade i sin avhandling ”Om Herrens nattvard” att Jesu uttalande ”måste tolkas på ett symboliskt eller bildligt sätt; ’Detta är min kropp’ är detsamma som ’Brödet betyder min kropp’ eller ’är en symbol av min kropp’.” På grund av denna meningsskiljaktighet gick de båda reformatorerna skilda vägar.

31. Vad blev resultatet av Zwinglis verksamhet i Schweiz?

³¹ Zwingli fortsatte att predika sina reformatoriska läror i Zürich och genomförde många förändringar där. Andra städer anslöt sig snart till honom, men på landsbygden var de flesta mer konservativa och höll fast vid katolicismen. Konflikten mellan dessa två grupper blev så stor att ett inbördeskrig bröt ut i Schweiz mellan protestanter och katoliker. Zwingli, som tjänade som fältpräst, dödades i slaget vid Kappel, nära Zugsjön, år 1531. När det slutligen blev fred, fick varje område självt rätt att bestämma vilken religion man ville tillhöra, den protestantiska eller den katolska.

Anabaptister, mennoniter och huteraner

32. Vilka var anabaptisterna, och hur fick de detta namn?

³² Somliga protestanter ansåg emellertid att dessa reformatorer inte gick tillräckligt långt i sitt avståndstagande från den påvetrogna katolska kyrkans fel och brister. De menade att den kristna kyrkan borde bestå uteslutande av aktiva troende som låter döpa sig och inte av samtliga människor i ett samhälle eller en nation. De förkastade därför barndopet och yrkade på separation mellan kyrka och stat. De praktiserade i hemlighet omdop bland sina medlemmar och fick därför namnet anabaptister (ana är ett grekiskt ord som betyder ”om igen”). Eftersom de vägrade att bära vapen, avlägga ed och inneha statliga ämbeten, betraktades de som ett hot mot samhället och blev förföljda av såväl katoliker som protestanter.

33. a) Vad uppväckte våldsaktioner mot anabaptisterna? b) Hur kom anabaptisternas inflytande att sprida sig?

³³ Till en början verkade anabaptisterna i små grupper som var utspridda i olika delar av Schweiz, Tyskland och Nederländerna. Eftersom de förkunnade sin tro vart de än kom, ökade de snabbt i antal. I sitt brinnande trosnit övergav en anabaptistisk grupp sin pacifism och intog år 1534 staden Münster, där de försökte upprätta ett polygamt, kollektivistiskt samhälle, ett nytt Jerusalem. Rörelsen slogs snabbt ner med stort våld. Härigenom fick anabaptisterna dåligt rykte, och de blev praktiskt taget utrotade. De flesta anabaptister var egentligen enkla religiösa människor som försökte leva ett lugnt och tillbakadraget liv. Några av de bättre organiserade anabaptistiska rörelserna var mennoniterna, efterföljare till den holländske reformatorn Menno Simons, och huteranerna, som anfördes av tyrolaren Jakob Huter. För att undgå förföljelse emigrerade somliga av dem till Östeuropa — Polen, Ungern och även Ryssland — medan andra begav sig till Nordamerika, där de så småningom framträdde som huteraner och amish-församlingen.

Kalvinismen framträder

34. a) Vem var Johan Calvin? b) Vilken viktig bok skrev han?

³⁴ Reformarbetet i Schweiz framskred ytterligare under ledning av en fransman vid namn Jean Cauvin eller Johan Calvin (1509—1564), som kom i kontakt med protestantismen under sin studenttid i Frankrike. År 1534 lämnade Calvin Paris på grund av religiös förföljelse och slog sig ner i Basel i Schweiz. Till försvar för protestanterna publicerade han skriften Christianae religionis institutio, där han sammanfattade de tankar som framförts av de tidiga kyrkofäderna och medeltida teologer samt av Luther och Zwingli. Detta verk kom att betraktas som den läromässiga grundvalen för alla reformerta kyrkor som senare upprättades i Europa och Amerika.

35. a) Hur förklarade Calvin sin predestinationslära? b) Hur kom strängheten i denna lära till synes i andra sidor av Calvins lära?

³⁵ I Institutio lade Calvin fram sin teologi: Gud är den absolute suveränen, vars vilja avgör och styr allting. Den fallna människan är däremot syndfull och fullständigt ovärdig. Hennes frälsning är därför inte beroende av goda gärningar, utan av Gud — Calvin förfäktade således predestinationsläran. Om denna lära skrev han:

”Vi försäkrar, att Gud genom sitt eviga och oföränderliga rådslut en gång för alla har bestämt både vilka Han skall godkänna för frälsning och vilka Han skall döma till tillintetgörelse. Vi betygar att detta rådslut, vad de utvalda beträffar, är grundat på Hans oförtjänta barmhärtighet, utan någon som helst hänsyn till mänskliga meriter; men att för dem som Han bestämmer åt fördömelse är porten till livet stängd genom en rättvis och oantastlig, om än obegriplig, dom.”

Den stränghet som präglar denna lära kommer också till synes inom andra områden. Calvin yrkade på att de kristna måste leva ett heligt och dygdigt liv, och inte bara avstå från synd, utan också från njutning och nöjeslystnad. Han hävdade också att kyrkan, som består av de utvalda, måste befrias från alla världsliga inskränkningar och att det endast är genom kyrkan som ett verkligt gudaktigt samhälle kan upprättas.

36. a) Vad försökte Calvin och Farel göra i Genève? b) Vilka strikta regler infördes? c) Vilken beryktad händelse var ett resultat av Calvins drastiska åtgärder, och hur rättfärdigade han sitt handlingssätt?

³⁶ Kort efter utgivandet av Institutio övertalades Calvin av Guillaume Farel, en annan fransk reformator, att bosätta sig i Genève. Där verkade de tillsammans för att omsätta kalvinismens läror i praktisk handling. Deras mål var att förvandla Genève till en Guds stad, ett teokratiskt gudsstyre som förenade kyrkans och statens funktioner. De införde strikta regler — med straffpåföljd — som täckte alla områden, från religionsundervisning och gudstjänster till allmän sedlighet och till och med sådana angelägenheter som sanitetsväsen och brandförsvar. Det sägs i ett historiskt verk att ”en hårfrisör, som arrangerat en bruds hår på vad som ansågs vara opassande sätt, dömdes till fängelse i två dagar; och modern samt två väninnor, som hade hjälpt till, fick samma straff. Dans och kortspel bestraffades också av magistraten.” Hårda straff utdömdes också åt dem som inte delade Calvins uppfattningar i teologiska frågor. Det mest beryktade fallet är när Calvin lät bränna spanjoren Miguel Servet på bål. — Se sidan 322.

37. Hur kom Calvins inflytande att spridas långt utanför Schweiz’ gränser?

³⁷ Calvin fortsatte att tillämpa sitt reformprogram i Genève till sin död år 1564, och den reformerta kyrkan blev väl befäst. Protestantiska reformatorer som blev förföljda i andra länder flydde till Genève, anammade Calvins idéer och medverkade sedan till att starta reformrörelser i sina respektive hemländer. Kalvinismen spred sig snart till Frankrike, där hugenotterna (som de kalvinistiska protestanterna kallades i Frankrike) utsattes för svår förföljelse från katolikernas sida. I Nederländerna hjälpte kalvinisterna till att grunda den holländska reformerta kyrkan. Den presbyterianska kyrkan i Skottland upprättades också efter kalvinistiskt mönster, under ledning av den nitiske före detta katolske prästen John Knox. Kalvinismen påverkade också reformationen i England, och därifrån fördes den med puritanerna till Nordamerika. Vi ser således att även om Luther var den som satte i gång den protestantiska reformationen, utövade Calvin ett långt större inflytande på dess vidare utveckling.

Reformationen i England

38. Hur framkallades den protestantiska andan i England genom John Wycliffes verksamhet?

³⁸ Den engelska reformationen var nästan helt oberoende av de reformatoriska rörelserna i Tyskland och Schweiz och kan spåras tillbaka till John Wycliffe, vars prästfientliga förkunnelse och betonande av bibeln framkallade den protestantiska andan i England. Hans bemödanden att översätta bibeln till engelska följdes upp av andra. William Tyndale, som var tvungen att fly från England, fullbordade sin översättning av Nya testamentet år 1526. Han blev senare förrådd i Antwerpen och blev strypt och bränd på bål. Miles Coverdale fullbordade Tyndales översättningsarbete, och hela bibeln kom ut på engelska år 1535. Utgivandet av bibeln på folkets språk var utan tvivel den faktor som hade störst betydelse för reformationen i England.

39. Vilken roll spelade Henrik VIII i samband med reformationen i England?

³⁹ Den formella brytningen med katolicismen ägde rum när Henrik VIII (1491—1547), som av påven kallades Trons försvarare, år 1534 utfärdade den så kallade suprematsakten och gjorde sig själv till engelska kyrkans överhuvud. Henrik lät också stänga alla kloster och fördelade egendomarna bland lågadeln. Han befallde dessutom att ett exemplar av den engelska bibeln skulle placeras i varje kyrka. Men Henriks handling var mer politisk än religiös. Vad han ville uppnå var oavhängighet av påvens myndighet, i synnerhet vad beträffar hans äktenskapliga angelägenheter.d Religiöst sett förblev han katolik i allt utom till namnet.

40. a) Vilka förändringar ägde rum inom engelska kyrkan under Elisabet I:s regering? b) Vilka frikyrkliga grupper uppstod så småningom i England, Nederländerna och Nordamerika?

⁴⁰ Det var under Elisabet I:s långa regering (1558—1603) som engelska kyrkan blev protestantisk i praktiken, även om den i stort förblev katolsk till sin struktur. Den upphävde lojaliteten mot påven, prästernas celibat, bikten och andra katolska sedvänjor, men bibehöll ändå en episkopal kyrklig struktur i sin hierarki av ärkebiskopar och biskopar liksom också munk- och nunneordnar.e Denna konservatism väckte åtskilligt missnöje, och frikyrkliga grupper började uppträda. Puritanerna krävde att man skulle införa mer genomgripande reformer för att rena kyrkan från alla romersk-katolska sedvänjor; separatisterna och independenterna yrkade på att kyrkans angelägenheter skulle skötas av lokala äldste (presbyterer). Många av de frikyrkliga flydde till Nederländerna eller till Nordamerika, där de vidareutvecklade sina kongregationalistiska och baptistiska kyrkor. I England uppstod också Vännernas samfund (kväkarna) under ledning av George Fox (1624—1691) och metodisterna under ledning av John Wesley (1703—1791). — Se rutan på nästa sida.

Vad blev verkningarna?

41. a) Vilken verkan hade reformationen, enligt vissa forskare, på historien? b) Vilka viktiga frågor uppstår?

⁴¹ När vi nu har undersökt de tre viktigaste riktningarna inom reformationen — den lutherska, den kalvinistiska och den anglikanska — måste vi stanna upp och se vad reformationen egentligen åstadkom. Det går inte att förneka att den förändrade historiens lopp i västvärlden. ”Vad reformationen åstadkom var att lyfta upp människor och hos dem väcka en längtan efter frihet och en högre och renare medborgaranda. Varhelst den protestantiska rörelsen drog fram, gjorde den massorna mera medvetna om sina rättigheter”, skrev John F. Hurst i sin bok Short History of the Reformation (Kort historia om reformationen). Många forskare anser att den västerländska civilisationen, som vi i dag känner den, inte skulle ha varit möjlig utan reformationen. Men oavsett hur det förhåller sig med den saken, måste vi fråga oss: Vad åstadkom reformationen i religiöst avseende? Vad gjorde den för att underlätta människans sökande efter den sanne Guden?

42. a) Vad är utan tvivel det bästa med reformationen? b) Vilken fråga måste vi ställa oss beträffande reformationens verkliga värde?

⁴² Det bästa med reformationen var utan tvivel att den gjorde bibeln tillgänglig för det enkla folket på deras eget språk. För första gången hade människor tillgång till hela Guds ord, så att de kunde läsa det och få andlig näring. Men det krävs naturligtvis mer än att bara läsa bibeln. Lyckades reformationen befria människor, inte bara från påvens myndighet, utan också från de falska läror och dogmer som de hade varit förslavade under i hundratals år? — Johannes 8:32.

43. a) Vilka trosartiklar ansluter sig de flesta av våra dagars protestantiska kyrkosamfund till, och vilka läror omfattar de? b) Vad har den frisinnade anda och den splittring som reformationen gav upphov åt gjort för att hjälpa människor i deras sökande efter den sanne Guden?

⁴³ Nästan alla protestantiska kyrkor ansluter sig till samma trosartiklar — den nicenska, den athanasianska och den apostoliska trosbekännelsen — och dessa innehåller några av just de trossatser som katolicismen har undervisat om i århundraden, till exempel lärorna om treenigheten, själens odödlighet och helveteselden. Sådana oskriftenliga läror har gett människor en felaktig bild av Gud och hans uppsåt. I stället för att hjälpa dem i deras sökande efter den sanne Guden har de många sekter och samfund som uppstod som ett resultat av den protestantiska reformationens frisinnade anda endast fått människor att vandra åt många olika håll. Den splittring och förvirring som detta har lett till har fått många att ifrågasätta Guds själva existens. Vad har resultatet blivit? På 1800-talet uppstod en växande flodvåg av ateism och agnosticism. Detta ämne kommer att behandlas i nästa kapitel.

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidan 322]

”Den falska treenigheten”

Vid 20 års ålder utgav spanjoren Miguel Servet (1511—1553), som var utbildad jurist och läkare, skriften De Trinitatis erroribus (Om den falska treenigheten), i vilken han förklarade att han inte ville ”använda ordet Treenighet, som inte finns i Skriften och som endast tycks vidmakthålla filosofisk villfarelse”. Han stämplade treenighetsdogmen som en lära ”som inte kan förstås, som är omöjlig till sin själva natur och som rentav kan betraktas som hädisk”.

Servet dömdes för sin frispråkighet av den katolska kyrkan. Men det var kalvinisterna som grep honom, rannsakade honom och avrättade honom genom att långsamt bränna honom på bål. Calvin rättfärdigade sitt handlingssätt med följande ord: ”När papisterna försvarar sina vidskepelser så strängt och våldsamt att de i grymt raseri utgjuter oskyldigt blod, måste då inte de kristna domarna blygas, om de visar mindre nit till försvar för den säkra och vissa sanningen?” Calvins religiösa fanatism och personliga hat förblindade hans omdöme och kvävde kristna principer. — Jämför Matteus 5:44.

[Bild]

Johan Calvin (till vänster) lät bränna Miguel Servet (till höger) på bål som kättare

[Tabell på sidan 327]

(För formaterad text, se publikationen)

Schematisk översikt över kristenhetens större religioner

Avfallet börjar 300-talet

Romersk-katolska kyrkan

300-talet (Konstantin)

1054 v.t. Ortodoxa kyrkor

1500-talet Reformationen

Lutheraner

Anglikaner

Episkopaler

Kongregationalister

Kalvinism

[Bilder på sidan 307]

Dessa träsnitt från 1500-talet ställer Kristi fördömande av penningväxlarna i kontrast till påvens avlatshandel

[Bilder på sidan 311]

Jan Hus bränns på bål

Den engelske reformatorn och bibelöversättaren John Wycliffe

[Bilder på sidan 314]

Martin Luther (till höger) protesterade mot den avlatshandel som bedrevs av munken Johann Tetzel

Kapitel 14

Nutida otro — Bör sökandet fortsätta?

”Gud är inte längre något som människor har för vana att bry sig om. De tänker allt mindre på honom när de genomlever sina dagar eller fattar sina beslut. ... Gud har ersatts av andra värderingar: inkomst och produktivitet. En gång betraktades han kanske som den som gav mening åt all mänsklig verksamhet, men i dag har han degraderats till historiens hemliga fängelsehålor. ... Gud har försvunnit ur människors medvetande.” — The Sources of Modern Atheism (Den nutida ateismens källor).

1. (Inbegrip inledningen.) a) Hur beskrivs tron på Gud bland människor i dag i boken The Sources of Modern Atheism? b) Hur står den nutida bristen på tro i skarp kontrast till förhållandena för inte så många år sedan?

FÖR inte så många år sedan var Gud i hög grad en del av livet för människor i västvärlden. För att bli socialt accepterad måste man visa att man trodde på Gud, även om inte alla uppriktigt utövade det de sade sig tro på. Om man hyste några tvivel eller kände någon osäkerhet, var man försiktig nog att hålla det för sig själv. Att ge uttryck åt sådant offentligen skulle vara chockerande och kanske rentav blottställa en för kritik.

2. a) Varför har många människor slutat söka efter Gud? b) Vilka frågor måste man ställa?

² I dag är förhållandet det omvända. Att ha en stark religiös övertygelse betraktas av många som trångsynt, dogmatiskt, ja till och med fanatiskt. I många länder råder en utbredd likgiltighet eller brist på intresse för Gud och religion. De flesta söker inte längre efter Gud, eftersom de antingen inte tror att han finns eller är osäkra på hur det är. Några har faktiskt använt termen ”postkristen” för att beskriva vår tid. Man måste därför ställa några frågor: Hur kunde tankarna på Gud försvinna så ur människors liv? Vilka krafter gav upphov åt den här förändringen? Finns det sunda skäl till att fortsätta sökandet efter Gud?

Reformationens bakslag

3. Vad var en av följderna av den protestantiska reformationen?

³ Som vi har sett i kapitel 13 åstadkom den protestantiska reformationen på 1500-talet en markant förändring av hur människor betraktade myndighet, både religiös och annan. Självhävdande och yttrandefrihet ersatte likformighet och underkastelse. De flesta förblev inom den traditionella religionens ramar, men somliga följde mer radikala tänkesätt och ifrågasatte de etablerade kyrkornas dogmer och grundläror. Ytterligare andra lade märke till den roll religionen hade spelat i krigen, lidandena och orättvisorna historien igenom och kom att tvivla på religion över huvud taget.

4. a) Hur beskrev samtida källor ateismens utbredning i England och Frankrike på 1500- och 1600-talen? b) Vilka kom fram i ljuset som resultat av de ansträngningar som gjordes under reformationen att kasta av det påvliga oket?

⁴ Redan år 1572 sades det i en rapport betitlad Discourse on the Present State of England (Utläggning om Englands nuvarande tillstånd): ”Riket är splittrat i tre partier: papisterna, ateisterna och protestanterna. Alla tre gynnas lika: det första och det andra därför att vi inte vågar misshaga dem, då de är så många.” En annan beräkning angav antalet ateister i Paris år 1623 till 50.000, även om termen användes något godtyckligt. Hur som helst är det uppenbart att reformationen i sin ansträngning att kasta av den påvliga auktoritetens dominans också hade dragit fram i ljuset dem som ifrågasatte de etablerade religionernas ställning. Will och Ariel Durant säger så här i sin bok The Story of Civilization: Part VII—The Age of Reason Begins (Civilisationens historia: Del VII — Förnuftets tidsålder börjar): ”Europas tänkare — det främsta ledet bland Europas hjärnor — diskuterade inte längre påvens myndighet. De debatterade Guds existens.”

Vetenskapens och filosofins angrepp

5. Vilka krafter påskyndade utbredningen av bristen på tro på Gud?

⁵ Förutom splittringen inom kristenheten var andra krafter i verksamhet, krafter som ytterligare försvagade dess ställning. Vetenskap, filosofi, sekularisering och materialism hade sin del i att väcka tvivel på och skepsis mot Gud och religion.

6. a) Hur påverkade den ökande vetenskapliga kunskapen många av kyrkans läror? b) Vad gjorde några som ansåg sig följa med sin tid?

⁶ Den ökande vetenskapliga kunskapen drog i tvivelsmål många av kyrkans läror som var grundade på felaktig tolkning av skriftställen. Så till exempel utgjorde astronomiska upptäckter av sådana män som Kopernikus och Galilei en direkt utmaning mot kyrkans geocentriska lära, att jorden är universums centrum. Dessutom gjorde förståelse av de naturlagar som styr det som händer i den fysiska världen att det inte längre var nödvändigt att tillskriva Guds eller Försynens hand mystiska fenomen som åska och blixt eller ens vissa stjärnors eller kometers framträdande. ”Mirakel” och ”gudomligt ingripande” i mänskliga angelägenheter ifrågasattes också. Helt plötsligt tyckte många att Gud och religion föreföll gammalmodigt, och några av dem som ansåg sig följa med sin tid vände snabbt ryggen åt Gud och samlades i skaror till tillbedjan av vetenskapens heliga ko.

7. a) Vad var utan tvivel det hårdaste slaget mot religionen? b) Hur reagerade kyrkorna på darwinismen?

⁷ Det hårdaste slaget mot religionen var utan tvivel evolutionsteorin. År 1859 publicerade den engelske naturforskaren Charles Darwin (1809—1882) sin bok Om arternas uppkomst och framlade en direkt utmaning mot bibelns lära om en skapelse av Gud. Hur reagerade kyrkorna? Till en början fördömde prästerskapet i England och på andra håll teorin. Men motståndet avtog snart. Det föreföll som om Darwins spekulationer var just den ursäkt som många präster som i hemlighet hyste tvivel hade sökt. Redan under Darwins livstid hade således ”de flesta klartänkta och vältaliga präster kommit fram till slutsatsen att evolutionsteorin var fullständigt förenlig med en upplyst bibelsyn”, heter det i The Encyclopedia of Religion. I stället för att komma till bibelns försvar gav kristenheten efter för den vetenskapliga opinionens påtryckningar och följde med strömmen i det som var populärt. I och med att de gjorde så underminerade de tron på Gud. — 2 Timoteus 4:3, 4.

8. a) Vad ifrågasatte 1800-talets religionskritiker? b) Nämn några populära teorier som religionskritikerna förespråkade. c) Varför omfattade många människor de antireligiösa tankarna så snabbt?

⁸ Allteftersom 1800-talet skred framåt blev religionskritikerna djärvare i sina attacker. De nöjde sig inte med att bara påpeka kyrkornas brister, utan de började även ifrågasätta religionens själva grundval. De ställde frågor som: Vad är Gud? Varför finns det behov av en Gud? Hur har tron på Gud påverkat det mänskliga samhället? Män som Ludwig Feuerbach, Karl Marx, Sigmund Freud och Friedrich Nietzsche framställde sina argument i filosofiska, psykologiska och sociologiska termer. Sådana teorier som att Gud inte är någonting annat än en projicering av människans fantasi, att religion är opium för folket och att Gud är död lät alla så nya och spännande i jämförelse med kyrkornas tråkiga och obegripliga dogmer och traditioner. Det föreföll som om många människor till sist hade funnit ett sätt att klart uttrycka de tvivel och misstankar som hade lurat i bakhuvudet. De omfattade snabbt och villigt dessa idéer som den nya ovedersägliga sanningen.

Den stora kompromissen

9. a) Vad gjorde kyrkorna när de angreps av vetenskap och filosofi? b) Vad blev resultatet av kyrkornas kompromiss?

⁹ Vad gjorde kyrkorna under detta angrepp och denna granskning från vetenskap och filosofi? I stället för att ta ställning för det som bibeln lär gav de efter för påtryckningarna och kompromissade även i så grundläggande trossatser som att Gud har skapat allt och bibelns äkthet. Vad blev resultatet? Kristenhetens kyrkor började förlora sin trovärdighet, och många människor började förlora sin tro. Kyrkornas misslyckande i fråga om att stå upp till försvar för sig själva lämnade en dörr på vid gavel som massorna kunde marschera ut genom. För många människor blev religion inget annat än ett sociologiskt fornminne, någonting som skulle utmärka höjdpunkterna i livet — födelsen, äktenskapet, döden. Många gav praktiskt taget upp sökandet efter den sanne Guden.

10. Vilka viktiga frågor måste begrundas?

¹⁰ Med tanke på allt detta är det logiskt att fråga: Har vetenskapen och filosofin verkligen undertecknat gudstrons dödsattest? Innebär kyrkornas misslyckande att det de menar sig undervisa om har misslyckats, nämligen bibeln? Ja, bör sökandet efter Gud fortsätta? Låt oss helt kort undersöka de här frågorna.

Grundvalen för tron på Gud

11. a) Vilka två böcker har länge utgjort grundvalen för tron på Gud? b) Hur har dessa böcker påverkat människor?

¹¹ Det har sagts att det finns två böcker som lär oss om Guds existens — ”skapelsens bok”, dvs. naturen omkring oss, och bibeln. De har utgjort grundvalen för tron för miljoner människor förr och nu. En kung som levde på 1000-talet f.v.t. var imponerad av vad han såg på stjärnhimlen, och han utbrast poetiskt: ”Himlarna förkunnar Guds härlighet; och om hans händers verk berättar utsträckningen.” (Psalm 19:2, NW) På 1900-talet förmåddes en astronaut som betraktade den fantastiska syn som jorden utgjorde från hans rymdskepp när det kretsade runt månen att recitera: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” — 1 Moseboken 1:1, 1917.

12. Hur har skapelsens bok och bibeln angripits?

¹² Dessa båda böcker angrips dock av dem som säger att man inte kan tro på Gud. De säger att vetenskapens undersökning av världen omkring oss har bevisat att livet inte kom till genom en intelligent Skapares verk, utan genom blind slump, den av slumpen bestämda evolutionsprocessen. De hävdar därför att det inte har funnits någon Skapare och att frågan om Gud följaktligen är överflödig. Många av dem tror dessutom att bibeln helt enkelt är gammalmodig och ologisk och därför inte värd att tro på. Följaktligen finns det för dem inte längre någon grundval för tron på Guds existens. Är allt det här sant? Vad visar fakta?

Genom slump eller formgivning?

13. Vad skulle ha behövt hända för att livet skulle ha uppstått av en slump?

¹³ Om det inte skulle finnas någon Skapare, måste livet ha uppkommit av sig självt av en slump. För att livet skulle kunna uppstå måste på något sätt de rätta kemiska ämnena komma tillsammans i rätta proportioner under rätt temperatur och rätt tryck, och andra faktorer måste också ha varit de rätta, och allt måste ha vidmakthållits under en tidrymd av rätt längd. För att livet skulle ha kunnat börja och uppehållas på jorden måste dessa slumpmässiga händelser dessutom ha upprepats tusentals gånger. Men hur sannolikt är det att ens en enda sådan händelse skulle kunna äga rum?

14. a) Hur stor är sannolikheten för att en enda proteinmolekyl skall komma till av en slump? b) Hur påverkar matematiska beräkningar tanken på att livet skulle ha kommit till av sig självt?

¹⁴ Evolutionister medger att sannolikheten för att de rätta atomerna och molekylerna skulle falla på plats för att bilda en enda enkel proteinmolekyl är 1 på 10¹¹³, en etta följd av 113 nollor. Det antalet är större än hela det beräknade antalet atomer i universum! Matematiker avfärdar allt som har mindre än en chans på 10⁵⁰ att inträffa som något som aldrig händer. Men för livet behövs det mycket mer än en enkel proteinmolekyl. Omkring 2.000 olika proteiner behövs bara för att en cell skall kunna fortsätta att arbeta, och chansen att alla dessa skall uppstå av en slump är 1 på 10^40.000! ”Om man inte på grund av antingen sociala trosuppfattningar eller en vetenskaplig utbildning har fått en förutfattad mening och övertygelse om att livet uppstod [genom självalstring] på jorden, skulle denna enkla uträkning göra tanken helt ohållbar”, säger astronomen Fred Hoyle.

15. a) Vad har vetenskapsmän upptäckt i sitt studium av den fysiska världen? b) Vad sade en fysikprofessor om naturlagarna?

¹⁵ Å andra sidan har vetenskapsmän genom att studera den fysiska världen, från de ytterst små partiklar som är mindre än atomerna till de enorma galaxerna, upptäckt att alla kända naturfenomen tycks följa vissa grundläggande lagar. De har med andra ord funnit logik och ordning i allt som sker i universum, och de har lyckats uttrycka denna logik och ordning i enkla matematiska termer. ”Få forskare kan undgå att imponeras av den nästan ofattbara enkelheten och elegansen i dessa lagar”, skriver en fysikprofessor, Paul Davies, i tidskriften New Scientist.

16. a) Nämn några grundläggande konstanter i naturlagarna. b) Vad skulle hända om dessa konstanter förändrades bara lite? c) Vad drog en fysikprofessor för slutsats om universum och vår existens?

¹⁶ Ett mycket förbryllande faktum om dessa lagar är emellertid att det i dem finns vissa faktorer, vissa konstanter, vars värden måste vara exakta för att universum som vi känner det skall kunna existera. Bland dessa grundläggande konstanter är protonens elektriska laddning, massan hos vissa grundläggande partiklar och Newtons universella gravitationskonstant, som vanligen betecknas med bokstaven G. Om detta skriver professor Davies vidare: ”Även mycket små variationer i värdena hos några av dem skulle drastiskt förändra universums utseende. Freeman Dyson har till exempel påpekat att om kraften mellan nukleonerna (protoner och neutroner) var bara några procent starkare, så skulle universum inte innehålla något väte. Stjärnor som solen, för att inte tala om vatten, skulle inte kunna existera. Liv, åtminstone som vi känner det, skulle vara omöjligt. Brandon Carter har visat att mycket mindre förändringar av G skulle förvandla alla stjärnor till blå jättar eller röda dvärgar med lika förödande konsekvenser för livet.” Davies drar därför slutsatsen: ”I det här fallet är det tänkbart att det bara kan finnas ett möjligt universum. Om det är så, är det en fantastisk tanke att vår egen existens som medvetna varelser är en oundviklig logisk konsekvens.” — Kursiverat av oss.

17. a) Vad visas klart av den formgivning och det uppsåt som universum vittnar om? b) Hur bekräftas detta av bibeln?

¹⁷ Vad kan vi dra för slutsats av allt det här? Först och främst: Om universum styrs av lagar, då måste det finnas en intelligent laggivare som har formulerat eller stiftat lagarna. Dessutom: Eftersom lagarna som styr universum förefaller vara stiftade med tanke på kommande liv och förhållanden som gynnar uppehållandet av detta liv, är ett uppsåt helt klart inbegripet. Formgivning och uppsåt — det är inte egenskaper som är karakteristiska för en blind slump, utan exakt vad en intelligent Skapare skulle lägga i dagen. Och det är precis vad bibeln anger när den säger: ”Det som kan vara känt om Gud är uppenbart bland dem; Gud har ju gjort det uppenbart för dem. Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet.” — Romarna 1:19, 20; Jesaja 45:18; Jeremia 10:12.

Överflödande bevis omkring oss

18. a) I vad mer kan man se formgivning och uppsåt? b) Vilka välbekanta exempel på intelligent formgivning kan du ge?

¹⁸ Formgivning och uppsåt kan man naturligtvis lägga märke till, inte enbart i den ordning som råder i universum, utan också i det sätt på vilket levande skapelser, enkla och komplicerade, utför sin dagliga verksamhet såväl som på det sätt varpå de samverkar med varandra och med sin omgivning. Nästan varje del av vår människokropp — hjärnan, ögat, örat, handen — uppvisar till exempel så komplicerad formgivning att modern vetenskap inte helt och fullt kan förklara det. Sedan har vi djur- och växtvärlden. Vissa fåglars årliga flyttning tusentals kilometer över land och hav, fotosyntesen som äger rum i växterna, hur ett befruktat ägg utvecklas till en komplicerad organism med miljoner olika celler med specialiserade funktioner — för att bara nämna några få exempel — är alla enastående bevis på intelligent formgivning.a

19. a) Bevisar en vetenskaplig förklaring av hur vissa saker fungerar att det inte finns någon intelligent formgivning eller formgivare? b) Vad kan vi lära av att studera världen omkring oss?

¹⁹ Några hävdar dock att forskningens ökade kunskaper har gett förklaringar till mycket av detta. Det är sant att vetenskapen i viss utsträckning har förklarat mycket som en gång var ett mysterium. Men att ett barn upptäcker hur en klocka fungerar bevisar inte att klockan inte har konstruerats och tillverkats av någon. Vår förståelse av de underbara sätt på vilka många företeelser i den fysiska världen fungerar bevisar inte att det inte finns någon intelligent formgivare bakom dem. Tvärtom, ju mer vi vet om världen omkring oss, desto fler bevis har vi för att det finns en intelligent Skapare — Gud. Med ett öppet sinne kan vi hålla med psalmisten, när han erkände: ”Hur många är inte dina verk, o Jehova! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av dina produkter.” — Psalm 104:24, NW.

Bibeln — Kan du tro på den?

20. Vad visar att tro på Gud inte är tillräckligt för att förmå en att söka efter honom?

²⁰ Att tro att Gud finns är dock inte tillräckligt för att förmå människor att söka efter honom. I dag finns det miljoner människor som inte helt har förkastat tron på Gud, men det har inte förmått dem att söka efter Gud. Den amerikanske opinionsundersökaren George Gallup j:r konstaterar att ”man egentligen inte finner någon större skillnad mellan de kyrkliga och de icke-kyrkliga när det gäller bedrägerier, skatteflykt och snatterier, i hög grad beroende på att det finns en hel del social religion”. Han tillägger att ”många sätter helt enkelt ihop en religion som är bekväm för dem och som tillfredsställer dem och som inte nödvändigtvis utgör någon utmaning. Någon har kallat det religion à la carte. Det är kristendomens centrala svaghet i det här landet [USA] i dag: Det förekommer ingen stadga i fråga om tron.”

21, 22. a) Vad gör bibeln till en enastående bok? b) Vad är det grundläggande beviset för bibelns äkthet? Förklara.

²¹ Denna ”centrala svaghet” är i hög grad resultatet av brist på kunskap om och tro på bibeln. Men vilken grund finns det för att tro på bibeln? Först av allt kan det framhållas att historien igenom har troligen ingen annan bok blivit mer orättvist kritiserad, skymfad, hatad och angripen än bibeln. Ändå har den överlevt allt det och blivit den mest översatta och spridda boken i historien. Detta gör bibeln till en enastående bok. Men det finns överflödande belägg, övertygande bevis, för att bibeln är en bok inspirerad av Gud och värd att vi tror på den. — Se rutan på sidorna 340, 341.

²² Även om många människor mer eller mindre har tagit för givet att bibeln är ovetenskaplig, motsägelsefull och förlegad, visar fakta något annat. Dess unika upphov, dess historiska och vetenskapliga exakthet och dess profetior som inte slår fel — allt detta leder till en oundviklig slutsats: Bibeln är Guds inspirerade ord. Aposteln Paulus uttryckte det så här: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig.” — 2 Timoteus 3:16.

Att möta otrons utmaning

23. Vad kan vi dra för slutsats angående bibeln när vi ser på fakta?

²³ När vi nu har begrundat bevisen från skapelsens bok och från bibeln, vad kan vi då dra för slutsats? Helt enkelt att dessa böcker är lika giltiga i dag som någonsin. När vi är villiga att se objektivt på saken i stället för att låta förutfattade meningar förmå oss att vackla hit och dit, finner vi att alla invändningar kan bemötas på ett förnuftigt sätt. Svaren finns där, om vi bara är villiga att söka efter dem. Jesus sade: ”Fortsätt med att söka, så skall ni finna.” — Matteus 7:7; Apostlagärningarna 17:11.

24. a) Varför har många gett upp i sitt sökande efter Gud? b) Vad kan vi hämta tröst av? c) Vad kommer att behandlas i återstoden av den här boken?

²⁴ Slutligen kan vi säga att de flesta människor som har gett upp i sökandet efter Gud inte har gjort det därför att de själva noggrant har undersökt bevisen och funnit att bibeln inte är sann, utan därför att många av dem har vänts bort på grund av kristenhetens underlåtenhet att presentera den sanne Guden i bibeln. Som den franske författaren P. Valadier förklarade: ”Det var den kristna traditionen som frambringade ateism som frukt; den ledde till mordet på Gud i människors samvete, eftersom den framställde en Gud som det inte gick att tro på.” Hur det än är med den saken kan vi hämta tröst av aposteln Paulus’ ord: ”Hur förhåller det sig då? Om några inte gav uttryck åt tro, skall väl då deras brist på tro göra Guds trofasthet utan verkan? Aldrig må det hända! Nej, låt Gud befinnas sannfärdig, om också varje människa befinns vara en lögnare.” (Romarna 3:3, 4) Ja, det finns alla skäl att fortsätta att söka efter den sanne Guden. I de återstående kapitlen av den här boken skall vi se hur sökandet har letts till en framgångsrik fullbordan och vad framtiden har i beredskap för mänskligheten.

[Fotnoter]

[Ruta på sidorna 340, 341]

Bevis för bibelns äkthet

Unikt upphov: Från första boken, Första Moseboken, till den sista, Uppenbarelseboken, utgörs bibeln av 66 böcker skrivna av omkring 40 skribenter med mycket olika bakgrund i socialt avseende och i fråga om utbildning och yrke. Nedtecknandet skedde under en period av 1.600 år, från år 1513 f.v.t. till år 98 v.t. Ändå är slutresultatet en bok som är harmonisk och sammanhängande, som drar upp den logiska utvecklingen av ett framträdande tema — hävdandet av Gud och hans uppsåt genom det messianska riket. — Se sidan 241.

Historisk exakthet: Händelser som har nedtecknats i bibeln är helt i överensstämmelse med bevisade historiska fakta. I boken A Lawyer Examines the Bible (En jurist undersöker bibeln) sägs det: ”Under det att man i romanser, legender och falska vittnesbörd omsorgsfullt förlägger omtalade händelser till någon avlägsen plats och någon obestämd tid, ... anger den bibliska skildringen för oss med den ytterligaste noggrannhet tid och plats för det som den skildrar.” (Hesekiel 1:1—3) Och i The New Bible Dictionary sägs det: ”[Apostlagärningarnas skribent] sätter in sin skildring i den samtida historiens ram; sida upp och sida ner nämner han stadsmagistrater, landshövdingar, lydkungar och liknande, och dessa omnämnanden visar sig gång på gång vara helt korrekta vad plats och tid angår.” — Apostlagärningarna 4:5, 6; 18:12; 23:26.

Vetenskaplig exakthet: Lagar om karantän och hygien gavs till israeliterna i 3 Moseboken vid en tid då de kringliggande nationerna inte visste något om sådana företeelser. Det kretslopp som regnet och avdunstningen från oceanerna utgör och som var okänt i forntiden beskrivs i Predikaren 1:7. Att jorden är sfärisk och upphängd i rymden, vilket vetenskapen inte bekräftade förrän på 1500-talet, omtalas i Jesaja 40:22 och Job 26:7. Mer än 2.200 år innan William Harvey publicerade sina fynd om blodcirkulationen framhölls i Ordspråksboken 4:23 det mänskliga hjärtats uppgift. Bibeln är ingen lärobok i naturvetenskap, men när den berör naturvetenskapliga ämnen avslöjar den ett djup av kunskap som är långt före sin tid.

Profetior som inte slagit fel: Förstöringen av det forntida Tyrus, Babylons fall, återuppbyggandet av Jerusalem och de medo-persiska och grekiska kungarnas uppgång och fall förutsades så i detalj att kritiker fåfängt har hävdat att profetiorna skrevs efter att de hade uppfyllts. (Jesaja 13:17—19; 44:27—45:1; Hesekiel 26:3—7; Daniel 8:1—7, 20—22) Profetior om Jesus som uttalades århundraden före hans födelse uppfylldes i detalj. (Se sidan 245.) Jesu egna profetior om Jerusalems förstöring uppfylldes exakt. (Lukas 19:41—44; 21:20, 21) Profetior om de yttersta dagarna som Jesus och aposteln Paulus uttalade uppfylls i vår egen tid. (Matteus, kapitel 24; Markus, kapitel 13; Lukas, kapitel 21; 2 Timoteus 3:1—5) Men bibeln tillskriver alla profetiorna en enda källa — Jehova Gud. — 2 Petrus 1:20, 21.

[Bilder på sidan 333]

Darwin, Marx, Freud, Nietzsche och andra förespråkade teorier som underminerade tron på Gud

[Bilder på sidan 335]

”Skapelsens bok” och bibeln ger grundvalen för tro på Gud

[Bilder på sidan 338]

Ju mer vi vet om världen omkring oss, desto fler bevis har vi för en intelligent Skapare

[Diagram/Bild på sidan 337]

Livet och universum skulle vara en omöjlighet om vissa konstruktionsdetaljer skulle fela ens en bråkdel

[Diagram]

(För formaterad text, se publikationen)

VÄTEATOMENS BESTÅNDSDELAR

Elektronskal

Proton + Kärna

ELEKTRON

Kapitel 15

Ett återvändande till den sanne Guden

”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:34, 35.

1, 2. Vilka verkningar bör kärleken bland sanna kristna få?

MED dessa ord fastställde Jesus en måttstock för dem som påstår sig vara hans sanna efterföljare. Den kristna kärleken skulle sträcka sig över alla gränser i fråga om ras-, stam- och nationstillhörighet. Detta skulle kräva att de sanna kristna inte fick vara ”någon del av världen”, alldeles som Jesus inte var ”någon del av världen”. — Johannes 17:14, 16; Romarna 12:17—21.

² Hur visar den kristne att han ”inte är någon del av världen”? Hur bör han till exempel handla med tanke på de politiska oroligheterna, revolutionerna och krigen i vår tid? Den kristne aposteln Johannes skrev i harmoni med Jesu ord här ovan: ”Var och en som inte utövar rättfärdighet, han härstammar inte från Gud, inte heller den som inte älskar sin broder. Detta är nämligen det budskap som ni har hört från början, att vi skall älska varandra.” Och Jesus själv förklarade varför hans lärjungar inte kämpade för att befria honom. Han sade: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat. ... Men nu är mitt rike inte härifrån.” Inte ens då Jesus hängdes upp på en påle löste dessa underlydande kontroversen med krigiska medel som man gör i världen. — 1 Johannes 3:10—12; Johannes 18:36.

3, 4. a) Vad profeterade Jesaja beträffande ”dagarnas slutskede”? b) Vilka frågor kräver ett svar?

³ Över 700 år före Kristus profeterade Jesaja om att människor ur alla nationer skulle församlas till Jehovas sanna tillbedjan och inte mer lära sig att strida. Han sade: ”Och det skall ske i dagarnas slutskede att Jehovas hus’ berg kommer att bli fast grundat ovan bergens topp, ... och till det skall alla nationerna strömma. Och många folk kommer sannerligen att gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ Ty från Sion kommer lag att utgå och Jehovas ord från Jerusalem. Och han kommer sannerligen att avkunna dom bland nationerna och rätta till förhållandena beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.”a — Jesaja 2:2—4, NW.

⁴ Vilken av världens alla religioner har på ett framträdande sätt uppfyllt dessa krav? Vilka har vägrat att lära sig att föra krig trots fängelsestraff, koncentrationsläger och dödsdomar?

Kristen kärlek och neutralitet

5. Vilka vitsord har Jehovas vittnen fått som individer i fråga om kristen neutralitet, och varför?

⁵ Jehovas vittnen är kända över hela världen för att de som enskilda individer samvetsgrant håller fast vid kristen neutralitet. De har fått uthärda fängelsestraff, koncentrationsläger, tortyr, deportationer och förföljelse under hela 1900-talet därför att de har vägrat att offra sin kärlek och endräkt som en världsomfattande organisation av kristna som tillhör Gud. I Nazisttyskland blev omkring ett tusen vittnen dödade och tusentals fängslade under åren 1933—1945 på grund av sin vägran att samarbeta med Hitlers krigsansträngning. Under Francos fasciststyre i Spanien dömdes likaså hundratals unga vittnen till fängelsestraff, och många tillbringade i genomsnitt tio år i militärfängelse hellre än att lära sig att föra krig. Ännu i dag får många unga Jehovas vittnen i ett flertal länder utstå försmäktande fängelsestraff på grund av sin kristna neutralitet. Jehovas vittnen blandar sig emellertid inte i regeringarnas militära projekt. Deras orubbliga kristna neutralitet i politiska frågor har kännetecknat deras trosuppfattningar under alla de konflikter och krig som utkämpats under 1900-talet. Den utmärker dem som Kristi sanna efterföljare och skiljer dem från kristenhetens religioner. — Johannes 17:16; 2 Korintierna 10:3—5.

6, 7. Vad har Jehovas vittnen kommit att inse när det gäller kristendom?

⁶ Genom att hålla fast vid bibeln och Kristi exempel visar Jehovas vittnen att de verkligen tillber den sanne Guden, Jehova. De känner igen Guds kärlek så som den kom till uttryck genom Jesu liv och offerdöd. De inser att sann kristen kärlek leder till ett oupplösligt världsomfattande brödraskap — ett som står över alla politiska, rasmässiga och nationella skiljemurar. Kristendomen är med andra ord inte bara internationell; den är övernationell, i det den sträcker sig över nationella gränser, maktbefogenheter och intressen. Den betraktar hela människosläktet som en enda familj med en gemensam stamfader och en gemensam Skapare, Jehova Gud. — Apostlagärningarna 17:24—28; Kolosserna 3:9—11.

⁷ Under det att nästan alla andra religioner har varit inblandade i krig — i nationell och internationell skala — har Jehovas vittnen visat att de tar till hjärtat den tidigare citerade profetian i Jesaja 2:4. Men du kanske undrar: Varifrån kommer egentligen Jehovas vittnen? Hur är de organiserade?

Guds långa rad av vittnen

8, 9. Vilken inbjudan har Gud låtit gå ut till människor?

⁸ För mer än 2.700 år sedan kom profeten Jesaja också med följande inbjudan: ”Sök Jehova, medan han står att finna. Ropa till honom, medan han visar sig vara nära. Må den ondskefulle överge sin väg och den man som gör vad skadligt är sina tankar; och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom, och till vår Gud, för han kommer att förlåta i rikt mått.” — Jesaja 55:6, 7, NW.

⁹ Många hundra år senare förklarade den kristne aposteln Paulus för de greker i Aten som var ”benägna ... att frukta [de mytologiska] gudomligheterna”: ”[Gud] har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta, och han har förordnat om de fastställda tiderna och de bestämda gränserna för deras boende, för att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss.” — Apostlagärningarna 17:22—28.

10. Hur vet vi att Gud inte var långt borta från Adam och Eva och deras barn?

¹⁰ Gud var sannerligen inte långt borta från sina mänskliga skapelser Adam och Eva. Han talade med dem och delgav dem sina befallningar och önskemål. Gud höll sig inte heller dold för deras söner Kain och Abel. Han varnade den hatiske Kain när denne visade avund i samband med sin brors offer åt Gud. Men i stället för att ändra sitt sätt att tillbe Gud visade Kain religiös intolerans och svartsjuka och mördade sin bror Abel. — 1 Moseboken 2:15—17; 3:8—24; 4:1—16.

11. a) Vad betyder ordet ”martyr”? b) Hur blev Abel den förste martyren?

¹¹ Genom att vara trogen mot Gud ända in i döden blev Abel den förste martyren.b Han var också det första vittnet för Jehova och den förste av en lång rad vittnen som under hela historiens gång bevarat sin ostrafflighet. Paulus kunde därför säga: ”Genom tro frambar Abel åt Gud ett värdefullare offer än Kain, genom vilken tro han fick det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud vittnade om hans offergåvor; och genom den talar han ännu, fastän han är död.” — Hebréerna 11:4.

12. Nämn några andra exempel på vittnen som varit trogna mot Jehova.

¹² I samma brev till hebréerna räknar Paulus upp en lång rad trogna män och kvinnor, till exempel Noa, Abraham, Sara och Mose, som genom sin ostraffliga livskurs kom att utgöra en ”stor sky av vittnen [grekiska: mar·tý·ron]” som har tjänat som exempel och uppmuntran för andra som vill lära känna och tjäna den sanne Guden. De var män och kvinnor som hade ett nära förhållande till Jehova Gud. De hade sökt honom och funnit honom. — Hebréerna 11:1—12:1.

13. a) Varför är Jesus ett så framträdande uttryck för Guds kärlek? b) På vilket speciellt sätt utgör Jesus ett exempel för sina efterföljare?

¹³ Det mest framträdande bland dessa vittnen var den person som beskrivs på följande sätt i Uppenbarelseboken: ”Jesus Kristus, ’det trogna vittnet’.” Jesus är ännu ett klart bevis på Guds kärlek, för som Johannes skrev: ”Vi själva har sett och vittnar om att Fadern har sänt ut sin Son som världens frälsare. Vemhelst som avger den bekännelsen att Jesus Kristus är Guds Son, med en sådan förblir Gud i gemenskap, och han förblir i gemenskap med Gud. Och vi själva har lärt känna och har trott på den kärlek som Gud har i vårt fall.” Jesus, som föddes som jude, var ett verkligt vittne och dog som martyr i trohet mot sin Fader, Jehova. Kristi verkliga efterföljare århundradena igenom skulle likaså vara vittnen om honom och om den sanne Guden, Jehova. — Uppenbarelseboken 1:5; 3:14; 1 Johannes 4:14—16; Jesaja 43:10—12; Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8.

14. Vilken fråga kräver nu ett svar?

¹⁴ Jesajas profetia visade att ett återvändande till den sanne Guden, Jehova, skulle vara ett kännetecken på ”dagarnas slutskede” eller det som i andra delar av bibeln kallas ”de yttersta dagarna”.c Med tanke på den religiösa splittring och förvirring som har beskrivits i denna bok uppstår frågan: Vilka är det som i dessa yttersta dagar, som vi nu lever i, verkligen har sökt den sanne Guden för att tjäna honom ”med ande och sanning”? För att kunna besvara den frågan måste vi gå tillbaka till händelser som inträffade på 1800-talet. — Jesaja 2:2—4, NW; 2 Timoteus 3:1—5; Johannes 4:23, 24.

En ung man börjar söka Gud

15. a) Vem var Charles Taze Russell? b) Bland annat vilka religiösa läror tvivlade han på?

¹⁵ År 1870 började en nitisk ung man, Charles Taze Russell (1852—1916), ställa många frågor om kristenhetens traditionella läror. Som ung arbetade han i sin fars herrekiperingsaffär i den livliga industristaden Allegheny (nu en del av Pittsburgh) i Pennsylvania i USA. Hans religiösa bakgrund var presbyteriansk och kongregationalistisk. Han oroades emellertid av sådana läror som de om predestination och evig pina i ett brinnande helvete. Vad hade han för skäl att betvivla dessa för somliga av kristenhetens religioner så grundläggande läror? Han skrev: ”En Gud som skulle kunna använda sin makt till att skapa mänskliga varelser som han i förväg visste var predestinerade till att plågas för evigt skulle varken vara vis, rättvis eller kärleksfull. Hans normer skulle vara lägre än många människors.” — Jeremia 7:31; 19:5; 32:35; 1 Johannes 4:8, 9.

16, 17. a) Vilka lärofrågor intresserade särskilt Russells bibelstudiegrupp? b) Vilken allvarlig åsiktsbrytning uppstod, och vad svarade Russell?

¹⁶ Medan Russell ännu befann sig i övre tonåren startade han tillsammans med några andra unga män en bibelstudiegrupp som samlades en gång i veckan. De började systematiskt studera vad bibeln lär om andra ämnen, till exempel om själens odödlighet och också om Kristi lösenoffer och hans andra ankomst. År 1877, då Russell var 25 år, sålde han sin andel i sin fars blomstrande affärsrörelse och började ägna all sin tid åt att predika.

¹⁷ År 1878 uppstod en allvarlig åsiktsbrytning mellan Russell och en av hans medarbetare, sedan denne förkastat läran att Kristi död kan bringa försoning åt syndare. I sitt genmäle skrev Russell: ”Kristus åstadkom mycket gott för oss genom sin död och uppståndelse. Han var vår ställföreträdare i döden; han dog rättfärdig för de orättfärdiga — alla var orättfärdiga. Genom Guds nåd smakade Jesus Kristus döden för varje människa. ... Han blev upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom.” Han fortsatte: ”Att återlösa är att köpa tillbaka. Vad köpte Kristus tillbaka för alla människor? Livet. Vi förlorade det genom den förste Adams olydnad. Den andre Adam [Kristus] köpte det tillbaka med sitt eget liv.” — Markus 10:45; Romarna 5:7, 8; 1 Johannes 2:2; 4:9, 10.

18. a) Vad hände efter åsiktsbrytningen om lösenanordningen? b) Vilket mönster följde bibelforskarna när det gällde bidrag?

¹⁸ Eftersom Russell alltid och trofast försvarade läran om lösen, klippte han av alla band med denne tidigare medarbetare. I juli 1879 började Russell ge ut Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (på svenska från och med 1904: Zions Vakt-Torn och Förkunnare af Kristi närvaro), den tidskrift som i dag är känd över hela världen som The Watchtower—Announcing Jehovah’s Kingdom (Vakttornet förkunnar Jehovas rike). År 1881 bildade han tillsammans med andra överlämnade kristna ett icke-kommersiellt bibelsällskap. Det fick namnet Zion’s Watch Tower Tract Society — i dag känt som Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania, det juridiska organ som verkar till förmån för Jehovas vittnen. Ända från första början betonade Russell att man inte skulle ta upp någon kollekt vid församlingens möten och inte heller tigga ihop pengar genom Vakttornets publikationer. De människor som förenade sig med Russell i ett ingående studium av bibeln kallades helt enkelt ”bibelforskarna”.

En återgång till bibelns sanning

19. Vilka av kristenhetens läror förkastade bibelforskarna?

¹⁹ Till följd av sitt studium av bibeln kom Russell och hans medförbundna att förkasta kristenhetens läror om den mystiska ”heliga treenigheten”, en i sig själv odödlig själ och evig pina i ett brinnande helvete. De tillbakavisade också behovet av en särskild, teologiskt utbildad, prästklass. De ville återgå till kristendomens ursprungliga enkelhet, med andligt kvalificerade äldste som tog ledningen i församlingarna utan tanke på lön eller ersättning. — 1 Timoteus 3:1—7; Titus 1:5—9.

20. Vad upptäckte bibelforskarna beträffande Kristi pa·rou·sí·a och året 1914?

²⁰ Vid sitt studium av Guds ord var dessa bibelforskare mycket intresserade av de profetior i de kristna grekiska skrifterna som hade att göra med ”världens ände” och Kristi ”tillkommelse”. (Matteus 24:3, 1878) Genom att gå tillbaka till den grekiska texten upptäckte de att Kristi ”tillkommelse” i själva verket var en ”pa·rou·sí·a”, dvs. osynlig närvaro. Kristus hade därför gett sina lärjungar upplysning om tecknet på hans osynliga närvaro under ändens tid, inte på en framtida synlig tillkommelse eller ankomst. Dessa bibelforskare hade också en stark önskan att förstå bibelns kronologi i samband med Kristi närvaro. Även om de inte förstod alla detaljer, kom Russell och hans medförbundna till insikt om att året 1914 skulle komma att bli ett märkesår i den mänskliga historien. — Matteus 24:3—22; Lukas 21:7—33, Int.

21. Vilket ansvar kände Russell och hans medtroende?

²¹ Russell visste att ett stort predikoverk måste utföras. Han var väl medveten om Jesu ord i Matteus’ evangelium: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14; Markus 13:10) En känsla av brådska präglade bibelforskarnas verksamhet åren före 1914. De trodde att deras predikoverksamhet skulle kulminera det året och kände sig därför förpliktade att lägga ner varje tänkbar ansträngning på att hjälpa andra att lära känna ”dessa goda nyheter om riket”. Slutligen kom C. T. Russells predikningar att publiceras i tusentals tidningar över hela världen.

Prövningar och förändringar

22—24. a) Hur reagerade de flesta av bibelforskarna när C. T. Russell dog? b) Vem efterträdde Russell som Sällskapet Vakttornets president?

²² År 1916, vid 64 års ålder, dog plötsligt Charles Taze Russell under en predikofärd genom hela Förenta staterna. Vad skulle nu hända med bibelforskarna? Skulle de upphöra med sin verksamhet som om de hade följt enbart en människa? Hur skulle de klara prövningarna under första världskriget (1914—1918), i vars masslakt Förenta staterna snart skulle ta del?

²³ De flesta bibelforskare reagerade på samma sätt som W. E. Van Amburgh, en av de ledande i Sällskapet Vakttornet: ”Detta stora världsvida verk är inte en enda människas verk. Det är alldeles för stort för det. Det är Guds verk, och det förändras inte. Gud har använt många tjänare i det flydda, och han kommer utan tvivel att använda många i framtiden. Vi har inte vigt oss åt en människa eller åt en människas verk, utan åt att göra Guds vilja, så som han kommer att uppenbara den för oss genom sitt ord och sin försyns ledning. Gud sitter fortfarande vid rodret.” — 1 Korintierna 3:3—9.

²⁴ I januari 1917 valdes Joseph F. Rutherford, advokat och ivrig bibelforskare, till Sällskapet Vakttornets andre president. Han hade en dynamisk personlighet och lät sig inte skrämmas. Han visste att Guds rike måste predikas. — Markus 13:10.

Förnyat nit och ett nytt namn

25. Hur reagerade bibelforskarna för utmaningen under åren efter första världskriget?

²⁵ Sällskapet Vakttornet organiserade konvent i Förenta staterna åren 1919 och 1922. På den tiden fanns det bara några få tusen bibelforskare i Förenta staterna, och efter den förföljelse som de fått utstå under första världskriget var dessa sammankomster som en ny pingst för dem. (Apostlagärningarna 2:1—4) I stället för att duka under för människofruktan hörsammade de med ännu större kraft bibelns maning att gå ut och predika för världens nationer. År 1919 började Sällskapet ge ut en följeslagare till tidskriften Vakt-Tornet som fick namnet The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern) men som i dag är känd över hela världen som Awake! (Vakna!). Denna tidskrift har tjänat som ett effektivt redskap till att väcka människor till insikt om vilken betydelsefull tid vi lever i och att bygga upp förtröstan på Skaparens löfte om en fridfull ny värld.

26. a) Vilket ansvar framhöll bibelforskarna mer och mer? b) Vilken klarare förståelse av bibeln fick bibelforskarna?

²⁶ Under 1920- och 1930-talen framhöll bibelforskarna mer och mer den predikometod som de första kristna använde — att predika från hus till hus. (Apostlagärningarna 20:20) Varje troende hade ansvaret att vittna för så många människor som möjligt om Kristi rikes styre. De kom att se klart från bibeln att den stora stridsfrågan för människor gällde den universella suveräniteten och att den skulle avgöras genom att Jehova Gud skulle krossa Satan och hans fördärvbringande verk på jorden. (Romarna 16:20; Uppenbarelseboken 11:17, 18) Man insåg att människans frälsning kom i andra hand i samband med denna stridsfråga och att det som kom först var att Gud blev hävdad som den rättmätige Suveränen. Det skulle därför behöva finnas trogna vittnen här på jorden som var villiga att vittna om Guds uppsåt och överhöghet. Hur tillgodosågs detta behov? — Job 1:6—12; Johannes 8:44; 1 Johannes 5:19, 20.

27. a) Vilken betydelsefull händelse ägde rum år 1931? b) Nämn några av vittnenas karakteristiska trosuppfattningar.

²⁷ I juli 1931 höll bibelforskarna ett konvent i Columbus i Ohio i USA under vilket de tusentals deltagarna antog en resolution. I den omfattade de med glädje ”det namn, som Herrens mun har nämnt”, och de förklarade: ”[Vi] åstunda att vara kända under och kallade med detta namn, nämligen ’Jehovas vittnen’.” Ända sedan dess har Jehovas vittnen varit kända över hela världen, inte bara på grund av sina karakteristiska trosuppfattningar, utan också på grund av sitt nitiska vittnande från hus till hus och på gator och torg. (Se sidorna 356, 357.) — Jesaja 43:10—12, NW; Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8.

28. Vilken klarare förståelse beträffande Rikets styre fick vittnena år 1935?

²⁸ År 1935 fick vittnena en klarare förståelse beträffande den himmelska rikesklassen, som skall regera tillsammans med Kristus, och deras undersåtar på jorden. De visste redan att antalet smorda kristna som var kallade att styra tillsammans med Kristus från himlarna endast skulle uppgå till 144.000. Vilket hopp fanns det då för resten av mänskligheten? En regering måste ju ha undersåtar om den skall ha något berättigande. Denna himmelska regering, Guds rike, skulle också ha miljontals lydiga undersåtar här på jorden. Dessa skulle utgöra den ”stora skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” och som ropar: ”Frälsningen har vi vår Gud [Jehova] att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet [Kristus Jesus].” — Uppenbarelseboken 7:4, 9, 10; 14:1—3; Romarna 8:16, 17.

29. Vilken utmaning såg och antog vittnena?

²⁹ Denna förståelse beträffande den stora skarans identitet hjälpte Jehovas vittnen att se att de stod inför en oerhörd utmaning — att finna och undervisa alla dessa miljoner människor som sökte den sanne Guden och som skulle komma att utgöra den ”stora skaran”. Det skulle inbegripa en undervisningskampanj i internationell skala. Det skulle behövas övade talare och förkunnare. Skolor skulle behöva upprättas. Allt detta förutsåg Sällskapet Vakttornets nästföljande president.

Ett världsvitt sökande efter dem som söker Gud

30. Vilka händelser under 1930- och 1940-talen påverkade vittnena?

³⁰ År 1931 fanns det färre än 50.000 Jehovas vittnen i mindre än 50 länder. Det som hände under 1930- och 1940-talen gjorde inte deras predikande lättare. Under denna period fick världen uppleva fascismens och nazismens uppkomst och andra världskrigets utbrott. År 1942 dog J. F. Rutherford. Sällskapet Vakttornet skulle behöva en kraftfull person i ledningen för att ge ökad fart åt Jehovas vittnens predikande.

31. Vad upprättades år 1943 för att främja predikandet av de goda nyheterna?

³¹ År 1942, vid 36 års ålder, valdes Nathan H. Knorr till Sällskapet Vakttornets tredje president. Han var en energisk organisatör, som tydligt insåg behovet av att utöka predikandet av de goda nyheterna i hela världen så snabbt som möjligt, trots att nationerna fortfarande var invecklade i andra världskriget. Han gjorde därför omedelbart upp planer på att upprätta en skola för utbildning av missionärer, kallad Vakttornets Bibelskola Gilead.d De första hundra eleverna, som alla var heltidsförkunnare, blev inskrivna i skolan i januari 1943. De ägnade nära sex månader åt ett intensivt studium av bibeln och andra ämnen som hade med deras tjänsteutövning att göra, innan de skickades ut till sina missionärsdistrikt, huvudsakligen i främmande länder. Fram till år 1990 har 89 klasser utexaminerats från Gileadskolan, och tusentals missionärer har skickats ut för att tjäna på olika platser i världen.

32. Vilken tillväxt har Jehovas vittnen erfarit sedan år 1943?

³² År 1943 fanns det bara 126.329 vittnen som predikade i 54 länder. Trots att Jehovas vittnen under andra världskriget fick utstå grym förföljelse från nazister, fascister, kommunister och Katolsk aktion, och även i så kallade demokratiska länder, hade de år 1946 nått ett högsta antal av drygt 176.000 förkunnare som predikade Guds rike. Fyrtiofyra år senare fanns det närmare fyra miljoner aktiva förkunnare i över 200 länder, ögrupper och andra områden. Att de tydligt har identifierat sig som Guds vittnen, både genom sitt namn och sitt handlingssätt, har utan tvivel bidragit till att göra dem kända över hela världen. Men det finns också andra faktorer som i hög grad har påverkat deras effektivitet. — Sakarja 4:6.

En bibelundervisande organisation

33. Varför har Jehovas vittnen Rikets salar?

³³ Jehovas vittnen anordnar varje vecka olika bibelstudiemöten i sina Rikets salar, som betjänar mer än 60.000 församlingar över hela jorden. Dessa möten bygger inte på ritualer eller känslosamhet, utan på att man skall få exakt kunskap om Gud, hans ord och hans uppsåt. Jehovas vittnen kommer därför tillsammans tre gånger i veckan för att öka sin insikt i bibeln och lära sig att predika och undervisa om dess budskap för andra människor. — Romarna 12:1, 2; Filipperna 1:9—11; Hebréerna 10:24, 25.

34. Vad är syftet med skolan i teokratisk tjänst?

³⁴ Ett av de möten som hålls mitt i veckan är skolan i teokratisk tjänst, i vilken församlingsmedlemmar kan skriva in sig. Denna skola, som leds av en kvalificerad kristen äldste, har till syfte att öva män, kvinnor och barn i konsten att undervisa och med egna ord uttrycka sig i överensstämmelse med bibelns principer. Aposteln Paulus sade: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” Under sina kristna möten får vittnena också lära sig att lägga fram Rikets budskap ”med mildhet och djup respekt”. — Kolosserna 4:6; 1 Petrus 3:15.

35. Nämn några andra möten som vittnena har. Vad är nyttan med dem?

³⁵ Vittnena samlas också en annan dag till ett möte som består av ett 45 minuter långt bibliskt föredrag följt av ett timslångt dryftande (med hjälp av frågor och svar) av ett bibliskt ämne som har med den kristnes undervisning eller uppförande att göra. Församlingens medlemmar är välkomna att ta del i dryftandet. Tre gånger om året samlas vittnena också till större möten — sammankomster och konvent på en till fyra dagar, där vanligtvis tusentals människor kommer tillsammans för att lyssna på bibliska framställningar. Tack vare dessa och andra möten, som är öppna för alla och helt kostnadsfria, får de enskilda vittnena en allt djupare insikt i Guds löften för jorden och mänskligheten, förutom att de får ypperlig undervisning om kristen moral. Var och en dras närmare den sanne Guden, Jehova, genom att följa Kristi Jesu läror och exempel. — Johannes 6:44, 65; 17:3; 1 Petrus 1:15, 16.

Hur är vittnena organiserade?

36. a) Har Jehovas vittnen en avlönad prästklass? b) Vilka tar då ledningen i församlingen?

³⁶ Om Jehovas vittnen anordnar möten och är organiserade för att predika, måste de logiskt sett ha någon som tar ledningen. Men de har ingen avlönad prästklass och inte heller någon karismatisk ledare uppsatt på en piedestal. (Matteus 23:10) Jesus sade: ”Ni har fått för intet, ge för intet.” (Matteus 10:8; Apostlagärningarna 8:18—21) I alla Jehovas vittnens församlingar finns det andligt kvalificerade äldste och biträdande tjänare — av vilka många har förvärvsarbete och försörjer en familj — som frivilligt tar ledningen i att undervisa och leda församlingen. Detta är precis samma mönster som de kristna följde under det första århundradet. — Apostlagärningarna 20:17; Filipperna 1:1; 1 Timoteus 3:1—10, 12, 13.

37. Hur förordnas äldste och biträdande tjänare?

³⁷ Hur blir dessa äldste och biträdande tjänare förordnade? De förordnas under överinseende av en styrande krets bestående av smorda äldste från olika länder, och den fungerar ungefär som den krets av apostlar och äldste i Jerusalem som tog ledningen i den första kristna församlingen. Som vi såg i kapitel 11 var det ingen av apostlarna som var förmer än de andra. De fattade sina beslut som grupp, och dessa beslut respekterades av alla de församlingar som var kringspridda i den forntida romerska världen. — Apostlagärningarna 15:4—6, 22, 23, 30, 31.

38. Hur fungerar den styrande kretsen?

³⁸ Jehovas vittnens styrande krets fungerar likadant i dag. Den sammanträder varje vecka vid världshögkvarteret i Brooklyn i New York, och därifrån sänds instruktioner sedan till de kommittéer vid avdelningskontoren över hela världen vilka övervakar tjänsteverksamheten i sitt respektive land. Genom att följa samma tillvägagångssätt som de första kristna har Jehovas vittnen kunnat täcka stora delar av jorden med sitt predikande av de goda nyheterna om Guds rike. Detta verk fortsätter nu i global skala. — Matteus 10:23; 1 Korintierna 15:58.

Människor strömmar till den sanne Guden

39. a) Varför intar Jehovas vittnen en neutral ståndpunkt i politiska frågor? b) Vilken framgång har vittnena haft i länder där det råder förbud?

³⁹ Under 1900-talet har Jehovas vittnen haft stor framgång över hela jorden — även i länder där verksamheten bedrivs under förbud av olika slag. Sådana förbud har främst utfärdats av regimer som inte har förstått Jehovas vittnens neutrala hållning i frågor som rör den här världens politiska och nationalistiska intressen. (Se rutan på sidan 347.) Trots detta har tiotusentals människor i dessa länder vänt sig till Guds rike som det enda verkliga hoppet om fred och säkerhet för mänskligheten. I de flesta nationer har ett ofantligt vittnesbörd avgetts, och det finns nu miljontals aktiva vittnen överallt på jorden. — Se tabellen på sidan 361.

40, 41. a) Vad förväntar Jehovas vittnen nu? b) Vilken fråga återstår att besvara?

⁴⁰ Sammansvetsade av sin kristna kärlek och sitt hopp om ”en ny himmel och en ny jord” förväntar Jehovas vittnen att den närmaste framtiden skall föra med sig världsomskakande händelser som inom kort skall göra slut på all den orättvisa, korruption och ondska som nu florerar på jorden. De kommer därför att fortsätta att besöka sina medmänniskor i ett uppriktigt försök att föra människor med ärligt hjärta närmare den sanne Guden, Jehova. — Uppenbarelseboken 21:1—4; Markus 13:10; Romarna 10:11—15.

⁴¹ Men vilken framtid väntar då, enligt bibelns profetior, mänskligheten, religionen och denna vår förorenade jord? I det sista kapitlet får vi svar på denna viktiga fråga. — Jesaja 65:17—25; 2 Petrus 3:11—14.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 347]

Kristen neutralitet i det hedniska Rom

I överensstämmelse med de principer om kärlek och frid som Jesus undervisade om och på grundval av sitt personliga studium av Guds ord tog de första kristna inte del i krig eller krigsövningar. Jesus hade sagt: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” — Johannes 18:36.

Så sent som år 295 v.t. blev Maximilianus från Theveste, son till en romersk veteran, inkallad till militärtjänst. När prokonsuln frågade honom om hans namn, svarade han: ”Varför vill du veta mitt namn? Mitt samvete förbjuder mig att göra militärtjänst: Jag är kristen. ... Jag kan inte göra krigstjänst; jag kan inte synda mot mitt samvete.” Prokonsuln varnade honom och sade att han skulle förlora livet om han inte lydde. ”Jag kommer inte att göra krigstjänst. Ni kan halshugga mig, men jag kommer inte att tjäna denna världens makter; jag kommer att tjäna min Gud.” — Arnold Toynbee: An Historian’s Approach to Religion (En historikers syn på religion).

I modern tid har personligt studium av bibeln lett till att enskilda Jehovas vittnen över hela världen följt samvetets röst och intagit en liknande ståndpunkt. I vissa länder har många fått plikta med livet, i synnerhet i Nazisttyskland, där de blev skjutna, hängda och halshuggna under andra världskriget. Men deras världsvida endräkt, som grundar sig på kristen kärlek, har aldrig brutits. Ingen människa har någonsin dödats i krig av ett kristet vittne för Jehova. Hur annorlunda skulle inte världshistorien ha sett ut om alla till bekännelsen kristna också hade levt enligt Kristi kärleksbud! — Romarna 13:8—10; 1 Petrus 5:8, 9.

[Ruta/Bilder på sidorna 356, 357]

Vad Jehovas vittnen tror

Fråga: Vad är en själ?

Svar: En själ (hebreiska: né·fesh; grekiska: psy·khé) är enligt bibeln en person eller ett djur eller det liv som en person eller ett djur har.

”Och Gud sade vidare: ’Må jorden frambringa levande själar enligt deras arter, varje husdjur och djur som rör sig och vilt djur på jorden enligt dess art.’ Och Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” — 1 Moseboken 1:24; 2:7; NW.

Djur och människor ÄR levande själar. Själen är inte något som kan existera åtskilt från kroppen. Den kan dö, och den dör. ”Se! Alla själarna — mig tillhör de. Faderns själ såväl som sonens själ — mig tillhör de. Den själ som syndar — den själv kommer att dö.” — Hesekiel 18:4, NW.

Fråga: Är Gud treenig?

Svar: Jehovas vittnen tror att Jehova är universums oförliknelige suveräne Herre. ”Lyssna, o Israel: Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” (5 Moseboken 6:4, NW) Kristus Jesus var, i egenskap av Ordet, en andevarelse och kom till jorden i lydnad för sin Faders vilja. Han är underordnad Jehova. ”Men när allt har blivit honom [Kristus] underlagt, då skall Sonen själv också underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en.” — 1 Korintierna 15:28; se också Matteus 24:36; Markus 12:29; Johannes 1:1—3, 14—18; Kolosserna 1:15—20.

Den heliga anden är Guds verksamma kraft, energi i verksamhet, inte en person. — Apostlagärningarna 2:1—4, 17, 18.

Fråga: Tillber eller vördar Jehovas vittnen bilder och beläten?

Svar: Jehovas vittnen utövar inte någon form av avgudadyrkan, vare sig det gäller bilder och beläten, personer eller organisationer.

”Vi [vet] att en avgud ingenting är i världen och att ingen Gud finns utom en enda. Ty även om det finns de som kallas ’gudar’, det må vara i himmelen eller på jorden, alldeles som det finns många ’gudar’ och många ’herrar’, så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, från vilken alla ting är, och vi för honom; och det finns en enda Herre, Jesus Kristus, genom vilken alla ting är, och vi genom honom.” — 1 Korintierna 8:4—6; se också Psalm 135:15—18.

Fråga: Firar Jehovas vittnen mässan eller nattvarden?

Svar: Jehovas vittnen tror inte på transsubstantiationsläran, en romersk-katolsk lära. De firar Herrens kvällsmåltid på den dag som motsvarar den 14 nisan enligt den judiska kalendern (vanligtvis i mars eller april) som en årlig åminnelse av Kristi död. Vid detta möte bjuds osyrat bröd och rött vin runt i församlingen som symbol av Kristi syndfria kropp och utgjutna blod. Endast de som har hopp om att få regera tillsammans med Kristus i hans himmelska rike tar del av emblemen. — Markus 14:22—26; Lukas 22:29; 1 Korintierna 11:23—26; Uppenbarelseboken 14:1—5.e

[Bilder]

Jehovas vittnen samlas regelbundet i Rikets salar för att studera bibeln

Rikets salar: i Ichihara i Japan (föregående sida) och i Boituva i Brasilien

[Fotnoter]

[Tabell på sidan 361]

Några länder där vittnena predikar

Land Aktiva vittnen

Amerikas förenta stater 818.000

Argentina 79.000

Australien 51.000

Brasilien 267.000

Canada 98.000

Colombia 42.000

El Salvador 18.000

Filippinerna 102.000

Finland 17.000

Frankrike 109.000

Grekland 24.000

Indien 9.000

Italien 172.000

Japan 138.000

Libanon 2.500

Mexico 277.000

Nigeria 137.000

Polen 91.000

Portugal 36.000

Spanien 78.000

Storbritannien 117.000

Sverige 22.000

Sydafrika 46.000

Sydkorea 57.000

Ungern 10.000

Venezuela 47.000

Västtyskland 129.000

Zambia 72.000

1989 totalt: 60.192 församlingar 3.787.000 vittnen

[Bilder på sidan 346]

På FN:s fredsstaty finns texten: ”Vi skall smida våra svärd till plogbillar”; på ”Jesajamuren” finns bibelns ordalydelse

[Bild på sidan 351]

Jehovas vittnen tror på Kristi lösenoffer för mänsklighetens synder

[Bilder på sidan 363]

Jehovas vittnens sammankomsthallar: Flygbild över hall i nordöstra England

Sammankomsthall i Fort Lauderdale i Florida i USA; används för engelska, spanska och franska program

[Bilder på sidan 364]

Sällskapet Vakttornets världshögkvarter i Brooklyn i New York; kontor, tryckeri och bostäder

[Bilder på sidan 365]

Vakttornets avdelningskontor i Sydafrika, Spanien och Nya Zeeland

Kapitel 16

Den sanne Guden och din framtid

”I detta mystiska universum finns det en sak som människan kan vara säker på: Människan själv är förvisso inte det högsta andliga väsendet i universum. ... Det finns ett väsen i universum som i andligt avseende är högre än människan själv. ... Människans mål är att söka gemenskap med väsendet bakom fenomenen och söka det i syfte att bringa sig själv i harmoni med denna absoluta andliga realitet.” — Arnold Toynbee: An Historian’s Approach to Religion.

1. (Inbegrip inledningen.) a) Vad erkände historikern Arnold Toynbee om människan och universum? b) Hur identifierar bibeln det Toynbee kallar ”denna absoluta andliga realitet”?

UNDER större delen av en tid på sex tusen år har människan mer eller mindre nitiskt sökt finna denna ”absoluta andliga realitet”. Varje större religion har gett denna realitet olika namn. Beroende på vilken religion du tillhör — hinduism, islam, buddism, shinto, konfucianism, taoism, judendom, kristendom eller någon annan trosriktning — har du ett namn på denna ”absoluta andliga realitet”. Men bibeln ger denna realitet både namn, genus och personlighet — Jehova, den levande Guden. Denne unike Gud sade till Cyrus den store av Persien: ”Jag är Jehova, och det finns ingen annan. Med undantag av mig finns det ingen Gud. ... Det är jag som har gjort jorden, och människan på den har jag skapat.” — Jesaja 45:5, 12, 18, NW; Psalm 68:20, 21.

Jehova — den tillförlitliga profetians Gud

2. Om vi vill ha tillförlitliga upplysningar om framtiden, till vem bör vi då vända oss, och varför det?

² Jehova är det sanna slutmålet för människan i hennes sökande efter Gud. Jehova har uppenbarat sig själv som profetians Gud — en Gud som redan från början kan tala om hur utgången skall bli. Han sade genom profeten Jesaja: ”Kom ihåg de första tingen från lång tid tillbaka, att jag är den Gudomlige, och det finns ingen annan Gud, inte heller någon som är mig lik; den som från början omtalar utgången och från svunnen tid de ting som inte har blivit gjorda; den som säger: ’Mitt eget rådslut kommer att bestå, och allt som behagar mig kommer jag att göra’; ... Jag har ju talat det; jag kommer också att låta det inträffa. Jag har utformat det, jag kommer också att göra det.” — Jesaja 46:9—11, NW; 55:10, 11.

3. a) Vilka händelser kan vi förutse genom bibelns profetior? b) Vad har Satan gjort med de icke troende, och varför det?

³ Eftersom Gud alltid uppfyller sina profetior, vet vi vad som skall hända med världens alla söndrande religioner. Vi kan också förutsäga vad som skall ske med de mäktiga politiska organisationer som tycks styra världens öde. Ja, vi kan till och med förutsäga vilket slut som väntar ”denna tingens ordnings gud”, Satan, som ”har förblindat de icke troendes sinnen” genom en mängd religioner som har lett människor bort från den sanne Guden, Jehova. Och varför har Satan förblindat människor på detta sätt? För att ”det upplysande ljuset från de härliga goda nyheterna om den Smorde, som är Guds avbild, inte skall stråla igenom”. — 2 Korintierna 4:3, 4; 1 Johannes 5:19.

4. Vilka frågor om jorden och människans framtid kräver ett svar?

⁴ Vi kan också få veta vad som skall ske efter dessa förutsagda händelser. I vilket tillstånd kommer jorden till sist att befinna sig? Förorenad? Ödelagd? Kalhuggen? Eller kommer jorden och mänskligheten att återhämta sig? Som vi skall se besvarar bibeln alla dessa frågor. Men låt oss först ägna vår uppmärksamhet åt de händelser som ligger alldeles framför oss.

”Det stora Babylon” identifierat

5. Vad fick Johannes se i en syn?

⁵ Uppenbarelseboken i bibeln gavs åt aposteln Johannes på ön Patmos år 96 v.t. Den innehåller livfulla bilder av stora händelser som skulle äga rum i ändens tid, den tidsperiod som mänskligheten, enligt bibelns vittnesbörd, har levt i sedan år 1914.a En sådan symbolisk bild som Johannes såg i sin syn är den av en prålig, oblyg sköka som kallas ”Det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden”. Vilket tillstånd befann hon sig i? ”Jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod och av Jesu vittnens blod.” — Uppenbarelseboken 17:5, 6.

6. Varför är det stora Babylon inte en symbol av de styrande politiska elementen i världen?

⁶ Vad symboliserar denna kvinna? Vi behöver inte gissa oss till hennes identitet. Hon kan avslöjas genom uteslutningsmetoden. I samma syn får Johannes höra en ängel säga: ”Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som sitter på många vatten; med henne har jordens kungar begått otukt, medan de som bor på jorden blev berusade av hennes otukts vin.” Om jordens kungar eller styresmän begår otukt med henne, då betyder det att skökan inte kan vara en symbol av de styrande politiska elementen i världen. — Uppenbarelseboken 17:1, 2, 18.

7. a) Varför är det stora Babylon inte en symbol av de kommersiella elementen? b) Vad är det stora Babylon en symbol av?

⁷ I samma skildring sägs det att ”jordens resande köpmän har blivit rika till följd av hennes skamlösa överdåds makt”. Det stora Babylon kan därför inte vara en bild av affärsvärldens olika delar, ”köpmännen”. Men det sägs i den inspirerade texten: ”Vattnen som du såg, där skökan sitter, betyder folk och skaror och nationer och tungomål.” Vilket annat viktigt element i den här världsordningen finns kvar som passar in på beskrivningen av en symbolisk sköka som begår otukt med de politiska härskarna, driver handel med affärsvärlden och tronar i härlighet och ära över folk, skaror, nationer och tungomål? Det är falsk religion i alla dess olika former! — Uppenbarelseboken 17:15; 18:2, 3.

8. Vilka ytterligare fakta bekräftar att denna identifiering av det stora Babylon är riktig?

⁸ Att denna identifiering av det stora Babylon är riktig bekräftas genom de fördömande ord som en ängel riktar till henne: ”Det var genom ditt utövande av spiritism som alla nationer blev vilseledda.” (Uppenbarelseboken 18:23) All form av spiritism är religiös och demoninspirerad. (5 Moseboken 18:10—12, NW) Det stora Babylon måste följaktligen symbolisera en religiös företeelse. Bibelns vittnesmål visar att denna sköka är Satans hela världsvälde av falsk religion, som han har byggt upp för att avleda människors uppmärksamhet från den sanne Guden, Jehova. — Johannes 8:44—47; 2 Korintierna 11:13—15; Uppenbarelseboken 21:8; 22:15.

9. Vilka gemensamma trådar finns i många religioner?

⁹ Som vi gång på gång har sett i den här boken, finns det många gemensamma trådar som löper genom den trassliga vävnaden av världens olika religioner. Många religioner har sina rötter i mytologin. Nästan alla är sammanlänkade genom någon form av tro på en som man menar odödlig människosjäl som överlever kroppens död och lever vidare i en annan värld eller vandrar över i en annan varelse. Många har den gemensamma nämnaren att de tror på ett fruktansvärt pino- och tortyrrum som kallas helvete. Andra binds samman genom gamla hedniska trosuppfattningar om triader av gudar, dvs. treenigheter, och modergudinnor. Det är därför bara på sin plats att de alla förs samman till en grupp under en gemensam, sammansatt symbol — skökan ”Det stora Babylon”. — Uppenbarelseboken 17:5.

Dags att fly från falsk religion

10. Vilket slut förutsägs för den religiösa skökan?

¹⁰ Vilket öde skall slutligen enligt bibelns förutsägelser drabba denna världsomspännande sköka? Uppenbarelseboken beskriver i symboliska ordalag hur hon tillintetgörs av politiska element. Dessa symboliseras av ”tio horn” som ger sitt stöd åt Förenta nationerna, ”ett scharlakansrött vilddjur” som är en bild av Satans blodbefläckade politiska system. — Uppenbarelseboken 16:2; 17:3—16.b

11. a) Varför fördömer Gud den falska religionen? b) Vad kommer att hända det stora Babylon?

¹¹ Detta tillintetgörande av Satans världsvälde av falsk religion kommer som en följd av Guds ogynnsamma dom över dessa religioner. De kommer att ha befunnits skyldiga till andlig otukt på grund av att de haft samröre med sina förtryckande politiska älskare och stött dem. Den falska religionen har fläckat sina mantelflikar med oskyldigt blod, när den i patriotisk anda har gjort gemensam sak med de styrande klasserna i varje nation i deras olika krig. Jehova har därför ingett de politiska elementen i hjärtat att utföra hans vilja mot det stora Babylon och ödelägga det. — Uppenbarelseboken 17:16—18.

12. a) Vad måste du nu göra för att bli skonad, när det stora Babylon tillintetgörs? b) Vilka läror är utmärkande för den sanna religionen?

¹² Vad bör du då göra, med tanke på att världens religioner går en sådan framtid till mötes? Du finner svaret i det som Johannes fick höra när en röst från himmelen sade: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser. Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes orättvisor.” Nu är det därför dags att lyda ängelns befallning att gå ut från Satans välde av falsk religion och ansluta sig till Jehovas sanna tillbedjan. (Se sidan 377.) — Uppenbarelseboken 17:17; 18:4, 5; jämför Jeremia 2:34; 51:12, 13.

Harmageddon nära

13. Vilka händelser måste snart äga rum?

¹³ I Uppenbarelseboken sägs det att ”hennes hemsökelser skall komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp med eld”. Av alla bibelns profetiska tecken att döma är denna ”enda dag” eller korta tidsperiod av snabb tillintetgörelse nu nära. Ödeläggandet av det stora Babylon kommer i själva verket att bli upptakten till en period av ”stor vedermöda” som kulminerar i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag ... , Har-Magedon”. Detta krig, detta slag vid Harmageddon, kommer att leda till att Satans politiska system tillintetgörs och han själv slungas i avgrunden. En rättfärdig ny värld kommer då att börja! — Uppenbarelseboken 16:14—16; 18:7, 8; 21:1—4; Matteus 24:20—22.

14, 15. Vilken biblisk profetia nalkas uppenbarligen sin uppfyllelse?

¹⁴ En annan framträdande biblisk profetia ser vi redan nalkas sin uppfyllelse inför våra ögon. Aposteln Paulus profeterade varnande: ”Vad nu beträffar tiderna och tidsperioderna, bröder, har ni inte behov av att något skrivs till er. Ni vet ju själva mycket väl att Jehovas dag kommer precis som en tjuv om natten. Närhelst de säger: ’Fred och säkerhet!’ då skall i ett nu plötslig undergång komma över dem, liksom födslovåndan över en havande kvinna; och de skall på inga villkor komma undan.” — 1 Tessalonikerna 5:1—3.

¹⁵ Nationer som förut var så stridslystna och misstänksamma mot varandra tycks nu försiktigt gå mot en situation där de kommer att kunna utropa världsomfattande fred och säkerhet. Vi vet därför, ur en annan synvinkel, att dagen för Jehovas dom över falsk religion, världens nationer och deras härskare, Satan, är nära. — Sefanja 2:3; 3:8, 9; Uppenbarelseboken 20:1—3.

16. Varför är Johannes’ råd så lämpligt i vår tid?

¹⁶ Miljoner människor i våra dagar lever som om endast materiella värden var bestående och värda att kämpa för. Men det som den här fördärvade världen erbjuder är ytligt och kortvarigt. Det är därför Johannes’ råd är så lämpligt: ”Älska inte världen, inte heller tingen i världen. Om någon älskar världen, är Faderns kärlek inte i honom, därför att allting i världen — köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet —, det härrör inte från Fadern utan härrör från världen. Dessutom håller världen på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid.” Skulle du inte föredra att bestå för alltid? — 1 Johannes 2:15—17.

En utlovad ny värld

17. Vad bär framtiden i sitt sköte för dem som söker den sanne Guden?

¹⁷ Eftersom Gud tänker döma världen genom Kristus Jesus, vad kommer då att hända när det är gjort? I de hebreiska skrifterna profeterade Gud för länge sedan att han skulle fullborda sitt ursprungliga uppsåt med människorna på jorden, nämligen att låta ett lydigt människosläkte få fullkomligt liv på en paradisisk jord. Satans försök att omintetgöra detta uppsåt har inte upphävt Guds löfte. Kung David kunde således skriva: ”Ty ogärningsmännen, de kommer att avskäras, men de som hoppas på Jehova, de kommer att besitta jorden. Och bara ett litet tag till, och den ondskefulle kommer inte att vara mer. ... Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” — Psalm 37:9—11, 29, NW; Johannes 5:21—30.

18—20. Vilka förändringar kommer att äga rum här på jorden?

¹⁸ I vilket tillstånd kommer jorden att befinna sig därefter? Kommer den att vara helt förorenad, förbränd och kalhuggen? Inte alls! Jehovas ursprungliga uppsåt var att jorden skulle vara en paradisisk park som är ren och i jämvikt. Möjligheten till detta finns, trots människans missbruk av jordens resurser. Men Jehova har lovat att han skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. Situationen att hela jorden inom kort kan fördärvas har bara existerat nu under 1900-talet. Desto större skäl att tro att Jehova snart kommer att ingripa för att skydda sin egendom, sin skapelse! — Uppenbarelseboken 11:18; 1 Moseboken 1:27, 28.

¹⁹ Denna förändring kommer att äga rum inom kort med hjälp av Guds föranstaltning om ”en ny himmel och en ny jord”. Det betyder inte att det skall bli en ny himlarymd och en ny planet, utan snarare att det skall bli ett nytt andligt styre över en jord som förnyats med ett samhälle bebott av ett regenererat människosläkte. I denna nya värld kommer det inte att finnas rum för något utnyttjande av andra människor eller av djurskapelsen. Våld och blodsutgjutelse kommer inte att finnas där och inte heller hemlöshet, svält eller förtryck. — Uppenbarelseboken 21:1; 2 Petrus 3:13.

²⁰ Som det sägs i Guds ord: ”’Och de kommer sannerligen att bygga hus och bo däri; och de kommer sannerligen att plantera vingårdar och äta deras frukt. De kommer inte att bygga och en annan bo; de kommer inte att plantera och en annan äta. Ty som ett träds dagar kommer mitt folks dagar att vara; och mina utvalda kommer att göra fullt bruk av sina egna händers verk. ... Vargen och lammet, de kommer att beta i endräkt, och lejonet kommer att äta halm alldeles som tjuren; och vad ormen beträffar, kommer hans föda att vara stoft. De kommer inte att göra någon skada eller vålla fördärv någonstans på hela mitt heliga berg’, har Jehova sagt.” — Jesaja 65:17—25, NW.

Grundvalen för den nya världen

21. Varför är löftet om den nya världen säkert och visst?

²¹ ”Men hur kan vi vara säkra på att det här är sant?” kanske du frågar. Därför att ”Gud, som inte kan ljuga, för långliga tider sedan har utlovat” att mänskligheten skulle återställas och få evigt liv i fullkomlighet. Och grundvalen för detta hopp är det som aposteln Petrus framhöll i sitt första brev till sina smorda medkristna: ”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader; i överensstämmelse med sin stora barmhärtighet har han nämligen gett oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obesudlat och aldrig förbleknande arv.” — Titus 1:1, 2; 1 Petrus 1:3, 4.

22. Vad är grundvalen för hoppet om den nya världen, och varför är det så?

²² Jesu Kristi uppståndelse är grundvalen för hoppet om en rättfärdig ny värld, eftersom han har blivit förordnad av Gud till att härska från himlarna över en renad jord. Paulus betonade också hur viktig Kristi uppståndelse är, när han skrev: ”Men nu har Kristus uppväckts från de döda, förstlingen av dem som har somnat in. Ty eftersom döden är genom en människa, är också de dödas uppståndelse genom en människa. Ty alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i den Smorde.” — 1 Korintierna 15:20—22.

23. a) Varför är Kristi uppståndelse så betydelsefull? b) Vilken befallning gav den uppväckte Jesus sina efterföljare?

²³ Kristi offerdöd som en motsvarande lösen och hans uppståndelse lade grunden för hoppet om ”en ny himmel”, Rikets styre, och ett helt förändrat, regenererat människosläkte, ”en ny jord”, ett nytt samhälle. Hans uppståndelse gav också ökad kraft åt det predikande och den undervisning som hans trogna apostlar utförde. Som det sägs i skildringen: ”Men de elva lärjungarna gick till Galileen till det berg som [den uppväckte] Jesus hade bestämt för dem, och när de såg honom, betygade de honom sin vördnad, men några tvivlade. Och Jesus gick närmare och talade till dem och sade: ’All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.’” — Matteus 19:28, 29; 28:16—20; 1 Timoteus 2:6.

24. Vilken annan välsignelse garanterar Jesu uppståndelse?

²⁴ Jesu uppståndelse garanterar också en annan välsignelse för mänskligheten — att de döda skall uppväckas. Att Jesus uppväckte Lasarus från de döda var en försmak av en framtida, mer omfattande, uppståndelse. (Se sidorna 248—250.) Jesus hade sagt: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse.” — Johannes 5:28, 29; 11:39—44; Apostlagärningarna 17:30, 31.

25. a) Vilket val får alla människor möjlighet att göra i den nya världen? b) Vilken form av religion kommer att råda i den nya världen?

²⁵ Vilken glädje att få möjlighet att hälsa sina nära och kära välkomna tillbaka, då varje generation troligen får välkomna generationen före den! Där, i den nya världen, kommer var och en att få möjlighet att under fullkomliga förhållanden bestämma sig för om han eller hon vill tjäna den sanne Guden, Jehova, eller förlora livet som motståndare. Ja, i den nya världen kommer det att finnas bara en enda religion, en enda form av gudsdyrkan. All lovprisning kommer då att riktas till den kärleksfulle Skaparen, och varje lydig människa kommer att instämma i psalmistens ord: ”Jag skall upphöja dig, o min Gud, Kungen, och jag skall välsigna ditt namn till obestämd tid, ja för evigt. ... Jehova är stor och värd att lovprisas mycket, och hans storhet är outforsklig.” — Psalm 145:1—3, NW; Uppenbarelseboken 20:7—10.

26. Varför bör du undersöka Guds ord, bibeln?

²⁶ När du nu har jämfört världens större religioner, uppmanar vi dig att närmare undersöka Guds ord, bibeln, som Jehovas vittnens trosuppfattningar grundar sig på. Övertyga dig själv om att man verkligen kan finna den sanne Guden. Vare sig du bekänner dig till hinduism, islam, buddism, shinto, konfucianism, taoism, judendom, kristendom eller någon annan religion, är det nu dags att du granskar ditt förhållande till den sanne och levande Guden. Vilken religion du tillhör beror förmodligen på var du råkade bli född, en omständighet som du ju själv inte kunde råda över. Du har sannerligen ingenting att förlora på att undersöka vad bibeln säger om Gud. Det kan vara ditt livs stora chans att verkligen lära känna den suveräne Herren Guds uppsåt med jorden och människan. Ja, dina uppriktiga försök att finna den sanne Guden kan krönas med framgång genom att du studerar bibeln tillsammans med Jehovas sändebud, hans vittnen, genom vilka du skaffade dig denna bok.

27. a) Vilken uppmaning riktar Jesus till dig? b) Vad uppmanar profeten Jesaja alla att göra i överensstämmelse med den här bokens tema?

²⁷ Det var inte tomma ord Jesus yttrade, när han sade: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er.” Du kan höra till dem som har funnit den sanne Guden, om du rättar dig efter profeten Jesajas budskap: ”Sök Jehova, medan han står att finna. Ropa till honom, medan han visar sig vara nära. Må den ondskefulle överge sin väg och den man som gör vad skadligt är sina tankar; och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom, och till vår Gud, för han kommer att förlåta i rikt mått.” — Matteus 7:7; Jesaja 55:6, 7, NW.

28. Vilka kan hjälpa dig att finna den sanne Guden?

²⁸ Om du söker den sanne Guden, känn dig då fri att kontakta Jehovas vittnen.c De kommer gärna att helt kostnadsfritt hjälpa dig att ingående lära känna Fadern och hans vilja medan det fortfarande finns tid. — Sefanja 2:3.