Varför lämnar de kyrkorna?
I MITTEN av 1800-talet var det nästan otänkbart att en invånare i Preussen (nu norra Tyskland) skulle säga att han inte tillhörde någon speciell religion. Bara att man lämnade en etablerad kyrka och anslöt sig till något frikyrkosamfund kunde leda till att man blev satt under polisövervakning. Tiderna har verkligen förändrats!
I dag är det fler tyskar än någonsin som begär utträde ur kyrkan. Enligt vissa källor påstår sig var fjärde person inte tillhöra något religionssamfund alls. Tendensen är ungefär densamma i Österrike och Schweiz. Om medlemmarna är en religions livsblod, då håller ”Europas kyrkor ... på att förblöda”, som den tyske författaren Reimer Gronemeyer uttrycker det.
Varför de vänder religionen ryggen
Varför är det så många som vänder den organiserade religionen ryggen? Ofta är det ekonomiska skäl som ligger bakom, i synnerhet i länder där de som tillhör kyrkan måste betala kyrkoskatt. Många frågar sig: Varför skulle mina surt förvärvade slantar gå till kyrkan? Somliga irriterar sig på kyrkans enorma rikedom och makt. De håller förmodligen med kardinal Joachim Meisner i Köln, som sade att kyrkans rikedomar kan ha fått den att ägna alltför mycket uppmärksamhet åt materiella ting och ”inte ta tron på Kristus på tillräckligt allvar”.
Andra lämnar sin kyrka därför att de tycker att den är torr och ointressant och inte kan mätta deras andliga hunger. De lider av det som profeten Amos förutsade: ”Inte en hunger efter bröd och inte en törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord.” (Amos 8:11) Eftersom de inte får ut något av sin religion, lämnar de den.
De klagomål som dessa människor har är nog så välgrundade, men bör de fördenskull vända all religion ryggen? Tänk dig en hungrig man som får se något som ser ut som en brödlimpa. När han försöker äta den, finner han emellertid att den är gjord av sågspån. Skulle han då överge tanken på att äta och så stilla sin hunger? Nej, han skulle försöka få tag i riktig mat. Hur är det då om en religion inte tillfredsställer medlemmarnas andliga hunger? Bör de ge upp alla tankar på religion? Eller skulle det vara bättre att de försökte ta reda på var de kan få sin andliga hunger stillad? Det är vad många har gjort, som följande artikel visar.