”Jehovas telning”

5, 6. a) Hur beskriver Jesaja den fridfulla tid som följer på det kommande ovädret? b) Vad avser ordet ”telning”, och vad visar detta när det gäller Judas land?

⁵ Jesaja antar en varm ton, när han ser bortom det kommande ovädret mot en fridfull tid. Han skriver: ”På den dagen skall det som Jehova låter skjuta upp [”Jehovas telning (skott)”, fotnot i studieutgåvan] bli till prydnad och till härlighet, och landets frukt skall bli till stolthet och till skönhet för dem av Israel som har undkommit.” — Jesaja 4:2.

⁶ Jesaja talar här om en återställelse. Det hebreiska substantiv som återges med ”telning” avser ”det som skjuter upp, ett skott, en gren”. Det är förbundet med välstånd, växt och välsignelser från Jehova. Jesaja tecknar således en bild som ger hopp — den kommande ödeläggelsen skall inte vara för evigt. Med Jehovas välsignelse kommer Judas en gång så blomstrande land återigen att bära frukt i överflöd.a — 3 Moseboken 26:3–5.

7. Hur skall Jehovas telning bli ”till prydnad och till härlighet”?

⁷ I livfulla ordalag beskriver Jesaja den storslagna förvandling som skall äga rum. Jehovas telning skall bli ”till prydnad och till härlighet”. Ordet ”prydnad” för tankarna till det utlovade landets skönhet flera hundra år tidigare, då Jehova gav det åt Israel. Det var så vackert att det ansågs vara ”alla länders prydnad [”smycke”, New American Bible]”. (Hesekiel 20:6) Jesajas ord försäkrar således folket om att Judas land kommer att återställas till sin forna härlighet och skönhet. Ja, det kommer att vara som det vackraste smycke på jorden.

8. Vilka kommer att få vara med och njuta av landets återställda skönhet, och hur beskriver Jesaja deras känslor?

⁸ Vilka kommer då att få vara med och njuta av landets återställda skönhet? De ”av Israel som har undkommit”, skriver Jesaja. Ja, några kommer att överleva den förödmjukande ödeläggelsen som tidigare förutsagts. (Jesaja 3:25, 26) En kvarleva av de överlevande kommer att återvända till Juda och ta del i att återställa landet. För dessa som återvänder — de som har undkommit — skall det återställda landets rika avkastning ”bli till stolthet och till skönhet”. Den förödmjukelse ödeläggelsen medförde kommer att ge vika för en förnyad känsla av stolthet.

9. a) Vad hände år 537 f.v.t. i uppfyllelse av Jesajas ord? b) Varför kunde sådana som hade fötts under landsflykten anses ha ”undkommit”? (Se fotnoten.)

⁹ I enlighet med Jesajas ord kom Guds dom som ett oväder över Juda år 607 f.v.t., när babylonierna ödelade Jerusalem och många israeliter omkom. Några överlevde och fördes i landsflykt till Babylon, men om det inte hade varit för Guds barmhärtighet, skulle det inte ha funnits några överlevande alls. (Nehemja 9:31) Till slut låg Juda helt öde. (2 Krönikeboken 36:17–21) År 537 f.v.t. lät sedan barmhärtighetens Gud sådana som ”undkommit” återvända till Juda för att återställa den sanna tillbedjan.b (Esra 1:1–4; 2:1) Den uppriktiga ånger som de återvändande landsflyktiga kände är vackert beskriven i Psalm 137, som troligen skrevs under fångenskapen eller kort därefter. När de hade kommit tillbaka till Judas land brukade de jorden och sådde säd. Man kan föreställa sig hur de måste ha känt sig, när de såg att Gud välsignade deras ansträngningar och lät säden spira upp och jorden bära frukt, så att landet blev som ”Edens trädgård”. — Hesekiel 36:34–36.