Men de som handlar på samma sätt som många skriftlärda och fariséer, som med vett och vilja handlade i strid mot det tydliga beviset för att Guds ande verkade genom Kristus, kommer inte att få någon uppståndelse, och de kan därför inte ”fly från Gehennas dom”. (Mt 23:13, 33; Mk 3:22–30)

När sinnesändring inte längre är möjlig. De som ”med vett och vilja bedriver synd” sedan de har fått den exakta kunskapen om sanningen har nått en punkt då sinnesändring inte längre är möjlig, för de har förkastat själva syftet med att Guds Son dog och har därmed slutit sig till dem som dömde honom till döden. I själva verket hänger de på nytt ”Guds Son på pålen och utsätter honom för offentlig skam”. (Heb 6:4–8; 10:26–29) Detta är oförlåtlig synd. (Mk 3:28, 29) Det skulle ha varit bättre för dem ”att inte ha fått exakt kunskap om rättfärdighetens väg än att ha den exakta kunskapen om den och sedan vända sig bort från det heliga bud som hade blivit överlämnat till dem”. (2Pe 2:20–22)

Eftersom Adam och Eva var fullkomliga och eftersom Guds befallning till dem var klart uttryckt och de båda förstod den, är det tydligt att de syndade med vett och vilja och att deras synd inte kunde ursäktas på grund av någon mänsklig svaghet eller ofullkomlighet. Därför gav Gud dem inte efteråt någon uppmaning eller möjlighet att ändra sinne. (1Mo 3:16–24) Detsamma gäller den andeskapelse som fick dem att göra uppror. Han och de änglar som slöt sig till honom har endast evig tillintetgörelse att vänta. (1Mo 3:14, 15; Mt 25:41) Judas var ofullkomlig, men han hade haft ett nära umgänge med Guds egen Son och blev ändå en förrädare. Jesus själv kallade honom ”tillintetgörelsens son”. (Joh 17:12) Den avfälliga ”laglöshetens människa” kallas också ”tillintetgörelsens son”. (2Th 2:3; se ANTIKRIST; AVFALL, AVFÄLLIGHET; LAGLÖSHETENS MÄNNISKA.) Alla de som räknas som ”getter” när Jesus som kung dömer människorna skall likaså ”gå bort till evigt avskärande”. De får ingen uppmaning eller möjlighet att ändra sinne. (Mt 25:33, 41–46)