Det osannolika giftermålet mellan Boas och Rut

PÅ TRÖSKPLATSEN nära Betlehem råder full aktivitet. Det har varit en lång dag. Doften av nyrostad brödsäd talar om för de hungriga arbetarna att det är dags att äta. Alla kommer att få njuta frukterna av sitt arbete.

Boas, en förmögen jordägare, äter och låter sig väl smaka och tar igen sig i skuggan av en stor hög med säd. Så småningom är skördedagen slut, och alla letar upp en skön plats att sova på. Boas, nöjd och belåten, täcker över sig och somnar snart.

Ett möte i smyg

Mitt i natten vaknar Boas av att han fryser. Det är inte så konstigt – någon har avsiktligt täckt av hans fötter och sedan lagt sig där bredvid! Eftersom han inte ser vem det är i mörkret, frågar han: ”Vem är du?” En kvinna svarar: ”Jag är Rut, din slavinna, och du skall breda ut din mantelflik över din slavinna, för du är en återköpare.” (Rut 3:1–9)

Ensamma i mörkret talar de med varandra. Kvinnor brukar inte vara på en tröskplats så här. (Rut 3:14) Ändå ber Boas att Rut skall stanna kvar, och hon ligger kvar där vid hans fötter ända tills morgonen börjar gry. Då går hon upp och lämnar platsen för att undvika obefogad kritik.

Var det här ett romantiskt möte? Hade den här äldre, förmögne mannen blivit förförd av Rut – en fattig, ung änka från ett främmande land? Eller var det Boas som utnyttjade Ruts situation och att hon var ensam den här natten? Svaret på de här frågorna handlar helt och hållet om lojalitet mot Gud och kärlek till honom. Och det som verkligen hände är mycket rörande.

Vid arbetsdagens slut har Rut samlat ihop ungefär 20 liter korn. Hon tar med det tillsammans med maten till Noomi. (Rut 2:15–18) Glad över detta överflöd frågar Noomi: ”Var har du plockat i dag ...? Må den som brydde sig om dig bli välsignad.” När Noomi får veta att det var hos Boas, säger hon: ”Välsignad vare han av Jehova, som inte har övergett sin kärleksfulla omtanke mot de levande och de döda. ... Mannen är släkt med oss. Han är en av våra återköpare.” (Rut 2:19, 20)

Rut får ”en viloplats”

Eftersom Noomi vill hitta en ”viloplats”, eller ett hem, åt sin svärdotter, tar hon tillfället i akt och använder sig av anordningen med en återköpare, i enlighet med Guds lag. (3 Moseboken 25:25; 5 Moseboken 25:5, 6) Noomi ger nu Rut instruktioner för att kunna sätta en mycket effektiv, ja rentav dramatisk, plan i verket – ett sätt att få Boas uppmärksamhet. Förberedd och med Noomis uttryckliga anvisningar går Rut, i skydd av mörkret, ner till tröskplatsen som tillhör Boas. Hon hittar honom där han ligger och sover. Hon drar bort täcket från hans fötter och väntar på att han skall vakna. (Rut 3:1–7)

När Boas vaknar, hjälper Ruts symboliska handling utan tvivel Boas att inse betydelsen av hennes begäran: ”Du skall breda ut din mantelflik över din slavinna.” Ruts handling gör den här äldre judeiske mannen medveten om sin förpliktelse som återköpare, eftersom han är släkt med Ruts avlidne man, Mahlon. (Rut 3:9)

Ruts nattliga besök var inte väntat. Ändå visar Boas reaktion att Ruts anspråk på återköp inte var helt överraskande. Boas är villig att uppfylla Ruts önskan.

Rut måste ha låtit lite ängslig på rösten, vilket får Boas att lugna henne: ”Min dotter, var inte rädd. Allt vad du säger kommer jag att göra för dig, ty var och en i mitt folks port vet att du är en förträfflig kvinna.” (Rut 3:11)

Boas tycker att Rut har handlat helt igenom ärbart, vilket framgår av hans ord: ”Välsignad må du vara av Jehova, min dotter. Du har gett uttryck åt din kärleksfulla omtanke ännu bättre i sista fallet än i första fallet.” (Rut 3:10) I det första fallet visade Rut Noomi kärleksfull omtanke, eller lojal kärlek. I det sista fallet var hon osjälvisk och talade om för Boas, en mycket äldre man, att hon kunde bli återköpt av honom. Hon var villig att uppfostra en avkomling i Mahlons, hennes avlidne mans, namn och för Noomi.

En återköpare tackar nej

Nästa dag kallar Boas på en släkting som finns omnämnd som ”Så-och-så” och som är närmare släkt med Noomi än Boas är. Inför invånarna och de äldre männen i staden talar Boas om för honom att eftersom han är närmare släkt, kan han få återköpa det fält som tillhörde Noomis man, Elimelek, det som hon nu måste sälja. Sedan frågar Boas om han vill köpa det, i annat fall gör Boas det. Så här långt verkar Så-och-så vilja genomföra återköpet. (Rut 4:1–4)

Men en överraskning väntar Så-och-så! Boas säger nu inför alla vittnen: ”På den dag du köper fältet av Noomis hand, måste du också köpa det av Rut, moabitiskan, den dödes hustru, för att låta den dödes namn uppstå på hans arvedel.” Av rädsla för att värdet på den egna förmögenheten kanske skulle minska avstår den här närmare släktingen från rätten till återköp och säger: ”Jag är inte i stånd att göra återköpet.” (Rut 4:5, 6)

Seden var sådan att den som vägrade att göra ett återköp skulle dra av sig sin sandal och ge den till sin medmänniska. Så när återköparen säger till Boas: ”Köp det åt dig”, börjar han dra av sig sin sandal. Då säger Boas till de äldre männen och allt folket: ”Ni är i dag vittnen till att jag av Noomis hand verkligen köper allt som tillhörde Elimelek och allt som tillhörde Kiljon och Mahlon. Och även Rut, moabitiskan, Mahlons hustru, köper jag helt visst åt mig till hustru för att låta den dödes namn uppstå på hans arvedel. ... Ni är i dag vittnen.” (Rut 4:7–10)

Då säger allt folket i porten till Boas: ”Må Jehova förunna den hustru som kommer in i ditt hus att vara lik Rakel och lik Lea, de båda som byggde Israels hus; och bevisa du ditt värde i Efrata, och gör dig ett bemärkt namn i Betlehem.” (Rut 4:11, 12)

Med folkets välsignelse tar Boas Rut till hustru. Hon föder en son som får namnet Obed, och genom honom blir Rut och Boas förfäder till kung David och följaktligen också till Jesus Kristus. (Rut 4:13–17; Matteus 1:5, 6, 16)

”Full lön”

Från den här berättelsens början, från Boas första vänliga hälsning på arbetarna till hans villighet att uppfylla förpliktelsen att föra Elimeleks namn vidare, har han visat sig vara en enastående man – en man med handlingskraft och myndighet. Han visade samtidigt självbehärskning, tro och ostrafflighet. Boas var också generös, vänlig, moraliskt ren och fullständigt lydig mot Jehovas lagar.