Djurförsök — välsignelse eller förbannelse?

OM DU hör till de miljontals människor som för första gången såg dagens ljus i början av detta sekel, är du säkert medveten om att din livslängd vida har överträffat förväntningarna hos dina föräldrar och den läkare eller barnmorska som hjälpte till vid din födelse. Om du är född i Förenta staterna, Canada eller Europa, var din sannolika livslängd omkring år 1900 cirka 47 år. I andra länder var medellivslängden ännu lägre. I våra dagar har många länder en medellivslängd på över 70 år.

Men vare sig du är ung eller gammal lever du i en tid som är paradoxal på många sätt. Din farfar eller farfarsfar fick kanske bevittna de förödande verkningarna av talrika sjukdomar som decimerade deras generation. Smittkoppor, till exempel, krävde åtskilliga tusen människoliv varje år och vanställde miljontals andra för resten av livet. Influensor krävde sin tribut — enbart i en enda sådan epidemi dog 20 miljoner människor inom loppet av ett år (1918—1919). Strax efter första världskriget utsläckte en fläcktyfusepidemi tre miljoner människoliv i Ryssland. Också under andra världskriget uppstod fläcktyfusepidemier i många länder. Man beräknar att 25 procent av de smittade dog i dessa fläcktyfusepidemier.

Den fruktansvärda sjukdomen barnförlamning, som senare kom att kallas polio, decimerade världens befolkning med omkring 30.000 personer varje år och invalidiserade ytterligare många tusen, i synnerhet barn. Det fanns många småttingar som inte överlevde sin första attack av tyfus eller difteri, scharlakansfeber eller mässling, kikhosta eller lunginflammation. Listan över sjukdomar kan göras mycket lång. Av 100.000 barn som föddes år 1915 dog i genomsnitt 10.000 före ett års ålder. Hjärntumörer kunde man ännu inte operera. Att öppna igentäppta artärer var en okänd teknik. Läkarna var maktlösa när det gällde att rädda personer som drabbades av hjärtattack, och cancer betydde en säker död.

Trots alla de dödsbringande farsoter som har hemsökt världen sedan sekelskiftet och dessförinnan, har människans medellivslängd ökat med omkring 25 år under denna tidsperiod. I många delar av världen kan ett barn som föds i dag således förväntas leva i omkring 70 år.

Det pris som man fått betala för att rädda liv

Lyckligtvis har de flesta unga människor som lever i våra dagar sluppit ifrån många av de dödliga sjukdomar som ofta bar ansvaret för deras förfäders förtidiga död. Men de kanske inte uppskattar att få veta att många av människans fyrbenta vänner — hundar, katter, kaniner, apor och andra — har offrats i den medicinska vetenskapens namn ”för att människor i våra dagar skall kunna leva ett längre och sundare liv”, som vissa forskare uttrycker det.

Praktiskt taget alla sjukdomar som man har utrotat eller fått bukt med under detta århundrade — polio, difteri, påssjuka, mässling, röda hund, smittkoppor m. fl. — har kunnat bemästras med hjälp av djurförsök. Sådana företeelser som bedövningsmedel och smärtstillande medel, intravenös näringstillförsel och medicinering, strålbehandling och cellgiftsbehandling vid cancersjukdomar har alla först testats och utprovats på djur. Och detta är bara några få exempel.

”Det finns så gott som ingen viktigare behandlingsform eller kirurgisk procedur inom den moderna medicinen som skulle ha kunnat utvecklas utan djurförsök”, sade en känd neurolog, dr Robert J. White. ”Experiment med hundar och andra djur ledde fram till upptäckten av insulin och möjligheten att bemästra diabetes, till öppen hjärtkirurgi, till utvecklingen av pacemakern och till hela transplantationstekniken. Polio ... har så gott som fullständigt utrotats i Förenta staterna tack vare profylaktiska vacciner som utprovats på apor. Genom att arbeta med djur har forskarna kunnat höja tillfriskningsfrekvensen för barn som drabbats av akut lymfatisk leukemi från fyra procent år 1965 till 70 procent i dag”, förklarade samme läkare.

Att djurförsöken spelat en viktig roll bekräftas också av förre laboratorieassistenten Harold Pierson, som arbetade under dr F. C. Robbins vid Western Reserve University i Cleveland i Ohio i USA. Han berättade för Vakna! att de i sina försök att få fram ett poliovaccin som kunde intas genom munnen använde sig av apnjurar. Vävnaderna från en enda njure kunde användas till tusentals tester. Han förklarade: ”Aporna behandlades mycket humant och var alltid nersövda när de opererades. Det förekom absolut ingen medveten grymhet. På grund av operationerna var de emellertid ofrivilliga offer för vetenskapligt djurplågeri.”

Hjärtkirurgi och Alzheimers sjukdom

Som en direkt följd av experiment på djur har man kunnat utveckla nya kirurgiska metoder för att öppna artärer som blockerats av kolesterolavlagringar, och därigenom har man lyckats förhindra många hjärtattacker — den främsta dödsorsaken i västvärlden. Genom att först använda djur som försöksobjekt har läkarna också lärt sig att med framgång avlägsna stora tumörer från den mänskliga hjärnan och sätta tillbaka avslitna lemmar — armar, ben, händer och fingrar. Doktor Michael DeBakey, som utförde den första framgångsrika bypass-operationen i hjärtats kranskärl, sade: ”I mitt område av den kliniska forskningen har praktiskt taget alla banbrytande landvinningar inom den kardiovaskulära kirurgin baserats på djurförsök.”

Beträffande Alzheimers sjukdom sade dr Zaven Khachaturian vid U.S. National Institute of Aging: ”För åtta år sedan låg vi i startgroparna. Det har skett en otrolig utveckling inom Alzheimersforskningen tack vare att vi satsat på grundforskning om hjärnans funktion ända sedan 1930-talet.” Största delen av detta forskningsarbete har inbegripit djurförsök, och doktor Khachaturian påpekade att dessa försök också är nyckeln till fortsatta framsteg.

Aids och Parkinsons sjukdom

Det viktigaste målet just nu — ett som får immunologer och andra forskare att arbeta för högtryck — är att få fram ett vaccin mot den fruktansvärda sjukdomen aids, som enligt vissa experters beräkningar kommer att döda omkring 200.000 människor år 1991 enbart i Förenta staterna. År 1985 lyckades en grupp forskare vid New England Regional Primate Center isolera viruset STLV-3 (som förorsakar SAIDS, en form av aids som förekommer bland apor) hos makaker (en sorts apa) och inympa det på andra apor. Så här sade dr Norman Letvin, en immunolog som är verksam vid New England Regional Primate Center: ”Nu när viruset har isolerats, har vi en djurmodell på vilken man kan utveckla vaccin för både apor och människor. Man kan lära betydligt mer av ett mycket begränsat antal djur under noggrann observation än man skulle kunna göra genom att iaktta hundratals mänskliga aidspatienter.”

En grupp läkare vid Yerkes Regional Primate Research Center, ett forskningscentrum i anslutning till Emory University i Atlanta i USA, var tack vare sina försök med rhesusapor de första som lyckades bevisa att det var praktiskt genomförbart att implantera dopaminproducerande vävnad i hjärnan som behandling för Parkinsons sjukdom. Sedan år 1985 har hjärnkirurger utfört denna operation på människor vid Emory University Hospital. Läkare hävdar att detta kan komma att innebära ett genombrott när det gäller att finna ett botemedel för denna sjukdom.

Människan har vänt sig till djuren i sin strävan att få svar på de komplicerade frågor som rör hennes möjlighet att förbättra och uppehålla — om också bara tillfälligt — hennes eget ofullkomliga liv. Användningen av djur inom den medicinska forskningen väcker emellertid en rad viktiga moraliska och etiska frågor, som inte är så lätta att besvara.

[Ruta på sidan 5]

Djurförsök — en urgammal företeelse

DEN omfattande användningen av djur som hjälp för läkare och forskare att förstå människans fysiologi är inte något unikt för vårt århundrade. Djur har kommit till användning inom den medicinska forskningen i minst 2.000 år. I Alexandria i Egypten har man funnit uppteckningar från 200-talet f.v.t., som visar att filosofen och vetenskapsmannen Erasistratus använde djur för att studera kroppens funktioner och fann att hans rön var tillämpliga på människan. På 300-talet inhämtade den berömde grekiske vetenskapsmannen Aristoteles genom sitt studium av djur värdefulla upplysningar beträffande människokroppens uppbyggnad och funktioner. Fem hundra år senare använde den grekiske läkaren Galenos apor och svin för att bevisa sin teori att ådrorna innehåller blod och inte luft.

Djurförsök — våldsamma reaktioner

OM MAN kunde räkna alla de fyrbenta varelser som årligen används vid laboratorieexperiment och som modeller för medicinsk forskning, skulle det sammanlagda antalet i världen säkert vara häpnadsväckande. Man beräknar att minst 17 miljoner djur — hundar, katter, primater, marsvin och kaniner — årligen kommer till användning enbart i Förenta staterna. Råttor och möss svarar för 85 procent av detta antal. Eftersom det inte finns några exakta uppgifter om var dessa djur används eller hur många de är, anser somliga experter att dessa siffror i bästa fall är ungefärliga beräkningar. Somliga källor hävdar att det sammanlagda antalet för Förenta staternas del ligger närmare hundra miljoner. Tycker du att dessa siffror är chockerande?

Även om offrandet av dessa djur inte har varit utan syfte, kanske du ändå ryggar inför blotta tanken. Anser du att detta slaktande är omoraliskt? Miljoner människor tycker att användningen av djur i experimentellt syfte är motbjudande. Somliga hävdar att detta djurplågeri är vad som på engelska brukar kallas för ”speciesism”. En ”speciesist” är enligt en källa en person som ”ensidigt verkar till förmån för sin egen arts intressen och till nackdel för andra arters intressen”. Enligt aktivister som ivrar för djurens rättigheter menar sådana ”speciesister” att ”ändamålet helgar medlen och att man måste göra det onda [mot djuren] för att uppnå det goda [för människorna]”.

De vetenskapliga aspekterna på detta problem kan emellertid sammanfattas i följande frågor: Är du indignerad över att djur får sätta livet till för att läkare skall kunna lära sig nya metoder när det gäller operationer på människor eller förhindra spridningen av dödliga sjukdomar? Är du beredd att avstå från nya livsfrälsande medicinska preparat därför att du vet att de har utprovats på djur? Skulle du vara villig, eller rentav föredra, att låta ditt levande men hjärndöda barn eller en förälder utsättas för kirurgiska experiment i stället för ett djur? Och sist men inte minst: Om djurförsök skulle kunna rädda dig eller någon du älskar från en plågsam sjukdom eller döden, skulle du då vägra att godta behandlingen med motiveringen att det är omoraliskt att offra ett djur för att rädda en människa? Många anser att detta är ett dilemma som inte är så lätt att komma till rätta med.

Kampen för djurens rättigheter

Under 1980-talet kunde man emellertid förmärka en växande opinion mot plågsamma djurförsök. Denna opinion har lett till att det i dag finns ett världsomfattande nät av mycket aktiva organisationer som fortsätter att tillväxa i styrka och antal. De är mycket högröstade i sina krav på ett fullständigt förbud mot all användning av djur vid medicinska och andra vetenskapliga experiment.

Aktivister som kämpar för djurens rättigheter gör sina röster hörda genom gatudemonstrationer, politisk lobbyverksamhet, tidningar och tidskrifter, radio och TV samt, vilket är mest anmärkningsvärt, militanta och våldspräglade metoder. Så här sade en framträdande kanadensisk aktivist beträffande denna ”befrielserörelse”: ”Den sprider sig nu mycket snabbt över Europa, Australien och Nya Zeeland. I Förenta staterna får den en allt starkare ställning. Det sker en fenomenal tillväxt i Canada. Det finns ett sammanlänkat nätverk som breder ut sig över hela världen, och globalt sett har människor en tendens att understödja de mer aggressiva djurskyddsrörelserna.”

Somliga av dessa ”aggressiva” grupper är beredda att tillgripa våld för att främja sin sak. Under de senaste åren har minst 25 forskningslaboratorier i Förenta staterna vandaliserats av sådana grupper. Flera universitetslaboratorier har utsatts för bombattentat. Dessa raider har förorsakat skador för mångmiljonbelopp. Viktiga handlingar och värdefulla data har gått förlorade. Försöksdjur har stulits och släppts fria. Vid ett sådant attentat förstördes värdefulla forskningsresultat rörande blindhet hos barn. Dyrbar utrustning för hundratusentals dollar har slagits i stycken.

I ett öppet brev till universitetsmyndigheter och nyhetsmedia skröt en militant grupp över att ha förstört ett mikroskop värt 10.000 dollar på omkring 12 sekunder med hjälp av en järnstång som inköpts för fem dollar — man tyckte att man hade fått ”valuta för pengarna”. Vid andra vetenskapliga institutioner har läkare och forskare fått dokument och forskningsmaterial nersölade med blod och väggarna fullklottrade med slagord. En rapport talar om ”trakasserier, däribland mordhot mot forskare och deras familjer”. I Förenta staterna har sådana aktivister vid minst ett tiotal tillfällen hotat enskilda forskare till liv och lem. År 1986 sade en kommentator i ett program från BBC i London: ”Det som förenar aktivisterna är övertygelsen om att direkt aktion — dvs. förstöring av egendom och till och med människoliv — är moraliskt försvarbar i kampen för djurens frihet.”

Så här sade den kvinnliga ledaren för en aktionsgrupp: ”Hittills har ingen skadats, men det är allvar bakom hotelsen. ... Förr eller senare kommer någon att slå tillbaka, och människor kan komma att skadas.” I samma intervju, som gjordes år 1986, förutspådde denna ledare att våld skulle komma att tillgripas i Storbritannien och Västtyskland. Raider med brandbomber och andra våldshandlingar har bekräftat hennes förutsägelse. I Förenta staterna har en man vars företag experimenterar med djur utsatts för mordförsök. Det var endast genom polisens snabba ingripande som han undgick ett bombattentat. Alla som kämpar för djurens rättigheter gillar emellertid inte dessa våldspräglade, illegala metoder.

Vad ligger bakom motståndet?

Tidskriften The Journal of the American Medical Association förklarar att ”de flesta som intresserar sig för bruket av djur inom den biomedicinska forskningen kan indelas i två allmänna kategorier: 1) de som är intresserade av djurens välfärd och som inte har något emot den biomedicinska forskningen som sådan men vill försäkra sig om att djuren behandlas så humant som möjligt, att antalet försöksdjur nedbringas till ett absolut minimum och att djur används endast när det är nödvändigt”. Enligt senare undersökningar utgör denna grupp en mindre högröstad majoritet.

Den andra gruppen utgörs enligt samma källa av ”dem som är intresserade av djurens rättigheter. Dessa intar en mer radikal hållning och opponerar sig mot all användning av djur inom den biomedicinska forskningen.” ”Djur har vissa fundamentala, okränkbara rättigheter”, sade en av ledarna för en sådan grupp. ”Om ett djur kan uppfatta smärta eller känna fruktan, då har det rätt att inte bli utsatt för sådant.” ”Det finns ingen förnuftig grundval för påståendet att en mänsklig varelse har speciella rättigheter”, sade en annan talesman. ”En råtta är en gris är en hund är en pojke. De är alla däggdjur.”

Många djupt övertygade aktivister opponerar sig mot att man använder djur till föda och kläder, i sportsammanhang och till och med som sällskapsdjur. Det har hänt att fiskare har knuffats i vattnet av personer som ogillar att man fångar och äter fisk. Människor som bär päls och skinnkläder har överösts med skymford på gatorna. Butiker har vandaliserats och dyrbara pälsar har förstörts av sådana som har en mer radikal syn på bruket och missbruket av djur. ”Jag skulle aldrig äta ägg till frukost eller använda lädervaror”, sade en av dem. ”Bakom praktiskt taget varje skiva bacon och vartenda litet oskyldigt ägg döljer sig en lång historia av outhärdligt lidande”, sades det varnande i ett informationsblad från en amerikansk djurskyddsförening. Foldern innehöll fotografier av svin och höns som var inspärrade i små boxar och burar och framförde anklagelsen att dessa förhållanden, som är vanliga inom svin- och hönsuppfödning, gör att en ”tallrik bacon och ägg inte är något annat än ’en grymhetens frukost’”. Det är uppenbart att starka och uppriktiga känslor är inbegripna i denna kamp för djurens rättigheter.

Skräckhistorier

Många människor anser att motståndet mot djurförsök är fullständigt berättigat. I ett av de mest ökända fallen var ett laboratorium för forskning angående skallskador vid ett ansett amerikanskt universitet inblandat. Stulna videoband som tagits under en aktion för att befria försöksdjuren avslöjade ”apor som utsattes för slag mot huvudet av en maskin, medan forskarna skrattade åt de hjärnskadade djurens spasmodiska beteende”, rapporterade tidskriften Kiwanis för september 1988. Detta ledde till att de statliga anslagen till detta laboratorium drogs in.

Ett annat exempel är det beryktade Draize-testet, som säkert är alltför välbekant för tillverkare av kosmetika, schampo, tvättmedel och lut. Detta test har till syfte att mäta graden av irritation som förorsakas av ämnen som kan komma in i en persons ögon. Det tillgår i normala fall så att från sex till nio albinokaniner placeras i en ställning så att bara huvudet och nacken sticker ut. Detta hindrar dem från att klia sig i ögonen sedan det kemiska ämnet droppats in i dem. Det uppges att kaninerna skriker av smärta. Även många forskare är bittra motståndare till denna typ av tester och försöker sätta stopp för dem. Djurskyddsföreningar världen utöver har dokumenterat många skräckhistorier som utspelat sig vid djurförsök i olika forskningslaboratorier.

Aktivister som kämpar för djurens rättigheter har inte någon särskilt hög uppfattning om den tidigare citerade dr Robert White. Den amerikanska organisationen Anti-Vivisection Society (Sällskapet mot vivisektion, dvs. djurförsök) skrev att White ”är den beryktade vivisektören från Cleveland som har transplanterat aphuvuden och hållit aphjärnor vid liv i vätska utanför kroppen”.

Precis som vid många andra kontroverser finns det två ytterlighetspartier och dessutom en gyllene medelväg, där man försöker ta fasta på fördelarna och eliminera nackdelarna. Finns det några praktiska alternativ till experiment med djur? Är ett fullständigt avskaffande av alla djurförsök den enda praktiska och balanserade lösningen? Nästa artikel kommer att ta upp dessa frågor.

[Ruta på sidan 9]

Skilda uppfattningar

”JAG ANSER att djuren har rättigheter som, även om de skiljer sig från våra egna, är precis lika okränkbara. Jag anser att djuren har rätt att slippa bli utsatta för smärta, fruktan eller fysiska umbäranden av oss människor. ... De har rätt att slippa bli brutalt utnyttjade på något som helst sätt, till föda, i underhållningssyfte eller för något annat ändamål.” — Biologen Roger Caras, ABC-TV News, USA (Newsweek, 26 december 1988.)

”Sett ur ett vidare perspektiv kan jag inte ignorera den oerhörda nytta som forskningen [med djur] har åstad- kommit. Vacciner, behandlings- metoder, kirurgiska metoder och olika procedurer som utvecklats i laboratorier har gjort att medellivslängden ökat drastiskt under det senaste århundradet. ... I ljuset av detta skulle det kunna betraktas som inhumant att inte använda djur i forskningen: Vi hade en möjlighet att lära oss hur vi skulle kunna avhjälpa sjukdomar men begagnade oss inte av den.” — Marcia Kelly, Health Sciences, hösten 1989, University of Minnesota.

”Jag säger ’Nej’ till djurförsök. Inte bara av etiska skäl, utan främst av vetenskapliga. Det har bevisats att resultat från djurförsök på intet sätt är tillämpliga på mänskliga varelser. Det finns en naturlag förbunden med metabolismen ... som säger att en biokemisk reaktion som utvecklats för en viss art endast gäller för den speciella arten och ingen annan. ... Djurexperiment är vilseledande, värdelösa, dyrbara och dessutom grymma.” — Gianni Tamino, forskare vid Paduauniversitetet, Italiens mest ansedda medicinska fakultet.

[Bild på sidan 7]

Det så kallade Draize-testet, där olika kemikalier droppas in i ögonen på kaniner

[Bildkälla]

PETA

[Bildkälla på sidan 8]

UPI/Bettmann Newsphotos

Djurförsök — en balanserad syn på saken

ÄVEN om det råder delade meningar beträffande det pris som fått betalas, är de flesta människor överens om att djurförsök har varit till oerhört stor nytta för mänskligheten. Även de som förespråkar våld som ett medel att få slut på dessa försök har haft nytta av nya medicinska landvinningar och operationsmetoder såväl som mediciner mot olika sjukdomar.

Martin Stephens vid Humane Society i Förenta staterna sade: ”Vi måste vara ärliga och inse att djurförsöken har gjort en viss nytta. Men vårt slutmål är att helt och hållet ersätta djuren.” (Parade Magazine, 9 oktober 1988) ”Jag erkänner villigt”, sade Vicki Miller, ordförande i Toronto Humane Society, ”att djuren gjorde en viss nytta omkring sekelskiftet. Det var egentligen tack vare djurförsöken som man fick diabetes under kontroll. Men vi har inget behov av dem nu, när vi har alla möjliga sorters alternativa metoder.” — The Sunday Star, Toronto, Canada.

Samma kritiker tillfrågades hur hon skulle bemöta en person som kom med argumentet: Om en råtta måste dö för att rädda ett barns liv, är det värt priset. Om man förbjuder djurförsök, dör barnen för att rädda råttorna. Hennes svar till tidningen Globe and Mail i Toronto löd: ”Det är en så känsloladdad fråga, och från den synpunkten sett har den varit nästan omöjlig att komma till rätta med. ... Frågan gäller råttan eller barnet, och det blir fel vad man än svarar.”

I förra artikeln ställdes följande fråga: ”Om djurförsök skulle kunna rädda dig eller någon du älskar från en plågsam sjukdom eller döden, skulle du då vägra att godta behandlingen?” John Kaplan, professor i juridik vid Stanforduniversitetet i Kalifornien, besvarade denna fråga i tidskriften Science för november 1988: ”De som opponerar sig mot djurförsök har sällan hållit fast vid sina principer och anmodat sina läkare att inte utnyttja resultaten av biomedicinska experiment på djur, om det skulle vara till nytta för deras närmaste eller dem själva. Inte heller har de varit villiga att avsvärja sig rätten att ta del av några som helst framtida landvinningar till följd av djurförsök. Vi kan beundra de principer som får Jehovas vittnen att avstå från blodtransfusioner och dem som protesterar mot jakten på pälsbärande djur att inte bära pälsar. Men vi måste med kraft bekämpa den ideologi som får dem som opponerar sig mot djurförsök att driva sin sak, inte genom exempel, utan genom att agitera med hjälp av oärliga argument för att beröva alla människor nyttan härav.”

I tidskriften Science för 10 mars 1989 skrev chefredaktören: ”Allmänheten bör informeras om att djurförsök också är till nytta för andra djur. Ett vaccin mot boskapspest, ett virus som fått miljontals nötkreatur att dö en långsam och kvalfylld död, utvecklades med hjälp av djurexperiment. Genom Världshälsoorganisationens försorg ympas nu miljontals boskapsdjur i Afrika med detta vaccin.”

Den bibliska ståndpunkten

Efter den världsomfattande syndafloden på Noas tid utfärdade Jehova Gud följande påbud till Noa och hans avkomlingar, vilket också inbegriper vår generation: ”Varje djur som rör sig, vilket är vid liv, må tjäna som mat åt er. Såsom i fallet med grön växtlighet ger jag det i sanning alltsammans åt er. Bara kött med sin själ — sitt blod — skall ni inte äta.” (1 Moseboken 9:1, 3, 4, NW) Djurhudar kunde också användas till kläder. Detta skulle inte innebära något missbruk av människans gudagivna herravälde över djurskapelsen. — 1 Moseboken 3:21.

”Om djur kan användas som föda för att uppehålla människors liv”, skrev tidskriften Vakna! för 22 oktober 1980, ”tycks det rimligt att använda dem i medicinska försök för att rädda liv. Detta ger emellertid inte någon rätt till att göra obegränsade och ofta värdelösa och upprepade försök som inbegriper svåra lidanden.” Från bibelns ståndpunkt sett kan hjärtlös grymhet mot djur sannerligen inte rättfärdigas. — 2 Moseboken 23:4, 5, 12; 5 Moseboken 25:4; Ordspråksboken 12:10.

Många läkare och forskare medger att de radikala rörelser som opponerat sig mot djurförsök har varit till viss nytta. ”En lång rad argument som förts fram av djurskyddsorganisationerna är extrema men riktiga”, erkände en forskare. ”Djurens liv och lidande måste också tas med i beräkningen”, förklarade den amerikanske forskaren Jeremy J. Stone. Den brittiske psykologen dr D. H. Smith instämmer: ”En del kunskap kan vinnas till ett alltför högt pris.” ”Vår önskan är också att göra försöken mindre plågsamma, ta god hand om djuren och nedbringa antalet djur i experimenten”, sade dr J. B. Wyngaarden vid National Institutes of Health i Förenta staterna. Och en djurskyddsaktivist medgav: ”Förr ansågs det nästan tufft att använda djur utan att tänka närmare på saken. I dag är det inne att försöka finna alternativa lösningar.”

Nyckelordet är ”alternativa lösningar”. Forskarna medger att de kanske aldrig kommer så långt att de fullständigt kan eliminera behovet av försöksdjur, men så långt det är möjligt försöker de finna alternativa lösningar. Så till exempel används inte längre kaniner vid graviditetstester, eftersom man nu har utvecklat en kemisk procedur. Marsvin används inte längre för att isolera tuberkelbacillen. Bakterieodlingar räddar nu livet på dessa djur som annars skulle dö. Alternativa metoder för vävnadsodling har i vissa fall ersatt försöken på möss. Många kaniner som var dömda att utsättas för det plågsamma Draize-testet kan också komma att skonas, tack vare alternativet att använda membran från hönsägg som testyta. Människor som rörs av djurens lidande hoppas verkligen att man kommer att finna fler sådana alternativa lösningar, och det snart.

Det bästa alternativet till djurförsök kommer emellertid att bli det efterlängtade jordiska paradis som sanna kristna så länge har bett om. Jehova Gud, den kärleksfulle Skaparen, har lovat att alla sjukdomar och till och med döden själv skall undanröjas för evigt. I Guds utlovade nya värld kommer människor och djur för alltid att leva i frid med varandra, och ingenting kommer att oroa dem. Eftersom det inte kommer att finnas några sjukdomar, kommer det inte längre att finnas något behov av djurförsök. Alla sådana grymheter kommer då att höra till det förflutna. — Jesaja 25:8; 33:24, NW; 65:25; Matteus 6:9, 10.