Viktigt att vara på sin vakt mot att bli förmäten. Kung David, som i särskild grad hade varit föremål för Guds ynnest och hade fått stor myndighet av honom, förstod att han ändå kunde komma att handla förmätet. Han bad: ”Vem kan urskilja sina felsteg? Frikänn mig från dolda synder. Håll också din tjänare tillbaka från förmätna handlingar, låt dem inte behärska mig. Då skall jag vara fullständig och oskyldig till mycken överträdelse.” (Ps 19:12, 13) Risken för att man blir förmäten är stor, och därför är det viktigt att vara på sin vakt. En förmäten handling är långt mer allvarlig än ett felsteg. Det är avskyvärt i Guds ögon att ta sig friheter, oavsett om den som gör det har en hög eller låg ställning.

Bristande respekt för Guds suveränitet. När någon handlar förmätet mot Jehova Gud vittnar det om bristande respekt för hans suveränitet och hans ställning som Gud. Det är särskilt klandervärt när det handlar om sådana som påstår sig vara hans tjänare men som inte representerar honom på rätt sätt. Om falska profeter sade Jehova: ”Den profet som är så förmäten att han i mitt namn talar ett ord som jag inte har befallt honom att tala ..., den profeten skall dö. ... När det ord som profeten talar i Jehovas namn inte inträffar eller blir verklighet, då är det ett ord som Jehova inte har talat. I förmätenhet har profeten talat det.” (5Mo 18:20–22)

Det vittnar också om bristande respekt för Jehova om man skulle vara respektlös mot hans förordnade tjänare, något som kan vara en följd av en förmäten inställning. I Israel blev svåra rättsfall avgjorda på den plats som Jehova valde ut (som från och med Davids tid var Jerusalem). Den som visade förakt för den dom som avkunnades där skulle straffas med döden, för genom att trotsa Guds representanter trotsade man Gud själv. Lagen löd: ”I överensstämmelse med den lag som de framhåller för dig och enligt den dom som de avkunnar skall du handla. ... Och den man som handlar förmätet genom att inte lyssna till prästen som står där för att utföra tjänst för Jehova, din Gud, eller till domaren – den mannen skall dö. Du skall skaffa bort det som är ont ur Israel. Och allt folket skall höra det och frukta, och de skall inte mer handla förmätet.” (5Mo 17:8–13; jfr 4Mo 15:30.) Aposteln Petrus talar om somliga som visade bristande respekt för Gud och hans förordnade tjänare och beskriver dem som ”fräcka [av grek. tolmētẹ̄s; ”förmätna”, KJ] och egensinniga” och sådana som inte ”bävar ... för sådana som är härliga, utan talar skymfligt”. Han säger vidare att sådana människor skulle ”drabbas av förintelse på sin egen väg till förintelse”. (2Pe 2:10, 12)

Att sätta sin lit till sin köttsliga härstamning kan vara ett uttryck för förmätenhet och kan utgöra en snara. Johannes döparen förstod vad de judar som kom till honom tänkte. Han varnade dem och sade: ”Våga er inte på att säga till er själva [Inbilla er icke, att ni kan tänka så, Hd]: ’Vi har Abraham till far.’ För jag säger er att Gud av dessa stenar förmår väcka upp barn åt Abraham.” (Mt 3:9) Det grekiska ord som här återges med ”våga sig på” är dọxēte, från dokẹō, som har grundbetydelsen ”mena”, ”bilda sig en uppfattning (riktig eller oriktig)”.