9. Vilka likheter finns det mellan det som hände det forntida Israel och det som hände ”Guds Israel”?

⁹ Återställelseprofetior som handlade om det forntida Israel, till exempel de som Hesekiel framförde, har också en större uppfyllelse. (Apg. 3:21) Precis som den forntida nationen Israel så att säga dödades och var symboliskt död under avsevärd tid, så blev ”Guds Israel”, den smorda kristna församlingen, dödad symboliskt sett och upplevde en andlig fångenskap under lång tid. (Gal. 6:16) Den smorda församlingen befann sig faktiskt i fångenskap så länge att man kunde likna dess andliga tillstånd vid ben som var ”helt förtorkade”. (Hes. 37:2) Som vi såg i förra kapitlet hamnade den smorda kristna församlingen i fångenskap under det andra århundradet och fortsatte att vara det i många hundra år, helt i enlighet med Jesus liknelse om vetet och ogräset. (Matt. 13:24–30)

4. Vad lade Hesekiel särskilt märke till i synen?

⁴ Läs Hesekiel 37:1–10. I en syn fördes Hesekiel till en dalslätt som var full av benknotor. Jehova lät honom ”gå omkring bland” alla utspridda ben, som om han ville se till att synen verkligen gjorde intryck på honom. När Hesekiel iakttog benen var det särskilt två saker han lade märke till: deras antal och deras utseende. De var ”väldigt många”, konstaterade han, och de var ”helt förtorkade”.

5. Vilka två befallningar gav Jehova Hesekiel, och vad hände när Hesekiel utförde dem?

⁵ Sedan gav Jehova Hesekiel två befallningar som skulle sätta i gång en gradvis återställelse. Den första befallningen var att han skulle ”profetera över dessa ben” och säga att de skulle ”få liv”. (Hes. 37:4–6) När Hesekiel började profetera ”hördes ett rasslande ljud”, och ”benen började föras samman”. Sedan såg han att de ”täcktes av senor och kött och att de kläddes med hud”. (Hes. 37:7, 8) Den andra befallningen var att han skulle ”profetera för vinden” och säga åt den att blåsa på kropparna. När Hesekiel profeterade fick kropparna ”andedräkt och liv, och de reste sig upp, en enorm armé”. (Hes. 37:9, 10)

”Våra ben är förtorkade och vårt hopp grusat”

6. Hur hjälpte Jehova Hesekiel att förstå synen?

⁶ Därefter förklarade Jehova för Hesekiel hur synen skulle förstås. Han sa: ”Dessa ben är hela Israels folk.” Ja, när judarna i Babylon fick veta att Jerusalem hade blivit förstört kände de att de var så gott som döda. Därför sa de uppgivet: ”Våra ben är förtorkade och vårt hopp grusat. Vi är helt utlämnade åt oss själva.” (Hes. 37:11; Jer. 34:20) Jehova berättade då att den här dystra synen faktiskt innehöll ett positivt budskap för israeliterna.

7. Vad försäkrade Jehova judarna om i Hesekiel 37:12–14, och varför kunde de lita på det löftet?

⁷ Läs Hesekiel 37:12–14. Genom den här synen försäkrade Jehova de missmodiga judarna om att han skulle låta dem ”få liv” igen och att han skulle föra dem tillbaka till deras land och låta dem bosätta sig där. Dessutom kallade han dem återigen ”mitt folk”. Tänk så uppmuntrande det måste ha varit för dem! Varför kunde de vara säkra på att det här löftet skulle infrias? Därför att det var Jehova själv som stod bakom det. Han sa: ”Jag, Jehova, har talat, och jag har genomfört det.”

”Benen började föras samman”

10. a) Vilken utveckling när det gällde Guds folk förutsades i Hesekiel 37:7, 8? b) Vad måste ha hjälpt gudfruktiga judar att undan för undan bygga upp sin tro igen?

¹⁰ På Hesekiels tid förutsade Jehova att hans folk successivt skulle återföras till liv igen. (Hes. 37:7, 8)

11, 12. a) Hur började den gradvisa återställelsen av ”Guds Israel”? (Se också rutan ”Ren tillbedjan successivt återställd”.) b) Vilken fråga uppstår med tanke på orden i Hesekiel 37:10?

¹¹ Kan vi peka på en liknande successiv återställelse när det gäller ”Guds Israel”, den smorda kristna församlingen? Ja. Efter många hundra år i dödsliknande fångenskap ”hördes ett rasslande ljud” när gudfruktiga individer stod upp till försvar för sann tillbedjan. Ett exempel på det är William Tyndale, som på 1500-talet gjorde en översättning av Bibeln till engelska. Det katolska prästerskapet rasade över att Bibeln nu kunde läsas av gemene man, och Tyndale dödades. Men ändå fortsatte modiga människor att framställa bibelöversättningar på andra språk, och sakta men säkert spred sig det andliga ljuset i en mörk värld.

¹² Senare, när Charles T. Russell och hans medarbetare började rikta uppmärksamheten på sanningar i Bibeln, var det som att benen ”täcktes av senor och kött”. Zion’s Watch Tower och andra publikationer hjälpte uppriktiga människor att upptäcka andliga sanningar, och det motiverade dem att sluta sig till Guds smorda tjänare. I början av 1900-talet fick Guds smorda folk ytterligare livskraft av sådana verktyg som ”Skapelsedramat i bilder” och boken Den fullbordade hemligheten. Kort därefter var tiden inne för Gud att låta sitt folk ”[resa] sig upp”. (Hes. 37:10)

”De fick ... liv” och ”reste sig upp”

13. a) Hur började orden i Hesekiel 37:10, 14 uppfyllas år 537? b) Vilka bibelverser visar att en del som tillhörde tiostammarsriket återvände till Israel?

¹³ Med början år 537 f.v.t. fick judarna i Babylon se synen uppfyllas. Hur då? Jehova gav dem liv och fick dem att resa sig upp när han befriade dem från fångenskapen och lät dem återvända till Israel.

14. a) Hur hjälper orden i Hesekiel 37:24 oss att förstå när profetian skulle få sin huvudsakliga uppfyllelse? b) Vad hände 1919? (Se också rutan ”’Förtorkade ben’ och ’två vittnen’ – vilket samband har de?”)

¹⁴ Hur fick den här delen av Hesekiels profetia en större uppfyllelse? Som Jehova uppenbarade för Hesekiel i en närbesläktad profetia skulle den här återställelseprofetian få sin huvudsakliga uppfyllelse någon gång efter det att den större David, Jesus Kristus, börjat härska som kung.b (Hes. 37:24) Och så blev det verkligen. År 1919 lade Jehova sin ande i sitt folk, så att de ”fick ... liv” och befriades från fångenskapen under det stora Babylon. (Jes. 66:8) Efter det lät Jehova dem slå sig ner i sitt ”land”, dvs. det andliga paradiset. Men hur har Jehovas nutida folk blivit en ”enorm armé”?

15, 16. a) Hur har Jehovas nutida folk blivit en ”enorm armé”? b) Hur kan Hesekiels profetia hjälpa oss att klara av svåra omständigheter i livet? (Se rutan ”Hjälp att komma på fötter”.)

¹⁵ Inte långt efter att Kristus hade tillsatt den trogne tjänaren 1919 började Guds tjänare uppleva något som profeten Sakarja hade förutsagt. Han var samtida med de judar som hade återvänt till Israel, och han sa: ”Många folk och mäktiga nationer ska komma och söka ... Jehova.” Han beskrev dem som ”tio män från nationernas alla språkgrupper”. De skulle ta ett fast tag i manteln på ”en jude”, det andliga Israel, och säga: ”Vi vill följa med er, för vi har hört att Gud är med er.” (Sak. 8:20–23)

¹⁶ I dag kan man verkligen säga att det andliga Israel (de smorda som är kvar på jorden) och, i vidare bemärkelse, de tio männen (de andra fåren) utgör en ”enorm armé”, för de kan räknas i miljoner. (Hes. 37:10) Som Kristus soldater i denna ständigt växande armé följer vi tätt vår kung, Jesus, framåt mot allt det fantastiska som väntar oss. (Ps. 37:29; Hes. 37:24; Fil. 2:25; 1 Thess. 4:16, 17)

ÅR 1919 uppfylldes två besläktade profetior: den ena handlade om ”förtorkade ben” och den andra om ”två vittnen”. Synen med de förtorkade benen förutsäger en mycket lång period (som visade sig pågå flera hundra år) som slutar med att en stor grupp av Guds folk får liv. (Hes. 37:2–4; Upp. 11:1–3, 7–13) Profetian om de två vittnena beskriver en kort period (från slutet av 1914 till början av 1919) som slutar med att en liten grupp av Guds tjänare får liv. Båda profetiorna handlade om en symbolisk uppståndelse, och båda profetiorna fick en nutida uppfyllelse 1919 när Jehova såg till att hans smorda tjänare ”reste sig upp”, lämnade fångenskapen under det stora Babylon och samlades in i den återupprättade församlingen. (Hes. 37:10)

Men lägg märke till att uppfyllelsen av de här två profetiorna skiljer sig på en viktig punkt. Profetian med de förtorkade benen gällde alla smorda på jorden, medan profetian med de två vittnena gällde en del av de smorda på jorden – de som tog ledningen i organisationen och som förordnades som ”den trogne och förståndige tjänaren”. (Matt. 24:45; Upp. 11:6)a