1. Vad var Marta säker på när det gällde hennes bror? (Se den inledande bilden.)

MARTA, en nära vän och lärjunge till Jesus, var förtvivlad. Hennes bror, Lasarus, hade dött. Fanns det något som kunde trösta henne? Ja. Jesus försäkrade henne: ”Din bror skall uppstå.” Det här gjorde såklart inte att all hennes sorg försvann, men hon litade på Jesus löfte. Hon sa: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den sista dagen.” (Joh. 11:20–24) Hon var säker på att det skulle bli en uppståndelse i framtiden. Men så utförde Jesus ett underverk. Han uppväckte Lasarus redan samma dag.

2. Varför vill vi ha samma övertygelse som Marta hade?

² Vi kan inte förvänta att Jesus eller hans Far ska utföra ett sådant underverk för oss nu i vår tid. Men är du lika säker som Marta på att det ska bli en framtida uppståndelse för dina nära och kära? Du kanske har förlorat din äktenskapspartner, en förälder eller en mor- eller farförälder. Eller så kanske du har mist ett älskat barn. Du längtar säkert efter att få krama om och prata och skratta med honom eller henne. Lyckligtvis har du precis som Marta goda skäl att säga: ”Jag vet att han eller hon ska uppstå i uppståndelsen.” Men det är ändå bra att vi alla funderar på varför vi kan vara så säkra på det.

3, 4. Hur kan Marta ha påverkats av det Jesus tidigare hade gjort?

³ Marta bodde i närheten av Jerusalem, så hon hade förmodligen inte sett när Jesus uppväckte en änkas son i närheten av Nain i Galileen. Men hon hade säkert hört talas om det. Dessutom hade Jesus uppväckt Jairos dotter i närheten av Kapernaum. Alla i flickans hem ”visste att hon hade dött”. Men Jesus tog hennes livlösa hand och sa: ”Flicka, stig upp!” Och genast gjorde hon det. (Luk. 7:11–17; 8:41, 42, 49–55) Både Marta och hennes syster, Maria, visste mycket väl att Jesus kunde bota sjuka. Därför tänkte de att om Jesus hade varit där, skulle Lasarus inte ha dött. Men hur gick tankarna hos dem nu när han väl var död? Tänk på att Marta sa att Lasarus skulle få livet tillbaka i framtiden, ”på den sista dagen”. Hur kunde hon vara så säker på det? Och varför kan du vara övertygad om att du kan få träffa dina nära och kära i en framtida uppståndelse?

⁴ Vi har goda skäl att tro på uppståndelsen, och vi ska nu se på några av dem. När vi gör det kanske du upptäcker trosstärkande detaljer i Guds ord som du vanligtvis inte förknippar med uppståndelsehoppet.

HÄNDELSER SOM INGER HOPP!

5. Varför var Marta övertygad om att Lasarus skulle uppstå?

⁵ Lägg märke till att Marta inte sa att hon hoppades att hennes bror skulle uppstå. Hon sa: ”Jag vet att han skall uppstå.” Hon var övertygad om det eftersom hon kände till att personer hade blivit uppväckta tidigare, långt innan Jesus började sin tjänst. Det här hade hon förmodligen hört talas om redan som barn, både hemma och i synagogan. Vi ska nu se närmare på tre sådana händelser som nämns i Bibeln.

6. Vilket underverk hade Marta säkert hört talas om?

⁶ Den första uppståndelsen som nämns i Bibeln ägde rum när Jehova gav profeten Elia kraft att utföra underverk. Norr om Israel, i den feniciska kuststaden Sarefat, bodde en fattig änka som visade honom gästfrihet. Jehova såg mirakulöst till att hennes förråd av mjöl och olja inte tog slut, och det gjorde att både hon och hennes son kunde klara sig. (1 Kung. 17:8–16) Senare blev sonen sjuk och dog. Men Elia kom till hennes hjälp. Han rörde vid pojkens kropp och bad att Jehova skulle ge honom livet tillbaka. Och det blev precis så! Jehova hörde Elias bön, och pojken fick liv igen. (Läs 1 Kungaboken 17:17–24.) Marta kände utan tvekan till den här fantastiska händelsen.

7, 8. a) Vad gjorde Elisa för att trösta en sörjande mamma? b) Vad säger Elisas underverk om Jehova?

⁷ Den andra uppståndelsen som nämns i Bibeln utfördes av Elias efterträdare, profeten Elisa. En framstående israelitisk kvinna i staden Sunem var oerhört gästfri mot Elisa. Därför blev hon och hennes till åren komne man välsignade av Jehova med en son. Men några år senare dog sonen. Föreställ dig hur förkrossad hans mamma var. Med sin mans tillåtelse gjorde hon en cirka tre mil lång resa till Elisa vid berget Karmel. Elisa sände i väg sin medhjälpare Gehasi till Sunem, men han kunde inte uppväcka den döde pojken. Sedan kom Elisa dit tillsammans med pojkens bedrövade mamma. (2 Kung. 4:8–31)

⁸ Han gick in i huset till den döde pojken och bad. Jehova besvarade hans bön och gav mirakulöst pojken liv igen. När mamman fick se att han levde blev hon överlycklig. (Läs 2 Kungaboken 4:32–37.) Hon kanske kom att tänka på Hanna, som hade varit barnlös, och vad hon sa i en bön när hon lämnade Samuel vid tältboningen: ”Jehova ... för ner till Sheol [eller: ”graven”] och för upp därifrån.” (1 Sam. 2:6) Jehova visade på ett mycket påtagligt sätt att han kan föra upp människor från graven när han uppväckte pojken i Sunem.

9. Beskriv den tredje uppståndelsen som nämns i Bibeln.

⁹ Men det här var inte den sista häpnadsväckande händelsen som Elisa var inbegripen i. Han var profet i mer än 50 år, men sedan drabbades han av en ”sjukdom som han senare dog av”. Tiden gick, och allt som var kvar av Elisas kropp var benrester. Vid ett tillfälle kom en rövarskara in i landet. Några israeliter höll på att begrava en man, och när de försökte fly från rövarna kastade de den döda kroppen i graven där Elisas ben låg. Bibeln säger: ”När mannen kom i beröring med Elisas ben, fick han omedelbart liv och reste sig upp på sina fötter.” (2 Kung. 13:14, 20, 21) Tänk på vad de här skildringarna måste ha betytt för Marta. De försäkrade henne om att Jehova har makt över döden. Tänk också på hur de bör påverka dig. De bör verkligen övertyga dig om att Jehovas makt är gränslöst stor.

HÄNDELSER I DET FÖRSTA ÅRHUNDRADET

10. Vad hände med Tabita, och vad gjorde Petrus?

¹⁰ Vi kan även läsa i de kristna grekiska skrifterna om tillfällen då personer blev uppväckta av trogna tjänare åt Jehova. Vi har redan nämnt att Jesus uppväckte änkans son i Nain och Jairos dotter. Senare fick aposteln Petrus uppväcka Dorkas, som också kallades Tabita. När han kom till rummet där hennes döda kropp låg, bad han till Jehova. Sedan sa han: ”Tabita, stig upp!” Då öppnade hon genast ögonen och satte sig upp. Petrus kallade på de andra som var där och visade dem att hon levde igen. Den här händelsen gjorde att ”många kom till tro på Herren”, och med stark övertygelse kunde de sedan förkunna de goda nyheterna om Jesus och berätta om Jehovas förmåga att uppväcka döda. (Apg. 9:36–42)

11. Vad konstaterade läkaren Lukas om en ung man, och hur påverkades andra av det som sedan hände?

¹¹ Andra blev ögonvittnen till en annan uppståndelse. Vid ett tillfälle var aposteln Paulus med på ett möte i ett rum på en övervåning i staden Troas, som låg i det som nu är nordvästra Turkiet. Han talade till vännerna ända till midnatt. En ung man som hette Eutykos satt i fönstret och lyssnade, men han somnade och föll ner från tredje våningen. Läkaren Lukas kanske var den förste som kom ner till honom, och efter en undersökning konstaterade han att Eutykos inte bara var skadad och medvetslös, utan att han var död! Paulus kom också ner. Han slog armarna om Eutykos och sa till allas förvåning att han levde. Det här underverket måste verkligen ha gjort stort intryck på alla som såg det. Alla visste ju att den unge mannen hade dött. Men nu hade han blivit uppväckt, och därför ”blev [de] övermåttan tröstade”. (Apg. 20:7–12)

ETT SÄKERT HOPP

12, 13. Vilka frågor kan uppstå med tanke på det vi har gått igenom så här långt?

¹² De här skildringarna bör ge dig något som Marta hade. Det är övertygelsen om att vår Gud och livgivare har förmågan att ge livet tillbaka till en person som dött. Men varje gång någon blev uppväckt på Bibelns tid var intressant nog en trogen tjänare åt Jehova på plats, till exempel Elia, Jesus och Petrus. Så vad kan sägas om alla som dött vid andra tillfällen i historien, när sådana underverk inte utfördes? Kunde trogna män och kvinnor som levde under de perioderna förvänta att Jehova skulle uppväcka de döda i framtiden? Kunde de vara lika säkra som Marta, som sa om sin bror: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den sista dagen”? Varför kunde hon tro så, och varför kan du göra det?

¹³ Det finns flera skildringar i Bibeln som visar att Jehovas lojala tjänare såg fram emot en uppståndelse i framtiden. Vi ska se på några av dem.

14. Vad lär vi oss om uppståndelsen när vi läser om Abraham?

¹⁴ Tänk på vad Jehova bad Abraham att göra med sin efterlängtade son Isak. Jehova sa: ”Jag ber dig, ta din son, din ende, som du älskar så högt, Isak, ... och offra honom ... som brännoffer.” (1 Mos. 22:2) Föreställ dig hur Abraham måste ha känt när han hörde det här. Jehova hade lovat att alla nationer skulle bli välsignade genom Abrahams efterkommande. (1 Mos. 13:14–16; 18:18; Rom. 4:17, 18) Han hade också sagt att välsignelsen skulle komma ”genom Isak”. (1 Mos. 21:12) Men hur skulle det gå till om Abraham offrade Isak? Paulus förklarade under inspiration att Abraham trodde att Jehova kunde uppväcka Isak. (Läs Hebréerna 11:17–19.) Bibeln säger inget om att Abraham trodde att Isak skulle få livet tillbaka efter bara några timmar, en dag eller en vecka. Abraham kunde inte veta när Isak skulle bli uppväckt, men han litade på att Jehova skulle uppväcka honom.

15. Vilket hopp hade Job?

¹⁵ Den trogne mannen Job såg också fram emot en uppståndelse i framtiden. Han visste att om ett träd huggs ner så kan det skjuta skott och växa upp igen. Men så är det inte med en människa. (Job 14:7–12; 19:25–27) Om en människa dör kan hon inte väcka upp sig själv till liv igen. (2 Sam. 12:23; Ps. 89:48) Men det innebär naturligtvis inte att det är omöjligt för Gud att uppväcka någon. Job trodde faktiskt att Jehova skulle komma ihåg honom när tiden för det var inne. (Läs Job 14:13–15.) Han visste inte när i framtiden det skulle ske. Men han litade på att skaparen av allt liv både kunde och skulle komma ihåg honom och uppväcka honom.

16. Vilken uppmuntran fick Daniel genom en ängel?

¹⁶ Tänk också på Daniel, en annan trogen man som vi kan läsa om i de hebreiska skrifterna. Han var lojal mot Jehova under hela sitt liv, och Jehova tog hand om honom. Vid ett tillfälle kallade en ängel Daniel för ”en högt värderad man” och sa att han skulle ”ha frid” och vara stark. (Dan. 9:22, 23; 10:11, 18, 19)

17, 18. Vilket löfte fick Daniel av Jehova?

¹⁷ Daniel var nästan 100 år och närmade sig livets slut, och han kanske funderade på vad framtiden hade i beredskap för honom. Skulle han få liv igen? Absolut! I slutet av hans bibelbok kan vi läsa vad Jehova lovade honom: ”Du själv, gå du mot slutet; och du skall vila.” (Dan. 12:13) Den ålderstigne Daniel visste att de döda vilar och att det inte finns någon ”planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol”. Snart skulle han själv hamna där. (Pred. 9:10) Men det skulle inte innebära slutet för honom. Jehova gav honom ett fantastiskt framtidslöfte.

¹⁸ Ängeln fortsatte: ”Du skall stå upp till din lott vid dagarnas slut.” Daniel fick inte veta exakt när det här skulle hända. Han visste bara att han skulle dö och sedan vila i graven. Men när han fick löftet att han skulle stå upp till sin lott förstod han att det skulle bli en framtida uppståndelse – långt efter att han själv hade dött. Den skulle inträffa ”vid dagarnas slut”.

19, 20. a) Varför kan vi precis som Marta se fram emot en uppståndelse? b) Vad ska vi gå igenom i nästa artikel?

¹⁹ Marta hade verkligen goda skäl att tro att hennes lojale bror, Lasarus, skulle ”uppstå i uppståndelsen på den sista dagen”. Både Jehovas löfte till Daniel och Martas starka tro på en framtida uppståndelse bör stärka vår egen övertygelse. Det kommer att bli en uppståndelse.

²⁰ Vi har nu gått igenom verkliga händelser från det flydda som visar att de som har dött kan få livet tillbaka. Vi har också sett att män och kvinnor som tjänade Jehova såg fram emot en framtida uppståndelse. Men kan en uppståndelse inträffa långt efter att den har blivit utlovad? Har vi stöd för att tro på det? Det skulle ge oss ännu starkare skäl att precis som Marta se fram emot en uppståndelse i framtiden. Men när i framtiden? I nästa artikel ska vi se närmare på de här detaljerna.

1–3. a) Vilken lära räknar vi som grundläggande? b) Varför är uppståndelsen så viktig? (Se den inledande bilden.)

VAD skulle du svara om någon frågade: ”Vilka är de viktigaste lärorna i din tro?” Du skulle säkert säga att du tror att Jehova är den som har skapat oss och gett oss livet och att Jesus gav sitt liv som en lösen för vår skull. Och du skulle nog gärna berätta att vi ska få leva för evigt i ett paradis här på jorden. Men skulle du nämna uppståndelsen bland de läror du uppskattar allra mest?

² Vi har all anledning att säga att uppståndelsen är en av våra grundläror, även om vi personligen hoppas på att få överleva slutet för den här världen och leva vidare på jorden för evigt. Aposteln Paulus visade varför uppståndelsen är så viktig för vår tro. Han sa: ”Om det inte finns någon de dödas uppståndelse, då har inte heller Kristus uppväckts.” Om inte Kristus hade blivit uppväckt skulle han inte styra som kung i Guds rike, och då skulle vårt predikoarbete vara meningslöst. (Läs 1 Korinthierna 15:12–19.) Men vi vet ju att Jesus blev uppväckt. Den här övertygelsen gör att vi skiljer oss från de judiska sadducéerna, som förnekade att de döda kunde få liv igen. Och vi håller fast vid vår tro på uppståndelsen även om vi blir hånade för det. (Mark. 12:18; Apg. 4:2, 3; 17:32; 23:6–8)

³ Paulus skrev att ”läran om ... de dödas uppståndelse” ingick i ”det första av läran om Kristus”. (Hebr. 6:1, 2) Och han betonade att han själv såg fram emot uppståndelsen. (Apg. 24:10, 15, 24, 25) Men även om det är en grundläggande lära, som hör till ”de elementära tingen i Guds heliga uttalanden”, så behöver vi studera den ingående. (Hebr. 5:12) Varför det?

4. Vilka frågor kan man ställa om uppståndelsen?

⁴ När människor börjar studera Bibeln får de läsa om personer som fick uppstå i det flydda, till exempel Lasarus. De får också veta att Abraham, Job och Daniel var övertygade om att det skulle bli en framtida uppståndelse. Men löftena om en uppståndelse gavs ju för hundratals år sedan. Så vad skulle du svara om någon frågade hur vi kan veta att de här löftena fortfarande gäller? Och står det egentligen något i Bibeln om när uppståndelsen ska äga rum? Svaren på de här frågorna har ett direkt samband med vår tro, så vi ska se vad Bibeln säger.

EN UPPSTÅNDELSE SOM FÖRUTSADES LÅNGT I FÖRVÄG

5. Vilken aspekt av uppståndelsen ska vi gå igenom först?

⁵ Det är en sak att tänka sig att en person som dött kan få livet tillbaka kort efter själva dödsfallet. (Joh. 11:11; Apg. 20:9, 10) Men det är något helt annat att lita på ett löfte om en uppståndelse som ska inträffa längre fram, kanske hundratals år in i framtiden. Kan man tro på ett sådant löfte även om det gavs för länge sedan? Och kan man tro på det oavsett om det gäller någon som har dött nyligen eller någon som har varit död länge? Faktum är att du redan tror på en uppståndelse som inträffade hundratals år efter att den hade utlovats. Vilken då? Och vilket samband har den med ditt hopp om en framtida uppståndelse?

6. Hur hade Jesus del i uppfyllelsen av Psalm 118?

⁶ Vi ska nu se närmare på en uppståndelse som förutsades långt innan den inträffade. I Psalm 118, som möjligen skrevs av David, står det bland annat: ”Jehova, ge räddning, det ber jag dig! ... Välsignad vare han som kommer i Jehovas namn.” Som du kanske minns citerade människor de här profetiska orden om Messias när Jesus red in i Jerusalem den 9 nisan, bara några dagar före sin död. (Ps. 118:25, 26; Matt. 21:7–9) Men hur pekade Psalm 118 fram emot en uppståndelse som skulle ske långt in i framtiden? I psalmen sägs det också: ”Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit huvudhörnstenen.” (Ps. 118:22)

7. Hur förkastades Jesus av judarna?

⁷ ”Byggnadsarbetarna”, dvs. de judiska ledarna, förkastade Messias. Och det var inte bara så att de vände honom ryggen och vägrade acceptera att han var den utlovade Messias, eller Kristus. Nej, många judar gick så långt att de krävde att han skulle avrättas. (Luk. 23:18–23) Därigenom blev de medskyldiga till hans död.

8. Hur kunde Jesus bli ”huvudhörnstenen”?

⁸ Jesus blev alltså förkastad och dödad. Så hur kunde han bli ”huvudhörnstenen”? Jo, enbart genom att bli uppväckt till liv igen. Jesus själv gjorde en sådan koppling. Han berättade en liknelse om några vinodlare som misshandlade de tjänare som ägaren till vingården skickade till dem. Det här påminde om vad israeliterna gjorde med de profeter som Jehova sände ut. Till slut sände vingårdens ägare sin egen älskade son och arvinge. Fick sonen ett bättre mottagande än tjänarna? Nej, tvärtom. De gick så långt att de dödade honom. När Jesus var klar med liknelsen citerade han profetian i Psalm 118:22. (Luk. 20:9–17) Aposteln Petrus använde samma vers när han riktade sig till judiska ”styresmän och äldste och skriftlärda” som var samlade i Jerusalem. Han sa att de hade avrättat nasarén Jesus Kristus men att ”Gud uppväckte [honom] från de döda”. Sedan sa han: ”Han är ’den sten som av er, ni byggnadsarbetare, betraktades som ingenting värd, den som har blivit huvudhörnstenen’.” (Apg. 3:15; 4:5–11; 1 Petr. 2:5–7)

9. Vilken fantastisk händelse förutsades i Psalm 118:22?

⁹ Det är tydligt att profetian i Psalm 118:22 handlade om en uppståndelse som skulle äga rum hundratals år senare. Messias skulle bli förkastad och dödad, men han skulle uppstå till liv igen och bli huvudhörnstenen. Efter sin uppståndelse blev Jesus den ende som kan ge mänskligheten räddning. Det är därför det sägs i Bibeln att det ”inte under himlen [finns] något annat namn, som har blivit givet bland människor, genom vilket vi skall bli räddade”. (Apg. 4:12; Ef. 1:20)

10. a) Vad förutsades i Psalm 16:10? b) Hur vet vi att Psalm 16:10 inte uppfylldes på David?

¹⁰ Vi ska nu se på en annan vers som pekade fram emot en uppståndelse. Den nedtecknades mer än tusen år innan den uppfylldes, och det bör göra oss ännu mer övertygade om att en uppståndelse kan inträffa långt efter att den förutsagts eller utlovats. I Psalm 16, som skrevs av David, läser vi: ”Du skall inte lämna min själ i Sheol. Du skall inte tillåta att din lojale ser gravens djup.” (Ps. 16:10) David menade inte att han aldrig skulle dö och hamna i graven. Som Bibeln tydligt visar blev han gammal och dog. Ja, han ”gick ... till vila hos sina förfäder och blev begravd i Davidsstaden”. (1 Kung. 2:1, 10) Så vem syftar Psalm 16:10 på?

11. När förklarade Petrus orden i Psalm 16:10?

¹¹ Vi behöver inte gissa oss till svaret. Mer än tusen år efter att orden i Psalm 16:10 skrevs ner förklarade Petrus vad de betydde. Bara några veckor efter Jesus död och uppståndelse talade Petrus till tusentals judar och proselyter. (Läs Apostlagärningarna 2:29–32.) Han sa att David hade dött och blivit begravd, något som hans åhörare mycket väl kände till. Och det sägs inget i skildringen om att någon sa emot Petrus när han sa att David ”på förhand [såg] och talade om Messias uppståndelse”.

12. Hur uppfylldes Psalm 16:10, och vad visar det om löftet om uppståndelsen?

¹² Petrus bestyrkte den tanken genom att citera Davids ord i Psalm 110:1. (Läs Apostlagärningarna 2:33–36.) Hans resonemang, som byggde på Skrifterna, hjälpte den stora folkskaran att inse att Jesus var ”både Herre och Kristus”. De förstod att Psalm 16:10 uppfylldes när Jesus blev uppväckt från de döda. Längre fram använde Paulus samma resonemang när han förkunnade för judarna i staden Antiokia i Pisidien. Hans argument gjorde stort intryck på dem, och de ville höra mer. (Läs Apostlagärningarna 13:32–37, 42.) Gör det intryck på oss också att de här profetiorna om en framtida uppståndelse var tillförlitliga, trots att de uppfylldes först hundratals år efter att de hade förutsagts?

NÄR SKA UPPSTÅNDELSEN INTRÄFFA?

13. Vilka frågor kan man ha om uppståndelsen?

¹³ Det är verkligen uppmuntrande att veta att en uppståndelse kan ske många hundra år efter att den förutsagts. Men någon kanske undrar: ”Betyder det att jag måste vänta väldigt länge på att få återse mina nära och kära som dött? När ska uppståndelsen inträffa?” Jesus sa till sina apostlar att det fanns en del saker som de inte kände till och som de inte kunde få reda på. Det finns vissa ”tider eller tidsperioder som Fadern har lagt under sin egen domsrätt”. (Apg. 1:6, 7; Joh. 16:12) Men det betyder inte att vi inte vet någonting alls om när uppståndelsen ska inträffa.

14. Hur skilde sig Jesus uppståndelse från tidigare uppståndelser?

¹⁴ Den viktigaste uppståndelse som nämns i Bibeln är Jesus uppståndelse. Om han inte hade blivit uppväckt skulle ingen av oss någonsin få återse våra nära och kära som dött. De som uppväcktes före Jesus, till exempel av Elia och Elisa, levde ju inte vidare i det oändliga, utan dog igen och förmultnade i graven. Men Jesus däremot ”har uppväckts från de döda, ... [och dör] inte mer ...; döden är inte längre herre över honom”. Nu är han i himlen och ”lever i evigheters evighet”. (Rom. 6:9; Upp. 1:5, 18; Kol. 1:18; 1 Petr. 3:18)

15. Varför kallas Jesus ”förstlingen”?

¹⁵ Jesus uppståndelse till himmelskt liv var den första i sitt slag, och även den viktigaste. (Apg. 26:23) Men han var inte den ende som skulle uppväckas till liv i himlen som en andevarelse. Han lovade sina trogna apostlar att de skulle få regera tillsammans med honom i himlen. (Luk. 22:28–30) Men för att få den här belöningen behövde de först dö. Sedan kunde de, precis som Jesus, uppstå med en andlig kropp. Paulus skrev: ”Nu har Kristus uppväckts från de döda, förstlingen av dem som har somnat in i döden.” Men Paulus visade att även andra skulle få uppstå till liv i himlen. Han fortsatte: ”Var och en i sin egen ordning: förstlingen Kristus, efteråt de som hör Kristus till under hans närvaro.” (1 Kor. 15:20, 23)

16. Vilken indikation har vi fått om när den himmelska uppståndelsen skulle börja?

¹⁶ Paulus ord ger oss en indikation på när den himmelska uppståndelsen skulle börja, nämligen under Kristus närvaro. Med Bibelns stöd har Jehovas vittnen länge framhållit att hans närvaro började 1914. Den pågår fortfarande, och slutet för den här onda världsordningen är nu mycket nära.

17, 18. Vad händer med en del smorda under Kristus närvaro?

¹⁷ Bibeln ger oss fler detaljer om den himmelska uppståndelsen: ”Vi [vill] inte att ni skall vara okunniga om dem som somnar in i döden ... Ty om vi tror att Jesus dog och uppstod igen, så tror vi också att Gud skall låta dem som genom Jesus har somnat in i döden träda fram tillsammans med honom ... Vi, de levande, som lever kvar till Herrens närvaro, [skall] alls inte ... komma före dem som har somnat in i döden; [för] ... Herren själv skall stiga ner från himlen med ett befallande rop, ... och de som är döda i gemenskap med Kristus skall uppstå först. Därefter skall vi, de levande, som ännu lever, tillsammans med dem ryckas bort i moln för att möta Herren i luften; och så skall vi alltid vara tillsammans med Herren.” (1 Thess. 4:13–17)

¹⁸ Den första uppståndelsen inleddes någon gång efter det att Jesus närvaro började. Och smorda som lever under den stora vedermödan ska ”ryckas bort i moln”. (Matt. 24:31) Dessa som rycks bort ska inte ”somna in i döden” i den meningen att de ska vara döda en längre tid. Nej, de ska ”alla förvandlas, i ett nu, i ett ögonblick, under den sista trumpeten”. (1 Kor. 15:51, 52)

19. Vilken ”bättre uppståndelse” väntar vi på?

¹⁹ De flesta trogna kristna i dag är inte smorda och utvalda till att styra tillsammans med Kristus i himlen. De ser i stället fram emot slutet för den här onda världsordningen som ska komma under ”Jehovas dag”. Ingen vet exakt när slutet är här, men allt pekar på att det är nära. (1 Thess. 5:1–3) Sedan kommer en annan slags uppståndelse att äga rum. Människor ska få uppstå till liv här på jorden. Och de kan se fram emot att bli fullkomliga och aldrig behöva dö igen. Jämfört med hur det var på Bibelns tid, när de som uppstod så småningom dog igen, kommer det här helt klart att bli ”en bättre uppståndelse”. (Hebr. 11:35)

20. Varför kan vi vara säkra på att uppståndelsen kommer att ske på ett ordnat sätt?

²⁰ Bibeln säger att de som får en himmelsk uppståndelse ska uppstå ”var och en i sin egen ordning”. (1 Kor. 15:23) Så vi kan räkna med att även den jordiska uppståndelsen kommer att ske på ett ordnat sätt. Det här väcker många spännande frågor. Kommer de som nyligen har dött att få uppstå i början av tusenårsriket och välkomnas av nära och kära som känner dem? Kommer forntida trogna män som var skickliga ledare att få uppstå i ett tidigt skede och hjälpa till med att organisera Guds folk i den nya världen? Och hur blir det med alla som aldrig har tjänat Jehova? När och var får de uppstå? Det finns så mycket vi kan undra över. Men behöver vi egentligen göra det just nu? Är det inte bättre att bara vänta och se? Vi kan vara säkra på att det kommer att bli otroligt spännande att få se hur Jehova ska räta ut alla våra frågetecken.

21. Vilket hopp har du?

²¹ Fram till dess behöver vi stärka vår tro på Jehova. Genom sin son har han lovat oss att alla som finns i hans minne ska få uppstå. (Joh. 5:28, 29; 11:23) För att ytterligare understryka att Jehova kan uppväcka de döda sa Jesus att Abraham, Isak och Jakob alla lever i Guds ögon. (Luk. 20:37, 38) Vi har verkligen goda skäl att instämma i Paulus ord: ”Jag har ett hopp till Gud ... att det skall ske en uppståndelse.” (Apg. 24:15)