Och han ropade med stark röst och sade: ’Fallet, fallet är det stora Babylon.’” (Uppenbarelseboken 18:1, 2a)

5. a) Vem använder sig denne ängel av för att kungöra det stora Babylons fall? b) Hur gick det för kristenheten när domen började på dem som bekände sig tillhöra ”Guds hus”?

⁵ Vem använder sig den här ängeln med stor myndighet av för att kungöra dessa häpnadsväckande nyheter för människorna? Jo, just det folk som befrias till följd av detta fall, de kvarvarande smorda på jorden, nämligen Johannesklassen. Mellan åren 1914 och 1918 fick de utstå mycket lidande från det stora Babylons sida, men år 1918 påbörjade Herren Jehova och hans det abrahamitiska ”förbundets budbärare”, Jesus Kristus, domen med ”Guds hus”, med dem som bekände sig vara kristna. Därmed ställdes den avfälliga kristenheten inför rätta. (Malaki 3:1, NW; 1 Petrus 4:17) Den enorma blodskuld kristenheten drog på sig under första världskriget, dess medverkan i att förfölja Jehovas trogna vittnen och dess babyloniska trosuppfattningar var inte till någon hjälp i domens stund, och inte heller någon annan del av det stora Babylon var förtjänt av Guds godkännande. – Jämför Jesaja 13:1–9.

6. Varför kan det sägas att det stora Babylon hade fallit år 1919?

⁶ År 1919 hade alltså det stora Babylon fallit, vilket öppnade vägen för Guds folk att – på en enda dag, så att säga – befrias och återställas till sitt andliga välstånds land. (Jesaja 66:8) Det året hade Jehova Gud och Jesus Kristus, den större Darius och den större Cyrus, manövrerat det hela så att falsk religion inte längre kunde hålla Jehovas folk i sitt grepp. Den kunde inte längre hindra dem från att tjäna Jehova och bekantgöra för alla som kunde höra det att det skökolika stora Babylon är dömt och att Jehovas suveränitet inom kort skall hävdas. – Jesaja 45:1–4; Daniel 5:30, 31.

7. a) Hur betraktade Jehova det stora Babylon, fastän det inte tillintetgjordes år 1919? b) Vad blev följden för Jehovas folk när det stora Babylon föll år 1919?

⁷ Det är sant att det stora Babylon inte tillintetgjordes år 1919 – lika lite som den forntida staden Babylon tillintetgjordes år 539 f.v.t., när den föll för persern Cyrus’ arméer. Men från Jehovas ståndpunkt sett har organisationen fallit. Den blev i rättsligt avseende dödförklarad i väntan på att domen skall verkställas. Därför kunde falsk religion inte längre hålla Jehovas folk i fångenskap. (Jämför Lukas 9:59, 60.) Dessa befriades för att kunna tjäna som sin Herres trogne och omdömesgille slav och tillhandahålla andlig mat i rätt tid. De hade erhållit domen ”bra gjort” och fick uppdraget att åter sätta i gång i Jehovas verk. – Matteus 24:45–47; 25:21, 23; Apostlagärningarna 1:8.

8. Vilken händelse förkunnas av väktaren i Jesaja 21:8, 9, och vilka i vår tid förebildas av den väktaren?

⁸ För flera tusen år sedan använde sig Jehova av andra profeter för att förutsäga den här epokgörande händelsen. Jesaja talade om en väktare som ”började ropa som ett lejon: ’På vakttornet, o Jehova, står jag ständigt om dagen, och på mitt vaktställe är jag posterad alla nätterna.’” Vad är det för en händelse som väktaren blir varse och som han kungör med lejonlikt mod? Jo: ”Hon har fallit! Babylon har fallit, och alla de huggna bilderna av hennes gudar har han [Jehova] krossat och kastat till jorden!” (Jesaja 21:8, 9, NW) Den här väktaren är en fin förebild till den klarvakna Johannesklassen i vår tid, som använder tidskriften Vakttornet och andra teokratiska publikationer för att vitt och brett förkunna nyheten om att Babylon har fallit.

Det stora Babylons förfall

9, 10. a) På vilket sätt har den babyloniska religionens inflytande minskat sedan första världskriget? b) Hur beskriver den mäktige ängeln det stora Babylons fallna tillstånd?

⁹ Det forntida Babylons fall år 539 f.v.t. utgjorde inledningen till ett långt förfall som slutade med dess ödeläggande. På liknande sätt har den babyloniska religionens inflytande minskat påtagligt över hela världen sedan första världskriget. I Japan blev shintoistisk kejsardyrkan förbjuden efter andra världskriget. I Kina utövar kommunistregimen kontroll över alla religiösa befattningar och all religiös verksamhet. I det protestantiska Nordeuropa har de flesta en likgiltig inställning till religion. Även romersk-katolska kyrkan har på senaste tiden försvagats av schismer och inre meningsskiljaktigheter inom sitt världsvida maktområde. – Jämför Markus 3:24–26.

¹⁰ Alla de här tendenserna hör utan tvivel samman med att floden Eufrat torkar bort i förberedelse för det kommande militaristiska angreppet på det stora Babylon. Borttorkandet återspeglas också i ett tillkännagivande som påven gjorde i oktober 1986, i vilket han sade att kyrkan måste ”börja tigga igen” – på grund av dess stora budgetunderskott. (Uppenbarelseboken 16:12) I synnerhet sedan år 1919 har det stora Babylon blivit utsatt för allmänt beskådande som en andlig ödemark, alldeles som den mäktige ängeln här tillkännager: ”Och det har blivit en boningsort för demoner och ett gömställe för varje oren utdunstning och ett gömställe för varje oren och hatad fågel!” (Uppenbarelseboken 18:2b) Snart kommer det stora Babylon i bokstavlig bemärkelse att bli en sådan ödemark, lika öde som Babylons ruiner i våra dagars Irak. – Se också Jeremia 50:25–28.

11. I vilket avseende har det stora Babylon blivit ”en boningsort för demoner” och ett gömställe för oren utdunstning och orena fåglar?

¹¹ Ordet ”demoner” här syftar antagligen tillbaka på ordet ”bockliknande demoner” (se‛i·rím) i Jesajas beskrivning av det fallna Babylon: ”Och där kommer de som har sitt tillhåll i vattenlösa trakter helt visst att lägga sig ner, och deras hus skall fyllas av uvar. Och där skall strutsarna ha sin boning, och bockliknande demoner, de kommer att hoppa omkring där.” (Jesaja 13:21, NW) Det kan inte syfta på bokstavliga demoner, utan i stället på raggiga ökendjur vars utseende fick människor att tänka på demoner. Att det i det stora Babylons ruiner i bildlig bemärkelse finns sådana djur, förutom unken, förgiftad luft (”oren utdunstning”) och orena fåglar, är ett tecken på dess andligt döda tillstånd. Det kan inte erbjuda mänskligheten några som helst utsikter till liv. – Jämför Efesierna 2:1, 2.

12. Hur stämmer det stora Babylons situation med Jeremias profetia i Jeremia kapitel 50?

¹² Det stora Babylons situation stämmer också med Jeremias profetia: ”’Det är ett svärd mot kaldéerna’, är Jehovas uttalande, ’och mot Babylons invånare och mot hennes furstar och mot hennes visa män. ... Det är en förhärjning över dess vatten, och de skall torka ut. Ty det är ett land med huggna bilder, och på grund av sina förskräckande syner fortsätter de att handla som galningar. Därför kommer de som har sitt tillhåll i vattenlösa trakter att bo tillsammans med de tjutande djuren, och i henne skall strutsarna bo; och hon kommer aldrig mer att vara bebodd, inte heller kommer hon att ha sin boning där från generation till generation.’” Avgudadyrkan och ett ideligt mässande av böner kan inte rädda det stora Babylon från ett straff som liknar Guds omstörtande av Sodom och Gomorra. – Jeremia 50:35–40, NW.