Kapitel 3

Ting som inom kort måste ske

1. Hur kan du undkomma Guds verkställande av dom över den här världen?

DU BÖR vara djupt intresserad av världshändelserna i vår tid. Varför det? Därför att den här världen inte kan undkomma Guds verkställande av dom. Men du kan undkomma. Du kan göra det genom att se till att du inte är ”någon del av världen”, som är dömd till undergång. Det betyder inte att du måste lägga dig till med ett spartanskt, klosterbetonat levnadssätt. Det betyder att du, medan du gläder dig åt ett sunt och meningsfullt liv, håller dig borta från politisk korruption, girig kommersialism och Gud vanärande religion såväl som från våld och omoraliskhet. Samtidigt måste du följa Guds höga normer för uppförandet och sträva efter att göra hans vilja. (Johannes 17:14–16; Sefanja 2:2, 3; Uppenbarelseboken 21:8) Uppenbarelseboken i bibeln visar hur viktigt det är att du anstränger dig i dessa avseenden och gör de nödvändiga förändringarna i ditt levnadssätt.

2. Hur inleder aposteln Johannes den storslagna profetian i Uppenbarelseboken, och åt vem gav Gud detta betydelsefulla budskap?

² Aposteln Johannes inleder den här storslagna profetian med orden: ”En uppenbarelse genom Jesus Kristus, som Gud gav honom, för att visa sina slavar de ting som inom kort måste ske.” (Uppenbarelseboken 1:1a) Det var alltså den uppståndne Jesus Kristus som fick detta betydelsefulla budskap från Gud. Jesus visas här vara underordnad sin Fader och långt ifrån någon del av en mystisk treenighet. På samma sätt är ”slavarna”, som utgör den kristna församlingen, underordnade Jesus Kristus, så att de följer honom vart han än går. (Uppenbarelseboken 14:4; Efesierna 5:24) Men vilka i vår tid är verkligen Guds ”slavar”, och hur är Uppenbarelseboken till nytta för dem?

3. a) Vilka är ”slavarna” som är underställda Jesus Kristus? b) Vilket arbete utför dessa trogna ”slavar” under änglars ledning?

³ Aposteln Johannes, som skrev Uppenbarelseboken, betecknar sig själv som en sådan slav. Han var den siste ännu levande aposteln och tillhörde den utvalda med anden smorda grupp av ”slavar” som skulle få ärva odödligt liv i himlarna. I dag finns det bara några tusen av dessa kvar på jorden. Gud har också andra tjänare, en stor skara av män, kvinnor och barn, som nu uppgår till flera miljoner. Under änglars ledning tar dessa del med de smorda ”slavarna” i att förkunna eviga goda nyheter för hela mänskligheten. Tänk hur alla dessa ”slavar” ger ut av sig själva för att hjälpa de ödmjuka på jorden att finna räddning! (Matteus 24:14; Uppenbarelseboken 7:9, 14; 14:6) Uppenbarelseboken visar vad man måste göra för att få nytta av de lyckliggörande goda nyheterna.

4. a) Hur kunde Johannes tala om ”ting som inom kort måste ske”, med tanke på att det är mer än 1.900 år sedan han skrev Uppenbarelseboken? b) Vad visar vittnesbörden nu angående det som förutsagts?

⁴ Men hur kunde Johannes säga att dessa ”slavar” skulle bli visade ”ting som inom kort måste ske”? Uttalades inte de här orden för mer än 1.900 år sedan? Från Jehovas ståndpunkt sett, i vars ögon tusen år är som bara ”i går”, är 1.900 år en kort tid jämfört med de oerhörda tidrymder under vilka han skapade och beredde jorden för mänskligt boende. (Psalm 90:4) Aposteln Paulus skrev om sin egen ”spända förväntan och ... [sitt] hopp”, för utan tvivel föreföll förverkligandet av hans belöning vara nära förestående för honom. (Filipperna 1:20) I vår tid finns det emellertid ett överflöd av bevis för att allt det som förutsagts kommer att inträffa tidtabellsenligt. Aldrig tidigare i historien har mänsklighetens själva överlevnad stått på spel. Endast Gud har lösningen! – Jesaja 45:21.

Förbindelsekanalen

5. Hur överbringades uppenbarelsen till aposteln Johannes och sedan till församlingarna?

⁵ Uppenbarelseboken 1:1b, 2 fortsätter: ”Och han [Jesus] sände ut sin ängel och framställde det [uppenbarandet av dessa ting] i tecken genom honom för sin slav Johannes, som har vittnat om det ord Gud gav och om det vittnesbörd Jesus Kristus avlade, ja om alla de ting som han har sett.” Johannes mottog således den inspirerade redogörelsen genom en änglabudbärare. Han skrev den på en skriftrulle och överbringade den till församlingarna på sin tid. Till all lycka för oss har Gud bevarat den till uppmuntran för de uppemot 100.000 församlingarna av hans endräktiga tjänare på jorden i vår tid.

6. Hur identifierade Jesus den kanal som han skulle använda för att ge andlig föda åt sina ”slavar” i vår tid?

⁶ Gud hade en förbindelsekanal för att överbringa uppenbarelsen på Johannes’ tid, och Johannes var den jordiska delen av denna kanal. På samma sätt har Gud en kanal för att ge andlig näring åt sina ”slavar” i vår tid. I sin stora profetia angående avslutningen på tingens ordning identifierade Jesus den jordiska delen av denna kanal som ”den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid”. (Matteus 24:3, 45–47) Han använder denna Johannesklass för att kasta ljus över innebörden i profetian.

7. a) Hur bör de tecken som finns i Uppenbarelseboken påverka oss? b) Under hur lång tid har somliga av Johannesklassen deltagit i uppfyllelsen av synerna i Uppenbarelseboken?

⁷ Aposteln Johannes skriver att Jesus framställde uppenbarelsen ”i tecken”, eller symboler. De är livfulla och spännande att undersöka. De ger uttryck åt dynamisk kraft och bör i sin tur sporra oss till nitiska ansträngningar i att för andra kungöra profetian och dess innebörd. Uppenbarelseboken framställer för oss ett antal entusiasmerande syner, och i var och en av dem deltog Johannes antingen aktivt eller som iakttagare. De som utgör Johannesklassen, av vilka somliga i många årtionden har deltagit i uppfyllelsen av dessa syner, är lyckliga över att Guds ande har uppenbarat innebörden i dem, så att de kan förklara den för andra.

8. a) Vad är utmärkande för var och en av synerna i Uppenbarelseboken? b) Hur hjälper oss Daniels profetia att förstå vad djuren i Uppenbarelseboken betyder?

⁸ De här synerna i Uppenbarelseboken presenteras inte i kronologisk ordning. Var och en av dem uppfylls i sin egen tidsperiod. Många av synerna upprepar ord från tidigare profetior, som ger ledtrådar för uttydningen av dem. Daniels profetia beskriver till exempel fyra skräckinjagande vilddjur och förklarar att de föreställer härskande makter på jorden. Därmed får vi hjälp att förstå att djuren i Uppenbarelseboken representerar politiska makter, bland annat de som nu existerar. – Daniel 7:1–8, 17; Uppenbarelseboken 13:2, 11–13; 17:3.

9. a) Vilken inställning, i likhet med den Johannes hade, har Johannesklassen visat? b) Hur visar Johannes på vilket sätt vi kan bli lyckliga?

⁹ Johannes var trogen i att bära vittnesbörd om det budskap som Gud genom Jesus Kristus gav honom. Han beskrev i detalj ”alla de ting som han ... sett”. Johannesklassen har med all uppriktighet sökt vägledning från Gud och Jesus Kristus för att kunna förstå profetian helt och fullt och bekantgöra dess fina tankar för Guds folk. Till nytta för den smorda församlingen (och även för den internationella stora skaran som Gud kommer att bevara vid liv genom den stora vedermödan) skriver Johannes: ”Lycklig är den som högläser och lyckliga de som hör denna profetias ord och som iakttar de ting som är skrivna i den; ty den fastställda tiden är nära.” – Uppenbarelseboken 1:3.

10. Vad måste vi göra med avseende på Uppenbarelseboken för att uppnå lycka?

¹⁰ Du kommer att få stor nytta av att läsa Uppenbarelseboken och ännu större nytta av att iaktta eller hålla det som är skrivet i den. Johannes förklarade i ett av sina brev: ”Detta är nämligen vad Guds kärlek innebär: att vi håller hans bud; och ändå är hans bud inte betungande, eftersom allting som är fött av Gud, det segrar över världen. Och detta är den seger som har segrat över världen: vår tro.” (1 Johannes 5:3, 4) Du kan bli i högsta grad lycklig genom att bygga upp en sådan tro.

11. a) Varför är det angeläget att vi ger akt på profetians ord? b) Vilken tidpunkt måste nu vara olycksbådande nära?

¹¹ Det är angeläget att vi ger akt på profetians ord, ”ty den fastställda tiden är nära”. Den fastställda tiden för vad? För uppfyllelsen av profetiorna i Uppenbarelseboken, däribland Guds domar. Tiden är nära för Gud och Kristus Jesus att verkställa den slutliga domen över Satans världsordning. När Jesus var här på jorden sade han att bara hans Fader kände till ”denna dag eller den stunden”. Jesus sade också, i det han blickade framåt mot de svårigheter som har brett ut sig över jorden i vår tid: ”Denna generation [skall] visst inte ... försvinna förrän alla dessa ting inträffar.” Så den fastställda tiden för verkställandet av Guds beslut måste nu vara olycksbådande nära. (Markus 13:8, 30–32) Det är som det sägs i Habackuk 2:3 (NW): ”Synen är ännu för den fastställda tiden, och den fortsätter flämtande mot änden, och den kommer inte att ljuga. Även om den skulle dröja, förbli i förväntan på den; ty den kommer ofelbart att gå i uppfyllelse. Den kommer inte att vara sen.” Vår räddning genom den stora vedermödan är beroende av att vi ger akt på Guds profetiska ord. – Matteus 24:20–22.

Kapitel 4

Jesus kommer med uppmuntran

1. Till vilka skriver Johannes nu, och vilka i vår tid bör anse hans budskap vara av allt uppslukande intresse?

DET som därpå följer bör vara av allt uppslukande intresse för var och en som är förbunden med Guds folks församlingar i vår tid. Här är en serie budskap. De har sin speciella tillämpning medan ”den fastställda tiden” närmar sig. (Uppenbarelseboken 1:3) Det är till vår eviga nytta att vi ger akt på dessa uttalanden. Redogörelsen lyder: ”Johannes till de sju församlingar som är i provinsen Asien: Må ni röna oförtjänt omtanke och frid från ’honom som är och som var och som kommer’, och från de sju andar som är inför hans tron, och från Jesus Kristus.” – Uppenbarelseboken 1:4, 5a.

2. a) Vad betecknar antalet ”sju”? b) På vilka är budskapen till de ”sju församlingarna” tillämpliga under Herrens dag?

² Här riktar sig Johannes till ”sju församlingar”, och dessa namnges för oss längre fram i profetian. Antalet ”sju” upprepas ofta i Uppenbarelseboken. Det betecknar fullständighet, i synnerhet i förbindelse med Guds och hans smorda församlings angelägenheter. Eftersom antalet av Guds folks församlingar världen över har ökat till tiotusentals under Herrens dag, kan vi vara säkra på att det som ursprungligen sades till de ”sju församlingarna” av smorda också är tillämpligt på alla bland Guds folk i vår tid. (Uppenbarelseboken 1:10) Ja, Johannes har ett livsviktigt budskap för alla Jehovas vittnens församlingar och alla som är förbundna med dem överallt på denna jords yta.

3. a) Varifrån kommer den ”oförtjänta omtanke och frid” som omnämns i Johannes’ hälsning? b) Vilket uttalande av aposteln Paulus liknar Johannes’ hälsning?

³ ”Oförtjänt omtanke och frid” – hur önskvärda är inte dessa egenskaper, i synnerhet när vi uppskattar deras källa! ”Honom” från vilken de flödar fram är den suveräne Herren Jehova själv, ”evighetens konung”, som lever ”från obestämd tid till obestämd tid”. (1 Timoteus 1:17; Psalm 90:2, NW) Inbegripna här är också ”de sju andarna”, ett uttryck som anger fullhet i fråga om hur Guds verksamma kraft, hans heliga ande, fungerar när den skänker insikt och välsignelse åt alla som ägnar uppmärksamhet åt profetian. En som också innehar en nyckelroll är ”Jesus Kristus”, om vilken Johannes senare skrev: ”Han var full av oförtjänt omtanke och sanning.” (Johannes 1:14) Johannes’ hälsning innehåller således samma beståndsdelar som de aposteln Paulus omnämnde i avslutningen av sitt andra brev till församlingen i Korint: ”Herren Jesu Kristi oförtjänta omtanke och Guds kärlek och delaktigheten i den heliga anden vare med er alla.” (2 Korintierna 13:14) Må dessa ord vara tillämpliga också på var och en av oss som älskar sanningen i vår tid! – Psalm 119:97.

”Det trogna vittnet”

4. Hur fortsätter Johannes att beskriva Jesus Kristus, och varför är dessa beskrivande benämningar så passande?

⁴ Näst efter Jehova är Jesus den mest ärorika personen i universum, alldeles som Johannes erkände, när han beskriver honom som ”’det trogna vittnet’, ’den förstfödde från de döda’ och ’härskaren över jordens kungar’”. (Uppenbarelseboken 1:5b) Liksom månen på himlen har han varit fast grundad som det mest framstående vittnet för Jehovas gudomlighet. (Psalm 89:38 [37]) Sedan han bevarat sin ostrafflighet ända till en offerdöd, blev han den förste från mänskligheten som uppväcktes till odödligt andligt liv. (Kolosserna 1:18) Nu är han i Jehovas närvaro, upphöjd högt över alla jordiska kungar och har tilldelats ”all myndighet i himmelen och på jorden”. (Matteus 28:18; Psalm 89:28 [27]; 1 Timoteus 6:15) År 1914 insattes han som kung för att härska bland de jordiska nationerna. – Psalm 2:6–9.

5. a) Hur fortsätter Johannes att uttrycka uppskattning av Herren Jesus Kristus? b) Vilka får nytta av Jesu gåva i form av hans fullkomliga mänskliga liv, och hur har smorda kristna fått del av en särskild välsignelse?

⁵ Johannes fortsätter att uttrycka uppskattning av Herren Jesus Kristus i glödande ordalag: ”Honom som älskar oss och som har löst oss från våra synder medelst sitt eget blod – och han gjorde oss till ett kungarike, präster åt sin Gud och Fader – ja, honom tillhör härligheten och makten för alltid. Amen.” (Uppenbarelseboken 1:5c, 6) Jesus gav sitt fullkomliga mänskliga liv, så att de av människovärlden som utövar tro på honom kan bli återställda till fullkomligt liv. Du, käre läsare, kan komma att vara bland dessa! (Johannes 3:16) Men Jesu offerdöd öppnade vägen till en speciell välsignelse för dem som blivit smorda kristna liksom Johannes. De har förklarats rättfärdiga på grundval av Jesu lösenoffer. De som tillhör den lilla hjorden har avstått från alla utsikter till liv på jorden, liksom Jesus gjorde, och har blivit pånyttfödda av Guds ande med utsikten att bli uppväckta för att tjäna som kungar och präster med Jesus Kristus i hans rike. (Lukas 12:32; Romarna 8:18; 1 Petrus 2:5; Uppenbarelseboken 20:6) Vilket storslaget privilegium! Inte att undra på att Johannes med sådan övertygelse utropade att äran och makten tillhör Jesus!

”Han kommer med skyarna”

6. a) Vad tillkännagav Johannes i samband med orden att Jesus ”kommer med skyarna”, och vilken profetia av Jesus kan detta ha påmint Johannes om? b) På vilket sätt ”kommer” Jesus, och vilka på jorden kommer att uppleva stor sorg?

⁶ Därpå tillkännager Johannes triumferande: ”Se! Han kommer med skyarna, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom; och alla jordens stammar skall slå sig själva av sorg för hans skull. Ja, amen.” (Uppenbarelseboken 1:7) Utan tvivel blev Johannes här påmind om Jesu tidigare profetia angående avslutningen på tingens ordning. Jesus sade i den: ”Då skall Människosonens tecken visa sig i himmelen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma på himmelens skyar med kraft och stor härlighet.” (Matteus 24:3, 30) Jesus ”kommer” således genom att ägna uppmärksamhet åt verkställandet av Jehovas domar över nationerna. Detta kommer att resultera i väldiga förändringar på jorden, och eftersom ”alla jordens stammar” har ignorerat Jesu kungadömes verklighet, kommer de sannerligen att få erfara ”Guds, den Allsmäktiges, vredes förbittring”. – Uppenbarelseboken 19:11–21; Psalm 2:2, 3, 8, 9.

7. På vilket sätt kommer ”varje öga”, däribland de olydigas, att ”se” Jesus?

⁷ Under Jesu sista kväll tillsammans med sina lärjungar sade han till dem: ”Ännu en liten stund och världen skall inte längre se mig.” (Johannes 14:19) Hur kan det då komma sig att ”varje öga skall se honom”? Vi skall inte förvänta oss att Jesu fiender skall få se honom med fysiska ögon, för efter Jesu himmelsfärd sade aposteln Paulus att Jesus nu ”bor i ett otillgängligt ljus” och att ”ingen människa har sett eller kan se” honom. (1 Timoteus 6:16) Tydligtvis menade Johannes ”se” i betydelsen ”urskilja”, alldeles som vi kan se, eller urskilja, Guds osynliga egenskaper genom hans skaparverk. (Romarna 1:20) Jesus ”kommer med skyarna” på så vis att han kommer att vara lika osynlig för blotta ögat som solen är när den är bakom molnen. Även om solen under dagtid är skymd av moln, vet vi att den finns där på grund av dagsljuset som omger oss. På liknande sätt kommer Herren Jesus, fastän han är osynlig, att uppenbaras likt ”en flammande eld, då han låter hämnd komma över dem ... som inte lyder de goda nyheterna” om honom. Även dessa kommer att tvingas ”se honom”. – 2 Tessalonikerna 1:6–8; 2:8.

8. a) Vilka var ”de som har genomborrat honom” år 33 v.t., och vilka är dessa i vår tid? b) Hur kan människor ”genomborra” Jesus, med tanke på att han inte längre är här på jorden?

⁸ Jesus kommer också att bli sedd av dem ”som har genomborrat honom”. Vilka kan dessa vara? När Jesus avrättades år 33 v.t. genomborrades han bokstavligen av de romerska soldaterna. Skulden för detta mord delades av judarna, för Petrus sade till några av dem vid pingsten: ”Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” (Apostlagärningarna 2:5–11, 36; jämför Sakarja 12:10; Johannes 19:37.) Dessa romare och judar har nu varit döda i nästan 2.000 år. Så de som ”genomborrar honom” i vår tid måste utgöras av nationer och människor som ger uttryck åt samma hatiska inställning som visades då Jesus blev hängd på pålen. Jesus är inte längre här på jorden. Men när motståndare antingen aktivt förföljer Jehovas vittnen, som bär vittnesbörd om Jesus, eller passivt ger sitt samtycke till sådan behandling, är det alldeles som om dessa motståndare ”genomborrade” Jesus själv. – Matteus 25:33, 41–46.

”Alfa och Omega”

9. a) Vem är det nu som talar, och hur många gånger gör han det i Uppenbarelseboken? b) Vad betyder det att Jehova kallar sig ”Alfa och Omega” och ”den Allsmäktige”?

⁹ Under över alla under! Den suveräne Herren Jehova själv talar. Hur passande är inte detta som en introduktion till de syner som just skall bli uppenbarade, eftersom han är vår store undervisare och det yttersta upphovet till det som uppenbaras! (Jesaja 30:20) Vår Gud tillkännager: ”Jag är Alfa och Omega, ... den som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.” (Uppenbarelseboken 1:8) Det här är det första av tre tillfällen i Uppenbarelseboken då Jehova själv talar från himlarna. (Se också Uppenbarelseboken 21:5–8; 22:12–15.) Kristna under det första århundradet skulle genast ha känt igen alfa och omega som den första och den sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Att Jehova kallar sig med dessa två bokstäver understryker att det före honom inte fanns någon allsmäktig Gud, och det kommer inte heller att finnas någon efter honom. Han kommer att föra stridsfrågan om gudomlighet till ett lyckligt avgörande för all evighet. Han kommer för alltid att bli hävdad som den ende och allsmäktige Guden, den högste Suveränen över all sin skapelse. – Jämför Jesaja 46:10; 55:10, 11.

10. a) Hur beskriver Johannes därnäst sig själv, och var var han fängslad? b) Med vilkas medverkan måste den skriftrulle som skrevs av Johannes ha vidarebefordrats till församlingarna? c) Hur blir Jehovas tjänare i vår tid ofta försedda med andlig föda?

¹⁰ Med full förtröstan på Jehovas ledning av det hela säger Johannes till sina medslavar: ”Jag, Johannes, er broder och delaktig med er i vedermödan och riket och uthålligheten i sällskap med Jesus, kom att vara på den ö som kallas Patmos, för att jag hade talat om Gud och vittnat om Jesus.” (Uppenbarelseboken 1:9) Som fånge på Patmos för de goda nyheternas skull, en som uthärdar vedermödor med sina bröder och som fullt och fast hoppas på att få del i det kommande riket, får den åldrige Johannes nu se den första av Uppenbarelsebokens syner. Utan tvivel blev han storligen uppmuntrad av dessa syner, alldeles som Johannesklassen i vår tid stimuleras av att se deras uppfyllelse. Vi vet inte hur Johannes vidarebefordrade Uppenbarelsebokens skriftrulle till församlingarna, eftersom han var fängslad vid den tidpunkten. (Uppenbarelseboken 1:11; 22:18, 19) Jehovas änglar måste ha medverkat till att göra det, alldeles som de så ofta har skyddat trogna Jehovas vittnen som tjänar under förbud och restriktioner i vår tid, så att de har kunnat nå fram med tidsenlig andlig föda till sina sanningshungrande bröder. – Psalm 34:7, 8 (6, 7).

11. Vilket privilegium, liknande det som Johannes uppskattade, sätter Johannesklassen stort värde på i vår tid?

¹¹ Hur djupt måste inte Johannes ha uppskattat privilegiet att få bli brukad av Jehova som hans förbindelsekanal för församlingarna! På liknande sätt värderar Johannesklassen i vår tid i hög grad sitt privilegium att förse Guds husfolk med andlig ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45) Må du vara en av dessa som styrks av denna andliga föda, så att du kan uppnå det härliga målet evigt liv! – Ordspråksboken 3:13–18; Johannes 17:3.

Kapitel 5

Johannes får se en syn av den förhärligade Jesus

Syn 1 Uppenbarelseboken 1:10–3:22

Innehåll: Jesus inspekterar det andliga Israel på jorden och ger varm uppmuntran

Tid för uppfyllelsen: Detta inslag i Herrens dag sträcker sig från år 1914 fram till dess att den siste av de trogna smorda dör och blir uppväckt

1. Hur framställs den första synen, och hur anger Johannes tidpunkten för dess verkliga tillämpning?

DEN första synen i Uppenbarelseboken börjar i och med Upp. kapitel 1, vers 10. Denna syn inleds, liksom de övriga i Uppenbarelseboken, med ett tillkännagivande av att Johannes får höra eller se något utöver det vanliga. (Uppenbarelseboken 1:10, 12; 4:1; 6:1) Den här första synen framställs i en inramning från det första århundradet, i form av budskap som riktas till sju församlingar som är samtidiga med Johannes. Men Johannes anger tidpunkten för dess verkliga tillämpning, när han säger: ”Genom inspiration kom jag att vara på Herrens dag.” (Uppenbarelseboken 1:10a) När är denna ”dag”? Har de dramatiska händelserna under vår stormiga tid något samband med den? Om så är fallet bör vi ägna noggrann uppmärksamhet åt profetian, eftersom den påverkar själva vårt liv, ja vår överlevnad. – 1 Tessalonikerna 5:20, 21.

På Herrens dag

2. När börjar Herrens dag, och när slutar den?

² Inom vilken tidsram förlägger detta uppfyllelsen av Uppenbarelseboken? Ja, vad är Herrens dag? Aposteln Paulus omnämner den som en domens tid och en tid då Gud uppfyller sina löften. (1 Korintierna 1:8; 2 Korintierna 1:14; Filipperna 1:6, 10; 2:16) I och med denna ”dags” inträde rör sig Jehovas storslagna uppsåt under triumf framåt mot sin höjdpunkt. Denna ”dag” börjar med kröningen av Jesus som himmelsk kung. Även efter det att Jesus har verkställt domen över Satans värld fortsätter Herrens dag med att paradiset återupprättas och människorna förs till fullkomlighet – fram till dess att Jesus slutligen ”överlämnar riket åt sin Gud och Fader”. – 1 Korintierna 15:24–26; Uppenbarelseboken 6:1, 2.

3. a) Hur hjälper oss Daniels profetia om de ”sju tiderna” att förstå när Herrens dag börjar? b) Vilka händelser på jorden bekräftar att året 1914 utgör början på Herrens dag?

³ Uppfyllelsen av andra bibliska profetior hjälper oss att förstå när Herrens dag börjar. Daniel beskriver till exempel ett nedhuggande av kungadömet i Davids släktlinje, varefter det, sedan ”sju tider” förgått, skulle bli känt ”att den Högste är härskare i mänsklighetens kungarike och att han ger det åt vem han vill”. (Daniel 4:20, 21, 28, 29 [23, 24, 31, 32], NW) Den större uppfyllelsen av denna profetia inleddes med ödeläggandet av Juda rike, vilket enligt bibelns vittnesbörd fullbordades under oktober år 607 f.v.t. Uppenbarelseboken 12:6, 14 visar att 3 1/2 tider är detsamma som 1.260 dagar. Sju tider (det dubbla) måste följaktligen vara 2.520 dagar. När vi räknar ”var dag svarande mot ett år”, kommer vi fram till att de ”sju tiderna” är 2.520 år långa. (Hesekiel 4:6) Således började Kristus Jesus sitt himmelska styre under senare delen av år 1914. Första världskrigets utbrott det året markerade ”början till nödens våndor”, som sedan dess har fortsatt att hemsöka mänskligheten. Händelserna på denna vår blodbestänkta jord sedan år 1914 har verkligen på ett slående sätt bekräftat att det året var början på ”dagen” för Jesu närvaro. – Matteus 24:3–14.a

4. a) Vad anges av Uppenbarelsebokens egna ord om tidpunkten för uppfyllelsen av den första synen? b) När slutar uppfyllelsen av den första synen?

⁴ Den här första synen, liksom de råd den innehåller, är således avsedd för Herrens dag, från och med år 1914. Detta understöds av det faktum att skildringen längre fram i Uppenbarelseboken beskriver verkställandet av Guds sanna och rättfärdiga domar – händelser i vilka Herren Jesus spelar en framträdande roll. (Uppenbarelseboken 11:18; 16:15; 17:1; 19:2, 11) Om uppfyllelsen av den första synen började år 1914, när slutar den då? Som det framgår av budskapen är den organisation de riktas till Guds församling av smorda på jorden. Uppfyllelsen av denna första syn slutar alltså när den sista trogna medlemmen av denna smorda församling dör och uppväcks till himmelskt liv. Herrens dag, med välsignelser för de jordiska andra fåren, fortsätter emellertid till slutet av Jesu Kristi tusenåriga styre. – Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 20:4, 5.

5. a) Vad uppmanar en röst Johannes att göra? b) Varför var ”de sju församlingarnas” läge gynnsamt för att sända en skriftrulle till dem?

⁵ Innan Johannes börjar se saker i denna första syn får han höra något: ”Och jag hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en trumpet, som sade: ’Vad du ser skall du skriva i en skriftrulle, och du skall sända den till de sju församlingarna: i Efesus och i Smyrna och i Pergamus och i Tyatira och i Sardes och i Filadelfia och i Laodicea.’” (Uppenbarelseboken 1:10b, 11) Lika kraftfullt och befallande som en trumpetstöt uppmanas Johannes av en röst att skriva till ”de sju församlingarna”. Han skall få motta en serie budskap och förkunna det som han får se och höra. Lägg märke till att de församlingar som omnämns här verkligen existerade på Johannes’ tid. De låg alla i Mindre Asien, rätt över havet från Patmos sett. Det var lätt att ta sig från den ena staden till den andra, tack vare de utmärkta romerska vägarna som fanns i trakten. En budbärare skulle utan större besvär kunna ta med sig skriftrullen från den ena församlingen till den andra. Dessa sju församlingar skulle kunna liknas vid en sektion av en nutida krets inom Jehovas vittnens organisation.

6. a) Vad menas med ”de ting som är”? b) Varför kan vi vara säkra på att förhållandena i församlingen av de smorda kristna i vår tid måste likna dem i Johannes’ dagar?

⁶ De flesta av profetiorna i Uppenbarelseboken skulle komma att uppfyllas efter Johannes’ tid. De hade avseende på ”de ting som skall ske efter dessa”. Men råden till de sju församlingarna behandlar ”ting som är”, situationer som verkligen var rådande i de sju församlingarna på den tiden. Budskapen var en värdefull hjälp för trogna förordnade äldste i de här sju församlingarna såväl som i alla övriga församlingar av smorda kristna på den tiden.b Eftersom synen har sin främsta tillämpning på Herrens dag, utgör det Jesus säger en förvarning om att liknande förhållanden kan förväntas i församlingen av smorda kristna i vår egen tid. – Uppenbarelseboken 1:10, 19.

7. Vem ser Johannes i denna första syn, och varför är det så viktigt och spännande för oss i vår tid?

⁷ I den här första synen ser Johannes den strålande Herren Jesus Kristus i sin himmelska härlighet. Vad skulle kunna vara mer passande för en bok med profetior som har avseende på denne av himmelen bemyndigade Herres stora dag? Och vad skulle kunna vara viktigare för oss, som nu lever i den tidsperioden och noggrant ger akt på varje befallning från honom? Och för övrigt, hur spännande är det inte för dem som understöder Jehovas suveränitet att bli försäkrade om att den messianska Säden, han som har uthärdat alla de prövningar och förföljelser som förorsakats av Satan och som har lidit en kvalfull död när hans ”häl” krossades för nästan 2.000 år sedan, nu är vid liv i himlarna, bemyndigad att föra Guds storslagna uppsåt till dess triumferande fullbordan! – 1 Moseboken 3:15.

8. Vad är Jesus nu redo att göra?

⁸ Det är uppenbart att Jesus nu är redo att skrida till handling som på tronen uppsatt kung. Han har blivit förordnad som Jehovas främste skarprättare för att verkställa Jehovas slutliga domar över denna gamla, onda tingens ordning och dess djävulske gud, Satan. Han är också beredd att döma dem som tillhör hans församling av smorda och den stora skaran av deras medförbundna, såväl som att döma världen. – Uppenbarelseboken 7:4, 9; Apostlagärningarna 17:31.

9. a) Hur beskriver Johannes den förhärligade Jesus Kristus mitt ibland de gyllene lampställen? b) Vad anges genom den tempelliknande inramningen och den dräkt som Jesus bär? c) Vad betecknar hans gyllene gördel?

⁹ Johannes vänder sig om när han hör den kraftiga rösten, och det här är vad han får se: ”Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig, och när jag hade vänt mig om, såg jag sju gyllene lampställ.” (Uppenbarelseboken 1:12) Senare får Johannes veta vad de här sju lampställen symboliserar. Men det är personen som står mitt ibland lampställen som fångar hans blick. Där stod ”mitt ibland lampställen någon lik en människoson, klädd i en dräkt som räckte ner till fötterna och med en gyllene gördel fäst om bröstet”. (Uppenbarelseboken 1:13) Jesus, ”människosonen”, presenterar sig för det av vördnad fyllda vittnet, Johannes, som en praktfull, strålande gestalt. Han framträder i glänsande härlighet bland flammande gyllene lampställ. Denna tempelliknande inramning inskärper hos Johannes det faktum att Jesus är närvarande i egenskap av Jehovas store överstepräst med dömande befogenheter. (Hebréerna 4:14; 7:21–25) Hans långa, imponerande dräkt är lämplig med tanke på hans prästerliga funktion. Likt den forntida judiske översteprästen bär han en gördel – en gyllene gördel kring sitt bröst, där den skyddar hans hjärta. Detta betecknar att han helhjärtat kommer att genomföra det gudomliga uppdrag han fått av Jehova Gud. – 2 Moseboken 28:8, 30; Hebréerna 8:1, 2.

10. a) Vad vittnar Jesu snövita hår och flammande ögon om? b) Vad är innebörden i att Jesu fötter liknar glödande koppar?

¹⁰ Johannes’ beskrivning fortsätter: ”Vidare var hans huvud och hans hår vitt såsom vit ull, såsom snö, och hans ögon såsom en eldslåga.” (Uppenbarelseboken 1:14) Hans snövita hår vittnar om vishet till följd av lång levnad. (Jämför Ordspråksboken 16:31.) Hans eldsflammande ögon visar också att han är skärpt och vaken när han söker något, prövar något eller ger uttryck åt harm. Även Jesu fötter fångar Johannes’ uppmärksamhet: ”Och hans fötter var lika fin koppar när den glöder i en ugn; och hans röst var såsom ljudet av många vatten.” (Uppenbarelseboken 1:15) I synen liknar Jesu fötter glödande, glansfull koppar, vilket är passande för en som vandrar nitiskt och med en god ställning inför Jehova Gud. Dessutom representeras mänskliga ting ibland av koppar i bibeln, medan gudomliga ting ofta symboliseras av guld.c Jesu fötter, som glöder likt fin koppar, påminner oss därför om hur ”sköna” hans fötter var när han vandrade på jorden och predikade de goda nyheterna. – Jesaja 52:7; Romarna 10:15.

11. a) Vad påminner oss Jesu härliga fötter om? b) Vad anges av det faktum att Jesu röst ”var såsom ljudet av många vatten”?

¹¹ Ja, Jesus hade som fullkomlig människa en strålglans som tydligt kunde uppfattas av änglar och människor. (Johannes 1:14) Hans härliga fötter påminner oss också om att han beträder helig mark i Jehovas organisation, där han är överstepräst. (Jämför 2 Moseboken 3:5.) Vidare rungar hans röst tordönslikt, likt ett enormt forsande vattenfall. Den är imponerande, respektingivande, vilket är passande för den som officiellt kallas Guds Ord, den som kommer för ”att döma den bebodda jorden i rättfärdighet”. – Apostlagärningarna 17:31; Johannes 1:1.

12. Vad är innebörden i det ”långa, skarpa, tveeggade svärdet”?

¹² ”Och han hade i sin högra hand sju stjärnor, och från hans mun gick det ut ett långt, skarpt, tveeggat svärd, och hans ansikte var såsom solen när den lyser i sin kraft. Och när jag såg honom, föll jag såsom död för hans fötter.” (Uppenbarelseboken 1:16, 17a) Jesus förklarar själv lite längre fram vad de sju stjärnorna betyder. Men lägg märke till vad som kommer ut ur hans mun: ”ett långt, skarpt, tveeggat svärd”. Vilken passande symbol! Jesus är ju den som förordnats till att avkunna Jehovas slutliga domar över sina fiender. Bestämda uttalanden från Jesu mun leder till att alla onda avrättas. – Uppenbarelseboken 19:13, 15.

13. a) Vad påminner oss Jesu glänsande, lysande ansikte om? b) Vilket helhetsintryck ger oss Johannes’ beskrivning av Jesus?

¹³ Jesu glänsande, lysande ansikte påminner oss om att Mose ansikte strålade efter det att Jehova hade haft ett enskilt samtal med honom på berget Sinai. (2 Moseboken 34:29, 30) Kom också ihåg att Jesu ansikte, i samband med att han blev förvandlad inför tre av sina apostlar för nästan 2.000 år sedan, ”lyste såsom solen, och hans ytterkläder blev strålande såsom ljuset”. (Matteus 17:2) I den övernaturliga framställning som Johannes ger av Jesus under Herrens dag återspeglar hans ansikte på liknande sätt den strålande glansen hos någon som har varit i Jehovas närvaro. (2 Korintierna 3:18) Det helhetsintryck som Johannes’ syn förmedlar är egentligen en härlighetens strålglans. Från det snövita håret, de flammande ögonen och det lysande ansiktet ner till de glödande fötterna är det en oförliknelig syn av den som nu bor ”i ett otillgängligt ljus”. (1 Timoteus 6:16) Synen är så levande och verklig! Hur reagerade den av vördnad uppfyllde Johannes? Aposteln berättar: ”Och när jag såg honom, föll jag såsom död för hans fötter.” – Uppenbarelseboken 1:17.

14. Hur bör vi påverkas när vi läser om Johannes’ syn av den förhärligade Jesus?

¹⁴ I vår tid fyller den färgstarka, detaljerade beskrivningen av Johannes’ syn Guds folk med djup uppskattning. Vi har redan upplevt mer än 90 år av Herrens dag, under vilken synen fortsätter att få sin spännande uppfyllelse. Jesu styre i Riket är en levande, nu pågående verklighet för oss, inte ett framtida hopp. Därför är det lämpligt att vi som lojala undersåtar till Riket fortsätter att med förundran betrakta det som Johannes beskriver i denna första syn och hörsamt lyssnar till den förhärligade Jesu Kristi ord.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 23]

Arkeologiska lämningar från de städer där de sju församlingarna fanns bestyrker bibelns redogörelse. Det var här som kristna i det första århundradet mottog Jesu uppmuntrande budskap vilka nu ger stimulans åt den världsvida församlingen

PERGAMUS

SMYRNA

TYATIRA

SARDES

EFESUS

FILADELFIA

LAODICEA

Kapitel 6

En helig hemlighet uppenbaras

1. Hur bör vi reagera på den strålande beskrivning som finns återgiven i Uppenbarelseboken 1:10–17?

SYNEN av den upphöjde Jesus är sannerligen vördnadsbjudande! Om vi hade varit åskådare där tillsammans med aposteln Johannes, hade vi utan tvivel också överväldigats av den strålande härligheten och kastat oss ner som han gjorde. (Uppenbarelseboken 1:10–17) Den här enastående inspirerade synen har bevarats för att sporra oss till handling i dag. I likhet med Johannes bör vi visa ödmjuk uppskattning av allt som synen innebär. Må vi alltid ha vördnadsfull respekt för Jesu ställning som på tronen uppsatt kung, överstepräst och domare. – Filipperna 2:5–11.

”Den förste och den siste”

2. a) Vilken titel presenterar Jesus sig med? b) Vad betyder det när Jehova säger: ”Jag är den förste, och jag är den siste”? c) Vad riktar Jesu titel ”den förste och den siste” uppmärksamheten på?

² Den vördnad vi känner behöver dock inte övergå i sjuklig fruktan. Jesus ingav Johannes nytt mod, enligt vad aposteln därpå berättar: ”Och han lade sin högra hand på mig och sade: ’Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande.’” (Uppenbarelseboken 1:17b, 18a) I Jesaja 44:6 beskriver Jehova med rätta sin egen ställning som den ende och allsmäktige Guden, i det han säger: ”Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finns ingen Gud.”a När Jesus presenterar sig med titeln ”den förste och den siste”, gör han inte anspråk på jämställdhet med Jehova, den store Skaparen. Han använder en titel som vederbörligen tilldelats honom av Gud. I Jesaja gjorde Jehova ett uttalande angående sin unika ställning som den sanne Guden. Han är den evige Guden, och förutom honom finns det sannerligen ingen Gud. (1 Timoteus 1:17) I Uppenbarelseboken talar Jesus om sin tilldelade titel med vilken han riktar uppmärksamheten på sin unika uppståndelse.

3. a) I vilka avseenden var Jesus ”den förste och den siste”? b) Vad innebär det att Jesus har ”nycklarna till döden och till hades”?

³ Jesus var verkligen ”den förste” av människorna som blev uppväckt till odödligt andligt liv. (Kolosserna 1:18) Vidare är han ”den siste” som blev uppväckt av Jehova personligen. På så vis blir han ”den levande”, som ”lever till evig tid”. Han äger odödlighet. I detta liknar han sin odödlige Fader, som kallas ”den levande Guden”. (Uppenbarelseboken 7:2; Psalm 42:3 [2]) För alla övriga av mänskligheten är Jesus själv ”uppståndelsen och livet”. (Johannes 11:25) I överensstämmelse med detta säger han till Johannes: ”Jag blev död, men se, jag lever till evig tid, och jag har nycklarna till döden och till hades.” (Uppenbarelseboken 1:18b) Jehova har gett honom myndighet att uppväcka de döda. Det är därför Jesus kan säga att han har nycklarna för att låsa upp portarna för dem som är fjättrade av döden och av hades (graven). – Jämför Matteus 16:18.

4. Vilken befallning upprepar Jesus, och till nytta för vilka?

⁴ Jesus upprepar här sin befallning att nedteckna synen, när han säger till Johannes: ”Skriv därför ner vad du har sett och de ting som är och de ting som skall ske efter dessa.” (Uppenbarelseboken 1:19) Vad är det för spännande saker som Johannes ännu kommer att bekantgöra till undervisning för oss?

Stjärnorna och lampställen

5. Hur förklarar Jesus ”de sju stjärnorna” och ”de sju lampställen”?

⁵ Johannes har sett Jesus mitt ibland sju gyllene lampställ med sju stjärnor i sin högra hand. (Uppenbarelseboken 1:12, 13, 16) Nu förklarar Jesus: ”Vad beträffar den heliga hemligheten med de sju stjärnorna som du såg på min högra hand, och med de sju gyllene lampställen: De sju stjärnorna betyder de sju församlingarnas änglar, och de sju lampställen betyder sju församlingar.” – Uppenbarelseboken 1:20.

6. Vad representerar de sju stjärnorna, och varför var budskapen speciellt riktade till dem?

⁶ ”Stjärnorna” är ”de sju församlingarnas änglar”. I Uppenbarelseboken symboliserar stjärnor ibland bokstavliga änglar, men Jesus skulle knappast göra bruk av en mänsklig skrivare för att skriva till osynliga andevarelser. Därför måste ”stjärnorna” vara mänskliga tillsyningsmän, eller äldste, i församlingarna, män som betraktas som Jesu budbärare.b Budskapen riktar sig till stjärnorna, eftersom dessa är ansvariga för tillsynen av Jehovas får. – Apostlagärningarna 20:28.

7. a) Vad är det som visar att det förhållandet att Jesus talar till bara en ängel i varje församling inte betyder att varje församling bara har en äldste? b) Vilka representerar i själva verket de sju stjärnorna i Jesu högra hand?

⁷ Att Jesus talar till bara en ”ängel” i varje församling, betyder det att varje församling bara har en äldste? Nej. Redan på Paulus’ tid hade församlingen i Efesus flera äldste, inte bara en. (Uppenbarelseboken 2:1; Apostlagärningarna 20:17) När budskapen sändes till de sju stjärnorna för att läsas för församlingarna (däribland församlingen i Efesus) på Johannes’ tid, måste alltså stjärnorna ha stått för alla dem som tjänade i äldstekretsarna inom Jehovas smorda församling. På liknande sätt läser tillsyningsmän i vår tid för sina församlingar brev som mottagits från den styrande kretsen, vilken består av smorda tillsyningsmän som tjänar under Jesu ledarskap. De lokala äldstekretsarna måste förvissa sig om att Jesu råd följs av deras församlingar. Naturligtvis är råden till nytta för alla som är förbundna med församlingarna, inte bara för de äldste. – Se Uppenbarelseboken 2:11a.

8. Vad anges genom att de äldste befinner sig i Jesu högra hand?

⁸ Eftersom Jesus är församlingens huvud, är det passande att de äldste sägs vara i hans högra hand, det vill säga under hans överinseende och ledning. (Kolosserna 1:18) Han är Överherden, och de är underherdar. – 1 Petrus 5:2–4.

9. a) Vad representerar de sju lampställen, och varför är lampställ en passande symbol av dessa? b) Om vad påminde säkert synen aposteln Johannes?

⁹ De sju lampställen är de sju församlingarna till vilka Johannes riktar Uppenbarelseboken: Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea. Varför är församlingar symboliserade av lampställ? Eftersom de kristna, både individuellt och kollektivt som församlingar, måste låta sitt ”ljus lysa inför människorna” i denna förmörkade värld. (Matteus 5:14–16) Dessutom fanns lampställ med bland tillbehören i Salomos tempel. Att församlingarna kallas lampställ påminde säkert Johannes om att varje enskild församling av smorda i bildlig bemärkelse är ”Guds tempel”, en boningsort för Guds ande. (1 Korintierna 3:16) I motbilden till den judiska tempelanordningen tjänar därtill medlemmar av församlingen av smorda som ”ett kungligt prästerskap” i Jehovas stora andliga tempelanordning, i vilken Jesus är överstepräst och där Jehova personligen bor i det himmelska allraheligaste. – 1 Petrus 2:4, 5, 9; Hebréerna 3:1; 6:20; 9:9–14, 24.

Det stora avfallet

10. Vad hände med den judiska ordningen och dess obotfärdiga understödjare år 70 v.t.?

¹⁰ När Johannes skrev Uppenbarelseboken var kristendomen mer än 60 år gammal. I början hade den överlevt 40 års oavbrutet motstånd från judaismen. Sedan drabbades den judiska ordningen av ett förödande slag år 70 v.t., när de obotfärdiga judarna förlorade sin nationella identitet och det som för dem nästan var en avgud – templet i Jerusalem.

11. Varför var det en så lämplig tidpunkt för Överherden att varna församlingarna för tendenser som höll på att utvecklas?

¹¹ Aposteln Paulus hade emellertid förutsagt att det skulle bli ett avfall bland de smorda kristna, och Jesu budskap visar att detta avfall redan höll på att utveckla sig på Johannes’ ålderdom. Johannes var den siste av dem som verkade återhållande på detta alltomfattande försök från Satans sida att fördärva kvinnans säd. (2 Tessalonikerna 2:3–12; 2 Petrus 2:1–3; 2 Johannes, vers 7–11) Därför var det en lämplig tidpunkt för Jehovas överherde att skriva till de äldste i församlingarna och varna för tendenser som höll på att utvecklas och uppmuntra personer med rätt hjärteinställning att stå fasta för rättfärdighet.

12. a) Hur utvecklades avfallet under århundradena efter Johannes’ tid? b) Hur uppstod kristenheten?

¹² Hur församlingarna gav gensvar till Jesu budskap år 96 v.t. vet vi inte. Men vi vet att avfallet utvecklades snabbt efter Johannes’ död. ”Kristna” upphörde med att använda Jehovas namn och ersatte det med ”Herren” eller ”Gud” i bibelhandskrifter. På 300-talet hade den falska treenighetsläran infiltrerat församlingarna. Under denna samma period hade man lagt sig till med uppfattningen om en odödlig själ. Till sist gav den romerske kejsaren Konstantin statens godkännande åt den ”kristna” religionen, och detta ledde till att kristenheten utvecklades, i vilken kyrkan och staten förenades för att härska i tusen år. Det var lätt att bli ”kristen” enligt den nya modellen. Hela folkstammar anpassade sina tidigare hedniska trosuppfattningar till att bli varianter av denna religion. Många av ledarna inom kristenheten blev förtryckande politiska tyranner, som med hjälp av svärdet påtvingade andra sina avfälliga uppfattningar.

13. Vilken kurs slog de kristna som blev avfälliga in på, trots Jesu varning för sekterism?

¹³ Jesu ord till de sju församlingarna ignorerades fullständigt av de kristna som blev avfälliga. Jesus hade förmanat efesierna att söka återvinna den kärlek de först hade. (Uppenbarelseboken 2:4) Trots det utkämpade medlemmar av kristenheten, som nu inte längre var förenade i kärlek till Jehova, våldsamma krig och förföljde varandra på ett fruktansvärt sätt. (1 Johannes 4:20) Jesus hade varnat församlingen i Pergamus för sekterism. Likväl uppstod sekter redan på 100-talet, och i dag består kristenheten av tusentals sinsemellan käbblande sekter och religioner. – Uppenbarelseboken 2:15.

14. a) Vilken kurs slog till bekännelsen kristna in på, fastän Jesus varnat för att bli andligen död? b) I vilka avseenden underlät de till bekännelsen kristna att ge akt på Jesu varning för avgudadyrkan och omoraliskhet?

¹⁴ Jesus hade varnat Sardesförsamlingen för att bli andligen död. (Uppenbarelseboken 3:1) Likt dessa individer i Sardes glömde till bekännelsen kristna snabbt bort att utföra kristna gärningar, och snart överlät man det ytterst viktiga arbetet med att predika åt en liten, avlönad prästklass. Jesus hade varnat församlingen i Tyatira för avgudadyrkan och otukt. (Uppenbarelseboken 2:20) Ändå har kristenheten öppet gett sitt bifall till bruket av bilder, såväl som att den befrämjat en mer försåtlig avgudadyrkan i form av nationalism och materialism. Och även om man ibland predikat mot omoraliskhet, är det något som man alltid vitt och brett har tolererat.

15. Vad avslöjar Jesu ord till de sju församlingarna när det gäller kristenhetens religioner, och vad har kristenhetens präster visat sig vara?

¹⁵ Jesu ord till de sju församlingarna avslöjar således alla kristenhetens religioners totala misslyckande i fråga om att vara Jehovas särskilda folk. Kristenhetens präster har faktiskt varit de mest framträdande medlemmarna av Satans säd. Aposteln Paulus talade om dessa som ”den laglöse” och förutsade att deras ”närvaro är enligt Satans verksamhet åtföljd av varje kraftgärning och av lögnaktiga tecken och förebud och av varje orättfärdigt bedrägeri”. – 2 Tessalonikerna 2:9, 10.

16. a) Mot vilka har kristenhetens ledare visat särskilt hat? b) Vad var det som ägde rum i kristenheten under medeltiden? c) Förändrade det protestantiska upproret, eller reformationen, kristenhetens avfälliga handlingssätt?

¹⁶ Samtidigt som kristenhetens ledare, både religiösa och världsliga, gjorde anspråk på att vara herdar för Guds hjord, visade de särskilt hat mot sådana som försökte uppmuntra till bibelläsning eller sådana som avslöjade deras oskriftenliga handlingar. Jan Hus och bibelöversättaren William Tyndale blev förföljda och fick lida martyrdöden. Under den mörka medeltiden kulminerade det avfälliga maktsystemet i den djävulska katolska inkvisitionen. Den som ifrågasatte kyrkans läror eller myndighet blev obarmhärtigt bringad till tystnad, och oräkneliga tusen så kallade kättare blev torterade till döds eller brända på bål. På så sätt försökte Satan se till att varje sann säd från Guds hustrulika organisation snabbt blev krossad. När det protestantiska upproret, eller reformationen, ägde rum (från år 1517 och framåt) var det många protestantiska kyrkor som visade en liknande intolerant anda. Även de gjorde sig skyldiga till blodskuld genom att ställa sådana som strävade efter att vara lojala mot Gud och Kristus inför martyrdöden. Ja, ”heliga mäns ... blod” blev utgjutet i stor mängd! – Uppenbarelseboken 16:6; jämför Matteus 23:33–36.

Säden består

17. a) Vad förutsades i Jesu liknelse om vetet och ogräset? b) Vad var det som ägde rum år 1918? Vilket förkastande och vilket förordnande ledde det till?

¹⁷ I sin liknelse om vetet och ogräset förutsade Jesus den mörka tidsperiod som skulle råda medan kristenheten härskade enväldigt. Trots allt skulle det under alla dessa århundraden av avfall förekomma enskilda vetelika, äkta smorda kristna. (Matteus 13:24–29, 36–43) När Herrens dag randades i oktober 1914 fanns det således fortfarande sanna kristna på jorden. (Uppenbarelseboken 1:10) Det är uppenbart att Jehova omkring tre och ett halvt år senare, år 1918, kom till sitt andliga tempel för att döma, åtföljd av Jesus som sin ”förbundets budbärare”. (Malaki 3:1, NW; Matteus 13:47–50) Det var tid för slavarnas herre att slutgiltigt förkasta de falska kristna och att förordna ”den trogne och omdömesgille slavens” klass till att sättas ”över alla ... [hans] tillhörigheter”. – Matteus 7:22, 23; 24:45–47.

18. Vilken ”stund” inträffade år 1914, och vad var det tid för slaven att göra?

¹⁸ Det var också tid för denne slav att ägna särskild uppmärksamhet åt det som var skrivet i Jesu budskap till de sju församlingarna, vilket vi kan förstå av vad som sägs i dem. Så till exempel syftar Jesus på att han skall komma för att döma församlingarna, något som påbörjades år 1918. (Uppenbarelseboken 2:5, 16, 22, 23; 3:3) Han talar om att skydda församlingen i Filadelfia mot ”den prövningens stund, som skall komma över hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 3:10, 11) Denna ”prövningens stund” inträffade först i och med Herrens dags inbrott år 1914, varefter de kristna blev prövade i fråga om sin lojalitet mot Guds upprättade rike. – Jämför Matteus 24:3, 9–13.

19. a) Vad är de sju församlingarna en bild av i vår tid? b) Vilka har i stort antal slutit sig till de smorda kristna, och varför är Jesu råd och de förhållanden han beskriver tillämpliga även på dem? c) Hur bör vi betrakta Jesu budskap till de sju församlingarna under det första århundradet?

¹⁹ Av den orsaken har Jesu ord till församlingarna haft sin större tillämpning sedan år 1914. Med detta som bakgrund är de sju församlingarna en bild av alla församlingar av smorda kristna under Herrens dag. Vidare har de smorda kristna, som förebildades av Johannes, nu under drygt 50 år fått ett stort antal troende människor som sina följeslagare, vilkas hopp är att få leva för evigt i paradiset på jorden. Den förhärligade Jesu Kristi råd och de förhållanden han stötte på i de sju församlingarna till följd av sin inspektion är i lika hög grad tillämpliga på dessa, eftersom det bara finns en enda norm för rättfärdighet och trofasthet för alla Jehovas tjänare. (2 Moseboken 12:49; Kolosserna 3:11) Jesu budskap till de sju församlingarna i Mindre Asien under det första århundradet är således inte bara historiska kuriosa. De betyder liv eller död för var och en av oss. Låt oss därför noggrant lyssna till Jesu ord.

[Fotnoter]