Kapitel 7

Återuppliva den första kärleken!

EFESUS

1. Till vilken församling riktas Jesu första budskap, och vad påminner han tillsyningsmännen om?

JESU första budskap riktar sig till församlingen i Efesus, som vid den tiden var en blomstrande kuststad i Mindre Asien nära ön Patmos. Han uppmanar Johannes: ”Skriv till Efesusförsamlingens ängel: Detta säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som vandrar mitt ibland de sju gyllene lampställen.” (Uppenbarelseboken 2:1) Liksom i de övriga sex budskapen riktar Jesus här uppmärksamheten på något som framhäver hans auktoritativa ställning. Han påminner tillsyningsmännen i Efesus om att alla äldste befinner sig under hans egen skyddande tillsyn och att han inspekterar alla församlingar. Ända in i vår tid har han fortsatt att utöva detta kärleksfulla ledarskap, i det han vakat över de äldste och varit en omtänksam herde för alla som varit förenade med församlingen. Tid efter annan rättar han till församlingsangelägenheter, så att ljuset kan lysa klarare. Ja, Jesus är Överherden över Guds hjord. – Matteus 11:28–30; 1 Petrus 5:2–4.

2. a) Vilka förtjänster berömmer Jesus församlingen i Efesus för? b) Vilket råd av aposteln Paulus hade de äldste i Efesus tydligtvis lytt?

² Jesus anger sedan mönstret för alla utom två av sina sju budskap genom att inleda med varma ord av beröm. Till efesierna har han följande budskap: ”Jag känner dina gärningar och din möda och uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor och att du sätter dem på prov som säger att de är apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Du visar också uthållighet, och du har hållit modet uppe för mitt namns skull och har inte tröttnat.” (Uppenbarelseboken 2:2, 3) Många år tidigare hade aposteln Paulus varnat de äldste i Efesus för ”förtryckande vargar”, avfällingar som vållar oro i hjorden, och hade uppmanat dessa äldste att hålla sig ”vakna” och följa hans eget outtröttliga exempel. (Apostlagärningarna 20:29, 31) Eftersom Jesus nu berömmer dem för deras möda och uthållighet och för att inte ha tröttnat, måste de ha följt det rådet.

3. a) Hur har ”falska apostlar” sökt vilseleda trogna kristna i våra dagar? b) Vilken varning angående avfällingar gav Petrus?

³ Även under Herrens dag har det framträtt ”falska apostlar”, som talar ”förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig”. (2 Korintierna 11:13; Apostlagärningarna 20:30; Uppenbarelseboken 1:10) De ser något gott i alla de motstridande sekteriska religionerna, påstår att Gud inte har någon organisation och förnekar att Jesus mottog Rikets makt år 1914. De uppfyller profetian i 2 Petrus 3:3, 4: ”I de yttersta dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’”

4. a) Hur yttrar sig hånfulla människors stolthet och upproriskhet? b) Genom att vidta vilken åtgärd mot lögnaktiga motståndare visar nutida kristna att de liknar efesierna?

⁴ De här hånfulla människorna opponerar sig mot tanken att avge offentlig bekännelse om sin tro. (Romarna 10:10) De har sökt få stöd av kristenhetens prästerskap och tagit hjälp av nyhetstidningar och TV för att sprida lögnaktiga rykten om sina före detta medförbundna. De som är trogna finner snart att dessa bedragares tal och uppförande inte har sanningens klang. Likt efesierna kan nutida kristna ”inte ... tåla onda människor”, och därför utesluter de dessa ur sina församlingar.a

5. a) Vilken svaghet sade Jesus att efesierna hade? b) Vilka ord borde efesierna ha kommit ihåg?

⁵ Men liksom Jesus gör med fem av de sju församlingarna skiljer han nu ut ett allvarligt problem. Han säger till efesierna: ”Men ändå har jag detta emot dig, att du har övergett den kärlek du först hade.” (Uppenbarelseboken 2:4) De borde inte ha brustit i det här avseendet, för Paulus hade skrivit till dem 35 år tidigare och omnämnt Guds ”stora kärlek, som han har älskat oss med”, och han hade uppmanat dem: ”Bli därför Guds efterliknare, som älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek, alldeles som den Smorde också älskade er.” (Efesierna 2:4; 5:1, 2) Vidare borde följande ord av Jesus ha varit outplånligt inskrivna på deras hjärtan: ”Jehova, vår Gud, är en enda Jehova, och du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt sinne och av all din styrka.” (Markus 12:29–31) Efesierna hade förlorat denna första kärlek.

6. a) Mot vilken fara och vilka tendenser måste vi vara på vår vakt, vare sig vi varit med länge i församlingen eller nyligen anslutit oss till den? b) Vad bör vår kärlek till Gud driva oss till att göra?

⁶ Vare sig vi varit med länge eller nyligen anslutit oss till församlingen, måste vi vara på vår vakt mot att förlora vår första kärlek till Jehova. Hur kan en sådan förlust gå till? Vi skulle kunna låta engagemang i vårt förvärvsarbete, en önskan att tjäna mycket pengar eller jagandet efter nöjen bli det som hela vårt liv kretsar kring. På så vis skulle vi kunna bli köttsliga till sinnes i stället för andligt sinnade. (Romarna 8:5–8; 1 Timoteus 4:8; 6:9, 10) Vår kärlek till Jehova bör driva oss till att rätta till varje sådan tendens och att fortsätta ”att först söka riket och hans rättfärdighet”, så att vi kan samla skatter åt oss i himmelen. – Matteus 6:19–21, 31–33.

7. a) Vad bör vår tjänst för Jehova motiveras av? b) Vad sade Johannes angående kärlek?

⁷ Må vår tjänst för Jehova alltid motiveras av en djupt rotad kärlek till honom. Låt oss känna intensiv uppskattning av allt som Jehova och Kristus har gjort för oss, i enlighet med vad Johannes själv senare skrev: ”Kärleken består i detta: inte i att vi har älskat Gud, utan i att han älskade oss och sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder.” Johannes fortsätter med att säga: ”Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken, han förblir i gemenskap med Gud, och Gud förblir i gemenskap med honom.” Må vi aldrig låta vår kärlek till Jehova, till Herren Jesus Kristus och till Guds levande ord mattas av! Förutom att vi kan ge uttryck åt denna kärlek i nitisk tjänst för Gud, kan vi också göra det genom att lyda det bud vi har från honom, ”att den som älskar Gud, han skall älska sin broder också”. – 1 Johannes 4:10, 16, 21; Hebréerna 4:12; se också 1 Petrus 4:8; Kolosserna 3:10–14; Efesierna 4:15.

”Gör de förra gärningarna”

8. Hur borde efesierna handla, enligt vad Jesus sade?

⁸ Efesierna måste återuppliva den kärlek de en gång hade, ifall de inte vill misslyckas. Jesus uppmanar dem: ”Påminn dig därför varifrån du har fallit, och ändra sinne och gör de förra gärningarna. I annat fall kommer jag till dig, och jag skall flytta ditt lampställ från dess plats, om du inte ändrar sinne.” (Uppenbarelseboken 2:5) Hur tog de kristna i församlingen i Efesus emot dessa ord? Vi vet inte det. Vi hoppas att de ändrade sinne och lyckades med att återuppväcka sin kärlek till Jehova. Ifall de inte gjorde det skulle deras lampa släckas ut och deras lampställ flyttas. De skulle gå miste om privilegiet att få sprida ut sanningens ljus.

9. a) Vilka uppmuntrande ord hade Jesus för efesierna? b) På vilket sätt underlät församlingarna efter Johannes’ tid att ge akt på Jesu råd till efesierna?

⁹ Ändå hade Jesus uppmuntrande ord för efesierna: ”Likväl har du detta, att du hatar Nikolaussektens gärningar, som också jag hatar.” (Uppenbarelseboken 2:6) De hatade i varje fall sekterisk splittring på samma sätt som Herren Jesus Kristus hatar sådant. Men allteftersom åren förflöt var det många församlingar som underlät att ge akt på dessa Jesu ord. Brist på kärlek till Jehova, till sanningen och till varandra ledde till att de gled ut i andligt mörker. De blev splittrade i en mångfald sinsemellan stridande sekter. ”Kristna” avskrivare, som inte hade någon kärlek till Jehova, avlägsnade Guds namn från grekiska bibelhandskrifter. Brist på kärlek gav också rum åt att i kristendomens namn lära ut sådana babyloniska och grekiska läror som läran om helveteselden, skärselden och treenigheten. I och med att de flesta av dem som påstod sig vara kristna inte hade någon kärlek till Gud och till sanningen, upphörde de med att predika de goda nyheterna om Guds rike. De kom att bli behärskade av en självisk prästklass som skapade sitt eget rike här på jorden. – Jämför 1 Korintierna 4:8.

10. Vilken religiös situation rådde i kristenheten år 1918?

¹⁰ När domen började med Guds hus år 1918, understödde kristenhetens sekteriska prästerskap öppet första världskriget och uppmanade katoliker och protestanter på bägge sidor att slakta varandra. (1 Petrus 4:17) Till skillnad från församlingen i Efesus, som hatade det som Nikolaussekten gjorde, hade kristenhetens religioner sedan länge varit genomsyrade av motstridiga, gudfrånvända läror, och deras präster hade gjort gemensam sak med världen, som Jesus sade att hans lärjungar inte skulle vara någon del av. (Johannes 15:17–19) Deras församlingar, som var okunniga om bibelns tema, Guds rike, kunde inte sägas vara lampställ som spred bibelns sanningsljus, och inte heller var deras medlemmar någon del av Jehovas andliga tempel. Deras ledande män (och kvinnor) var inga stjärnor, utan avslöjades vara medlemmar av ”laglöshetens människa”. – 2 Tessalonikerna 2:3; Malaki 3:1–3.

11. a) Vilken kristen grupp på världsscenen år 1918 omsatte Jesu ord till efesierna i handling? b) Vad gjorde Johannesklassen från och med år 1919?

¹¹ Johannesklassen trädde däremot fram ur första världskrigets stormiga dagar med en kärlek till Jehova och till sanningen som drev dem att tjäna honom med glödande nit. De motstod dem som försökte införa sekterism och som nära nog gjorde Sällskapet Vakttornets förste president, Charles T. Russell, till föremål för dyrkan efter hans död år 1916. Tuktad av förföljelser och motgångar erhöll denna kristna grupp klart och tydligt omdömet ”bra gjort” från sin herre och blev inbjuden att gå in i hans glädje. (Matteus 25:21, 23) De lade i världshändelsernas skeende och i sina egna erfarenheter märke till uppfyllelsen av tecknet, som Jesus hade gett för att markera sin osynliga närvaro i Rikets makt. Från och med år 1919 drevs de framåt för att ha del i den fortsatta uppfyllelsen av Jesu stora profetia: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 6:9, 10; 24:3–14) Om de på något sätt hade brustit i sin kärlek till Jehova, så flammade den från och med den tiden upp med klar låga.

12. a) Vilken maning ljöd vid ett historiskt konvent år 1922? b) Vilket namn omfattade sanna kristna år 1931, och i fråga om vad ångrade de sig?

¹² Vid ett historiskt konvent i Cedar Point i Ohio i USA den 5–13 september 1922, där 18.000 av dessa kristna var församlade, ljöd följande maning: ”Tillbaka till fältet, o I, den allra högste Gudens söner! ... Världen måste veta att Jehova är Gud och att Jesus Kristus är konungars Konung och herrars Herre. ... Därför annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike!” Jehovas dyrbara namn fick en mera framskjuten ställning. År 1931 gladde sig dessa kristna, som var församlade vid ett konvent i Columbus i Ohio i USA, över att få omfatta och få kalla sig med det namn som tillkännages av Gud i Jesajas profetia – nämligen Jehovas vittnen. (Jesaja 43:10, 12) I och med numret för 1 mars 1939 av den engelska moderupplagan ändrades namnet på organisationens främsta tidskrift till The Watchtower Announcing Jehovah’s Kingdom (på svenska Vakttornet Förkunnare av Jehovas Konungarike från och med 1 maj 1939, Vakttornet Förkunnare av Jehovas rike från och med 1 januari 1940, Vakttornet Förkunnar Jehovas rike från och med 1 januari 1951). På så vis gav man den främsta äran åt vår Skapare och hans kungliga styre. Jehovas vittnen har med förnyad kärlek till Jehova ångrat varje eventuell tidigare underlåtenhet att ära och upphöja hans ärofulla namn och rike. – Psalm 106:6, 47, 48.

”Den som segrar”

13. a) Vilka välsignelser väntade efesierna, om de ”segrade”? b) Hur skulle de kristna i Efesus ”segra”?

¹³ Slutligen riktar Jesus, såsom han också gör i sina övriga budskap, uppmärksamheten på att det är Guds ande som genom Jesus anger belöningarna för trofasthet. Han säger till efesierna: ”Den som har öra, han må höra vad anden säger till församlingarna: Den som segrar, honom skall jag förunna att äta av det livets träd, som är i Guds paradis.” (Uppenbarelseboken 2:7) De som hade hörande öron gav ivrigt akt på det livsviktiga budskapet. De visste att det inte kom på Jesu initiativ, utan att det härrörde från den suveräne Herren Jehova själv genom hans heliga ande eller verksamma kraft. Hur skulle de ”segra”? Genom att följa tätt i Jesu fotspår, hans som bevarade sin ostrafflighet intill döden och därmed kunde säga: ”Fatta mod! Jag har segrat över världen.” – Johannes 8:28; 16:33; se också 1 Johannes 5:4.

14. Vad måste det ”Guds paradis” som omnämndes av Jesus åsyfta?

¹⁴ Eftersom smorda kristna inte har utsikten att få leva i ett jordiskt paradis, hur kommer det sig då att de, som i fallet med efesierna, blir belönade med att få äta ”av det livets träd, som är i Guds paradis”? Det kan inte åsyfta det återupprättade paradiset på jorden, eftersom de 144.000 smorda kristna, däribland de som hörde till församlingen i Efesus, är köpta från människorna för att härska tillsammans med Lammet, Kristus Jesus, på det himmelska Sions berg som andliga söner. (Efesierna 1:5–12; Uppenbarelseboken 14:1, 4) De här orden måste därför åsyfta de himmelska trädgårdsliknande domäner som dessa segerrika kristna får ta i arv. Där, ”i Guds paradis”, ja, i Jehovas själva närvaro, kommer dessa segervinnare, som har förlänats odödlighet, att fortsätta att leva för alltid, såsom det här symboliseras av att de får äta av livets träd.

15. Varför är Jesu uppmuntran att segra av livsviktigt intresse för den stora skaran i vår tid?

¹⁵ Hur blir det då för de 144.000 smorda kristnas lojala jordiska understödjare? En stor skara av dessa medvittnen kommer också att segra. Men de sätter sitt hopp till att få träda in i ett jordiskt paradis, där de kommer att få dricka från ”en flod med livets vatten” och få läkedom från ”löv” av ”träd” som står planterade längs floden. (Uppenbarelseboken 7:4, 9, 17; 22:1, 2) Om du tillhör denna grupp, må du då också ge uttryck åt din innerliga kärlek till Jehova och segra i trons kamp. På så vis kan du vinna det eviga livets lycka på en paradisisk jord. – Jämför 1 Johannes 2:13, 14.

[Fotnoter]

Kapitel 8

Kampen för att vinna seger

SMYRNA

1. a) Vilken församling får därpå ett budskap från den förhärligade Jesus? b) Vad påminde Jesus de kristna i den församlingen om genom att kalla sig ”den förste och den siste”?

VÅRA dagar ligger det forntida Efesus i ruiner. Men den plats som Jesu andra budskap i ordningen riktades till är alltjämt en stad som sjuder av liv. Omkring 55 kilometer norr om Efesus’ ruiner ligger den turkiska staden Izmir, där man i vår tid kan finna fyra nitiska församlingar av Jehovas vittnen. Här låg Smyrna under det första århundradet. Lägg nu märke till följande ord av Jesus: ”Och skriv till Smyrnaförsamlingens ängel: Detta säger ’den förste och den siste’, som blev död och fick liv igen.” (Uppenbarelseboken 2:8) Genom att säga så till de kristna i Smyrna påminner Jesus dem om att han var den första ostraffliga person som Jehova utan mellanhand uppväckte till odödligt andligt liv och samtidigt den siste som uppväcktes på det sättet. Jesus skulle själv uppväcka alla övriga smorda kristna. Han är således väl kvalificerad att ge råd åt sina bröder, de som hoppas få del av odödligt himmelskt liv tillsammans med honom.

2. Varför blir alla kristna tröstade av orden från den som ”blev död och fick liv igen”?

² Jesus gick före i att uthärda förföljelse för rättfärdighetens skull, och han fick sin välförtjänta lön. Hans trofasthet intill döden och efterföljande uppståndelse är grundvalen för hopp för alla kristna. (Apostlagärningarna 17:31) Det faktum att Jesus ”blev död och fick liv igen” visar att vad som än måste uthärdas för sanningens skull inte är förgäves. Jesu uppståndelse är en djup källa till uppmuntran för alla kristna, i synnerhet när de blir tvungna att lida för sin tro. Stämmer det in på dig? I så fall kan du hämta styrka även ur Jesu därpå följande ord till församlingen i Smyrna:

3. a) Vilken uppmuntran gav Jesus de kristna i Smyrna? b) Varför sade Jesus att de kristna i Smyrna var ”rika”, fastän de var fattiga?

³ ”Jag känner din vedermöda och fattigdom – men du är rik – och hädelsen från dem som säger att de själva är judar, och ändå är de det inte utan är en Satans synagoga.” (Uppenbarelseboken 2:9) Jesus har ingen kritik att ge sina bröder i Smyrna, bara innerligt beröm. De har lidit mycket vedermöda på grund av sin tro. Materiellt sett är de fattiga, antagligen på grund av sin trofasthet. (Hebréerna 10:34) Deras huvudsakliga intressen har dock med andliga ting att göra, och de har samlat skatter i himmelen, alldeles som Jesus gav råd om. (Matteus 6:19, 20) Följaktligen betraktar Överherden dem som ”rika”. – Jämför Jakob 2:5.

4. Från vilkas sida fick de kristna i Smyrna utstå mycket motstånd, och hur betraktade Jesus motståndarna?

⁴ Jesus framhåller i synnerhet att de kristna i Smyrna har stått ut med mycket motstånd från de köttsliga judarnas sida. Längre tillbaka var det många av den religionen som målmedvetet motstod spridandet av kristendomen. (Apostlagärningarna 13:44, 45; 14:19) Nu, bara några årtionden efter Jerusalems fall, visar sig judarna i Smyrna ha samma sataniska ande. Inte undra på att Jesus betraktar dem som ”en Satans synagoga”!a

5. Vilka provsättningar låg framför de kristna i Smyrna?

⁵ De kristna i Smyrna, som utsätts för detta hat, blir tröstade av Jesus: ”Var inte rädd för de ting du skall komma att få lida. Se! Djävulen skall fortsätta med att kasta några av ER i fängelse, för att NI må bli fullständigt provsatta och för att NI må ha vedermöda i tio dagar. Bevisa dig trogen ända till döden, så skall jag ge dig livets krona.” (Uppenbarelseboken 2:10) Här använder Jesus tre gånger pluralformen av det grekiska ordet för ”ni”, i det han visar att hans ord omfattar församlingen som helhet. Jesus kan inte lova att prövningarna för de kristna i Smyrna snart kommer att upphöra. Några av dem kommer även i fortsättningen att bli förföljda och kastade i fängelse. De kommer att ha vedermöda i ”tio dagar”. Tio är ett tal som symboliserar jordisk fullständighet eller helhet. Även dessa andligt rika kristna som är ostraffliga kommer att få undergå grundlig provsättning medan de befinner sig i köttet.

6. a) Varför behövde de kristna i Smyrna inte vara rädda? b) Hur avslutade Jesus sitt budskap till församlingen i Smyrna?

⁶ Trots detta bör de kristna i Smyrna inte bli rädda eller kompromissa. Om de förblir trogna till slutet, finns ”livets krona” förvarad åt dem som belöning – i deras fall odödligt liv i himlarna. (1 Korintierna 9:25; 2 Timoteus 4:6–8) Aposteln Paulus betraktade detta dyrbara pris som värt att offra allt annat för, till och med sitt jordiska liv. (Filipperna 3:8) Tydligtvis hade de trogna i Smyrna samma inställning. Jesus avslutar sitt budskap med att säga: ”Den som har öra, han må höra vad anden säger till församlingarna: Den som segrar skall alls inte skadas av den andra döden.” (Uppenbarelseboken 2:11) De som segrar blir garanterade odödligt himmelskt liv, utom räckhåll för döden. – 1 Korintierna 15:53, 54.

”Vedermöda i tio dagar”

7, 8. Hur blev den kristna församlingen, i likhet med församlingen i Smyrna, ”fullständigt provsatt” år 1918?

⁷ I likhet med de kristna i Smyrna har Johannesklassen och deras följeslagare blivit och fortsätter att bli ”fullständigt provsatta” i vår tid. Deras trofasthet under prövning visar att de är Guds eget folk. (Markus 13:9, 10) Kort efter det att Herrens dag började förde Jesu ord till de kristna i Smyrna med sig verklig tröst för den lilla internationella gruppen av Jehovas folk. (Uppenbarelseboken 1:10) Ända sedan år 1879 hade de grävt fram andliga rikedomar ur Guds ord som de fritt delade med sig av åt andra. Men under första världskriget stötte de på intensivt hat och motstånd, delvis på grund av att de inte rycktes med i krigshysterin och delvis på grund av att de oförskräckt avslöjade kristenhetens villfarelser. Den förföljelse som de blev föremål för på anstiftan av en del av kristenhetens ledare kulminerade år 1918 och kan jämföras med det som de kristna i Smyrna fick utstå från det judiska samfundet där.

⁸ En våg av förföljelse i Amerikas förenta stater nådde sin höjdpunkt då Sällskapet Vakttornets nye president, Joseph F. Rutherford, och sju medförbundna sattes i fängelse den 22 juni 1918, de flesta med domar på 20 år. De blev frigivna mot borgen nio månader senare. Den 14 maj 1919 upphävde appellationsdomstolen de felaktiga domarna mot dem. Det visade sig finnas 130 felaktigheter i målet. Den katolske domaren Manton, riddare av S:t Gregoriusorden, som år 1918 hade vägrat dessa kristna borgen, blev senare, år 1939, ådömd två års fängelse och 10.000 dollar i böter för att i samband med sex domstolsutslag ha utkrävt och tagit emot mutor.

9. Hur behandlades Jehovas vittnen i Nazisttyskland av Hitler, och med vilken reaktion från prästerskapets sida?

⁹ Under naziststyret i Tyskland förbjöd Hitler fullständigt Jehovas vittnens predikoarbete. Under många år blev tusentals vittnen obarmhärtigt inspärrade i koncentrationsläger och fängelser, där många dog, medan cirka 200 unga män som vägrade att kämpa i Hitlers armé avrättades. Prästerskapets understödjande av allt detta bestyrks av en katolsk prästs uttalande, som publicerades i tidningen The German Way för 29 maj 1938. Han sade bland annat: ”Det finns nu åtminstone ett land på jorden, där de så kallade ... Bibelforskarna [Jehovas vittnen] är förbjudna. Det är Tyskland! ... När Adolf Hitler kom till makten och de tyska katolska biskoparna upprepade sin begäran, sade Hitler: ’Dessa så kallade Bibelforskare [Jehovas vittnen] är orosstiftare. ... Jag betraktar dem som charlataner, och jag tänker inte finna mig i att de tyska katolikerna skall smutskastas på ett sådant sätt av denne amerikanske domare Rutherford. Jag upplöser [sammanslutningen Jehovas vittnen] i Tyskland.’” Därefter tillade prästen: ”Bravo!”

10. a) Vilken förföljelse har Jehovas vittnen fått utstå under hela tiden som Herrens dag pågått? b) Vad har ofta resultatet blivit, när kristna kämpat för religionsfrihet i domstolarna?

¹⁰ Under hela tiden som Herrens dag har pågått har ormen och dess säd aldrig upphört att strida mot de smorda kristna och deras följeslagare. Många av dessa har blivit fängslade och brutalt behandlade. (Uppenbarelseboken 12:17) Fienderna har fortsatt att öva ”våld i lagens namn”, men Jehovas folk vidhåller orubbligt: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Psalm 94:20; Apostlagärningarna 5:29) År 1954 kunde man läsa i tidskriften Vakttornet: ”Mer än sjuttio länder har vid en eller annan tidpunkt under de senaste fyrtio åren utfärdat restriktioner och förbud mot Jehovas vittnen och förföljt dem.” Där det har varit möjligt att kämpa för religionsfrihet vid domstolarna har dessa kristna gjort så, och de har uppnått beaktansvärda segrar i ett antal länder. Enbart i USA:s högsta domstol har Jehovas vittnen kämpat sig till 50 segrar.

11. Vilken profetia av Jesus angående tecknet på hans närvaro har uppfyllts på Jehovas vittnen under Herrens dag?

¹¹ Ingen annan grupp har varit så samvetsgrann i att lyda Jesu befallning att betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens. (Lukas 20:25; Romarna 13:1, 7) Ändå finns det ingen annan grupp som haft sina medlemmar fängslade i så många länder under så många olika slag av regeringar, och detta fortsätter ända in i nuvarande tid i Nord- och Sydamerika, i Europa, i Afrika och i Asien. Jesu stora profetia angående tecknet på hans närvaro innefattade orden: ”Då skall man utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull.” (Matteus 24:3, 9) Det här har sannerligen uppfyllts på Jehovas kristna vittnen under Herrens dag.

12. Hur har Johannesklassen stärkt Guds folk inför förföljelse?

¹² För att stärka Guds folk inför vedermöda har Johannesklassen ständigt påmint dem om andemeningen i Jesu ord till de kristna i Smyrna. När till exempel nazisternas förföljelse sattes i gång, hade The Watchtower år 1933 och 1934 sådana artiklar som ”Frukten icke för dem!”, där Matteus 10:26–33 behandlades; ”Eldprovet”, grundad på Daniel 3:17, 18; och ”Lejonens gap”, med Daniel 6:22 som nyckeltext. På 1980-talet, det årtionde då den här boken först gavs ut, fick Jehovas vittnen utstå illvillig förföljelse i mer än 40 länder, och Vakttornet styrkte då Guds folk med artiklar som ”Lyckliga trots förföljelse!” och ”De kristna härdar ut i förföljelse”.b

13. Varför har Jehovas kristna vittnen, likt de kristna i Smyrna, inte varit rädda för förföljelse?

¹³ Jehovas kristna vittnen får sannerligen utstå fysisk förföljelse och andra provsättningar i symboliskt sett tio dagar. Likt de kristna i det forntida Smyrna har de inte varit rädda, och inte heller behöver någon av oss vara rädd nu medan problemen förvärras här på jorden. Vi är beredda att härda ut under provsättning och med glädje finna oss i att man till och med rövar bort våra tillhörigheter. (Hebréerna 10:32–34) Genom att studera Guds ord och göra det till vårt eget kommer vi att bli rustade att stå fasta i tron. Vi kan vara förvissade om att Jehova kan och vill bevara oss i vår ostrafflighet. Kasta ”allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er”. – 1 Petrus 5:6–11.

[Fotnoter]

Kapitel 9

Att hålla fast vid Jesu namn

PERGAMUS

1. Vilken församling fick motta Jesu nästa budskap, och vad slags stad levde dessa kristna i?

OM VI reser 80 kilometer norrut utmed kustvägen från Smyrna och sedan 25 kilometer inåt landet genom Kaikusflodens dalgång, kommer vi till Pergamus, som numera kallas Bergama. Staden var ryktbar för sitt Zeus- eller Jupitertempel. På 1800-talet transporterade arkeologer detta tempels altare till Tyskland, där det, tillsammans med många statyer och reliefer av hedniska gudar, alltjämt kan beskådas i Pergamonmuseet i Berlin. Vad för slags budskap skulle Herren Jesus sända till en församling som levde mitt uppe i all denna avgudadyrkan?

2. Hur slår Jesus fast sin identitet, och vad är innebörden i att han har ”det tveeggade svärdet”?

² Allra först slår Jesus fast sin identitet genom att säga: ”Och skriv till Pergamusförsamlingens ängel: Detta säger han som har det långa, skarpa, tveeggade svärdet.” (Uppenbarelseboken 2:12) Jesus upprepar här den beskrivning som getts av honom i Uppenbarelseboken 1:16. I egenskap av domare och skarprättare kommer han att slå ner dem som förföljer hans lärjungar. Vilken tröstande försäkran! Men må också de som befinner sig inom församlingen bli varnade att Jehova, när han i samband med domen handlar genom sin ”förbundets budbärare”, Jesus Kristus, ”skall bli ett snabbt vittne” mot alla till bekännelsen kristna som utövar avgudadyrkan, omoraliskhet, lögn och oärlighet och som underlåter att ta hand om de behövande. (Malaki 3:1, 5, NW; Hebréerna 13:1–3) Det råd och den tillrättavisning som Gud låter Jesus ge måste hörsammas!

3. Vilken falsk gudsdyrkan bedrevs i Pergamus, och hur kan det sägas att ”Satans tron” var där?

³ Jesus säger nu till församlingen: ”Jag vet var du bor, nämligen där Satans tron är.” (Uppenbarelseboken 2:13a) Dessa kristna var sannerligen omgivna av satanisk dyrkan. Förutom Zeus’ tempel fanns där en helgedom tillägnad Asklepios, läkekonstens gud. Pergamus var också känt som ett centrum för utövande av kejsardyrkan. Det hebreiska ordet som översatts med ”Satan” betyder ”motståndare”, och hans ”tron” representerar det världshärskarskap som Gud till en tid låter honom utöva. (Job 1:6, se fotnot i Referensbibeln.) Den uppsjö av avgudadyrkan som fanns i Pergamus visade att Satans ”tron” hade ett starkt fäste i den staden. Hur förbittrad måste inte Satan ha känt sig över att de kristna där inte böjde sig ner inför honom i nationalistisk dyrkan!

4. a) Vilka lovord ger Jesus åt de kristna i Pergamus? b) Vad skrev den romerske ståthållaren Plinius till kejsar Trajanus när det gäller behandlingen av kristna? c) Vilket handlingssätt valde de kristna i Pergamus, trots de faror det innebar?

⁴ Ja, ”Satans tron” finns just där i Pergamus. ”Och ändå”, säger Jesus vidare, ”fortsätter du med att hålla fast vid mitt namn, och du förnekade inte din tro på mig ens i Antipas’ dagar, hans som var mitt vittne, min trogne, som blev dödad vid er sida, där Satan bor.” (Uppenbarelseboken 2:13b) Vilka hjärtegripande lovord! Utan tvivel var Antipas’ martyrskap en följd av att han vägrade att ta del i demoniska sedvänjor och dyrkan av den romerske kejsaren. Inte långt efter det att Johannes hade mottagit den här profetian skrev Plinius den yngre, ståthållare under den romerske kejsaren Trajanus, till Trajanus och förklarade på vilket sätt han brukade behandla personer som var anklagade för att vara kristna – ett tillvägagångssätt som kejsaren godkände. De som nekade till att vara kristna blev frisläppta när, som Plinius sade, de ”efter mitt förestavande åkallade gudarna och under rökelse- och dryckesoffer tillbad din [Trajanus’] bild ... och dessutom smädade Kristus”. Var och en som befanns vara kristen blev avrättad. Trots att de kristna i Pergamus ställdes inför sådana faror, förnekade de inte sin tro. De höll fast vid Jesu namn genom att fortsätta att ära hans höga ställning som Jehovas försvarare och förordnade domare. De följde lojalt i Jesu fotspår som vittnen för Riket.

5. a) Vilken nutida motsvarighet till kejsardyrkan har medfört svåra provsättningar för kristna nu i vår tid? b) Vilken hjälp har Vakttornet gett kristna?

⁵ Vid flera olika tillfällen hade Jesus förklarat att Satan styr den nuvarande onda världen, men på grund av Jesu ostrafflighet hade Satan ingen hållhake på honom. (Matteus 4:8–11; Johannes 14:30) Nu i vår tid har mäktiga nationer, i synnerhet ”nordens kung” och ”söderns kung”, kämpat om världsherraväldet. (Daniel 11:40, NW) Patriotiskt nit har piskats upp, och kejsardyrkan har sin nutida motsvarighet i den våg av nationalism som har svept fram över jorden. Artiklar om neutralitet i Vakttornet för 1 januari 1940, och även i numren för 15 februari 1980 och 1 september 1986, har tydligt redogjort för vad bibeln lär i denna fråga och gett riktlinjer åt sådana kristna som vill vandra i Jehovas namn och segra över världen, alldeles som Jesus så modigt gjorde. – Mika 4:1, 3, 5; Johannes 16:33; 17:4, 6, 26; 18:36, 37; Apostlagärningarna 5:29.

6. Hur har Jehovas vittnen i nutiden, likt Antipas, tagit fast ståndpunkt?

⁶ Det har funnits ett trängande behov av sådana råd. Ansikte mot ansikte med fanatiskt patriotiskt nit har både smorda Jehovas vittnen och deras följeslagare varit tvungna att stå fasta i tron. I Förenta staterna blev hundratals barn och lärare ivägskickade från sina skolor, eftersom de inte hälsade nationens flagga, medan vittnena i Tyskland blev hätskt förföljda för att de vägrade hälsa hakkorset. Som vi redan har konstaterat dödade Hitlers nazister tusentals av Jehovas lojala tjänare på grund av att dessa vägrade att ta del i sådan nationalistisk avgudadyrkan. På 1930-talet, under den shintoistiska kejsardyrkans glansdagar i Japan, sådde två pionjärer mycket av Rikets säd på det av Japan ockuperade Taiwan. De militära härskarna kastade dem i fängelse, där en av dem dog på grund av den hårda behandlingen. Den andre blev senare frisläppt, bara för att sedan bli skjuten i ryggen – en nutida Antipas. Än i dag finns det länder där man kräver dyrkan av nationalistiska symboler och fullständig lojalitet mot staten. Många unga vittnen har satts i fängelse, och ett ganska stort antal har avrättats på grund av sitt modiga ställningstagande som neutrala kristna. Ifall du är ett ungt vittne som ställs inför sådana stridsfrågor, studera då Guds ord dagligen, så att du kan ha ”tro, så att själen bevaras vid liv”, med utsikt till evigt liv. – Hebréerna 10:39–11:1; Matteus 10:28–31.

7. Vilken stridsfråga beträffande nationalistisk dyrkan ställdes ungdomar i Indien inför, och med vilket resultat?

⁷ Skolungdomar har ställts inför liknande stridsfrågor. År 1985 vägrade tre unga barn till Jehovas vittnen i delstaten Kerala i Indien att kompromissa med sin på bibeln grundade tro genom att inte delta i sjungandet av nationalsången. De stod respektfullt upp medan de andra sjöng, men trots detta blev de relegerade från skolan. Deras far överklagade denna åtgärd hela vägen upp till Indiens högsta domstol, där de två domarna dömde till förmån för barnen genom att modigt förklara: ”Vår tradition lär oss att vara toleranta; vår filosofi lär oss att vara toleranta; vår konstitution tillämpar tolerans; låt oss inte urvattna den.” Tidningsartiklar och positivt skrivna ledare till följd av detta fall upplyste hela nationen, som då omfattade närmare en femtedel av världens befolkning, om att det där i landet finns kristna som dyrkar den sanne Guden, Jehova, och att dessa lojalt står fast vid bibelns principer.

Fördärvande inflytanden

8. Vilken kritik anser Jesus det nödvändigt att ge de kristna i Pergamus?

⁸ Ja, de kristna i Pergamus har bevarat sin ostrafflighet. ”Men ändå”, säger Jesus, ”har jag några få ting emot dig.” Vad hade de gjort som förtjänade kritik? Jesus fortsätter: ”Du ... har dem som håller fast vid Bileams lära, hans som gick och lärde Balak att för Israels söner lägga en sten att snava på, att äta ting som var offrade åt avgudar och att begå otukt.” – Uppenbarelseboken 2:14.

9. Vem var Bileam, och hur blev hans råd ”för Israels söner ... en sten att snava på”?

⁹ På Mose tid hade kung Balak i Moab lejt Bileam, en icke-israelitisk profet som visste en del om Jehovas vägar, till att förbanna Israel. Jehova hindrade Bileam och tvingade honom att uttala välsignelser över israeliterna och ve över deras fiender. Bileam dämpade den förtrytelse Balak kände till följd av detta genom att föreslå ett mer försåtligt angrepp: Låt Moabs kvinnor förleda Israels män till att begå grov sexuell omoraliskhet och att ägna den falske guden Baal-Peor avgudisk dyrkan! Den här taktiken fungerade. Jehovas rättfärdiga vrede flammade, när han sände en hemsökelse som dödade 24.000 av dessa israelitiska otuktsmän – en hemsökelse som hejdades först då prästen Pinehas resolut ingrep för att avlägsna det onda ur Israel. – 4 Moseboken 24:10, 11; 25:1–3, 6–9; 31:16.

10. Vilka stenar att snava på har infiltrerat församlingen i Pergamus, och varför kan de kristna ha menat att Gud skulle överse med deras överträdelser?

¹⁰ Finns det nu, på Johannes’ tid, liknande stenar att snava på i Pergamus? Ja, det finns det! Omoraliskhet och avgudadyrkan har infiltrerat församlingen. De kristna har inte gett akt på Guds varningar som getts genom aposteln Paulus. (1 Korintierna 10:6–11) Eftersom de har uthärdat förföljelse, tror de kanske att Jehova kommer att överse med deras sexuella överträdelser. Jesus gör därför klart för dem att de måste sky sådan ondska.

11. a) Mot vad bör kristna vara på sin vakt, och vilket tänkesätt måste de undvika? b) Hur många har uteslutits ur den kristna församlingen under årens lopp, och av vilka orsaker har det oftast varit?

¹¹ På liknande sätt måste kristna i vår tid vara på sin vakt mot att vända ”vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet”. (Judas, vers 4) Vi måste hata det som är ont och vara hårdhänta mot våra kroppar för att kunna följa ett dygdigt kristet handlingssätt. (1 Korintierna 9:27; Psalm 97:10; Romarna 8:6) Vi bör aldrig tänka att nit i Guds tjänst och ostrafflighet under förföljelse ger oss rättighet att bli indragna i sexuell omoraliskhet. Under årens lopp har tiotusentals överträdare uteslutits ur den världsvida kristna församlingen, och i de flesta fall har det varit på grund av sexuell omoraliskhet. Vissa år har antalet uteslutna till och med varit större än antalet som föll i det forntida Israel på grund av Baal-Peor. Må vi vara på vår vakt, så att vi aldrig hamnar i den kategorin! – Romarna 11:20; 1 Korintierna 10:12.

12. Vilka principer gäller för kristna i vår tid, lika väl som de gällde för Guds tjänare i forntiden?

¹² Jesus tillrättavisar också de kristna i Pergamus för att de ätit ting som är ”offrade åt avgudar”. Vad innefattas i detta? Med tanke på Paulus’ ord till korintierna var det kanske så att somliga missbrukade sin kristna frihet och medvetet sårade andras samveten. Det är dock mera troligt att de på något sätt deltog i verkliga avgudaceremonier. (1 Korintierna 8:4–13; 10:25–30) Trogna kristna i vår tid måste visa osjälvisk kärlek i sitt utnyttjande av den kristna friheten och vara försiktiga så att de inte får andra att snava. Självfallet måste de undvika moderna former av avgudadyrkan, sådant som att dyrka stjärnor i TV, på film och inom idrotten eller att göra pengar eller också sin egen buk till en gud! – Matteus 6:24; Filipperna 1:9, 10; 3:17–19.

Undvik sekterism!

13. Vilka ord av tillrättavisning ger Jesus därpå de kristna i Pergamus, och varför behövde församlingen dem?

¹³ Jesus fortsätter att tillrättavisa de kristna i Pergamus och säger: ”Så har du också dem som på samma sätt håller fast vid Nikolaussektens lära.” (Uppenbarelseboken 2:15) Tidigare har Jesus gett efesierna beröm för deras hat mot denna sekts gärningar. Men de kristna i Pergamus behöver få råd om hur de skall kunna hålla församlingen fri från sekterism. Det krävs mera fasthet i att upprätthålla kristna normer, så att den endräkt som Jesus bad om i Johannes 17:20–23 må kunna bevaras. Det är nödvändigt ”både att förmana genom den lära som är sund och att tillrättavisa dem som säger emot”. – Titus 1:9.

14. a) Vilka har den kristna församlingen fått bekämpa ända från sin barndom, och hur beskrev aposteln Paulus dem? b) Vilka ord av Jesus bör alla som kan ha blivit hågade att följa en utbrytargrupp ge akt på?

¹⁴ Ända från sin barndom har den kristna församlingen varit tvungen att bekämpa stolta avfällingar, som genom fagert, bedrägligt tal ”vållar söndringar och ger orsaker till fall, tvärtemot den lära” som framförts genom Jehovas kanal. (Romarna 16:17, 18) Aposteln Paulus varnade för detta hot i nästan alla sina brev.a I nutiden, när Jesus har återfört den sanna församlingen till dess kristna renhet och endräkt, kvarstår faran för sekterism. Därför bör alla som kan ha känt sig hågade att följa en utbrytargrupp, för att på så vis bilda en sekt, ge akt på Jesu följande ord: ”Ändra därför sinne. I annat fall kommer jag snabbt till dig, och jag skall föra krig mot dem med min muns långa svärd.” – Uppenbarelseboken 2:16.

15. Hur uppstår sekterism?

¹⁵ Hur uppstår sekterism? En förment lärare kanske sår ut tvivel genom att ifrågasätta vissa bibliska sanningar (till exempel att vi befinner oss i de yttersta dagarna), och så avskiljer sig en utbrytargrupp och följer honom. (2 Timoteus 3:1; 2 Petrus 3:3, 4) Eller också kritiserar någon det sätt på vilket Jehova låter utföra sitt verk och vädjar till en ande av bekvämlighet genom att påstå att det varken är skriftenligt eller nödvändigt att gå från hus till hus med budskapet om Riket. Genom att ta del i denna tjänst enligt Jesu och hans apostlars exempel skulle sådana individer kunna bevara sin ödmjukhet, men ändå föredrar de att avskilja sig och ta det lugnt och kanske läsa bibeln bara någon gång då och då som enskild grupp. (Matteus 10:7, 11–13; Apostlagärningarna 5:42; 20:20, 21) De här individerna hittar på egna idéer angående åminnelsen av Jesu död, bibelns befallning att avhålla sig från blod, firandet av helgdagar och bruket av tobak. Dessutom nedvärderar de Jehovas namn, och mycket snart sjunker de rätt ner i det stora Babylons eftergivna sedvänjor igen. Och vad som är ännu värre – somliga drivs av Satan att ge sig på och ”slå sina medslavar”, sina före detta bröder. – Matteus 24:49; Apostlagärningarna 15:29; Uppenbarelseboken 17:5.

16. a) Varför bör de som sviktar på grund av avfälligt inflytande skynda sig att ändra sinne? b) Vad kommer att hända med dem som vägrar att ändra sinne?

¹⁶ Alla som sviktar på grund av avfälligt inflytande bör skynda sig att ge akt på Jesu maning att ändra sinne. Avfällig propaganda måste skys som det gift den är! Den har sin grund i missunnsamhet och hat, till skillnad från de rättfärdiga, rena och tilltalande sanningar som Jesus låter sin församling livnära sig på. (Lukas 12:42; Filipperna 1:15, 16; 4:8, 9) Vad beträffar dem som vägrar att ändra sinne kommer Herren Jesus verkligen att ”föra krig mot dem med ... [sin] muns långa svärd”. Han sållar sitt folk för att kunna bevara den endräkt om vilken han bad under den sista kvällen tillsammans med sina lärjungar på jorden. (Johannes 17:20–23, 26) Eftersom avfällingar visar ifrån sig de kärleksfulla råd och den hjälp som erbjuds av stjärnorna i Jesu högra hand, dömer och straffar han dem ”med den största stränghet” och överlämnar dem till ”mörkret utanför”. De utesluts, så att de inte mer kan verka som surdeg bland Guds folk. – Matteus 24:48–51; 25:30; 1 Korintierna 5:6, 9, 13; Uppenbarelseboken 1:16.

Dolt manna och en vit liten sten

17. Vilken belöning ligger i beredskap för smorda kristna som ”segrar”, och vad behövde de kristna i Pergamus övervinna?

¹⁷ En storslagen belöning ligger i beredskap för alla som ger akt på Jesu råd som ges på Jehovas heliga andes uppdrag. Lyssna! ”Den som har öra, han må höra vad anden säger till församlingarna: Den som segrar, honom skall jag ge något av det dolda mannat, och jag skall ge honom en vit liten sten, och på den lilla stenen ett nytt namn skrivet som ingen känner utom den som får det.” (Uppenbarelseboken 2:17) På så sätt uppmuntras de kristna i Pergamus, liksom de kristna i Smyrna, att segra. Om de i Pergamus, där Satans tron är, skall kunna lyckas, måste de sky avgudadyrkan. De måste övervinna den omoraliskhet, den sekterism och den avfällighet som förbinds med Balak, Bileam och Nikolaussekten. När de smorda kristna gör det, kommer de att inbjudas att få äta något av ”det dolda mannat”. Vad innebär detta?

18, 19. a) Vad var det manna som Jehova försåg israeliterna med? b) Vilket manna var dolt? c) Vad är det som symboliseras av ätandet av det dolda mannat?

¹⁸ På Mose tid försåg Jehova israeliterna med manna för att livnära dem under deras färd genom öknen. Det mannat var inte dolt, för varje morgon – utom på sabbaten – framträdde det mirakulöst, likt fjällig rimfrost som täckte marken. Det var en gudomlig anordning för att hålla israeliterna vid liv. Jehova befallde Mose att som ett minne förvara något av detta ”bröd” i en gyllene kruka inuti den heliga förbundsarken ”åt ... [Israels] efterkommande”. – 2 Moseboken 16:14, 15, 23, 26, 33; Hebréerna 9:3, 4.

¹⁹ Vilken passande symbol! Det här mannat doldes i tabernaklets allraheligaste avdelning, där det mirakulösa ljuset ovanför arkens lock symboliserade Jehovas själva närvaro. (2 Moseboken 26:34) Ingen tilläts komma in till denna heliga plats för att äta det dolda mannat. Jesus sade emellertid att de av hans smorda efterföljare som segrar skulle få äta ”det dolda mannat”. Likt Kristus före dem skall de ”inte [gå] in till en helig plats gjord med händer, som är en efterbildning av verkligheten, utan in i själva himmelen”. (Hebréerna 9:12, 24) Vid sin uppståndelse iför de sig oförgänglighet och odödlighet – en förunderlig gåva från Jehova som symboliseras av att de får motta det oförgängliga ”dolda mannat”. Tänk så privilegierad den här lilla gruppen av segervinnare är! – 1 Korintierna 15:53–57.

20, 21. a) Vad symboliseras av att en vit liten sten ges åt smorda kristna? b) Vilket hopp hyser den stora skaran, med tanke på att det finns bara 144.000 vita stenar?

²⁰ De får också motta ”en vit liten sten”. I romerska domstolar användes stenar när man avkunnade dom.b En vit sten betydde frikännande, medan en svart sten innebar fällande dom, ofta en dödsdom. Att Jesus ger de kristna i Pergamus ”en vit liten sten” visar alltså att han dömer dem som oskyldiga, äkta och rena. Men Jesu ord kan ha ytterligare en innebörd. Under romersk tid användes stenar också som biljetter för att få inträde till viktiga evenemang. Den vita lilla stenen kan därför vara ett uttryck för något mycket speciellt för den segrande smorde kristne – att han får tillträde till en ärofull plats i himmelen vid Lammets bröllop. Endast 144.000 sådana stenar tillhandahålls. – Uppenbarelseboken 14:1; 19:7–9.

²¹ Betyder det här att du lämnas obeaktad, ifall du tillhör den stora skaran av medtillbedjare? Inte alls! Även om du inte får motta den vita lilla stenen för tillträde till himlarna, kan du, om du uthärdar, få komma ut ur den stora vedermödan och ha del i det glädjefyllda arbetet att återställa paradiset på jorden. Tillsammans med dig kommer uppväckta trogna från förkristen tid och de av de andra fåren som dött på senare tid att få ha del i detta. Så småningom kommer alla de övriga återlösta döda att få förmånen att uppväckas till liv på en paradisisk jord. – Psalm 45:17 (16); Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:9, 14.

22, 23. Vad är innebörden i det namn som finns skrivet på stenen som ges åt smorda kristna, och vilken uppmuntran bör detta ge?

²² Vad är det nya namnet som är skrivet på stenen? Ett namn är något som identifierar en person och som särskiljer denne från andra. Dessa smorda kristna får motta stenen efter att de har avslutat sitt jordiska liv som segrare. Det står därför klart att namnet på stenen har att göra med deras privilegium att få bli förenade med Jesus i himmelen – en synnerligen förtrolig ställning av kunglig tjänst som helt och fullt kan uppskattas och åtnjutas endast av dem som ärver det himmelska riket. Det är följaktligen ett namn, eller en beteckning på ett ämbete, ”som ingen känner utom den som får det”. – Jämför Uppenbarelseboken 3:12.

²³ Vilken stimulans det är för Johannesklassen att få ”höra vad anden säger till församlingarna” och tillämpa det! Och hur uppmuntrar inte detta deras medförbundna, den stora skaran, att tjäna troget tillsammans med dem, medan de kan glädjas åt kamratskapet med dem här på jorden och att gemensamt få ha del i att bekantgöra Jehovas rike!

[Fotnoter]

Kapitel 10

Att avsky ”Satans djupheter”

TYATIRA

1. Hur låg Tyatira i förhållande till andra församlingar, och i vilket slags religiös miljö levde man?

CIRKA 65 kilometer sydost om Bergama (Pergamus) ligger den blomstrande turkiska staden Akhisar. För omkring 1.900 år sedan var den här staden platsen för Tyatira. En resande tillsyningsman kunde lätt nå Tyatira genom att ta en inlandsväg från Pergamus och sedan fortsätta rutten till de övriga församlingarna som omnämns i kapitel 3 i Uppenbarelseboken – Sardes, Filadelfia och Laodicea. Till skillnad från Pergamus tycks inte Tyatira ha varit något betydande centrum för kejsardyrkan, men staden hade tempel och helgedomar som var vigda åt hedniska gudar. Tyatira var ett betydelsefullt handelscentrum.

2, 3. a) Vilket tidigare omnämnande av en Tyatirabo som blev kristen finns det? b) Vilken innebörd har det för de kristna i Tyatira att Jesus är ”Guds Son” och att han har ”ögon ... som en eldslåga”?

² När Paulus predikade i Macedonien träffade han en kvinna från Tyatira som hette Lydia, en purpursäljerska. Lydia och hela hennes hushåll tog villigt emot det budskap Paulus predikade och visade ovanligt stor gästfrihet. (Apostlagärningarna 16:14, 15) Hon blev så vitt vi känner till den första Tyatirabon som omfattade kristendomen. Med tiden kom staden själv att ha en församling av kristna. Jesus riktar sitt längsta budskap till den: ”Och skriv till Tyatiraförsamlingens ängel: Detta säger Guds Son, han vars ögon är som en eldslåga och vars fötter är lika fin koppar.” – Uppenbarelseboken 2:18.

³ Det här är enda gången som uttrycket ”Guds Son” förekommer i Uppenbarelseboken, även om Jesus på andra ställen omnämner Jehova som ”min Fader”. (Uppenbarelseboken 2:27; 3:5, 21) Att titeln används här påminner troligtvis de kristna i Tyatira om Jesu nära förhållande till Jehova. Denne Son har ögon som ”är som en eldslåga” – en varning till de kristna i Tyatira att hans dom kommer att flamma mot vad det vara må som han ser befläckar församlingen. Genom att en andra gång omnämna sina glänsande, kopparlika fötter betonar han sitt eget lysande exempel på trofasthet, medan han vandrade på denna jord. Utan tvivel gav de kristna i Tyatira akt på hans råd, och det måste också vi göra i vår tid! – 1 Petrus 2:21.

4, 5. a) Varför kunde Jesus berömma de kristna i Tyatira? b) På vilket sätt är församlingen i Tyatira representativ för församlingarna av Jehovas vittnen i vår tid?

⁴ Glädjande nog kan Jesus berömma de kristna i Tyatira. Han säger: ”Jag känner dina gärningar och din kärlek och tro och tjänst och uthållighet, och jag vet att dina gärningar på sista tiden har varit flera än dem du gjorde förr i tiden.” (Uppenbarelseboken 2:19) Till skillnad från efesierna har de smorda kristna i Tyatira inte förlorat sin första kärlek till Jehova. Deras tro är stark. Vidare är deras gärningar fler än dem de gjorde förr i tiden, och liksom i de tre föregående församlingarna är de kristna i Tyatira uthålliga. Nog är väl det något som är representativt för Jehovas vittnens uppemot 100.000 församlingar över hela jorden i vår tid! Kärlek till Jehova lyser igenom, medan en ande av nit i tjänsten genomsyrar organisationen och stimulerar unga och gamla. Ett ökande antal ger ut sig själva som pionjärer och utnyttjar på så sätt förståndigt den ännu återstående tiden för att kungöra det härliga hoppet om Guds tillträdande rike. – Matteus 24:14; Markus 13:10.

⁵ Många trogna, både av den smorda kvarlevan och av den stora skaran, har under många årtionden visat föredömlig uthållighet i Guds tjänst, medan världen omkring dem har sjunkit djupare och djupare ner i ett hopplöst mörker. Men låt oss vara vid gott mod! Uppenbarelseboken bestyrker Guds tidigare profeters vittnesbörd. ”Herrens [Jehovas] stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast.” – Sefanja 1:14; Joel 2:1; Habackuk 2:3; Uppenbarelseboken 7:9; 22:12, 13.

”Den där kvinnan Jesabel”

6. a) Vilket problem som kräver omedelbar uppmärksamhet framhåller Jesus, trots lovvärda egenskaper i församlingen i Tyatira? b) Vem var Jesabel eller Isebel, och kunde hon göra några giltiga anspråk på att vara en profetissa?

⁶ Jesu lågande ögon har trängt djupare in. Han lägger märke till något som kräver omedelbar uppmärksamhet. Han säger till de kristna i Tyatira: ”Men ändå har jag detta emot dig, att du tolererar den där kvinnan Jesabel, som kallar sig profetissa, och hon lär och vilseleder mina slavar till att begå otukt och till att äta ting som är offrade åt avgudar.” (Uppenbarelseboken 2:20) På 900-talet f.v.t. hade drottning Isebel, den israelitiske kungen Ahabs Baalsdyrkande hustru, blivit beryktad för sitt mordiska, äktenskapsbrytande, härsklystna leverne. Jehu, i egenskap av Jehovas smorde, avrättade henne. (1 Kungaboken 16:31; 18:4; 21:1–16; 2 Kungaboken 9:1–7, 22, 30, 33) Den avgudadyrkande Isebel kunde inte framlägga några anspråk på att vara en profetissa. Hon var inte som Mirjam och Debora, vilka tjänade som trogna profetissor i Israel. (2 Moseboken 15:20, 21; Domarboken 4:4; 5:1–31) Det var inte heller Jehovas ande som drev henne att profetera, såsom den drev den åldriga Hanna och evangelisten Filippus’ fyra döttrar. – Lukas 2:36–38; Apostlagärningarna 21:9.

7. a) Vilket inflytande åsyftar Jesus tydligtvis genom att omnämna ”den där kvinnan Jesabel”? b) Hur kan vissa kvinnor som fanns i församlingen ha rättfärdigat sitt självsvåldiga handlingssätt?

⁷ ”Den där kvinnan Jesabel”, som gör anspråk på att vara en profetissa i Tyatira, är rätt och slätt en bluffmakerska. Hon har inget stöd av Guds ande. Vem är hon? Antagligen är hon en kvinna eller en grupp av kvinnor som verkar som ett skamlöst, fördärvligt inflytande i församlingen. En del kvinnor i den här gruppen kan ha dragit in församlingsmedlemmar i omoraliskhet, medan de fräckt rättfärdigar sitt självsvåldiga handlingssätt genom att felaktigt tillämpa skriftställen. I sanning ett falskt profeterande! De påverkar andra att förfalla till deras eget handlingssätt av ”otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär och vinningslystnad, som är avgudadyrkan”. (Kolosserna 3:5) De påverkar andra församlingsmedlemmar att hänge sig åt en omoralisk och själviskt inriktad livsstil av det slag som man nu tillåter, eller blundar för, i de flesta av kristenhetens religioner.

8. a) Vad är Jesu uttalande om ”Jesabel” i Tyatira? b) Hur har otillbörligt kvinnoinflytande märkts nu i vår tid?

⁸ Jesus fortsätter att säga till de äldste i Tyatira: ”Och jag har gett henne tid till att ändra sinne, men hon är inte villig att ändra sinne i fråga om sin otukt. Se! Jag står i begrepp att kasta henne på en sjuksäng, och dem som begår äktenskapsbrott med henne i stor vedermöda, om de inte ändrar sinne i fråga om hennes gärningar.” (Uppenbarelseboken 2:21, 22) Alldeles som den ursprungliga Isebel tydligtvis spelade herre över Ahab och sedan trotsade Guds skarprättare, Jehu, så kan det hända att dessa kvinnor med sitt inflytande försöker manipulera sina män och de äldste. Det förefaller som om de äldste i Tyatira tolererar detta oförskämda Jesabel-inflytande. Jesus låter här en kraftig varning ljuda för dem, såväl som för Jehovas folks världsvida församling i dag. I vår tid har en del sådana viljestarka kvinnor förmått sina män att bli avfällingar och har till och med uppviglat till rättsliga åtgärder mot Jehovas trogna tjänare. – Jämför Judas, vers 5–8.

9. a) Varför kastar inte Jesu ord om Jesabel någon ofördelaktig skugga på alla kvinnor i församlingen? b) Endast när är det som ett Jesabel-inflytande uppstår?

⁹ Det här kastar på intet sätt någon ofördelaktig skugga på kvinnor i den kristna församlingen. Numera utförs en stor del av arbetet med att vittna av trogna systrar. Genom de bibelstudier i hem som de leder förs skaror av nya personer in i församlingen. Gud själv välsignar denna anordning, enligt vad som visas av Psalm 68:12 (11): ”Jehova själv ger utsagan; kvinnorna som förkunnar de goda nyheterna är en stor här.” (NW) Äkta män kan bli påverkade i god riktning av det milda, respektfulla uppförandet från deras hustrurs sida, vilket ”är av stort värde i Guds ögon”. (1 Petrus 3:1–4) En hustru som är duglig och flitig prisas av kung Lemuel. (Ordspråksboken 31:10–31) Det är bara när kvinnor gör vad som är opassande, genom att förleda män eller genom att trotsa eller ignorera ledarskap, som ett Jesabel-inflytande uppstår. – Efesierna 5:22, 23; 1 Korintierna 11:3.

10. a) Varför får Jesabel och hennes barn en ogynnsam dom över sig? b) I vilket farligt tillstånd befinner sig de som blir barn till Jesabel, och vad bör dessa personer göra?

¹⁰ Jesus fortsätter, i det han syftar på ”den där kvinnan Jesabel”: ”Och hennes barn skall jag döda genom en dödlig hemsökelse, så att alla församlingarna skall förstå att jag är den som utforskar njurar och hjärtan, och jag skall ge er, var och en, efter era gärningar.” (Uppenbarelseboken 2:23) Jesus har låtit Jesabel och hennes barn få tid att ändra sinne, men de framhärdar i sitt omoraliska leverne och måste följaktligen få en ogynnsam dom över sig. Här finns ett kraftfullt budskap för kristna i vår tid. De som efterliknar Jesabel, vare sig det är män eller kvinnor, och så blir hennes barn, genom att överträda bibelns principer i fråga om ledarskap och moral eller genom att bli halsstarriga och ignorera teokratisk ordning, befinner sig andligt sett i ett farligt sjukdomstillstånd. Om en sådan person kallar på de äldste i församlingen för att de skall be över honom, kommer visserligen ”trons bön ... [att] göra den opasslige frisk, och Jehova skall resa upp honom” – men bara under förutsättning att han ödmjukt handlar i överensstämmelse med dessa böner. Men ingen må tänka att han (eller hon) kan lura Gud eller Kristus genom att försöka dölja omoraliska handlingar eller genom att utåt sett ge sken av att utföra nitisk tjänst. – Jakob 5:14, 15.

11. Hur får församlingar i vår tid hjälp att vara vakna för orättfärdigt kvinnligt inflytande som kan tränga in?

¹¹ Glädjande nog är de flesta av Jehovas vittnens församlingar i vår tid vakna för denna fara. Äldste är på sin vakt mot tendenser till en oteokratisk inställning och ett felaktigt handlingssätt. De försöker hjälpa både män och kvinnor som är på farliga vägar, så att de kan bygga upp sig andligen och bli återförda innan det är för sent. (Galaterna 5:16; 6:1) Med kärlek och fasthet avvärjer dessa kristna tillsyningsmän varje ansats från kvinnors sida att bilda kotterier för att främja sådana rörelser som kvinnans frigörelse och liknande. Dessutom ges det ofta tidsenliga råd i Jehovas vittnens publikationer.a

12. På vilket sätt visar Johannesklassen i vår tid ett nit som liknar Jehus?

¹² Men där det har förekommit grov omoraliskhet, och i synnerhet där sådant har blivit en vana, måste oförbätterliga syndare uteslutas. Vi påminner oss Jehus nit i att avlägsna alla spår av Isebels inflytande i Israel. På liknande sätt vidtar Johannesklassen i vår tid bestämda åtgärder, den är ett gott föredöme för sina ”Jonadab”-följeslagare och visar sig vara helt olika kristenhetens eftergivna religiösa ledare. – 2 Kungaboken 9:22, 30–37; 10:12–17.

13. Vad kommer att hända med dem som ger efter för orättfärdigt kvinnoinflytande?

¹³ I egenskap av Jehovas budbärare och domare ingriper Guds Son med rätta för att identifiera den nutida Jesabel och kasta henne på en sjuksäng, för hennes andliga sjukdom är verkligen kronisk. (Malaki 3:1, 5) De som har gett efter för detta orättfärdiga kvinnoinflytande kommer också att lida stor vedermöda – den sorg det innebär att bli utesluten, avskuren från den kristna församlingen som om man var död. Såvida de inte ändrar sinne, vänder om och blir upptagna i församlingen igen, kommer de också att ställas inför fysisk död genom ”dödlig hemsökelse” – om inte förr så i den stora vedermödan. Fram till dess är det möjligt för dem att bli återupptagna, om de fullständigt ändrar sinne i fråga om sina felaktiga gärningar. – Matteus 24:21, 22; 2 Korintierna 7:10.

14. a) Hur använder Jesus sig av de äldste för att ta itu med särskilda problem, till exempel varje Jesabel-inflytande? b) Hur bör församlingen stödja de äldste som tar itu med sådana problem?

¹⁴ ”Alla församlingarna” måste komma att förstå att Jesus utforskar ”njurarna”, de djupaste känslorna, och ”hjärtat”, ens innersta människa, däribland de djupare liggande motiven. För detta använder han betrodda stjärnor, de äldste, som kan ta itu med särskilda problem, till exempel varje Jesabel-inflytande som dyker upp. (Uppenbarelseboken 1:20) Sedan dessa äldste fullständigt har undersökt en sådan här angelägenhet och avkunnat sin dom, tillkommer det inte den enskilde individen att börja forska i varför en viss åtgärd vidtagits. Alla bör ödmjukt acceptera de äldstes sätt att behandla det hela och fortsätta att ge sitt stöd åt dessa församlingsstjärnor. Lojalitet mot Jehova och hans organisatoriska anordningar kommer att belönas. (Psalm 37:27–29; Hebréerna 13:7, 17) Må du för egen del få en välsignelse, när Jesus ger åt var och en efter hans gärningar. – Galaterna 5:19–24; 6:7–9.

”Håll ... fast vid vad ni har”

15. a) Vad hade Jesus att säga till dem som inte hade fördärvats av Jesabel? b) Vad visar att inte alla till bekännelsen kristna år 1918 hade fördärvats av den avfälliga kristenheten?

¹⁵ Jesu följande ord skänker tröst: ”Men jag säger till de övriga av er som är i Tyatira, till alla som inte har denna lära, sådana som inte har lärt känna ’Satans djupheter’, såsom de säger: Jag lägger inte på er någon annan börda. Håll ändå fast vid vad ni har tills jag kommer.” (Uppenbarelseboken 2:24, 25) Det finns trogna själar i Tyatira som inte har blivit påverkade av Jesabel. På liknande sätt har inte heller alla till bekännelsen kristna, under 40-årsperioden närmast före år 1918 och därefter, tolererat det omoraliska, fördärvade levnadssätt som så griper omkring sig i kristenheten. Den lilla skaran av bibelforskare, nu kända som Jehovas vittnen, som försökt hjälpa kyrkomedlemmar att komma till klarhet om det okristna ursprunget till många av kristenhetens läror, har tagit itu med att befria sig från alla babyloniska läror och sedvänjor som man fått genom den avfälliga kristenheten. Detta inbegriper den eftergivna läran som härrör från ”den där kvinnan Jesabel”.

16. Vilka saker måste undvikas, även om Jesus och den kristna styrande kretsen under det första århundradet inte lade på någon ytterligare börda?

¹⁶ Johannesklassen i vår tid har också uppmuntrat sina följeslagare, den stora skaran, att ta sig till vara för omoraliska inflytanden, till exempel sådant som kommer från den depraverade underhållningsvärlden. Man behöver inte se på eller uppleva moraliskt fördärv av nyfikenhet eller för att få reda på vad man skall undvika. Det förståndiga handlingssättet är att hålla sig långt borta från ”Satans djupheter”. Som Jesus säger: ”Jag lägger inte på er någon annan börda.” Detta påminner oss om den förordning som den kristna styrande kretsen under det första århundradet lät offentliggöra: ”Den heliga anden och vi själva har nämligen förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda och från otukt. Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång.” (Apostlagärningarna 15:28, 29) Undvik falsk religion, missbruk av blod (såsom i blodtransfusioner) och omoraliskhet, om du vill uppleva andlig framgång! Din fysiska hälsa kommer sannolikt också att skyddas då.

17. a) Hur har Satan frestat människor i våra dagar med ”djupheter”? b) Vilken inställning bör vi ha till ”djupheterna” i Satans sofistikerade värld?

¹⁷ Satan har andra ”djupheter” i våra dagar, till exempel invecklade spekulationer och filosofier som tilltalar intellektet. Förutom alltför toleranta, omoraliska tankegångar innefattas också spiritismen och evolutionsteorin i detta. Hur betraktar den allvise Skaparen dessa ”djupheter”? Aposteln Paulus citerar ett uttalande av Gud: ”Jag kommer att tillintetgöra de visas vishet.” I kontrast till detta är ”Guds djupheter” enkla, lätta att förstå och hjärtevärmande. Förståndiga kristna skyr ”djupheterna” i Satans sofistikerade värld. Kom ihåg att ”världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid”. – 1 Korintierna 1:19, Kingdom Interlinear; 2:10; 1 Johannes 2:17.

18. Vilka välsignelser utlovade Jesus åt smorda kristna som bevarar sig trogna intill slutet, och vilket privilegium kommer dessa uppståndna att ha vid Harmageddon?

¹⁸ Jesus har nu hjärtevärmande ord att säga till de kristna i Tyatira. De är också till uppmuntran för smorda kristna i vår tid: ”Och den som segrar och håller sig till mina gärningar intill slutet, honom skall jag ge myndighet över nationerna, och han skall vara herde över folket med järnstav, så att de krossas sönder likt lerkärl, såsom också jag har fått myndighet från min fader.” (Uppenbarelseboken 2:26, 27) I sanning ett underbart privilegium! Den här myndigheten som smorda segrare får motta vid sin uppståndelse består i att få ta del med Jesus i att svinga tillintetgörelsens ”järnstav” mot de upproriska nationerna vid Harmageddon. På sin höjd kommer dessa nationers kärnvapenarsenaler att fräsa till som en fuktig fyrverkeripjäs, när Kristus krossar sina fiender i stycken som om de vore lerkärl. – Psalm 2:8, 9; Uppenbarelseboken 16:14, 16; 19:11–13, 15.

19. a) Vem är ”morgonstjärnan”, och hur kommer han att ges åt dem som segrar? b) Vilken uppmuntran ges åt den stora skaran?

¹⁹ Jesus tillägger: ”Och jag skall ge honom morgonstjärnan.” (Uppenbarelseboken 2:28) Jesus förklarar själv senare vad den här ”stjärnan” är, när han säger: ”Jag är Davids rot och ättling och den glänsande morgonstjärnan.” (Uppenbarelseboken 22:16) Ja, det är Jesus som uppfyller den profetia som Jehova tvingade fram från Bileams motvilliga läppar: ”En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel.” (4 Moseboken 24:17) Hur kommer Jesus att ge ”morgonstjärnan” åt dem som segrar? Tydligtvis genom att ge sig själv åt dem, genom att föra in dem i ett nära, mycket förtroligt förhållande till sig. (Johannes 14:2, 3) Sannerligen en kraftfull sporre till att uthärda! Det är också stimulerande för den stora skaran att veta att ”den glänsande morgonstjärnan” snart kommer att utöva sin myndighet genom Riket för att återupprätta paradiset här på jorden.

Att bevara ostraffligheten

20. Vilken utveckling inom kristenheten påminner oss om vissa av svagheterna i församlingen i Tyatira?

²⁰ Det här budskapet måste ha varit mycket uppmuntrande för de kristna i Tyatira. Tänka sig – den förhärligade Guds Son i himmelen hade personligen talat till de kristna i Tyatira angående några av deras problem! Det var säkerligen åtminstone några i församlingen som gav gensvar till den här kärleksfulla herdeomvårdnaden. Detta det längsta av de sju budskapen hjälper oss också att identifiera den sanna kristna församlingen i vår tid. År 1918, när Jesus kom till Jehovas tempel för att döma, var det överväldigande flertalet av de organisationer som påstod sig vara kristna besudlade med avgudadyrkan och andlig omoraliskhet. (Jakob 4:4) Några grundade sina trosuppfattningar på vad viljestarka kvinnor under 1800-talet hade lärt ut, till exempel sjundedagsadventisternas Ellen White och Mary Baker Eddy, grundare av Christian Science, och på senare tid har många kvinnor undervisat från predikstolarna. (Jämför 1 Timoteus 2:11, 12.) Inom katolicismens olika riktningar blir Maria ofta vördad framför Gud och Kristus. Jesus vördade henne inte på det viset. (Johannes 2:4; 19:26) Kan organisationer som tillåter sådant orättmätigt kvinnoinflytande verkligen bli godkända som kristna?

21. Vilka lärdomar finns det för den enskilde i Jesu budskap till Tyatira?

²¹ Enskilda kristna, vare sig de tillhör Johannesklassen eller de andra fåren, gör väl i att ge akt på detta budskap. (Johannes 10:16) Somliga kanske finner det frestande att följa minsta motståndets väg, liksom lärjungarna till kvinnan Jesabel i Tyatira gjorde. Frestelsen att kompromissa finns också med i bilden. I våra dagar ställs vi inför sådana stridsfrågor som att äta blodprodukter eller ta emot blodtransfusioner. En del kan mena att deras nit i tjänsten på fältet eller i fråga om att hålla tal berättigar dem att vara mindre stränga inom andra områden, till exempel när det gäller att se på våldsfyllda och omoraliska filmer på bio eller video, eller när det gäller ett omåttligt bruk av alkohol. Jesu varning till de kristna i Tyatira säger oss att vi inte får ta oss sådana friheter. Jehova vill att vi skall vara rena och helhjärtade, inte delade, som många kristna i Tyatira var.

22. Hur betonar Jesus vikten av att ha ett hörande öra?

²² Till sist uppmanar Jesus: ”Den som har öra, han må höra vad anden säger till församlingarna.” (Uppenbarelseboken 2:29) För fjärde gången upprepar Jesus den här väckande refrängen, och den kommer att avsluta alla de tre budskap som ännu följer. Har du ett sådant hörsamt öra? Fortsätt då att med spänd uppmärksamhet lyssna, när Gud med hjälp av sin ande fortsätter att ge råd genom sin kanal.

[Fotnoter]