Bibelns syn
Kan kristna ägna sig åt nyårsfirande?
I KINESISKA samhällen exploderar fyrverkeripjäser hela natten. Från japanska buddisttempel hörs gonggongslag genljuda i luften 108 gånger. Här i Sverige börjar kyrkklockorna ringa vid tolvslaget, samtidigt som människor ”skålar” för varandra, jublar och bränner av smällare. Allt det här sker på nyårsnatten.
Visste du att allt detta ståhej, även om det tar sig uttryck i olika former, ursprungligen gjordes av en och samma grundläggande orsak: att hålla demoner på avstånd och rena människor för det kommande året? De flesta människor betraktar allt stoj och larm, som förekommer i samband med nyårsfirande, som ett festligt utslag av munterhet. Men vad är din uppfattning om nyårsfirande? Stämmer den överens med bibeln?
Överdrivet drickande och ätande
Mircea Eliade, en internationellt känd professor i religionshistoria, beskriver ceremonierna i samband med nyårsfirandet som ”ett mellanting mellan karneval, saturnalier, upphävande av den allmänna ordningen och ’orgier’”. I många länder resulterar det därför i rena rama fyllefesterna.
I Japan, till exempel, ägnar sig affärsmän åt ”bonenkai” (en fest i syfte att glömma det gamla året) som en ursäkt för omåttligt drickande. Detta följs av ”shinnenkai” (nyårsfester), där det serveras ännu mer mat och dryck. Till följd av detta brukar ”tigrar” härja på de sena kvällstågen så här års. På japanska avser uttrycket ”tigrar” berusade personer som man vid den här tidpunkten på året har överseende med.
Är det inte ganska förödmjukande för mänsklig värdighet att handla på ett sådant sätt, eller att ens tolerera en sådan förnedring? Aposteln Paulus gav följande förmaning till de kristna i Rom: ”Låt oss vandra anständigt såsom om dagen, inte i bullersamma festupptåg och dryckesorgier ... , utan ta på er Herren Jesus Kristus, och gör inte på förhand upp planer för de ting köttet har begär till.” (Romarna 13:13, 14) Skulle du kunna föreställa dig Jesus ställa till med en fest, som präglades av omåttligt ätande och drickande, för sina lärjungar? Knappast!
Paulus’ omnämnande av ”bullersamma festupptåg och dryckesorgier” inbegrep nyårsfestligheter. Hur så? I boken Christmas Traditions av William M. Auld sägs det: ”Från och med Julius Caesars tid [år 46 f.v.t.] markerade den 1 januari början av det borgerliga året och betraktades som en helg.” Dessutom avslöjar Auld att ”åtminstone tre dagars uppsluppen fest var allmänt förekommande”.
Är girighet inbegripen?
I Orienten följer människor sedvänjan att under nyårshelgen ge särskilda penninggåvor till barn. Kineserna slår in pengarna i röda paket. De tror att den röda färgen kommer att medföra lycka och välgång och att den dessutom driver ut det onda. Japanerna däremot använder små vita omslag med lyckobringande figurer på. Vad uppmuntrar dessa sedvänjor till?
”Jag brukade se fram emot nyårshelgen”, berättar en japansk man, ”och det jag var mest intresserad av var hur mycket ’otoshidama’ (penninggåva i samband med nyårsfirandet) jag skulle få det året.” Kan denna sedvänja påverka barnen? Svaret blir ja. Den japanska dagstidningen Asahi Shimbun innehåller en spalt med rubriken Vox Populi, Vox Dei, i vilken det har sagts: ”Barnen graderar i hemlighet vuxna människor efter den mängd ’otoshidama’ de får från dem.” Den summa pengar som skänks har fortsatt att stiga och nådde i genomsnitt omkring 20.000 yen (cirka 700 kronor) per barn år 1985.
Uppammar inte denna sedvänja girighet? De vuxna strävar efter att skaffa sig ett bättre anseende och barnen att få mera pengar. Precis så definierar Vine’s Expository Dictionary of New Testament Words ordet ”girig”, som återfinns i 1 Korintierna, kapitel 6, nämligen: ”(Begär efter) att få mer.”
Vilken förälder skulle vilja väcka girighet hos sin avkomma och låta dem uppodla ”kärleken till pengar”? Bibeln varnar oss att ”kärleken till pengar är ... en rot till alla slags skadliga ting”. — 1 Timoteus 6:10.
Men det finns också andra skäl till att ifrågasätta nyårsfirandet.
Tvivelaktigt ursprung?
Tänk dig att du kommer till en bäck med kristallklart vatten, som du känner dig frestad att dricka av. När du går uppströms finner du emellertid campare som diskar sina kokkärl och tvättar sina smutskläder i vattnet. Skulle du fortfarande vilja dricka av vattnet och riskera att ådra dig en sjukdom? Samma sak kan sägas om sedvänjorna i samband med nyårsfirandet. Även om människor kan uppfatta en del högtider som oskyldiga, har Jehova, bibelns Gud, sett deras ursprung.
Var kan vi då finna den tidigaste uppteckningen av nyårsfirande? ”Den tidigaste beskrivningen av en nyårshögtid som vi känner till härstammar från det forntida Mesopotamien”, svarar Theodor Gaster i sin bok New Year—Its History, Customs and Superstitions. Lertavlorna som beskriver nyårsfirandet återger ”ett program av ceremonier som utfördes i Babylon redan så långt tillbaka i tiden som under det andra årtusendet f. Kr.”.
Det babyloniska året började omkring vårdagjämningen — i månaden mars. Högtiden varade i 11 dagar och kretsade kring dyrkan av Marduk, staden Babylons gud. Man kan fortfarande se spår av de babyloniska nyårshögtidligheterna, till exempel maskeradspel och fruktbarhetsriter, vid nyårshögtidligheter över hela världen. Maskeradparaden i staden Philadelphia i USA på nyårsdagen och fruktbarhetsfesten som hålls i staden Akita i Japan den 17 januari är bara två exempel på sådana arv från den tiden.
Gud betraktar religiösa sedvänjor som härstammar från Babylon såsom orena. Han åsyftar världsväldet av falsk religion, med dess traditioner som har sina rötter i det forntida Babylon, med uttrycket ”det stora Babylon” och uppmanar människor: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” (Uppenbarelseboken 18:2, 4) Eftersom sedvänjorna i samband med nyårshögtiden visar sig vara av hedniskt ursprung, kommer människor som önskar följa bibeln att hålla sig borta från sådana festligheter.
[Infälld text på sidan 21]
Även om människor kan uppfatta en del högtider som oskyldiga, har Jehova Gud sett deras ursprung