Kampen för djurens rättigheter

Under 1980-talet kunde man emellertid förmärka en växande opinion mot plågsamma djurförsök. Denna opinion har lett till att det i dag finns ett världsomfattande nät av mycket aktiva organisationer som fortsätter att tillväxa i styrka och antal. De är mycket högröstade i sina krav på ett fullständigt förbud mot all användning av djur vid medicinska och andra vetenskapliga experiment.

Aktivister som kämpar för djurens rättigheter gör sina röster hörda genom gatudemonstrationer, politisk lobbyverksamhet, tidningar och tidskrifter, radio och TV samt, vilket är mest anmärkningsvärt, militanta och våldspräglade metoder. Så här sade en framträdande kanadensisk aktivist beträffande denna ”befrielserörelse”: ”Den sprider sig nu mycket snabbt över Europa, Australien och Nya Zeeland. I Förenta staterna får den en allt starkare ställning. Det sker en fenomenal tillväxt i Canada. Det finns ett sammanlänkat nätverk som breder ut sig över hela världen, och globalt sett har människor en tendens att understödja de mer aggressiva djurskyddsrörelserna.”

Somliga av dessa ”aggressiva” grupper är beredda att tillgripa våld för att främja sin sak. Under de senaste åren har minst 25 forskningslaboratorier i Förenta staterna vandaliserats av sådana grupper. Flera universitetslaboratorier har utsatts för bombattentat. Dessa raider har förorsakat skador för mångmiljonbelopp. Viktiga handlingar och värdefulla data har gått förlorade. Försöksdjur har stulits och släppts fria. Vid ett sådant attentat förstördes värdefulla forskningsresultat rörande blindhet hos barn. Dyrbar utrustning för hundratusentals dollar har slagits i stycken.

I ett öppet brev till universitetsmyndigheter och nyhetsmedia skröt en militant grupp över att ha förstört ett mikroskop värt 10.000 dollar på omkring 12 sekunder med hjälp av en järnstång som inköpts för fem dollar — man tyckte att man hade fått ”valuta för pengarna”. Vid andra vetenskapliga institutioner har läkare och forskare fått dokument och forskningsmaterial nersölade med blod och väggarna fullklottrade med slagord. En rapport talar om ”trakasserier, däribland mordhot mot forskare och deras familjer”. I Förenta staterna har sådana aktivister vid minst ett tiotal tillfällen hotat enskilda forskare till liv och lem. År 1986 sade en kommentator i ett program från BBC i London: ”Det som förenar aktivisterna är övertygelsen om att direkt aktion — dvs. förstöring av egendom och till och med människoliv — är moraliskt försvarbar i kampen för djurens frihet.”

Så här sade den kvinnliga ledaren för en aktionsgrupp: ”Hittills har ingen skadats, men det är allvar bakom hotelsen. ... Förr eller senare kommer någon att slå tillbaka, och människor kan komma att skadas.” I samma intervju, som gjordes år 1986, förutspådde denna ledare att våld skulle komma att tillgripas i Storbritannien och Västtyskland. Raider med brandbomber och andra våldshandlingar har bekräftat hennes förutsägelse. I Förenta staterna har en man vars företag experimenterar med djur utsatts för mordförsök. Det var endast genom polisens snabba ingripande som han undgick ett bombattentat. Alla som kämpar för djurens rättigheter gillar emellertid inte dessa våldspräglade, illegala metoder.

Vad ligger bakom motståndet?

Tidskriften The Journal of the American Medical Association förklarar att ”de flesta som intresserar sig för bruket av djur inom den biomedicinska forskningen kan indelas i två allmänna kategorier: 1) de som är intresserade av djurens välfärd och som inte har något emot den biomedicinska forskningen som sådan men vill försäkra sig om att djuren behandlas så humant som möjligt, att antalet försöksdjur nedbringas till ett absolut minimum och att djur används endast när det är nödvändigt”. Enligt senare undersökningar utgör denna grupp en mindre högröstad majoritet.

Den andra gruppen utgörs enligt samma källa av ”dem som är intresserade av djurens rättigheter. Dessa intar en mer radikal hållning och opponerar sig mot all användning av djur inom den biomedicinska forskningen.” ”Djur har vissa fundamentala, okränkbara rättigheter”, sade en av ledarna för en sådan grupp. ”Om ett djur kan uppfatta smärta eller känna fruktan, då har det rätt att inte bli utsatt för sådant.” ”Det finns ingen förnuftig grundval för påståendet att en mänsklig varelse har speciella rättigheter”, sade en annan talesman. ”En råtta är en gris är en hund är en pojke. De är alla däggdjur.”

[Ruta på sidan 9]

Skilda uppfattningar

”JAG ANSER att djuren har rättigheter som, även om de skiljer sig från våra egna, är precis lika okränkbara. Jag anser att djuren har rätt att slippa bli utsatta för smärta, fruktan eller fysiska umbäranden av oss människor. ... De har rätt att slippa bli brutalt utnyttjade på något som helst sätt, till föda, i underhållningssyfte eller för något annat ändamål.” — Biologen Roger Caras, ABC-TV News, USA (Newsweek, 26 december 1988.)