Kravaller kan inte stoppa de goda nyheterna
EN DAG i februari i år presenterade Venezuelas regering sitt nya och länge emotsedda ekonomiska paket. Prishöjningar på mer än 100 procent aviserades för sådana basvaror som mjölk, mjöl och bröd. Bensinpriset skulle gå upp med 90 procent. Biljettpriserna på allmänna kommunikationsmedel skulle höjas med 30 procent. Meddelandet drabbade nationen som ett klubbslag. Måndagen den 27 februari utbröt plötsligt kravaller runt om i landet.
Följande morgon hade oroligheterna ökat till ett crescendo av skadegörelse och plundring. Skottlossning utbröt på ett stort antal platser. Unga och gamla drog fram genom gatorna och lämnade efter sig spår av förödelse som påminde om ett krigshärjat slagfält.
Samma eftermiddag proklamerade landets president undantagstillstånd och upphävde medborgarnas grundlagsenliga rättigheter för en tid av tio dagar. Utegångsförbud utfärdades mellan klockan 18.00 och 6.00. Följande dag meddelade försvarsministern att utegångsförbudet skulle fortsätta att gälla tills vidare. Militären utnyttjade sina befogenheter till att patrullera gatorna, göra husrannsakan utan tillstånd och visitera människor. ”Två hundra döda och ett tusen skadade under tre dagars tumult”, rapporterade en tidning.
Hur gick det för Jehovas vittnens församlingar under denna svåra tid? Bröderna fick rådet: Var försiktiga och undvik oroshärdar. Anpassa mötestiderna efter utegångsförbudet, och undvik att predika i större grupper. Men predikandet av de goda nyheterna om Guds rike fortsatte ändå. — Matteus 24:14; 28:19, 20.
En icke troende man till en kristen kvinna var orolig över hur det skulle gå för henne, om hon lämnade hemmet för att gå ut och predika och förbjöd henne därför att gå. ”Du förstår väl att jag måste göra min plikt”, sade hon till honom. ”Så var beredd, jag vill studera bibeln med dig!”
Detta var första gången under kvinnans 22 år som ett Jehovas vittne som hennes man gick med på att studera bibeln. Han sade med en viss tveksamhet: ”Okej då, bara du lovar att inte gå ut. Men du behöver inte ställa några frågor, utan bara läsa för mig.” Men systern studerade med honom i en och en halv timme. ”Det var ett mönsterstudium, det bästa studium jag någonsin haft under mina 22 år i sanningen”, sade hon med tårar i ögonen.
Vid ett annat tillfälle höll en reguljär pionjär på att sopa trottoaren utanför sitt hem, när hon blev tilltalad av en kvinna som inte brukade lyssna på vittnena när de besökte hennes hem. ”Jag har inte sett er vittnen predika på sista tiden”, sade kvinnan. ”Säg inte att ni inte går ut och predikar längre!”
Systern förklarade att de tillfälligtvis hade slutat upp att gå från hus till hus på grund av oroligheterna. ”Men den dag kommer då vi inte längre skall predika för människor, och då är det slut på den här världen”, sade systern. ”Du borde ta tillfället i akt nu och tacka ja till ett bibelstudium i ditt hem.”
”När kan vi göra det?” undrade damen genast. På stående fot gjorde de upp om ett bibelstudium.
Lyckligtvis upphörde oroligheterna, och förhållandena i landet normaliserades. I sådana spända situationer är det emellertid en tröst att veta att en ny och fridsam värld snart är här. Guds ord ger oss löftet: ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petrus 3:13) Och så länge Gud tillåter det kommer Jehovas vittnen att fortsätta att predika de goda nyheterna om Riket.
[Bilder på sidan 31]
Oroligheterna stoppade inte Rikets förkunnare
[Bildkälla]
Foto från Publicaciones Capriles, Caracas, Venezuela.