På samma sätt finns det en likhet mellan berättelsen om hur David samlade Israels folk från Sihor (”Egyptens flod”, NV) till Hamat (när han försökte föra förbundsarken till Jerusalem) och berättelsen om hur folket på Salomos tid samlades ”från ett område som sträckte sig från ingången mot Hamat ända till Egyptens regnflodsdal”. (1Kr 13:5; 1Ku 8:65) Förklaringen är möjligen att berättelsen i det sistnämnda fallet (på Salomos tid) anger de verkliga gränserna för det område där israeliterna bodde. Området mellan Wadi al-Arish och Nilens östra arm består huvudsakligen av öken och områden med buskvegetation, och därför bildade denna wadi, eller regnflodsdal, en gräns för det område där det var lämpligt för israeliterna att bosätta sig. I det första fallet (på Davids tid) syftar beskrivningen kanske snarare på hela det område som israeliterna förfogade över, dvs. det område som David härskade över och som faktiskt sträckte sig till Egyptens gräns.

Redan före Davids tid hade kung Saul förföljt amalekiterna ända till Shur, ”som ligger framför Egypten” (1Sa 15:7), och det område Salomo ärvde efter David sägs ha sträckt sig till ”Egyptens gräns”. (1Ku 4:21) Även om det område som de israelitiska stammarna tilldelades egentligen inte sträckte sig längre än till ”Egyptens regnflodsdal”, tycks detta alltså inte vara något hinder för att identifiera Sihor med en ”gren av Nilen” i Josua 13:3 och ”Egyptens flod” i 1 Krönikeboken 13:5.

[Sịhor] Av egyptiskan; betyder ”Horus damm”.

Tydligtvis den östligaste flodarmen i Nildeltat. Alla de fyra gånger ordet Sihor förekommer i den hebreiska texten nämns det i förbindelse med Egypten. (Jos 13:3, ”gren av Nilen”; 1Kr 13:5, ”flod”;