Ett misslyckat rånförsök i Västafrika

Berättat av Eunice Ebuh

”Beväpnade rånare planerade att utföra sin attack på den dag då vi vanligtvis har församlingsbokstudiet i vårt hem. Vi ställer våra grindar vidöppna för våra bröder och systrar och intresserade. Rånarna kände tydligen till våra vanor och mötestider. Vi vet med säkerhet att de hade stulit en bil på annat håll och att de kom för att vänta vid vår grind på dagen och vid tidpunkten för bokstudiet.

Det visade sig att den vecka de kom var veckan då vi hade besök av kretstillsyningsmannen. I stället för att träffas i vårt hus träffades vi på Rikets sal. När mötet var slut, var det ett äldstemöte. I vanliga fall hade barnen och jag gått hem, men min man, som är äldste, bad att vi skulle vänta på honom. Han sade att det inte skulle ta lång tid. Därför väntade vi.

Därefter upptäckte vi att bilen inte startade. Kretstillsyningsmannen och min man kunde inte åtgärda felet. Den mekaniker som vi ringde efter kunde inte heller åtgärda det.

Barnen fick gå hem. Efter en stund gick även jag hem. Jag var hemma omkring klockan tio. Varken jag eller barnen tog oss in i det inhägnade området med bil, vilket skulle ha krävt att den stora grinden hade öppnats.

När jag gick in i sovrummet, hörde jag ett mycket kraftigt pistolskott. Jag undrade vad som pågick. Jag försökte ringa polisen, men telefonen var död. Jag rusade ner och låste entrédörren av stål och skyndade mig sedan att låsa mellandörren. Jag släckte lamporna. Barnen var panikslagna, och jag sade därför till dem att hålla sig lugna. Vi bad tillsammans om Jehovas beskydd. Under tiden var min man fortfarande kvar vid Rikets sal och kämpade med att få i gång bilen.

Jag tittade ut genom fönstret och såg en man som låg på gatan utanför grinden. Det verkade som om rånarna hade försvunnit, så jag tog den skadade mannen i min bil och skyndade till sjukhuset. Det var en risk, men jag var tvungen att göra något. Sorgligt nog dog mannen nästa dag.

Trots tragedin kunde förhållandena ha varit mycket värre. Kretstillsyningsmannens besök innebar att vi inte hade bokstudiet hemma hos oss. Bilhaveriet innebar att vi inte körde hem som familj. Min man, som rånarna med all säkerhet skulle ha tagit, kom inte hem förrän mycket sent. Dessa och andra faktorer var till vår fördel den kvällen.

Jehova är vårt fäste och vår tillflykt. Det är som Bibeln uttrycker det: ’Om inte Jehova själv bevarar staden, är det förgäves att vakten har vakat.’” — Psalm 127:1.