”ALLA kristna är lärjungar till en politisk fånge som blev avrättad på korset.” ”Påven Johannes Paulus II är den mest politiskt aktive påve vi någonsin sett!” ”Det är omöjligt att leva upp till vår tro isolerade från politiken.” Detta är bara några få av de många kontroversiella uttalanden som gjordes av katolska teologer vid en konferens som hölls i Mexico City i december 1986.

Vid detta möte var det somliga i åhörarskaran som inte var av samma åsikt som talarna. Några började ropa och skrika till försvar för katolska kyrkan, medan andra stödde de gästande teologerna. Åter andra var mållösa — förvirrade på grund av bristen på enighet. I ett försök att sätta stopp för tumultet ropade den sydafrikanske prästen Bonganjalo Goba: ”Bröder, det verkar som om vi strider mot varandra, katolik mot katolik!”

Varför blev det ett sådant uppträde? Vad var det de grälade om?

Stridsfrågan

Det ämne man diskuterade var en företeelse som kallas befrielseteologi — en kamp som backas upp av präster och teologer över hela världen och som går ut på att befria de fattiga och förtryckta människorna i tredje världens länder från ”de socioekonomiska mekanismer som frambringar välstånd på de fattigas bekostnad”.

Även om somliga betecknar denna rörelse som radikal eller revolutionär, betraktar andra den som ett ”nytänkande inom den romersk-katolska kyrkan”. Vid den andra latinamerikanska biskopskonferensen, som hölls i Medellín i Colombia år 1968, förklarade man att nöden bland människorna i tredje världens nationer förorsakas av ”strukturmässiga synder” och att kyrkan för att följa i Kristi fotspår måste ge de fattiga ”ett tillfredsställande alternativ”. Vad innebär då detta?

Den brasilianske katolske prästen Leonardo Boff förklarar, enligt en mexikansk dagstidning, att ”om ett klasslöst samhälle inte uppnås, är alternativet våld” och att detta är ”försvarbart när fundamentala rättigheter åsidosätts”. Ja, Boff och andra av befrielseteologins förespråkare i tredje världens nationer anser att terrorism, revolutioner och krig kan vara nödvändiga för att befria de fattiga ur deras ”misär”.

Tidskriften Newsweek förklarar emellertid: ”Befrielseteologin har en fantastisk förmåga att sätta upp den ene katoliken mot den andre.” Detta var mycket uppenbart vid det möte som hölls i Mexico City.

”KYRKANS framtid tycks ligga hos de fattiga”, kunde man för en tid sedan läsa i tidskriften Newsweek. Somliga är av den uppfattningen att denna ”nya kyrka” som arbetar för folkets befrielse kan vara ”det bästa enskilda hoppet” för de fattiga och för införandet av fredliga förändringar i deras länder. Är det så?

Låt oss först granska befrielseteologin från dess anhängares synvinkel. Varför anses väpnad kamp ibland vara nödvändig för att befria de fattiga? Vilka förhållanden pekar man på för att rättfärdiga befrielseteologin?

Fattigdom och förtryck

Två tredjedelar av världens befolkning — huvudsakligen i Latinamerika, Afrika och Asien — lever i förnedrande fattigdom, och rapporter om politiska oroligheter i dessa länder är vanligt förekommande. För ”dessa förtrampade människor” har fattigdom, lidande och fångenskap alltid varit en del av livet. Här följer några rapporter:

◻ Den brasilianske befrielseteologen Leonardo Boff säger att ”var tjugoandra timme mördas en bonde” i hans hemland.

◻ ”Nicaragua försöker organisera en nation till gagn för dem som har varit förtryckta i generationer — 80 procent av folket.” Likväl uppges mer än 40 procent av landets ekonomi användas för militära ändamål.

◻ Enligt den mexikanska dagstidningen El Universal lever 40 miljoner människor (i Mexico) i fattigdom på grund av ”sociala orättvisor”. Fyrtio procent av befolkningen sägs vara i stånd att uppnå ”existensminimum”, medan endast 18 procent har tillgång till en ”väl avvägd kost”.

◻ I Guatemala ägs 80 procent av all odlingsbar jord av endast 2 procent av befolkningen, enligt en rapport. Av alla barn under fem år lider 81 procent av undernäring. Under de 30 senaste åren har det förekommit 100.000 fall av politiskt våld och 38.000 kidnappningar.

◻ I Filippinerna äger 2 procent av befolkningen 75 procent av rikedomarna. ”Om vi inte klarar upp det här problemet”, säger den filippinska nunnan Mary John Mananzan, ”kommer vi inte att klara upp någonting!”

I många länder sägs människorna leva i ständig fruktan för myndigheterna, oppositionella arméer och medborgargarden. Tusentals människor har tagit sin tillflykt till närliggande länder.

Det är därför somliga katolska präster ”ställer sig på de fattigas sida”. ”Vi har hört en hel del om biktfäder, jungfrur och profeter”, säger Boff, men ”hur är det med bönder och arbetare?” Vilka åtgärder föreslår då befrielseteologerna för att råda bot på denna situation? Vad innebär det att de ”ställer sig på de fattigas sida”?

Kampen i tredje världen

”Fattigdom är en orättvisa”, förklarar befrielseteologerna. För att ge de fattiga ett ”tillfredsställande alternativ” måste man ”hjälpa dem att söka uppnå det människovärdiga liv som de har rätt till”. Peruanen Gustavo Gutiérrez, som anses vara befrielseteologins fader, säger i sin bok The Power of the Poor in History (De fattigas makt i historien): ”I våra dagar är det viktigare än någonsin att höra till dem som gör motstånd, som kämpar, som tror och hoppas.” Men enligt befrielseteologerna är detta möjligt endast genom ”införandet av social rättvisa genom djupgående strukturella förändringar i samhället”. Hur sker detta i olika länder i världen?

◻ I Haiti sägs den katolska kyrkan ha hjälpt till att störta Duvaliers ”tyranni”.

◻ Kardinal Jaime Sin i Manila uppges ha gjort ”mer än någon annan i Filippinerna för att störta Ferdinand Marcos’ diktatur”.

◻ Bonganjalo Goba i Sydafrika förklarar: ”Vår erfarenhet är att människor kommer med bibeln i ena handen och ett gevär i den andra och lovar att bygga Gud en kyrka om han ger oss landet.”

Men fattigdomen är bara ett av många problem. Analfabetism, arbetslöshet, svält och sjukdomar är också resultatet av de undermåliga socioekonomiska systemen i många av dessa länder. De fattiga och förtryckta reagerar.

Men hur betraktar sådana befrielseteologer som till exempel Gutiérrez och Boff detta problem med utgångspunkt från bibeln?

Befrielseteologerna och bibeln

”Befrielse är en mycket viktig del av bibelns budskap”, förklarar den sydkoreanske katolske prästen Augustine Ham Sei Ung. Men för att förklara detta säger Gutiérrez att ”historien ... måste omprövas från de fattigas synvinkel”.

Befrielseteologerna hävdar således att vissa händelser i bibeln, till exempel skildringen av ”Israels befrielse”, är politiska aktioner. ”Gud ... uppenbarar sig genom ... ’de fattiga’ och ’de ringaste’”, säger Gutiérrez. Han fortsätter: ”Om kyrkan önskar vara trogen mot ... Gud ... , måste den göras uppmärksam på sin egen roll underifrån, från de fattiga i denna världen.” ”Guds kärlek till sitt folk”, förklarar de, ”kan därför ta sig politiska uttryck också i våra dagar.”

Vilken uppfattning har befrielseteologerna om förhållandet mellan bibeln och politiken? Leonardo Boff förklarade för Vakna!: ”Det är inte bibelns uppgift att vara en bok som inspirerar till politiska metoder och politiska alternativ, utan bibeln är snarare en inspirationskälla för att söka få till stånd rättfärdigare mänskliga relationer.” Vad är då resultatet av prästerskapets engagemang i den sociala reformpolitiken?

Våld leder ofta till död. Det går inte att förneka att prästerskapet har haft ett finger med i världspolitiken i många hundra år. Det har lierat sig med jordens kungar och diktatorer eller styrande klasser, som har förtryckt de fattiga. Följden har blivit att många människoliv har gått till spillo.

Ett dilemma för uppriktiga katoliker

År 1984 skickade Vatikanen ut en skrivelse som fördömde befrielseteologin, och Leonardo Boff, en av de ”mest kontroversiella” katolska teologerna, dömdes av kyrkan till ett års ”botgörande tystnad” — ett straff som var avsett att hindra honom från att ge ut tryckalster, uttala sig offentligt eller på något annat sätt förespråka sina tvivelaktiga teologiska uppfattningar.

Men år 1986, en månad innan året av ”tystnad” hade gått till ända, blev Boff benådad. Man skickade ut en skrivelse med titeln ”Instruktion rörande kristen frihet och befrielse”, där man hävdade att det är ”fullständigt berättigat att de som får utstå förtryck från de besuttnas eller de mäktigas sida agerar med moraliskt godtagbara medel ...” ”Väpnad kamp” godkändes som en ”sista utväg”. Hade kyrkan ändrat uppfattning?

Inte enligt författaren till den nya instruktionen, kardinal Joseph Ratzinger, föreståndare för Vatikanens heliga kongregation för trosfrågor. ”Den första instruktionen har ingalunda minskat i värde”, säger han. ”Den andra skrivelsen är en uppföljning.” Andra källor, till exempel pressen, betecknar emellertid den andra instruktionen som en ”ny hållning gentemot ’befrielseteologin’”. Vad beror denna bristande överensstämmelse på?

De försiktiga formuleringarna i den nya instruktionen kan tolkas på mer än ett sätt. Det sägs till exempel: ”Det tillkommer inte kyrkans präster att direkt ingripa i det politiska arbetet och samhällslivets organisering.” Som tidskriften Newsweek så riktigt påpekar: ”Detta slags språk ger gott om svängrum där slipade prelater ... kan agera.”

En rapport förklarar att ”praktiskt taget alla i kyrkan kan hitta något som de kan instämma i”. En befrielseanhängare som Gutiérrez kunde nu säga att ”befrielseteologin är ett tidens tecken i Latinamerika, och kyrkan erkänner den som ett sådant”, medan en konservativ katolik kunde glädja sig över att hans kyrka fortfarande ”kraftigt motsätter sig bruket av marxistisk kollektivism för att beröva människan hennes frihet”. Befrielseteologins olika yttringar är emellertid oförenliga med kyrkans tradition och fortsätter därför att sätta upp katolikerna mot varandra.

Aposteln Paulus ger däremot sanna kristna följande förmaning: ”[Jag uppmanar er] att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan ... stå eniga i tankar och åsikter.” ”[Var] eniga i tanke och sinnelag.” (1 Korintierna 1:10; Filipperna 2:2)a Vad anser du? Är katolikerna ”eniga i tanke och sinnelag”?

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 7]

Är katolikerna ”eniga i tanke och sinnelag”?

[Bildkälla]

Foto: FN