”MARIA och rosenkransen är de bästa sätten att nalkas den allsmäktige Guden i bön.” — Jean.

”Om man behövde någon hjälp från Maria, kunde man allra effektivast erhålla den genom att använda rosenkransen. Jag gick aldrig någonstans utan den!” — Kevin.

”Vi fick lära oss att man måste be till Gud genom Maria.” — Jeannine, före detta katolsk nunna.

Finns det en verklig grund för sådan förtröstansfull tillit till rosenkransen? Rekommenderade Gud, Kristus eller Maria att man skulle använda den? Vad får vi veta av historien och Guds heliga ord om den?

Maria och rosenkransen

Maria kallas ”Den heliga rosenkransens drottning”. Hon tillskrivs rådet till katoliker: ”Be rosenkransbönerna.” Den vanligaste rosenkransen, ”den heliga jungfrun Marias rosenkrans”, spåras tillbaka till 1100-talet v.t. och nådde sin slutgiltiga form på 1400-talet. Rosenkransen och Maria går hand i hand, eftersom man ser henne som tillskyndaren till rosenkransen och som den som får den största betydelsen i samband med bön.

Varför allt detta framhållande av Maria och rosenkransen? Till svar pekar katolska auktoriteter på vad ängeln Gabriel sade till henne: ”Hell dig, full av nåd! Herren är med dig.” (Lukas 1:28, J. P. E. Benelius’ katolska svenska översättning) Maria insåg att fastän hennes andel i att hon blev havande med Jesus och födde honom var viktig, var den obetydlig när den jämfördes med den upphöjda ställning den Son hon skulle föda skulle få. Om honom sade ängeln Gabriel vidare: ”Han skall vara stor och kallas den Högstes Son; och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. På hans rike skall ingen ände vara.” — Lukas 1:32, 33, Benelius.

Lägg märke till att uppmärksamheten inte skulle riktas på Maria, utan på den Son hon skulle bli havande med — Jesus. Han var den som skulle bli stor och härska som kung. (Filipperna 2:9, 10) Ingenting sägs om att Maria förordnades som ”Den heliga rosenkransens drottning”. Maria fick dock en välsignelse. Hon blev mor till Jesus. — Lukas 1:42.

Maria var inte en ärelysten kvinna, som sökte bli framträdande. Hon var lycklig och nöjd med att vara en ringa tillbedjare av Gud, den Högste. Hennes ödmjuka, undergivna läggning visas i hennes svar till ängeln Gabriel, när hon sade: ”Jag är Herrens tjänarinna.” (Lukas 1:38, Benelius) Livet igenom visade Maria sig vara en uppriktig kvinna med tro, en som älskade rättfärdighet, en lojal och trogen Jesu Kristi lärjunge, som förenade sig med medtillbedjare i att ödmjukt be till den allsmäktige Guden. De första kristna bad tillsammans med Maria, inte till henne. — Apostlagärningarna 1:13, 14.