Ett katolskt dilemma

KATOLSKA kyrkan brottas för närvarande med två problem som har med djävulen att göra. Samtidigt som man måste bekämpa en tendens bland många nutida katoliker att betvivla djävulens existens, måste man också ta itu med en mängd fall av obemyndigad exorcism eller andeutdrivning.

Påven Johannes Paulus II påminde för en tid sedan katolska ungdomar om att de bör ta djävulen på allvar. Han skrev i ett brev: ”Ni skall inte vara rädda för att nämna ondskans främste utövare vid hans namn: den onde. Den taktik han alltid har använt och fortsätter att använda är att inte avslöja sin identitet.”

Kardinal Joseph Ratzinger, prefekt för den heliga kongregationen för trosläror i Rom, gav uttryck åt en liknande uppfattning: ”Vad mindre omdömesgilla teologer än må säga om saken, är djävulen, enligt den kristna tron, en förbryllande men verklig personlighet och inte endast en symbolisk gestalt. Han är en mäktig realitet.”

Kardinal Ratzinger uttryckte också stor oro över att djävulsrelaterade möten hålls av katoliker i många länder utan kyrkans godkännande. I ett brev daterat 29 september 1985, som riktade sig till alla katolska biskopar i världen, skrev han: ”I vissa kyrkliga kretsar har under de senaste åren fler och fler bönemöten hållits i syfte att befria människor från demoniskt inflytande.” Han påminde prästerna om att enligt kanonisk lag får inga sådana möten hållas utan den lokale biskopens uttryckliga tillstånd och att sådant tillstånd endast får beviljas präster. Ingen lekman har rätt att uttala ”andebesvärjelseformeln mot Satan och fallna änglar”.

Den franska dagstidningen Le Figaro rapporterade: ”Den nuvarande ’boomen’ i fråga om exorcism och djävulsbekämpande åtgärder har under de senaste månaderna slagit ut i full blom i Italien, i synnerhet i Turin, där kardinal Anastasio Ballestrero nyligen har förordnat sex nya exorcister.” Paristidningen International Herald Tribune ser saken i vidare perspektiv och skriver: ”Intresset för Satans eventuella närvaro i Turin är endast en del av en mer omfattande debatt inom romersk-katolska kyrkan rörande förkroppsligandet av det onda, som i Skriften och kyrkans läror återges omväxlande med ’denna världens furste’, ’mörkrets makt’, ’den gamle ormen’, ’baktalaren’.”

Ledamoten av franska akademin, Jean Dutourd, gjorde en intressant kommentar beträffande det faktum att många i våra dagar betvivlar Satans existens — även katolska präster. Han skrev i den franska dagstidningen L’Est-Républicain: ”Att tro på Gud är något som betraktas med ett visst ogillande i våra dagar, men det är ändå något som mer eller mindre tolereras. Att tro på djävulen betraktas däremot som fullständigt absurt. Blotta omnämnandet av namnet Satan ... väcker ohejdad munterhet bland intellektuella, kälkborgare och politiker och utan tvivel också ett betydande antal biskopar. Deras löje förvånar mig verkligen, så mycket mer som djävulen tycks ha ägnat oss särskild uppmärksamhet sedan år 1914.”

Om katolikerna, däribland vissa präster, måste bli påminda av påven och andra om att Satan verkligen existerar, beror det då inte på att kyrkan i hundratals år har lagt större tonvikt vid traditioner, filosofiska uppfattningar och obevisade vetenskapliga teorier än vid bibeln?

Omnämnandet av året 1914 i citatet här ovan är verkligen på sin plats. Bibelns profetior visar att detta år markerar början på ”de yttersta dagarna”, då djävulen som ”världens härskare” gör sitt sista desperata försök att fördärva hela mänskligheten. (2 Timoteus 3:1; Johannes 14:30) Som en katolsk bibelöversättning uttrycker det: ”En katastrof är i annalkande — för djävulen har kommit ner till er i våldsam vrede, eftersom han vet att han har kort tid kvar.” Uppriktiga katoliker gör väl i att godta bibelns vittnesbörd. Varför det? Därför att de förhållanden som råder i världen i våra dagar bevisar att ”Guds rike är nära”. — Uppenbarelseboken 12:7—12, The New Jerusalem Bible; Lukas 21:25—31.

Eftersom detta rike lovar att göra slut på all orättfärdighet och alla dess orsaker, är undanröjandet av djävulen och alla hans understödjare nära förestående. Det är emellertid bara de människor som vet att djävulen existerar som kan ta ståndpunkt emot hans styre och hoppas få överleva. Hur då? Inte genom andebesvärjelser, utan genom att, som aposteln Paulus skrev, ta på sig ”den fullständiga vapenrustningen från Gud”. Ja, Guds ord uttrycker det mycket tydligt: ”Stå emot djävulen, så skall han fly från er.” — Efesierna 6:11—18; Jakob 4:7.

[Bild på sidan 26]

Djävulen och hans demoner har kastats ner till jordens närhet. — Uppenbarelseboken 12:9, 12

[Bildkälla på sidan 26]

Picture Book of Devils, Demons and Witchcraft/Ernst och Johanna Lehner/Dover