En oavhängig katolsk dagstidning, National Catholic Reporter, hävdade i numret för 27 februari 1987 att de homosexuella prästerna själva beräknar att 50 procent av alla katolska präster i Förenta staterna är homosexuella. Denna siffra är emellertid omtvistad. En psykolog, som grundar sin beräkning på 1.500 intervjuer, säger att 20 procent av USA:s 57.000 katolska präster är homosexuella, medan färskare rapporter har fått ”andra terapeuter att förmoda att den verkliga siffran i dag kan ligga närmare 40 procent”.

För drygt ett år sedan översvämmades tidningarna i många amerikanska stater av rapporter om katolska präster som begått sedlighetsbrott mot minderåriga. Följande typiska rapport kommer från San José i Kalifornien och stod att läsa i Mercury News för 30 december 1987:

”Vid en tidpunkt då nationen blir alltmer medveten om de problem som är förbundna med sexuella övergrepp mot barn fortsätter katolska kyrkan i Förenta staterna att ignorera och släta över fall där präster begått sexuella övergrepp mot barn, enligt vad som framkommer av domstolsprotokoll, interna kyrkliga dokument, statstjänstemän och offren själva.

Befattningshavare inom kyrkan hävdar att det ökända fallet i Louisiana år 1985, då en präst förgrep sig på minst 35 pojkar, har lärt dem att ta itu med problemet med fast hand. Men en tre månader lång undersökning som utförts av Mercury News visade att kyrkliga befattningshavare i mer än 25 stift runt om i landet har underlåtit att rapportera sådana fall till myndigheterna, förflyttat skyldiga präster till andra församlingar, nonchalerat klagomål från föräldrar och ignorerat de framtida men som de utsatta barnen kan komma att drabbas av. ... Miljontals dollar i skadestånd har redan betalats ut till offren och deras familjer, och i en kyrklig rapport från år 1986 beräknade man att skadeståndskraven mot kyrkan skulle kunna komma upp i en miljard dollar under nästa decennium.”

Det ”ökända fallet i Louisiana år 1985”, som nämndes i rapporten i Mercury News, gällde en präst vid namn Gilbert Gauthe. Kyrkan har ”pungat ut med 12 miljoner dollar till hans offer”. Man hade känt till Gauthes homosexuella handlingar i många år, men ”stiftet löste problemet genom att flytta honom från församling till församling åtminstone tre gånger”. I ett fall intygade föräldrarna ”att Gauthe hade förgripit sig på deras 7-årige son från dennes första dag som korgosse och ett år framåt, tills prästen blev förflyttad”.

Rapporten talade också om ”framtida men” för barnen. Ibland går skadan inte att reparera. En 12-årig pojke tog sitt liv och efterlämnade ett brev där han sade att livet ”inte var värt att leva” sedan han praktiskt taget blivit ”sexslav åt en franciskanerbroder”. En annan pojke som antastats av en präst hängde sig efter att ha sagt till sin bror: ”Kontakta fader S. och säg att jag förlåter honom.”

Tidningsrapporterna fortsätter, sida upp och sida ner, med att tala om många fall där katolska ungdomar blivit utsatta för homosexuella övergrepp av katolska präster, om hur miljontals dollar betalats ut i skadestånd efter domstolsbeslut, om de många uppgörelser som kommit till stånd utanför domstolarna och om försäkringsbolag som ”inte längre vill hålla stiftets personal skadeslös vid övergreppsmål”.

Thomas Fox, redaktör vid National Catholic Reporter, säger: ”Problemet har i åratal slätats över av landets biskopar.” Eugene Kennedy, en före detta präst som numera verkar som professor i psykologi vid Loyola University, säger: ”Det ni nu ser i domstolarna är bara toppen av isberget.” Thomas Doyle, dominikanerpräst och expert på kanonisk lag, förklarar: ”Sexuella övergrepp av präster mot minderåriga pojkar är det i särklass allvarligaste problem som vi har haft att brottas med på flera hundra år.”