Som en följd av Paulus’ predikande blev Onesimos kristen, och Paulus beslöt nu med Onesimos’ samtycke att sända honom tillbaka till Filemon. Det var också vid den tidpunkten som Paulus skrev breven till församlingarna i Efesos och Kolossai. I båda dessa brev gav han goda råd till kristna slavar och slavägare om hur de skulle uppföra sig korrekt mot varandra. (Ef. 6:5—9; Kol. 3:22—4:1)

7. Hur visas det i fallet med Onesimos att Paulus höll fast vid sin höga kallelse som apostel?

⁷ Som det framgår av detta brev, predikade inte Paulus något ”socialt evangelium”. Han försökte inte avlägsna den bestående samhällsordningen och företeelser som hörde samman med den, till exempel slaveriet. Han handlade inte egenmäktigt genom att försätta kristna slavar på fri fot, utan tvärtom sände han den förrymde slaven Onesimos direkt tillbaka till Filemon, hans herre, den över 1.400 kilometer långa vägen från Rom till Kolossai. Paulus höll fast vid sin höga kallelse som apostel och höll sig noga till sitt gudagivna uppdrag, i det att han ”predikade Guds kungarike ... och undervisade om de ting som gällde Herren Jesus Kristus”. — Apg. 28:31; Filem. v. 8, 9.