I början av 1950 blev Pamfil och Elena Albu, Petre Ranca, Martin Magyarosi och många andra gripna och falskeligen anklagade för att spionera för Väst. Några torterades så att de skulle avslöja konfidentiella saker och bekänna att de ”spionerade”. Men det enda de bekände var att de tillbad Jehova och tjänade hans kungarikes intressen. Efter dessa eldprov hamnade några bröder i fängelse och andra i arbetsläger.

Broder Magyarosi, som då var närmare 70 år, sändes till Gherlafängelset i Transsylvanien, där han dog i slutet av 1951. ”Han har fått lida mycket för sanningens sak”, hette det i rapporten, ”i synnerhet sedan han greps i januari 1950. Men nu är det slut på hans lidande.” Ja, i ungefär 20 år hade Martin fått utstå våldsamma angrepp från prästerna, fascisterna och kommunisterna. Hans exempel på trogen tjänst får oss att tänka på aposteln Paulus ord: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullföljt loppet, jag har bevarat tron.” (2 Tim. 4:7) Även om hans hustru, Maria, inte blev fängslad, var också hon ett fint exempel i fråga om att hålla ut under svårigheter. En broder beskrev henne som ”en intelligent syster, helt hängiven Herrens verk”. När Martin greps blev Maria omhändertagen av släktingar, bland annat av sin adoptivdotter, Mărioara, som en tid själv satt fängslad och släpptes på hösten 1955.