1938: Regeringen stänger och förseglar det rumänska kontoret, som nu ligger i Bukarest.

1946: Omkring 15 000 är med vid det första landskonventet i Bukarest.

1995: Avdelningskontoret öppnas på nytt i Bukarest.

Längre fram blev dessa båda bröder förordnade till Bukarest, där de hjälpte många fler att komma till exakt kunskap i Guds ord. En uppskattande man skrev: ”Jag tackar Gud för att han har sänt bröderna Emanoil och Onisim, som har arbetat hårt för att övertyga och upplysa mig. Herren kommer att utföra ett stort verk i den här staden, men det behövs tålamod.”

Ioans systers barnbarn Daniel berättar: ”År 1914 blev Ioan Rus inkallad till militärtjänst. Eftersom han vägrade gå ut i krig fördes han till Bukarest, där han dömdes till döden. Vid avrättningen tvingades han att gräva sin egen grav och att ställa sig bredvid den vänd mot en exekutionspluton. Det tjänstgörande befälet lät Ioan säga några avslutande ord. Han valde då att be högt. Soldaterna blev så rörda av Ioans bön att de inte ville genomföra avrättningen. Officeren förde då en av dem åt sidan och lovade honom tre månaders betald permission om han sköt fången. Mannen accepterade erbjudandet och fick sin permission.”