Men den snabba tillväxten av Rikets förkunnare skedde inte utan motstånd. Redan vid början av första världskriget började faktiskt de religiösa och politiska elementen förfölja bröderna.

Fiender utnyttjar krigshysterin

De politiska myndigheterna som var uppeggade av nationalism och påhejade av prästerskapet ogillade dem som inte slöt upp kring flaggan och inte ville döda för landet. När första världskriget bröt ut greps och dömdes därför många bröder. Vissa avrättades till och med, däribland Ioan Rus, en nygift man från byn Petreştii de Mijloc, söder om Cluj-Napoca.

Ioans systers barnbarn Daniel berättar: ”År 1914 blev Ioan Rus inkallad till militärtjänst. Eftersom han vägrade gå ut i krig fördes han till Bukarest, där han dömdes till döden. Vid avrättningen tvingades han att gräva sin egen grav och att ställa sig bredvid den vänd mot en exekutionspluton. Det tjänstgörande befälet lät Ioan säga några avslutande ord. Han valde då att be högt. Soldaterna blev så rörda av Ioans bön att de inte ville genomföra avrättningen. Officeren förde då en av dem åt sidan och lovade honom tre månaders betald permission om han sköt fången. Mannen accepterade erbjudandet och fick sin permission.”

År 1916 greps också bröderna Kiss och Szabó, men de dömdes till fem års fängelse. Eftersom de ansågs vara ”farliga” hölls de isolerade i 18 månader i ett rymningssäkert fängelse i Aiud. På vilket sätt var József och Károly ”farliga”? Enligt domaren var de det för att de hade ”förkunnat andra läror än de som var officiellt erkända”. De blev med andra ord inspärrade, inte bara för att de vägrade att döda, utan också för att de lärde ut bibliska sanningar som var i strid med traditionell teologi.

Från fängelset skrev de båda männen till församlingarna och grupperna för att uppmuntra bröderna. Här är ett utdrag ur ett brev: ”Vi vill ge uttryck åt den glädje vi känner över att vår omtänksamme himmelske Fader, som vi är skyldiga tack, lovprisning och ära, har låtit ljuset från Vakt-Tornet lysa. Vi tror att våra bröder uppskattar Vakt-Tornet och slår vakt om det som ett ljus som fladdrar i stormen.” Båda männen släpptes 1919, i tid för att vara med om att upprätta avdelningskontoret följande år.

Motståndet från prästerskapet ökar

Efter första världskrigets slut 1918 fortsatte prästerskapet att motarbeta Guds folk. En präst kritiserade offentligt bibelforskarnas syn på själens odödlighet och Marias roll. ”Längtan efter ett bättre liv på jorden gör ... [bibelforskarna] tokiga”, skrev han. ”De hävdar att vi alla är bröder och systrar och att människor av alla nationaliteter är jämlika.” Därefter klagade han över att det var så svårt att vidta lagliga åtgärder mot bibelforskarna, eftersom de gav ”sken av att vara sanningsälskande, religiösa, fridfulla och ödmjuka”.

År 1921 skrev präster i Bukovina till inrikesdepartementet och justitiedepartementet och begärde att bibelforskarnas verksamhet skulle förbjudas. Ja, praktiskt taget överallt där sanningen hade spridits rasade arga präster över Guds folk. Ortodoxa, katolska och andra kyrkor organiserade hatkampanjer och uppeggade enskilda och pöbelhopar att angripa bröderna. I ett brev till huvudkontoret skrev avdelningskontoret: ”I det här landet innehar prästerskapet alltför många befattningar i samhället, och vår verksamhet är i viss utsträckning i händerna på dem. Allt skulle vara bra om de följde lagen, men de missbrukar sin makt.”

Som svar på prästernas alla klagomål godkände religionsdepartementet att polisen fick hindra både Jehovas folks predikande och deras möten. Polisen kom således att gå kyrkornas ärenden och grep bröder på den falska anklagelsen att de störde den allmänna ordningen. Men eftersom lagen inte var tydlig, varierade domarna. Brödernas goda uppförande utgjorde också ett problem. En domare sade: ”Bibelforskarna kan inte dömas, eftersom de ofta är de mest fridsamma av alla.”

Men förföljelsen ökade, och vid slutet av 1926 förbjöds Vakt-Tornet. Men detta stoppade inte flödet av andlig mat, bröderna ändrade bara namnet på tidskriften. Från och med numret för 1 januari 1927 kallades den rumänska upplagan för Skörden, senare Bibelns ljus och till slut Gryningen. Den ungerska upplagan fick namnet Kristen pilgrim, sedan Evangeliet och till sist Tidskriften för dem som tror på Kristi blod.

[Bild på sidan 84]

När förföljelsen förvärrades framställdes litteraturen under många olika namn