Ibland installerade KGB i hemlighet dolda mikrofoner hemma hos bröder som tog ledningen i församlingen. Grigorij Sivulskij, som var områdestillsyningsman i 25 år under förbudet, berättar om hur han 1958 upptäckte en sådan avlyssningsapparat på vinden: ”Vi bodde på andra våningen i ett tvåvåningshus i utkanten av Tulun i Sibirien. En dag när jag kom hem hörde jag hur man borrade på vinden. Jag insåg att KGB höll på att placera ut dolda mikrofoner för att avlyssna oss, en av deras ökända metoder. Det mesta av litteraturen förvarades på vinden och under yttertaket.

På kvällen när familjen var samlad berättade jag för dem om vad jag misstänkte, och vi kom överens om att under någon tid inte samtala om församlingsangelägenheter hemma. Vi satte på radion och skruvade upp ljudet och lät det vara så under en hel vecka. Vid slutet av veckan kröp en broder och jag upp på vinden och hittade en sladd som var kopplad till en avlyssningsapparat. Sladden löpte mellan två rader av plankor, runt takfoten och rakt ut mot KGB:s kontor inne i staden. Det rådde inget tvivel om att de spelade in allt, men just då fick de bara höra radioprogram.”

KGB INFILTRERAR ORGANISATIONEN

KGB insåg att öppen förföljelse inte kunde dämpa vittnenas nit. Genom att använda list och bedrägeri började de därför så frön av misstro bland bröderna mot dem som var satta att öva tillsyn och mot organisationen i sin helhet. En av KGB:s metoder var att få in erfarna agenter i församlingarna.

Allteftersom misstron växte slutade vissa bröder upp med att sända in församlingens rapporter till landskommittén. Förkunnarna i församlingarna fortsatte att vara verksamma i tjänsten och lämnade regelbundet in sina rapporter, men flertalet av förkunnarna visste inte att rapporterna inte längre skickades till landskommittén. År 1958 hade flera tusen förkunnare blivit avskurna från landskommittén av grupper av bröder. I Irkutsk och Tomsk och senare i andra ryska städer fortsatte sådana grupper som avskilt sig från organisationen att växa. I mars 1958 hade de som avskilt sig organiserat sin egen ”landskommitté” i hopp om att den skulle erkännas av alla församlingarna.