Michail Savitskij berättar: ”Det vittnena i Sovjetunionen vid den här tiden var i särskilt behov av var sådan enhet. Vi var så tacksamma mot Jehova för att han kärleksfullt och tålmodigt gav oss andlig hjälp. En broder som hade avskilt sig från organisationen bad mig omedelbart om att få tidskriften. Han sade: ’Ge mig den så att vi kan läsa upp detta för bröderna i Bratsk och på andra platser.’ Jag sade till honom att vi endast hade ett exemplar av det här numret. Men han försäkrade mig om att han skulle lämna tillbaka det efter en vecka. Det gjorde han också, och dessutom lämnade han in rapporterna från lång tid tillbaka över tjänsten på fältet från många församlingar. Hundratals bröder och systrar återvände till den enade familjen av Jehovas tillbedjare.”

Aleksej Gaburjak, kretstillsyningsman mellan 1986 och 1995, berättar: ”År 1965 sammanträffade vi med landskommittén i Usolje-Sibirskoje. Kommittén bad oss att söka upp alla de bröder och systrar som hade blivit skingrade på grund av förvisningar, fängelsevistelser och motsättningar och att återförena dem med församlingarna. Vi fick några adresser till att börja med. Mitt distrikt omfattade Tomsk oblast och Kemerovo oblast och även städerna Novokuznetsk och Novosibirsk. Andra bröder förordnades till andra distrikt. Vi skulle organisera församlingar och enskilda grupper samt förordna och öva ansvariga bröder i dessa församlingar. Dessutom måste vi planera rutter för leverans av litteratur och organisera församlingsmöten under de förhållanden som rådde under förbudet. Vi hade på kort tid besökt 84 bröder och systrar som hade förlorat kontakten med organisationen. Vi var verkligen glada över att Jehovas ’får’ återigen lyssnade till den rätte herdens röst och tjänade honom tillsammans med hans folk.” (Joh. 10:16)

Snart hade många som hade avskilt sig återförenats med landskommittén och börjat skicka in sina rapporter över tjänsten på fältet. År 1971 hade över 4 500 förkunnare återförenats med Jehovas organisation. I mitten av 1980-talet fortsatte predikoverket trots att det fortfarande var förbjudet, och nya kom in i församlingarna.

Det var ett svårt arbete att duplicera biblisk litteratur, men Jehova välsignade det. Enbart under 1949 och 1950 duplicerade och spred bröderna 47 165 exemplar av olika publikationer till församlingarna. Dessutom rapporterade landskommittén att det under samma period och trots intensivt motstånd hade hållits 31 488 möten i landet.

Förutom vår familj så var det inte många bröder som kände till mitt arbete i tryckeriet. Eftersom bröderna och systrarna i församlingen inte såg till mig på kvällarna var de oroliga för min andlighet. De brukade komma hem till mig för att uppmuntra mig, men jag var aldrig hemma. Ja, på grund av den fullständiga övervakningen på den tiden kunde tryckeriet endast skötas i största hemlighet.”