• Ryssland
    Jehovas vittnens årsbok 2008

    • DE TJÄNAR MED GLÄDJE PÅ SINA DISTRIKT

      Arno och Sonja Tüngler, som gått igenom Gileadskolans filial i Tyskland, har tjänat i olika ryska städer sedan oktober 1993. Hur har Jehovas verk gått framåt på de distrikt där de har tjänat? Lyssna på dem när de berättar sina erfarenheter.

      Arno: ”Vi kom till vårt distrikt i Moskva, och efter bara några veckor höll vi våra första tal i skolan i teokratisk tjänst. Efter sex veckor i Ryssland höll jag mitt första tal vid en sammankomst. Vi blev förordnade att tjäna i en församling med omkring 140 döpta förkunnare, och församlingens distrikt var lika stort som en hel krets i Tyskland! Vårt första distrikt låg nära vårt pionjärhem. Det var verkligen spännande att vara de allra första vittnen som predikade från dörr till dörr där!”

      Sonja: ”Trots att vi knappast kunde någon ryska alls vittnade vi ibland själva på gatan och gav traktater och annan litteratur till dem vi fick tala med. De inhemska bröderna stödde oss verkligen, och det var lätt att avtala med dem om att gå ut i tjänsten på fältet. De var mycket vänliga och tålmodiga och lät oss tala på vår brutna ryska. De människor som vi besökte var också mycket tålmodiga. Sovjetunionen hade upplösts, och människor var mycket intresserade av religion.”

      Arno: ”Att ta del i tjänsten från dörr till dörr och att leda bibelstudier var till stor hjälp för att lära sig ryska. Under vår fjärde månad i Ryssland i januari 1994 ledde vi redan 22 bibelstudier, och därför fick vi rika tillfällen att höra och tala den ryska som människor använder till vardags.

      På den tiden blev fantastiskt många döpta vid de olika sammankomsterna; det kunde vara tio procent eller fler av dem som var närvarande. Det var inte alla församlingar som hade tillräckligt många kvalificerade bröder som kunde tjäna som äldste och biträdande tjänare. En äldstebroder tjänade rentav som presiderande tillsyningsman i fem församlingar! Han bad mig att hålla talet vid Åminnelsen i en av dessa församlingar. Det var 804 närvarande, och de måste lämna lokalen omedelbart efter talet, eftersom en annan församling skulle församlas där. På grund av att den broder som skulle hålla det andra talet råkade ut för en bilolycka på vägen till lokalen och inte kunde komma i tid måste jag hålla det talet också. Den gången var 796 närvarande! Så i endast två församlingar var 1 600 närvarande vid Åminnelsen, vilket visar det enormt stora intresse människor hade för sanningen på den tiden.”