Nikolaj Gutsuljak berättar: ”Vi skaffade ofta matvaror från kiosken i lägret. Varje gång det var min tur att skaffa mat försökte jag säga några ord om ett bibliskt ämne. Den kvinna som expedierade oss lyssnade alltid uppmärksamt och bad mig en gång att läsa något för henne. Tre dagar senare kallade en officer mig till grinden. Han sade till mig och ett annat vittne att vi skulle sätta in en fönsterruta hemma hos lägerchefen.

Åtföljda av tre soldater gick brodern och jag in till staden. När vi kom fram till huset öppnades dörren av den kvinna som arbetade i kiosken. Hon var lägerchefens hustru! En av soldaterna stod inne i huset, och två stod ute på gatan intill fönstret. Kvinnan bjöd oss på lite te och bad oss att berätta mer om Bibeln. Den dagen satte vi in en ruta i hennes fönster och vittnade utförligt för henne. När vårt samtal var slut sade hon: ’Var inte rädda för mig. Mina föräldrar var precis som ni gudfruktiga människor.’ Hon läste vår litteratur i hemlighet utan att hennes man, som avskydde vittnena, visste om det.”

[Bild på sidan 194]

Nikolaj Gutsuljak vittnade informellt för lägerchefens hustru