-
Hur man kan hjälpa änkor att klara av sina prövningarVakttornet – 2001 | 1 maj
-
-
EN AV de bäst kända berättelserna om änkor är Bibelns berättelse om Rut och hennes svärmor, Noomi. Båda dessa kvinnor var änkor. Noomi hade emellertid inte bara mist sin man, utan också sina två söner, av vilka den ene var Ruts man. Eftersom de levde i ett jordbrukssamhälle som var starkt beroende av sina män, var deras situation verkligen tragisk. — Rut 1:1–5, 20, 21.
Men Noomi hade en enastående vän och tröstare i sin svärdotter Rut, som vägrade att lämna henne. Med tiden visade sig Rut vara ”bättre för [Noomi] ... än sju söner” — inte bara på grund av hennes djupa kärlek till Noomi, utan också på grund av hennes kärlek till Gud. (Rut 4:15) När Noomi uppmanade Rut att återvända till sin moabitiska familj och sina vänner, svarade hon med ett av de mest rörande uttrycken för lojalitet som någonsin nedtecknats: ”Dit du går kommer jag att gå, och där du tillbringar natten kommer jag att tillbringa natten. Ditt folk kommer att vara mitt folk och din Gud min Gud. Där du dör kommer jag att dö, och där kommer jag att bli begravd. Må Jehova göra så mot mig och lägga mer därtill, om något annat än döden skulle skilja mig från dig.” — Rut 1:16, 17.
Ruts inställning undgick inte Jehova Guds uppmärksamhet. Han välsignade Noomis och Ruts lilla hushåll, och så småningom gifte sig Rut med israeliten Boas. Deras barn, som blev stamfader till Jesus Kristus, sköttes av Noomi som om det var hennes eget. Denna berättelse är ett exempel på hur Jehova tar hand om änkor som närmar sig honom och sätter sin förtröstan till honom. Bibeln visar dessutom att han uppskattar dem som kärleksfullt hjälper änkor i deras prövningar. Så hur kan vi i dag hjälpa och stödja de änkor vi har bland oss? — Rut 4:13, 16–22; Psalm 68:5.
-
-
Hur man kan hjälpa änkor att klara av sina prövningarVakttornet – 2001 | 1 maj
-
-
Även om Rut själv var änka en tid, ärade hon Noomi genom att villigt och kärleksfullt försäkra sig om att Noomis fysiska och känslomässiga behov tillgodosågs. Den inställning Rut hade gjorde att hon snabbt fick ett gott namn, och den man hon senare gifte sig med sade: ”Var och en i mitt folks port [”stad”, fotnot i NW, studieutgåvan] vet att du är en förträfflig kvinna.” (Rut 3:11) Samtidigt gjorde Noomis kärlek till Gud, hennes anspråkslösa läggning och hennes djupa uppskattning av Ruts ansträngningar för henne utan tvivel att det var ett nöje att hjälpa henne. Vilket fint exempel Noomi utgör för änkor i dag!
-