Ge inte upp!

”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.” — GALATERNA 6:9.

1, 2. a) Hur jagar ett lejon? b) Vilka är Djävulen i synnerhet intresserad av att jaga?

ETT lejon jagar på olika sätt. Ibland överfaller det sitt byte från ett bakhåll vid ett vattenhål eller intill en upptrampad stig. Men i boken Portraits in the Wild heter det att ”ibland utnyttjar ett lejon helt enkelt en situation, till exempel när det stöter på ett sovande sebraföl”.

² Aposteln Petrus förklarar att vår ”motståndare, Djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka”. (1 Petrus 5:8) Eftersom Satan vet att den tid han har kvar är kort, utsätter han människor för en allt större press för att hindra dem från att tjäna Jehova. Men det är i synnerhet Jehovas tjänare som detta ”rytande lejon” är intresserat av att jaga. (Uppenbarelseboken 12:12, 17) Hans jaktmetoder liknar dem som hans motsvarighet i djurriket följer. Hur då?

3, 4. a) Vilka metoder använder Satan i sin jakt på Jehovas tjänare? b) Vilka frågor väcks med tanke på att detta är ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”?

³ Ibland försöker Satan med ett bakhåll, dvs. med förföljelse eller motstånd, vilket är avsett att bryta vår ostrafflighet, så att vi upphör att tjäna Jehova. (2 Timoteus 3:12) Men precis som med ett lejon är det så att Djävulen ibland helt enkelt utnyttjar en situation. Han väntar tills vi blir modfällda eller trötta, och då försöker han utnyttja vår känslomässiga nedstämdhet för att få oss att ge upp. Vi får inte bli ett lätt byte!

⁴ Men vi lever nu i den svåraste perioden i människans hela historia. I dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” kan många av oss ibland känna sig modfällda eller nedtyngda. (2 Timoteus 3:1) Hur kan vi då undvika att bli så trötta att vi blir ett lätt byte för Djävulen? Ja, hur kan vi följa aposteln Paulus’ inspirerade råd: ”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar”? — Galaterna 6:9.

När andra gör oss besvikna

5. Vad fick David att bli trött, men vad gjorde han inte?

⁵ På Bibelns tid kan även Jehovas allra trognaste tjänare ha känt sig nedtyngda. ”Jag har blivit trött av mitt suckande”, skrev psalmisten David. ”Hela natten får jag min vilobädd att svämma över; med mina tårar får jag min egen divan att flöda över. Av grämelse har mitt öga blivit svagt.” Varför kände David det så? Han förklarar: ”På grund av alla som visar fientlighet mot mig.” Andras sårande handlingar vållade David sådan smärta i hjärtat att hans tårar flödade ymnigt. Men David drog sig inte undan från Jehova på grund av vad medmänniskor gjorde mot honom. — Psalm 6:6—9.

6. a) Hur kan andras ord och handlingar påverka oss? b) Hur gör somliga sig själva till ett lätt byte för Djävulen?

⁶ På liknande sätt kan andras ord och handlingar få oss att bli trötta och känna stor smärta i hjärtat. ”Det finns de som talar obetänksamt såsom med svärdsstötar”, heter det i Ordspråken 12:18. Om den tanklöse är en kristen broder eller syster, kan ”svärdsstöten” orsaka ett djupt sår. Den mänskliga benägenheten är kanske att känna sig förnärmad och att hysa agg, och i synnerhet då om vi tycker oss ha blivit ovänligt eller orättvist behandlade. Vi kanske tycker att det är svårt att tala med den som har sårat oss, och vi kanske rentav avsiktligt undviker honom eller henne. Nedtyngda av förbittring har somliga gett upp, och de har slutat upp med att komma till kristna möten. Tyvärr har de därigenom gett Djävulen ”rum” eller tillfälle att utnyttja situationen och fånga dem som ett lätt byte. — Efesierna 4:27.

7. a) Hur kan vi undvika att spela Djävulen i händerna, när andra gör oss besvikna eller sårar oss? b) Varför bör vi inte hysa agg eller förbittring?

⁷ Hur kan vi undvika att spela Djävulen i händerna, när andra gör oss besvikna eller sårar oss? Vi måste försöka att inte hysa agg. Ta i stället initiativet till att så fort som möjligt sluta fred eller göra upp saker och ting. (Efesierna 4:26) I Kolosserna 3:13 uppmanas vi: ”Fortsätt ... att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan.” Det är i synnerhet på sin plats att förlåta, om den som har sårat oss erkänner sitt misstag och är verkligt ledsen. (Jämför Psalm 32:3—5 och Ordspråken 28:13.) Men det är till hjälp för oss att komma ihåg att detta att förlåta inte är detsamma som att överse med eller bagatellisera de synder som andra har begått. Att förlåta innebär att inte längre hysa agg eller förbittring. Sådant är en tung börda att bära. Det kan helt uppta våra tankar och beröva oss vår glädje. Det kan även påverka vår hälsa. Däremot mår vi bra av att förlåta, när det är på sin plats att göra detta. Må vi, likt David, aldrig ge upp och dra oss bort från Jehova på grund av vad andra människor har sagt eller gjort mot oss!

När vi kommer till korta

8. a) Varför känner somliga sig ibland särskilt skuldtyngda? b) Vad finns det för risk med att vi blir så uppslukade av skuldkänslor att vi ger upp hoppet om oss själva?

⁸ ”Vi felar alla många gånger”, heter det i Jakob 3:2. Det är bara naturligt att vi känner skuld, när vi har gjort detta. (Psalm 38:3—8) Skuldkänslorna kan vara särskilt starka, om vi kämpar med någon svaghet i köttet och emellanåt upplever ett återfall.a En kristen som utkämpade en sådan kamp förklarade: ”Jag ville inte leva längre, eftersom jag inte visste om det jag hade begått var en oförlåtlig synd. Jag tyckte att det inte var någon idé att jag ansträngde mig i Jehovas tjänst, eftersom det antagligen ändå inte fanns något hopp för mig.” När vi blir så uppslukade av skuldkänslor att vi ger upp hoppet om oss själva, ger vi Djävulen ett tillfälle som han snabbt kan komma att utnyttja! (2 Korinthierna 2:5—7, 11) Vad som behövs är kanske en mer balanserad syn på skuld.

9. Varför bör vi lita på Guds barmhärtighet?

⁹ Det är på sin plats att vi känner ett visst mått av skuld, när vi har syndat. Men ibland biter sig skuldkänslorna fast hos en kristen, därför att han tror att han aldrig kan bli värd Guds barmhärtighet. Bibeln ger oss emellertid denna innerliga försäkran: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Johannes 1:9) Finns det några välgrundade skäl till att tro att Gud inte skulle vilja handla så i vårt fall? Kom ihåg att Jehova i sitt ord säger att han är ”redo att förlåta”. (Psalm 86:5; 130:3, 4) Gud kan inte ljuga, och därför kommer han — under förutsättning att vi kommer till honom med ett ångerfullt hjärta — att göra som hans ord lovar. — Titus 1:2.

10. Vilken hjärtevärmande försäkran när det gäller att bekämpa någon svaghet i köttet publicerades i ett tidigare nummer av Vakttornet?

¹⁰ Vad bör du göra om du kämpar med en svaghet och får ett återfall? Ge inte upp! Ett återfall innebär inte nödvändigtvis att de framsteg du redan har gjort suddas ut. I numret för 15 juni 1954 av denna tidskrift gavs följande uppmuntrande försäkran: ”Vi finner [ibland] hur vi många gånger snavar och faller över någon dålig vana, som har bitit sig hårdare fast i vårt forna livsmönster än vi hade haft klart för oss. ... Förtvivla inte. Dra inte den slutsatsen, att du har begått den oförlåtliga synden. Just på det sättet vill Satan att du skall resonera. Att du känner dig bedrövad och är harmsen på dig själv är i och för sig ett bevis för att du inte har gått för långt. Tröttna aldrig på att ödmjukt och allvarligt vända dig till Gud, söka förlåtelse, rening och hjälp från honom. Gå till honom så som ett barn går till sin far, när det är i svårigheter, sak samma hur ofta du får lov att gå till honom beträffande en och samma svaghet, och Jehova kommer nådefullt att ge dig hjälpen på grund av sin oförtjänta godhet, och om du är uppriktig, kommer han att skänka dig medvetandet om ett renat samvete.”

När vi tycker att vi inte gör tillräckligt

11. a) Hur bör vi känna det för att ta del i arbetet med att predika om Guds kungarike? b) Vilka känslor kämpar somliga med, när det gäller att ta del i tjänsten?

¹¹ Arbetet med att predika om Guds kungarike spelar en viktig roll i en kristens liv, och det skänker honom glädje att ta del i det. (Psalm 40:8) Men somliga kristna får skuldkänslor därför att de inte kan göra mer i tjänsten. En sådan skuldkänsla kan rentav fräta sönder vår glädje och få oss att ge upp, därför att vi inbillar oss att Jehova tycker att vi aldrig gör tillräckligt. Låt oss betrakta några exempel som visar vilka känslor somliga kämpar med.

”Vet ni hur tidskrävande det är att vara fattig?” skrev en kristen syster som tillsammans med sin man uppfostrar tre barn. ”Jag måste spara på alla områden där det går. Det betyder att jag måste använda tid till att söka igenom second hand-butiker och utförsäljningshyllor eller rentav att jag måste sy själv. Jag använder också en eller två timmar i veckan till att klippa ut, samla och byta matrabattkuponger. Ibland får jag skuldkänslor för att jag gör detta och tänker att jag i stället borde använda den tiden i tjänsten på fältet.”

”Jag tänkte att jag nog inte kan älska Jehova tillräckligt”, förklarade en syster med fyra barn och en icke troende man. ”Därför kämpade jag med min tjänst för Jehova. Jag ansträngde mig verkligen, men jag tyckte aldrig att jag gjorde tillräckligt. Ni förstår, jag hade inte någon självkänsla, och därför kunde jag inte tänka mig att Jehova någonsin skulle godta min tjänst för honom.”

En kristen kvinna som fann att hon måste lämna heltidstjänsten sade: ”Jag stod inte ut med tanken att jag inte hade lyckats med mitt åtagande att tjäna Jehova på heltid. Ni kan inte föreställa er hur besviken jag var! Jag vill gråta bara jag tänker på det.”

12. Varför känner somliga kristna sig mycket skuldtyngda därför att de inte kan utföra mer i tjänsten?

¹² Det är bara naturligt att man vill tjäna Jehova så helt och fullt som möjligt. (Psalm 86:12) Men varför känner somliga sig då så skuldtyngda på grund av att de inte kan göra mer? I vissa fall verkar det vara förknippat med en allmän känsla av värdelöshet, kanske på grund av otrevliga erfarenheter i livet. I andra fall kan en persons otillbörliga känsla av skuld bero på att han har en orealistisk syn på vad Jehova förväntar av oss. ”Jag trodde att man måste bli fullständigt slut för att göra tillräckligt”, erkände en kristen kvinna. Detta ledde till att hon satte upp orimligt höga mål för sig själv — och sedan kände sig ännu mera skuldtyngd, när hon inte kunde nå upp till dessa.

13. Vad förväntar Jehova av oss?

¹³ Vad förväntar då Jehova av oss? Enkelt uttryckt: Jehova förväntar att vi tjänar honom av hela vår själ och att vi gör vad våra omständigheter tillåter. (Kolosserna 3:23) Det kan emellertid vara stor skillnad mellan det vi skulle tycka om att göra och det vi i verkligheten kan göra. Vi kan vara begränsade av sådana faktorer som ålder, hälsa, fysisk styrka eller familjeförpliktelser. Men när vi gör allt vi förmår, kan vi känna oss övertygade om att vi tjänar Jehova av hela vår själ — lika mycket som någon vars hälsa och omständigheter tillåter honom att vara i heltidstjänsten. — Matteus 13:18—23.

14. Vad kan du göra, om du behöver hjälp med att avgöra vad du realistiskt kan förvänta av dig själv?

¹⁴ Hur kan du då avgöra vad du realistiskt kan förvänta av dig själv? Du kanske kan diskutera saken med någon mogen kristen vän som du litar på, kanske en äldste eller en erfaren syster som känner till dina förmågor, begränsningar och familjeförpliktelser. (Ordspråken 15:22) Kom ihåg att ditt värde som person i Guds ögon inte mäts i hur mycket du utför i tjänsten på fältet. Alla Jehovas tjänare är dyrbara för honom. (Haggaj 2:7; Malaki 3:16, 17) Oavsett om det du utför i predikoarbetet är mer eller mindre än vad andra gör, är Jehova nöjd så länge som det du utför representerar ditt bästa, och det finns då ingen anledning att känna skuld. — Galaterna 6:4.

När mycket krävs av oss

15. Hur krävs det mycket av församlingsäldste?

¹⁵ Jesus sade: ”Envar som har fått mycket givet åt sig, av honom skall mycket krävas.” (Lukas 12:48) ”Mycket krävs” helt visst av dem som tjänar som äldste i församlingen. Likt Paulus ger de ut sig för församlingen. (2 Korinthierna 12:15) De skall förbereda tal, göra herdebesök, ingå i dömande kommittéer, och allt detta utan att försumma sin egen familj. (1 Timoteus 3:4, 5) En del äldste är också upptagna med att hjälpa till att bygga Rikets salar, tjäna i sjukhuskommittéer och hjälpa till i den frivilliga tjänsten vid sammankomster. Hur kan dessa hårt arbetande och hängivna män undvika att bli trötta, när de har så många plikter?

16. a) Vilket praktiskt förslag fick Mose av Jetro? b) Vilken egenskap kommer att göra det möjligt för en äldste att ge andra personer lämpliga uppgifter att sköta?

¹⁶ När Mose, en blygsam och ödmjuk man, höll på att slita ut sig med att lösa andras problem, kom hans svärfar, Jetro, med ett praktiskt förslag, nämligen att Mose skulle låta andra kvalificerade män dela något av ansvaret. (2 Moseboken 18:17—26; 4 Moseboken 12:3) ”Vishet är hos de blygsamma”, heter det i Ordspråken 11:2. Att vara blygsam innebär att man inser och accepterar sina egna begränsningar. En blygsam man är inte ovillig att delegera till andra, och han är inte heller rädd för att han på något sätt skall förlora kontrollen, om han ger andra kvalificerade män lämpliga uppgifter att sköta.b (4 Moseboken 11:16, 17, 26—29) Han är i stället angelägen att hjälpa dem att göra framsteg. — 1 Timoteus 4:15.

17. a) Hur kan församlingsmedlemmarna lätta de äldstes börda? b) Vilka uppoffringar gör hustrurna till de äldste, och hur kan vi visa dem att vi inte tar detta som något självklart?

¹⁷ Medlemmarna i en församling kan göra mycket för att lätta de äldstes börda. Om de har förståelse för att de äldste har sina egna familjer att tänka på, kommer de inte att ställa orimliga krav på de äldstes tid och uppmärksamhet. De kommer inte heller att ta de uppoffringar som de äldstes hustrur så villigt gör som något självklart, när dessa osjälviskt delar sin mans tid och uppmärksamhet med församlingen. En trebarnsmor, vars man tjänar som äldste, förklarade: ”Jag beklagar mig aldrig över den extra börda jag villigt bär i hushållet för att min man skall kunna tjäna som äldste. Jag vet att Jehova, på grund av hans tjänst, rikligen välsignar vår familj, och jag beklagar mig inte över den tid och kraft min man ger ut. Men att min man är så upptagen får till följd att jag ofta måste kratta mer löv och utföra mer av fostran av barnen än vad jag annars skulle ha gjort.” Tyvärr fann denna syster att somliga, i stället för att uppskatta hennes extra börda, kom med sådana känslokalla anmärkningar som: ”Varför är inte du pionjär?” (Ordspråken 12:18) Hur mycket bättre är det inte att berömma andra för det de gör än att kritisera dem för det de inte kan göra! — Ordspråken 16:24; 25:11.

Därför att slutet ännu inte har kommit

18, 19. a) Varför är det nu inte tid att sluta upp att löpa i tävlingsloppet för evigt liv? b) Vilket råd i rätt tid gav aposteln Paulus de kristna i Jerusalem?

¹⁸ En löpare ger inte upp, när han vet att han är nära slutet av ett långt tävlingslopp. Hans kropp är kanske på gränsen till vad den kan tåla — utmattad, överhettad och uttorkad — men så nära målet är det inte tid att sluta löpa. Som kristna är vi på liknande sätt i ett tävlingslopp för livets pris, och vi är mycket nära mållinjen. Det är nu inte tid för oss att sluta upp att löpa! — Jämför 1 Korinthierna 9:24; Filipperna 2:16; 3:13, 14.

¹⁹ De kristna under det första århundradet ställdes inför en liknande situation. Omkring år 61 v.t. skrev aposteln Paulus till de kristna i Jerusalem. Tiden höll på att löpa ut — den onda ”generationen”, den avfälliga judiska tingens ordning, skulle snart ”försvinna”. I synnerhet måste de kristna i Jerusalem vara vakna och trogna, för de måste fly från staden, när de såg den vara omringad av lägrade härar. (Lukas 21:20—24, 32) Paulus’ inspirerade råd om att de inte skulle ”bli trötta och ge tappt” i sina ”själar” kom därför i rätt tid. (Hebréerna 12:3) Aposteln Paulus använde här två uttrycksfulla verb: ”bli trötta” (kạ·mno) och ”ge tappt” (e·klỵ·o·mai). En bibelkännare skriver att Aristoteles använde dessa grekiska ord ”om löpare som slappnar av och kollapsar, när de har passerat mål. De som läste [Paulus’ brev] var fortfarande i tävlingsloppet. De fick inte ge upp för tidigt. De fick inte tillåta sig att svimma eller bryta samman av trötthet. Ännu en uppmaning att hålla ut, trots påfrestningar.”

20. Varför är Paulus’ råd aktuellt för oss i våra dagar?

²⁰ Paulus’ råd är verkligen aktuellt för oss i våra dagar! Inför den ständigt ökande pressen kan vi ibland känna oss som en utmattad löpare, vars ben håller på att svikta. Men så nära mållinjen får vi inte ge upp! (2 Krönikeboken 29:11) Det är precis vad vår motståndare, det ”rytande lejonet”, vill att vi skall göra. Men vi kan vara tacksamma över att Jehova har gjort anordningar som ger ”den trötte kraft”. (Jesaja 40:29) Vilka dessa är och hur vi kan utnyttja dem skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Jehova ger den trötte kraft

”De som hoppas på Jehova kommer att få ny kraft. De kommer att svinga sig upp med vingar som örnar.” — JESAJA 40:31.

1, 2. Vad ger Jehova åt dem som förtröstar på honom, och vad skall vi nu begrunda?

ÖRNAR hör till himlens mest kraftfulla fåglar. De kan glida långa sträckor utan att ens flaxa med vingarna. ”Fåglarnas kung”, kungsörnen, med en vingbredd som kan bli över två meter, är ”en av de mest imponerande av alla örnar. Den svingar sig ovan kullar och slätter och kan sväva i timmar över en bergsrygg för att sedan stiga i spiraler, tills den bara syns som en mörk prick i skyn.” — The Audubon Society Encyclopedia of North American Birds.

² Med örnens flygförmåga i tankarna skrev Jesaja: ”Han [Jehova] ger den trötte kraft; och åt den som är utan dynamisk energi ger han full styrka i överflöd. Pojkar kommer att bli både trötta och utmattade, och till och med unga män kommer ofelbart att snava, men de som hoppas på Jehova kommer att få ny kraft. De kommer att svinga sig upp med vingar som örnar. De kommer att springa och inte bli utmattade; de kommer att vandra och inte bli trötta.” (Jesaja 40:29—31) Så tröstande att veta att Jehova ger dem som förtröstar på honom kraft att fortsätta! Det är precis som om han utrustade dem med den svävande örnens till synes outtröttliga vingar! Låt oss nu begrunda några av de anordningar som han har gjort för att ge den trötte kraft.

Bönens kraft

3, 4. a) Vad uppmanade Jesus sina lärjungar att göra? b) Vad kan vi förvänta att Jehova skall göra som svar på våra böner?

³ Jesus uppmanade sina lärjungar ”att alltid be och att inte ge upp”. (Lukas 18:1) Kan detta att vi utgjuter vårt hjärta i bön för Jehova verkligen hjälpa oss att få ny kraft och att inte ge upp, när påfrestningarna i livet verkar alltför stora? Ja, men det finns vissa saker vi måste komma ihåg.

⁴ Vi måste vara realistiska i fråga om det som vi förväntar att Jehova skall göra som svar på våra böner. En kristen kvinna som hade glidit in i en djup depression konstaterade senare: ”Precis som Jehova i den här tiden inte utför några underverk när det gäller andra sjukdomar, så gör han inte heller det när det gäller depressioner. Men han hjälper oss verkligen att orka med och att bli botade i den utsträckning som det går i denna ordning.” Som en förklaring till varför bönen hade betytt så mycket för henne sade hon: ”Genom bönen hade jag tillgång till Jehovas heliga ande dygnet runt.” Jehova skyddar oss således inte mot de påfrestningar i livet som kan tynga ner oss, men han ger verkligen ”helig ande åt dem som ber honom”! (Lukas 11:13; Psalm 88:1—3) Den anden kan hjälpa oss att klara av vilken prövning eller påfrestande situation vi än kan komma att möta. (1 Korinthierna 10:13) Den kan, om så behövs, ingjuta i oss den ”kraft som är över det normala”, så att vi kan hålla ut, tills Guds kungarike i den nya värld som nu är så nära skall avlägsna alla stressande problem. — 2 Korinthierna 4:7.

5. a) Vilka två saker är viktiga för att våra böner skall vara verkningsfulla? b) Vad skulle vi kunna be om, ifall vi kämpar med en svaghet i köttet? c) Vad kommer våra ihärdiga och uttryckliga böner att visa Jehova?

⁵ Men för att våra böner skall vara verkningsfulla måste vi vara ihärdiga och uttryckliga i bönen. (Romarna 12:12) Om du exempelvis blir trött ibland på grund av att du kämpar med någon svaghet i köttet, be då Jehova i början av varje dag om hjälp att den dagen inte duka under för den speciella svagheten. Be på samma sätt under dagen och på kvällen innan du somnar. Om du får ett återfall, be då Jehova om hans förlåtelse, men tala också med honom om vad det var som ledde till återfallet och om vad du i fortsättningen skulle kunna göra för att undvika sådana omständigheter. Sådana ihärdiga och uttryckliga böner kommer att visa honom, ”som hör bön”, att du uppriktigt önskar vinna kampen. — Psalm 65:2; Lukas 11:5—13.

6. Varför kan vi med rätta förvänta att Jehova skall höra våra böner, även om vi känner oss ovärdiga att be?

⁶ Men ibland kan de som har blivit trötta känna sig ovärdiga att be. En kristen kvinna som hade känt det så konstaterade senare: ”Det är mycket farligt att tänka så, eftersom det innebär att vi har tagit på oss något som inte tillkommer oss, nämligen att döma oss själva.” Nej, ”Gud själv är Domare”. (Psalm 50:6) Bibeln försäkrar oss om att även om ”våra hjärtan må domfälla oss, ... är [Gud] större än våra hjärtan och vet allting”. (1 Johannes 3:20) Det är verkligen tröstande att veta att Jehova kanske inte tycker att vi är ovärdiga att be bara därför att vi kanske dömer oss själva så! Han ”vet allting” om oss, inbegripet de omständigheter i livet som kan ha fått oss att känna oss ovärdiga. (Psalm 103:10—14) Hans barmhärtighet och djupa förståelse får honom att höra böner från ”ett nedbrutet och krossat hjärta”. (Psalm 51:17) Hur skulle han kunna vägra att höra våra rop om hjälp, när han själv fördömer ”den som tillstoppar sitt öra för den ringes klagoskri”? — Ordspråken 21:13.

Den varma gemenskap brödraskapet skänker

7. a) Vilken annan anordning har Jehova gjort för att hjälpa oss att få ny kraft? b) Vetskapen om vad, när det gäller vårt brödraskap, kan styrka oss?

⁷ En annan anordning som Jehova har gjort för att hjälpa oss att få ny kraft är vårt kristna brödraskap. Det är verkligen ett dyrbart privilegium att få vara en del av en världsomfattande familj av bröder och systrar! (1 Petrus 2:17) När livets påfrestningar tynger ner oss, kan brödraskapets varma gemenskap hjälpa oss att få ny kraft. Hur då? Jo, vetskapen om att vi inte är ensamma om att möta stressande utmaningar kan vara en styrka i sig själv. Bland våra bröder och systrar finns det säkert några som har ställts inför liknande påfrestande situationer eller prövningar och som har upplevt liknande känslor som vi har. (1 Petrus 5:9) Det är uppmuntrande att veta att det vi går igenom inte är något ovanligt och att det inte är ovanligt att känna det som vi gör.

8. a) Vilka exempel visar att vi kan finna välbehövlig hjälp och tröst i vårt brödraskap? b) Hur har du själv fått hjälp eller tröst av ”en sann kamrat”?

⁸ I brödraskapets varma gemenskap kan vi finna ”sanna kamrater”, vilka kan ge oss välbehövlig hjälp och tröst, när vi är i trångmål. (Ordspråken 17:17) Ofta är några vänliga ord eller omtänksamma handlingar det enda som behövs. En kristen som kämpade med känslor av värdelöshet erinrar sig: ”För att hjälpa mig att övervinna mina negativa tankar talade några av vännerna med mig om mina positiva sidor.” (Ordspråken 15:23) En syster, vars lilla dotter nyligen hade dött, tyckte att det var svårt att sjunga Rikets sånger vid församlingens möten, och hon tyckte i synnerhet att det var svårt att sjunga sådana sånger som handlade om uppståndelsen. Hon erinrar sig: ”En gång såg en syster som satt på andra sidan mittgången att jag grät. Hon kom över, lade armen om mig och sjöng resten av sången tillsammans med mig. Jag kände mig så uppfylld av kärlek till bröderna och systrarna och så glad över att vi hade gått till mötena, och jag insåg att det är där, i Rikets sal, som vi får hjälp.”

9, 10. a) Hur kan vi bidra till vår varma kristna gemenskap? b) Vilka behöver i synnerhet nyttigt umgänge? c) Vad kan vi göra för att hjälpa dem som behöver uppmuntran?

⁹ Vi är naturligtvis alla förpliktade att bidra till den varma kristna gemenskapen. Våra hjärtan bör således ”vidga” sig till att inbegripa alla våra bröder och systrar. (2 Korinthierna 6:13) Så tråkigt, om de som har blivit trötta skulle uppleva att bröderna hade svalnat i sin kärlek mot dem! Somliga kristna rapporterar dock att de känner sig ensamma och utanför. En syster, vars man motstår sanningen, vädjade: ”Vem önskar och behöver inte uppbyggande vänskap, uppmuntran och kärleksfullt umgänge? Påminn våra bröder och systrar om att vi behöver dem!” Ja, de vars förhållanden i livet tynger ner dem — de som har en icke troende äktenskapspartner, de som är ensamstående föräldrar, de som lider av kroniska sjukdomar, de äldre och andra — dessa behöver i synnerhet nyttigt umgänge. Behöver somliga av oss bli påminda om detta?

¹⁰ Vad kan vi göra för att hjälpa? Låt oss vidga oss i att ge uttryck åt vår kärlek. Låt oss, när vi visar gästfrihet, inte glömma dem som behöver uppmuntran. (Lukas 14:12—14; Hebréerna 13:2) Inbjud dem och låt dem själva få avgöra om de kan komma eller ej i stället för att utgå ifrån att deras omständigheter hindrar dem från att tacka ja! Och även om de inte kan tacka ja, kommer de utan tvivel att känna sig uppmuntrade av att veta att andra har tänkt på dem. Detta är kanske precis vad de behöver för att få ny kraft.

11. Hur kan de som är nedtyngda behöva hjälp?

¹¹ De som är nedtyngda kan behöva hjälp också på annat sätt. En ensamstående mor kanske skulle behöva att någon mogen broder intresserade sig för hennes faderlöse son. (Jakob 1:27) En broder eller syster med något allvarligt hälsoproblem kanske behöver lite hjälp med att handla eller med att utföra vissa hushållssysslor. En äldre broder eller syster kanske längtar efter lite sällskap eller kanske behöver lite hjälp för att komma ut i tjänsten på fältet. När behovet av sådan hjälp är något återkommande, prövas verkligen vår ”kärleks äkthet”. (2 Korinthierna 8:8) Må vi bestå provet på kristen kärlek genom att vara lyhörda för andras behov och inte dra oss undan från de behövande, bara därför att detta kräver tid och ansträngning.

Kraften i Guds ord

12. Hur hjälper Guds ord oss att få ny kraft?

¹² En person som slutar upp med att äta kommer snart att förlora sin styrka eller kraft. Därför har Jehova ytterligare ett sätt att ge oss kraft att fortsätta, nämligen genom att se till att vi blir väl närda andligen. (Jesaja 65:13, 14) Vad för andlig mat har han tillhandahållit? Det är framför allt hans ord, Bibeln. (Matteus 4:4; jämför Hebréerna 4:12.) Hur kan Bibeln hjälpa oss att få ny kraft? Om de påfrestningar och problem vi möter börjar beröva oss vår kraft, kan vi hämta styrka av att läsa om hur trogna män och kvinnor på Bibelns tid kände det och vad de hade att kämpa med. De var enastående exempel i fråga om att bevara sin ostrafflighet, men de var dock människor ”med känslor lika våra”. (Jakob 5:17; Apostlagärningarna 14:15) De mötte liknande prövningar och påfrestande situationer som vi möter. Låt oss begrunda några exempel.

13. Vilka exempel från Bibeln visar att trogna män och kvinnor på Bibelns tid hade liknande känslor och erfarenheter som vi?

¹³ Patriarken Abraham trodde på en uppståndelse, men han sörjde ändå djupt sin hustrus död. (1 Moseboken 23:2; jämför Hebréerna 11:8—10, 17—19.) En ångerfull David tyckte att hans synder hade gjort honom ovärdig att tjäna Jehova. (Psalm 51:11) Mose kände sig otillräcklig. (2 Moseboken 4:10) Epafroditos blev nedstämd när det blev känt att en allvarlig sjukdom hade hindrat honom att vara verksam i ”Herrens verk”. (Filipperna 2:25—30) Paulus måste kämpa mot det fallna köttet. (Romarna 7:21—25) Evodia och Syntyke, två smorda systrar i församlingen i Filippi, hade av allt att döma vissa problem med att komma överens. (Filipperna 1:1; 4:2, 3) Så uppmuntrande att veta att dessa trogna personer hade liknande känslor och erfarenheter som vi, men att de trots det inte gav upp! Och Jehova gav inte heller upp hoppet angående dem!

14. a) Vilket redskap har Jehova använt för att hjälpa oss att hämta styrka från hans ord? b) Varför har Vakttornet och Vakna! innehållit artiklar om sociala och känslomässiga frågor och om familjefrågor?

¹⁴ För att hjälpa oss att hämta styrka från Guds ord använder Jehova den trogne och omdömesgille slavens klass till att förse oss med en jämn ström av ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45) Den trogne slaven har länge använt tidskrifterna Vakttornet och Vakna! för att försvara Bibelns sanning och förkunna om Guds kungarike som människans enda hopp. Dessa tidskrifter har, i synnerhet under de senaste årtiondena, innehållit aktuella bibliska artiklar om sociala problem, familjeproblem och känslomässiga problem, problem som även somliga bland Guds folk möter. Varför har man publicerat sådana upplysningar? Helt visst för att hjälpa dem som upplever dessa problem att hämta styrka och uppmuntran från Guds ord, men också för att hjälpa oss alla att bättre förstå vad somliga av våra bröder och systrar kan gå igenom. Därigenom blir vi bättre rustade att följa Paulus’ ord: ”Tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla.” — 1 Thessalonikerna 5:14.

Äldste som är ”som ett gömställe undan vinden”

15. Vad profeterade Jesaja om dem som tjänade som äldste, och vilket ansvar lägger detta på dem?

¹⁵ Jehova har också sörjt för något annat för att hjälpa oss när vi blir trötta, nämligen församlingsäldste. Så här skrev profeten Jesaja om dessa: ”Var och en skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land.” (Jesaja 32:1, 2) De äldste är därför skyldiga att söka motsvara det som Jehova har förutsagt om dem. De ”skall visa sig vara” en källa till tröst och vederkvickelse för andra och vara villiga att följa uppmaningen: ”Fortsätt att bära varandras bördor [eller: ”besvärligheter (mödor)”; ordagrant: ”tunga ting (tyngder)”, fotnot i NW, studieutgåvan].” (Galaterna 6:2) Hur kan de göra detta?

16. Vad kan de äldste göra för att hjälpa någon som känner sig ovärdig att be?

¹⁶ Som tidigare nämnts kan en person som har blivit trött ibland känna sig ovärdig att be. Vad kan de äldste då göra? De kan be tillsammans med och för personen i fråga. (Jakob 5:14) Bara det att en trött person får höra en äldstebroder be Jehova hjälpa honom eller henne att inse hur mycket han eller hon är älskad av Jehova och av andra kommer säkert att vara till tröst för honom eller henne. Att en betryckt person får höra en äldste be en innerlig bön kan bidra till att styrka hans eller hennes tillförsikt. Det kan hjälpa honom eller henne att dra slutsatsen att om de äldste litar på att Jehova skall besvara bönerna för hans eller hennes skull, så kan han eller hon också lita på det.

17. Varför måste de äldste lyssna med empati?

¹⁷ ”Varje människa skall vara snar till att höra, sen till att tala”, heter det i Jakob 1:19. För att hjälpa de trötta att få ny kraft måste de äldste också lyssna med empati. Ibland är de problem och påfrestande förhållanden som församlingsmedlemmar har att kämpa med sådana att de inte går att lösa i denna tingens ordning. Det de då kan behöva är inte något förslag om hur de skall ”lösa” sitt problem, utan bara att få tala med någon som verkligen lyssnar — en person som lyssnar utan att vara dömande och som inte talar om för personen i fråga hur han eller hon borde känna det. — Lukas 6:37; Romarna 14:13.

18, 19. a) Hur kan detta att vara snar till att lyssna hjälpa en äldste att inte göra den tröttes börda ännu tyngre? b) Vad blir följden, när de äldste visar ”medkänsla”?

¹⁸ Äldste, att ni är snara till att lyssna kan hjälpa er att inte oavsiktligt göra den tröttes börda ännu tyngre. Om en broder eller syster exempelvis har missat några möten eller inte längre gör lika mycket i tjänsten på fältet som tidigare, är det då råd om att göra mer i tjänsten eller om att vara mer regelbunden på mötena som han eller hon behöver? Det kan vara så. Men har du hela bilden? Har problemen med hälsan ökat? Har familjesituationen nyligen förändrats? Finns det andra omständigheter eller påfrestande förhållanden som tynger personen i fråga? Kom ihåg att han eller hon redan känner sig skuldtyngd över att inte ha kunnat göra mer.

¹⁹ Hur kan du då hjälpa en sådan broder eller syster? Lyssna innan du drar slutsatser och ger råd! (Ordspråken 18:13) ”Hämta upp” de känslor som personen har i hjärtat med hjälp av frågor som visar urskillningsförmåga. (Ordspråken 20:5) Ignorera inte dessa känslor, utan erkänn dem. Den trötte personen kanske behöver bli försäkrad om att Jehova bryr sig om oss och förstår att vi ibland kan vara begränsade på grund av våra omständigheter. (1 Petrus 5:7) När de äldste visar sådan ”medkänsla”, kommer de trötta att ”finna vederkvickelse” för sina själar. (1 Petrus 3:8; Matteus 11:28—30) När de finner sådan vederkvickelse, kommer man inte att behöva säga till dem att göra mer i Jehovas tjänst, utan deras eget hjärta kommer i stället att driva dem att göra allt de rimligtvis kan i hans tjänst. — Jämför 2 Korinthierna 8:12; 9:7.

20. Vad bör vi vara fast beslutna att göra med tanke på att slutet för den här onda generationen är så nära?

²⁰ Vi lever verkligen i den mest krävande tiden i människans historia. Ju längre fram i ändens tid vi kommer, desto mer ökar den press det medför att leva i Satans värld. Kom ihåg att Djävulen likt ett jagande lejon väntar på att vi skall bli trötta och ge upp, så att han kan utnyttja situationen och fånga oss som ett lätt byte. Hur tacksamma kan vi inte vara över att Jehova ger den trötte kraft! Må vi helt och fullt utnyttja de anordningar han har gjort för att ge oss kraft att fortsätta — precis som om han hade försett oss med den svävande örnens starka vingar. Nu, när slutet för denna onda generation är så nära, är det inte tid att sluta upp att löpa i vårt tävlingslopp för priset — evigt liv. — Hebréerna 12:1.