15, 16. Vilka viktiga andliga lärdomar som ingick i lagförbundet pekar också på att det var av tillfällig natur?

¹⁵ Lagförbundet underströk också behovet av försoning och omfattade ett klart angivet system av offer som var en integrerande del av den judiska tillbedjan. (3 Moseboken 1:1—17; 3:1—17; 16:1—34; 4 Moseboken 15:22—29) Från och med Adams och Evas uppror förlorade människorna den fullkomlighet som skulle ha gjort det möjligt för dem att leva för evigt i fullkomlig hälsa. (1 Moseboken 2:17) Resultatet av den första synden blev att Adams och Evas avkomlingar (alla födda efter upproret) ärvde ofullkomlighet och en medfödd tendens att synda. (1 Moseboken 8:21; Psalm 51:7 [51:5, NV]; Predikaren 7:20) Ofullkomlighet ledde till sjukdom, åldrande och död, förutom att det skapade en barriär mellan människan och Gud. (1 Kungaboken 8:46; jämför Klagovisorna 3:44.) Det krävdes någon sorts grundval såväl för att upphäva denna skada som för att övervinna och åstadkomma försoning för människans ofullkomliga tillstånd. Människor med tro var alltid starkt medvetna om detta behov. — Job 1:4, 5; Psalm 32:1—5.

¹⁶ Lagförbundet underströk att Gud har rättsliga normer som måste efterlevas. Det utgjorde också grundvalen för att kunna förstå hur Guds rättsliga normer helt och fullt skulle tillfredsställas.c De offer som frambars enligt lagförbundet kunde aldrig återställa Guds ursprungliga uppsåt för mänskligheten, eftersom verkningarna av dem var tillfälliga. De riktade uppmärksamheten på människans syndfulla tillstånd men kunde inte avlägsna eller förhindra det. Därför var Lagen en tillfällig anordning som skulle hjälpa denna organiserade nation av tillbedjare att vid den rätta tiden förstå hur de skulle identifiera Säden och hur denna Säd skulle upphäva den skada som åstadkommits genom Adams synd. Var nämnde Torah om detta?

²¹ Om profeten lik Mose skulle tjäna som en ny medlare för ett nytt förbund, blir det också uppenbart att alla de noggrant angivna detaljerna i samband med tillbedjan under den mosaiska lagen inte skulle gälla för alltid, utan i stället bara tills det nya förbundet instiftades. När Gud skulle tillhandahålla en grundval för att ”förlåta deras försyndelser och inte mer komma ihåg deras synder”, skulle naturligtvis hela det system av offer som tempelanordningen innehöll och som bara medförde tillfällig förlåtelse inte längre behövas.