I överensstämmelse med detta definierar ett uppslagsverk ”offer” som ”en religiös rit i vilken ett föremål offras till en gudomlighet för att skapa, upprätthålla eller återställa en människas goda förhållande till det som hon betraktar som heligt”.

9. a) Vad satte Abel tro till, och hur uttryckte han det? b) Vad åstadkom Abels offergåva?

⁹ Abel hade inte bara tro på Gud, vilket också Kain måste ha haft, utan han hade också tro på Guds löfte om en säd som skulle åstadkomma räddning för trogna människor. Abel fick inte veta hur detta skulle gå till, men Guds löfte gjorde honom medveten om att någon måste krossas i hälen. Ja, han drog tydligen slutsatsen att blod måste utgjutas, själva grundtanken med offer. Abel frambar till livets källa, Jehova, en offergåva i vilken liv och blod ingick, antagligen som ett bevis på sin intensiva längtan efter och förväntan på uppfyllelsen av Jehovas löfte. Det var detta uttryck för tro som gjorde att Abels slaktoffer behagade Jehova och på sätt och vis uttryckte det centrala med offer, dvs. ett sätt genom vilket syndiga människor kan närma sig Gud och få hans gillande. — 1 Moseboken 4:4; Hebréerna 11:1, 6.

10. Hur blev innebörden av offer klargjord genom detta att Jehova bad Abraham offra Isak?

¹⁰ Den djupa innebörden i offer klargjordes på ett dramatiskt sätt, när Jehova befallde Abraham att frambära sin son Isak som ett brännoffer. Det offret genomfördes inte bokstavligen, men det tjänade ändå som en bild av vad Jehova själv skulle komma att göra, nämligen frambära sin enfödde Son som det största offret som han någonsin gjort för att genomföra sin vilja med mänskligheten. (Johannes 3:16)