Att trakta efter fred med alla människor
NÄR jag som pojke växte upp i Danmark, var jag alltid mycket intresserad av havet. Eftersom Danmark så gott som helt är omgivet av vatten, faller det sig naturligt för somliga i detta land att ägna sig åt sjömansyrket. Det var den levnadsbana jag tänkte välja.
I min ungdom tänkte jag ofta på de gamla vikingarna och deras sjöfärder. Kanske några av dem rentav var mina egna förfäder. Längre fram i mitt sjömansliv trafikerade jag ofta de farleder som man tror att vikingarna använde.
Religionens roll i krig
Men vikingarna ägnade sig åt krig och erövringar. Deras grymhet föranledde Alkuin, en lärd anglosaxisk man som levde på 700-talet, att beklagande säga: ”Aldrig förr har sådana skräckdåd förekommit i Britannien.” Under de följande 250 åren bad många människor i Europa: ”För nordmännens raseri bevare oss, milde Herre Gud!”
Religionen hade mycket att göra med vikingarnas krigiska natur. De trodde att det endast var genom att dö i strid som de kunde komma till Valhall, vikingarnas förmenta paradis. Det sades vara beläget på den plats där deras gudar bodde, av vilka den främste var Oden, stridens och dödens gud. Vikingarnas religion uppmuntrade sålunda till krigiska egenskaper. En källa kallar den en ”bloddrypande religion”.
Det oroade mig att religionen kunde vara så våldsbefrämjande. Jag undrade därför ofta om det någonsin skulle bli möjligt för människor av alla olika nationaliteter och religioner att leva i fred. Måste historien upprepa sig, som så ofta skett, i utbrott av hat, krig och våldsam död, vilket till stor del uppmuntrats, understötts eller åtminstone tolererats av religionen?
Det viktigaste för mig var emellertid min levnadsbana som sjöman, som jag började ägna mig åt som tonåring. Under årens lopp tog jag hyra på flera olika fartyg och genomgick också navigationsskolor för att kvalificera mig för olika befattningar.
Jag fann en skatt
Men år 1960, vid 25 års ålder, gick jag för sista gången nedför landgången på min båt i Köpenhamns hamn. Det hade varit min sista resa. Varför? Vad var det som gjorde att jag så plötsligt hade avbrutit min karriär till sjöss?
Låt mig förklara detta genom att gå tillbaka till år 1941. På sommaren det året, när jag var ett litet barn, besökte vår familj ett konvent som Jehovas vittnen höll i staden Odense. Stor försiktighet måste iakttas vid konventet, eftersom tyskarna höll landet under ockupation sedan de invaderat det året innan.
Det jag speciellt mindes från detta konvent var det tryckta programmet. På dess baksida fanns en bild av en kvinna som satt på ett skräckinjagande vilddjur som hade sju huvuden och tio horn. Då visste jag inte vad kvinnan och det sällsamma vilddjuret betydde. Det skulle jag få reda på först många år senare.
Fjorton år förflöt innan jag åter besökte ett av Jehovas vittnens konvent — denna gång i Stockholm år 1955. Det fartyg som jag arbetade på skulle inte anlöpa Stockholm förrän efter konventet. Men i Hamburg fick jag genom rederiets vänliga förmedling förflyttning till en annan båt, som skulle komma dit tidigare. Detta gjorde det möjligt för mig att övervara hela konventet.
Efter konventet återvände jag till Danmark, ivrig att lära mig mer om de underbara ting jag fått höra. När ett vittne erbjöd sig att studera bibeln med mig, samtyckte jag med glädje till detta. Jag fick lära mig att bibeln för länge sedan hade förutsagt just den tidsperiod som vi nu lever i, då freden har tagits bort från jorden. Stora krig och andra missförhållanden har hemsökt mänskligheten sedan 1914, och dessa ting har ställt allt som vikingarna har gjort i skuggan. Innebörden i dessa fruktansvärda förhållanden som råder i vår tid är att vi befinner oss i ”de yttersta dagarna” som förutsagts i bibeln, nära slutet för den nuvarande tingens ordning. — 2 Timoteus 3:1—5, 13; Matteus 24:3—14; Uppenbarelseboken 6:3—8.
Men det var också en stor glädje för mig att få veta att Jehova Gud skulle införa varaktig fred på jorden i vår tid, efter det att denna ordning nått sitt slut. Bibeln visar att det kommer att bli en ny ordning, där människor kommer att kunna leva för evigt under paradisiska förhållanden utan sjukdom, sorg eller tårar. (Psalm 37:29; 46:9, 10; Lukas 23:43; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Vilken skatt jag hade funnit i dessa hjärtevärmande bibliska löften!
Kvinnan identifieras
Hur var det då med kvinnan på det sällsamma vilddjuret som jag mindes från programmet fjorton år tidigare? Hon omtalas faktiskt i Uppenbarelseboken 17:18: ”Kvinnan, som du såg, betyder den stora stad som har kungavälde över jordens kungar.” Och i denna ”stad”, förklaras det i Uppenbarelseboken 18:24, ”fann man blod ... av alla som blivit slaktade på jorden”.
Vem var då denna kvinna? Det förbluffande svaret var att hon representerade världsväldet av falsk religion! Men hur skulle världens religioner, som i allmänhet betraktas som en kraft i god riktning, kunna bära ansvaret för sådana ohyggliga missgärningar? Jag beslöt mig för att själv undersöka saken. Ironiskt nog var det uttalanden från de religiösa ledarna själva som avlägsnade alla tvivel från mitt sinne. Det var inte bara de gamla vikingarna som blivit vilseledda av falsk religion, utan också nationerna under vårt tjugonde århundrade!
Under första världskriget sade till exempel ärkebiskopen i Köln till de tyska soldaterna: ”Vi befaller er i Guds namn att kämpa till sista blodsdroppen för landets ära och härlighet.” På motsatta sidan uppmanade biskopen i London de engelska soldaterna: ”Döda tyskarna — döda dem. ... Som jag sagt tusen gånger: Jag betraktar det som ett reningens krig, jag betraktar var och en som dött i det som en martyr.”
I krigstid har således katoliker dödat katoliker och protestanter dödat protestanter, varigenom de visat att de inte är sanna kristna. Jesus Kristus sade nämligen till sina efterföljare: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Den kärlek som jag såg bland Jehovas vittnen vid konventet i Stockholm och som vittnena överallt i världen visade varandra, oavsett nationalitet, identifierade dem som Jesu sanna lärjungar. De skulle aldrig kunna tänka sig att dra ut i krig och ta livet av sina medkristna eller någon annan människa. Bibeln visar tydligt att Guds barn inte tar livet av varandra. — 1 Johannes 3:10—12.
Jag kom således att inse att denna världens religioner aldrig skulle kunna bli en kraft för fred nationerna emellan. De understöder en splittrad, stridande värld som är ”vägd på en våg och befunnen för lätt”, en värld som Gud snart kommer att tillintetgöra tillsammans med dess religiösa understödjare. (Daniel 2:44; 5:27) Jehovas vittnen, å andra sidan, tror inte bara på det som Jesus lärde, utan tillämpar det också i praktiken. De utgör i sanning ett internationellt brödraskap, där verklig fred och endräkt är rådande. Ja, religionen kan vara en kraft för fred — men inte denna världens religioner.
Jag började nu besöka Jehovas vittnens möten i Köpenhamn. Snart delade jag med mig till mina grannar av de goda ting jag fick lära. Följande år, 1956, blev jag döpt vid ett konvent, där det offentliga föredraget var betitlat ”Varför varaktig fred skall komma i vår tid”. Jag var hänförd över att få tillhöra denna fridsamma åhörarskara och vara en del av Jehovas endräktiga, internationella organisation. Jag hade i sanning funnit en ovärderlig skatt! — Jämför Matteus 13:44.
Tid för beslut
Det var den 15 oktober 1960 som jag företog den där sista promenaden nedför landgången. Beslutet hade inte varit lätt, för jag älskade sjölivet. Jag kände mig också för ung för att slå mig till ro och bilda familj. Men jag insåg att jag mer helt och fullt kunde ta del i att göra det som behagade Gud genom att inte alltid vara på resande fot.
År 1965 besökte jag några av de många internationella konvent som Jehovas vittnen höll runt om i Europa. Efter att ha lyssnat till en del upplysningar om tjänsten som heltidsförkunnare insåg jag att ännu ett viktigt beslut låg framför mig. Följande år fattade jag beslutet att anmäla mig som heltidsförkunnare av de goda nyheterna. (Matteus 24:14) Jag slog alltså in på en ny levnadsbana för att kunna hjälpa andra att lära känna Guds uppsåt att införa varaktig fred på jorden i vår tid.
Under de närmast följande åren började jag överväga ännu ett viktigt beslut. Vid den internationella sammankomsten ”Fred på jorden” som Jehovas vittnen höll i Köpenhamn år 1969 var det flera tal som behandlade möjligheten att utöka sin tjänst genom att bege sig till andra delar av världen. Dessa upplysningar hjälpte mig att fatta mitt beslut. Jag ansökte om att få genomgå missionärsutbildning vid Vakttornets Bibelskola Gilead i New York.
Följande år deltog jag i Gileadskolans 50:e klass. Efter fem månaders intensiva, glädjerika studier blev jag förordnad att tjäna i Guatemala i Centralamerika. I det diplom som vi fick när vi utexaminerades framhölls det att vi var ”speciellt kvalificerade att ta del i undervisningsarbete, främja goda relationer och verka för varaktig fred och den fullkomliga ordningens och rättfärdighetens lag bland alla folk”.
Det är detta jag har arbetat för i Guatemala sedan min ankomst år 1971. Det har varit ett privilegium för mig att få hjälpa många ödmjuka människor i detta land att lära känna Jehovas budskap om fred och se dem påverkas av detta budskap. Genom att rätta till sina liv i enlighet med Guds lagar och principer har de funnit frid redan i denna problemfyllda värld. De har också ett säkert hopp om varaktig fred i Guds nya ordning. Hur sanna är inte Jesu ord: ”Lyckliga är de fredstiftande.” Denna lycka kommer inom en nära framtid att bli ännu större, för Jesus sade också: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” — Matteus 5:5, 9.
Guds ande — en kraft för fred
Guds mäktiga verksamma kraft gör det möjligt för hans folk att uppnå och vidmakthålla verklig fred och endräkt, trots att de kan ha mycket olika bakgrund. Det finns bokstavligt talat miljoner exempel som visar vilken djupgående verkan det kan ha på människors liv att trakta efter fred.
Ett sådant fall är Michael Molina. Michael hade varit kulspruteskytt på olika flygplan i Vietnam och hade tilldelats 29 medaljer. Men när han lärde känna Guds uppsåt, beslöt han sig för att göra Guds vilja och trakta efter fred med alla människor. Efter några år kom Michael till Gileadskolan och blev förordnad som missionär i Guatemala. I dag tjänar Michael och jag vid avdelningskontoret i huvudstaden, Guatemala City, och även som tillsyningsmän i samma församling.
Ja, när människor traktar efter fred på Guds sätt, får de hjälp av hans heliga ande, och detta gör det möjligt för dem att göra häpnadsväckande förändringar i sina liv. — Apostlagärningarna 5:32; Galaterna 5:22, 23.
”Nation skall inte lyfta svärd mot nation”
Nära 25 år har nu gått sedan jag höll mitt första offentliga tal i Danmark. Det var betitlat ”’Svärd till plogbillar’ — i vår tid”. Föga anade jag då att jag under ett kvarts sekel skulle komma att tala om denna fred på många platser, däribland i länder som knappast vet vad fred vill säga.
Jag minns ett besök i ett centralamerikanskt land, då jag efter att ha hållit ett bibliskt föredrag passerade döda kroppar, som låg utmed vägkanten. Detta var resultatet av de politiska oroligheterna i detta land. Det kom mig att tänka på hur oerhört beroende vi är av uppfyllelsen av bibelns löfte om liv i Guds nya ordning, där ”de ödmjuka själva skall besitta jorden, och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid”. — Psalm 37:11, NW.
Att trakta efter fred bland alla människor har varit en levnadsbana som varit långt mer tillfredsställande för mig än sjömansyrket. Även om jag fortfarande är intresserad av sådant som rör båtar och havet, ångrar jag inte att jag slog in på en annan levnadsväg. Att jag traktar efter fred på Guds sätt betyder också att jag inte kommer att höra till de bildliga ”sjökaptener” som nämns i Uppenbarelseboken, som står ”gråtande och sörjande” när de ser tillintetgörelsen av den ”kvinna” som jag först såg avbildad på det där sammankomstprogrammet år 1941. (Uppenbarelseboken 18:17—19) Nej, jag kommer inte att gråta och sörja när jag ser den falska religionen falla för Guds hand. Varför inte? Därför att det sägs i Uppenbarelseboken 18:20: ”Gläd dig ... , därför att Gud har rättsligen utkrävt straff av henne för er!”
När all falsk religion, såväl som denna världens motstridiga politiska och ekonomiska system, är borta, kommer det äntligen att råda fullständig fred här på jorden. Bibeln förklarar i profetiska ordalag: ”Han [Jehova] skall döma bland nationerna och skall tillrättavisa många folk; och de skall smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation skall inte lyfta svärd mot nation, inte heller skall de mer lära sig att kriga.” Det finns i dag miljoner människor som tillber Jehova och som redan uppfyller denna profetia! — Jesaja 2:4, NW.
Önskar du också leva på en paradisisk jord, där verklig fred kommer att råda? Då kommer du att vilja höra till dem som traktar efter fred i denna tid! — Berättat av Frede E. Bruun.
[Infälld text på sidan 24]
Vikingarna trodde att det endast var genom att dö i strid som de kunde komma till Valhall
[Infälld text på sidan 25]
Det är inte bara vikingarna som blivit vilseledda av falsk religion, utan också nationerna i vårt tjugonde århundrade
[Bild på sidan 26]
Frede E. Bruun tillsammans med unga vänner bland vittnena i Guatemala