Bibelns syn
Är vidskepelse något ofarligt?
NÄR en grupp psykologistuderande satte upp en stege mot en vägg på en starkt trafikerad gata i London, kom de förbigående i ett svårt dilemma: skulle de stanna kvar på trottoaren och gå under stegen, eller skulle de gå ut i gatan och ut i trafiken? Sju av tio fotgängare undvek stegen.
Ja, många människor medger, om de blir pressade, att det finns en eller ett par saker som de är särskilt vidskepliga för. Hur är det med dig? Känner du dig ibland manad att ta i trä, lägga fingrarna i kors eller kasta lite salt över vänster axel? Om det är så, har du då någonsin stannat till och funderat på varför du gör så?
En del betraktar inte skrock eller vidskepligheter som särskilt allvarligt. Som författaren Robertson Davies säger: ”Parapsykologi, flygande tefat, mirakelkurer, transcendental meditation ... fördöms, men skrock beklagas bara.”
Andra betraktar vidskepligheter som betydelselösa, inte allvarliga alls. ”Låt oss betrakta dem med tolerans och som något att roa sig med”, sägs det i en bok om vidskepligheter. Många gör det. De resonerar som så: ”Om de inte gör någon nytta, är de i alla fall inte farliga.” Men är det så?
Ofarligt eller farligt?
”Man uppför sig inte på ett visst sätt utan mening”, säger dr Alan Dundes, universitetslärare i ämnet folktro. ”Människor följer inte vissa sedvänjor om de inte betyder något för psyket.” Dessa vidskepliga trosuppfattningar, säger forskarna, är ingenting annat än ”ett fönster in till psyket”. Så varför inte öppna detta ”fönster” och se efter vilka skäl som ligger bakom detta beteende?
Psykologen Edward Hornick säger att ”vidskepligheter är ett av livets bästa pålverk”. Men håller du inte med om att värdet av ett pålverk eller ett stöd beror på vad slags grund det står på? En stol, till exempel, som står på ditt fasta köksgolv utgör ett bra och ofarligt stöd. Men skulle du sätta dig på den stolen, om den stod på kvicksand? Naturligtvis inte.
Samma avgörande faktor gäller vidskepligheter, ”livets bästa pålverk”. Vad är det grundat på? Är det grundat på fasta, bestämda läror i bibeln eller kanske på kvicksandslika falska religiösa tankar?
”Det låter långsökt”, kanske du tänker. ”Jag kan inte se hur detta att man inte skall gå under en stege, att man skall ta i trä eller liknande sedvänjor skulle ha något med religiösa trosuppfattningar att göra.” Men ändå finns det ett samband. Ta vidskepligheten med stegen som exempel.
Ibland kan det vara klokt att gå runt en stege för att inte riskera att träffas av ett fallande verktyg. Men är det inte så att även när stegen inte utgör någon fara, går människor ändå inte under den för att inte drabbas av ”olycka”? Men vad är sedvänjan då grundad på? En stege mot en vägg bildar en triangel. ”Och en triangel”, förklaras det i Encyclopædia of Superstitions, ”har alltid varit en symbol för treenigheten.” Att gå under en stege kom således att bli liktydigt med att förneka treenigheten, ett intrång på helig mark, och det, sägs det i samma verk, skulle vara att ”spela den Onde i händerna”. Men har treenighetsläran en fast förankring i bibeln?
Tvärtom — treenighetsläran härstammar från forntida hedniska religioner. Guds ord motbevisar i stället treenighetstanken. Bibeln säger att Jehova är överordnad Kristus. (Johannes 14:28; 1 Korintierna 11:3) Vidskepligheten med stegen är alltså grundad på en falsk religiös tanke. Detsamma gäller vidskepligheten att kasta salt över vänster axel.
Salt, ett konserveringsmedel, kom att symbolisera livet och god tur. Om du spiller ut något, måste du blidka djävulen och demonerna, är den vidskepliga föreställningen. Och eftersom de alltid är på din vänstra sida, sinistersidan (sinister är latin och betyder ”vänster”), måste du kasta något över vänster axel. Innebär inte blidkandet att man gör eftergifter? Jo, och det strider emot bibelns varningar: ”Stå emot djävulen”, ”ge inte heller djävulen rum” och ”stå fasta mot djävulen”. (Jakob 4:7; Efesierna 4:27; 6:11) Därför är denna vidskepelse också grundad på trosuppfattningar i strid med bibeln.
Farligt — på vilket sätt?
”Det är kanske sant, men när jag undviker en stege eller kastar salt, tänker jag inte ens på treenigheten eller djävulen, ännu mindre på att ära dessa”, kanske du invänder. ”Det är bara en vana. Hur skulle den kunna skada mig?” På detta sätt: Om du vet att vissa vidskepliga sedvänjor är grundade på lögner, men ändå fortsätter att utöva sådana seder, då kan du liknas vid en person som vet att hans stol står på kvicksand, men säger: ”Låter jag bara bli att tänka på kvicksanden, så kan den inte skada mig”, och sätter sig på stolen i alla fall. (Uppenbarelseboken 22:15) Han är i fara, och det kan du också vara. Varför det?
Du kan börja förlita dig mer och mer på vidskepligheter, och innan du vet ordet av, kan de styra ditt liv. Och eftersom vidskepelse är grundad på lögner, skulle du i verkligheten kunna bli slav under ”lögnens fader”, Satan. (Johannes 8:44) Det i sin tur kan leda till att du blir slav under en annan sedvänja grundad på lögner — spiritism.
Det är sant att vidskepligheter vid ett första påseende kan tyckas vara helt ofarliga, men vid en närmare granskning förstår man vad de verkligen är — minst sagt meningslösa och i värsta fall farliga.
[Ruta på sidan 15]
”Kom också ihåg att vidskepligheter kan erbjuda en omogen människa en ursäkt för att ge någon kraft bakom henne skulden för hennes otur.” — Superstitious? Here’s Why!