2. Nästa gång en arameisk kung vid namn Ben-Hadad nämns är under kung Ahabs regeringstid i Israel (ca 940–920 f.v.t.). Omkring det femte året före Ahabs död ledde ”Ben-Hadad, Arams kung”, 32 andra kungar, tydligen vasaller, och deras styrkor mot Samaria. Han belägrade staden och uppmanade Ahab att kapitulera villkorslöst. (1Ku 20:1–6) Ahab kallade samman de äldste i Israel till ett rådslag, och dessa uppmanade honom att göra motstånd. Medan de arameiska styrkorna sedan förberedde sig för ett angrepp och Ben-Hadad och de andra kungarna drack sig berusade i sina hyddor, följde Ahab den strategi som Gud hade gett anvisning om. Ahab genomförde ett överrumplingsanfall mot araméernas läger och lyckades jaga dem på flykten. (1Ku 20:7–21)

Ben-Hadad var fortfarande inställd på att besegra tiostammarsriket Israel och samlade längre fram sina styrkor och belägrade Samaria, vilket ledde till en mycket allvarlig hungersnöd. (2Ku 6:24–29) Men när Jehova en kväll lät soldaterna i araméernas läger höra ljudet av en stor här som närmade sig, drog de förhastat slutsatsen att Jehoram hade lejt hettiterna och egyptierna till att hjälpa honom. De flydde därför tillbaka till Aram i skydd av mörkret och lämnade kvar hela sin utrustning och sitt förråd. (2Ku 7:6, 7)