Aposteln Paulus använde ordet ”helga” i betydelsen rena från det som i Guds ögon är synd när han skrev: ”Om nämligen blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på dem som har blivit orenade, helgar så långt som till köttets renhet, hur mycket mera skall då inte blodet från Kristus, som genom en evig ande frambar sig själv som ett oklanderligt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden?” (Heb 9:13, 14)

”Blodet från Kristus” står för värdet av hans fullkomliga människoliv, och det är detta som tvättar bort syndaskulden hos dem som tror på honom. Det helgar därför den troende i egentlig mening (inte bara bildligt [jfr Heb 10:1–4]), så att han blir ren i Guds ögon och får ett rent samvete.

Guds ord och Guds ande. Guds ord spelar en viktig roll i förbindelse med helgandet och måste noga följas om heligheten skall bevaras. (Apg 20:32) Gud ger också den troende och helgade sin heliga ande, som är en stark kraft som verkar i honom och främjar renhet. Den hjälper honom att vara lydig och leva ett rent liv. (1Pe 1:2) Om han låter sig ledas av Guds ande kan hans offer vara helgat, rent och välbehagligt för Gud. (Rom 15:16)