Därefter inriktade de sig på att finna en tomt till en Rikets sal. När en syster, som hette Maria, fick höra om detta, skänkte hon halva den tomt där hennes eget lilla hus stod. Den tomten var stor nog för att bygga en stor Rikets sal. Maria visste inte att giriga markspekulanter hade ögonen på den här tomten, eftersom hon inte hade några släktingar i livet. En dag kom en framstående affärsman för att tala med Maria.

”Det jag har fått höra om dig är inte bra”, sade han varnande. ”Jag har hört att du har gett bort en bit av din mark. Vet du inte att den är värd mycket pengar, eftersom den ligger här mitt i stan?”

”Om jag erbjöd dig marken, hur mycket skulle jag då få?” frågade Maria. När mannen inte svarade, fortsatte Maria: ”Även om du gav mig alla pengar i världen, så skulle det inte räcka, eftersom man med pengar inte kan köpa liv.”

”Du har väl inga barn, eller hur?” frågade mannen.

För att få slut på samtalet sade Maria: ”Marken tillhör Jehova. Han har lånat den till mig i så många år, och nu ger jag den tillbaka till honom. Jag ser fram emot att få leva för evigt.” Sedan frågade hon mannen: ”Du kan väl inte erbjuda evigt liv, eller hur?” Mannen vände sig om och gick sin väg utan att säga ett ord.

Med hjälp av yrkeskunniga bröder från Portugal har man nu byggt en fin tvåvåningsbyggnad. Den har en rymlig Rikets sal och bostäder. Där finns också skolsalar för att hålla kurser för äldste, biträdande tjänare och pionjärer. Två församlingar håller nu sina möten där, vilket gör den till ett fint centrum för utbildning i ren tillbedjan i huvudstaden.

I Mé-Zochi fanns det en församling på 60 nitiska förkunnare. Eftersom mötena hölls i en provisorisk Rikets sal, som låg i en bananplantering, var det uppenbart att man behövde en lämplig Rikets sal. Då man gjorde detta känt i stadshuset, erbjöd tillmötesgående tjänstemän en utmärkt tomt på huvudgatan. Med hjälp av bröder från Portugal och snabbyggemetoden byggdes en fin Rikets sal på två månader. Lokalbefolkningen kunde knappt tro sina ögon. En svensk ingenjör, som medverkade i ett byggnadsprojekt i staden, häpnade när han såg bröderna och systrarna i verksamhet. ”Detta är otroligt!” utropade han. ”Jehovas vittnen här i Mé-Zochi använder en snabbyggemetod! Det är så här vi skulle organisera vårt projekt.” Denna Rikets sal överlämnades den 12 juni 1999 med 232 personer närvarande. Salen har blivit en huvudattraktion för turister i staden Mé-Zochi.

[Bild på sidan 9]

Denna Rikets sal var den första på São Tomé, 1994

[Bilder på sidan 10]

1. En snabbyggd Rikets sal i Mé-Zochi