Vid ett tillfälle flyttade Sara och hennes man till Gerar. Liksom tidigare presenterade Abraham sin hustru som sin syster. Kungen i Gerar, Abimelek, lät sedan hämta Sara.

Även om Sara hade kommit upp i åren var hon mycket vacker. Abraham hade därför tidigare bett henne att på deras resor, om det blev nödvändigt, säga att han var hennes bror för att inte andra skulle döda honom och ta henne. (1Mo 20:13) I Egypten blev Sara på furstarnas rekommendation hämtad till faraos hus. Men genom Jehovas ingripande hindrades farao från att kränka henne. Han gav henne därefter tillbaka till Abraham och bad dem lämna landet. Farao sörjde också för att Abraham och allt han ägde kunde föras ut ur landet tryggt och säkert. (1Mo 12:11–20)

Intressant nog berättar ett gammalt papyrusdokument om en farao som befallde beväpnade män att gripa en attraktiv kvinna och döda hennes man. Abrahams farhågor för att han kunde bli dödad på grund av Sara var således inte obefogade. I stället för att sätta sitt liv på spel i ett fruktlöst försök att rädda sin hustrus ära i ett främmande land gjorde Abraham det han ansåg vara det säkraste. Man måste komma ihåg att Abraham var sin hustrus ägare. Sara var glad över att kunna tjäna Jehova och Abraham på det här sättet. Bibeln fördömer inte Abraham för att han handlade som han gjorde.