För första men inte sista gången riktar Uppenbarelseboken uppmärksamheten på det stora Babylon. Längre fram, i Uppenbarelseboken kapitel 17, beskrivs det som en vällustig sköka. Vad är det stora Babylon? Som vi skall få se är det ett världsimperium, det är religiöst, och det är Satans efterhärmande organisation som han använder för att bekämpa Guds kvinnas säd. (Uppenbarelseboken 12:17) Det stora Babylon är hela världsväldet av falsk religion. Det innefattar alla religioner som håller fast vid det forntida Babylons religiösa läror och sedvänjor och som lägger i dagen dess ande.

2. a) Hur gick det till att babylonisk religion spreds till alla delar av jorden? b) Vilken är den mest framträdande delen av det stora Babylon, och när framträdde denna del som en mäktig organisation?

² Det var i Babylon, för mer än 4.000 år sedan, som Jehova förbistrade tungomålen hos dem som tänkte bygga Babels torn. De olika språkgrupperna spred ut sig till jordens ändar och tog med sig de avfälliga trosuppfattningar och sedvänjor som än i dag utgör grundvalen för de flesta religionerna. (1 Moseboken 11:1–9) Det stora Babylon är den religiösa delen av Satans organisation. (Jämför Johannes 8:43–47.) Dess mest framträdande del i vår tid är den avfälliga kristenheten, som framträdde som en mäktig, laglös organisation på 300-talet efter Kristus, med trosbekännelser och med en formalism som inte härrör från bibeln, utan till stor del från babylonisk religion. – 2 Tessalonikerna 2:3–12.

Det har fått ”alla nationer att dricka” genom att begagna sig av en prostituerad kvinnas knep och bedriva religiös otukt med dem. Det har lockat politiska härskare till att ingå förbund och vänskapsförhållanden med sig. Det har med hjälp av sin religiösa tjuskraft på ett utstuderat sätt utövat förtryck genom politiken, affärsvärlden och i ekonomiskt avseende. Det har underblåst religiös förföljelse samt religiösa krig och korståg såväl som krig mellan nationer, uteslutande av politiska och kommersiella skäl. Och det har rättfärdigat dessa krig genom att säga att de är Guds vilja.

⁶ Det är allmänt känt att religionen blandat sig i krig och politik under 1900-talet. Vi har exempel från det shintoistiska Japan, det hinduiska Indien, det buddistiska Vietnam, det ”kristna” Nordirland och Latinamerika såväl som från andra länder – för att inte tala om fältprästernas andel i att på båda sidor under de två världskrigen uppmana unga män att slakta varandra. Ett klassiskt exempel på det stora Babylons kurtiserande är dess insats i spanska inbördeskriget under åren 1936–1939, då minst 600.000 människor dödades. Detta blodbad utlöstes av anhängare till de katolska prästerna och deras bundsförvanter, delvis på grund av att kyrkans makt och ställning hotades av Spaniens regering.

7. Vem har varit det stora Babylons främsta måltavla, och vilka metoder har det använt mot denna måltavla?

⁷ Eftersom det stora Babylon är den religiösa delen av Satans säd, har det alltid gjort Jehovas ”kvinna”, ”Jerusalem där ovan”, till sin främsta måltavla. Under det första århundradet blev församlingen av smorda kristna tydligt identifierad som kvinnans säd. (1 Moseboken 3:15; Galaterna 3:29; 4:26) Det stora Babylon gjorde ihärdiga försök att besegra denna kyska församling genom att förleda den till att begå religiös otukt. Apostlarna Paulus och Petrus varnade för att många skulle ge efter och att det skulle resultera i ett stort avfall. (Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Petrus 2:1–3) Jesu budskap till de sju församlingarna visade att det stora Babylon mot slutet av Johannes’ liv avancerade något i sina ansträngningar att utöva ett fördärvligt inflytande. (Uppenbarelseboken 2:6, 14, 15, 20–23) Men Jesus hade redan visat hur långt det skulle få tillåtelse att gå.

Vetet och ogräset

8, 9. a) Vad får vi reda på i Jesu liknelse om vetet och ogräset? b) Vad hände ”medan människorna sov”?

⁸ I sin liknelse om vetet och ogräset talade Jesus om en man som sådde utmärkt säd i en åker. Men ”medan människorna sov” kom en fiende och sådde över ogräs. Vetet kom därför att övertäckas av ogräset. Jesus förklarade sin liknelse med orden: ”Den som sår den utmärkta säden är Människosonen; åkern är världen; vad den utmärkta säden beträffar, så är det rikets söner; men ogräset är den ondes söner, och fienden som sådde det är djävulen.” Han visade sedan att vetet och ogräset skulle få växa tillsammans fram till ”avslutningen på tingens ordning”, då änglarna skulle ”samla ihop” det symboliska ogräset. – Matteus 13:24–30, 36–43.

⁹ Det som Jesus och apostlarna Paulus och Petrus varnade för skedde också. ”Medan människorna sov”, antingen efter det att apostlarna somnat in i döden eller när kristna tillsyningsmän slöade till i sin uppgift att vaka över Guds hjord, började babylonisk avfällighet spira upp mitt i församlingen. (Apostlagärningarna 20:31) Snart blev ogräset mycket större i antal än vetet och skymde det, så att man inte såg det. Det kan under ett antal århundraden ha förefallit som om kvinnans säd fullständigt hade svepts in i det stora Babylons mycket vida kjolar.

10. Vad hände på 1870-talet, och hur reagerade det stora Babylon på detta?

¹⁰ På 1870-talet började smorda kristna göra målmedvetna ansträngningar för att ta avstånd från det stora Babylons otuktiga leverne. De övergav falska läror som kristenheten hade fört in från hedendomen och använde frimodigt bibeln för att predika att hedningarnas tider skulle upphöra år 1914. Det stora Babylons främsta redskap, kristenhetens präster, motstod dessa strävanden att återställa sann tillbedjan. Under första världskriget utnyttjade de krigstidens hysteri för att försöka slå ner den lilla gruppen trogna kristna. År 1918, när verksamheten var nästan fullständigt lamslagen, föreföll det som om det stora Babylon hade lyckats. Det tycktes ha triumferat över dem.