Satan — Är han verklig?
TROR du att Satan existerar? Om du gör det, tycks du höra till en minskande minoritet. ”På 1980-talet hade tron på djävulen försvunnit utom bland konservativa katoliker, karismatiker, konservativa protestanter, ortodoxa, muslimer — och ett antal ockultister.” Så sägs det i boken Mephistopheles—The Devil in the Modern World (Mefistofeles — Djävulen i våra dagars värld), av Jeffrey Burton Russell.
Men det är inte alla som har slutat tro att Satan är verklig. ”Djävulen lever fortfarande och är i verksamhet i världen”, sade påven Johannes Paulus II i ett tal i Italien för en kort tid sedan.
Har påven rätt? Om han har det, är Satan i en god ställning att göra vad han vill i världen. Om människor inte tror att han existerar, kommer de inte att stå emot honom. Det är inte att undra på att kardinal Ratzinger, som tidigare var en auktoritet i lärofrågor i Vatikanen, framhöll: ”Djävulen kan ta sin tillflykt till sitt favoritelement, anonymiteten.”
Existerar Satan verkligen? Om vi tror på bibeln, måste vi svara ja! Satan omnämns många gånger vid namn i den inspirerade redogörelsen. Bibelskribenten Paulus, som varnade för ”falska apostlar” och ”svekfulla arbetare” bland medlemmar av den kristna församlingen, skrev till exempel: ”Och det är inte underligt, ty Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel.” Paulus betraktade Satan som en intelligent, bedräglig person. — 2 Korintierna 11:13, 14.
Hur kommer det sig då att Satans existens inte tas på allvar av de flesta människor i dag? Det är troligen en återspegling av tidsandan. Eftersom vi lever i en tid som några har kallat den postkristna eran, har ateism, njutningslystnad, materialism och kommunism ersatt den religiösa tron i många samhällen. Miljoner människor tror inte längre på Gud, och de betraktar hans existens som någonting som är obehövligt för deras livsåskådning. Och samtidigt som de har förkastat Gud har de förkastat Satan. En del religiösa människor i kristenheten menar att tron på Satan är något som är förlegat nu på 1900-talet, trots att de hävdar att de tror på Gud.
Det är emellertid tänkvärt att det inte alls är någonting nytt att förkasta Gud. För omkring 3.000 år sedan skrev den hebreiske poeten David: ”Dårarna säger i sina hjärtan: ’Det finns ingen Gud.’ Fördärv och styggelse är deras verk.” (Psalm 14:1; 53:2) På ett annat ställe sade han: ”I enlighet med sin högdragenhet gör den ondskefulle ingen efterforskning; alla hans idéer är: ’Det finns ingen Gud.’” (Psalm 10:4, NW) Redan då handlade människor som om Gud inte existerade. Och den logiska slutsatsen måste ha varit att om det inte fanns någon Gud, kunde det inte finnas någon Satan.
Somliga tror fortfarande
Som redan framhållits finns det dock en del som fortfarande godtar tron på en bokstavlig djävul. Det finns de som tror på den zoroastriska läran om dualism, och de påstår att det goda och det onda, Gud och djävulen, alltid måste ha existerat sida vid sida. Andra påstår till och med att det goda och det onda är olika sidor hos Gud. Och det finns fortfarande många i kristenheten och i islam som tror på Satans existens. Ja, för många av dessa existerar han fortfarande som en bevingad andevarelse med horn och svans, en som vakar över de ”odödliga själar” som dömts till ”helvetet”, såsom det i många fall framställs i den berömde franske konstnären Gustave Dorés arbeten.
I själva verket går tron på Satan ännu längre för en del. De tillber honom — antingen genom att använda hans namn eller genom sataniska eller demoniska riter. I tusentals år har trolldom och svartkonst jämställts med tillbedjan av Satan. Till och med i vår moderna tid av skepticism frodas ännu djävulsdyrkan. Låt oss därför begrunda några fakta om nutida djävulsdyrkan, innan vi går in på vad bibeln säger om Satan själv.
[Bild på sidan 3]
En buddistisk målning av ett sataniskt ”helvete”