Maktmissbruk — Kommer det någonsin att upphöra?
ETT av de sätt på vilka ofullkomliga människor röjer sin själviskhet är deras begär efter makt. Den berömde brittiske författaren Malcolm Muggeridge påpekade att människor älskar makt ”därför att [de] inte har insett att grundvalen för mänskligt liv är kärlek. ... Men maktbegär är i själva verket något mycket farligt. Det är något som Jesus Kristus vägrade att låta sig gripas av.”
På grund av att begäret efter makt är så utbrett och kan vålla sådan skada formulerade ”Unionens fäder” i Förenta staterna en författning som delade upp regeringsmakten i tre delar: verkställande, lagstiftande och dömande. Dessa skulle balansera varandra, så att det inte skulle bli något maktmissbruk.
Trots instiftarnas ädla avsikter har det förekommit omfattande maktmissbruk i Förenta staterna. Men du vet säkert av egen erfarenhet att det har förekommit maktmissbruk i alla delar av världen. Historien berättar om många män som har missbrukat sin makt till sin egen upphöjelse och sina medmänniskors skada. Tänk till exempel på Alexander den store, Karl den store, Napoleon och Hitler.
När började det?
Du har därför goda skäl att fråga: När började allt detta maktmissbruk? Ett tillförlitligt svar finns upptecknat i den bok som innehåller människans tidigaste historia, nämligen bibeln. Där kan vi läsa om händelser som inträffade i Edens lustgård. Satan, djävulen, som bibeln visar är en verklig person, greps av makthunger. Han förledde människorna att slå in på syndens väg. Ett tecken på människans syndfulla natur är hennes omfattande maktbegär och maktmissbruk. (1 Moseboken 3:1—19; Romarna 5:12) Satan har sedan länge behärskat världens nationer och kunde därför erbjuda herraväldet över dem åt Jesus Kristus. (Matteus 4:8—10) Djävulen har vilselett nästan alla människor, så att det nu kan sägas att ”hela världen befinner sig i den ondes våld”. — 1 Johannes 5:19; Uppenbarelseboken 12:9.
En sak som kanske förvånar dig är att många religiösa ledare har hört till de främsta som har tjänat djävulens syften. Hur kommer det sig? De har missbrukat sina maktbefogenheter genom att lära ut falska läror och har därigenom förslavat människor. Falska religiösa ledare har också missbrukat sin makt genom att förfölja Guds sanna tjänare. Stefanus, den förste kristne martyren, påpekade vilket sorgligt förflutet de religiösa ledarna i Israel hade: ”Ni hårdnackade och oomskurna i hjärtan och öron. ... Vilken av profeterna har inte era förfäder förföljt? Ja, de dödade dem som på förhand förkunnade om ankomsten av den rättfärdige, vars förrädare och mördare ni nu har blivit.” — Apostlagärningarna 7:51, 52.
Stefanus var bland de första av en lång rad trogna kristna som blivit förföljda. Aposteln Paulus’ ord har verkligen besannats: ”Alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” (2 Timoteus 3:12) Jehovas vittnens historia i modern tid bekräftar detta. Ännu i dag blir dessa kristna utsatta för maktmissbruk i omkring 40 länder, därigenom att myndigheterna lägger hinder i vägen för deras tjänst.
Och hur många andra former av maktmissbruk finns det inte! Vart vi än vänder oss, ser vi människor sucka och jämra sig på grund av sådant. Arbetsgivares maktmissbruk var den tändande gnistan till arbetarrörelsen. Men i våra dagar är det tydligt att somliga ledare inom arbetarorganisationerna också gör sig skyldiga till maktmissbruk. Etniska minoritetsgrupper får lida på grund av maktmissbruk från majoritetens sida. En annan form av maktmissbruk är då män i chefsställningar tar sig friheter med kvinnliga anställda, som kan känna sig pressade att ge efter av fruktan att förlora sitt arbete. En uppåtsträvande ballerina blev till exempel erbjuden en av huvudrollerna i en balett, om hon var villig att gå i säng med producenten.
Ja, världen är full av människor som missbrukar sin makt. Alla som i själviskhet handlar så visar att de inte fruktar Gud. Varför kan man säga så? Därför att Guds ord förklarar: ”Jehovas fruktan betyder att man hatar det onda.” (Ordspråksboken 8:13; Psalm 97:10; NW) Ja, maktmissbruk är verkligen något ont, men det kommer inte att finnas kvar för alltid.