◼ ”Djävulen är bara en symbol för det onda.” Om man betraktar Djävulen som något abstrakt, en symbol för ondskan, blir det nästan omöjligt att förstå en del avsnitt i Bibeln. Vem talade Gud med i Job 2:3–6? Talade han kanske till ”det onda” i Job, eller talade han rentav med sig själv? Kunde Gud i ena stunden berömma Job för hans goda egenskaper, och sedan låta onda saker hända för att pröva honom? Att säga att Gud har sådana motiv är detsamma som att säga att han är ond, och det strider helt mot Bibelns ord: ”I honom finns ingen orättfärdighet.” (Psalm 92:15) Faktum är att Gud vägrade sträcka ut sin ”hand” mot Job för att skada honom. Det är tydligt att Satan Djävulen inte är en symbol för det onda eller någon mörk sida hos Gud. Satan var en ängel som gjorde sig till Guds motståndare.

”Världens härskare” röjer sig själv

När Djävulen frestade Jesus, Guds Son, liknade han en förhärdad brottsling som gärna skryter om sin makt och sina resurser. Djävulen började med att visa Jesus ”jordens alla kungariken”, och sedan kom han med sitt erbjudande: ”Jag vill ge dig all denna myndighet och deras härlighet, eftersom den har överlämnats åt mig, och jag ger den åt vemhelst jag vill. Om du alltså utför en handling av tillbedjan inför mig, skall allt bli ditt.” (Lukas 4:5–7)

Om Djävulen bara var en symbol för ondskan, som vissa menar, hur ska man då förstå hans erbjudande? Frestades Jesus av sin egen onda tanke eller av något inre kaos efter sitt dop? Hur kan Bibeln i så fall säga: ”Det finns ingen synd i honom”? (1 Johannes 3:5) Jesus förnekade inte Djävulens makt över mänskligheten. Tvärtom bekräftade han den genom att tala om Djävulen som ”världens härskare” och beskriva honom som en ”mördare” och en ”lögnare”. (Johannes 14:30; 8:44, Bibel 2000)